Hårt sminkade kvinnor flankerar en karismatisk Armaniklädd man i TV-rutan. Det är författaren och predikanten Adnan Oktar som genom verksamheten han bedriver under namnet Harun Yahya sprider sitt budskap om att darwinismen måste bekämpas och att man vetenskapligt kan bevisa att världen och allt levande har kommit till genom gudomligt ingripande, det vill säga kreationismen. Genom ett eget TV-program, hundratals webbsidor och över 300 böcker försöker denna islamiska verksamhet nå en bred publik, både i Turkiet och i övriga världen. Kritiker hävdar att de är en Disneyversion av islam, men faktum är att denna kreationistiska rörelse rönt så pass stor uppmärksamhet att Europarådet har gått ut med en varning för en växande våg av islamsk kreationism. 

Religionsvetaren Anne Ross Solberg är verksam vid Södertörns högskola och vid Göteborgs universitet. I sin avhandling belyser hon den verksamhet som Harun Yahya bedriver genom att undersöka ett urval av publicerade texter. Hon beskriver, analyserar och kontextualiserar fyra centrala teman: konspirationsteorier, nationalism/neo-Ottomanism, kreationism och apokalypticism / Mahdism. I sin studie söker hon en förklaring till varför det är sådan stort fokus på just dessa teman.

Anne Ross Solberg har själv bott i Turkiet under många år och där träffat på många av Harun Yahyas böcker.

– Flera av verken är översatta till 18 språk, berättar Anne Ross Solberg. Trots att de är mycket påkostade så är de billiga att köpa och man kan gratis ladda ner dem från deras många webbsidor. Det gör att många undrar var pengarna kommer från.

Fenomenet Harun Yahya startade som en liten grupp i Turkiet på 80-talet och är idag verksamt på en global nivå. Gruppen fick stor internationell uppmärksamhet 2007 när den skickade ut tusentals gratisexemplar av den sex kilo tunga och rikt illustrerade bok Atlas of Creation till skolor, universitet och statliga ledare i hela världen. Harun Yahya-verksamheten består framförallt av unga, attraktiva människor med hög utbildning. Även om målgruppen främst är urbana, moderna och sekulariserade människor så vävs budskap om den sista tiden inför domedagen från den islamiska traditionen in.

– De främsta idéerna som predikas går ut på att man måste bekämpa den trångsynthet som de menar finns bland muslimer idag, att strida mot Darwinismen samt arbeta för en sammanhållning inom islam – men även mellan islam och andra religioner.

Det som har fångat Solbergs intresse är hur Harun Yahya- verksamhetens diskurs har förändrats över tid. Även om det finns en kontinuitet så har hon funnit att det finns det en förändring som hon menar hänger ihop med samhällsförändringen i Turkiet. Gruppen har även tagit över och använt delar från andra religiösa rörelsers diskurser i sitt eget resonemang. Solberg analyserar verksamheten utifrån sociala teorier, retoriska grepp samt nutida perspektiv på islamisk aktivism och mission. Genom texterna som analyseras visas hur Harun Yahya-verksamheten lyfter in sig själva i ett kosmologiskt ramverk där frontfiguren Adnan Oktar antyder paralleller mellan sig själv och Mahdi – den messianska frälsargestalt som enligt vissa islamska traditioner ska komma till jorden den sista tiden inför Domedagen.

Anne Ross Solberg är verksam inom ämnet religionsvetenskap vid Södertörns högskola och vid Göteborgs universitet. Hon disputerar den 13 juni 2013 på Södertörns högskola.

Avhandlingens titel: The Mahdi wears Armani: An analysis of the Harun Yahya enterprise
Opponent: Elisabeth Özdalga, Bikent University, Turkiet

Då en förbättringsåtgärd utförs i vägmiljön finns risken att trafikanterna ökar hastigheten, exempelvis om belysningsnivån ökar.

I VTI notat 15-2013 redovisas en studie som i första hand ska ses som en metodstudie som innebär mätning av spontant vald hastighet. Resultaten visar på en svag, men tydlig tendens till ökad hastighet med ökad belysningsstyrka.

I Sverige är påkörning av fotgängare på övergångsställen ett stort problem; cirka 30 personer omkommer årligen i kollision i mörker mellan fotgängare och motorfordon. Detta förklaras sannolikt inte av alltför låga belysningsnivåer, eftersom upptäcktsavstånden till en fotgängare är långa redan vid låga belysningsstyrkor. Sannolikt reducerar man därför inte risken för påkörning av fotgängare genom att förbättra dennes synbarhet med högre belysningsnivå, utan genom att göra fotgängaren mer iögonfallande, exempelvis genom en insnävning vid övergångsstället.

Mätningarna i studien har gjorts med försökspersoner som har kört en personbil utrustad med kontinuerlig registrering av hastigheten och videofilmning av vägmiljön framåt.

Datainsamlingsmetoden fungerade, men måste anses långsam. Antalet möjliga mätdagar är få; mörker med uppehållsväder finner man nästan endast under augusti till mitten av oktober och nederbördsdagar är inte användbara. Därför kan det vara svårt att få tillräckligt med data, åtminstone under en och samma säsong.

Antalet försökspersoner var vid detta metodtest litet, sex stycken, så signifikanta resultat är inte att förvänta. Emellertid visade fem av dessa en tendens till att öka hastigheten med ökad belysningsnivå, medan den sjätte sänkte hastigheten något. Resultaten ger en indikation på att det finns anledning att undersöka vidare.

Maria Forsman har på basis av straffrätt och socialrätt granskat hur socialtjänstens och polisens ingripanden tillgodoser barnets rättigheter och intressen, då misstanke uppkommit om att våld eller andra övergrepp skett i hemmet. Ingripandena har olika målsättningar, utgångspunkter och verkanssätt.

Socialtjänstens verksamhet befinner sig mellan å ena sidan en barnavårdande tradition med historiska rötter, å andra sidan en förnyelse med betoning av barnskydd och barnets rättigheter. Maria Forsman menar att det finns anledning att övergå till barnskydd och att högre krav ställs på utredningarna. I studien framhålls också att begreppet ”barnets bästa” ges varierande innebörd och tolkas relativt fritt, vilket kan vara problematiskt på ett område där utsattheten ömsom betraktas som ett brott, ömsom som ett socialt problem.

– När det besvärliga med utredningar och rättsprocesser betonas, t.ex. att det inte är till barnets bästa att delta i en rättegång eller att det inte är barnets bästa att föräldrar åtalas, tenderar det att föredras att inget sker. Samtidigt visar tidigare forskning att det till barnens svåraste erfarenheter hör att ingen har ingripit, säger Maria Forsman.

En fråga som noteras är att bötesstraff kan vara en olämplig påföljd vid lindrigare barnmisshandelsfall, då det ofta straffar barnet indirekt genom den gemensamma familjeekonomin.

– Bättre vore då om förövaren kunde dömas till en vård- eller påverkanssanktion. För barn som tvångsomhändertas på grund av våld och övergrepp i hemmet är det också avgörande att föräldrarna får adekvata insatser för att förändra sin situation. För rättssäkerheten och barnets trygghet är det viktigt att själva problemet och missförhållandena fokuseras.

Maria Forsman menar att den svenska lagstiftningen måste förbättras genom konkreta välavvägda bestämmelser anpassade utifrån problemets förutsättningar.

– Till bristerna idag hör att utsatta barn inte har någon lagstadgad rätt att komma till tals och på ett åldersanpassat sätt bli informerade i ett brottmål. Dessutom finns rättsliga oklarheter i barnavårdsärenden ifråga om när barn har rätt till ett eget oberoende och till rättsligt ombud. För att barnet ska kunna hävda sina rättigheter och intressen i förhållande till vårdnadshavare som har motstående intressen, d.v.s. barnets legala ställföreträdare, krävs att barnet i olika situationer har en tydlig lagstadgad rätt till ett oberoende juridiskt ombud.

Avhandlingsarbetet finansierades av Stiftelsen Marcus och Amalia Wallenbergs minnesfond och Torstens Söderbergs stiftelse.

Läs hela eller delar av avhandlingen: http://urn.kb.se/resolve?urn=urn:nbn:se:umu:diva-68837

Maria Kulander, forskare och doktorand vid institutionen för fastigheter och byggande vid KTH, har studerat hur åldersgruppen 65-85 år boende i ordinarie bostadssektor upplever sitt boende. Hon har genomfört sin studie i Gävle, där bostadsmarknaden är i jämvikt och priserna är ungefär genomsnittliga för Sverige.

– 80-85-åringar är mindre nöjda med sitt boende än vad 65-75-åringarna är. Man bor kanske ensam i en villa eller lägenhet som blivit för stor, lever ett mindre aktivt liv än tidigare och har försämrad hälsa. Trots att man skulle vilja flytta kan det brista i initiativförmåga och man saknar information. I England, där man gjort liknande studier, utbildas äldre så att de lättare kan fatta rationella beslut om sitt boende, säger Maria Kulander.

Hon talar om välfärdsförluster som uppstår när människor bor där de inte borde bo. Nu för tiden flyttar man in på äldreboende ganska sent, och det verkar finnas glapp mellan olika boendeformer. Man är för pigg och frisk för äldreboende, men är inte nöjd i det egna hemmet.

– De som planerar och bygger för de här grupperna borde ta bättre reda på vilka typer av boenden som efterfrågas. Seniorboende och trygghetsboende är olika alternativ som ännu inte har några riktigt fasta definitioner, vilket nog också bidrar till otydlighet. Man borde satsa på boenden anpassade för 75+ snarare än för 55+, säger Maria Kulander.

Många oroar sig för sina månatliga kostnader, och även om flytten går till ett mindre boende kan det bli dyrare om det är nytt. Helst vill man bo kvar i samma område, fast lite mer centralt, och kunna behålla sitt sociala nätverk.

Att boendet matchar livssituationen är naturligtvis positivt ur ett individuellt perspektiv, men även samhällsekonomiskt finns vinster att göra om man hjälper människor att flytta i rätt tid.

– Man vill flytta men tycker inte att man kan, och det är inte optimalt vare sig för den äldre personen, eller för den barnfamilj som skulle behöva det större boendet bättre. När en familj lämnar sin lägenhet skapas utrymme för nästa steg, då andra kan flytta in i deras gamla mindre, billigare lägenhet, säger Maria Kulander.

Hon lägger till att äldrepolitiken går ut på att folk ska bo kvar i sitt boende så länge som möjligt. För gruppen 65-75 år är den politiken bra, men generellt sett inte för de som är 10-20 år äldre.

– Här behövs riktade åtgärder för att underlätta flytt. Personlig service i form av information och rådgivning samt ekonomisk subvention kan få positiva effekter på flera plan. Den subvention som kan ge mest effekt är en subvention av flyttkostnader med mera för äldre pensionärer med stora bostäder, säger Maria Kulander.

Hon tillägger att det finns anledning att tro att situationen ser liknande ut på orter i Sverige med samma förutsättningar som Gävle.

Maria Kulander har precis lagt fram sin licentiatuppsats ”Do the Elderly Move at the Right Time” vid KTH.
 
 

Studier de senaste åren visar att ungdomar mår allt sämre psykiskt. Detta trots att psykisk ohälsa har goda förutsättningar att förebyggas och behandlas om insatser sätts in tidigt under uppväxten.

– Tyvärr är både hälsa och användning av vård ojämnt fördelat i befolkningen, något jag velat studera närmare för att förstå vad det beror på. I min avhandling fokuserar jag på hur barn och ungas psykiska hälsa och användning av barn- och ungdomspsykiatrisk vård hänger samman med de sociala sammanhang som barn växer upp i, berättar Anna-Karin Ivert, forskare vid Institutionen för kriminologi.

Iverts forskning visar att barn som har utlandsfödda föräldrar oftare kommer i kontakt med barn- och ungdomspsykiatrin, BUP, via någon utomstående som till exempel skolpersonal eller socialtjänsten jämfört med unga som har svenskfödda föräldrar.

– Vi vet inte varför det är så här, men möjliga förklaringar skulle kunna vara att föräldrar som inte är födda i Sverige inte vet att man kan vända sig direkt till BUP eller att de istället vänder sig till skolan eller primärvården. En annan möjlig förklaring skulle kunna vara att man uppfattar barnets beteende annorlunda än vad svenskfödda föräldrar gör, säger Anna-Karin Ivert.

Föräldrarnas födelseland spelar även roll för vilken typ av psykiatrisk vård de unga vårdas inom.

– Ungdomar vars föräldrar är födda i länder som klassificeras som låg- eller mellaninkomst länder vårdas mer sällan inom den psykiatriska öppenvården än ungdomar som har svenskfödda föräldrar.

Det är flickor med föräldrar födda i Sverige eller i andra höginkomstländer som oftast vårdas inom psykiatrin.

– Det kan handla om att man har olika syn på psykisk hälsa eller att man hanterar problem på olika vis. Vissa familjer vänder sig till BUP när deras barn har problem medan andra söker stöd och hjälp inom familjen eller bland vänner. Men naturligtvis kan det också vara så att psykisk ohälsa är vanligare i vissa grupper, säger Ivert.

Det behövs ytterligare forskning för att klargöra sammanhangen.

– Om det finns ett otillfredsställt vårdbehov bland barn och unga med utlandsfödda föräldrar är det allvarligt då detta kan få allvarliga konsekvenser för den enskilda individen, säger Ivert.

Hon understryker vikten av att alla barn och unga får den vård de behöver för att må bra.

– Det handlar om att skapa jämlika och goda förutsättningar för alla unga, säger hon.

Petter Bergner står bakom avhandlingen Med historien som motståndare: SKP/VPK/V och det kommunistiska arvet 1956-2006 som handlar om vänsterpartiets uppgörelseprocess rörande det kommunistiska arvet.

Vänsterpartiets uppgörelseprocess har i huvudsak kretsat kring tre frågeställningar. Under perioden 1956-1977 stod frågan om partiets behov av självständighet i fokus. Efter 1977 kom frågan om VPK:s kontakter med de statsbärande kommunistpartierna att bli den dominerande frågeställningen. Från 1986 och framåt har uppgörelseprocessen handlat om att bredda partiet bortom den kommunistiska traditionen.

Partiets ansträngningar för att rensa bort det som har uppfattats som oönskade kvarlevor från det förflutna har motiverats av grundläggande politiska behov. Petter Bergner ringar in fem mekanismer som har bromsat processen.

Partiet har prioriterat att värna partisammanhållningen och har därför valt att hellre kompromissa sig fram än att riskera att spränga partiet. Inom Vänsterpartiet och dess föregångare har det funnits en stark vilja att slå vakt om partiets särart som ett systemkritiskt parti och krav på förändring har ofta avfärdats som ett hot mot denna särart. Vidare har det för partiet varit viktigt att inte falla till föga för yttre tryck och en tendens att avfärda intern kritik som anpasslighet inför yttre tryck har funnits inom partiet.

Vänsterpartiet och dess föregångare har velat förbehålla sig rätten att själv definiera den egna ideologins innehåll. Därtill har en stark motvilja funnits mot att, i ett läge när inget annat parti har behövt konfrontera de mörka delarna av deras egen historia på motsvarande sätt, acceptera ett skuldbeläggande som har uppfattats som oproportionerligt och orättvist.

Enligt Petter Bergner ger dessa bromsande mekanismer en viktig förklaring till varför Vänsterpartiet så sent som 2004 kom att hemsökas av sitt kommunistiska förflutna.

Avhandlingen: Med historien som motståndare: SKP/VPK/V och det kommunistiska arvet 1956-2006

I avhandlingen studeras och förklaras en framgångsrik skolas pedagogiska utvecklings-process. Forskningsintresset har vandrat från enskilda elevers lärande mot läs- och skriv-pedagogik i skolpraktiken, för att slutligen nå fram till lärarens egna, professionella och kontextuella lärande.

– Resultaten visar att en framgångsrik läs- och skrivundervisning innebär att läraren ser den i ett språk-utveck-lande sammanhang, och att detta i hög grad handlar både om muntlighet och skriftspråklighet, säger Catharina Tjernberg, nydisputerad vid Specialpedagogiska institutionen, Stockholms universitet. Lärarens utveckling av sin yrkesskicklighet är en pågående interaktiv och social process där organisation, tid och kommunikativa möten är viktiga faktorer.

– Detta ger utrymme för en effektiv utvecklingsstrategi där den akademiska och den praktiska kunskapen får möjlighet att förenas i handlings-orienterad kunskap — en förutsättning för eleverna ska nå framgång i sitt läs- och skrivlärande, säger Catharina Tjernberg.

Studiens huvudsakliga inriktning rör framgångsfaktorer i läs- och skrivlärande med särskilt fokus på elever i läs- och skriv-svårigheter. Intresse har också ägnats den specifika lärarkompetens som en stor elevvariation fordrar liksom vilka förut-sätt-ning-ar den pedagogiska miljön erbjuder för utvecklingen av denna.

Länk till avhandling: Framgångsfaktorer i läs- och skrivlärande. En praxisorienterad studie med utgångspunkt i skolpraktiken.

Projektet syftar föra samman barn med litteratur och att använda hunden som ett verktyg för detta. Projektet avser väcka läslust på ett tilltalande sätt samt sprida kunskap om barnlitteratur i allmänhet och Astrid Lindgrens författarskap i synnerhet. Målgruppen är barn som har läs-, skriv- och talsvårigheter, barn som är svårmotiverade vad gäller läsning, barn som redan tycker det är roligt att läsa och som kan tänka sig att läsa mer samt de vuxna som är i kontakt med dessa barn.

Ehrianders metod går ut på att barnen läser för hunden som är kravlös och inte dömande. Hunden har en lugnande effekt i en situation som för många barn är stressande. Projektet ska drivas i samarbete med skolor och bibliotek och fokusera i första hand på barn mellan 6 och 13 år. Projektet kommer ta fram en anpassad utbildning för både hundarna och deras förare så att de blir ett i sammanhanget fungerande team. Efter avslutad projekttid kommer metoden med bokhunden gå över till en förenings- eller företagsform.

Samarbetspartners:
Pusselbitens skola, Dalby – Autism och aspergerföreningen, Skåne – Astrid Lindgrens Näs – Bibliotekstjänst – Hundsysslarna – Idekulla skola Musikantens Förlag, Wallåkra skola – Biblioteket i Landskrona

Medan religion för många människor leder tankarna till förstelnade institutioner, rigida normer och yttre auktoritet, ses andlighet istället som ett individuellt och kreativt förhållande till högre makter och olika religiösa traditioner.

Vad innebär det då att vara andlig och vad innebär det att vara religiös? Det var utgångspunkten när religionsvetaren Simon Sorgenfrei från Södertörns högskola bestämde sig för att skriva boken ”Mystik och andlighet – kritiska perspektiv” (2012, Dialogos Förlag) tillsammans med tio andra författare, varav två är verksamma på högskolan. Sorgenfrei är redaktör och har bland annat skrivit det inledande kapitlet.

– Det är en begreppshistorisk genomgång av mystik, andlighet och esoterism där jag försöker spåra hur man använt dessa begrepp i olika tider och grupper. Från att länge ha varit ett skällsord för kristna heretiker kan man se hur mystik, sedan renässansen och speciellt efter upplysningen utvecklats till ett positivt uttryck för människors individuella och ofta känslobetonade förhållande till gud eller det heliga. På ett liknande sätt har andlighet gått från att vara en egenskap hos gud, till att bli en mänsklig egenskap.

Boken handlar om människans föreställning om mystik och andlighet i Europa, Asien och Nordamerika under främst 1900-talet och i vår samtid. Författarna erbjuder religions- och naturvetenskapliga perspektiv på mystiska, esoteriska och andliga traditioner och såväl forskningen som samtida företeelser skärskådas. Bokens kapitel fokuserar såväl de så kallade världsreligionerna, som andra traditioner. Ett kapitel av Ann-Christine Hornborg beskriver hur Mi’kmaq-indianer utövade sina ritualer. Det blir tydligt för läsaren att andlighet skiljer sig väldigt åt beroende på i vilken kultur man befinner sig i.

– Man alltid måste förstå utövandet av religion och andlighet i sin kulturella och sociala kontext, utifrån det sammanhang som de utövas i, säger Simon Sorgefrei. Samma rit kan visa sig betyda mycket olika saker för olika personer, och ett begrepp som andlighet tycks betyda olika saker bland Nordamerikanska indianer och bland Europeiska utövare av shamanistiska tekniker som förknippas med samma Nordamerikanska indianer.

Boken används redan som studentlitteratur på vissa kurser, och även om texterna har en vetenskaplig karaktär så är bokens texter tillgängliga och vänder sig även till en intresserad allmänhet.

– Mystik, andlighet och religion är något som väcker starka känslor hos nästan alla människor, oavsett vilka föreställningar man har kring dessa begrepp och företeelser. Vår förhoppning är att boken kan bidra till intressanta diskussioner och en mer nyanserad bild av hur olika religion kan ta sig uttryck i samhället.

Bokens tio författare är forskare i en rad olika ämnen, från religionsfilosofi till neurobiologi. De är verksamma vid olika svenska, och ett danskt, universitet. Simon Sorgenfrei, David Thurfjell och Jessica Moberg är alla verksamma vid Södertörns högskola.

– Regelförändringarna har inneburit en viss ökning av konkurrensen men det har inte gett generellt sänkta priser, säger Jan-Eric Nilsson, professor på VTI.

VTI-rapporten ”Regelförändringar i transportsektorn” visar effekter av omregleringar inom inrikesflyg, taxi, kommersiell tågtrafik och bilprovning.

Fram till 1990 hade resandet med inrikesflyg ökat kontinuerligt under en följd av år och nådde en toppnotering på 8,7 miljoner passagerare. Den ekonomiska krisen bidrog till att efterfrågan på flygresor sjönk under början på 1990-talet, men även en momsökning på persontransporter och införandet av X2000 bidrog till en negativ resandeutveckling för flyget. 1990 års toppnotering har inte återuppnåtts utan i stället är antalet resenärer 2011 cirka sju miljoner per år. Antalet avgångar med flyg ökade mellan 1992 och 2002 medan avgångarna minskat därefter. Under 2000-talet har antalet flygbolag som bedriver reguljärt inrikesflyg ökat och lågprisflyget har ökat sina marknadsandelar.

– För att öka konkurrensen och sänka biljettpriserna förändrades reglerna för marknaden för inrikesflyg i juli 1992. Förändringarna innebar att SAS och Linjeflygs företrädesrätt på marknaden försvann. Samtidigt togs den prisreglering bort som hade knutit prisutvecklingen till den generella utvecklingen av konsumentpriser, säger Jan-Eric Nilsson.

SCB:s prisindex visar att biljettpriserna för privatresenärer låg relativt konstant i förhållande till konsumentprisindex (KPI) fram till 1990, vilket också var syftet med den tidigare regleringen. De närmaste åren efter regelreformeringen uppvisade biljettpriserna ingen större variation men har sedan mitten på 1990-talet haft en stadig uppgång.

Taxan på taxi fördubblades
Taximarknaden avreglerades 1990 och priset för en taxiresa har sedan dess ökat dubbelt så snabbt som konsumentprisindex. De taxitjänster som upphandlas inom färdtjänsten har inte ökat lika snabbt. Marknadsöppningen har inneburit att antalet taxibilar har ökat med en fjärdedel vilket har inneburit radikalt minskade väntetider för kunderna.

Den 1 juli 1990 avreglerades taximarknaden, något som bland annat innebar fri etableringsrättunder förutsättning av att vissa grundläggande krav som taxiförarlegitimation uppfylldes. Också prissättningen släpptes fri. Ett viktigt syfte med reformen var att öka taxis möjlighet att ge god service och att öka tillgänglighet både geografiskt och över dygnet. Man strävade också efter att öka konkurrensen för att kunderna skulle kunna möta rimliga priser.
De utvärderingar som genomförts visar att priset på privata taxiresor har stigit mer än KPI efter regelreformeringen. Den genomsnittliga årliga prisökningen 1990–2007 ligger på nästan fyra procent, att jämföra med en årlig KPI-ökning på två procent för samma period. Antalet taxibilar har under samma period, justerat för befolkningsökningen, ökat med 22 procent.

Produkten taxiresa har emellertid förändrats, främst genom minskade väntetider. Samtidigt har produktiviteten på taximarknaden minskat till följd av att fler bilar är i trafik. Inga bedömningar har genomförts av de samlade effekterna av minskad produktivitet, ökade priser och bättre tillgänglighet. Med tanke på att den kategori resenärer som använder taxi torde ha stor onytta av att tvingas vänta lång tid talar ändå mycket för att nettonyttan är positiv.

För tidigt med analyser av tågpriser
Marknadsöppningen inom tågtrafik har inneburit få nyetableringar och där är det ännu för tidigt att säga om en mer fri marknad har gett konsekvenser för resande och priser. Detsamma gäller Svensk Bilprovning som fram till 2010 hade monopol på den årligt fordonskontrollen. Några nya aktörer har tillkomit vilket har bidragit till ökad tillgänglighet men när det gäller priser är det för tidigt att se några konsekvenser av det.

Det är Konkurrensverket som har gett VTI uppdrag att ge en översikt över fyra förändringar av regelverket i transportsektorn som genomförts under de senaste 20 åren.

VTI, Statens väg- och transportforskningsinstitut, är ett oberoende och internationellt framstående forskningsinstitut inom transportsektorn. Huvuduppgiften är att bedriva forskning och utveckling kring infrastruktur, trafik och transporter. Verksamheten omfattar samtliga transportslag. VTI har omkring 200 medarbetare och finns i Linköping (huvudkontor), Stockholm, Göteborg och Borlänge.