Inom solforskningen är en av de största mysterierna varför solens tunna yttre atmosfär – koronan – är så het, med temperaturer så höga som flera miljoner grader Celsius. Vid solens synliga yta är det betydligt svalare, “bara” 6000 grader. Ännu underligare är att det några hundra kilometer ovanför solens yta – i lagret som kallas kromosfären – är ännu lite svalare: runt 4000 grader.

Under en solförmörkelse blir båda dessa lager synliga. När månen under en kort tid skymmer solens ljusa skiva framträder kromosfären som en röd ring omkring solen, medan koronans spöklikt vita serpentiner av plasma sträcker sig flera miljoner kilometer ut i rymden.
Nu har astronomer för första gången upptäckt ett likadant kallt lager i en annan stjärnas atmosfär. Man gjorde detta genom att jämföra observationer gjorda med Herschel av Alfa Centauri A i långvågigt infrarött ljus med datormodeller av stjärnors atmosfärer.

René Liseau vid Chalmers och Onsala rymdobservatorium har lett studien.

– Tidigare har det bara varit möjligt att studera sådana temperaturstrukturer i vår egen sol, men i våra data ser vi tydliga bevis för att ett liknande lager finns i Alfa Centauri A, säger han.
Solens närmaste grannar är de tre stjärnorna i systemet Alfa Centauri. Den ljussvaga röda dvärgen Proxima Centauri ligger närmast, på bara 4,24 ljusårs avstånd, medan dubbelstjärnan Alfa Centauri AB ligger lite längre bort, 4,37 ljusår från oss. Nyligen nämndes stjärnan Alfa Centauri B i media i samband med upptäckten att en planet av jordens storlek cirkulerande kring den.

Men dess följeslagare Alfa Centauri A är också viktig för astronomerna: den är nästan som en tvilling till solen. Den har liknande massa, är ungefär lika varm, har en liknande sammansättning rent kemiskt och är ungefär lika gammal. Den är därför ett idealiskt laboratorium för att jämföra de båda stjärnornas egenskaper.

– Liknande observationer av en mängd olika slags stjärnor kan komma att hjälpa oss förstå hur svala lager bildas. De kan även komma att belysa den större frågan om vad som egentligen värmer atmosfären, säger René Liseau.
 
Hur solens atmosfär hettas upp har under lång tid varit en gåta. Idag tror forskare att magnetiska fältlinjer tvinnas och går av, vilket gör att energi skickas ut genom atmosfären, och ut i rymden. Den utsända energin kan nå ända till jorden som solstormar.

Att förstå hur de olika temperaturlagren bildas och fungerar kan också hjälpa forskarna med en helt annan sak: att hitta de skivor av stoft och damm runt andra stjärnor än solen, där planeter bildas.

– Rustade med vår nya mer detaljerade bild av hur Alfa Centauri A lyser, hoppas vi kunna göra mer pålitliga upptäckter av stoftet runt andra stjärnor där planeter kan finnas, säger René Liseau.

Göran Pilbratt är vetenskaplig projektledare för Herschel på ESA:
– Dessa observationer är spännande exempel på hur Herschel kan användas för att både lära oss mer om processerna som pågår inte bara i vår egen sol, utan även i andra liknande stjärnor och de dammiga skivor som omger dem, säger Göran Pilbratt.

Läs hela artikeln av René Liseau med flera som publiceras i tidskriften Astronomy & Astrophysics 549, L7 (2013): Alpha Centauri A in the far infrared. First measurement of the temperature minimum of a star other than the Sun

NGC 6357 ligger 8000 ljusår bort i stjärnbilden Skorpionen, och kallas ibland för Hummernebulosan, tack vare hur den ser ut i bilder tagna i synligt ljus. Det år ett område som är fullt av gigantiska gasmoln och stråk av mörkt stoft. I dessa moln bildas just nu stjärnor, bland annat massiva heta stjärnor som lyser starkt blå-vitt i infrarött ljus.

Den här bilden använder infraröda data från ESO:s teleskop VISTA (Visible and Infrared Survey Telescope for Astronomy) som finns på Paranalobservatoriet i Chile. Bilden är en mindre del av en stor karläggning som kallas VVV (VISTA Variables in the Vía Láctea) som kartlägger de centrala delarna av vår galax (eso1242). Den här nya bilden visar upp en drastiskt annorlunda vy än de tagna i synligt ljus – se till exempel bilden som är tagen med det danska 1,5-metersteleskopet vid La Silla – eftersom infraröd strålning tar sig igenom allt stoft som skymmer objektet.

En av de ljusstarka unga stjärnorna i NGC 6357 kallas Pismis 24-1. Den var under en tid den mest massiva stjärnan man hittills funnit – ända tills man insåg att den faktiskt bestod av åtminstone tre gigantiska starkt lysande stjärnor, var och en med en massa som var mindre än 100 gånger vår sols massa. Trots detta är dessa stjärnor ändå tungviktare – några av de mest massiva i vår galax. Pismis 24-1 är det ljusstarkaste objektet i stjärnhopen Pismis 24, en klunga stjärnor som alla tros ha bildats samtidigt som NGC 6357.

VISTA är världens största och mest kraftfulla kartläggningsteleskop och används för att kartlägga himlen i infrarött ljus. I kartläggningen VVV skannar man Vintergatans bula och en del av dess plan för att skapa en gigantiskt datamängd som kan hjälpa astronomerna att lära sig mer om vår galax ursprung, struktur och tidiga liv.

Delar av NGC 6357 har också observerats av NASA/ESA:s Hubbleteleskop (heic0619a) och ESO:s teleskop VLT (eso1226a). Båda teleskopen har tagit bilder i synligt ljus av olika delar av området – om man jämför dessa bilder med den nya infraröda bilden visar några slående skillnader. I infrarött ljus är de rödfärgade plymerna mycket mindre, med stråk av svag lilafärgad gas som sträcker sig ut från nebulosan i olika områden.

Noter
[1] Även området Messier 17, där stjärnor håller på att bildas (se eso0925), kallas ibland Hummernebulosan, fast går oftare under sitt vanligare namn, Omeganebulosan.
[2] Infraröda observationer kan avslöja saker som annars inte syns i bilder tagna i synligt ljus, till exempel om ett objekt är för kallt, dolt av tjocka lager stoft, eller är väldigt avlägset, vilket gör att ljuset från det sträcks ut mot rödare våglänger av universums utvidning.

Mer information
ESO, Europeiska sydobservatoriet, är Europas främsta samarbetsorgan för astronomisk forskning och världens mest produktiva astronomiska observatorium. Det stöds av 15 länder: Belgien, Brasilien, Danmark, Finland, Frankrike, Italien, Nederländerna, Portugal, Schweiz, Spanien, Storbritannien, Sverige, Tjeckien, Tyskland och Österrike. ESO:s ambitiösa verksamhet rör design, konstruktion och drift av avancerade markbaserade forskningsanläggningar som gör det möjligt för astronomer att göra banbrytande vetenskapliga upptäckter. ESO spelar dessutom en ledande roll i att främja och organisera samarbeten inom astronomisk forskning. ESO driver tre unika observationsplatser i Chile: La Silla, Paranal och Chajnantor. Vid Paranal finns Very Large Telescope, världens mest avancerade observatorium för synligt ljus, och två kartläggningsteleskop: VISTA, som observerar infrarött ljus och är världens största kartläggningsteleskop, samt VST, det största teleskopet som konstruerats för att kartlägga himlavalvet i synligt ljus. ESO bidrar dessutom till ALMA, ett revolutionerande astronomiskt teleskop och världens hittills största astronomiska projekt. ESO planerar för närvarande bygget av det europeiska extremt stora 39 metersteleskopet för synligt och infrarött ljus, E-ELT. Det kommer att bli ”världens största öga mot himlen”.

Länkar
Bilder på VISTA
Bilder på Paranalobservatoriet
Andra bilder tagna med VISTA

Det är sedan tidigare känt att musik och sång kan leda till minskade nivåer av stresshormoner hos barn, att personer som drabbats av stroke oftare har lättare att uttrycka sig med sång än i tal, samt att musik med tydlig puls underlättar för Parkinsonpatienter att röra sig. Ny forskning visar nu att ett metodiskt användande av musik i behandlande syfte kan fylla en lindrande funktion vid betungande medicinska behandlingar och verka identitetsstärkande hos ungdomar med svåra psykosociala problem.

Anci Sandell har undersökt effekterna av musikterapi hos patienter som genomgår sjukhusbehandling för psykiatriska dysfunktioner, cancer eller dialys. Hon har även specialstuderat terapins inverkan på cancersjuka barn och på ungdomar med svåra psykosociala problem. Musikterapin har integrerats i den övriga behandlingen och skett i nära samspel mellan terapeut och patient. Terapin har individanpassats och innefattat förinspelad och improviserad musik, men även inslag av målade bilder och texter.

Studierna bekräftade musikterapins positiva effekter på upplevd livskvalitet och gav värdefulla kunskaper om hur terapin behöver anpassas till respektive målgrupp. Baserat på forskningsresultaten kan terapiarbetet i framtiden struktureras och anpassas bättre till olika målgrupper och till den enskilda patientens eller klientens behov.  

”Att musikterapi visat sig ha så positiva effekter är egentligen inte överraskande. Musik kan sänka pulsen, blodtrycket, nivåerna av stresshormoner och förbättra andningen”, förklarar Anci Sandell. ”Musik har använts som en läkande kraft sedan antiken, men är en underutnyttjad behandlingsmetod i den moderna vården. Jag hoppas att mina forskningsresultat ska bidra till att musikterapi kommer spela en betydligt viktigare roll framöver.”

Om Anci Sandell
Anci Sandell, fil.mag., har 35 års erfarenhet som musikterapeut. Hennes intresse för området väcktes när hon som ung och nyutbildad musiklärare arbetade med barn med autism och insåg att musiken hjälpte henne att nå barn som tidigare varit helt inneslutna i sig själva. Den 22 februari 2013 försvarar hon sin avhandling ”Musik för kropp och själ – Modell för interaktiv musikterapi” vid Nordic School of Public Health NHV i Göteborg.

I en tidigare vetenskaplig artikel, publicerad i Journal of Clinical Endocrinology & Metabolism, visade forskarna vid den Neurovetenskapliga institutionen vid Uppsala universitet att en enstaka natt av sömnbrist hos unga normalviktiga män ökar aktiveringen av en hjärnregion som är kopplad till önskan att äta mat.
   
I den nya studien har forskarna Pleunie Hogenkamp and Christian Benedict, och deras kollegor, undersökt huruvida sömndepriverade personer väljer större portionsstorlekar av energirika mellanmål och måltider under buffetliknande förhållanden. Forskarna lät sexton normalviktiga män välja deras önskvärda portionsstorlek av sju olika maträtter och sex olika mellanmål, i först hungrigt och därefter mättat tillstånd. I ett av de två försöken var deltagarna sömndepriverade, medan de i det andra försöket hade fått ungefär åtta timmars sömn.

Pleunie Hogenkamp, huvudförfattare av studien, beskriver resultaten:
 
– Efter en enskild natt utan någon sömn, valde dessa män större portionsstorlekar av mat med högt kaloriinnehåll. Det som var intressant var att de gjorde detta både före och efter en frukost, vilket antyder att sömnbrist ökar födointag oavsett hur mätt man är. I och med att sömnbrist är ett växande problem i dagens samhälle, kan våra resultat möjligen förklara varför dåliga sömnvanor kan påverka risken för att i det långa loppet gå upp i vikt.

Hogenkamp PS et al. Acute sleep deprivation increases portion size and affects food choice in young men. Psychoneuroendocrinology, i tryck.

KONTAKT OCH INFORMATION
För ytterligare information, var god kontakta Pleunie Hogenkamp, forskare vid neurovetenskapliga institutionen vid Uppsala universitet, mobil: +46 (0)76-0398763, e-post: pleunie.hogenkamp@neuro.uu.se, eller Cecilia Yates, informationsansvarig vid neurovetenskapliga institutionen, mobil: 070-433 48 01, e-post: cecilia.yates@neuro.uu.se

Av totalt 55 ansökningar beviljades 11 finansiering av en internationell jury när FAS utlyste forskningsanslag inom flera av sina prioriterade områden. Karlstads universitet och forskningsprogrammet ”Effekterna av ändrade livsförhållanden för barn och ungdomars psykiska hälsa” fick programstöd för tre år, 2 miljoner per år och med möjlighet till förlängning ytterligare tre år. Medsökande är Institutionen för pedagogik och specialpedagogik vid Göteborgs universitet.

– Vi kommer att titta på effekterna av de stora förändringar som skett i samhället de senaste decennierna, säger professor Curt Hagquist, föreståndare för Centrum för forskning om barns och ungdomars psykiska hälsa. Med förändringar menar vi ökad arbetslöshet bland både vuxna och ungdomar, förändringar inom skolan, ökad invandring, samt förändrade familjeförhållanden med ökande skilsmässor och barns växelvisa boende.

Hur kommer ni att lägga upp arbetet?
– Vi kommer att använda oss av vår egen undersökning ”Ung i Värmland”. Undersökningen har vi gjort bland 9-klassare i Värmland vart tredje år sen 1988 i samarbete med de värmländska kommunerna. Vi kommer även att använda oss av data, insamlade av Göteborgs universitet .
Dessutom kommer vi att göra en studie, huvudsakligen bland högstadieelever i Karlstad, under en längre tid för att mäta skolprestation med psykisk hälsa. Internationella data kommer också att användas.

– Efter detta hoppas vi kunna utläsa vilka effekter som samhällsförändringarna haft nationellt och också titta på trender inom området för att jämföra med trender i andra länder.

Hur kommer ni att dela med er av era forskningsresultat?
– Vår plan är att ge kontinuerligt kunskapsstöd och återkoppling till skola, kommuner och landsting. Forskningsprogrammets resultat kommer också att spridas internationellt.

– Personer som hade höga nivåer, betydligt högre än de normala enligt Livsmedelsverkets normer, hade 60 procent lägre risk för MS jämfört med de som hade låga nivåer. Det talar för att dagens gränsvärde för D-vitaminnivåer kan vara för lågt satt, kommenterar han sina resultat.

Vidare visade studien att D-vitaminnivåerna överlag var mycket låga och att de sjunkit under de 30 åren över vilka studien sträcker sig.

– Det är möjligt att de sjunkande nivåerna av D-vitamin i befolkningen kan förklara en del av den ökning i förekomsten av MS som vi ser i västvärlden idag, säger Jonatan Salzer.

Avhandlingen bygger i huvudsak på studier där nivåer av olika skydds- och riskfaktorer för MS har uppmätts i blodprover från Medicinska biobanken vid Umeå universitet. Blodproverna lämnades många år innan sjukdomsdebuten, vilket är en styrka i studierna. Andra faktorer som i avhandlingen kunde kopplas till risken för MS var rökning, A-vitamin, inflammatorisk aktivitet och att vara född på våren.

– Vi såg en liten riskökning för de födda på våren och en liten riskminskning för de födda på senhösten. Detta skulle kunna tala för att de gravidas D-vitaminnivåer, som är som lägst på vintern, påverkar barnets risk för MS. Vi kunde dock inte se någon påverkan av D-vitaminnivåer hos ett litet antal mödrar som lämnat blodprov under en tidig graviditet och där barnet senare utvecklat MS.

Ett genomgående fynd var att skydds- och riskfaktorerna hade större påverkan på MS-risken hos unga individer, under 26 år gamla. Detta talar för att risken för sjukdomen till största delen bestäms tidigt i livet, och att eventuella försök att förhindra utvecklingen av MS genom att påverka dessa faktorer sannolikt bör rikta in sig på barn och unga vuxna.

KONTAKT
Jonatan Salzer är ST-läkare i neurologi vid Nya neurocentrum, Norrlands universitetssjukhus, samt doktorand vid Institutionen för farmakologi och klinisk neurovetenskap, sektionen för neurologi, Umeå universitet.
tel. 090-785 34 95
mobil 070-267 89 64
e-post jonatan.salzer@neuro.umu.se

– Målsättningen med Robocat är att berika det dagliga livet för äldre personer och särskilt för äldre med demens genom att öka deras psykiska, fysiska och sociala välbefinnande, säger Christine Gustafsson, initiativtagare till Robocat och universitetslektor i vårdvetenskap vid MDH.

Bakgrunden till projektet är att det idag inte finns någon behandling som botar demens. Forskningen om demenssjukdomar fokuserar på vård och omvårdnad för att förbättra välbefinnandet för personer som på olika sätt påverkas av sjukdomen. Alternativa behandlingsformer som till exempel sång, konst och sällskapsdjur förordas. Robocats utformning gör att smittspridningsregler kan efterföljas och den utgör ett alternativ till att ta in ett levande djur i en vårdsituation.

– Robocat har utseendet, vikten och konstruktionen som en katt och ett kattliknande beteende. Den kan till exempel spinna och reagera på olika typer av hantering, vilket var uppskattat under pilotstudierna som genomfördes på ett av Attendos särskilda boenden för personer med demens i Eskilstuna. I en av studierna har vi testat vad som kan mätas avseende eventuella effekter av robotkatten och resultaten visar tendenser till att livskvalitet ökar och utåtagerande symptom minskar, säger Christine Gustafsson.

Det finns ett stort intresse på marknaden för den tekniska innovationen Robocat, som kommer lanseras under 2013. Robotkatten utgör också ett viktigt tekniskt hjälpmedel inom vården i framtiden.

– I ett framtidsperspektiv kommer människor i olika utsträckning att själva skaffa sig och sina närstående tekniska hjälpmedel för en bättre och kanske tryggare och säkrare vardag. Robocat är ett exempel på teknik som skulle kunna utgöra ett sådant viktigt redskap inom vården i framtiden,
säger Lars Asplund, initiativtagare till Robocat
och professor i robotik vid MDH.

Projektet Robocat startades av Christine Gustafsson och Lars Asplund inom MDH:s framstående forskningsområden vård och teknik under 2011. Samarbetspartners är Västerås stad och Eskilstuna kommun genom Samhällskontraktet samt MDH:s Idélab, Robotdalen och ett av Attendos särskilda boenden i Eskilstuna.

Redan när klimatkonventionen antogs av FN, 1992, fastslogs ett ”historiskt ansvar”, dvs. att de länder som släppt ut mest växthusgaser också har ett större ansvar att minska utsläppen. Detta avspeglas också i någon mån i konventionen där de industrialiserade länderna (OECD) har gjort större åtaganden än utvecklingsländerna.

Men trots tjugo år av förhandlingar råder ännu ingen enighet om hur det historiska ansvaret ska tolkas i detalj. Snarare har konflikten blivit tydligare. Det säger Mathias Friman, som disputerat vid Tema Vatten, Linköpings universitet. I sin studie lyfter han fram två olika tolkningar av det historiska ansvaret som har förekommit i klimatförhandlingarna.

– Dels talar man om proportionellt ansvar, det vill sägs ansvar i proportion till påverkan på klimatet. Det ger de industrialiserade länderna störst ansvar, och har gett upphov till en mängd olika modeller, det finns tusentals olika sätt att räkna på det.

– En annan tolkning är ett moraliskt ansvar, där länderna bidrar med minskningar utifrån sin kapacitet. Det ger också de industrialiserade länderna ett större ansvar, men öppnar mer för att de nya tillväxtländerna ska ta större åtaganden.

Medan utvecklingsländerna argumenterat för ett proportionellt ansvar, enligt principen ”förorenaren betalar”, så har detta motarbetats av de rika länderna, med två huvudsakliga argument: Det ena att det är alltför svårt att beräkna exakt vad ett proportionellt ansvar innebär i åtaganden. Det andra argumentet är att vi inte kan hålla tidigare generationer ansvariga för något de inte visst var skadligt.

De rika länderna föredrar att tala om ett moraliskt ansvar, mer baserat på kapacitet. På det sättet skulle snabbväxande länder som Brasilien, Kina, Mexiko, Sydafrika och Indien också kunna åläggas större åtaganden, vartefter deras kapacitet växer.

Kina, å sin sida, har argumenterat för ett historiskt ansvar beräknat per capita.
Fram till 2007 var det ganska tyst om det historiska ansvaret i själva förhandlingarna, konstaterar Mathias Friman. Konceptet hade accepterats men frågan hade hänskjutits till ett rådgivande organ där olika beräkningsmodeller arbetades fram. Nu finns en rad sådana modeller och det är svårare att skylla på att ”det går inte att räkna på”, säger Mathias Friman. Frågan om historiskt ansvar har återvänt in i förhandlingarna och konflikten har blivit tydligare.

– Man kan förstå att konflikten blir brännhet nu när det historiska ansvaret verkligen ska omsättas i en rad åtaganden, säger han och tar USA som exempel:

USA säger sig vilja ta ledningen i klimatarbetet genom att åta sig att sänka sina utsläpp med tre procent till år 2020, jämfört med 1990. Skulle man däremot beräkna ansvaret proportionellt skulle USA snarare hamna på minskningskrav om 50-60 procent.

Just nu är det svårt att se en lösning, konstaterar Mathias Friman, som i sin avhandling också granskat reglerna för samtalsprocesser inom klimatkonventionen. Här saknas regler för beslutsfattande och mekanismerna för konfliktlösning annat än genom förhandling är mycket svaga. Det innebär bland annat att alla beslut måste tas i konsensus, och att avtal måste antas eller förkastas i sin helhet, något som bäddar för skarpa motsättningar och starka konflikter, konstaterar han.

Mathias Friman disputerade den 15 februari. Avhandlingen heter ”Historical responsibility. Assessing the past in international climate negotiations”.

Vill du ha mer nyheter från Linköpings universitet? Vårt elektroniska nyhetsbrev LiU-nytt-e kommer varje torsdag med alla nyhetsartiklar som publicerats på webben under den gångna veckan. Prenumerera här!

Annica Engström, doktor i didaktik och lektor i vårdvetenskap vid Mälardalens högskola, har skrivit avhandlingen som handlar om hur funktionen klinisk adjunkt har utvecklats och gjorts möjlig samt vilka villkor som ligger till grund för konstruktionen och dess iscensättande.  

– Resultatet visar att det för givet tagna gapet mellan teori och praktik, som den kliniska adjunkten är ämnad att lösa, istället tenderar att återskapas. Otillräcklighet blir något centralt från tillsynsmyndigheter, arbetsgivare och från de inblandande lärarna själva genom en ständig självrannsakan om sitt sätt att hantera problemet ”teori och praktik”. Gapet har fått en kropp, och det är den kliniska adjunkten själv som blivit gapet mellan teori och praktik, det som de själva är inrättade för att åtgärda, säger Annica Engström.

Gapet mellan teori och praktik har setts som ett problem såväl nationellt som internationellt inom sjuksköterskeutbildningar i flera decennier. Därför skapades för drygt 20 år sedan en ny typ av lärarfunktion; den kliniska adjunkten, som är en lärare med så kallad kombinationstjänst, med syfte att samverka mellan lärosäten och hälso- och sjukvårdens verksamheter.

Arbetsuppgiften var att arbeta för en kvalitetshöjning av klinisk utbildning och utgöra en ”bro mellan teori och praktik”. På tio år ökade antalet från noll till att två tredjedelar av landets sjuksköterskeutbildningar hade kliniska adjunkter som en del av lärarstaben i början av 2000-talet. År 2010 fanns ett hundratal, de flesta av dem verksamma i en egenhändigt hopsatt idé om vad denna nya tjänst har för pedagogisk funktion. Hur blev det så?

Annica Engström har i sin avhandling ”Dimmornas bro. En berättelse om konstruktionen och iscensättandet av kliniska adjunkter ” granskat framväxten och genomförandet av den kliniska adjunktens roll och lärarfunktion. Hon har studerat vilka problem denna nya lärarfunktion ska lösa, hur problemen ska lösas, vad effekten blir av det samt vilka villkor som iscensätts, utmanas och återskapas. Dessutom har Annica Engström undersökt vilka kategorier av lärare som efterfrågas, hur lärarna själva formar lärarfunktionen, vad som styr lärarna samt hur lärarfunktionen upprätthålls och utmanas.

Annica Engström är doktor i didaktik och lektor i vårdvetenskap vid akademin för hälsa, vård och välfärd vid Mälardalens högskola och var under sina forskarstudier inskriven vid forskarutbildningen i didaktik, Mälardalens högskola.

-Med tanke på det stora antalet fordon i världen skulle redan några få procents minskning av energiförluster och utsläpp få enormt positiva följder, säger Fredrik Gustavsson, doktorand i tillämpad materialvetenskap vid Ångströmlaboratoriet.

Dagens hårdare miljökrav har minskat antalet miljöfarliga tillsatser i oljor och bränslen, samtidigt som allt fler förnyelsebara och biologiskt nedbrytbara bränslen utvecklas. Det innebär att den kemiska omgivningen i dag skiljer sig dramatiskt från den traditionella miljön i mekaniska kontakter, och höjer kraven på kontaktytorna i motorer och maskiner.

Fredrik Gustavssons avhandling visar hur väl moderna ytskikt kan fungera tillsammans med nya typer av motoroljor och bränslen, och att valet av ytskikt påverkar både energiförbrukning och nötning.

I avhandlingen studeras hur en viss typ av ytskikt, så kallade tribologiskt aktiva ytskikt, skapar och upprätthåller extremt låg friktion och högt nötningsmotstånd genom att under användning förändra sin struktur, sammansättning och friktionsegenskap till det bättre.

De studerade materialen har redan i sin uppbyggnad goda förutsättningar att ge låg friktion vid kontakt. Materialen har även den unika egenskapen att de vid hög belastning svarar med att ytterligare minska både friktion och slitage. De har även förmågan att breda ut sig över kontaktytorna och läka skadade områden.

-Minskat slitage i maskiner och motorer och minskad friktion är i dag viktigare än någonsin. Både de energibesparingar och de miljömässiga vinster detta leder till är starka drivkrafter för forskning och utveckling inom området, säger Fredrik Gustavsson.

Disputation äger rum den 22 februari klockan 10.15 i Siegbahnsalen, Ångströmlaboratoriet.
 

Uppsala universitet – kvalitet, kunskap och kreativitet sedan 1477. Forskning i världsklass och högklassig utbildning till global nytta för samhälle, näringsliv och kultur. Uppsala universitet är ett av norra Europas högst rankade lärosäten. www.uu.se

Det är professor Lars Hultkrantz vid Handelshögskolan som leder projektet och han samarbetar med professor Berth Danermark, handikappforskare vid institutionen för hälsovetenskap och medicin.

– Kommunpolitiker arbetar oftast med en budget på ett eller högst tre år. Då är det svårt att göra långsiktiga och uthålliga satsningar. Nu har det blivit populärt att tala om sociala investeringar, som kan löpa under längre tid, säger Lars Hultkrantz. Vi ska nu försöka hitta investeringskalkyler, som kan
mäta samhällsnytta och kvalité för olika investeringar.

Det är här samarbetet med handikappforskarna kommer in. Man ska se på en grupp ungdomar med mentalt funktionshinder och deras möjligheter att komma ut på arbetsmarknaden. De går på olika gymnasieprogram, som är anpassade till dem och hamnar sedan ofta i någon form av kommunal daglig verksamhet.

Nu ska man göra olika sociala investeringar för att stärka deras möjligheter att komma ut på arbetsmarknaden, utvärdera insatserna och se om samhällskostnaderna för den här gruppen på sikt blir lägre och om välfärden för dem som kommer i arbete blir högre.

– Vi presenterar nya belägg för kopplingen mellan hormonstörande kemikalier och flera folksjukdomar, säger Åke Bergman, professor i miljökemi vid Institutionen för material- och miljökemi. Endokrina sjukdomar är vanliga och ökar och vi kan visa på kopplingar till hormonstörande kemikalier. Ökningstakten är sådan att genetiska orsaker inte kan vara enda förklaringen.

I rapporten visar forskarna på störningar som ökar och som kan kopplas till hormonstörande ämnen:

– Den viktigaste globala utmaningen är att hitta sätt att minimera exponeringen för de kemikalier som kan ge störningar på hormonsystem och leda till negativa hälsoeffekter. Detta är ett miljöhot av minst samma dignitet som människans påverkan på klimatet, säger professor Åke Bergman.

Mer kunskap genom bättre metoder
Författarna – 16 forskare från tio länder – framhåller att ytterligare forskning behövs för att förstå sambanden mellan kemikalier, hormonstörningar och specifika sjukdomar, men också att samhället kan åtgärda en hel del redan idag. Vidare pekar forskarna på behovet av att utveckla testmetoder för att öka kunskapen om hormonstörande kemikalier, minska potentiella sjukdomsrisker och minska kostnaderna för hälso- och sjukvården.

Svenskt stöd
Rapporten riktar sig till politiker och andra beslutsfattare och är en uppdatering av 2002 års rapport. Det svenska miljödepartementet, forskningsrådet Formas och Naturvårdsverket har bidragit till rapportens finansiering. Miljöminister Lena Ek medverkar liksom professor Åke Bergman när rapporten officiellt presenteras i Nairobi idag.

Rapporten
Rapporten innefattar även en summering som primärt riktar sig till beslutsfattare där nyckelområden identifieras liksom förslag på frågor som bör beaktas gällande hormonstörande kemikalier. Summering, referenser till bakomliggande forskning samt hela rapporten “State of the Science of Endocrine Disrupting Chemicals – 2012” finns att ladda ner här.

Om hormonstörande ämnen
Människans hormonsystem styrs av de endokrina organen som producerar över 50 olika hormoner. De viktigaste är hypofysen, sköldkörteln, bisköldkörtlarna, binjurarna samt könskörtlarna (äggstockar/testiklar). De är avgörande för till exempel ämnesomsättning, fortplantning, immunförsvar och blodtryck. Endokrina sjukdomar är bland annat diabetes, vissa former av cancer och fetma.

De hormonstörande ämnena är många. Kända exempel är PCB, ftalater, bromerade flamskyddsmedel, metaller som bly och kvicksilver samt olika bekämpningsmedel. Ett fåtal har förbjudits och effekterna har varit uppenbara, som förbuden mot DDT och bly i bensin.

Hur lever de som tillhör så kallade karismatiska församlingar sin religion i dagens Stockholm? Hur ser religiositeten ut i vardagen?

Religionsforskaren Jessica Moberg, som disputerade den 15 februari, har sökt svar på detta genom fältstudier då hon under tre tremånadersperioder följt 30 personer från dessa miljöer, det vill säga kristna frikyrkoförsamlingar som praktiserar nådegåvorna, tungomål, helande och profetior. Fem av dessa personer har hon specifikt lyft fram i avhandlingen Piety, intimacy and mobility: A case study of charismatic christianity in present-day där vi får följa deras liv.

Två saker förvånade Jessica Moberg: dels att rörligheten mellan församlingarna är stor, dels att den materiella dimensionen betyder mycket för de troende i de karismatiska församlingar hon har studerat.

–  De flesta har sekulära jobb eller pluggar, och även om de har en vilja om att tron ska genomsyra livet tonar de ner religiositeten och accepterar att andra regler gäller i det offentliga livet. Men det finns en frustration över att de inte kan leva sin religion fullt ut, säger Jessica Moberg.

Två teorier ingår i avhandlingen. I den första utgår Jessica Moberg från att religionen är en lärandeprocess, och har studerat hur de karismatiskt troende tränar in sin hållning till världen, till exempel genom kroppsligt upplevande, materialisering av tron, ritualisering och narrationer, det vill säga hur de knyter ihop berättelsen för att förstå sina liv.

–  Församlingarna har erbjudit nära relationer och ett meningsfullt sätt att leva. Man använder ritualer och narrationer, och lägger mycket tid på husmöten där man träffas i någons hem. Genom detta byggs starka och intima band. Man kan tro att församlingsmedlemmarna var nöjda med detta, men det var inte riktigt så. På individnivå finns en längtan efter att närma sig Gud, men samtidigt finns en rastlöshet. Man shoppar loss bland församlingar och besöker flera olika, säger Jessica Moberg.

Tvärtemot vad man kan inbilla sig visade sig församlingarna inte vara särskilt slutna och inåtvända.

–  Det finns en stor öppenhet för rörlighet inom den karismatiska miljön, och en stor acceptans för rörlighet från församlingsledarnas sida.
Den materiella aspekten i religiositeten har en större betydelse än Jessica Moberg först trodde. Biblar, kors och bibelcitat på väggarna visade sig vara en viktig del av vardagslivet.

–  Man skickade sms med bibelcitat till varandra, man har små lappar med citat, bilder på Jesus och man skapar sig själv genom att materialisera tron. Detta är väldigt viktigt för många.
Det andra temat i avhandlingen är förhållandet till samtida processer i samhället. Avhandlingen visar bland annat hur individerna förhåller sig till samtida trender som ökad fokus på intimisering och terapeutisering, samt konsumtion.

Avhandlingens titel: Piety, intimacy and mobility: A case study of charismatic christianity in present-day

Tid och plats för disputation: Avhandlingen försvarades den 15 februari

Fakultetsopponent: Fil dr Tuija Hovi, Åbo akademi

En sammanfattning finns digitalt publicerad

Hörselnedsättningar på grund av buller är en av de vanligaste arbetskadorna i Sverige. Avhandlingen visar att vibrationerna tillsammans med bullret från handverktyg som borrmaskiner, sågar, putsmaskiner och slipmaskiner ytterligare ökar risken för hörselskada. I sig kan vibrationer från den här typen av verktyg ge skador i nerver, muskler och skelett. En välkänd form av vibrationsskada är så kallade ”vita fingrar”, en skada i blodkärlen som gör att fingrarna reagerar onormalt snabbt på kyla.

Studierna i avhandlingen visade inga korttidseffekter av vibrationerna tillsammans med bullret på hörseln men däremot att de på längre sikt ökade risken för hörselskada. Också arbetare med ”vita fingrar” på grund av arbete med handhållna vibrerande verktyg hade ökad risk för hörselskada. Arbetare med en hörselskada använde i högre grad handhållna vibrerande verktyg än andra arbetare i Sverige. Omvänt var också ”vita fingrar” från sådana verktyg eller av andra orsaker vanligare hos män med hörselskada än hos svenska män i allmänhet.

En slutsats i avhandlingen är att de arbetare som utsätter sig för både buller och vibrationer under lång tid bör använda hörselskydd också vid måttliga bullernivåer. Vidare behövs fortsatt arbete för att minska både buller- och vibrationsnivåerna ute på arbetsplatserna, eftersom det verkar finnas ett samband mellan exponering av buller och vibrationer i kombination och risken för hörselskada.

Avhandlingen bygger på fyra delstudier. En experimentell studie studerade korttidseffekterna medan två studier gjorda på verkstadsarbetare i Sundsvall kartlagt långtidseffekter av buller och vibrationer samt utrönt om arbetare med ”vita fingrar” från vibrationer har högre risk för hörselskada. Den sista delstudien var en enkät bland män och kvinnor med hörselnedsättning för att kartlägga om de använder handhållna vibrerande verktyg och hur många bland dem som har ”vita fingrar”.

Fredagen den 22 februari försvarar Hans Pettersson, Institutionen för folkhälsa och klinisk medicin, Umeå universitet, sin avhandling med den svenska titeln Hörselskaderisk vid kombinerad exponering för buller och vibrationer (engelsk titel: Risk of hearing loss from combined exposure to hand-arm vibrations and noise).

Disputationen äger rum kl. 09.00 i Triple Helix, Samverkanshuset, Umeå universitet.

Fakultetsopponent är Kerstin Persson Waye, Göteborgs universitet.

Läs hela eller delar av avhandlingen på

Cyanobakterier, organismer som mer populärt kallas för blågröna alger och är kända från tv för att de gör om Östersjön till en stinkande, kletig gegga var och varannan sommar, är KTH-forskarnas nya favorit.

Skillnaden mot kusinerna i den återkommande invasionen av innanhavet i öst är dock att KTH-forskarnas cyanobakterier är genmodifierade för att framställa butanol.

– Vi har framgångsrikt visat att cyanobakterier kan producera butanol. Genom att relevanta gener integreras på rätt ställe i cyanobakteriens arvsmassa har vi lurat cellerna att producera butanol istället för att de fyller sin normala funktion, säger Paul Hudson, forskare på Skolan för bioteknologi vid KTH och den som leder forskningsarbetet.

Än så länge rör det sig om små mängder butanol. Samtidigt har Paul och hans forskarkollegor lyckats länka ihop butanolproduktionen till cyanobakteriernas naturliga metabolism, vilket gör deras arbete unikt.

– Vi har demonstrerat att vi kan kontrollera butanolproduktionen genom att ändra på förutsättningarna i den omgivande miljön. Det här öppnar för andra möjligheter till kontroll, till exempel att enbart framställa butanol under särskilda tidpunkter på dygnet, säger Paul Hudson.

När kan vi förvänta oss att det finns butanol i pumparna på den lokala macken?

– Vi är mycket upprymda att vi nu lyckats framställa biobränsle från cyanobakterier. Samtidigt ska vi komma ihåg att framställningsprocessen skiljer sig markant från dagens biobränslen och vi behöver förbättra framställningen hundrafaldigt innan den blir kommersiellt gångbar. Jag uppskattar att det lär dröja cirka 10 år innan vi är där. Framställningen av biodiesel från alger har kommit längre, det finns redan en demonstratoranläggning för detta i New Mexiko, USA, säger Paul Hudson.

En av Sveriges mest betydande bioteknikforskare, professor Mathias Uhlén vid KTH, har det övergripande ansvaret för projektet. Enligt honom är det ett ganska nytt område att använda ingenjörsmässiga metoder för att bygga om i arvsmassan hos mikroorganismer. Lyckas forskarna att bygga en bakterie som tillverkar billig bensin av solljus och koldioxid så kommer det att förändra världen, menar han, och får medhåll från Paul Hudson.

– Jag håller med Matias. Ett av problemen med de biobränslen vi har i dag, det vill säga majsetanol, är att priset på majs sakta stiger men samtidigt hoppar upp och ner hela tiden och det tämligen oförutsägbart. Tillkommer gör bristen på odlingsbar mark och att majsetanolframställningen även påverkas av oljepriset då majsen kräver transporter. Bränsle baserat på cyanobakterier kräver å sin sida väldigt lite markutrymme för att framställas. Och tillgången på råvarorna – solljus, koldioxid och saltvatten – är i princip oändlig, säger Paul Hudson.

Han tillägger att vissa cyanobakterier dessutom klarar att extrahera kväve ur luften och därmed inte behöver något gödsel.

Nästa steg i forskningen är att se till att cyanobakterierna producerar butanol i större mängder utan att de dör av utmatning eller av butanolen som de inte tål särskilt bra. Efter det gäller det att modifiera fler gener så att slutprodukten blir till längre kolväten som fullt ut kan fungera som ersättning till bensin.
Slutligen ska processen ut från labbet och skalas upp så att den fungerar industriellt.

Det finns dessutom planer på att utveckla bränsle ur cyanobakterier som är mer energirik och därmed särskilt lämpad för flygplansmotorer.
Projektet, som går under namnet Formas Center for Metabolic Engineering och även involverar forskare vid Chalmers, har fått 25 miljoner kronor av forskningsstiftelsen Formas.

Butanol är precis som bensin ett kolväte vilket innebär att butanolen består av kemiska grundämnen väte, syre och kol.

Telomererna är ”ändarna” på kromosomerna och fungerar som ett skydd för dem. Längden på telomererna påverkar hur länge en individ lever.

Längden avgör åldrandet
Telomererna har från början en viss längd, blir kortare varje gång cellen delar sig, minskar med åren tills telomererna inte längre kan skydda kromosomerna och cellen dör. Men längden på telomererna varierar kraftigt på individer som har samma ålder. Det beror dels på hur långa telomerer man ärvt från föräldrarna, dels på hur mycket stress individen utsatts för.

– Detta är viktigt inte minst för vår egen art eftersom vi alla brottas med ökad stress, säger Angela Pauliny, forskare vid institutionen för biologi och miljövetenskap, Göteborgs universitet.

Långlivade fåglar satsar mer på underhåll
Forskarna har studerat vitkindade gäss, som är långlivade fåglar, de äldsta i studien var 22 år. Resultaten visar att gäss, jämfört med mer kortlivade fågelarter, har en bättre förmåga att bevara längden på sina telomerer. Förklaringen är troligen att arter med längre livlängd satsar mer på underhåll av kroppsfunktioner än på till exempel fortplantning.

– I djurvärlden finns det en tydlig koppling mellan reproduktion och åldrande. Se på elefanterna som har långt liv men föder få ungar medan till exempel möss lever kort tid och producerar många ungar, säger Angela Pauliny.

Könet har betydelse
Gässen som forskarna undersökte varierade i ålder; från väldigt unga fåglar till riktigt gamla. Mätningarna gjordes vid två tillfällen med två år emellan. Ett uppseendeväckande resultat var att det visade sig att telomerernas längd skiljde sig åt beroende på könet.

– Studierna visar att telomererna var bäst bevarade hos hannarna. Hos de vitkindade gässen förkortas alltså telomererna snabbare för honorna som ju är de som har två olika könskromosomer. Intressant nog är det precis tvärtom hos oss människor, säger Angela Pauliny.

Tidskriften BMC Evolutionary Biology har klassat forskningsartikeln ”Telomere dynamics in a long-lived bird, the barnacle goose” som ”Highly Accessed”.

Länk till artikeln