I VTI rapport 768 redovisar två forskare resultatet av ett forskningsprojekt angående jämställdhet och genus i järnvägsplaneringen och ger ett förslag på hur olika transportmyndigheter systematiskt skulle kunna arbeta med att integrera jämställdhet i infrastrukturplaneringen.

Utmärkande för mycket av den tidigare svenska forskningen om genus och transporter är att kvinnor och män framställs som relativt homogena grupper. Det får till konsekvens att skillnader i mäns och kvinnors resmönster överbetonas och likheter underbetonas, något som exempelvis leder till problem när mäns respektive kvinnors transportbehov ska formuleras. En annan konsekvens är att utsatta grupper av kvinnor och män med avseende på tillgång till transporter riskerar att osynliggöras.

Män och kvinnor utgör inte homogena befolkningsgrupper utan skiljer sig åt avseende ålder, yrke, inkomst, livsfas och hushållssammansättning – något som reflekteras i deras transportvillkor och aktivitetsmönster. Det finns internationell forskning kring sociala konsekvenser, genus och transporter där skillnader inom grupper problematiseras. Föreliggande rapport knyter an till Sveriges nationella jämställdhetsmål och till den internationella forskning som hanterar sociala konsekvensbedömningar och forskningsprojektet föreslår ett antal områden att arbeta vidare med i den svenska transportplaneringen.

En slutsats i rapporten är också att även om Trafikverket har initierat ett arbete med jämställdhetsmål i transportplaneringen, behöver man arbeta mer med att utveckla både policy och planeringsverktyg. Transportplaneringen ska ha metoder för att göra sociala konsekvensbedömningar, vilket i den del som här studerats (jämställdhetsintegrering) upplevs saknas av såväl tjänstemän, politiker och planerare.

Föreliggande rapport föreslår en metod med olika steg från upphandling till genomförande och utvärdering (olika delar svarar mot myndighetens interna respektive externa jämställdhetsarbete). Dessutom behöver de båda nivåerna policy och planering tydligt knytas samman så att det framgår hur det som står i policy också genomförs i praktiken. I det här sammanhanget blir kopplingen till regeringens krav på jämställdhet via regleringsbrev mycket viktig.

VTI rapport 768

De två svenskledda instrumenten är Particle Enviroment Package, PEP, där utvecklingen leds av professor Stas Barabash vid IRF i Kiruna, och Radio Plasma Wave Investigations, RPWI, där utvecklingen leds av docent Jan-Erik Wahlund vid IRF i Uppsala.

I fjol tog ESA beslutet att satsa på ett av de största projekten för planetutforskning, JUpiter ICy moons Explorer, JUICE, ett beslut som baserades på fyra års beredande studier. Nu har ESA alltså valt ut elva instrumentpaket som får vara med på rymdsonden, en forskningssond som kommer att kosta ca 830 miljoner euro att bygga och sända iväg till Jupiter.

Till detta kommer kostnaden för instrumenten, som de deltagande länderna står för själva. I Sveriges fall har IRF fått finansiering från Rymdstyrelsen för att utveckla sina instrument.

JUICE som helhet kommer att utföra en uttömmande undersökning av det komplicerade jupitersystemet, med tyngdpunkten på de tre galileiska månar (Ganymedes, Europa och Callisto) som antas ha oceaner under sina istäcken. Man vill undersöka möjligheten att liv kan existera i dessa oceaner.

Instrumentpaketet PEP från Kiruna ska mäta vilka typer av partiklar som finns kring Jupiter och dess månar för att ta reda på hur rymdmiljön fungerar i Jupiters väldiga magnetosfär. RPWI mäter elektriska och magnetiska fält i magnetosfären för att kartlägga vågor i plasmat och därigenom kunna dra slutsatser om bl a jupitermånarnas jonosfärer och extremt uttunnade atmosfärer (så kallade exosfärer) och norrkenskällor. Genom att kartlägga strömmar som eventuellt kopplar induktivt till haven under isen bidrar RPWI till JUICE mål att kunna upptäcka liv på de isiga månarna.

– IRF har nu fått två OS-guld i rymdforskning på Europas största flaggskepp till det yttre planetsystemet! säger Jan-Erik Wahlund. Det är som att leda Columbus första resa, fast den går till Jupiters stora månar med hav under isen. Vi skriver historia.

– Det här är IRFs största projekt någonsin, säger Stas Barabash. Att ESA väljer två svenskledda instrumentpaket till en mission med en så stor vetenskaplig betydelse visar vilken konkurrenskraft Sverige har inom det här området.PEP lyckades konkurrera ut förslag från Storbritannien, USA, Italien och Frankrike.

IRF:s föreståndare, Lars Eliasson, blev också glad när han fick reda på att IRF:s två instrument hade blivit utvalda, och berättade att det var vid ett möte med ESA 2005 som han blev övertygad att det var viktigt att satsa på en jupitermission. Han säger, ”Det är som synes några år sedan men det var rätt gissat att det skulle bli en ESA-mission till Jupiter, att det var rätt projekt för IRF och att vi är tillräckligt bra för att kunna komma med ombord.”  

Bildtext: De neuromuskulära elektroderna är permanent implanterade, medan själva protesen kan tas av. Titta på hela animationen här
 
Ett kirurgiskt team under ledning av docent och överläkare Rickard Brånemark, Sahlgrenska Universitetssjukhuset, har genomfört den första operationen i sitt slag för att koppla en armprotes till nerver och muskler på en patient som är amputerad.
Operationen var möjlig tack vare den nya avancerade tekniken som har utvecklats av Max Ortiz Catalan under handledning av Rickard Brånemark på Sahlgrenska Universitetssjukhuset samt Bo Håkansson på Chalmers.
 
– Den nya tekniken är ett stort genombrott som innebär många fördelar för personer som är amputerade, jämfört med den begränsade teknologi som finns idag, konstaterar Rickard Brånemark.

Stora utmaningar Utvecklingen av förbättrade amputationsproteser har präglats av två stora utmaningar: 1) Hur man uppnår en stabil koppling till amputationsstumpen samt 2) Hur man uppnår en naturlig och effektiv kontroll av protesen för att i större utsträckning återfå den förlorade funktionen motsvarande rörelsemönstret hos en mänsklig arm.
 
– Den nya tekniken löser dessa problem samtidigt genom att kombinera en skelettförankrad protes med implanterade elektroder, säger Rickard Brånemark, som tillsammans med sitt team utvecklat det banbrytande implantatsystemet OPRA. Det innebär att en titanskruv, så kallat osseointegrerat implantat, kopplar protesen direkt till benet i amputationsstumpen, vilket ger många fördelar jämfört med en traditionellt använd hylsprotes.
 
– Det leder till att patienten får ökad rörlighet, färre hudrelaterade problem samt en mer naturlig känsla av att armprotesen är en del av kroppen. Sammantaget bidrar det till en ökad livskvalitet hos personer som är amputerade, säger Rickard Brånemark.

Så här fungerar det De viljestyrda proteser som redan finns idag utnyttjar ytelektroder som fästs på huden och registrerar elektrisk muskelaktivitet för att få en protes att utföra rörelser. Problemet är att protesen ofta är begränsad till endast två rörelser jämfört med de tiotal rörelser som den mänskliga armen och handen kan utföra. Med elektroder som opereras in i kroppen kan man ta tillvara på fler signaler och på så sätt göra fler rörelser möjliga. Dessutom kan man åstadkomma naturlig ”känsel” genom stimulering av nerver.
 
– Vi tror att implanterade elektroder i kombination med denna permanenta länk mellan människa och protes, i form av det osseointegrerade implantatet, är ett genombrott som banar väg för en ny era inom rehabilitering av amputerade patienter, säger Rickard Brånemark.
 
Patienten Den första patienten har nyligen opererats, och de första testerna gav utmärkta resultat. Patienten har tidigare använt en viljestyrd protes med stora problem i kalla och varma miljöer och störning från axelmuskulatur. Tack vare det nya systemet har dessa problem nu försvunnit, och patienten kan med mindre ansträngning generera kontrollsignaler. Dessutom har tester visat på att fler rörelser kan utföras på ett koordinerat sätt, och att flera rörelser kan utföras samtidigt.
 
–Nästa steg blir att elektrisk stimulering av nerver kommer att testas för att se om patienten kan känna stimuli från omgivningen, det vill säga få en konstgjord känsel. Det slutgiltiga målet är att på ett naturligare sätt ersätta en förlorad extremitet, för att förbättra livskvaliteten för personer med amputation, slår Rickard Brånemark fast.
 
Detta är ett tvärvetenskapligt projekt som utförs i samarbete mellan Sahlgrenska Universitetssjukhuset, Sahlgrenska akademin, Chalmers och Integrum AB. Samverkan mellan flera olika områden (medicin, biomaterial, mekatronik, analog och digital elektronik, artificiell intelligens, biomekanik etc.) är en förutsättning för detta komplexa projekt.
 
Betydande forskning har genomförts av doktoranden Max Ortiz Catalan under handledning av Rickard Brånemark på Sahlgrenska samt Bo Håkansson på Chalmers. Projektet är finansierat av Vinnova, ALF och Promobilia.
 

Rutil används i keramik och färg men framförallt kan den användas för att läsa av en bergarts historia.

Nya möjligheter hitta guld
Där rutil finns förekommer också ofta andra mineralfyndigheter. De nya metoderna öppnar därför för strategier att hitta andra mineralfyndigheter, som till exempel guld. Rutil har fram tills nu varit en ganska okänd mineral, även om den inte är sällsynt. Till exempel kan man hitta rutil på de flesta sandstränder runt om i världen, också i Sverige.

– Det är fantastiskt att se hur lite uppmärksamhet rutil fått tills för cirka fem år sedan, säger geologen och forskaren Thomas Zack, som ägnat en stor del av sin vetenskapliga karriär åt mineralen rutil.

Nu kan geologerna identifiera bergarter som innehåller rutil och följa de temperatur- och tryckförändringar som bergarterna varit utsatta för genom historien även om rutilfyndet knappt är synligt för ögat. Tidigare har forskarna behövt undersöka betydligt fler rutilfynd för att kunna göra analyser.

– Men nu kan vi identifiera vilket berg rutilen härstammar från även om vi bara har ett litet korn rutil, säger Thomas Zack, forskare vid institutionen för geovetenskaper, Göteborgs universitet.

Ny metod ger snabbt resultat
Den nya metoden kallas laserablation ICP-MS och ger resultat avsevärt mycket snabbare än tidigare metoder.

– Det är ett av de analytiskt viktigaste instrumenten vid Institutionen för geovetenskaper här i Göteborg, säger Thomas Zack.

Rivning av äldre dammanläggningar har blivit allt vanligare eftersom dessa dammar ofta inte längre fyller någon funktion. De utgör ett hinder för vattendragets organismer och kan i många fall utgöra en säkerhetsrisk. Fastän rivning av dammar har ekologiska fördelar, då älvsträckan eller ån återfår en mer ursprunglig karaktär, rör det ibland upp känslorna i bygden.

– Vi ville förstå hur förespråkarna och motståndarna till dammrivningar resonerar kring funktionen av de två kontrasterande ekosystemen – en existerande dammanläggning med en spegeldamm eller ett potentiellt strömmande vatten. Lokalbefolkningen som kämpar för att en damm ska få vara kvar har ofta avfärdats som okunniga, säger Dolly Jørgensen, miljöhistoriker vid institutionen för ekologi, miljö och geovetenskap.

Tillsammans med ekologen Birgitta Malm-Renöfält har hon därför undersökt argumenten för och emot dammrivning i nyhetsartiklar, det har gällt dammar i Alby, Hallstahammar, Orsa och Tallåsen.

De fann att de som ville avlägsna dammen värderade högt att ädelfisken får fri vandringsväg och återkommer till ekosystemet, möjligheter till fritidsfiske och restaurering av ekosystemet generellt. Motståndare vill att dammen ska finnas kvar av rekreationsskäl; kanske blir en badplats torrlagd och spegeldammens estetik går förlorad. Dammanläggningen i sig har för dem också ett kulturhistoriskt värde.

– Ortsbefolkningens motstånd är inte baserat på kunskapsbrist, där mer information skulle ha lett till ett bättre beslut ur ett ekologiskt perspektiv. Det är helt enkelt så att de sätter ett högt värde på andra saker i miljön än vad vetenskapsmän och miljöaktivister gör, säger Dolly Jørgensen.
Eftersom antalet dammrivningsprojekt fortsätter att öka i Sverige och i andra delar av världen, så kommer troligen intressekonflikter att bli allt mer vanliga. Ett beslut att riva en damm kommer alltid att resultera i att motståndarna förlorar de ekosystemtjänster de uppskattar, vilket betyder att en lösning genom kompromisser kommer att vara svårt att uppnå.

Originalpublikation:
Jørgensen, D. and B. Malm Renöfält. 2013. Damned If You Do, Dammed If You Don’t: Debates on Dam Removal in the Swedish Media. Ecology and Society 18 (1): http://www.ecologyandsociety.org/vol18/iss1/art18/

Flera av de senaste vintrarna har varit problematiska för svenska godstransporter. Sårbarheten i systemet kan exemplifieras genom stängningen av rangerbangården i Hallsberg under två veckor 2010, vilken påverkade större delen av varuflödet från norra Sverige till kontinenten.

Den efterföljande diskussionen handlade om hur väl godstransporter fångas i de samhällsekonomiska kalkylerna för infrastrukturinvesteringar och underhåll. VTI notat 3-2013 avser att ge en översikt av hur väl nyttor och kostnader relaterade till godstransporter avspeglas i de samhällsekonomiska kalkylerna.

Sverige har en lång tradition och en välutvecklad metodik för att nyttja samhällsekonomiska kalkyler i den statliga infrastrukturplaneringen. Svensk infrastruktur finansieras primärt av staten, vilket medför att kopplingen mellan köpare och säljare inte blir lika tydlig som på en vanlig marknad. Det är upp till politikerna att bedöma medborgarnas och företagens efterfrågan på och potentiella nytta av transporter för att sedan bygga och underhålla infrastrukturen. Den samhällsekonomiska kalkylen är ett verktyg för att säkerställa ett effektivt nyttjande av skattemedel.

Konkret handlar det om att kvantifiera nyttan för samhället av en infrastrukturinvestering och ställa den mot kostnaden. Överstiger nyttan kostnaderna så är det samhällsekonomiskt motiverat att genomföra en åtgärd. En stor nyttopost i dessa kalkyler är tidsvinster, det vill säga att personer och gods kommer fram snabbare än tidigare tack vare en ny/förbättrad väg eller järnväg.

Diskussionen efter de problematiska vintrarna har dock handlat om hur företagens värdering av en tillförlitlig och robust infrastruktur avspeglas i kalkylerna. Begreppet tillförlitlighet gällande den samhällsekonomiska kalkylen handlar om att undvika förseningar och inställda tåg, det vill säga att man ska kunna lita på att transporterna går som planerat. Det är speciellt viktigt för godstransporter, då företag i allt större utsträckning bygger upp multimodala transportkedjor där problem med tillförlitligheten kan få stora spridningseffekter.

Sammanfattningsvis konstateras i rapporten att dagens tillämpning av samhällsekonomiska kalkyler uppvisar brister gällande godstransporter. Problemet består i att alla relevanta nyttor, som förbättrad tillförlitlighet, inte inkluderas på ett adekvat sätt. Mer generellt saknas information om effektsamband, det vill säga hur olika investeringar påverkar tidsåtgången, transporternas tillförlitlighet (inklusive monetär värdering) och transportkostnaderna. Därtill saknas transparent information om de prognosticerade transportvolymerna. Detta innebär att de slutgiltiga resultaten är svåra att granska. Vägen framåt för att stärka den samhällsekonomiska kalkylens behandling av godstransporter bör vara att parallellt vidareutveckla alla ovan nämnda aspekter.

Klimatmodeller är det enda sättet att förutse framtida förändringar av klimatet och vädret.

– Därför är det mycket viktigt att undersöka de globala klimatmodellernas förmåga att återge de extrema händelser som observerats under de senaste decennierna för att öka våra möjligheter att förutse framtida väderförändringar, säger Tinghai Ou vid institutionen för geovetenskaper, Göteborgs universitet.

Analyserat hur klimatmodellerna stämmer
Han har analyserat hur klimatmodellerna återspeglar de senaste 50 årens förändringar i nederbörd i Kina.

– Resultaten visar att klimatmodellerna dåligt återger de förändringar i extrema nederbördshändelser som skett i Kina från 1961 till år 2000. Endast hälften av de 21 analyserade klimatmodellerna har kunnat återge förändringarna i några av Kinas regioner. Bara ett fåtal har kunnat återge de landsomfattande förändringarna i klimatet, säger Tinghai Ou.

Extremt väder i Kina
Kina är ett av de länder som ofta drabbas av extrema klimathändelser. Översvämningen 1998 i södra och nordöstra Kina orsakade ekonomiska förluster på miljarder dollar och dödade mer än 3000 människor. Och torkan 2010-2011 i södra Kina påverkade 35 miljoner människor och orsakade miljarder i ekonomiska förluster.

– Våra forskningsresultat visar att extrema nederbördshändelser har ökat i de flesta områden i Kina sedan 1961, medan antalet torra dagar, där den dagliga nederbörden uppgår till mindre än en millimeter, har ökat i östra Kina men minskat i västra Kina.

Köldknäppar minskar inte trots global uppvärmning
Kalluftsutbrott i sydöstra Kina framkallar ofta kraftiga snöoväder som orsakar stor skada. Snö, is och storm i januari-februari 2008 innebar att mer än hundra människor dog.

Studierna visar att kalluftsutbrotten i Kina minskade under 1961-1980 men efter 1980 har de legat på samma nivå trots den globala uppvärmningen.

Avhandlingens titel: Observed and simulated changes in extreme precipitation and cold surges in China: 1961–2005 http://hdl.handle.net/2077/31816
Handledare: Professor Deliang Chen, Professor Hans Linderholm och Dr. Jee-Hoon Jeong

Fysisk träning och motion har betydande effekt på depression. Därför bör det rekommenderas till människor med mild och måttlig grad av depression och som inte har fysiska sjukdomar eller besvär kopplade till träning. Det visar en ny metaanalys av bland andra Torbjörn Josefsson, doktorand i psykologi vid Högskolan i Halmstad. Resultaten publiceras i den vetenskapliga tidskriften Scandinavian Journal of Medicine & Science in Sports. 

Torbjörn Josefsson har tillsammans med forskarkolleger vid Göteborgs universitet undersökt effekten av fysisk träning och motion på depression. Metaanalysen baseras på 15 olika studier, varav en är den största studie som har gjorts vad gäller fysisk träning, motion och depression med inte mindre än 288 deltagare. Resultaten som nu presenteras i en artikel i Scandinavian Journal of Medicine & Science in Sports, skulle kunna få stora effekter för behandling mot depression, menar forskarna.

– Såväl primärvården och psykiatrin som företagshälsovården kan ha stor nytta av detta genom att utveckla och erbjuda gruppträningsinterventioner – behandlingar – specifikt utformade för deprimerade, antingen som huvudbehandling eller som komplement till traditionell behandling som till exempel psykoterapi. Genom att träningsinterventioner kan ske i grupp kan det innebära snabbare behandling, minskat lidande och eventuellt kortare sjukskrivningsperioder, säger Torbjörn Josefsson och fortsätter:

– Det är troligen också mer kostnadseffektivt jämfört med psykoterapi. Primärvården kan också med stöd av vår metaanalys rekommendera deprimerade personer att träna, antingen på egen hand eller i organiserade former, till exempel på gym.

Det har förvisso gjorts flera liknande studier, så kallade metaanlyser, tidigare. Detta är dock den första där man bara har inkluderat studier som har undersökt effekten av fysisk träning och motion och där forskarna har gjort jämförelser utifrån tre kategorier: 1. de som inte får någon behandling, 2. de som får placebo samt 3. de som får sin ordinarie pågående behandling.

– Tidigare metaanalyser har inkluderat studier där man har använt kontrollgrupper som har fått behandling mot depression, till exempel meditation, avslappningsträning eller ljusterapi och kan på så vis ha resulterat i ett missvisande resultat. Därför är vår metaanalys en viktig uppdatering på tidigare resultat samtidigt som den ger en översikt över forskning om fysisk träning och motion som behandling mot depression, förklarar Torbjörn Josefsson.

Tidigare metaanalyser har också inkluderat studier med deltagare som inte har depression som primär diagnos, till exempel har patienter med huvuddiagnoser som MS eller schizofreni studerats.

– För att ta reda på effekten av just fysisk träning och motion på depression behöver man först och främst undersöka en homogen grupp där depression är huvuddiagnos, menar Torbjörn Josefsson.

Torbjörn Josefsson tror själv mycket på att utveckla ett skräddarsytt program för deprimerade där till exempel både fysisk träning och motivationssupport ingår. Han planerar nu tillsammans med sina forskarkolleger, en kommande studie för att undersöka ett ”kombinationsbehandlingspaket” där både fysisk träning, motion och mindfulnessmeditation ingår.

Torbjörn är Sveriges första forskare i psykologi som har mindfulness som avhandlingsämne. Avhandlingen läggs fram till sommaren.

Blivande mammor som konsumerar koffein, vanligast genom kaffe, föder oftare barn som väger mindre än förväntat för graviditetslängden. Det visar en studie på 59 000 gravida norska kvinnor, som letts av forskare vid Sahlgrenska akademin i samarbete med Norska Folkehelseinstitutet.

– Sambandet mellan intag av koffein och tillväxt hos barnet kunde konstateras även hos kvinnor som följt de officiella rekommendationerna om ett intag av max 200 milligram koffein per dag, vilket ungefär motsvarar två koppar kaffe, säger Verena Sengpiel, forskare vid Sahlgrenska akademin.

Den medicinska termen som används i sammanhanget är SGA, small for gestational age, vilket betecknar lågt födelsevikt relaterat till graviditetslängden. SGA är kopplat till en ökad risk för sjuklighet och dödlighet.

De nya resultaten har stöd i andra internationella studier, men den norsk/svenska studien baseras på en betydligt större grupp än de tidigare. Kvinnorna som ingick i studien var friska och hade fram till förlossningen okomplicerade graviditeter, resultaten har också kontrollerats för andra faktorer som påverkar tillväxten som till exempel mödrarnas ålder, rökning, BMI, nikotinintag och alkoholkonsumtion.

– Det är viktigt att understryka att vår studie inte svarar på om det är själva koffeinet som orsakar en ökad risk för att barnet är lätt i relation till graviditetstiden. Vi har heller inte studerat om dessa barn verkligen hade mera hälsoproblem i nyföddhetsperioden. Det behövs alltså fler studier innan vi vet vad våra fynd verkligen innebär för gravida kvinnor och deras barn, säger Verena Sengpeil.

Det andra syftet med studien, som publiceras i BMC Medicine, var att undersöka om kvinnor som konsumerade koffein riskerade att föda för tidigt. Något sådant samband kunde dock inte konstateras.

Forskargruppen hoppas nu kunna genomföra fördjupade studier kring orsakssambandet mellan koffeinintag och SGA, och planerar även att titta på dödlighet och sjuklighet hos SGA barnen kopplat till koffeinkonsumtion.

Artikeln “Maternal caffeine intake during pregnancy is associated with birth weight but not with gestational length: results from a large prospective observational cohort study” publiceras i BioMed Centrals open access-tidskrift BMC Medicin den 19 februari.

Stockholms universitets nyinrättade Östersjöcentrum ingår strategiskt partnerskap med BalticSea2020. Stiftelsen avsätter 100 miljoner kronor till projektet Baltic Eye som ska förmedla användbar kunskap om Östersjön till beslutsfattare i samhället. En kunskapsförsörjning som är nödvändig för att förändra Östersjöns miljötillstånd.

– Det är mycket glädjande med ett så stort stöd för Stockholms universitets nya satsning, säger Astrid Söderbergh Widding, rektor vid Stockholms universitet. Havsforskning är sedan länge ett ledande forskningsområde och vi har en kraftfull Östersjöforskning med lång tradition. Även universitetets öppenhet och strävan att kommunicera med det omgivande samhället blir tydlig genom detta strategiska partnerskap.

– Stockholms universitet har byggt en bas som vi tror på, säger stiftelsens grundare Björn Carlson. Östersjöcentrums framtida utbyggnad med en kombination av experter och kommunikatörer tillsammans med det breda nätverket av marina forskare kommer att kunna bidra till att lösa de svåra miljöfrågorna i Östersjön, vilket är målet för stiftelsens hela verksamhet.

Medlen kommer att fördelas med 20 miljoner per år under fem år och ska användas till resurser för analys, syntes och kommunikation. Det kommer också att finnas finansiering för att sätta samman flera kreativa grupperingar som under intensiva perioder kan jobba med viktiga frågor som hjälper till att lägga Östersjöpusslet.

– Forskningen och miljöövervakningen präglas av naturliga skäl av en stuprörseffekt, där framstående och världsledande verksamhet avgränsas inom olika ämnen, säger Tina Elfwing, föreståndare vid Stockholms universitets Östersjöcentrum. Vi ska nu försöka fånga upp all denna kunskap och skapa ett helhetsperspektiv som med riktad kommunikation når ut till rätt plats i samhället. Långsiktiga analyser, synteser och utvärderingar, som är nödvändiga för samhällets kunskapsförsörjning, kommer att bidra till vetenskapligt baserade åtgärder som faktiskt förändrar Östersjöns miljötillstånd.

Inom solforskningen är en av de största mysterierna varför solens tunna yttre atmosfär – koronan – är så het, med temperaturer så höga som flera miljoner grader Celsius. Vid solens synliga yta är det betydligt svalare, “bara” 6000 grader. Ännu underligare är att det några hundra kilometer ovanför solens yta – i lagret som kallas kromosfären – är ännu lite svalare: runt 4000 grader.

Under en solförmörkelse blir båda dessa lager synliga. När månen under en kort tid skymmer solens ljusa skiva framträder kromosfären som en röd ring omkring solen, medan koronans spöklikt vita serpentiner av plasma sträcker sig flera miljoner kilometer ut i rymden.
Nu har astronomer för första gången upptäckt ett likadant kallt lager i en annan stjärnas atmosfär. Man gjorde detta genom att jämföra observationer gjorda med Herschel av Alfa Centauri A i långvågigt infrarött ljus med datormodeller av stjärnors atmosfärer.

René Liseau vid Chalmers och Onsala rymdobservatorium har lett studien.

– Tidigare har det bara varit möjligt att studera sådana temperaturstrukturer i vår egen sol, men i våra data ser vi tydliga bevis för att ett liknande lager finns i Alfa Centauri A, säger han.
Solens närmaste grannar är de tre stjärnorna i systemet Alfa Centauri. Den ljussvaga röda dvärgen Proxima Centauri ligger närmast, på bara 4,24 ljusårs avstånd, medan dubbelstjärnan Alfa Centauri AB ligger lite längre bort, 4,37 ljusår från oss. Nyligen nämndes stjärnan Alfa Centauri B i media i samband med upptäckten att en planet av jordens storlek cirkulerande kring den.

Men dess följeslagare Alfa Centauri A är också viktig för astronomerna: den är nästan som en tvilling till solen. Den har liknande massa, är ungefär lika varm, har en liknande sammansättning rent kemiskt och är ungefär lika gammal. Den är därför ett idealiskt laboratorium för att jämföra de båda stjärnornas egenskaper.

– Liknande observationer av en mängd olika slags stjärnor kan komma att hjälpa oss förstå hur svala lager bildas. De kan även komma att belysa den större frågan om vad som egentligen värmer atmosfären, säger René Liseau.
 
Hur solens atmosfär hettas upp har under lång tid varit en gåta. Idag tror forskare att magnetiska fältlinjer tvinnas och går av, vilket gör att energi skickas ut genom atmosfären, och ut i rymden. Den utsända energin kan nå ända till jorden som solstormar.

Att förstå hur de olika temperaturlagren bildas och fungerar kan också hjälpa forskarna med en helt annan sak: att hitta de skivor av stoft och damm runt andra stjärnor än solen, där planeter bildas.

– Rustade med vår nya mer detaljerade bild av hur Alfa Centauri A lyser, hoppas vi kunna göra mer pålitliga upptäckter av stoftet runt andra stjärnor där planeter kan finnas, säger René Liseau.

Göran Pilbratt är vetenskaplig projektledare för Herschel på ESA:
– Dessa observationer är spännande exempel på hur Herschel kan användas för att både lära oss mer om processerna som pågår inte bara i vår egen sol, utan även i andra liknande stjärnor och de dammiga skivor som omger dem, säger Göran Pilbratt.

Läs hela artikeln av René Liseau med flera som publiceras i tidskriften Astronomy & Astrophysics 549, L7 (2013): Alpha Centauri A in the far infrared. First measurement of the temperature minimum of a star other than the Sun

NGC 6357 ligger 8000 ljusår bort i stjärnbilden Skorpionen, och kallas ibland för Hummernebulosan, tack vare hur den ser ut i bilder tagna i synligt ljus. Det år ett område som är fullt av gigantiska gasmoln och stråk av mörkt stoft. I dessa moln bildas just nu stjärnor, bland annat massiva heta stjärnor som lyser starkt blå-vitt i infrarött ljus.

Den här bilden använder infraröda data från ESO:s teleskop VISTA (Visible and Infrared Survey Telescope for Astronomy) som finns på Paranalobservatoriet i Chile. Bilden är en mindre del av en stor karläggning som kallas VVV (VISTA Variables in the Vía Láctea) som kartlägger de centrala delarna av vår galax (eso1242). Den här nya bilden visar upp en drastiskt annorlunda vy än de tagna i synligt ljus – se till exempel bilden som är tagen med det danska 1,5-metersteleskopet vid La Silla – eftersom infraröd strålning tar sig igenom allt stoft som skymmer objektet.

En av de ljusstarka unga stjärnorna i NGC 6357 kallas Pismis 24-1. Den var under en tid den mest massiva stjärnan man hittills funnit – ända tills man insåg att den faktiskt bestod av åtminstone tre gigantiska starkt lysande stjärnor, var och en med en massa som var mindre än 100 gånger vår sols massa. Trots detta är dessa stjärnor ändå tungviktare – några av de mest massiva i vår galax. Pismis 24-1 är det ljusstarkaste objektet i stjärnhopen Pismis 24, en klunga stjärnor som alla tros ha bildats samtidigt som NGC 6357.

VISTA är världens största och mest kraftfulla kartläggningsteleskop och används för att kartlägga himlen i infrarött ljus. I kartläggningen VVV skannar man Vintergatans bula och en del av dess plan för att skapa en gigantiskt datamängd som kan hjälpa astronomerna att lära sig mer om vår galax ursprung, struktur och tidiga liv.

Delar av NGC 6357 har också observerats av NASA/ESA:s Hubbleteleskop (heic0619a) och ESO:s teleskop VLT (eso1226a). Båda teleskopen har tagit bilder i synligt ljus av olika delar av området – om man jämför dessa bilder med den nya infraröda bilden visar några slående skillnader. I infrarött ljus är de rödfärgade plymerna mycket mindre, med stråk av svag lilafärgad gas som sträcker sig ut från nebulosan i olika områden.

Noter
[1] Även området Messier 17, där stjärnor håller på att bildas (se eso0925), kallas ibland Hummernebulosan, fast går oftare under sitt vanligare namn, Omeganebulosan.
[2] Infraröda observationer kan avslöja saker som annars inte syns i bilder tagna i synligt ljus, till exempel om ett objekt är för kallt, dolt av tjocka lager stoft, eller är väldigt avlägset, vilket gör att ljuset från det sträcks ut mot rödare våglänger av universums utvidning.

Mer information
ESO, Europeiska sydobservatoriet, är Europas främsta samarbetsorgan för astronomisk forskning och världens mest produktiva astronomiska observatorium. Det stöds av 15 länder: Belgien, Brasilien, Danmark, Finland, Frankrike, Italien, Nederländerna, Portugal, Schweiz, Spanien, Storbritannien, Sverige, Tjeckien, Tyskland och Österrike. ESO:s ambitiösa verksamhet rör design, konstruktion och drift av avancerade markbaserade forskningsanläggningar som gör det möjligt för astronomer att göra banbrytande vetenskapliga upptäckter. ESO spelar dessutom en ledande roll i att främja och organisera samarbeten inom astronomisk forskning. ESO driver tre unika observationsplatser i Chile: La Silla, Paranal och Chajnantor. Vid Paranal finns Very Large Telescope, världens mest avancerade observatorium för synligt ljus, och två kartläggningsteleskop: VISTA, som observerar infrarött ljus och är världens största kartläggningsteleskop, samt VST, det största teleskopet som konstruerats för att kartlägga himlavalvet i synligt ljus. ESO bidrar dessutom till ALMA, ett revolutionerande astronomiskt teleskop och världens hittills största astronomiska projekt. ESO planerar för närvarande bygget av det europeiska extremt stora 39 metersteleskopet för synligt och infrarött ljus, E-ELT. Det kommer att bli ”världens största öga mot himlen”.

Länkar
Bilder på VISTA
Bilder på Paranalobservatoriet
Andra bilder tagna med VISTA

Det är sedan tidigare känt att musik och sång kan leda till minskade nivåer av stresshormoner hos barn, att personer som drabbats av stroke oftare har lättare att uttrycka sig med sång än i tal, samt att musik med tydlig puls underlättar för Parkinsonpatienter att röra sig. Ny forskning visar nu att ett metodiskt användande av musik i behandlande syfte kan fylla en lindrande funktion vid betungande medicinska behandlingar och verka identitetsstärkande hos ungdomar med svåra psykosociala problem.

Anci Sandell har undersökt effekterna av musikterapi hos patienter som genomgår sjukhusbehandling för psykiatriska dysfunktioner, cancer eller dialys. Hon har även specialstuderat terapins inverkan på cancersjuka barn och på ungdomar med svåra psykosociala problem. Musikterapin har integrerats i den övriga behandlingen och skett i nära samspel mellan terapeut och patient. Terapin har individanpassats och innefattat förinspelad och improviserad musik, men även inslag av målade bilder och texter.

Studierna bekräftade musikterapins positiva effekter på upplevd livskvalitet och gav värdefulla kunskaper om hur terapin behöver anpassas till respektive målgrupp. Baserat på forskningsresultaten kan terapiarbetet i framtiden struktureras och anpassas bättre till olika målgrupper och till den enskilda patientens eller klientens behov.  

”Att musikterapi visat sig ha så positiva effekter är egentligen inte överraskande. Musik kan sänka pulsen, blodtrycket, nivåerna av stresshormoner och förbättra andningen”, förklarar Anci Sandell. ”Musik har använts som en läkande kraft sedan antiken, men är en underutnyttjad behandlingsmetod i den moderna vården. Jag hoppas att mina forskningsresultat ska bidra till att musikterapi kommer spela en betydligt viktigare roll framöver.”

Om Anci Sandell
Anci Sandell, fil.mag., har 35 års erfarenhet som musikterapeut. Hennes intresse för området väcktes när hon som ung och nyutbildad musiklärare arbetade med barn med autism och insåg att musiken hjälpte henne att nå barn som tidigare varit helt inneslutna i sig själva. Den 22 februari 2013 försvarar hon sin avhandling ”Musik för kropp och själ – Modell för interaktiv musikterapi” vid Nordic School of Public Health NHV i Göteborg.

I en tidigare vetenskaplig artikel, publicerad i Journal of Clinical Endocrinology & Metabolism, visade forskarna vid den Neurovetenskapliga institutionen vid Uppsala universitet att en enstaka natt av sömnbrist hos unga normalviktiga män ökar aktiveringen av en hjärnregion som är kopplad till önskan att äta mat.
   
I den nya studien har forskarna Pleunie Hogenkamp and Christian Benedict, och deras kollegor, undersökt huruvida sömndepriverade personer väljer större portionsstorlekar av energirika mellanmål och måltider under buffetliknande förhållanden. Forskarna lät sexton normalviktiga män välja deras önskvärda portionsstorlek av sju olika maträtter och sex olika mellanmål, i först hungrigt och därefter mättat tillstånd. I ett av de två försöken var deltagarna sömndepriverade, medan de i det andra försöket hade fått ungefär åtta timmars sömn.

Pleunie Hogenkamp, huvudförfattare av studien, beskriver resultaten:
 
– Efter en enskild natt utan någon sömn, valde dessa män större portionsstorlekar av mat med högt kaloriinnehåll. Det som var intressant var att de gjorde detta både före och efter en frukost, vilket antyder att sömnbrist ökar födointag oavsett hur mätt man är. I och med att sömnbrist är ett växande problem i dagens samhälle, kan våra resultat möjligen förklara varför dåliga sömnvanor kan påverka risken för att i det långa loppet gå upp i vikt.

Hogenkamp PS et al. Acute sleep deprivation increases portion size and affects food choice in young men. Psychoneuroendocrinology, i tryck.

KONTAKT OCH INFORMATION
För ytterligare information, var god kontakta Pleunie Hogenkamp, forskare vid neurovetenskapliga institutionen vid Uppsala universitet, mobil: +46 (0)76-0398763, e-post: pleunie.hogenkamp@neuro.uu.se, eller Cecilia Yates, informationsansvarig vid neurovetenskapliga institutionen, mobil: 070-433 48 01, e-post: cecilia.yates@neuro.uu.se

Av totalt 55 ansökningar beviljades 11 finansiering av en internationell jury när FAS utlyste forskningsanslag inom flera av sina prioriterade områden. Karlstads universitet och forskningsprogrammet ”Effekterna av ändrade livsförhållanden för barn och ungdomars psykiska hälsa” fick programstöd för tre år, 2 miljoner per år och med möjlighet till förlängning ytterligare tre år. Medsökande är Institutionen för pedagogik och specialpedagogik vid Göteborgs universitet.

– Vi kommer att titta på effekterna av de stora förändringar som skett i samhället de senaste decennierna, säger professor Curt Hagquist, föreståndare för Centrum för forskning om barns och ungdomars psykiska hälsa. Med förändringar menar vi ökad arbetslöshet bland både vuxna och ungdomar, förändringar inom skolan, ökad invandring, samt förändrade familjeförhållanden med ökande skilsmässor och barns växelvisa boende.

Hur kommer ni att lägga upp arbetet?
– Vi kommer att använda oss av vår egen undersökning ”Ung i Värmland”. Undersökningen har vi gjort bland 9-klassare i Värmland vart tredje år sen 1988 i samarbete med de värmländska kommunerna. Vi kommer även att använda oss av data, insamlade av Göteborgs universitet .
Dessutom kommer vi att göra en studie, huvudsakligen bland högstadieelever i Karlstad, under en längre tid för att mäta skolprestation med psykisk hälsa. Internationella data kommer också att användas.

– Efter detta hoppas vi kunna utläsa vilka effekter som samhällsförändringarna haft nationellt och också titta på trender inom området för att jämföra med trender i andra länder.

Hur kommer ni att dela med er av era forskningsresultat?
– Vår plan är att ge kontinuerligt kunskapsstöd och återkoppling till skola, kommuner och landsting. Forskningsprogrammets resultat kommer också att spridas internationellt.

– Personer som hade höga nivåer, betydligt högre än de normala enligt Livsmedelsverkets normer, hade 60 procent lägre risk för MS jämfört med de som hade låga nivåer. Det talar för att dagens gränsvärde för D-vitaminnivåer kan vara för lågt satt, kommenterar han sina resultat.

Vidare visade studien att D-vitaminnivåerna överlag var mycket låga och att de sjunkit under de 30 åren över vilka studien sträcker sig.

– Det är möjligt att de sjunkande nivåerna av D-vitamin i befolkningen kan förklara en del av den ökning i förekomsten av MS som vi ser i västvärlden idag, säger Jonatan Salzer.

Avhandlingen bygger i huvudsak på studier där nivåer av olika skydds- och riskfaktorer för MS har uppmätts i blodprover från Medicinska biobanken vid Umeå universitet. Blodproverna lämnades många år innan sjukdomsdebuten, vilket är en styrka i studierna. Andra faktorer som i avhandlingen kunde kopplas till risken för MS var rökning, A-vitamin, inflammatorisk aktivitet och att vara född på våren.

– Vi såg en liten riskökning för de födda på våren och en liten riskminskning för de födda på senhösten. Detta skulle kunna tala för att de gravidas D-vitaminnivåer, som är som lägst på vintern, påverkar barnets risk för MS. Vi kunde dock inte se någon påverkan av D-vitaminnivåer hos ett litet antal mödrar som lämnat blodprov under en tidig graviditet och där barnet senare utvecklat MS.

Ett genomgående fynd var att skydds- och riskfaktorerna hade större påverkan på MS-risken hos unga individer, under 26 år gamla. Detta talar för att risken för sjukdomen till största delen bestäms tidigt i livet, och att eventuella försök att förhindra utvecklingen av MS genom att påverka dessa faktorer sannolikt bör rikta in sig på barn och unga vuxna.

KONTAKT
Jonatan Salzer är ST-läkare i neurologi vid Nya neurocentrum, Norrlands universitetssjukhus, samt doktorand vid Institutionen för farmakologi och klinisk neurovetenskap, sektionen för neurologi, Umeå universitet.
tel. 090-785 34 95
mobil 070-267 89 64
e-post jonatan.salzer@neuro.umu.se