Makapansdalen i Sydafrika är mest känd för att en av våra förmänniskor, sydapan Australopithecus africanus, levde här för cirka 2-3 miljoner år sedan. Här finns en kalkstensgrotta som redan genom tidigare studier av Professor Karin Holmgren, Stockholms universitet, visat sig vara ett fantastiskt historiskt klimatarkiv. Nu har Hanna Sundqvist, Stockholms universitet, genom förfinade analysmetoder av stalagmiten, lett ett arbete som resulterat i en 350-år lång temperaturserie för sommarnederbördsregionen i södra Afrika.
Grottans läge och den höga kvaliteten på klimatarkivet gör att temperaturserien är en god representation av hela sommarregn-regionen av södra Afrika. Den kallaste perioden under de senaste 350 åren inträffade mellan 1690 och 1740, då det regionala klimatet var cirka 1,4 grader kallare än idag. Denna köldknäpp inträffade alltså i södra Afrika samtidigt som norra halvklotet upplevde en lång kall period, ofta kallad för Lilla Istiden.
– Den här typen av information är nödvändig för att forskare ska kunna identifiera bakomliggande regionala och globala klimatprocesser. En bättre förståelse för de klimatstyrande processerna kan i sin tur användas i klimatmodellerna och bidra till att minska osäkerhetsintervallerna i de framtida klimatscenarierna, säger Hanna Sundqvist, forskare vid Institutionen för naturgeografi och kvartärgeologi.
Temperaturserien har tagits fram genom analyser av syreisotopsammansättningen i en stalagmit som daterades med tre olika metoder för att få en perfekt åldersmodell med årlig upplösning.
– Vi använde två dateringsmetoder som bygger på radioaktivt sönderfall av uran respektive kol-14. Dessutom kunde vi räkna årsvarv genom att analysera variationen av spårelementen barium och strontium som varierade med årscykeln, säger Hanna Sundqvist.
Att syreisotopsammansättningen varierade i samklang med lufttemperaturen kunde forskarna visa genom jämförelser med dels uppmätta temperaturdata, under de senaste 100 åren från regionen och dels med en 350-år-lång havstemperaturserie byggd på isotopvariationer i koraller utanför Madagaskar.
Artikeln publiceras i Scientific Reports och går att läsa här: Evidence of a large cooling between 1690 and 1740 in southern Africa.
– De djurmodeller för typ 2 diabetes-studier som hittills funnits har inte varit optimala eftersom det varit unga möss. Vår idé var att skapa en modell som liknar en människas situation vid utveckling av typ 2 diabetes. Vi får i regel sjukdomen i medelåldern då vi börjar lägga på oss vikt och lever ett mer stillasittande, men samtidigt stressigare liv. Vår medelålders musmodell har gett oss möjlighet att på ett helt nytt sätt studera fysiologiska långtidseffekter av utveckling av och behandling för typ 2 diabetes, säger Bilal Omar, en av forskarna bakom studien.
Det forskarna gjort är att långtidsbehandla normala möss med fetrik kost från det att de är åtta månader d v s från medelåldern fram till deras livstid var slut vid två års ålder. Mössen blir överviktiga, får högt blodsocker och försämrad utsöndring av insulin precis som förväntat innan man debuterar med diabetes.
– Under hela denna period kunde vi studera hur utvecklingen mot typ 2 diabetes löpte med en livsstil som hos människor predisponerar för typ 2 diabetes, säger Bilal Omar.
I studien kunde forskarna bekräfta att fetrik kost skapar inflammation i de cellöar i bukspottkörteln, Langerhanska öarna, som bildar insulin. Forskare har sett inflammation i cellöarna hos människor med Typ 2 diabetes, men det är enlig Bilal Omar först nu med den här musmodellen som det verkligen kan bekräftas. Inflammation i dessa öar är en viktig riskfaktor för typ 2 diabetes.
– Det som var så intressant och spännande var att se att de möss som fick behandling med så kallade DPP-4-hämmare, en klass av läkemedel som används vid typ 2 diabetes, utvecklade ingen inflammation och de bevarade en bra insulinproduktion. De var fortsatt feta, men hade normalt blodsocker, friska i övrigt och levde längre, säger Bilal Omar.
Forskare har arbetat i decennier och på många fronter för att förstå diabetessjukdomarnas orsaker och förlopp. Modeller för olika sjukdomar är därför viktigt för att forskarna ska kunna utveckla nya och bättre läkemedel och en förutsättning för att ta fram bästa möjliga läkemedel är att förstå vad som sker rent fysiologiskt.
Enligt Bilal Omar är målet att designa läkemedel och behandlingar som, om de inte kan bota, i alla fall kan skapa flera år med bättre livskvalitet för den som drabbats.
– Ytterligare en aspekt på våra forskningsresultat är att det var en fetrik kost som gav inflammationen i cellöarna. Även om det är för tidigt att dra paralleller till människors kost skapar detta en tveksamhet till att rekommendera fetrik kost under längre tid, såsom ibland sker genom den så kallade LCHF-kosten, säger professor Bo Ahrén, som också är en av forskarna bakom studien.
Läs publikationen: Enhanced ß-cell function and anti-inflammatory effect after chronic treatment with the dipeptidyl peptidase 4 inhibitor vildagliptin in an advanced age diet induced obesity mouse model.
Omstruktureringen av verksamheten innebär att SP tar ett övergripande ansvar för försäljning och kontakter med kunder medan ägande av anläggningen kvarstår i nuvarande form. Verksamheten vid demoanläggningen i Örnsköldsvik som i huvudsak nyttjats för utveckling av cellulosabaserad etanol utvidgas till att omfatta ett brett spektrum av produkter baserade på kombinationer av kemiska processer och industriell bioteknik. Det handlar om att nyttja bioråvaran för nya innovationer, exempelvis olika gröna kemikalier, material, biodrivmedel och bioenergi. Övertagandet av verksamhetsansvaret är en del i en större satsning inom SP mot bioekonomi, det vill säga ett samhälle som baseras på förnyelsebara råvaror.
– Vi har gjort en förstudie som visar på starkt intresse från företag, universitet och institut för projekt i demoanläggningen, säger Markus Norström, chef för SPs affärsområde Energi. När nu verksamheten breddas mot en stor del av bioraffinaderiområdet är det också logiskt att anläggningen får namnet ”Biorefinery Demo Plant”, vilket bättre beskriver demonstrationsanläggningens alla möjligheter.
– Vi ser en närvaro i Örnsköldsvik som mycket viktigt för att stärka vår närvaro i en region som är framstående inom bioraffinaderi, säger Maria Khorsand, SPs koncernchef.
– Örnsköldsvik är en viktig bioraffinaderinod i Sverige. Med vår satsning på bioekonomi passar det bra att vi engagerar oss i demoanläggningen för bioraffinaderiutveckling. Sedan tidigare har vi knutit Sune Wännström, före detta forskningschef på Sekab och med lång erfarenhet från skogsindustrin, till vår organisation som ett första steg i en Örnsköldsviksetablering.
Om Pilotanläggningen:
Pilotanläggningen i Örnsköldsvik invigdes 2004 som en nationell anläggning för utveckling av etanol från skogsråvara och annan lignocellulosa. Sedan dess har flertalet processer eller delprocesser för etanol prövats i anläggningen med gott resultat och med stöd från bland annat Energimyndigheten och Vinnova.
Utvecklingen av cellulosabaserad etanol har gått vidare till demonstration i kommersiell skala. Därför finns nu ett utrymme att använda anläggningen i Örnsköldsvik för andra ändamål i form av gröna kemikalier, drivmedel och material framställda med andra bioraffinaderiprocesser.
Stödet från Energimyndigheten och Vinnova är för att stimulera fortsatt användning av anläggningen.
Den starka kopplingen mellan val av föda och partner gör det lättare att förstå uppkomsten av den enorma artrikedomen bland växtätande insekter.
Dofter är blandningar av flyktiga ämnen i bestämda proportioner. Nervsystemet åtskiljer och tolkar dessa komplexa signaler snabbt och med stor säkerhet. Två typer av dofter är väsentliga för växtätande insekter, men också för andra djur, nämligen växtdofter som signalerar föda och sexualferomoner som annonserar en lämplig partner.
Här avkodas signalerna
Sexualferomoner och växtdofter förekommer alltid tillsammans i naturen och uppfattas därför samtidigt av insekten. Forskare vid SLU i Alnarp har nu för första gången kunnat visa att en morfologiskt avgränsad del av insektshjärnan har som uppgift att ta emot och avkoda signaler från blandningar av födoämnes- och sexualdofter.
Upptäckten gör det lättare att förstå orsakerna bakom artbildning. Den spektakulära mångfalden av växtätande insektsarter kan inte förklaras enbart av geografisk isolering, dvs. att populationer i geografiskt skilda områden har utvecklats åt olika håll. Förmodligen beror den också på att vissa individer har bytt värdväxt och därigenom hittat en ny ekologisk nisch.
Artbildning påverkas av dofterna
Insekters tolkning av växtdoft påverkas av naturlig selektion, medan tolkningen av sexualdoft påverkas av sexuell selektion. Det område i insektshjärnan som tolkar blandningar av dessa bägge dofter påverkas alltså samtidigt av både naturlig och sexuell selektion, vilket kan förenkla och driva ekologisk artbildning.
– Vi människor har behållit en intuitiv känsla för hur kraftfulla blandningar av sexualferomoner och växtdofter är. Blomdofter är, och har alltid varit, en viktig ingrediens i våra parfymer, säger Peter Witzgall från SLU, en av forskarna bakom studien.
Forskning om äppelvecklarens doftsinne har pågått under lång tid vid SLU i Alnarp, och har bland annat lett till att svenska äppelodlare idag använder en feromonbaserad bekämpningsmetod (feromonförvirring) mot äpplevecklaren. Metoden bygger på att fjärilarnas sexualkommunikation störs så att parningar förhindras. Förvirring med feromoner fungerar mycket bra, speciellt i stora odlingsområden, och blir dessutom allt effektivare när den används flera år i följd.
Resultaten publicerades i Proceedings of the Royal Society B.
Länk till artikel: Neural coding merges sex and habitat chemosensory signals in an insect herbivore.
Länk till slutrapport om äppelvecklare: Feromoner och kairomoner för bekämpning av skadeinsekter.
Forskaren Philip Warkander ställer i sin avhandling frågor kring vad begreppet stil egentligen innebär. Vilka variabler och frågor påverkar hur vi klär oss och med vilka konsekvenser, särskilt för frågor kring kön och sexualitet. Det är en etnografisk studie som diskuterar tre olika forskningsmetoder, deltagande, observation, semi-strukturerade intervjuer och studier av de intervjuades stilar, som genomfördes under två år och som i huvudsak är avgränsat till samtida Stockholm.
– De senaste årens tal om det svenska modeundret har fokuserat på en denimbaserad och monokrom siluett, och menat att svensk stil i mångt och mycket går att beskriva som bärbar, demokratisk och unisex. Min avhandling visar att stil i en svensk kontext är mer mångfacetterad än så, och rymmer långt mer komplexa uttryck än vad som generellt sett brukar diskuterats, säger Philip Warkander.
Begreppet stil som analytiskt redskap
Avhandlingen använder stilbegreppet som ett analytiskt redskap, vilket bidrar till en mer nyanserad förståelse av vad stil egentligen är. Traditionellt sett inom modeforskning har mode och stil fungerat som varandras motsats, där mode definieras av högt tempo och estetiska uttryck som ständigt förändras, medan stil representerat det klassiska och konstanta.
– När jag analyserat det empiriska materialet genom stil begreppet har jag demonstrerat att även stil är föränderligt och tillfälligt, och att relationen mellan de två termerna är mer komplex, säger Philip Warkander. För att sammanfatta kan jag säga att avhandlingens bidrag till det vetenskapliga samtalet återfinns på två nivåer, dels gällande bilden av svensk – och då specifikt stockholmsk – stil som rymmande mer än det demokratiska och monokroma, dels gällande ett ifrågasättande och utvecklande av det befintliga stil begreppet inom modeforskning.
Philip Warkander har en bakgrund som etnolog men har de senaste fem åren varit verksam som doktorand vid Centrum för modevetenskap vid Stockholm universitet. Utöver detta har han även undervisat i modeteori vid Beckmans Designhögskola och i genusvetenskap vid Södertörns högskola samt skrivit texter för både modetidningar och museiverksamheter.
Avhandlingens titel: ”This is all fake, this is all plastic, this is me – An ethnographic study of the interrelations between style, sexuality and gender in contemporary Stockholm”
Läs mer om Centrum för modevetenskap.
Det nya med 90-talets antidepressiva medicin var att den hade mildare biverkningar än sina föregångare. Detta tillsammans med en aggressiv marknadsföring gjorde att den årliga försäljningen i Sverige ökade från drygt 130 miljoner kronor till över en miljard på bara några års tid.
I de flesta länder finns ett etablerat system för självsanering av industrins reklam för läkemedel. Sverige har framhållits som ett gott exempel på internationell nivå. Här utser läkemedelsindustrins branschorgan en granskningsman som ser över marknadsföring så att denna inte bryter mot etablerade etiska riktlinjer. Dessutom finns en nämnd, tillsatt av industrin, som tar hand om eventuella överklaganden. Vilseledande reklam straffas oftast med böter.
– Systemet med självsanering etablerades 1969 men detta är första gången som någon forskare har undersökt hur det verkligen fungerar, säger Shai Mulinari, som är både samhällsvetenskaplig och biomedicinsk forskare.
Tillsammans med en kollega har han gått igenom all reklam för antidepressiv medicin som publicerats i läkarnas fackorgan Läkartidningen mellan åren 1994 och 2003. I studien fann de att 34 procent av alla annonser har bedömts som vilseledande av industrins system för självsanering.
– Egentligen borde siffran ha varit ännu högre eftersom vi upptäckte att en hel del vilseledande reklam hade passerat granskningen obemärkt. Till exempel innehöll många ofällda annonser överdrivna påståenden om läkemedlets effekt, säger Shai Mulinari.
Att så mycket som en tredjedel av all reklam faktiskt kuggades av granskningen kan å ena sidan ses som ett bevis på att industrins självsanering fungerar ganska bra. Å andra sidan kan man, enligt Shai Mulinari, tolka det som att det självsanerande systemet är tandlöst:
– Konsekvensen av att bli dömd var marginell. Sammanlagt gick endast 0,009 procent av den totala försäljningssumman till böter för oetisk marknadsföring, säger han.
Idag har bötesbeloppen höjts men Shai Mulinari menar att det ändå finns anledning att se närmare på hur väl industrins självsanering av reklam egentligen fungerar.
Exempelvis tog det enligt lundastudien i snitt 15 veckor från det att den oetiska reklamen publicerades till att någon dom avkunnades. Under den tiden skulle samma annons i teorin ha hunnit föras in 15 gånger. Ett annat problem som lundaforskarna identifierade var att endast 12 procent av anmälningarna var initierade av läkare och endast 8 procent av Läkemedelsverket. I övriga fall var det konkurrerande läkemedelsbolag som anmälde varandra eller så initierades anmälningen av industrins granskningsman.
– Det är viktigt att även läkare och Läkemedelsverket anmäler oegentligheter annars överlämnar man allt ansvar till industrin, menar Shai Mulinari, som tycker att granskningen av läkemedelsindustrins marknadsföring diskutera alldeles för lite i Sverige jämfört med i många andra länder.
Läs artikeln här.
I takt med att allt mer avancerade kirurgiska ingrepp utförs på sällskapsdjur ökar behovet av rehabilitering efter operationen. Fler hundar och katter lider av övervikt samtidigt som medellivslängden blir allt längre.
Sparbanksstiftelsen Skaraborg finansierar ett samarbetsprojekt mellan SLU och Skara djursjukhus, där syftet är att utveckla verksamheten med rehabilitering av hund och katt. Som en del i projektet har en så kallad watertreadmill eller vattentraskare installerats på djursjukhuset.
Skonsam rehabilitering
Vattentraskaren utgörs av ett rullband i vatten med höj- och sänkbar vattennivå. Detta ger en styrbar och skonsam form av rehabilitering, framför allt för djur som har genomgått ortopediska ingrepp, men även för djur som behöver gå ner i vikt eller som till exempel behöver träna upp inskränkt ledrörlighet.
En av de vanligaste operationerna man utför på knäleden hos hund är att åtgärda skadade korsband. För att hunden ska återfå som mycket som möjligt av sin ursprungliga kapacitet är rehabilitering efteråt viktigt. Detta är ett av de tillfällen när vattentraskare ofta används. Många gånger är vattentraskare att föredra framför simning, då det ger en mer kontrollerad rörelse. Det vanligaste djurslaget som går i vattentraskaren är hund, men enstaka katter kan också acceptera rehabiliteringsformen.
Forskning nödvändig
Rehabilitering av sällskapsdjur är ett område som utvecklas snabbt och kravet på vetenskapligt underlag för de behandlingsmetoder som används är nödvändigt. Skara djursjukhus och SLU skapar goda förutsättningarna för att utföra forskning inom området. Samarbetet är ett led i att utveckla ett rehabiliteringscentrum för hund och katt beläget i Skara.
Avhandlingen beskriver den omfattande transformationen av staden Karlskrona mellan 1980 och 2010 genom att undersöka vilka berättelser om staden Karlskrona det finns i kommunala dokument och hur dessa berättelser karakteriserar staden och dess invånare. Visserligen existerar många berättelser om en stad samtidigt, men berättelser av kommunala företrädare är de som guidar den lokala politiken, därför är det viktigt att granska dem.
Fyra dokument, en välkomstbok för nya invånare från 1980 och kommunens tre översiktsplaner från 1991, 2002 och 2010, undersöks med hjälp av narrativ analys, där berättelserna bland annat jämförs med traditionella literariska genrer. Resultaten visar tydliga skillnader i hur staden beskrivs och i de föreställningar de förmedlar om den ”ideala” medborgaren.
Stora förändringar på 30 år
I välkomstboken från 1980 skildras Karlskrona som en stad med stora problem och den ger egentligen inte något skäl varför någon skulle vilja flytta till staden. Bakåtblickande utläggningar om historien förhindrar en utsaga att staden är en trevlig plats att bo på; medborgaren beskrivs mest som objekt för välfärdsadministrationen.
Översiktsplanen från 1991 däremot andas framtidstro och befrielse från Kalla Krigets inskränkningar; planen ska göra både invånarna och planerarna medveten om att Karlskrona kan vara någonting annat än den slutna militär- och industristaden. 2002 verkar vara en tid av stora omvälvningar, men även konflikter; invånarna uppmanas i översiktsplanen att anta nya värderingar som passar till det ”Nya Karlskrona” som ska vara en stad för entreprenörer och turister.
Den aktuella översiktsplanen från 2010 beskriver en välmående, växande stad, där ekonomisk tillväxt och bevarandet av miljön och kulturarvet går hand i hand. Invånarna skildras som medvetna konsumenter. Den planen är tydligt präglad av värderingar som är karaktäristiska för en yngre urban medelklass.
Tekniska dokument berättar en historia
Studien visar att staden Karlskrona inte bara har gått igenom en omvälvande transformation av dess näringsliv under de senaste 30 åren, men att också att de lokala makthavarnas syn på staden och dess invånare har förändrat sig kraftigt – och att det ena betingar det andra.
Studien visar att skenbart tekniska dokument som kommunala översiktsplaner gör mycket mer än att visa var det ska finnas nya bostadsområden eller vägar. De konstruerar en föreställning av ett idealt samhälle. Därför är det viktigt att medborgarna tar aktivt del i diskussionen i ett tidigt skede av arbetet för en ny plan för att kritiskt kunna granska och kanske påverka planens grundläggande berättelse.
Länk till avhandlingen: Making Plans – Telling Stories: planning in Karlskrona/Sweden 1980-2010.
Bilden visar upp den anarki som härjar där stjärnor bildas inuti ett interstellärt moln som kallas NGC 6559. Molnområdet består av gas och stoft som ligger omkring 5000 ljusår från jorden i stjärnbilden Skytten. Gasen i molnen består mest av väte, råmaterialet som stjärnor bildas ur.
När ett område inuti denna nebulosa har samlat tillräckligt med material börjar den störta samman under sin egen tyngd. Molnets mitt blir allt tätare och varmare tills fusionsreaktioner kan börja och en stjärna föds.
Denna iögonfallande bild av ett ställe där stjärnor bildas togs med instrumentet DFOSC på det danska 1,54-metersteleskopet vid La Silla i Chile. Detta nationella teleskop har använts vid La Silla sedan 1979. Nyligen byggdes teleskopet om för att bli ett toppmodernt fjärrstyrt teleskop.
Läs mer: http://eso.org/public/sweden/news/eso1320/
Esther Hauer har studerat Kompetensstegen i Umeå (KUM). Kompetenstegen var en nationell satsning som pågick mellan åren 2005-2008 och syftade till att stödja kommunernas långsiktiga kvalitets- och kompetensutvecklingsarbete inom vård och omsorg om äldre.
Goda psykosociala arbetsmiljöfaktorer är en förutsättning för att personalen ska kunna lära och utvecklas i sitt arbete. Det handlar t.ex. omvilket stöd de får från sin chef och arbetskamrater, om det finns möjlighet till samarbete och medinflytande samt om själva arbetet upplevs som utvecklande. Resultatet av studien visar att de som upplevde ett bättre lärandeklimat upplevde även i större utsträckning att de kunde använda sig av nyförvärvad kunskap i praktiken.
Samma organisation men inte samma upplevelse
Första linjens chefer delade upplevelsen av ett gott lärandeklimat med sina arbetsgrupper.
– Detta resultat är positivt eftersom de har ansvar för personalens kompetensutveckling och ska kunna sätta in åtgärder vid behov. Däremot upplevde hemtjänstpersonalen att lärandeklimatet var sämre än de som jobbade i särskilda boenden. Det förbättrades emellertid för hemtjänstpersonalen när de följde KUM, säger Esther Hauer.
Utvecklingsarbete kan bli kontraproduktivtResultatet visar att KUM påverkade lärandeklimatet olika för olika grupper beroende på vad de valde att fokusera på. De som exempelvis satsade på schemalagda aktiviteter för brukarna upplevde att de inte hade tillräckligt med resurser att utföra sitt arbete och därmed upplevde de högre arbetsbelastning och ett sämre lärandeklimat.
Förändrar inte brukarnas självbestämmande
Trots att äldres självbestämmande är en av de viktigaste kvalitetsaspekterna i äldreomsorgen idag, visar mycket av den forskning som finns att äldreomsorgens verksamhet inte kan stödja dessa. Ett flertal hinder mellan brukare och äldreomsorgens personal som begränsar brukarnas självbestämmande identifierades i studien även efter KUM genomförts.
– I intervjuerna framträder ett nytt sätt att tänka kring äldres självbestämmande, dock visade sig inte någon konkret praktisk förändring i denna riktning.
Studien grundar sig på en enkät till 368 undersköterskor och vårdbiträden som deltagit i KUM, samt deras chefer. I studien gjordes även intervjuer med 9 brukare och deras respektive kontaktpersoner.
Länk till avhandlingen: Intervening with Care.
När lärarna samtalar med yngre elever om naturen berättar de inte för eleverna vad samtalen egentligen handlar om. Eleverna antas koppla samman egna observationer och erfarenheter från naturen med de teoretiska och komplexa modeller av naturens fenomen som lärarna bidrar med.
I sin avhandling har Monica Haraldsson Sträng undersökt tre olika exempel på detta: hur individuella samtal förs mellan 36 grundskoleelever och lärare om vattnets kretslopp; hur samtal förs mellan förskollärare, tio förskolebarn och en guide vid ett besök på ett vetenskapscentrum; hur samtal förs emellan tjugo 12-13-åringar när de som en del av ett ämnesintegrerat tema om Afrika hanterar datorprogrammet SimSafari, en simulerad mikrovärld av livet på en afrikansk savann.
– I samtalen med lärarna försöker eleverna förstå vad samtalen handlar om och ge de svar som lärarna efterfrågar. Elever som inte lyckas följa lärarens sätt att samtala blir efterhand alltmer fåordiga och tystnar. Några enstaka elever, som lyckas följa lärarens intentioner kommer fram till formuleringar som läraren accepterar, säger Monica Haraldsson Sträng.
Elever som utan stöd från läraren arbetar med en datorsimulering av en modell av den afrikanska savannen strävar också efter att klara uppgiften. De söker däremot förstå vad simuleringen handlar om på sina egna villkor med hjälp av egna erfarenheter av sociala relationer.
– Det visar sig vara en krävande uppgift att lära yngre elever förstå modeller som grundar sig på naturvetenskapliga förklaringar. Vi behöver fundera över vad det innebär att förstå en modell och vilken funktion de har för yngre elever, säger Monica Haraldsson Sträng.
Eleverna behöver utveckla egna funktionella redskap för hur man kan beskriva naturen på olika sätt, i olika situationer och sammanhang och förstå när det ena eller andra sättet är intressant och relevant. I sådana samtal lär de sig samtidigt att iaktta, urskilja, tolka, jämföra och problematisera kunskap av olika slag.
– För denna kunskapsprocess är lärarens stöd fundamentalt viktig. För de yngre barnens del är mindre fokus på modeller och mer på uppmärksamhet, upplevelser och samtal om vardagliga och enkla skeenden i naturen vägen fram. Skolans uppgift måste vara att hjälpa eleverna att tidigt börja utveckla språk- och tankeredskap som är användbara såväl i vardag som i samhällslivet, säger Monica Haraldsson Sträng.
Läs avhandlingen här.
– Fram till nu har det inte funnits en aktuell och landsomfattande kartläggning som belyst prognosen på kortare och längre sikt. EXPRESS-studien, som denna studie utgör en del av, är ur ett internationellt perspektiv en av de största och noggrannaste uppföljningsstudier av barn som fötts extremt tidigt, säger professor Fredrik Serenius, huvudansvarig för studien.
Överlevnadschanserna för barn som föds mer än 14 veckor för tidigt har ökat drastiskt de senaste årtiondena. Risken för extremt underburna barn att dö som nyfödda eller överleva med framtida motoriska eller mentala funktionshinder har diskuterats inom professionen och allmänheten, men kunskapsunderlaget har varit bristfälligt.
– Bland läkare och allmänhet har funnits en tendens att överskatta risken för svåra skador. Denna studie ger inte stöd för att en bättre överlevnad skulle ha resulterat i en ökad andel skadade barn. Tvärtom är andelen skadade barn snarast lägre jämfört med andra studier som visat sämre överlevnad, säger Fredrik Serenius.
I den aktuella studien har överlevande extremt underburna barnen (456 barn) följts upp vid 2½ års ålder och jämförts med barn som fötts efter fullgången graviditet. Studien omfattade bedömning av kognition, språk, motorik, förekomst av cerebral pares (CP), syn- och hörsel funktion. En viktig fråga är om den högre överlevnaden har köpts till priset av en ökad andel barn med funktionshinder.
Resultaten visar att majoriteten av de extremt underburna barnen (73 procent) inte hade några eller enbart lätta funktionshinder. 42 procent hade inga funktionshinder alls, att jämföras med 78 procent hos barnen födda i fullgången tid. 31 procent hade endast lätta funktionshinder (19 procent hos fullgångna barn).
– Orsaken till de positiva resultaten är sannolikt centraliseringen av peri- och neonatalvården av extremt underburna barn till regionsjukhusen, ett gott samarbete mellan region- och länssjukhus och mellan förlossnings- och barnläkare. Familjens delaktighet i vården och den höga andelen barn som fått bröstmjölk under nyföddhetsperioden är sannolikt också av betydelse, säger Fredrik Serenius.
Vidare var andelen extremt underburna barn med cerebral pares (CP) låg (7 %) och endast sex barn hade CP av den svårighetsgraden att de sannolikt inte kommer att kunna gå. Fyra barn var blinda och ett barn var helt dövt.
Trots att majoriteten av de extremt underburna barnen utvecklades gynnsamt hade en betydande andel måttliga (16 procent) eller svåra (11 procent) funktionshinder. De flesta hade endast kognitiva problem. Andelen barn med måttliga och svåra funktionshinder sjönk med stigande graviditetslängd från 22 veckor till 26 veckor och det fanns ingen skillnad mellan pojkar och flickor i andelen barn med måttliga eller svåra funktionshinder.
Enligt Fredrik Serenius kan förbättringar av neonatalvården, såsom lägre infektionsfrekvens, förbättrad nutrition och minskad stress för barnet och föräldrarna under vistelsen på intensivvårdsavdelningen sannolikt minska riskerna för skador ytterligare.
– För perinatalvården gäller att varje vecka förlängd graviditet är det effektivaste sättet att förbättra överlevnad och chanserna till bestående hälsa utan funktionshinder. Det är förstås en utmaning för vården att minska riskerna för skador. Och det är av yttersta vikt att dessa barn och deras familjer identifieras tidigt genom nationella uppföljningsprogram och erbjuds kvalificerad hjälp och stöd, säger han.
Andra studier har rapporterat en hög andel beteendeproblem och inlärningssvårigheter i skolåldern hos underburna barn. För att belysa också denna problematik planeras en uppföljning även vid 6½ och 11 års ålder.
Lärosäten som deltagit i forskningsstudien är Uppsala universitet, Lunds universitet, Karolinska institutet, Göteborgs universitet, Umeå universitet, Linköpings universitet samt Örebro universitet.
Länk till artikel.
Fakta EXPRESS-studienEXPRESS studien (Extremely Preterm Infant Study in Sweden) är ett nationellt samarbetsprojekt som engagerat förlossnings- och barnläkare, ögonläkare och psykologer vid medicinska och samhällsvetenskapliga fakulteter och universitetssjukhus i Sverige och initierades för att belysa prognosen på kortare och längre sikt. Den leds av professor Karel Maršál i Lund.
Studien omfattar alla barn (707) födda i Sverige före 27 fullbordade graviditetsveckor åren 2004-2007. Ettårsuppföljningen, som publicerats i en tidigare artikel i JAMA (juni 2009) visade att överlevanden var 70 procent och högre jämfört med övriga industrialiserade länder. Den bättre överlevnaden tillskrevs ett aktiv omhändertagande av den gravida kvinnan och det nyfödda barnet.
Vad händer om man inte förstår varandra under ett larmsamtal till 112, där överlevnad kan handla om sekunder? Ja, i värsta fall, så överlever inte patienten. Men för det mesta brukar operatörerna klura ut vad folk menar, också när de inte har svenska som modersmål.
2013 slutrapporterade professor Jakob Cromdal, Linköpings universitet, sitt RJ-stödda projekt ”Larmsamtal med förhinder: Om meningskapande SOS-samtal med personer som har svenska som främmande språk”.
– Vi har gått igenom ett 70-tal samtal då de som ringer 112 inte talar svenska flytande eller uppenbarligen inte har svenska som första språk, bryter på svenska att se hur kommunikationen funkar, och vad som kanske inte funkar och hur det i så fall kan förbättras, säger Jakob Cromdal.
Bakgrunden var en tidigare undersökning av hur barn talade med operatörerna. Forskarna hade föreställt sig att barn skulle ha problem med få fram rätt information, men deras föreställningar kom på skam. Operatörerna berättade i stället att det kunde vara problematiskt att förstå människor som inte hade svenska som modersmål och som bröt kraftigt.
– För det mesta var inte heller detta ett problem, för de flesta operatörer är vana vid de stressade och akuta situationer som det handlar om, och vid att förstå dialekter och brytningar, men ibland uppstod problem och vi ville undersöka hur de hanteras, berättar Jakob Cromdal.
De allra flesta SOS-samtal sker med människor som är stressade eller i affekt, samtidigt som det är ytterst viktigt att rätt information snabbt kommer på plats. Det visade sig snart att det i huvudsak var vid tre tillfällen som det fanns risk för missförstånd. Det kunde handla om när operatörerna frågade om hälsotillståndet, om var man befann sig och när det handlade om personnamn.
– Men vi märkte också att operatörerna utan att de själva var medvetna om det hade strategier för att snabbt och effektivt få fram information, samtidigt som de lugnade ner de som ringde. Vi observerade två strategier för att förebygga missförstånd. Dels upprepades viktiga uppgifter på olika sätt i syfte att visa att man har förstått, dels ställde man frågor med så kallade kandidatsvar, säger Jakob Cromdal.
Det senare handlar om att ställa frågor så att man får ett tydligt ja eller nej. Operatören kan till exempel fråga ”Hur ser han ut i ansiktet? Är han blågrå?”. Det är emellertid en typ av frågor som de som ringer ibland har svårt att förstå vitsen med, oavsett vilka kunskaper de har i svenska, vilket riskerar att ta tid. Det finns två lösningar på just de här kommunikationsproblemen.
– Det bästa vore förstås att anställa fler operatörer med en bredare språklig kompetens så att de vanligaste modersmålen finns representerade bland personalen. Dagens teknik skulle lätt kunna koppla operatörer med särskilda språkkunskaper till de fall där de behövs, och på så sätt poola resurserna, säger Jakob Cromdal.
En annan lösning är att träna operatörerna på att bättre förstå olika brytningar.
Länk till slutredovisning.
Kriminalitet är kostsamt för samhället på många olika sätt. En allvarlig våldshändelse kan kosta mer än 75 miljoner kronor på lång sikt och slå människors känsla av trygghet i spillror.
– Låg kriminalitet och trygghet är en grundförutsättning för att en stad ska vara attraktiv och få en hållbar tillväxt, säger Henrik Andershed, professor i psykologi och docent i kriminologi vid Örebro universitet.
Saknas systematisk samordning
Beslutsfattare, politiker och tjänstemän i svenska kommuner och städer blir överösta med information om sociala risker som kan leda till kriminalitet från olika undersökningar. Det handlar om kända sociala riskfaktorer för kriminalitet och otrygghet som till exempel arbetslöshet, utanförskap, lågt förtroende för polis och andra myndigheter, ekonomiska svårigheter och brist på positiva fritidsaktiviteter.
– Anledningar till att dessa sociala riskfaktorer ibland kvarstår och ökar beror till stor del på att beslutsfattare saknar tydliga och bra beslutsunderlag och kunskap om effektiva insatser. Istället får ofta lösa åsikter och sunt förnuft ligga till grund för viktiga beslut, säger Henrik Andershed.
Enligt honom saknas det systematisk samordning, integrering och uppföljning av uppgifterna.
– Vi ska utveckla en metod som kan göra just detta. Projektet ska utmynna i en konkret plan för hur kommuner och städer kan arbeta för att minska och förebygga sociala risker.
Innebära stora besparingar
Metoden ska utvärderas vetenskapligt i flera olika svenska kommuner och städer. Målet är att kriminaliteten ska sjunka och stanna på en låg nivå i de städer där den föreslagna metoden används. Det skulle innebära stora besparingar, undvikande av lidande hos potentiella brottsoffer och definitivt en bättre stadsmiljö. För att metoden ska komma till nytta och användning i praktiken är Örebro universitet Enterprise AB med redan nu i uppstartsskedet.
– Vi vill vara säkra på att produkten når hela vägen och kommer till nytta och användning. Vår roll är att säkerställa den processen, säger Mattias Jonsson, affärsrådgivare på Örebro universitet Enterprise AB, som är Örebro universitets utvecklingsbolag.
Enligt Henrik Andershed är projektet en möjlighet att under ett år planera hur metoden ska utvecklas och utverderas.
– Det första året kommer att utmynna i en större ansökan om 10 miljoner kronor för att förverkliga planerna, säger han.
Vår vanliga materia är uppbyggd av atomer och molekyler, som i sin tur består av mindre partiklar. För varje partikel finns också en spegelbild, en antipartikel. Liksom partiklar bygger upp atomer kan antipartiklar bygga upp anti-atomer, det vill säga antimateria. Antimateria finns inte naturligt på jorden, men kan skapas i partikelacceleratorer. Experimenten utförs därför vid det europeiska fysiklaboratoriet CERN utanför Geneve.
– Einstein förutsade att alla kroppar faller likadant, oberoende av vad de är gjorda av. Det finns många goda skäl att tro att Einstein hade rätt, men ännu saknas ett direkt test – att helt enkelt titta vart antimaterien tar vägen om man släpper den. Det är vad vi nu har gjort med atomer av antiväte, säger Svante Jonsell, Stockholms universitets representant i ALPHA.
Så vitt vi vet beter sig antimateria precis som vanlig materia, förutom att den elektriska laddningen är motsatt. Målet för ALPHA experimentet är att testa om detta verkligen är sant. Ett första viktigt steg togs av ALPHA 2010, då de första gången lyckades skapa och hålla fast antiatomer i en atomfälla, och snart därefter att det gick att hålla fast antiatomerna så länge som 1000 sekunder. Förra året rapporterade ALPHA de första mätningarna av antiatomers inre struktur och nu alltså tyngdkraftens verkan på antimateria.
De nuvarande resultaten sätter en övre gräns på 75 för förhållandet mellan antimateriens tunga och tröga massa. Detta förhållande är exakt 1 ifall antimaterien beter sig som vanlig materia. Experimentet sätter också en liknande gräns för antigravitation, det vill säga att antimateria skulle falla uppåt.
– Med de data vi har nu kan vi inte sätta en striktare gräns, men vi har visat att metoden fungerar. Med framtida förbättringar av experimentet bör vi kunna nå en känslighet kring 1, säger Svante Jonsell.
Länkar
Länk till publikationen.
DOI:10.1038/ncomms2787
Bilder från labbet.
Fakta
ALPHA (Antihydrogen Laser PHysics Apparatus) är ett samarbete mellan 15 institut i 8 länder, med syfte att skapa, fånga och studera antiväte. ALPHA startades år 2005 som en efterföljare till ATHENA-experimentet, där antiatomer i stora mängder skapades för första gången år 2002. Experimentet ligger vid det europeiska partikelfysiklaboratoriet CERN och använder antipartiklar från dess Antiproton Declerator (AD). Det svenska bidraget till ALPHA finansieras av Vetenskapsrådet.
Enligt Tullverket har handeln med förfalskade och piratkopierade varor exploderat de senaste åren både i Sverige, inom EU och globalt. Det drabbar såväl företag och deras anställda som ovetande konsumenter. Att se skillnad på ett äkta plagg och en kopia är ofta svårt.
Christian Müller, forskare inom polymerteknologi på Chalmers, har hittat en möjlig lösning på problemet. Han har skapat en halvgenomskinlig tråd av polyetylen och en färgmolekyl som absorberar synligt ljus. Tråden kan vävas till ett mönster som är osynligt för blotta ögat, men kan ses med hjälp av ett polarisationsfilter.
– Själva tillverkningen av en sån här tråd är okomplicerad, säger han. Klädföretagen skulle kunna börja med det direkt. På så sätt skulle de kunna sätta ett signaturmönster i sina plagg. Och utrustningen som krävs för att se mönstret är ganska enkel, den finns redan idag hos till exempel Tullverket.
Den osynliga tråden kan skapas av flera olika färgmolekyler och flera olika textila konstfibrer, bland annat nylon. Färgmolekylen kan också bindas till naturfibrer såsom ull eller silke. Tekniken kan användas både till kläder och till olika typer av dyra specialtyger, till exempel bil- och husvagnstextilier.
Tanken är att ett varumärke sätter ihop sin egen speciella kombination av textilfiber och färgmolekyler. Det är enkelt och billigt för företaget att ta fram.
– Men det är väldigt svårt för pirattillverkarna att kopiera den speciella kombinationen, säger Christian Müller. De kan skaffa utrustningen som krävs för att läsa av mönstret och ta reda på vilket optiskt spektrum som en viss signatur ger, men de kan inte veta vilken kombination av komponenter som ger just detta spektrum. Och det finns massor av olika färgmolekyler som går att använda.
2012 publicerade han sina resultat i den vetenskapliga tidskriften Applied Physics Letters. Innan dess var det inte känt att det går att skapa mönster i textil som är en del av själva tyget och som bara kan ses i polariserat ljus. Däremot finns det en liknande teknik för att skapa osynliga mönster i sedlar, något som används bland annat i Schweiz.
På längre sikt skulle Christian Müllers upptäckt också kunna användas för att tillverka ”smarta textilier”, till exempel kläder som ändrar färg beroende på elektrisk laddning.
Länk till artikel.
