Det har i flera årtionden varit möjligt att odla celler utanför kroppen och studera dess funktioner. Men hjärnceller och deras tredimensionella interaktioner, har varit svåra att studera i dagens tvådimensionella modeller.

Forskare vid Sahlgrenska akademin och Chalmers har nu utvecklat ett nytt, tredimensionellt system för cellodling, som öppnar unika möjligheter att studera hjärnans reparation efter skada, stroke och neurodegenerativa sjukdomar.

– Ett tredimensionellt cellodlingssystem gör det möjligt att studera hjärnceller som neuroner och astrocyter som båda har en väldigt komplex morfologi, i en miljö som liknar deras normala. Traditionella tvådimensionella cellodlingssystem saknar en viktig dimension och detta medför allvarliga begränsningar för många försök. Det nya systemet kan ersätta en del av de djurförsök som görs inom den experimentella medicinska forskningen, och inte minst underlätta processen för utveckling av nya läkemedel hos bioteknikföretag och inom läkemedelsindustrin, säger professor Milos Pekny, chef för Laboratoriet för astrocytbiologi och CNS-regeneration vid Sahlgrenska akademin.

3D-systemet, som presenteras i den vetenskapliga tidskriften Glia, har tagits fram vid Milos Peknys laboratorium i ett tvärvetenskapligt samarbete med professor Johan Lius forskargrupp vid Chalmers Tekniska Högskola. Det huvudsakliga arbetet har utförts av doktor Till Puschmann, post-doktor vid Sahlgrenska akademin:

– För att kunna utveckla 3D-matrisen var vi tvungna att definiera, utvärdera och optimera en rad nanofiberteknologiska och biologiska parametrar. Resultatet har blivit ett system där stressen för cellerna minimeras och där viktiga cellulära funktioner bevaras och därmed blir möjliga att studera, säger han.

– Vi har dragit stor nytta av att kombinera olika kompetenser. Vi tror att bioaktiva 3D-system snart kommer att ge många hjärnforskare möjligheten att utföra experiment som tidigare varit omöjliga, säger Milos Pekny.

Artikeln Bioactive 3D cell culture system minimizes cellular stress and maintains the In vivo-Llike morphological complexity of astroglial cells publicerades i Glia.

Bilden visar skillnaden mellan astrocyter i tvådimensionell odlingskultur och astrocyter i Bioactive3D.

En stor andel av landets sammanlagda förbrukning av energi används inom transportsektorn, och cirka en tredjedel av denna förbrukning avser godstrafik. Och godstrafiken ökar från år till år och därmed också energiförbrukningen. VTI notat 39-2012 innehåller mot denna bakgrund en kvalitativ diskussion kring tre olika aspekter på godstransportmarknaden som skulle kunna innebära att denna utveckling inte är förenlig med en samhällsekonomiskt effektiv resursanvändning.

En första förklaring till den ökade trafiken, och därmed förbrukningen av drivmedel och andra resurser, kan kopplas till de externa effekter som tung trafik ger upphov till. Det är väl känt att tunga lastbilar sliter på vägarna och ger upphov till utsläpp, olycksrisker, buller och trängsel. Det finns inga garantier för att marknadsaktörerna med automatik beaktar dessa effekter i de transportbeslut som fattas.

Genomgången visar att uttaget av banavgifter och av drivmedelsskatter för tung trafik i genomsnitt är helt otillräckligt för att täcka dessa (marginal-) kostnader. Också med konservativa antaganden skulle skatten på drivmedel behöva fördubblas medan det finns skäl att höja banavgifterna med ännu mer. Kunskapsläget är ännu ofullständigt för att bedöma vilka förändringar som eventuellt skulle behöva genomföras av avgifterna på sjötransporter.

Rapporten innehåller också en diskussion om konsekvenserna av andra tänkbara marknadsimperfektioner för marknadens sätt att fungera. I den utsträckning ett företag utövar stark kontroll av priset på någon del av godstransportmarknaden finns starka skäl att bryta upp ett sådant (lokalt) monopol. Men även om man inte bryter upp ett (eventuellt) monopol talar det mesta för att en politik som – tvärt emot vad som nu sagts – tar ut effektivitetsskapande skatter och avgifter av dem som använder infrastrukturen skulle innebära för små utsläppsminskningar. Risken är snarare den omvända, det vill säga att transportmängderna skulle minska mer än vad som vore önskvärt.

Inom branschen tecknas ofta kontrakt mellan exempelvis transportköpare och åkerier. Vissa sådana avtal, men långt ifrån alla, kan avskärma den ene eller båda parter från förändringar av priser, skatter och avgifter. När avtalen ska omförhandlas kommer emellertid den nya prisbilden att slå igenom. Avtalskonstruktioner innebär därför inte annat än att relativprisförändringar kommer att slå igenom med viss eftersläpning.
VTI notat 39-2012 (pdf)

För att kunna nå EU:s uppsatta energimål kommer våra elnät behöva ta bättre tillvara på tillgången av förnybara energikällor i mycket större utsträckning än vad som är möjligt idag.

Detaljerna kring exakt hur vi bör gå tillväga är fortfarande något suddiga och därför pågår det intensiv forskning världen över för att hitta en lösning. En röd tråd är att snabb och precis koordination mellan alla inblandade aktörer kommer att behövas. Detta medför en kraftig utökning av datorbaserade lösningar, med alla problem som hör därtill.

Forskningsresultaten som Björn Ståhl lägger fram i sin avhandling handlar om hur man bäst bör utveckla och komplettera alla de övervakningssystem som idag är inblandade i såväl aktivt skydd som av underhåll av hela kedjan från energiresurs till slutkonsument. Björns forskning har bedrivits i nära samarbete med såväl industri som akademi med ett flertal parter runtom i Europa genom två EU-finansierade forskningsprojekt.

Bland annat har Björn varit med i uppbyggandet av en experimentmiljö vid INP-universitet i Grenoble som använts vid demonstration av datorstödd självläkning av fel i ett småskaligt elnät, vilket direkt resulterade i data om problem och möjliga sårbarheter i den föreslagna självläkningsprocessen.

Utöver detta har Björn också samarbetat med en specialistgrupp vid SONY Mobile som inriktar sig på att hitta och åtgärda avancerade systemfel där det inte alltid varit möjligt att peka på en klar och tydlig felkälla. Detta samarbete har resulterat i både verktyg och träningsmaterial för utbildning av framtida felsökare.

Björn Ståhl, BTH, försvarar sin avhandling Monitoring Infrastructure, torsdagen den 24 januari.  Disputationen är öppen för allmänheten.Tid: Kl 13:00. Plats: Sal J 1650, hus J, BTH, Campus Gräsvik, Karlskrona. Vänligen observera att det inte går att komma in i salen efter att disputationen startat.

– För att världen ska ha möjlighet att förverkliga en övergång till global hållbar utveckling måste ett djupare perspektivskifte ske. I insikten om värdet av en stabil planet behövs incitament skapas till en nyordning där välfärd och tillväxt sker inom ramen för planetens hållbara gränser, säger Johan Rockström, professor i miljövetenskap och föreståndare för Stockholm Resilience Centre vid Stockholms universitet.

Kunskapsinitiativet tar avstamp i den forskning som sker på centret och vars insikter sammanfattas i boken Vår tid på jorden (The Human Quest), ett samarbete mellan Johan Rockström, professor i miljövetenskap och vd på Stockholm Resilience Centre, och Mattias Klum, filmare och fotograf för bland annat National Geographic Magazine. I boken kombineras vetenskap och konst för att nå ut med kunskap på ett nytt sätt.

Samarbetet med Mattias Klum kommer att fortsätta i detta projekt.
– Världen står i brand och med ord och bilder vill vi förmedla detta. Vi hoppas beröra människor på ett djupare plan, säger Mattias Klum, filmare och fotograf.

– Vetenskap och konst kan tillsammans fungera som en katalysator för nyfikenhet, förnyelse och innovation. Att koppla fronten av vår tvärvetenskap med nya aktörer utgör kärnan i detta initiativ, säger professor Carl Folke, forskningschef vid Stockholm Resilience Centre.

Nina Ekelund, programdirektör på Hagainitiativet, kommer att leda det nya kunskapsinitiativet. Nina har tjugo års erfarenhet av att arbeta med miljö- och klimatfrågor från bland annat Naturvårdsverket, Statsrådsberedningen och Miljöförvaltningen i Stockholms stad.

– Vi har ett ansvar gentemot kommande generationer att börja vända de negativa miljökurvorna och säkra en god framtid. Vi behöver kraftsamla alla goda resurser i Sverige och visa på möjligheterna med ett hållbart samhälle, säger Nina Ekelund, projektledare för initiativet.

Initiativet drivs av Stockholm Resilience Centre med stöd från Stockholm Environment Institute och Beijerinstitutet. Initiativet finansieras av Svenska PostkodLotteriet. Stödet omfattar 1,5 mkr.

Om Stockholm Resilience Centre
Stockholm Resilience Centre vid Stockholms universitet är idag Sveriges starkaste forskningsmiljö för tvärvetenskaplig miljöforskning för hållbar utveckling, och är ett gemensamt centrum mellan Stockholms universitet, Beijerinstitutet för ekologisk ekonomi vid Kungliga Vetenskapsakademien, och Stockholm Environment Institute. Centret etablerades 1 januari 2007 med finansiering från Stiftelsen för miljöstrategisk forskning, Mistra.

Repetitivt arbete och låsta arbetsställningar är riskfaktorer för att utveckla smärta och besvär i nacke, axlar och armar. Forskare, bl.a. inom Centrum för belastningsskadeforskning vid Högskolan i Gävle, försöker hitta orsakerna till att dessa besvär uppkommer. En förklaring som forskarna undersöker är om besvären har att göra med  förändringar i syresättning i musklerna.

Guilherme Elcadi har i sin forskning utvärderat metoden NIRS, nära infraröd spektroskopi, som kan användas för att mäta syresättning i arm- och nackmuskler. Han har använt metoden för att titta
på om syresättning i muskler skiljer sig åt mellan kvinnor och män, och mellan friska personer och de som har arbetsrelaterad nacksmärta.

– Mätningarna med NIRS visar att det finns skillnader mellan kvinnor och män vad gäller syresättning. Däremot går det inte att se skillnader mellan friska och de personer som lider av arbetsrelaterad nacksmärta, säger Guilherme Elcadi, som också menar att NIRS lämpar sig för fysiologiska mätningar för att se muskelexponering vid kraftansträngningar.

Avhandlingen heter ” Near infrared spectroscopy for assessing oxygenation and hemodynamics in the upper extremities of healthy subjects and patients with work-related muscle pain”.

– Vi lanserade den svenska versionen för drygt en månad sedan och vi gick direkt upp som topp 3 i App Stores egna lista för kategorin Tärningspel, vilket vi är glada för, säger Mikael Johansson som studerar sitt femte och sista år på KTH.

Det är han som tillsammans med apputvecklaren Andreas Rehnberg – känd för succépelen RitaGissa, HängaGubbe och Luffarschack – som utvecklat OrdYatzy och sett till att spelet nu introduceras på en digital marknad.

– I veckan uppnådde vi vårt första delmål på totalt 10 000 nedladdningar. Detta utan någon direkt publicitet i media alls, säger Mikael Johansson.

OrdYatzy är ett globalt välkänt spel och det traditionella sällskapsspelet kan köpas i hela världen på de flesta språk. Spelet går ut på att utmana vännerna eller låta slumpen välja en motspelare, givetvis över internet.

Syftet med spelet är att samla poäng genom att bilda ord med hjälp av tärningar. Spelarna har tre kast per omgång och den med flest poäng när 11 omgångar genomförts vinner. Reglerna är likt vanligt Yatzy, där spelarna fyller i poängblocket med ordpar, tretal, vokaler, ord med varierande antal bokstäver och bonus.

OrdYatzy kan laddas ner gratis till både Iphone och Ipad från App Store. Det finns också en betalversion för de som vill få tillgång till extrafunktioner som bland annat statistik och övningsläge. En Androidversion ska släppas inom kort.

OrdYatzys webbplats hittar du här: www.ordyatzy.se

Studien omfattar 90 förskolebarn, som undersöktes i slutet av sommaren och det visade sig att nästan en fjärdedel (totalt 24 %; 8 % hos barn med ljus hy och mer än 40 % hos barn med mörkare hudtyp) hade D-vitaminnivåer under definitionen för brist. Situationen förvärrades under hösten och vid uppföljningen i januari-mars hade mer än 25 % av de ljusa och 50 % av de mörka barnen bristnivåer. Mindre än var tionde barn i studien nådde upp till optimala nivåer av D-vitamin.

– Barnens intag av D-vitamin från maten följde näringsrekommendationerna, men de verkar inte vara räcka till för barn i norra Sverige där solen inte kan bidra med tillräckliga mängder, kommenterar dietisten och forskaren Inger Öhlund (bilden) som är huvudförfattare till studien.

Solen är den viktigaste källan genom att solljuset omvandlar ett ämne i huden till D-vitamin, men i områden med lite sol måste intaget komma från maten. Forskargruppen har nu startat ett försök där barn i både Umeå och Malmö får en speciell mjölk med extra mycket D-vitamin. Barnen dricker mjölken en gång per dag i tre månader under vintern och forskarna mäter D-vitaminnivåerna både före och efter perioden. Målet är att få fram hur mycket D-vitamin i kosten som barn i Sverige behöver för att förebygga D-vitaminbrist.

Samtidigt undersöks också samband mellan D-vitamin och olika markörer för hälsa. D-vitamin är ett ämne som fått stor uppmärksamhet de senaste åren och har pekats ut som en viktig faktor för folkhälsan vid sidan av dess tidigare väl kända betydelse för tänder och ben. Förra året pekades vitaminet ut som ”årets vitamin”.

Rapporten är publicerad i tidskriften Journal of Pediatric Gastroenterology & Nutrition. Medförfattare är docent Sven-Arne Silfverdal, professor Olle Hernell och docent Torbjörn Lind, samt vid Institutionen för klinisk vetenskap, enheten för pediatrik, Umeå universitet.

Läs hela artikeln här.

EEA-projektet belyser hur vi använder oss av den kunskap vi har och hur vi tillämpar försiktighetsprincipen. Den omfattande rapporten publiceras den 23 januari. I en lång rad fallstudier beskrivs hur miljölarm – i några fall falska – har hanterats av samhället. Här finns allt från tobak och bisfenol till växtgifter, GMO och hela ekosystem. I boken förs en diskussion om hur försiktighetsprincipen bör tillämpas och vad det kostar att inte ingripa i tid. Vad kan vi lära av tidigare dyrbara misstag? En tidigare rapport på samma tema publicerades 2001.

DDT är ett av exemplen, som presenteras under rubriken ”Femtio år sedan Tyst vår”. Rachel Carsons bok, som kom 1962, fungerade som en väckarklocka. Ett förbud mot DDT blev snabbt verklighet i stora delar av världen med början i USA. Men fortfarande används DDT i flera utvecklingsländer för att bekämpa malaria. Utifrån den franska filosofen Jean Rostands citat: ”the obligation to endure gives us the right to know”, (ungefär ”tvånget att uthärda ger oss rätten att veta”) diskuteras behovet av tydlig information och välinformerade beslut hos dem som drabbas av miljögifter.

En av författarna till kapitlet är Henrik Kylin.
– Vi belyser bland annat det dilemma som det innebär att ett så farligt miljögift som DDT i många fall fortfarande är det bästa medlet för att bekämpa malaria.
Uppskattningsvis sprids fortfarande mer än 5 000 ton årligen av DDT globalt. Forskarna lyfter också fram det faktum att tio procent av världens fågelarter idag är utrotningshotade. DDT eller inte, faran är långt ifrån över. Vi fortsätter att missa de tidiga varningstecknen, konstaterar de.

Läs här ”Late lessons from early warnings: science, precaution, innovation”
Och här finns en webb-presentation [

Ett forskarteam lett av Sebastien Muller, vid Chalmers och Onsala rymdobservatorium, har gjort den mest noggranna mätningen någonsin av hur universum svalnat av under dess 13,77 miljarder år gamla historia.

Forskarna har studerat molekyler i gasmoln i en avlägsen galax, som ligger så långt bort att dess ljus har tagit halva universums livstid för att nå oss. För att göra mätningen använde de radioteleskopet CSIRO Australia Telescope Compact Array, en uppställning av sex 22-metersantenner i östra Australien.

– När vi tittar på den här galaxen med våra teleskop ser vi den som den var när universum var yngre – och varmare – än det är idag, säger Sebastien Muller.

 

Astronomerna använde en fiffig ny metod för att mäta temperaturen hos den kosmiska bakgrundsstrålningen – den mycket svaga resten av hettan i Big bang. De observerade radiovågor från molekyler i en galax som ligger så långt bort att dess ljus har tagit 7,2 miljarder år att nå oss.

– Gasen i galaxen är så tunn att det enda som håller dess molekyler varma är den kosmiska bakgrundsstrålningen – det som finns kvar av Big bang, säger Sebastien Muller.

Teamet kunde utnyttja att en ännu mer avlägsen ljuskälla, en kvasar med beteckningen PKS 1830-211, råkar ligga precis bakom galaxen och lyser igenom den. Kvasaren är en ung galax som lyser starkt tack vare jetstrålar från ett supertungt svart hål i dess mitt.

– Vi analyserade radiovågorna från kvasaren som hade passerat genom gasen i galaxen. I radiovågorna kunde vi identifiera spår av många olika molekyler, säger Sebastien Muller.
Med hjälp av en avancerad datormodell använde de dessa molekylära fingeravtryck i kvasarens ljus för att mäta temperaturen i galaxens gasmoln framför kvasaren.

De kunde uppskatta temperaturen hos den kosmiska bakgrundsstrålningen till 5.08 Kelvin (+/- 0.10 Kelvin). Det är mycket kallt, men avsevärt varmare än temperaturen som uppmätts i dagens universum, 2,73 Kelvin. Fysiker mäter temperaturer i Kelvin. Den absoluta nollpunkten är 0 Kelvin eller -273 grader Celsius. En Kelvin är lika stor som en grad Celsius.

Alexandre Beelen, astronom vid Institutet för rymdastrofysik vid Paris universitet i Frankrike, är också med i teamet.

– Man har tidigare mätt temperaturen som den kosmiska bakgrundsstrålningen hade förr i universum, vid ännu större avstånd. Men det här är den mest noggranna mätningen hittills av temperaturen som rådde när universum var yngre än det är idag, säger han.

Enligt Big bang-teorin minskar bakgrundsstrålningens temperatur stadigt allt eftersom universum utvidgas.

– Det är precis det vi ser i våra mätningar. För några miljarder år sedan var universum ett par grader varmare än det är nu, exakt som Big bang-teorin förutspår, avslutar Sebastien Muller.

 

Fakta om kosmiska avstånd och den kosmiska bakgrundsstrålningen
Ljus och radiovågor färdas med en ändlig hastighet, 300 000 kilometer per sekund. Det betyder att astronomer kan studera universum som det var för länge sedan genom att observera avlägsna objekt på himlen. Teamet observerade molekylär gas i en galax vars avstånd ifrån oss är sådant att dess ljus har färdats i 7,2 miljarder år för att kunna nå oss. Det motsvarar en så kallad rödförskjutning på 0,89. Kvasaren vars ljus absorberas av molekylerna i galaxen ligger längre bort, motsvarande rödförskjutning på 2,5 (vilket innebär att dess ljus har tagit 11 miljarder ljusår för att nå oss). Observationerna var möjliga tack vare att galaxen själv förstärker ljuset från kvasaren enligt Einsteins allmänna relativitetsteori.  Galaxen funkar som en så kallad gravitationslins.

Den kosmiska mikrovågsbakgrunden, ett svagt sken som kan observeras överallt på himlen av radioteleskop, upptäcktes 1964. Upptäckarna och fysikerna som studerade den från rymden belönades med Nobelpriset i fysik 1978 respektive 2006.

Fakta om teleskopet
Australia Telescope Compact Array (ATCA) är en grupp av sex parabolantenner som arbetar tillsammans som ett teleskop för att fånga upp radiostrålning från rymden. Teleskopet, som ligger utanför Narrabri i New South Wales, Australien, är ett av de mest avancerade teleskopen i sitt slag. ATCA drivs av Australiens vetenskapsråd CSIRO (Commonwealth Scientific and Industrial Research Organisation).

Fakta om forskningen
Forskningsresultaten publiceras i artikeln A precise and accurate  determination of the cosmic microwave background temperature at z=0.89, av S. Muller m. fl., i tidskriften Astronomy & Astrophysics. Artikeln finns även online

Teamet består av Sebastien Muller (Onsala rymdobservatorium, Chalmers), Alexandre Beelen (Institut d’Astrophysique Spatiale, Université Paris-Sud, Orsay, Frankrike), John H. Black (Chalmers), Stephen J. Curran (University of Sydney, Australien), Cathy Horellou (Chalmers), Susanne Aalto (Chalmers), Francoise Combes (Observatoire de Paris, Frankrike), Michel Guélin (Institut de Radioastronomie Millimétrique, Frankrike) samt Christian Henkel (Max-Planck-Institut für Rasioastronomie, Bonn, Tyskland).

Apotekets tjänst ApoDos är ett hjälpmedel för främst äldre patienter som har svårt att klara sin läkemedelshantering på egen hand, och lanseras som ett sätt att öka patientsäkerheten, underlätta doseringen och sänka läkemedelskostnaderna.

Men en avhandling vid Sahlgrenska akademin visar att patienter som använder ApoDos oftare har lägre kvalitet på sin läkemedelsbehandling, även om hänsyn tas till att dessa patienter oftare är äldre, sjukare och oftare bor på äldreboenden.

En förklaring kan enligt avhandlingen, som undersökt läkemedelsbehandlingen hos 24 146 äldre personer i Västra Götalandsregionen, vara att läkarna upplever det mer komplicerat att ordinera i ApoDos-systemet än genom vanliga recept.

– En annan orsak kan vara att patient, anhöriga och involverad vårdpersonal får ett minskat engagemang i läkemedelsbehandlingen. De får också mindre kunskap om hur läkemedlen verkar och om möjliga biverkningar, eftersom inga bipacksedlar med information om läkemedlen skickas med från Dosapoteket. Slutsatsen är att det behöver bli lättare att ordinera i ApoDos-systemet, säger Christina Sjöberg, doktorand vid Sahlgrenska akademin.

ApoDos-patienternas minskade engagemang och kunskap behöver enligt Christina Sjöberg kompenseras, till exempel genom en systematisk uppföljning och genom att Apoteket ger användarna bättre information.

ApoDos, som är Apoteket Farmacis varumärke, används i Västra Götalandsregionen av 18 procent av alla patienter över 75 år. Tjänsten används av i princip alla som bor på äldreboenden i regionen.
Christina Sjöbergs avhandling redovisar också en metod som förbättrat läkemedelsbehandlingen hos höftfrakturpatienter.

– I studien lät vi en geriatriker ge patientanpassade råd till behandlande läkare på både sjukhus och vårdcentral. Efter ett år hade den metoden fördubblat användningen av läkemedel mot benskörhet. Det är ett viktigt resultat, eftersom de flesta äldre som drabbas av en höftfraktur lider av benskörhet, säger Christina Sjöberg.

Avhandlingen Quality of drug treatment in older people – Focus on hip fracture patients and multi-dose drug dispensing försvaras vid en disputation den 1 februari.

Rapporten beskriver sju globala krafter och dess påverkan på förpackningsindustrin och framtidens förpackningar. Slutsatserna bygger på en undersökning som genomförts bland konsumenter i USA, Indien och Sverige. Av de 1 500 tillfrågade personerna ser en klar majoritet stora problem med samhällets konsumtion av förpackningar. Framförallt i Indien finns en oro över förpackningens miljöpåverkan och hela 60 procent är till och med beredd att avstå från att köpa en specifik vara om förpackningen uppfattas som icke miljövänlig. Motsvarande siffra i Sverige är 20 procent.

Plastförpackningar anses vara den största miljöboven bland amerikaner och indier, medan det är aluminiumförpackningen som svenskarna främst avstår från. Strängare kvalitetskontroller och striktare miljölagar efterfrågas och en klar majoritet av konsumenter i både Sverige, Indien och USA vill ha något eller mycket striktare miljölagar. Den globala konsumenten ser gärna mer innovativa förpackningar, speciellt de svenska konsumenterna. Tre av fem (63 procent) skulle tillexempel vilja kunna scanna av en vara för att få reda på mer om dess ursprung, leverans och detaljerad information om innehållet.

– En växande global medelklass, en åldrande befolkning, begränsad råvarutillgång och en intensifierad urbanisering är några av de megatrender som utmanar produkt- och förpackningsindustrin. Vi ser att förpackningens material, och inte bara dess utseende, styr våra köpbeslut. Vi ser också en tydlig efterfrågan och ett stort behov av smartare förpackningar. I framtiden kommer vi även att se striktare krav på förpackningsmaterial som är i kontakt med livsmedel. För förpackningsindustrin kommer den växande online-shoppingen att innebära både utmaningar och möjligheter. Man kan fråga sig om den bruna låda som varan oftast skickas i idag kommer att vara lika brun och tråkig i framtiden eller om den kommer att bli en viktig varumärkesbärare? När det gäller förpackningens värdekedja kommer återvinningsaktörerna, i takt med en ökad jakt på högkvalitativ råvara, får en betydligt starkare ställning och det är inte osannolikt att vi kommer att se strukturaffärer där återvinnarna ger sig in i andra delar av värdekedjan. Det säger Fredrik Rosén, chef för gruppen Marknads- och konsumentinsikt, Innventia.

Studien Packaging 2020, som Innventia genomfört i samarbete med kairos Future, går att beställa på denna adress: www.innventia.com/packaging2020

Rapporten i siffror:

Att medarbetare tar eget ansvar har blivit allt viktigare i arbetslivet. Därför arbetar företag och organisationer med att försöka förstå vad som engagerar och får anställda att ta ansvar även för uppgifter som inte är direkt formulerade i roll- och arbetsbeskrivningar.

Helén Stockhult har i sin avhandling vid Örebro universitet följt ett medarbetarskapsprojekt på Posten och undersökt vilket ansvar utöver det formella som brevbärarna känner att de bör ta för kunder, kollegor, organisationen och arbetsuppgifterna.

Påverkas av situationen
När Helén Stockhult analyserade hur företagsledningen har definierat vad medarbetare bör göra i olika situationer och hur medarbetare i praktiken agerar, visade det sig att medarbetarna tar större hänsyn till olika omständigheter än företaget planerat.

– Ansvarstagandet förändras i högre grad beroende på olika situationer och omständigheter än tidigare forskning har visat. Om en medarbetare, som behöver hjälp av en kollega, inte själv följer de sociala reglerna och hjälper till i liknande situationer är det inte heller säkert att han eller hon får hjälp, säger Helén Stockhult.

Komplicerat regelverk
– Detta beror till viss del på att medarbetare vägleds av ett komplicerat regelverk medan företagslogiken är mer homogen och ställer samma krav på ansvarstagande i alla situationen, säger Helén Stockhult.

– Men eftersom det är i dialogen mellan människor som viljan att ta ansvar för mer än det formellt förväntade skapas är det viktigt att företag och organisationer förstår hur betydelsefulla relationerna mellan medarbetare är. Ledningen måste bidra till att skapa rätt förutsättningar genom att skapa ett bra socialt klimat – då har viljan till ansvarstagande en större chans att utvecklas.

Köttguiden är ett nytt verktyg under utveckling av forskare vid SLU, för att förenkla miljösmarta val av kött- och proteinprodukter.

Att minska utsläppen av växthusgaser är en stor utmaning för vårt samhälle. Men genom att göra medvetna val av maten vi köper kan vi alla verka för en positiv utveckling. Köttguiden är en hjälp på den vägen.

– Vi vill rikta in oss på köttet, eller rättare sagt proteinkällorna, i vårt arbete eftersom animalieproduktionen står för den största klimatpåverkan från livsmedelssektorn, säger Elin Röös, initiativtagare till arbetet med Köttguden. I ett tvärvetenskapligt projekt arbetar Elin Röös vid, institutionen för energi och teknik, och Lena Ekelund med kollegor vid institutionen för arbetsvetenskap, ekonomi och miljöpsykologi, med att undersöka hur konsumenter kan vägledas mot miljösmartare matval. En del i detta är att skapa ett användbart verktyg för handeln och intresserade konsumenter – Köttguiden.

Ekosystemet kan hantera utsläpp på upp till två ton växthusgaser per person och år. Vi i Sverige orsakar utsläpp på i genomsnitt tio ton per person och år, varav bara maten står för två. Ett förändrat konsumtionsmönster måste vara en del i ekvationen om vi ska kunna sänka utsläppen i tillräcklig omfattning för att nå klimatmålen.

Köttguiden är en tabell där man kan se vilken påverkan olika slags proteinkällor har på olika miljöområden. Tanken är att den ska underlätta bra val och stimulera till dialog och kommunikation om den höga köttkonsumtionen. Bakom den till synes enkla tabellformen finns en hel del svåra överväganden och en gedigen forskningsinsats.

– Vi har valt att inte ge ett entydigt svar. Köttguiden lyfter i stället fram att det finns olika miljömål som ibland står mot varandra. På frågan om vilket kött man ska välja till middag finns det ju inget enkelt råd att ge, men genom bättre kunskap kan konsumenterna göra mer medvetna val. Det vi säkert kan säga är i alla fall att vi i västvärlden behöver dra ner på köttkonsumtionen om miljömålen ska nås, säger Elin Röös.

Projektet har bland annat inneburit en genomgång av tillgänglig data och livscykelanalyser av olika typer av köttproduktion och andra livsmedel med mycket protein, såsom ost, baljväxter och Quorn.

Samtidigt har man haft som mål att kunna presentera resultaten på ett lättillgängligt sätt som kan komma till användning för många. I Köttguiden finns fyra indikatorer att ta hänsyn till när det gäller bra mat: klimat, biologisk mångfald, användning av kemiska bekämpningsmedel och antibiotika samt djurvälfärd. Olika proteinkällor märks upp med ett tregradigt system av grönt, gult och rött ljus för vad som är bäst, mindre bra och sämst med hänsyn till dessa olika indikatorer.

Köttguiden finns nu tillgänglig på en egen webbsida, www.kottguiden.se. Men arbetet i projektet med guiden fortsätter genom att den exempelvis testas på olika målgrupper.

SLU:s vision: SLU är ett universitet i världsklass inom livs- och miljövetenskaper.

Syret i luften är en förutsättning för miljontals arter på jorden. Nu visar en ny forskningsstudie att syret skapades först när flercelliga organismer bildats.

Blågröna alger en förutsättning
Luften består idag av cirka 21 procent syrgas, något som skapat grundförutsättningarna för utvecklade livsformer på jorden. Men syret har inte alltid varit en självklarhet, utan bildades först när jorden var ungefär hälften så gammal som den är idag, för ungefär 2.4 miljarder år sedan.

Länge har man antagit att det var blågröna alger (cyanobakterier) som låg bakom att syre bildades. Blågröna alger räknas till de livsformer som funnits längst på jorden.  Men varför de plötsligt skulle bilda så mycket syre har länge varit en gåta, som nu får en rimlig förklaring.

Syret ökade med hjälp av flercelliga organismer
Den nya studien länkar en kraftig ökning i syrebildningen med uppkomsten av flercellighet och förmågan att gruppera celler i alltmer sammansatta organismer. Bakom studier står forskare i Schweiz, England och Sverige.

När flercellighet väl hade uppstått fick de blågröna algerna möjlighet att ta nya livsmiljöer i besittning och därmed öka kraftigt i antal och bilda fler och fler livsformer, i allt snabbare takt. Flercelliga cyanobakterier har bättre ämnesomsättning, de använder resurserna på ett bättre sätt och kan därmed producera betydligt mer syre än enklare, encelliga arter. Snart uppvisade de en stor variation i former och fanns i stort sett alla miljöer på jorden; i havet, sjöar, jorden och även varma havskällor.

Jämfört levande arter med fossiler
Studiens resultat baseras på en jämförelse av arvmassan hos ett stort antal levande arter av cyanobakterier. Genom att beräkna hur stor skillnad det nu finns mellan deras DNA-sekvenser, och kalibrera dessa skillnader med fossila fynd, har forskarna uppskattat att cyanobakterierna fanns redan för cirka 2,7 miljarder år sedan.

Flercellighet uppstod relativt kort därefter, för ungefär 2,5 miljarder år sedan, och då skedde även av en markant ökning i syrekoncentrationen i atmosfären. Det är svårt att skilja orsak och verkan, men att dessa händelser sammanfaller i tid ger starka indikationer på flercellighetens roll i syreökningen.

– Det pågår en intensiv diskussion om effekten av klimatförändringar på den biologiska mångfalden, exempelvis vad som kommer hända nu när jorden blir allt varmare. Denna studie visar att det kan finnas länkar också i den andra riktningen, nämligen hur livsformer kan påverka klimatet och miljön, säger Alexandre Antonelli, forskare vid Göteborgs universitet och en av forskarna bakom studien.

Förändrade livsbetingelser
Cyanobakterierna tycks ha lett till en enorm ökning i syrekoncentrationen i luften, och på ett liknande sätt håller vi människor på att öka koldioxidhalten till nivåer som jorden inte haft på mycket länge.

– När cyanobakterierna blev flercelliga ändrades livsbetingelserna totalt. Något liknande tycks börja ske nu, där kombinationen av klimatförändringar och miljöförstörelse närmast kan jämföras med dinosauriernas massutdöende för 65 miljoner år sedan, då jorden träffades av en asteroid. Min nuvarande forskning syftar till att få bättre insikt om kopplingen mellan ändringar i klimatet och den biologiska mångfalden. På så sätt kommer samhället bättre kunna förutspå vilka arter och områden som behöver störst skydd och därmed minska vår miljöpåverkan, säger Alexandre Antonelli.

Länk artikel: http://www.pnas.org/content/early/2013/01/09/1209927110.abst
Titel: ”Evolution of multicellularity coincided with increased diversification of cyanobacteria and the Great Oxidation Event”.

 

Masskrocken på E4 i Skåne och det plötsliga elavbrottet på Universitetssjukhuset i Linköping är två aktuella händelser där katastrofberedskapen satts på prov. Heléne Nilsson, doktorand i katastrofmedicin vid Linköpings universitet, har studerat 130 allvarliga händelser där sjukvården har aktiverat den regionala katastrofberedskapen.

– Vi ser att det oftast gäller händelser som stora trafikolyckor, bränder och allvarliga hotsituationer. För att vården ska kunna kvalitetssäkra och utvärdera dessa insatser behövs mätbara indikatorer, menar Heléne Nilsson (bilden).

Även störningar i sjukhusens infrastruktur, till exempel elavbrott, har inneburit att en regional sjukvårdsledning har behövt etableras för att omfördela resurserna. En av slutsatserna är att även indikatorer för att utvärdera dessa händelser behöver tas fram.

Heléne Nilsson har också genomfört simuleringsövningar för att identifiera vilka ledningsbeslut som även kan påverka den tid det tar innan en patient får sjukhusvård. Trots goda kunskaper i stabsarbete var innehållet i den regionala sjukvårdsledningens beslut ofta bristfälliga och togs inte inom den satta tidsramen, vilket ledde till att vissa patienter riskerade att avlida. Resultatet från övningar visar att tidiga beslut från ett regionalt patientperspektiv om hur skadade ska fördelas är viktiga.

– De brister som identifierats i övningar och utbildningar har i studierna visat sig vara desamma som i verkliga händelser, bland annat svårigheten att ta strategiska inriktningsbeslut. Detta är något som är viktigt vid snabba förlopp, och som vi därför måste lära ut på ett bättre sätt i utbildningarna, säger Heléne Nilsson.

I Sverige har antalet brännskadeplatser minskat och rikssjukvård bedrivs i dag på brännskadecentra i Uppsala och Linköping. I en av delstudierna utvärderades den nationella planen för hantering av många brännskador med hjälp av två simuleringsövningar där scenariot var en stor diskoteksbrand i Sälen med 400 drabbade.

Resultatet visar att en bättre nationell samordning av brännskadevård, som tidigt tar beslut om hur brännskadade ska fördelas, ledde till ett bättre patientutfall. Metoden är reproducerbar och kan användas för att utvärdera hälso- och sjukvårdens förmåga att hantera även andra typer av händelser och där resultaten kan vara till stöd för katastrofplaneringen.

Avhandling: Demand for Rapid and Accurate Regional Medical Response at Major Incidents.  Linköping University Medical Dissertations No. 1350. Avhandlingen läggs fram fredag 25 januari. Katastrofmedicinskt centrum, Linköping. Opponent är professor Michel Debacker, Vrije Universiteit, Bryssel.

– Det är markant hur påfrestande de unga kvinnorna tycker att det är att ständigt definieras utifrån sina funktionsnedsättningar, säger Elisabet Apelmo, som i sin studie har djupintervjuat tio kvinnor.

Det finns en påfallande skillnad mellan hur dessa unga kvinnor uppfattar sig själva och hur omgivningen gör det. I sina egna berättelser beskriver de sig själva ”som vem som helst”. Deras kroppar är både en källa till njutning och till förtret; den är snabb och smidig och den ger upphov till smärta och läckage.

De intervjuade kvinnorna upplever också att deras kvinnlighet blir ifrågasatt – att vara en ”pingla” i rullstol framställs som otänkbart.

– De motsätter sig synen på kvinnor med funktionsnedsättningar som könlösa och asexuella och kan exempelvis beskriva sina rullstolar som om de vore skitsnygga handväskor, säger Elisabet Apelmo.

Samtliga som har intervjuats idrottar mycket, fast på olika nivåer. Flertalet berättar om dåliga erfarenheter av skolidrotten. Det rör sig om erfarenheter av exkludering – vad som inom skolan kallas befrielse från undervisningen – särbehandling och utpekning, som när en lärare inför klassen säger till en av dem ”gör du på ditt lilla vis”.

Mötet med handikappidrottsrörelsen och med andra i samma situation som de själva upplevs av kvinnorna som en vändning. De ifrågasätter dock den överdrivet infantiliserande träning som erbjuds i en del handikappidrottsföreningar, och efterfrågar tuffare tag och mer proffsighet.

– Det borde finnas utrymme för idrott på många olika nivåer inom handikappidrotten – lekfull barnidrott, breddidrott och elitinriktad idrott för de som vill ha det, påpekar Elisabet Apelmo.

En aspekt som har förvånat Elisabet Apelmo i hennes forskning är avsaknaden av genusperspektiv i handikappidrottsrörelsen.

– Till skillnad från Riksidrottsförbundet nämner inte handikappidrotten jämställdhet med ett ord i sitt policyprogram, säger hon.

Detta kan, enligt Apelmo tyckas särskilt anmärkningsvärt inom handikappidrott där flickor och unga kvinnor ofta är hänvisade till herrlag, i vilka de är i minoritet. Intervjupersonerna vittnar om att det är svårt att ta plats i lagen och att det finns en sexistisk jargong inom handikappidrotten generellt, men också om att det kan vara sporrande att träna med män som är fysiskt starkare och snabbare.

Mer information: Elisabet Apelmo har nyligen disputerat med avhandlingen ”Som vem som helst. Kön, funktionalitet och idrottande kroppar”. Sammanfattning och abstract: http://www.lu.se/lup/publication/3195647