Barns och ungas uppväxtvillkor är idag nära knutna till nätet, vilket de nyligen uppmärksammade Instagram-bråken i Göteborg kan ses som ett extremt exempel på. I debatten efteråt framgick att många vuxna frågar sig hur vi kan skydda unga från risker på nätet. EU Kids Online presenterar idag en forskningsrapport om ungas sårbarhet på nätet och ger rekommendationer för vad vuxna kan göra.
Den senaste rapporten från det stora europeiska forskningsprojektet EU Kids Online visar att barn med psykologiska problem har sämre motståndskraft mot risker på nätet – de blir upprörda oftare och reagerar kraftigare. Dessutom tenderar de att bli passiva när de råkar ut för problem, i stället för att aktivt försöka lösa problemen. Tre risker på nätet studerades: utsatthet för sexuellt innehåll, nätmobbning och sexuella meddelanden via internet eller mobiltelefon (s k sexting). Rapporten innehåller rekommendationer för att stötta barn.
Restriktioner ökar inte barns motståndskraft
Barn som begränsas i sina internetaktiviteter känner sig inte mindre besvärade av risker på nätet och är inte heller bättre på att förebygga faror på nätet. Istället för att begränsa barnens internetanvändning kan föräldrar stimulera deras motståndskraft genom att engagera sig och vara närvarande i barnens vardag på nätet. Beroende på barnens ålder och situation kan föräldrarna exempelvis vara med när barnen är ute på nätet, prata regelbundet om vad barnen gör på nätet, använda nätet tillsammans med barnen, ge råd om säkerhet på nätet, ha lite koll på och intressera sig för vad barnen gör på nätet. Det är dock viktigt att komma ihåg att risker och faror på nätet är en komplex fråga som varierar med typ av risk och att dessa resultat och råd till föräldrar inte är heltäckande.
Vikten av psykologiskt välbefinnande
Oavsett vilken typ av risk vi pratar om, hjälper känslomässig stabilitet barn att hantera situationer. Oberoende av ålder visar studien att barn som har gott självförtroende och inte har känslomässiga eller sociala problem löper mindre risk att reagera negativt på exempelvis sexuellt innehåll och nätmobbning. Barn som har sådana reagerar kraftigare och har kvar de negativa känslorna längre tid.
Rapporten visar också att flickor är känsligare när det handlar om sexuella risker på nätet, såsom oönskat sexuellt innehåll (pornografi) och sexting. Flickor känner sig kränkta oftare och mer intensivt än pojkar.
Prata om problemet, försöka fixa problemet eller helt enkelt lämna nätet?
Hur hanterar då barn risker på nätet? De barn som sa att de blev upprörda fick frågor om hur de reagerade just då. När det gällde alla de tre studerade riskerna var den vanligaste reaktionen att prata med någon. När det handlade om att ha sett oönskat sexuellt innehåll pratade 53 procent med någon. Siffrorna var ännu högre när det handlade om sexting (60 procent) och nätmobbning (77 procent).
När barn utsattes för nätmobbning och sexting använde 4 av 10 barn motstrategier som att radera meddelanden eller blockera avsändare. Ytterligare en – mer passiv – reaktion var att helt enkelt lämna nätet en stund. Det senare nämndes av 18 procent av de barn som blev upprörda av sexting och 25 procent av de som blev upprörda av oönskat sexuellt innehåll.
De flesta barnen använder en kombination av två eller tre av dessa strategier – speciellt att både radera meddelanden och blockera avsändare. Barn som bestämmer sig för att prata om problemen försöker ofta också hitta en förebyggande lösning. De flesta barn ser också sin lösning som positiv och användbar. När det handlar om upprörande sexuellt innehåll rankades att radera meddelanden som mest användbart (82 procent) och vid nätmobbning ansågs att blockera avsändaren vara mest användbart (78 procent).
Cecilia von Feilitzen, ansvarig för det svenska teamet, förklarar:
– Användandet av motstrategier beror också på barnets psykologiska välbefinnande. Barn med låg tillit till sin egen förmåga och barn med psykologiska problem reagerar mer passivt eller fatalistiskt på risker som upprör dem på nätet. De hoppas att problemen ska försvinna av sig själva eller lämnar nätet snarare än att aktivt göra något som att radera meddelanden eller blockera avsändare.
Rekommendationer för att öka barns motståndskraft på nätet:
• Lär barnen att använda förebyggande motstrategier, som att radera meddelanden och blockera avsändare. Denna utbildning bör ske både i formella och informella sammanhang, som hemmet och skolan.
• Fokusera på att hjälpa barnen att hantera psykologiska problem och att öka deras självförtroende.
• Uppmuntra internetanvändning bland vuxna. Det visar sig att föräldrar som själva är aktiva på nätet har större självförtroende och möjligheter att hjälpa sina barn på nätet.
• Lärares stöd tycks inte uppmuntra till säker nätanvändning, möjligen därför att många lärare känner sig osäkra när det gäller nätet. Lärare behöver därför öka sin digitala kompetens avseende just faror på nätet.
“How to cope and build online resilience?” rapporterar resultaten från en studie av europeiska barns negativa erfarenheter på nätet och hur de hanterar dessa. Studien är en djupanalys av de barn som uppgav att de blivit upprörda minst en gång (971 barn blev upprörda av sexuellt innehåll, 1 290 av nätmobbning och 567 barn av sexting).
Hela rapporten kan laddas ner här
Information om projektet och studien
• EU Kids Online syftar till att öka kunskap om europeiska barns och föräldrars erfarenheter av risker och säkerhet på nätet och därgenom bidra till en säkrare nätmiljö för barn. Projektet finansieras av EC Safer Internet Programme (SI-2010-TN-4201001).
• EU Kids Online genomförde intervjuer i hemmen med 25 000 barn i åldrarna 9-16 år och deras föräldrar.
• För samordningen av det svenska forskarteamet ansvarar International Clearinghouse on Children, Youth and Media, Nordicom, Göteborgs universitet.
• Mer information om de svenska resultaten kan fås av Cecilia von Feilitzen, Södertörns högskola,cecilia.von.feilitzen@sh.se, Olle Findahl, World Internet Institute och Högskolan i Gävle, olle.findahl@wii.se , och Elza Dunkels, Institutionen för tillämpad utbildningsvetenskap, Umeå universitet, elza.dunkels@edusci.umu.se. De har också skrivit en rapport som gäller barnen i Sverige. Hur farligt är internet?
Resultat från den svenska delen av den europeiska undersökningen EU Kids Online.
The International Clearinghouse on Children, Youth and Media, Nordicom, Göteborgs universitet.
Forskarna mätte empatin med väl etablerade frågeformulär som bland annat visar graden av fantasi, förmåga att ta andras perspektiv, om man bryr sig om andra, men också egen oro och ångest.
– Empati kan ha både en kognitiv och en känslomässig aspekt, förklarar Chato Rasoal. Förmågan att se saker ur andras perspektiv är främst kognitiv, medan att bry sig om andra är en mer känslomässig komponent.
Tidigare forskning har visat att teknologer har lägre grad av empati än blivande läkare och sjuksköterskor. Det kan låta helt i sin ordning, man behöver väl inte så mycket empati för att arbeta med maskiner och beräkningar? Men Chato Rasoal håller inte med om det.
– Civilingenjörer får ofta ledande positioner i företag, där de måste kunna leda team med många medarbetare inblandade. Det kräver både god kommunikationsförmåga och social kompetens. I dagens globala näringsliv krävs också interkulturell kompetens, förmåga att kommunicera och samarbeta med människor från helt andra kulturer.
Studenternas svar visade på tydliga skillnader mellan vårdstuderande och teknologer. De senare fick betydligt lägre värden. Skillnaderna minskade dock sedan data korrigerats för kön. Det är väl känt att kvinnor är mer empatiska än män.
Två grupper av teknologer deltog, datavetare och studenter i tillämpad fysik. För de senare kvarstod en markant skillnad till vårdstudenterna även när hänsyn tagits till könsfördelning. För datavetarna raderades skillnaden däremot i stort sett ut. Forskarna har en teori om varför: Datavetarna undervisas med PBL, problembaserat lärande, vilket inte gäller för tillämpad fysik. Chato Rasoal tror att det kan påverka graden av empati.
– I problembaserat lärande arbetar du mycket i grupp, du måste kunna lyssna på andra och acceptera andra människors tankar och känslouttryck. Det fungerar inte annars.
I en nu pågående studie vill de se om denna teori kan bekräftas. I fem terminer har de följt studenter i datavetenskap för att se om PBL påverkar förmågan till empati. Databearbetningen pågår.
Kort bakgrund: När forskare studerar nanopartiklar eller biomolekyler använder de ofta en teknik som fokuserar en laserstråle inuti en provdroppe med partiklar. Föreställ dig att det hela ser ut ungefär som en timglasmidja, och att partiklarna i droppen och lösningen åker fram och tillbaka och därmed då och då passerar genom midjan. Därmed reflekteras ljuset och detta reflekterade ljus kan mätas och ge information om partiklarnas storlek.
Liknande tekniker är etablerade, de kom redan på 70-talet och finns i flera olika varianter som Dynamic Light Scattering (DLS) och Laser Diffraction Spectroscopy (LDS). Vill forskaren kan hon eller han se till att montera färgmolekyler på partiklarna. Det kallas för färgämnesinmärkning och tekniken går då under namnet Fluorescence Correlation Spectroscopy (FCS).
– En av de viktigare poängerna med min nya teknik, som heter Scattering Interference Correlation Spectroscopy (SICS), är att tekniken inte behöver färgämnesinmärkning men kan kombineras med den. Detta är inte möjligt med DLS eller LDS, säger Stefan Wennmalm, forskare på avdelningen för experimentell biomolekylär fysik vid KTH.
Därmed erhålls helt nya möjligheten, tillägger han. Ja, de möjliga tillämpningarna han talar om är flera.
– SICS kan användas för att kunna bestämma hur bra färgämnesinmärkning av protein- eller DNA-molekyler fungerat. Detta är väldigt viktig information för forskare, inte bara vid FCS-analys. Det möjliggörs just genom att kombinationen SICS och FCS kan mäta både den totala partikelkoncentrationen och koncentrationen av färgämnesmärkta partiklar, säger Stefan Wennmalm.
Vidare bjuder SICS på möjligheten att kunna bestämma hur stor andel av en mängd viruspartiklar som binder till speciellt utvalda antikroppar. Med hjälp av den informationen kan forskare till exempel se hur olika virus förändras från säsong till säsong, till exempel hur olika influensavirus har muterats.
– SICS bör också med hjälp av en enda mätning kunna bestämma hur stor attraktionskraften, den så kallade affiniteten, mellan två olika molekyler är. Detta är inte möjligt med den teknik som finns idag, då det krävs betydligt fler mätningar. Att kunna göra detta med en enda mätning är mycket användbart under utvecklingen av nya läkemedel vid så kallad High Throughput Screening (HTS), säger Stefan Wennmalm.
Han vågar sig inte på att spekulera i exakt hur mycket snabbare medicinutveckling kan ske med hjälp av SICS då färre mätningar krävs, men säger att SICS idag kan mäta de minsta viruspartiklarna som ligger på 20 nanometer i storlek.
– Nu ska jag ner till 5 nanometer som är storleken för normala proteinpartiklar. Det är inte omöjligt att det kan ske redan i år, säger Stefan Wennmalm.
SICS-metoden publicerades nyligen i den ansedda tidsskriften Journal of the American Chemical Society.
Förr ansågs digitala spel främst vara en aktivitet för barn och unga, men under det senaste decenniet har denna fritidssyssla öppnats upp för en större målgrupp, både unga och äldre, män och kvinnor spelar idag en uppsjö utav digitala spel. Lina Eklund, forskare vid Sociologiska institutionen, Stockholms universitet, har i sin avhandling undersökt hur människor använder digitala spel som ett sätt att umgås med andra spelare både över internet och i det verkliga livet.
– Vi skapar en social värld när vi spelar spel med varandra oavsett om vi spelar ett traditionellt sällskapspel, digitalt dator- eller tv-spel, säger Lina Eklund som speciellt studerat betydelsen av datorspelares erfarenheter av socialt spelande och de underliggande strukturer som begränsar eller stödjer socialt spelande, både materiella och sociala.
Dataspelande är inte osocialt
I Sverige spelar idag över 40 procent av den svenska befolkningen från tolv år och uppåt någon sorts digitala spel och av dessa spelar över hälften tillsammans med andra. De vanligaste medspelarna är vänner följt av familjemedlemmar och därefter främlingar över internet.
– Att spela digitala spel tillsammans med familjemedlemmar är med andra ord en vanlig aktivitet som får oss att ifrågasätta den bild som vanligen möter oss i media av ensamma ungdomar som spelar över Internet, säger Lina Eklund.
Enklast att spela med familj och vänner
I avhandlingen ligger fokus på hur man spelar med andra och använder sig av den digitala tekniken i sitt vardagsliv. Ett av de viktigaste resultaten som avhandlingen visar är att spelare upplever sitt digitala spelande på olika sätt beroende på vem de spelar med. Familjemedlemmar och vänner ses som mer värdefulla att spendera sin fritid tillsammans med och de är även enklare att samarbeta med än främlingar. Spel med främlingar upplevs som svårare att organisera eftersom man har olika regler och normer kring hur spelet ska gå till, trots att digitala spel delvis styrs av förprogrammerade regler.
– Det här leder till att digitala spelare helst spelar med andra spelare som på olika sätt liknar dem själva, som exempelvis att de pratar samma språk eller att de har småbarn, för att förenkla det sociala, säger Lina Eklund.
Olika villkor för män och kvinnor
En annan intressant upptäckt är män och kvinnor inte har möjlighet att agera på samma villkor i digitala spel, eftersom genus och sexuell identitet reproduceras och realiseras utifrån vad som kan anses vara traditionella könsmönster.
– Trots detta så tillåter den relativa anonymiteten en viss frihet för olika typer av alternativt agerande, menar Lina Eklund.
Lina Eklund menar även att viritualitet inte är en egenskap hos själva spelen, utan snarare en social egenskap som de som spelar digitala spel skapar tillsammans, och likt många andra spel så har de digitala spelen blivit en del av det vardagliga livet som anpassas utifrån spelets förutsättningar och människors önskemål om en meningsfull fritid.
I avhandlingen definieras demokratikvalitet som nivån av legitimitet i ett demokratiskt system med hänsyn till demokratiska normer som politiskt deltagande, politisk konkurrens, politisk jämlikhet, och rättsstatens principer. Demokratikvaliteten mäts med totalt fem olika indikatorer: valdeltagande, partipolitisk konkurrens, kvinnors representation i parlamenten, kvinnors representation i regeringar och korruptionsnivå.
– Resultaten visar att demokratikvaliteten varierar mellan olika demokratiska länder. Exempelvis har ett antal länder ett valdeltagande vid parlamentsval på över 90 procent, medan valdeltagandet i andra länder är mindre än 50 procent. Vissa länder har en kvinnlig representation i nationella parlament på mer än 40 procent, medan andra demokratiska länder saknar kvinnlig representation i nationella parlament, säger John Högström, doktorand i statsvetenskap.
Resultaten visar att det även finns en stor variation mellan geografiska regioner i världen när det gäller nivån av demokratikvalitet. Exempelvis har Norden en mycket hög nivå av demokratikvalitet, medan regioner som Asien och Östeuropa har en låg nivå.
Variationen inom demokratikvaliteten bland världens demokratiska länder kan främst förklaras med kulturella faktorer, som geografisk tillhörighet, befolkningens religiösa tillhörighet, och politiskt institutionella faktorer som form av verkställande makt och typ av valsystem. Men även historiska faktorer som erfarenhet av demokratiskt styre, socioekonomiska faktorer som BNP per capita, andelen läskunniga i befolkningen, fysiska faktorer som befolkningsstorlek och area påverkar demokratikvalitetens nivå.
– En viktig slutsats i avhandlingen är att ett sätt att öka nivån på demokratins kvalitet är att välja politiska institutioner som parlamentarism som form av den verkställande makten och ett proportionellt valsystem. I klartext betyder det att demokratiska länder som strävar efter en hög nivå av demokratikvalitet i första hand bör undvika att använda majoritetsvalsystem, och presidentiella eller semipresidentiella former av den verkställande makten, säger John Högström.
Studien bygger på observationer och intervjuer under ett läsår i två gymnasieklasser på Barn- och fritids- respektive Naturvetenskapsprogrammet. Eleverna på båda programmen försökte påverka undervisningen i aktuella frågor som var angelägna för dem.
Vid en första anblick hade eleverna vid det kvinnodominerade yrkesförberedande Barn- och fritidsprogrammet större inflytande i skolan än de på det studieförberedande Naturvetenskapsprogrammet, med jämn könsfördelning. Men det gällde oftast frågor om att dra ner på studietiden och kraven, medan de däremot hade svårare att påverka när de ville få ut mer av sin utbildning.
För naturvetareleverna gällde närmast det motsatta. Eftersom eleverna på Barn- och fritidsprogrammet ofta är hänvisade till högskolestudier för att få arbete, framstår de sänkta kraven som kontraproduktiva.
– Risken är att det som ser ut som inflytande för några elevgrupper snarare handlar om att de befäster sin redan låga position i skolan och senare i samhället, säger Carina Hjelmér.
Generellt var det svårare för elever att vinna gehör för kritik i ämnen som hade tydligast gränser mot andra ämnen och som av lärare och elever beskrevs ha hög status vid skolan, där matematik utmärkte sig som det ämne som var allra svårast att påverka.
Demokratifrågor i skymundan
Ytterst sällan förekom planerad undervisning om demokrati eller hur man kan agera för att utöva inflytande. Lärare menade att de inte hann fullgöra alla de åtaganden som läroplanen föreskriver; att eleverna ska få lära om demokrati, delta i undervisning som genomförs i demokratiska former samt ha möjlighet att utöva reellt inflytande över såväl form som innehåll i undervisningen.
Demokrati presenterades som faktakunskaper om det parlamentariska systemet och framtida formellt inflytande. Inslag som syftade till en mer kritisk hållning eller rörde möjliga inflytandestrategier för ungdomar behandlades marginellt. De elever som inte redan kunde ta upp frågor eller argumentera offentligt i klassrummet fick minimalt med träning och stöd för att utveckla sådana färdigheter.
– De möjligheter till inflytande som gavs hade en individuell prägel och fokuserade elevernas egna val, ansvar och plikter snarare än deras kollektiva rättigheter i skolan, säger Carina Hjelmér.
Carina Hjelmér är uppvuxen i Skärhamn på Tjörn, och har under drygt 30 år arbetat som lärare i olika verksamheter i Umeå kommun och vid Umeå universitet.
Läs hela eller delar av avhandlingen
http://urn.kb.se/resolve?urn=urn:nbn:se:umu:diva-62757
Det internationella forskarteamet, där tetrapodexperten Per Erik Ahlberg, Uppsala universitet, deltagit, har lyckts producera högupplösta röntgenbilder med hjälp av högenergetisk synkrotronstrålning. Dessa bilder gjorde det möjligt för forskarna att rekonstruera ryggraderna hos dessa sedan länge utdöda djur i minsta detalj.
Ryggraden är en benstruktur som finns hos alla landryggradsdjur såväl som i vattenlevande ryggradsdjur som t.ex. fiskar. Den är uppbyggd av ryggkotor som är arrangerade i rad. I motsats till nu levande landryggradsdjur (t.ex. människor), som har kotor bildade av ett enda ben, hade de tidiga tetrapoderna ryggkotor som var sammansatta av flera ben.
– Resultaten av den här studien tvingar oss att skriva om läroböckerna om ryggradens evolution hos de tidigaste landryggradsdjuren. I över hundra år har man trott att de tidiga tetrapoderna hade kotor sammansatta av tre ben – ett framtill, ett ovanpå, och ett par baktill. Men genom att kika in i fossilen med hjälp av synkrotronröntgen har vi upptäckt att denna traditionella bild bokstavligt talat är bakfram, säger Per Erik Ahlberg.
För analysen användes the European Synchrotron Research Facility (ESRF) i Frankrike, där de tre fossilen röntgenscannades, med ett nytt experimentprotokoll som kunde synliggöra ytterst små detaljer hos de fossila benen djupt inuti den omgivande stenen. Forskarna upptäckte då att det som man trott var det första benet i serien – det så kallade intercentrat – i själva verket är det sista. Och trots att detta kan förefalla som en trivial omtolkning har den stor betydelse för vår förståelse av ryggradens funktionella evolution.
– Genom att förstå hur de olika benen passar ihop kan vi börja utforska ryggradens rörlighet och testa hur den kan ha överfört krafter mellan extremiteterna när djuren började röra sig på land.
Men det är inte det enda resultatet av studien. Ett av djuren, den ”fyrbenta fisken” Ichthyostega (ursprungligen beskriven av forskare från Naturhistoriska Riksmuseet i Stockholm), visade sig ha ett antal tidigare okända skelettstrukturer, däribland en rad små ben i mitten på bröstet.
– De där små förbeningarna i bröstet visade sig vara evolutionens första försök att skapa ett riktigt bröstben. Strukturen förstärkte Ichthyostegas bröstkorg så att den kunde stödja kroppen på bröstet när den rörde sig på land, säger Prof. Per Ahlberg.
Denna oväntade upptäckt stödjer tidigare resultat från samma forskargrupp som visade att Ichthyostega sannolikt rörde sig över land genom att släpa sig fram med symmetriska ”skidstavsrörelser” med frambenen – ungefär som en slamkrypare eller en säl.
I nästa steg ska forskarna försöka förstå ryggradens roll i rörelseschemat hos dessa tidiga tetrapoder med hjälp av sofistikerad biomekanisk analys.
Det internationella forskarteamet leds av Dr Stephanie E. Pierce (Royal Veterinary College, Storbritanien) och Prof. Jennifer A. Clack (University of Cambridge)
Referens: Stephanie E Pierce, Per E Ahlberg, John R Hutchinson, Julia L Molnar, Sophie Sanchez, Paul Tafforeau, and Jennifer A Clack. Vertebral Archtecture in the earliest stem tetrapods. Nature. Advance Online Publication 13 January 2013.
Forskarna Anouschka Hof, Roland Jansson och Christer Nilsson vid institutionen för ekologi, miljö och geovetenskap vid Umeå universitet har undersökt hur framtida klimatförändringar kan komma att påverka däggdjuren i norra Europas arktiska och boreala landområden, det vill säga de arktiska haven och öarna undantagna. Dessa landområden förutsägs få väsentligt ändrade klimat och deras natur anses också vara särskilt känslig för förändringar.
Genom att modellera artutbredningar konstaterar forskarna att de förutsagda klimatförändringarna fram till år 2080 kommer att gynna de flesta däggdjur som i dag lever i dessa områden, förutom några specialister på kalla klimat såsom fjällräv och fjällämmel.
– Detta gäller dock enbart under förutsättning att arterna kan nå de områden som får det klimat djuren är anpassade till. Vi anser det högst osannolikt att alla däggdjur ska klara detta beroende bland annat på människans ökande fragmentering av livsmiljöer. Sådana arter kommer i stället att minska sina utbredningar, säger Christer Nilsson, professor i landskapsekologi.
Forskarna visar också att även om klimatförändringarna i sig inte hotar merparten av de arktiska och boreala däggdjuren så kan förändringar i artsammansättningar komma att göra det, exempelvis genom att rovdjur och potentiella bytesdjur som tidigare inte levt tillsammans kan hamna i samma områden.
Studien har genomförts med stöd från Nordiska ministerrådet. Arbetet har nyligen publicerats i tidskriften Plos ONE.
Titel på originalpublikation: Future Climate Change Will Favour Non-Specialist Mammals in the (Sub)Arctics
Tidskrift: Plos ONE
Författare: Anouschka R. Hof, Roland Jansson och Christer Nilsson, Landskapsekologi, Institutionen för ekologi, miljö och geovetenskap vid Umeå universitet
Artikeln i sin helhet: http://www.plosone.org/article/info%3Adoi%2F10.13712Fjournal.pone.0052574
Ett nytt Östersjöcentrum har vid årsskiftet inrättats av Stockholms universitet för att stärka och synliggöra lärosätets betydande Östersjöverksamhet. En unik kombination av experter och kommunikatörer kommer i samverkan med ett brett nätverk av marina forskare att öka kunskapen om Östersjön och förbättra samhällets åtgärder mot miljöproblemen.
Stockholms universitets Östersjöcentrum inrättades 1 januari 2013, och består av två redan befintliga organisationer: Stockholms universitets marina forskningscentrum (SMF) och Baltic Nest Institute (BNI), samt administrering av det strategiska forskningsprogrammet Baltic Ecosystem Adaptive Management, BEAM. Totalt kommer verksamheten att omsluta cirka 45 miljoner kronor.
Verksamheten kommer att bygga på tre ben:
· utföra angelägen forskning och miljöanalys till stöd för förvaltningen
· samla användbar kunskap och kommunicera den till rätt plats i samhället
· tillhandahålla attraktiv infrastruktur för marin forskning och utbildning
– Vid Stockholms universitet finns en lång tradition av marin forskning och utbildning, speciellt med fokus på Östersjön, menar Anders Karlhede, dekanus vid den naturvetenskapliga fakulteten. Vi gör nu en kraftsamling för att stärka, samla och synliggöra den betydande Östersjöverksamhet som finns på lärosätet, och är särskilt måna om det tvärvetenskapliga perspektivet.
Östersjöcentrumets vetenskaplige ledare, Christoph Humborg, berättar att centrumets framgångsrika modelleringsverktyg och miljödatabaser ska vidareutvecklas. De genererar eftertraktade beslutsunderlag, och är ett stort stöd vid internationella förhandlingar mellan Östersjöländerna.
– Vår fältstation och våra forskningsfartyg är fundamentala förutsättningar för framgångsrik marin forskning och övervakning av tillståndet i havet, säger Tina Elfwing, ny föreståndare för Östersjöcentrum. Resultaten från universitetets framstående Östersjöforskning behöver syntetiseras och kommuniceras, och på så sätt göras användbar för såväl beslutsfattare som intresserad allmänhet. Det kommer vi att vara bra på.
Läs mer om Östersjöcentrum: www.smf.su.se/smf/aktuellt
Sjukdomen Idiopatisk trombocytopen purpura (ITP) är en autoimmun sjukdom där blodplättarna förstörs i förtid. Detta orsakar blödningar som ibland kan vara allvarliga eller rentav dödliga.
Forskare vid Sahlgrenska akademin, Göteborgs universitet, har nu kommit ett steg närmare svaret på varför sjukdomen uppstår.
Göteborgsforskarna har tidigare, som första forskargrupp i världen, kunnat visa att sjukdomen hos vissa personer orsakas av att kroppens egna vita blodkroppar attackerar blodplättarna.
I en ny studie, som publiceras i ansedda tidskriften Blood, kan forskaren Margareta Jernås och hennes kollegor presentera rön som visar att patienter med ITP har en förändring i de så kallade mikroRNA-molekyler som styr de vita blodplättarna.
Upptäckten av mikroRNA-molekylerna belönades med 2006 års Nobelpris, och de är i dag föremål för intensiv forskning. Studier har visat att molekylerna har en viktig roll vid utvecklandet av en lång rad sjukdomar – men dess betydelse för ITP har inte tidigare studerats.
Göteborgsforskarna har i sin studie analyserat samtliga 1 000 varianter av mikroRNA som är kända hos nio patienter med ITP, samt hos nio friska patienter.
– Hos ITP-patienterna hittade vi 17 mikroRNA som var förändrade jämfört med hos friska patienter. Vi kunde även visa att en speciell gen som är viktig i rekryteringen av vita blodkroppar hade förändrade nivåer i blodet hos patienter med ITP, säger Margareta Jernås.
Forskarnas slutsats är att mikroRNA spelar en viktig roll för utvecklingen av blodsjukdomen.
– Även om resultaten inte omedelbart kan leda till någon ny behandling av ITP har vi fått en bättre förståelse för vad som reglerar sjukdomen, säger Margareta Jernås.
Artikeln MicroRNA regulate immunological pathways in T-cells in immune thrombocytopenia (ITP) av Margareta Jernås, Intawat Nookaew, Hans Wadenvik och Bob Olsson publiceras online i Blood den 9 januari.
FAKTA ITP
Idiopatisk trombocytopen purpura, ITP, är en relativt ovanlig sjukdom som drabbar omkring 5 per 100 000 personer/år. Sjukdomen finns i två former: en akut, som är vanligast hos barn, och en kronisk form som är vanligast bland vuxna. Till skillnad från andra sorters blödarsjuka kan ITP i vissa fall behandlas så framgångsrikt att alla symptom försvinner, och hos barn som drabbas av akut ITP kan sjukdomen läka utan medicinsk behandling.
Många internettillämpningar kräver egentligen inte mer bandbredd för att bli snabbare, utan mindre fördröjning (latens). Det som krävs är smartare mjukvara i operativsystemen (till exempel Linux eller Windows), eller i nätverksutrustningen. Det betyder att justeringar i mjukvaran kan snabba upp Internet, utan att man behöver göra kostsamma investeringar i mer hårdvara. Idag begränsas Internethastigheten mer och mer av fördröjningar i uppkoppling och överföring. Dessa fördröjningar orsakas av internetprotokollen, det vill säga det standardiserade regelverk som datorerna använder för att prata med varandra. Det är dags att se över dessa protokoll istället för att kasta bort pengar på mer hårdvara, något som har ytterst begränsad effekt på hastigheten över Internet.
Forskargruppen har just sjösatt det nya projektet Reducing Internet Transport Latency (RITE) som finansieras av EU:s sjunde ramprogram för forskning och utveckling. Forskarna ska leverera en rad lösningar under den närmaste treårsperioden.
– Bandbredd handlar bara om hur mycket data man kan överföra per sekund, men hastighet handlar om hur lång tid något tar att genomföra. Detta beror på hur lång tid det tar för ett meddelande att gå från A till B samt hur många meddelanden protokollet behöver skicka fram och tillbaks innan överföring av data ens kan påbörjas. Sedan kan det krävas ytterligare några rundor med meddelanden för att komma upp i hastighet, så att datorerna kan utnyttja den nätverkskapacitet som finns tillgängligt just för tillfället. Allt det här pågår under huven varje gång man klickar på en webbsida eller stöter på en ny scen i ett onlinespel, berättar projektets samordnare, Andreas Petlund från Simula Research Laboratory i Oslo.
Projektkonsortiet består av Simula Research Laboratory (Norge), Alcatel-Lucent (Belgien), BT (UK), Institut Mines-Telecom / Telecom Bretagne (Frankrike), University of Aberdeen (GB), universitetet i Oslo (Norge) och Karlstads universitet (Sverige). Forskningsledarna har redan starka meriter när det gäller att leverera nya uppdateringar till Linux och nya internetstandarder, vilket borgar för att deras ideer blir tillgängliga i mjukvara för hela Internet.
Genom projektets samarbetspartners har forskarna goda möjligheter att genomföra tester på den mjukvara som levereras för en mängd tillämpningar. Exemplevis kommer BT att testa projektets resultat för sin nätverksplattform BT Radianz Clouds, som tillhandahåller säker kommunikation till världens största finansiella aktörer.
– Ultralåg fördröjning är mycket viktig för finansiell handel och finansiella informationstjänster. BT vill gärna vara med och se om förbättrade standardiserade internetprotokoll kan överträffa den skräddarsydda finansmjukvaran, säger Michael Cooper, chefsteknolog på BT:s Radianz Services.
Alcatel-Lucent kommer att testa resultat för att köra interaktiva videotillämpningar över sina nätverksprodukter, eftersom låg fördröjning är avgörande vid videosamtal. Simula kommer att testa i vilken grad projektet kan förbättra upplevelsen av onlinespel, där en fördröjning på en tusendels sekund kan vara skillnaden mellan liv och död.
På Sahlgrenska akademin vid Göteborgs universitet har ortopedtekniska forskare sedan 2008 studerat fotkomplikationer vid diabetes. Fokus har legat på att skydda fötterna mot höga tryck, och därmed minimera risken för sår under fotsulan vilka på sikt kan leda till att foten måste amputeras.
Göteborgsforskarna har nu genomfört en studie med 114 svenska diabetespatienter som hade en förhöjd risk att utveckla sår under fötterna. Studien visar att man med relativt enkla åtgärder som till exempel individuellt utprovade inlägg och skor, fotvård, utbildning samt regelbunden kontroll av fötterna kan förebygga fotsår – och på så sätt minska antalet amputationer med mer än 50 procent.
I studien, som presenteras i februari vid International Conference on Prosthetics & Orthotics i Hyderabad, Indien, ingick personer med en medelålder på 58 år som i genomsnitt varit diabetessjuka i tolv år. Dessa fick under två år prova tre olika typer av inlägg.
Under studiens första tolv månader utvecklade bara 0,9 procent av deltagarna nya fotsår, att jämföra med 3-8 procent som rapporterats från motsvarande diabetesgrupper.
–Våra resultat visar att bra skor och inlägg kan halvera trycket på foten jämfört med om du skulle gå barfota. Slutsatsen efter tolv månader är att alla tre typerna av inlägg effektivt fördelar trycket under fotsulan och därmed minskar risken för sår, säger Ulla Tang.
Studien visar också att trots att 83 procent av diabetespatienterna hade förhårdnader under fötterna, hade bara 67 procent erbjudits fotvård.
– Ett inlägg kostar mellan 850 och 1450 kronor. Att läka en diabetikers fotsår kostar i genomsnitt 70 000 kronor per år, medan en amputation kostar uppåt 1 miljon kronor i samhälls- och sjukvårdskostnader. Att förebygga sår minskar därmed inte bara lidandet för den enskilde, det är en stor besparing för samhället, säger Ulla Tang.
Vid den internationella konferensen i Indien presenteras också ett nytt digitalt verktyg som utvecklats i samarbete mellan Sahlgrenska akademin och Västra Götalandsregionen, och som kan användas för att lätt och säkert gradera fotens risk för sår. Tanken är att verktyget ska användas som en grund för rekommendation av lämpliga inlägg och skor.
År 2015 kommer cirka 2,3 miljarder vuxna att vara överviktiga och mer än 700 miljoner att ha fetma, enligt WHO:s uppskattningar. Globalt är fetma en av de vanligaste dödsorsakerna och leder ofta till hjärt-kärlsjukdomar, förhöjda halter av blodfetter och typ 2-diabetes.
SLU-forskarna Paresh Dutta och Kjell Malmlöf har tagit fram en ny typ av fettbaserade molekyler och visat att dessa på ett effektivt sätt minskar vikten hos feta råttor och möss.
Idag finns få godkända läkemedel mot fetma och övervikt och många medel som testats har haft oönskade biverkningar. De nya molekylerna, som i grunden är modifierade triglycerider (”fetter”), där en av de tre fettsyrorna har bytts ut mot lipoinsyra, påverkar regleringen av energibalansen i kroppen. Resultaten kommer snart att publiceras.
– Grunden till övervikt är att kroppen tillförs för mycket energi i förhållande till förbrukningen. Överskottet lagras då i form av kroppsfett. Vad våra molekyler gör, är att minska födointaget samt att stimulera kroppen att bränna fett istället för att lagra energin och detta leder till viktminskning, berättar Paresh Dutta.
I konkurrens med andra nordiska forskargrupper beviljades SLU-forskarna i december ett anslag i form av ett Exploratory Pre Seed Grant från danska Novo Nordisk Fonden.
– Anslaget ger en bra bas för fortsatt utveckling av ett intressant koncept som bygger på hittills oprövade principer, och vi tror att detta kan leda till en god effekt utan biverkningar, kommenterar Kjell Malmlöf.
SLU Holding går nu in som delägare i det samägda bolaget Duttal AB för att kunna bidra med kompetens inom affärsutveckling och kapital för att vidareutveckla forskningsresultatet till en innovation.
– Upptäckten visar på den stora innovationspotential som finns inom SLU:s forskning. Dutta och Malmlöf kan ha funnit en lösning på ett världsomspännande problem, berättar Johannes Dyring, VD på SLU Holding AB.
SLU Holding AB fokuserar sina investeringar på forskningsbaserade innovationer inom den s k gröna sektorn, från human och djurhälsa till förnyelsebar energi, livsmedel och bioteknologi. SLU Holding är helägt av SLU (Sveriges lantbruksuniversitet).
Välfärdstjänsternas kvalitet och olika aktörers lämplighet att bedriva sådan verksamhet är en fråga som på senare tid vållat het samhällsdebatt. På uppdrag av Svenska kyrkan har forskarna undersökt svenska befolkningens inställning till olika aktörer inom välfärdsområdet. Resultatet utgör en del av en pågående utredning inom kyrkan, om framtida engagemang inom välfärdsområdet.
Studien omfattar enkätsvar från 3 111 svenskar mellan 18-80 år och genomfördes i oktober 2012. Resultaten, som presenteras i rapporten ”Svenska kyrkan och välfärden – en studie av attityder”, visar att det finns en övervägande positiv inställning till alternativa eller privata aktörer inom välfärdsområdet. Totalt anser 48 procent att andra aktörer skall få utföra välfärdstjänster, medan endast 33 procent är emot. Högutbildade är mer positiva än lågutbildade och nivåerna är i stort desamma för alla aktörer.
– Det är intressant att siffrorna är i stort sett desamma för Svenska kyrkan som för alternativa aktörer generellt; 45 procent för och 33 procent emot. Och denna positiva attityd gäller även andra religiösa organisationer i samhället, säger Anders Bäckström, seniorprofessor vid Centrum för forskning om religion och samhälle och ansvarig för studien tillsammans den projektanställde utredaren Miriam Hollmer.
Men inställningen varierar beroende på vilken välfärdstjänst som avses. Det finns ett starkt stöd för verksamhet som riktar sig till vuxna utanför ett aktivt yrkesliv, dvs hemlösa, arbetslösa, sjukskrivna, äldre och sjuka i livets slutskede. Däremot värnar man starkt om att skolor ska vara fria från all form av religiös påverkan.
Undersökningen visar på ett grundläggande förtroende för Svenska kyrkan som välfärdsaktör. En tydlig majoritet litar på att kyrkan skulle driva välfärdsverksamheten på ett professionellt sätt och tror inte att kyrklig eller ideell verksamhet drivs av vinstintresse. Den positiva attityden grundar sig på tanken om medmänsklighet. Därmed stödjer studien tidigare forskning som visar att Svenska kyrkan uppfattas som kulturellt identitetsgivande och bidrar till känslor av tillhörighet, oavsett den tillfrågades eget religiösa engagemang.
Dessa alternativa aktörer ses framför allt som en komplettering till den svenska modellen med kommun, landsting och stat som aktörer.
– Men vi kan konstatera att hela 25 procent är positiva till alla former av alternativ välfärdsverksamhet, säger Miriam Hollmer.
Japantofsen har spridits kraftigt sedan den introducerades i Europa i slutet av 1800-talet och är numera en av de vanligast förekommande fintrådiga algerna i Sverige.
Algen inte populär men sprids ändå
För att undersöka varför främmande arter kan utbreda sig till synes okontrollerat använde sig forskaren Swantje Enge av rödalgen japantofs som modellorganism.
Hennes studier visade att algen japantofs inte är särskilt omtyckt av de små men talrika betare (växtätande djur) i algsamhället men att den har ett effektivt kemiskt försvar i form av ett kemiskt ämne som hindrar den från att bli angripen.
– Att det här kemiska ämnet (1,1,3,3-tetrabromo-2-heptanon) är så effektivt mot betarna kan sannolikt förklaras med att ingen annan inhemsk art har något liknande ämne, det vill säga att de inhemska betarna är evolutionärt naiva mot ämnet, säger Swantje Enge vid Institutionen för biologi och miljövetenskap, Göteborgs universitet.
Havet utsatt för invasioner
Främmande växter finns i alla miljöer runt omkring oss men i motsats till på land har de flesta introduktioner av främmande arter i marina system skett oavsiktligt.
Fartygstrafik och vattenbruk gör havet utsatt för invasioner och man uppskattar att flera tusen arter transporteras mellan havets biogeografiska regioner vid varje tidpunkt.
När en introducerad art får en stor utbredning och blir dominerande i ett samhälle klassificeras den som invasiv.
– Invasiva arter anses vara en risk för den globala biologiska mångfalden och ekosystemens funktion, men en allmän förklaring till varför vissa främmande arter kan bli invasiva saknas ännu, säger Swantje Enge.
En teori att förklara framgången av främmande arter är den så kallade ’enemy release hypothesis’. Den antar att en främmande art som kommer till en ny miljö blir av med sina naturliga fiender och därför växer mycket bättre än i sitt ursprungsområde.
Pakt med fienden
Även om japantofsen är underlägsen i tillväxt har den en fördel över konkurrerande alger. Den kan inte skadas av betarna runtomkring eftersom den har ett kemiskt vapen. Dessutom profiterar betarna från japantofsen genom att de är bättre skyddade mot fiskangrepp i japantofsens närhet jämfört med andra inhemska alger.
– Genom att söka skydd mot fiskangrepp i japantofsen men beta på de kringliggande konkurrenterna, hjälper betarna till att japantofsen kan sprida sig, säger Swantje Enge.
Avhandlingens titel: Seaweed Invasions and Novel Chemical Defences.
Personer med ledgångsreumatism, reumatoid artrit, lider av en kronisk inflammation i lederna. Som en konsekvens av inflammationen ökar också risken för benskörhet, både generellt i kroppen och i det lednära skelettet.
Detta gäller inte minst hos kvinnor i klimakteriet, eftersom försvagningen av benmassan påskyndas då kroppens produktion av östrogen minskar.
Det är känt att tillskott av östrogen ökar skelettstyrkan. Men långvarig östrogenbehandling är samtidigt förknippat med allvarliga bieffekter som till exempel ökad risk för blodpropp och bröstcancer.
Doktoranden Cecilia Engdahl kan i sin avhandling visa att östrogenets effekt uppstår genom att ämnet binder till särskilda receptorer.
Genom fördjupade studier av dessa receptorer i möss har Göteborgsforskarna fått nya kunskaper om mekanismen bakom benskörhet vid ledgångsreumatism – något som på sikt kan leda till nya läkemedel, som utnyttjar östrogenets goda effekter utan att ge oönskade biverkningar.
Avhandlingen Arthritis and immune-mediated bone loss – role of estrogen signalling pathways försvaras vid en disputation den 11 januari.
