Personer som haft covid-19 löper ökad risk att utveckla vissa inflammatoriska sjukdomar i luftvägarna, som astma, hösnuva och kronisk bihåleinflammation. Vaccinering verkar dock minska den risken, visar en studie.
Ett internationellt forskarlag som letts av Karolinska institutet har undersökt sambandet mellan covid-19 och så kallade typ-2-inflammatoriska sjukdomar. Det är en grupp kroniska tillstånd där immunförsvaret reagerar överdrivet på allergener eller infektioner.
Forskarna utgick från en elektronisk hälsodatabas i USA, TriNetX, och jämförde 973 794 personer som haft covid-19 med 691 270 personer som vaccinerats mot viruset och 4 388 409 friska kontrollpersoner utan dokumenterad infektion eller vaccination.
Personer som haft covid-19 hade 66 procent högre risk att utveckla astma, 74 procent högre risk för kronisk bihåleinflammation och 27 procent högre risk för hösnuva jämfört med friska kontrollpersoner. Däremot sågs ingen ökad risk för hudsjukdomen atopiskt eksem eller för eosinofil esofagit, en inflammation i matstrupen.
– Våra resultat tyder på att covid-19 kan trigga typ-2-inflammation i luftvägarna, men inte i andra organ, säger Philip Curman, läkare och forskare vid institutionen för medicinsk epidemiologi och biostatistik vid Karolinska institutet, i ett pressmeddelande.
Lägre risk för de vaccinerade
Vaccination mot viruset visade motsatt effekt. Risken för astma var 32 procent lägre bland vaccinerade jämfört med friska ovaccinerade individer. Även risken för bihåleinflammation och hösnuva var något lägre.
När personer som haft covid-19 jämfördes med dem som var vaccinerade sågs en ännu tydligare effekt. Infekterade personer hade mer än dubbelt så hög risk att utveckla astma eller kronisk bihåleinflammation och 40 procent högre risk att utveckla hösnuva jämfört med dem som vaccinerats.
– Det är intressant att se att vaccination inte bara skyddar mot infektionen i sig, utan även verkar ha ett gott skydd mot vissa följdsjukdomar i luftvägarna, säger Philip Curman.
Studien är retrospektiv, vilket innebär att den bygger på redan insamlade data. Det gör att forskarna inte kan dra säkra slutsatser om orsakssamband. En annan begränsning är att vissa infektioner kan ha varit odokumenterade, särskilt om de upptäckts via självtester.
Hur hög andel nyfödda som ges antibiotika under sin första levnadsvecka skiljer sig åt mellan regioner och sjukhus i Sverige, visar en studie. Forskare menar att kulturen på enskilda sjukhus kan ligga bakom skillnaderna – och att det är viktigt att öka medvetenheten om överanvändning av antibiotika.
När nyfödda får antibiotika är det nästan alltid mot misstänkt sepsis. Trots att Sverige har en låg antibiotikaanvändning jämfört med andra länder kunde forskare förra året visa att nyfödda behandlades omotiverat ofta med medicinen. Trots att förekomsten av sepsis har sjunkit över tid har inte antibiotikaanvändningen påverkats.
Nu visar en studie från Sahlgrenska akademin vid Göteborgs universitet att antibiotikaanvändandet skiljer sig åt i Sveriges regioner. Forskarna har tittat närmare på sex storregioner och 37 sjukhus och studerat drygt en miljon barn födda i Sverige åren 2012 till 2020. Barnen föddes i graviditetsvecka 34 eller senare och forskarna undersökte hur stor andel av dem som fick antibiotika under sin första levnadsvecka.
Resultatet visar att västra Sverige har högst antibiotikaanvändning, följt av norra Sverige, sydöstra Sverige, södra Sverige, mellersta Sverige och östra Sverige. I västra Sverige fick 3,0 procent av de nyfödda antibiotika och i östra Sverige var siffran 1,3 procent. I alla storregioner var sepsisförekomsten under en promille.
Stor variation mellan sjukhus
I västvärlden, med sin låga sepsisfrekvens, är målet att inte överstiga en procent behandlade barn, med bibehållen låg sepsisförekomst och dödlighet.
Bland de 37 undersökta sjukhusen i Sverige varierade antibiotikaanvändningen under första levnadsveckan från som lägst 0,9 procent av nyfödda upp till 4,3 procent.
– Tröskeln för insättning av antibiotika varierar, vilket delvis kan förklaras av hur hög förekomsten är, men också med vad som sitter i väggarna. Det bygger mycket på kultur och tradition på de olika sjukhusen, Johan Gyllensvärd, doktorand inom pediatrik på Sahlgrenska akademin vid Göteborgs universitet och barnläkare, i ett pressmeddelande.
Viktigt att öka medvetenhet
Sepsis är potentiellt livshotande och orsakas av immunförsvarets reaktion på en infektion. Behandling måste sättas in direkt. Antibiotika å sin sida stör bakteriefloran vilket är känsligt hos nyfödda. Med överanvändning ökar även risken för att bli bärare av antibiotikaresistenta bakterier.
– Antibiotika är livsviktigt att ge till nyfödda med sepsis, har man en sjukare population är det rimligt att användningen är högre, men vi måste öka medvetenheten om överanvändning av antibiotika och bli bättre på att särskilja infekterade barn från oinfekterade. Den här studien bidrar till att lyfta fram goda exempel och visar att det är möjligt att ha en behandlingsandel på en procent eller lägre av alla nyfödda, med bibehållen låg sepsisfrekvens och mortalitet, säger Johan Gyllensvärd.
Så många nyfödda fick antibiotika under första levnadsveckan
När den senaste istiden tog slut och klimatet blev varmare steg koldioxidhalterna i atmosfären – något som tidigare kopplats till förändringar i haven. Men en ny studie från Göteborgs universitet visar att en oväntat stor del av utsläppen kan ha kommit från marken, när tinande permafrost släppte ifrån sig lagrat kol.
Koldioxidnivåerna i atmosfären har historiskt varierat i takt med jordens klimat. Under istider sjönk koldioxidhalterna för att sedan stiga under varmare mellanistider.
Tidigare har forskare trott att hav som värms upp inte kan lagra lika mycket kol, och därför släpper ut det i atmosfären. Men nu visar forskning från Göteborgs universitet att tinande permafrost kan ha spelat en betydande roll för utsläppen.
– Vi har kommit fram till att marker norr om vändkretsen, 23,5 grader norr, avgav mycket kol när medeltemperaturen steg på norra halvklotet efter vår senast istid. Vi bedömer att det kolutbytet kan ha stått för nästan hälften av den stigande halten koldioxid i atmosfären, säger Amelie Lindgren, forskare i ekosystemvetenskap vid Göteborgs universitet, i ett pressmeddelande.
Kolet frös in i marken
Forskare tror att stora mängder kol lagrades under istiden när växter frös fast i marken, där vindburet stendamm landade ovanpå. Sådana lager bildas under istider och kan bli tiotals meter tjocka. De finns över stora delar av Europa, Asien och Nordamerika.
För att materialet ska frysa in krävs permafrost. I mark med permafrost finns ofta mer organiskt kol än i icke-frusen mark eftersom kylan gör att nedbrytningen bromsas.
Analys av pollen
Genom att kombinera analyser av pollen från de senaste 21 000 åren med klimatdata från modeller, har forskarna kunnat uppskatta vilka vegetationstyper som fanns på olika platser genom historien.
– Vi har valt att göra ett nedslag vart tusende år. När vi vet vilken vegetationstyp som rådde kan vi uppskatta hur mycket kol som lagrats in i marken. På vis kan vi göra en modell på hur kolutbytet mellan mark och atmosfär sett ut sedan den senaste istiden, säger Amelie Lindgren.
För omkring 21 000 år sedan nådde inlandsisen sin största utbredning på norra halvklotet. Hela Skandinavien och dagens Kanada låg under is, och permafrost täckte stora delar av Sibirien, Kina och delar av mellersta Europa.
Under perioden 17 000–11 000 år sedan blev det varmare. När klimatet blev varmare tinade permafrosten – vilket ledde till ökade utsläpp av koldioxid från marken till atmosfären.
Naturlig variation
Tidigare analyser av isborrkärnor visar att halten koldioxid i atmosfären steg enligt följande:
180 ppm (miljondelar) koldioxid för 21 000 år sedan, när istiden var som mest utbredd.
270 ppm koldioxid för 11 000 år sedan, vid vanlig mellanistid.
Enligt forskarna är detta en naturlig variation mellan istid och mellanistid. Men trots allt mindre inlandsis och fortsatt upptining av nya områden med permafrost steg ändå inte koldioxidhalten så mycket mer efter det.
– Vi ser att torvbildningen i myrar lagrade in stora mängder kol under Holocen*. Över tid har upptaget i myrar faktiskt kompenserat för utsläppen som skedde från permafrosten, säger Amelie Lindgren.
Kolcykeln satt ur spel
Men de senaste 250 åren har människan satt den naturliga kolcykeln ur spel genom att förbränna stora mängder fossilt inlagrat kol, främst kol och olja. Sedan den industriella revolutionen på 1800-talet har koldioxidhalten i atmosfären ökat från 280 ppm till dagens 420 ppm.
– Det är ett extremt höga halter av koldioxid i atmosfären just nu, och permafrosten tinar med ökande temperaturer. Det som hjälpte oss förra gången permafrosten minskade var en ökad inlagring i myrar och att nya landytor blev tillgängliga när inlandsisarna drog sig tillbaka, säger Amelie Lindgren.
– I framtiden kommer vi ha mindre land i och med havshöjningen, och det är svårt att se var vi ska lagra in det kol som kommer släppas ut, fortsätter hon.
* Holocen är den nu pågående geologiska epoken vilken inleddes för cirka 11 700 år sedan, efter den senaste istiden.
Ett varmare klimat gör att växtligheten breder ut sig i de svenska fjällen, visar en studie från SLU. Det påverkar även fjällsjöarna – och kan leda till att fiskarna får mindre att äta.
Forskare har jämfört mätdata från flera decennier och ser en tydlig trend. Fjällandskapet blir allt grönare – samtidigt som sjöarna blir mer näringsfattiga.
– Det här kan leda till att det blir färre alger i fjällsjöarna. Sådana förändringar i ekosystemet kan skapa problem, till exempel att fiskar får mindre föda och därmed växer sämre, säger Willem Goedkoop, professor vid Sveriges lantbruksuniversitet, i ett pressmeddelande.
Växterna fångar upp näringen
Det är med hjälp av färganalyser av satellitdata som forskarna kunnat se hur grönskan breder ut sig på kalfjället. Detta bekräftas även av växtinventeringar.
De grönare fjällen hänger samman med den globala uppvärmningen. Längre och varmare somrar gör att fler växter hinner växa till och etablera sig högre upp på fjällen. Samtidigt har halterna av fosfor och kväve i sjöarna minskat kraftigt de senaste 30–35 åren, enligt forskarnas analyser.
– Med kraftigare växtlighet på fjället fångas näringsämnen som fosfor och kväve upp innan de når fjällsjöarna, som då blir ännu mer näringsfattiga. Det leder till en minskad algproduktion, förklarar Willem Goedkoop.
Minskning under decennier
I fjällsjöarna som ingått i studien har fosforhalterna minskat med tre till fyra procent per år sedan 1980-talet.
Studien visar även hur mycket kväve och fosfor som numera binds in i växtligheten i fjällens avrinningsområden. Enligt forskarna kan liknande förändringar kan pågå i andra delar av Arktis – men där är det svårare att upptäcka eftersom långtidsdata saknas.
Magblödningar efter en hjärtinfarkt kan få allvarliga följder. En ny svensk studie visar dock att rutinmässig screening för magsårsbakterien Helicobacter pylori inte minskar risken för alla. Däremot kan vissa patientgrupper ha nytta av ett sådant test.
Ungefär två procent av patienter som haft en hjärtinfarkt drabbas av magblödningar inom ett år. Det är en allvarlig komplikation som ökar risken för död och fler hjärt-kärlproblem.
– Därför ville vi undersöka om screening för den vanliga bakterien Helicobacter pylori, som orsakar magkatarr och magsår, kan minska risken för magblödningar. Det är inget som görs rutinmässigt idag, säger Robin Hofmann, överläkare och docent vid Karolinska institutet i ett pressmeddelande.
Hjärtpatienter i studie
Närmare 18 500 patienter som vårdats för akut hjärtinfarkt vid 35 sjukhus i Sverige ingick i studien. Hälften testades för bakterien och vid ett positivt resultat behandlades de med antibiotika och protonpumpshämmare, som minskar magsyra. Den andra hälften fick vanlig vård utan extra test eller behandling.
Efter nästan två års uppföljning hade något färre i personer i screening-gruppen drabbats av magblödning, men skillnaden var inte tillräckligt stor för att räknas som statistiskt säkerställd.
Fördelar för vissa patienter
Däremot såg forskarna tydliga fördelar med screening för vissa undergrupper av patienter som hade blodbrist eller njursvikt. Bland personer med måttlig till svår blodbrist var risken för magblödning bara hälften så stor om de hade testats för magsårsbakterien.
– Våra resultat tyder på att screening för Helicobacter pylori inte behöver införas rutinmässigt för alla individer efter hjärtinfarkt. Däremot skulle testning och behandling kunna vara ett meningsfullt tillägg för utvalda patientgrupper med förhöjd blödningsrisk, säger Robin Hofmann.
Forskarna kommer nu att fortsätta studera de långsiktiga effekterna och försöka identifiera vilka grupper som har störst vinst av screeningen.
Emotionell intelligens är en av nycklarna till att ukrainska myndigheter lyckats upprätthålla samhällsfunktioner under kriget. Det visar en ny studie som också pekar på att länder i Norden kan lära av Ukraina.
Trots fullskaligt krig har Ukraina hållit vård, skola och omsorg igång. Samtidigt har reformer för att närma sig EU fortsatt.
Tidigare forskning har visat att delat ledarskap är centralt och en ny studie från Södertörns högskola lyfter även emotionell intelligens som en lika viktig nyckel. Det handlar om förmågan att förstå, hantera och använda känslor – både egna och andras – på ett konstruktivt sätt.
– När ansvar delas och olika kompetenser samarbetar i snabba nätverk blir empati, tydlig kommunikation och enkla rutiner avgörande. Emotionell intelligens hjälper oss att fatta kloka beslut även när vi är rädda, trötta eller arga. I synnerhet gäller det när situationen är osäker och pressad. Men verktyget har en baksida – utan etik och öppenhet kan det glida över i manipulation, säger Olena Shevtsova, forskare vid Institutionen för samhällsvetenskaper på Södertörns högskola, i ett pressmeddelande.
Intervjuer med chefer
Studien bygger på intervjuer med mellanchefer från olika myndigheter och regioner. Syftet är att förstå hur staten både håller drift igång och utvecklar verksamhet under kriget. I intervjuerna beskriver de vardagliga arbetssätt: acceptera det som inte går att påverka, hitta stabilitet, vara aktiv bland människor och ta mikropauser för att orka.
– De talade inte själva om emotionell intelligens. Men när jag hörde dem berätta om hur de arbetar under de här förutsättningarna, märkte jag hur deras metoder för att hantera press knyter an till Goleman-modellen, säger Olena Shevtsova.
Begreppet myntades redan på 1960-talet men blev känt genom författaren Daniel Goleman på 1990-talet. Kärnan är att kunna läsa rummet, reglera känslor och bygga lag under press. Egenskaper som blir extra viktiga i tider av kris. Utöver detta lägger Olena Shevtsova till två byggstenar: anpassningsförmåga och livslångt lärande.
– Kriget gör att läget hela tiden skiftar. Flera kriser pågår samtidigt. Parallellt sker en snabb digitalisering och nya arbetssätt utvecklas. Med livslångt lärande håller sig tjänstepersonerna uppdaterade. De delar kunskap och kan växla roller. Det minskar misstagen i skarpt läge och för landet närmare EU-kraven.
Goda förutsättningar i Norden
Olena Shevtsova ser att de nordiska länderna har goda förutsättningar för motståndskraftig offentlig förvaltning. Det beror på kunskapsutbyte, kompetensutveckling och nätverk inom och mellan länderna. Trots detta kan vi också lära av Ukraina. I studien presenterar hon flera rekommendationer:
– Träna känslointelligens som en yrkeskompetens i krisledningen. Gör det organisatoriskt – rekrytering, introduktion, övningar och uppföljning. Dessutom bör det kombineras med arbetssätt som främjar delat ansvar och snabb samordning över myndighetsgränser. Det handlar mindre om fler manualer och mer om människor som kan läsa läget, skapa mening och hålla laget samlat, säger Olena Shevtsova.
Det är svårare att förändra vad människor äter än att minska matsvinnet. Det visar en studie från SLU som utvärderat effektiviteten hos åtgärder som ska öka miljömässigt hållbara matvanor.
För att nå flera av de miljömål som satts upp i politiken behöver våra matvanor förändras. Det handlar särskilt om att äta mindre kött och äta mer av livsmedel som är hållbart producerade. Staten kan använda olika verktyg för att påverka våra matvanor, så kallade styrmedel, men frågan är om de fungerar.
Forskare vid Sveriges lantbruksuniversitet, SLU, har gjort en sammanställning av tidigare forskning för att ta reda på vilka åtgärder som fungerar för att minska matsvinn och främja mer miljövänliga matval, som ökad andel växtbaserade livsmedel och mer hållbart producerade produkter.
– De kostförändringar som behöver ske i den rika delen av världen kommer inte att ske av sig själva. Det krävs aktiva åtgärder från politiker och andra samhällsaktörer, säger Elin Röös, forskare inom hållbar matproduktion och konsumtion vid SLU, i ett pressmeddelande.
Lättare att minska matsvinn än att förändra vad människor äter
Studien, som bygger på 29 internationella forskningsöversiktsartiklar publicerade mellan 2018 och 2024, visar att flera åtgärder gör nytta. Det verkar dock vara lättare att minska matsvinnet än att förändra vad människor äter.
Forskarna säger att detta kan bero på att matsvinnsfrågan möter färre kulturella och motivationsmässiga hinder.
Bland de åtgärder som granskades kom forskarna fram till följande:
Informationskampanjer är mest studerade och kan öka medvetenheten, men leder sällan till varaktiga beteendeförändringar.
Strukturella åtgärder – som att bredda utbudet av vegetariska alternativ, ta bort brickor i matsalar eller minska portionsstorlekar – verkar ge större effekt.
Enkla påminnelser, till exempel skyltar vid servering, visar potential att minska matsvinn och i viss mån påverkan på matval.
Att hjälpa människor att sätta upp mål och ge återkoppling på förändrat beteende kan fungera, men resultaten är osäkrare när de baseras på självrapporterat beteende.
Ekonomiska incitament (exempelvis prisförändringar eller skatter) och utbildning är mindre utforskade, men bedöms vara lovande när de används på rätt sätt.
Kombinerade åtgärder behövs
Enligt forskarna verkar åtgärder som kombinerar påverkan på kunskap, möjligheter och motivation vara mest lovande. De betonar också behovet av att se helheten och samordna insatser inom miljö, hälsa, jordbruk och utbildning.
– Det var tydligt när vi gick igenom forskningen att fler och kraftfullare åtgärder behöver prövas, för att göra det lättare för människor att göra bra miljöval, säger Ylva Ran, forskare vid Institutionen för energi och teknik på SLU.
Hälso- och sjukvårdspersonal i Sverige har en högre risk för självmord än andra yrkesgrupper med liknande yrkesnivå, visar en studie från Karolinska institutet. Risken är högst för dem som arbetar med patientvård.
Forskarna undersökte över 4,5 miljoner personer som bodde i Sverige mellan åren 2005 och 2020. Cirka 757 000 av deltagarna arbetade inom sjukvården och de jämfördes med över 3,8 miljoner personer som arbetade inom ett annat område.
Forskarna delade in deltagarna i grupper med liknande kvalifikationsnivåer när de gjorde jämförelser. Resultatet visar att hälso- och sjukvårdspersonal, särskilt de som arbetar med patientvård, har en signifikant högre risk för självmord jämfört med andra yrkesgrupper med liknande yrkeskvalifikationer.
Studien belyser särskilt riskerna för läkare, sjuksköterskor och undersköterskor.
61 procents ökad risk för sjuksköterskor
Sjuksköterskor hade en 61 procents ökad risk för självmord jämfört med icke-vårdpersonal. Läkare hade en 57 procents högre risk, och bland dem stack psykiater ut med en nästan tre gånger ökad risk.
– Tidigare studier har mestadels fokuserat på läkare och ofta jämfört dem med den allmänna befolkningen, vilket kan ha underskattat deras risk på grund av socioekonomiska skillnader. I denna studie jämfördes individer med liknande yrkesnivåer, vilket visade att läkare har en signifikant högre självmordsrisk, säger Alicia Nevriana, postdoktor vid Institutet för miljömedicin på Karolinska institutet, i ett pressmeddelande.
Studien inkluderade många olika yrkesroller i vården, inklusive administrativ personal. Resultatet visar att administrativ personal inom hälso- och sjukvården inte har en högre risk för självmord.
Föräldrar till barn som diagnosticeras med typ 1-diabetes förlorar inkomst åren efter diagnosen. Mammorna drabbas hårdast, framför allt om deras barn insjuknat i förskoleåldern, visar en studie från Uppsala universitet.
Typ 1-diabetes är en kronisk autoimmun sjukdom som kräver daglig behandling med insulin och tät övervakning av blodsockernivåer. I Sverige diagnosticeras fler än tusen barn om året med sjukdomen och föräldrarna får ofta bära ett stort ansvar för barnets vård och behandling i både hemmet och skolan.
Tidigare forskning har visat att föräldrar till barn med typ 1-diabetes både kan drabbas av stressrelaterade symptom och behöva gå ner i arbetstid.
− Vår studie visar att föräldrarnas arbetsrelaterade inkomster minskar åren efter barnets typ 1-diabetesdiagnos. Mammornas inkomster sjunker betydligt mer än pappornas, och eftersom mammor också tjänar mindre i absoluta tal blir tappet än mer påtagligt för mammorna – i relativa tal minskar inkomsten med 6,6 procent för mammor och 1,6 procent för pappor året efter diagnosen. Vi kan också se att mammor till barn som diagnosticeras i småbarnsåren drabbas allra hårdast, säger Beatrice Kennedy, läkare och docent i epidemiologi vid Uppsala universitet, i ett pressmeddelande.
26 000 föräldrar till barn med typ 1-diabetes undersöktes
Studien bygger på data från svenska befolknings- och hälsoregister och barndiabetesregistret. Forskarna undersökte föräldrar till drygt 13 000 barn med typ 1-diabetes i Sverige mellan åren 1993 och 2014 och mer än en halv miljon föräldrar i befolkningen vars barn inte har sjukdomen.
Resultatet visar att mammornas pensionsgrundande inkomst först ökade åren efter barnets diagnos. Det berodde på att mammorna oftast var de som ansökte om vårdbidrag från Försäkringskassan. Vårdbidrag, som 2019 ersattes av omvårdnadsbidrag och merkostnadsbidrag, var tänkt att ersätta familjer med kroniskt sjuka barn för inkomstbortfall och täcka sjukdomsspecifika kostnader.
Efter åtta år minskade mammors inkomst
När forskarna tittade på effekter på lång sikt hos mammorna såg de dock att ökningen av pensionsgrundande inkomster försvann efter i snitt åtta år. Efter det minskade mammornas pensionsgrundande inkomst och återhämtade sig inte ens i slutet av uppföljningsperioden − 17 år efter barnens diagnos.
− I det här projektet har vi fokuserat på föräldrar till barn som diagnosticeras med typ 1-diabetes. Det är dock mycket möjligt att man skulle kunna se samma mönster hos föräldrar till barn med andra kroniska sjukdomar. Våra resultat tyder på att samhället behöver vässa det långsiktiga arbetet med att stödja framför allt mammor med barn med kroniska sjukdomar för att de inte ska drabbas ekonomiskt av att ta ett stort ansvar för sina barns hälsa, säger Tove Fall, professor i molekylär epidemiologi vid Uppsala universitet.
Att diagnostisera sepsis är en kamp mot klockan. Nu har forskare tagit fram en ny metod som kan upptäcka sepsisinfektioner snabbare än metoden som används i dag, vilket kan vara avgörande för att rädda patienters liv.
I ett samarbete mellan forskare på Kungliga Tekniska högskolan och Uppsala universitet har en ny diagnostisk metod tagits fram skulle kunna göra att sepsisinfektioner upptäcks tidigare. Det kan vara avgörande i kampen mot klockan för att rädda patienters liv.
Metoden är enligt forskarna ett snabbare alternativ till den bakterieodlingsprocess som sjukhus i dag oftast använder för att upptäcka misstänkta infektioner i blodomloppet.
I den nya metoden används först en centrifug för att separera bakterier från blodkroppar. Därefter används automatisk mikroskopi med hjälp av programvara som tränats av AI. Detta gör det möjligt att upptäcka en bakterieinfektion redan inom två timmar, jämfört med att sjukhuslaboratorier ofta behöver minst en dag innan tillväxten av bakterier börjar visa sig i blododlingar.
– Att diagnostisera sepsis är en kamp mot klockan. För varje timme som går innan behandlingen av septisk chock kan påbörjas så minskar överlevnadsgraden med 8 procent, säger Henar Marino Miguelez, doktorand i mikro- och nanosystem vid KTH, i ett pressmeddelande.
Rätt antibiotika kan sättas in tidigare
Genom att snabbt upptäcka vad som ligger bakom sjukdomen kan rätt antibiotikabehandling påbörjas tidigare. Vanligtvis när sepsis misstänks brukar patienten behandlas med bredspektrumantibiotika, alltså antibiotika som fungerar mot många olika sorters bakterier. Men med den behandlingen finns det också risker eftersom antibiotika är giftigt för kroppen. Den angriper nyttiga tarmbakterier och främjar uppkomsten av antibiotikaresistenta stammar.
– Det tar två till fyra dagar för ett sjukhus att bli säkra på vilken antibiotika de ska behandla en blodinfektion med. Vi försöker göra detta på fyra till sex timmar, säger Wouter van der Wijngaart, professor vid KTH som forskar inom mikrofluidiska och biomedicinska system.
Metoden fungerar i tester bra på att upptäcka bakterier som E. coli, K. pneumoniae och E. faecalis. Metoden fungerar dock inte för att upptäcka Staphylococcus aureus, som gömmer sig i blodproppar, någonting som forskarna arbetar på att åtgärda.
Kvinnor och personer med gymnasieutbildning ägnar sig mer åt lågintensiv fysisk aktivitet än vad män och personer med universitetsutbildning gör, visar en studie. De är också stillasittande mindre och studien visar samtidigt att en kronisk sjukdom inte påverkar rörelsemönstret.
Forskare vid Karolinska institutet har undersökt 27 890 medelålders män och kvinnor från den allmänna befolkningen i Sverige för att ta reda på hur olika grupper engagerar sig i fysisk aktivitet och stillasittande beteende.
Resultatet visar att kvinnor och personer med gymnasieutbildning ägnar sig åt 30 minuter mer fysisk aktivitet med låg intensitet per dag, såsom avslappnade promenader och trädgårdsarbete, jämfört med män och personer med universitetsutbildning.
Forskarna tog reda på ifall deltagarna hade några kroniska sjukdomar genom nationella register och mätte deras fysiska aktivitet och stillasittande beteende med mätare som deltagarna bar på höften under en vecka.
Därefter jämförde forskarna hur mycket tid deltagarna i genomsnitt spenderade på olika intensiteter av fysisk aktivitet och stillasittande beteende mellan personer med och utan kronisk sjukdom. De gjorde också en jämförelse mellan deltagarnas kön och utbildningsnivå.
Kvinnor och gymnasieutbildade satt stilla mindre
Utöver att kvinnor och personer med gymnasieutbildning ägnade sig åt mer fysisk aktivitet med låg intensitet så visar studien också att de spenderade cirka 30 minuter mindre per dag på stillasittande aktiviteter.
Studiens resultat var detsamma oavsett om deltagarna led av kronisk sjukdom eller multimorbiditet (minst två kroniska sjukdomar). Dock var de med fyra eller fler kroniska sjukdomar särskilt benägna att minska sin fysiska aktivitet och ägna sig åt mer stillasittande beteende.
– Dessa resultat är viktiga eftersom de identifierar vilka populationer som bör riktas in när man främjar fysisk aktivitet och minskar stillasittande beteende, säger Callum Regan, doktorand vid institutionen för neurobiologi, vårdvetenskap och samhälle vid Karolinska institutet, i ett pressmeddelande.
Vårdpersonal kan informeras om vilka som bör få extra stöd
Callum Regan menar att studiens resultat pekar på att hälsofrämjande initiativ skulle kunna göra nytta för män och personer med universitetsutbildning.
– Hälsofrämjande initiativ på arbetsplatsen skulle kunna vara ett genomförbart alternativ. På samma sätt kan denna forskning informera vårdpersonal om vilka som bör få extra stöd för att hålla sig fysiskt aktiva – till exempel personer med fyra eller fler kroniska sjukdomar. Detta arbete bidrar till att hantera bördan av kroniska sjukdomar och skräddarsy insatser som främjar daglig fysisk aktivitet.
Nu vill forskarna utforska fler skillnader i fysisk aktivitet och stillasittande beteende mellan personer med och utan kroniska sjukdomar med hjälp av självrapporterade mått på fysisk aktivitet. Detta kommer att ge information om var fysisk aktivitet utförs, såsom under fritid, på jobbet och vid pendling. De planerar också att inkludera sociodemografiska faktorer, som kön och utbildning, i sina analyser. Forskningens syfte är att ta reda på vilka som kan dra mest nytta av att öka fysisk aktivitet och minska stillasittande beteende, och i vilka sammanhang fysisk aktivitet kan främjas.
Blommor av samma art kan se olika ut – även om de pollineras av samma insekter. En studie vid Lunds universitet visar att storskaliga genetiska förändringar kan påverka blommors utseende.
I åtta år har forskare undersökt varför blommorna hos den kaliforniska stenbräckan, Lithophragma bolanderi, varierar så mycket i storlek och utseende.
– För mig var det länge ett mysterium – hur kan blommor av samma art som bara växer några mil ifrån varandra och som pollineras av samma insekter se så olika ut, säger biologiforskaren Magne Friberg i ett pressmeddelande från Lunds universitet.
Mutationer bakom utseende
Genom att kombinera växthus- och fältstudier med genetiska analyser kunde forskarna till slut hitta en förklaring. Skillnaderna i de vita stjärnformade blommornas utseende visade sig bero på en storskalig mutation i arvsmassan – en så kallad genomfördubbling.
– Upptäckten bidrar med nya pusselbitar som hjälper oss att förstå hur den fantastiska mångfalden av blommor har uppstått i naturen. Den här typen av mutation är nämligen vanlig bland blomväxter, säger Magne Friberg.
Här ses olika individer av arten kalifornisk stenbräcka. Variationen i blommors storlek, färg och form påverkas lika mycket av storskaliga mutationer som av naturlig selektion från växtens pollinerare. Bild: Karin Gross
Stor variation i naturen
Enligt forskarna sätter studien fingret på hur mycket dold variation som finns i naturen.
– Den här växtarten har under sin evolutionära historia genomgått flera genomfördubblingar, så individer i vissa populationer har fyra, eller till och med sex uppsättningar av varje kromosom. Studien visar att individer med ett dubblerat eller tredubblat dna-innehåll också utvecklar blommor med ett delvis annorlunda utseende, säger Karin Gross, tidigare forskare vid Lunds universitet, i pressmeddelandet.
Vill förstå samspel med insekter
Forskarna kan alltså visa att förändringarna i blommornas utseende inte bara beror på effekten av naturlig selektion från växtens pollinerare, utan också på genetiska förändringar. Upptäckten av mutationernas betydelse för blommornas evolution väcker nu nya frågor.
– Eftersom mutationen leder till direkta utseendeförändringar i blommorna är vi nu ytterst intresserade av att förstå hur dessa förändringar påverkar samspelet mellan växter och pollinerare. Kanske attraherar mutanterna helt nya pollinerare, vilket kan leda till att nya arter och artinteraktioner uppstår, säger forskaren Magne Friberg vid Lunds universitet.
Människor i flera delar av världen är positiva till det så kallade 30–30-målet, som syftar till att rädda den biologiska mångfalden. Det visar en studie där forskare undersökt opinionen i åtta länder. Stödet varierar dock mellan länder och påverkas av hur skyddet utformas i praktiken.
Vid FN:s biodiversitetskonferens COP15 i Montreal 2022 enades världens länder om ett globalt ramavtal för att bevara värdefull natur och minska utrotning av arter. Ett mål är att skydda 30 procent av jordens land, hav och vattendrag till år 2030.
I en studie har statsvetare undersökt hur det folkliga stödet för det så kallade 30–30-målet ser ut.
– Det är ett av de mest ambitiösa miljöavtal som någonsin förhandlats fram och kallas ibland för ”naturens Parisavtal”, eftersom det har en liknande symbolisk och praktisk tyngd för biologisk mångfald som Parisavtalet har för klimatet. Vår forskning visar att det finns ett brett stöd för att målet ska uppnås, säger Patrik Michaelsen, postdoktor i statsvetenskap vid Göteborgs universitet, i ett pressmeddelande.
Opinon i åtta länder
Forskarnas studie bygger på en opinionsundersökning som genomfördes under 2024 i åtta länder: Argentina, Brasilien, Indien, Indonesien, Spanien, Sverige, Sydafrika och USA. Över 12 000 personer deltog i undersökningen.
Deltagarna fick ange i vilken grad de stödjer en utökning av skyddade områden, både på land och till havs, i sina respektive länder. Utgångsläget skiljer sig åt mellan länderna, eftersom omfattningen av naturskydd varierar. I Sverige är redan ungefär 15 procent av ytan skyddad, medan länder som Argentina, Indien och Sydafrika skulle behöva tredubbla sina skyddade områden för att nå 30-procentsmålet.
– Trots att deltagarna informerades om att ett utökat naturskydd kan innebära kostnader för vissa grupper, som minskad avkastning för lantbrukare, var en stor majoritet positiva till 30–30-målet. Hela 82 procent i de åtta länderna ställde sig bakom att genomföra det. Stödet varierade från 90 procent i Brasilien till 66 procent i Sverige, säger Patrik Michaelsen.
Utformning av skydd avgör stöd
Studien visar dock att utformningen av riktlinjer för naturskydd har betydelse för hur starkt stödet blir.
– Att rika länder tar ett större ansvar för kostnaderna för ett utökat naturskydd ökar stödet för ett internationellt samarbete, både i de rikare och mindre rika länderna i vår undersökning. Om skyddet innebär högre skatter, privatiserad förvaltning eller att allmänheten stängs ute från naturen, så minskar stödet i många länder.
I studien undersökte forskarna också vad människor anser är värt att skydda i respektive land.
– Folk i allmänhet föredrar att skyddade områden placeras där naturvärden är störst framför ekonomiska eller sociala hänsyn, säger Patrik Michaelsen.
Personer med Downs syndrom har en ökad risk för Alzheimers sjukdom. En studie visar nu att en kombination av biomarkörer kan underlätta tidig bedömning av kognitiva försämringar.
Medellivslängden för personer med Downs syndrom har ökat kraftigt sedan 1980-talet – från 25 till omkring 60 år. Den främsta orsaken är förbättrad hjärtsjukvård. I takt med den ökade livslängden har Alzheimers sjukdom nu blivit den vanligaste dödsorsaken.
Svårare ställa diagnos
Personer med Downs syndrom har förhöjda nivåer av beta-amyloid – ett ämne som kan klumpa ihop sig och bilda plack i hjärnan, vilket är typiskt vid Alzheimers sjukdom. Förändringar kan ofta ses redan i 30–40-årsåldern, och symtomen brukar visa sig i genomsnitt vid 50 års ålder.
– Eftersom det redan finns intellektuell funktionsnedsättning hos personer med Downs syndrom, är det mer utmanande att diagnostisera Alzheimers. Det behövs därför objektiva biomarkörer för att bättre kunna bedöma kognitiva försämringar, säger Shorena Janelidze, minnesforskare vid Lunds universitet, i ett pressmeddelande.
Förhöjda nivåer av proteiner
Idag är proteinet p-tau217 en av de mest pålitliga biomarkörerna för att förutsäga Alzheimers hos äldre utan Downs syndrom. Numera kan även proteinet GFAP i blodet och som kommer från astrocyter – stödjeceller i hjärnan– ge viktiga ledtrådar. Förhöjda nivåer kan tyda på att astrocyterna, som hjälper nervcellerna att fungera och hålla rent, inte fungerar som de ska. Detta är något som ofta ses vid Alzheimers sjukdom.
Kombination av biomarkörer
I en femårig studie följdes 258 personer med Downs syndrom, i genomsnitt 45 år gamla. Forskarna såg att både nivåer och förändringar av p-tau217 i blodet var kopplade till senare försämring av minnet, demensutveckling och ökad mängd sjukligt tau i hjärnan. De såg även att p-tau217 och GFAP var kopplade till ansamling av det skadliga proteinet amyloid-beta.
Resultaten tyder på att en kombination av de två biomarkörerna i blodprov kan ge en mer heltäckande bild av sjukdomsförloppet och hjälpa till att förutsäga kognitiv försämring vid alzheimer.
– Dessa blodprovstester kan enkelt och effektivt användas i sjukvården för att och hjälpa till att förutse hälsoproblem och därmed bidra med bättre hälsofrämjande riktlinjer, för personer med Downs syndrom. Blodproven kan också göra det lättare att rekrytera deltagare med Downs syndrom till kliniska prövningar av sjukdomsmodifierande behandlingar och amyloidriktade läkemedel, säger Shorena Janelidze.
Det finns en koppling mellan inflammatorisk tarmsjukdom och snabbare kognitiv försämring vid demens, visar en studie från Karolinska institutet. Enligt forskarna pekar studien på att det behövs skräddarsydd behandling för de patienter som både har inflammatorisk tarmsjukdom och demens.
Kopplingen mellan mag-tarmkanalen och hjärnan har fått allt mer uppmärksamhet på senare år. Det finns misstankar om att inflammatorisk tarmsjukdom (IBD), såsom Crohns sjukdom eller ulcerös kolit, kan bidra till demens – men det är inte känt hur dessa sjukdomar påverkar hjärnans kognitiva funktion.
Forskare vid Karolinska institutet har studerat personer som utvecklat inflammatorisk tarmsjukdom efter att de diagnostiserats med demens. Det handlade om 111 personer som sedan jämfördes med 1 110 personer som har demens men inte en inflammatorisk tarmsjukdom. Båda grupperna var liknande i ålder, kön, demenstyp, samsjuklighet och pågående medicinering.
Förändringar i deltagarnas kognitiva funktion analyserades över tid så att forskarna kunde jämföra hur snabbt de kognitiva funktionerna förändrades. De undersökte också hur de kognitiva funktionerna förändrades innan och efter tarmsjukdomen diagnostiserades.
Snabbare kognitiv försämring vid både demens och tarmsjukdom
Personer med både demens och inflammatorisk tarmsjukdom upplevde en snabbare kognitiv försämring jämfört med personerna som bara hade demens. Försämringen var också tydligare efter tarmsjukdomsdiagnosen jämfört med innan.
– Våra resultat tyder på att inflammatorisk tarmsjukdom kan förvärra den kognitiva funktionen hos personer med demens. Det öppnar dörren för förbättrade vårdstrategier med närmare övervakning och riktad behandling som förhoppningsvis kan förbättra livskvaliteten för drabbade individer, säger Hong Xu, biträdande lektor vid institutionen för neurobiologi, vårdvetenskap och samhälle vid Karolinska institutet, i ett pressmeddelande.
Eftersom studien är en observationsstudie kan den inte fastställa ett orsakssamband, alltså ifall en sak direkt påverkar en annan. Forskarna saknade också information om tarmsjukdomens svårighetsgrad och hade begränsad information om vilka behandlingar deltagarna fick för sin tarmsjukdom.
– Mer forskning behövs för att förstå hur sjukdomar i tarmen påverkar hjärnan och om behandling av inflammatorisk tarmsjukdom kan bromsa den kognitiva försämringen, säger Hong Xu.
Höga halter av PFAS-kemikalier har hittats hos både skogssorkar och ugglor i Jämtland. En studie vid SLU visar att sorkarna kan ha fått leverskador och blivit mer mottagliga för sorkfeber till följd av föroreningarna.
För några år sedan undersökte forskare vid Sveriges lantbruksuniversitet, SLU, prover från olika förorenade platser på Frösön i Jämtland. De hittade PFAS i både djur, växter och jord.
I en ny studie har forskare undersökt hur kemikalierna påverkar djurens hälsa. Resultaten visar att de i vissa fall extremt höga halterna hos skogssorkar har orsakat leverskador.
Skogssork är Europas vanligaste däggdjur och har en viktig roll i ekosystemen.
– De utgör basföda för många stora rovdjur exempelvis rödräv, pärluggla och mårddjur. Vår studie bekräftar våra farhågor om effekten av de höga PFAS-halterna för sorkarnas och ekosystemens hälsa både här och nu men också på längre sikt, säger Frauke Ecke som är universitetslektor vid SLU och professor vid Helsingfors universitet, i ett pressmeddelande.
Högre risk för sorkfeber
Leverskadorna har i sin tur troligen ökat sorkarnas mottaglighet för infektion med sorkfeberviruset. Andelen infekterade sorkar i området var bland den högsta som uppmätts i Sverige.
– I och med att skogssorkarna verkar ha högre infektionsrisk kan detta även påverka oss människor när vi kommer i kontakt med gnagarna. Vi behöver förstå bättre exakt hur PFAS påverkar sorkarna, andra djur och även människor i PFAS-belastade områden, säger Frauke Ecke.
Forskarna hittade även höga halter PFAS hos pärlugglor, men det är i dagsläget oklart hur de påverkas av kemikalierna.
– Eftersom pärlugglor är nomadiska och rör sig över stora områden bidrar de till att sprida PFAS ännu mer i landskapet, via sin avkomma, avföring och när de dör, säger Frauke Ecke.
Första fältstudien i Sverige
Det är första gången svenska forskare studerat hur PFAS påverkar däggdjur i ett naturligt ekosystem. Tidigare har hälsoeffekter bara observerats i laboratoriemiljö. Forskarna betonar dock behovet av mer forskning.
– PFAS innefattar en grupp industriellt framtagna kemikalier där i dagsläget över 4 700 ämnen ingår. Vi vet att dessa ämnen har en inverkan på levande ting och att de är långlivade, men det finns för lite kunskap i dagsläget om hur upptaget i den terrestra näringskedjan ser ut och där är den här studien ett unikt och viktigt bidrag, säger Lutz Ahrens, professor vid SLU.
This website uses cookies to improve your experience while you navigate through the website. Out of these cookies, the cookies that are categorized as necessary are stored on your browser as they are essential for the working of basic functionalities of the website. We also use third-party cookies that help us analyze and understand how you use this website. These cookies will be stored in your browser only with your consent. You also have the option to opt-out of these cookies. But opting out of some of these cookies may have an effect on your browsing experience.
