Försök med så kallad livsstils- och familjebehandling av barn med fetma har i huvudsak genomförts på specialenheter och vid universitetssjukhusens forskningscentrum.

Forskare vid Sahlgrenska akademin har nu överfört metoden till den vanliga öppenvården.

I en studie vid fyra barnmottagningar i Västra Götaland har 64 barn med fetma fått behandling enligt två olika modeller: en där sjuksköterska och dietist svarade för insatserna, samt en modell där även en sjukgymnast medverkade för att stimulera barnens fysiska aktivitet.

Resultaten från behandlingarna, som genomfördes en gång i månaden under ett år, visar att barnen i genomsnitt minskade sin vikt med över tio procent. En kontrollgrupp av jämförbara barn med fetma som står på väntelista för behandling minskade även de i vikt under samma period, men bara cirka fyra procent.

– Fetma är en kronisk sjukdom, som på dessa tioåriga barn startat vid cirka fyra-fem års ålder, och även en så måttlig viktminskning som tio procent har betydelse för hälsan, säger Staffan Mårild, överläkare och docent vid Sahlgrenska akademin:

– Vår studie visar att vanor och livsstilsmönster går att bryta. Men för att stärka effekten, eller i alla fall motverka återfall, krävs insatser på längre sikt. Därför har vi gjort ytterligare en uppföljning som utvärderar effekten efter fyra år, som nu håller på att sammanställas.

Forskarnas slutsats är att enkel livsstilsbehandling av barn med fetma vid öppenvårdens barnmottagningar ger små men viktiga förbättringar i BMI. Eftersom fetma hos barn blir allt vanligare är det viktigt att barn- och allmänmedicinska mottagningar i primärvården erbjuder insatser i geografisk närhet till dessa barn.

INFORMATION OCH KONTAKT
Studien A controlled study of lifestyle treatment in primary care for children with obesity publiceras i tidskriften Pediatric Obesity.

Staffan Mårild, överläkare och docent vid Sahlgrenska akademin, Göteborgs universitet 0708237548 031 3436084 staffan.marild@vgregion.se

Ydre kommun beslutade 2008 att lägga ner två av sina fyra kommunala skolor. Att fortsätta driva alla fyra var för dyrt med ett sviktande elevunderlag. Barnen i Asby och Rydsnäs fick nu börja pendla till de två kvarvarande skolorna, i Hestra och Österbymo.

Föräldrarna i Asby ansökte då om att få starta en friskola. Med hjälp av sitt eget obetalda arbete skulle de kunna driva en skola billigare än kommunen, var kalkylen. Då kommunen avrådde avslog dock Skolverket denna ansökan.

Elin Wihlborg, professor i statsvetenskap vid Linköpings universitet, tar det här skeendet till utgångspunkt för en analys av förhållandet mellan tid och pengar, mellan betalt och obetalt arbete. Analysen presenteras i en artikel som hon skrivit tillsammans med geografen Per Assmo och som publicerats i Journal of Rural and Community Development.

Den obetalda tid som föräldrarna var villiga att satsa för att få behålla skolan, är en resurs som kommunen inte kan tillgodoräkna sig med den ekonomiska modell som dominerar idag, konstaterar hon. Trots att även kommunen långsiktigt skulle vinna på att behålla skolan, vilket lättare skulle attrahera barnfamiljer till bygden, är den fångad i ett kortsiktigt perspektiv på när en verksamhet är ”lönsam”.

– I den modell som anses vara ekonomiskt hållbar i vår globaliserade värld komprimeras tiden medan rummet sträcks ut, säger Elin Wihlborg. Varor produceras och skickas över hela jorden, men det måste gå fort.

I en ekologiskt hållbar modell är det tvärtom, fortsätter hon: Där är processer utdragna över tid och komprimerade i rum. Produktionen sker lokalt, men den får ta längre tid.

– Här krockar två principer, den ekonomiska och den ekologiska hållbarheten.
Med New Public Management, NPM, har den offentliga sektorn i Sverige anammat en företagsekonomisk modell, där kostnadseffektivitet har blivit det avgörande kriteriet för verksamheten. Utifrån NPM är det alltså helt logiskt att lägga ner en skola när elevunderlaget sviktar. De mer hållbara och långsiktiga perspektiven finns inte med i kalkylen. Att barn måste börja pendla, att skolresultaten riskerar försämras, att utflyttningen kanske accelereras, att annan service också försvinner, det är konsekvenser som kommunen inte kan ta hänsyn till med NPM, skriver Wihlborg och Assmo.

Som utgångspunkt för analysen har de geografen Torsten Hägerstrands klassiska tidsgeografiska modell, som han för övrigt konstruerade utifrån sina fältstudier i just Ydre på 1950-talet. Att tid och rum spelar roll är kanske inte så revolutionerande, men när de vägs in i en ekonomisk och politisk analys kan resultatet helt förändras.

– Hur människor använder sin obetalda tid är något som vi inte får syn på i en strikt ekonomisk analys, säger Elin Wihlborg.

Med expansionen av den offentliga sektorn, på 1960- och 70-talen, lyftes kvinnors obetalda arbete fram och blev synligt, exempelvis när det gällde barnpassning och vård av gamla anhöriga. Obetalt arbete blev betalt och kunde räknas med i exempelvis BNP, något som säkert också bidrog till vår snabba tillväxtökning, konstaterar hon.

Idag, när vi själva utför allt fler e-tjänster på nätet, alltifrån biljettbeställningar till bankärenden, försvinner återigen betalt arbete in i den obetalda sektorn och blir osynligt så länge pengar är det enda måttet.

Men med en tidsgeografisk analys kan obetalda aktiviteter lyftas fram och värdesättas. En modell för detta behövs om ett hållbart samhälle ska kunna bli verklighet, säger Elin Wihlborg.

– Inte bara pengar, utan också icke-monetära resurser spelar roll. Analysen blir missvisande om produktiva aktiviteter inte syns, bara för att de är obetalda.

INFORMATION OCH KONTAKT
Artikeln: ”Public Services Choices When There Are No Alternatives? – A Paradox of New Public Management in Rural Areas” har publicerats i Journal of Rural and Community Development.

Kontakt Elin Wihlborg  013-281578, elin.wihlborg@liu.se, Per Assmo 013-28 44 64 alt 0708-34 11 69, per.assmo@hv.se

Att barn som föds med låg vikt har ökad risk för neuropsykiatriska problem som ADHD senare i livet har varit känt sedan tidigare. Som förklaring har man antagit att påfrestningarna under de första levnadsveckorna och det ökade antalet komplikationer vid förlossningen skadar hjärnan i ett tidigt skede. Men nu föreslår Umeåforskarna att en minst lika viktig bidragande faktor kan vara lindrig järnbrist under de första levnadsmånaderna, en riskfaktor som i så fall enkelt kan förebyggas.

I studien ingår 285 barn med marginellt låg födelsevikt (2 000-2 500 g). De lottades slumpmässigt till att få en låg dos järntillskott eller ett verkningslöst medel (placebo) från sex veckors till sex månaders ålder. I den studie som nu publiceras har man undersökt barnen tre år senare. Då konstateras att risken för ADHD-liknande problem var fyrdubblad hos de barn som inte fått järntillskott. Genom standardiserade enkätfrågor rapporterades att över 12 % av de barn som fått placebo hade ökade problem med uppmärksamhet och aggressivitet, men också mer oro och ängslighet. Hos dem som fått järntillskott var andelen bara 3 %, samma nivå som i en jämförelsegrupp av barn med normal födelsevikt.

Förklaringen till de ökade beteendeproblemen tror forskarna är att barn med låg födelsevikt snabbare än normalviktiga förbrukar sitt medfödda förråd av järn. Därmed ställs de utan en viktig byggsten i hjärnans utveckling, eftersom det järn som småbarn får från kosten inte är tillräckligt.

Resultaten väntas få stor betydelse för framtida rekommendationer om järntillskott. De öppnar också dörren för fortsatt forskning om sambandet mellan järnbrist och beteendeproblem.
Studien, som är ett samarbete med Karolinska Institutet, leds av docent Magnus Domellöf och med dr Staffan Berglund (bilden), båda verksamma som forskare vid Institutionen för klinisk vetenskap, Umeå universitet, och läkare vid barnkliniken, Norrlands universitetssjukhus.

INFORMATION OCH KONTAKT
SK Berglund, B Westrup, B Hägglöf, O Hernell, M Domellöf: Effects of Iron Supplementation of LBW Infants on Cognition and Behavior at 3 Years
Pediatrics. Jan. 2013, Published online: Dec. 10 2012

Staffan Berglund
Institutionen för klinisk vetenskap, avdelningen för pediatrik, Umeå universitet
Tel: 090-785 23 70
Mobil: 070 – 3956767
E-post: staffan.berglund@pediatri.umu.se

Hartmut Vogt, barnläkare vid Universitetssjukhuset och nybliven doktor i pediatrik vid Linköpings universitet, har jämfört data från det svenska medicinska födelseregistret med statistik över uttaget av astmamedicin. Detta är ett indirekt mått på förekomst av sjukdomen som dock visat sig överensstämma ganska väl med den faktiska bilden.

– Vi visste att det fanns ett samband mellan mycket tidig födsel och lungsjukdom hos små barn. Men enligt en av våra studier har även de som var födda i vecka 37 och 38 en tio procent högre risk för astma än de som föddes i vecka 39–41. Det har ingen visat tidigare, säger Hartmut Vogt, som presenterar resultaten i sin doktorsavhandling.

Utvecklingen av lungorna startar kort efter befruktningen och pågår ända till två–tre års ålder. Prematura barn föds med färre lungblåsor och en begränsad lungfunktion vilket utgör en risk både för astma och luftrörskatarr.

– Livet i mammans mage spelar stor roll för barnets hälsa i framtiden, men tiden efter födelsen är också viktig, säger Hartmut Vogt.

I en annan studie undersöktes förbrukningen av astmamedicin hos utlandsfödda personer jämfört med svenskfödda. Då kunde man se att åldern vid invandringen till Sverige spelade stor roll. Barn som adopterades av svenska föräldrar under första levnadsåret löpte en dubbelt så stor risk jämfört med barn som adopterats efter fyra års ålder. Miljöfaktorer verkar alltså ha stor betydelse för risken att utveckla astma som barn och ung vuxen.

Idag saknas vetenskapliga belägg för hur astma hos barn kan förebyggas, annat än att föräldrarna inte ska röka vare sig under graviditeten eller senare.

En studie som också ingår i avhandlingen visar att vaccinering mot kikhosta i tidig barndom inte ökar risken för att utveckla astma som tonåring.

Astma är en kronisk inflammatorisk åkomma i luftvägarna. Symtomen är återkommande andningsbesvär med andnöd, tryck över bröstet och hostattacker. Hos små barn är det första tecknet ofta en pipande andning.

INFORMATION OCH KONTAKT
Avhandling: Early life factors and the long-term development of asthma av Hartmut Vogt

Linköping University medical dissertations No. 1325, 2012. Disputationen ägde rum 6 december.

Hartmut Vogt 010-1030000 (landstingets växel), hartmut.vogt@liu.se

OpenShoe, så kallar KTH-forskarna Isaac Skog, John-Olof Nilsson och Peter Händel sin sko. Väldigt enkelt förklarad skulle den kunna beskrivas som en avancerad stegräknare. Men egentligen är skon mycket mer än så då den har en inbyggd dator med avancerade sensorer som accelerometer och gyroskop.

– Skon håller inte bara reda på antalet steg, utan också hur långa de är och i vilken riktning de tas. Och då talar jag om riktning i tre dimensioner. Viss liknelse kan göras med Nikes löparsko som mäter hur långt man sprungit, vår sko är dock mer avancerad och mäter förflyttning och riktnings förändringar. Det spelar ingen roll om skobäraren går, springer, hoppar eller krälar. Skon kommer fortfarande att mäta vart bäraren beger sig, säger Isaac Skog.

Han tillägger att det också är en av finesserna med skon. Det är när vi rör oss som konstigast som behovet av skon är som störst. Då fungerar inte en vanlig stegräknare. Skon däremot ger en väldigt detaljerad bild av fotens rörelser.

En av de viktigaste användningsområdena för OpenShoe är att hjälpa räddningspersonal, till exempel brandmän, att navigera i miljöer där vanliga GPS-sändare inte fungerar. Till exempel inomhus eller i tunnelbanor. Varuhus och gallerior är två andra typiska miljöer där skon fyller en viktig funktion.

– Vid en brand är det viktigt att brandmän, exempelvis rökdykare, både vet var de själva är men också var kollegorna befinner sig. Givetvis är detta ännu viktigare för insatsledningen som kan styra räddningspersonalen så effektivt som möjligt, säger Isaac Skog.

Därmed har OpenShoe möjlighet att öka säkerheten och effektiviteten hos Sveriges 17 000 poliser, 16 000 brandmän och 3 000 militärer på internationell tjänstgöring. Men det är inte bara räddningspersonalens egen säkerhet som blir bättre med OpenShoe. Kan brandmän jobba på ett säkrare sätt än idag kan de också rädda fler liv. Detta enligt den räddningspersonal som tillfrågats om poängerna med KTH-forskarnas arbete.

Forskningen kan också användas inom helt andra områden, som biomekanik och biomedicin. Genom att skon brukas av människor kan deras gång studeras. Genom att analysera den kan olika mönster skönjas. Symptom som tyder på Parkinsons sjukdom ger exempelvis stabilitetsproblem.

– Balanssvårigheter är ett tidigt symptom vad gäller neurologiska sjukdomar som Parkinsons sjukdom. Istället för att människor skulle behöva ta sig till doktorn, gå på ett rullband, filmas med kameror och sedan få resultatet analyserat skulle de kunna låna hem skon. Det skulle bli avsevärt mycket billigare för samhället, säger Isaac Skog.
Idrottsmedicin är ett annat område där skon skulle kunna göra en insats.

– Skon kan hjälpa till med att mäta rörelsemönster, samt se om idrottaren kan optimera sin rörelser för maximal avkastning. Detta genom att jämföra med redan gjorda mätningar, man vet ju sedan tidigare till exempel hur idrottare ska springa så energieffektivt som möjligt. Skon kan hjälpa till med förståelse för hur nära det optimala resultatet en idrottare ligger, samt notera konstiga avvikelser, säger Isaac Skog.

Han tillägger samtidig att skon är den enda i sitt slag i världen vad KTH-forskarna själva känner till. Kanske finns där ett orsakssamband kopplat till hur forskningen gått till.

– När vi har kollat hur andra forskare arbetar och tillverkat sina system för att forska så har det visat sig att de köpt en dyr sensor för runt 2 000 dollar som de sedan kopplat till en vanlig, bärbar dator. Rörelsemönstret blir ju märkligt när man släpar runt på en dator, och det blir inte en realistisk situation att forska om när det handlar om exempelvis brandmän. De flesta tejpar dessutom fast sensorn på skon, vi har istället byggt in hela datorn med sensorerna i skon, säger Isaac Skog.

Men det är inte bara KTH-forskarna som kan bygga en sko numera. De har nämligen bestämt sig för att alldeles gratis ge bort all kunskap om hur skon konstrueras.

– OpenShoe är ett så kallad Open source-projekt. Vem som helst kan bygga en sådan här sko. Statlig forskning ska vara öppen och tillgänglig för alla. Det finns en amerikan som har ett litet företag som redan byggt en skoprototyp och håller på att testa den, säger Isaac Skog.

Om amerikanen eller något annat företag bestämmer sig för att masstillverka skon så kommer priset att hamna på ungefär 500 dollar, motsvarande 3 400 kronor. Då är det främst sensorerna som kostar pengar. Men som Isaac Skog uttrycker det hela:

– Kan man rädda liv med skon så är det tämligen lite pengar.

 
 

För den som vill veta mer om aktuella sjukdomsutbrott, smittspridning mellan djur, och mellan djur och människor, samt analyser och diagnoser av olika veterinärmedicinska sjukdomar så är webbplatsen hos Statens veterinärmedicinska anstalt (SVA) en guldgruva. Här presenteras också hur det går till att ta prover på olika djurslag och aktuell forskning inom det veterinärmedicinska området.

Nu går det att nå all denna information via en vanlig smartphone. Genom att ladda ned appen ”SVA” via Apples Appstore eller Googles Playbutik så kan alla kostnadsfritt få tillträde till denna kunskapsbank.

Linda Hallenberg, kommunikationsavdelningen vid SVA, har varit projektledare för utvecklingen av appen:

– Målgrupper är veterinärer, veterinärstudenter och djurägare. Avgörande för oss när vi tog fram appen var att den skulle kunna visa all information även när man är i offline-läge – och det klarar den!

– Vi tror att veterinärer och djurägare kommer att ha stor nytta av appen. Vi vet av erfarenhet att det kan vara svårt att till exempel ta ett prov rätt och nu finns informationen direkt i telefonen för den som behöver. Vår tidigare app var mycket uppskattad och eftersom den här är betydligt mer innehållsrik så hoppas vi att den kan ge större mervärde till våra användare.

Det här balanseras på olika sätt. Nya eller hotade nationer skapar tydliga berättelser om enhetskultur, medan mångkulturella imperier talar mer om delad mångfald och vetenskap. Det är några av de bärande slutsatserna i det internationella forskningsprogrammet Eunamus. Eunamus står för European National Museums.

I programmet har för första gången en jämförande studie gjorts mellan politik och museer i 37 länder, med mer än 5000 enkäter och intervjuer som underlag, vilket har gjort det möjligt att se tydliga mönster, säger Peter Aronsson, professor i historiebruk vid LiU och koordinator för Eunamus.

– Vi kan se att museer spelar en viktig roll när nationer skapas, som i Tyskland på 1800-talet och i Skottland idag. I museerna formas en konkret bild av vad en nation är, dess historia, dess kultur och värden.

Men för att det ska fungera får den bild som förmedlas inte vara alltför utslätad och idylliserande. Konflikter, svåra skeden och spänningar i nationen behöver också lyftas fram. Länder som lyckats med detta har idag en bättre sammanhållning än de som undvikit det.

– Det är förstås inte bara museernas förtjänst, men de påverkar absolut förmågan att uppnå ett samhällskontrakt, säger Peter Aronsson och ger några exempel:

De nationella museerna i Berlin lyckas hantera tyska trauman som nazismen, andra världskriget och delningen öst-väst. Det stärker idén om nationell kontinuitet som består genom svåra skeden.

I Portugal, Grekland och Italien spelar museerna inte samma roll för att bearbeta den nära historien. Dessa länder drar nytta av sitt klassiska arv för nationell stolthet och turism. Men de talar tyst om det senaste århundradets trauman; fascismen, junta, inbördeskrig. Att tiga om sådant är förlamande för tilliten till samhället, samhällskontraktet.

Ett syfte med Eunamus var att undersöka hur en starkare sammanhållning kan skapas i Europa. Och den rekommendation som ges är just att ge museer en mer central roll i att skapa en relevant bearbetning av Europa och dess möjligheter och svårigheter.
Detta är också på gång, säger Peter Aronsson. 2014 öppnar exempelvis House of European History i Bryssel. Europeana är en digital satsning som visar upp Europas samlade materiella kulturarv.

Samma historia som en gång gav upphov till krig och konflikt kan omvandlas till en grund för samarbete och gemenskap. Tänk bara Norden på 1600-talet, med Sverige och Danmark i ständiga blodiga konflikter, och Norden idag, där vi löser våra konflikter med andra metoder än våld.

Nu ska Eunamus avrapporteras. En slutrapport har producerats och en avslutande konferens hålls i Budapest den 12-14 december.

Länk till Eunamus hemsida med mer information om programmet och slutkonferensen.

Kontaktperson Bodil Axelsson 011-363426

Vill du ha mer nyheter från Linköpings universitet? Vårt elektroniska nyhetsbrev LiU-nytt-e kommer varje torsdag med alla nyhetsartiklar som publicerats på webben under den gångna veckan.

Professorerna är den tjänstekategori vid universitet och högskolor i landet som har den största sneda könsfördelningen. 2011 var enbart 23 procent av professorerna kvinnor. Stockholms universitet har näst högst andel kvinnliga professorer i landet med 28 procent men nöjer sig inte med det. Nu genomför universitetet en jämställdhetssatsning i två delar på totalt 15,6 miljoner.

– Ett väsentligt hinder för befordran av kvinnliga docenter är bristen på tid för forskning och därmed vetenskaplig meritering. En ökning av andelen kvinnliga professorer är såväl en viktig jämställdhetsfråga som en viktig kvalitetsfråga för universitetet. Vi kommer att erbjuda 26 kvinnliga docenter tid till forskning och därmed vetenskaplig meritering, säger Kåre Bremer, rektor vid Stockholms universitet.

Den andra delen av satsningen ska öka anställningarna av kvinnliga gästprofessorer.
– Den här delen av satsningen görs i syfte att fånga upp de kvinnor som är bäst meriterade för gästprofessur. Kvinnliga gästprofessorer är utmärkta förebilder och kan ge nya impulser och uppslag för vår verksamhet, säger Kåre Bremer.

Stockholms universitet genomförde en liknande satsning 2006 vilket resulterade i att 15 kvinnliga docenter hade befordrats efter två år.

KONTAKT
Presstjänsten vid Stockholms universitet, e-post press@su.se, tfn 08–16 40 90

Fruktdofter som i vanliga fall är starkt lockande för bananflugor blir helt ointressanta om luften även innehåller geosmin, ett ämne som bildas av toxiska mikroorganismer. Bananflugan har alltså en doftstyrd direktlinje till hjärnan som hjälper flugan att undvika giftig mat – ett tidigare okänt fenomen. Bakom forskningen står forskare från Max Planck-institutet i Tyskland och Sveriges lantbruksuniversitet.

Matförgiftningar är ett dödligt hot för människor och djur och förmågan att undvika skämda livsmedel som angripits av skadliga mikroorganismer är alltså en livförsäkring. Att upptäcka tecken på förruttnelse är också en av doftsinnets viktigaste funktioner. Maten utsöndrar en hel symfoni av olika doftämnen och våra näsor, och insekternas antenner, har en mängd doftnervceller som vidarebefordrar information om dessa doftblandningar till hjärnan, där informationen bearbetas.

Vad forskarna från Max Planck-institutet för kemisk ekologi i Jena i Tyskland och Sveriges lantbruksuniversitet i Alnarp har upptäckt är att det hos bananflugan finns en särskild nervbana som slår ut alla andra doftintryck ifall ämnet geosmin finns i luften, och som får flugan att uppvisa flyktbeteenden. Att det finns ”direktlinjer” som påverkar födosöksbeteende är något helt nytt för forskningen, och något av ett genombrott. Resultaten redovisas nu i tidskriften Cell.

Bananflugan (Drosophila melanogaster) är ett utmärkt modelldjur vid studier av nervsystemets betydelse vid födoval. Flugan livnär sig på jäst på ruttnande frukt, och det kritiska skedet är när den måste skilja på ”goda” och ”skadliga” mikroorganismer på frukten, dvs. avgöra hur långt nedbrytningen av frukten har gått. Forskarna upptäckte att flugorna dog snabbt om de åt av skadliga bakterier och svampar, och även äggen tog skada.

Att doftämnet geosmin produceras av många svampar och bakterier har varit känt länge – det är en viktig komponent i lukten av fuktig jord, och även människans näsa är mycket känslig för detta ämne. Forskarna fann att bananflugans antenner är ännu mer känsliga, och därefter följde en rad studier av flugans doftreceptorer och nervbanor in till nervsystemets doftcentrum.

– Vi fann inte bara att ytterst små mängder geosmin utlöste flyktbeteenden hos bananflugan, utan också att ämnet slog ut all respons till vinäger och olika fruktdofter, säger Bill Hansson, som har lett studierna. Responsen är så stark att flugorna avstår både från att äta och att lägga ägg på frukter där giftiga mikroorganismer har invaderat en tidigare lagom jäsande och därmed högst attraktiv frukt.

– Principen med så specifika linjer genom doftsinnet som behandlar information om negativa signaler är mycket intressant även ur ett tillämpat perspektiv. Tänk om vi kunde hitta motsvarande system hos mygg, barkborrar eller bladlöss. Då skulle helt nya bekämpningsstrategier kunna utvecklas, spekulerar Bill Hansson.

INFORMATION OCH KONTAKT
Prof. Dr Bill S. Hansson, forskningsdirektör vid MPI kemisk ekologi, Jena och gästprofessor vid SLU i Alnarp, hansson@ice.mpg.de, +49 (0) 1754 308 222

Dr Marcus C. Stensmyr, MPI kemisk ekologi, mstensmyr@ice.mpg.de, +49 (0) 3641 571420
Dr Paul Becher, Växtskyddsbiologi, SLU Alnarp, paul.becher@slu.se, 040-41 53 05

Sedan lanseringen av den första iPhone-modellen 2007 har det mobila landskapet förändrats. Den otroliga framgång som Apple haft med iPhone, iPad och iPod, med mer än 700 000 utvecklade applikationer, 35 miljarder nedladdningar, hundratals miljoner sålda enheter och miljarder dollar i intäkter på mindre än fem år, har dragit till sig intresse från branschfolk, forskare, marknadsförare och chefer. Andra företag som Nokia och RIM har under flera år tillverkat och utvecklat mobiltelefoner, utan att nödvändigtvis nå samma framgång som Apple.

En av de viktigaste framgångsfaktorerna för Apple och deras enheter är det stora antalet tillgängliga program (appar) som kan laddas ner av användare världen över. Dessa program är huvudsakligen utvecklade av externa aktörer.

I sin doktorsavhandling har Ahmad Ghazawneh undersökt hur företag som Apple kan styra och kontrollera sina digitala ekosystem på ett framgångsrikt sätt. Dessa ekosystem består av Apple, användare, samarbetspartners, konkurrenter och externa utvecklare. Den huvudsakliga koncentrationen ligger på de externa utvecklarna, hur de kan motiveras att delta i ekosystemet och hur deras utveckling av applikationer kan underlättas.

Resultatet av avhandlingen har publicerats i högt rankade konferenser och tidskrifter, och viktigt för både forskare och yrkesverksamma inom fältet Information Systems.

INFORMATION
Ahmad Ghazawneh försvarade sin doktorsavhandling i informatik på Internationella Handelshögskolan i Jönköping den 6 december.

Avhandlingen har titeln ”Towards a Boundary Resources Theory of Software Platforms”.

Fakultetsopponent var professor Pär Ågefalk, Uppsala Universitet. Medlemmar i betygsnämnden var professor Rikard Lindgren, Göteborgs Universitet, professor Jonny Holmström, Umeå Universitet och docent Christina Keller, JIBS. Ordförande var professor Ola Henfridsson, Chalmers.

– Vi tror att den här kunskapen kan ha betydelse för förståelsen av komplexa samband när det gäller stora folksjukdomar, som vetenskapen hittills inte klargjort till fullo. Samtidigt är det viktigt att framhålla att människan har levt med den här parasiten i många årtusenden, så dagens bärare av toxoplasma behöver inte vara särskilt oroliga, säger Antonio Barragan, forskare vid Centrum för infektionsmedicin vid Karolinska Institutet samt vid Smittskyddsinstitutet.

Han har lett studien, som är gjord tillsammans med forskare från Uppsala universitet och publiceras i vetenskapstidskriften PLoS Pathogens.

Infektionen toxoplasmos orsakas av parasiten toxoplasma gondii, som är mycket vanligt förekommande. Mellan 30-50 procent av jordens befolkning tros vara infekterad, och i Sverige bär uppskattningsvis nära var femte person på smittan. Smittan förekommer även hos djur, till exempel ofta hos katter. Människor får i de flesta fall i sig parasiten genom att äta dåligt uppvärmt kött från smittade djur, eller via kontakt med kattavföring. Vid insjuknandet får vuxna och i övrigt friska personer endast lätta influensaliknande symtom. Därefter övergår infektionen till en kronisk och vilande fas, som tidigare har ansetts vara symtomfri.

Det är dock känt att toxoplasmos i hjärnan kan vara livshotande hos personer med nedsatt immunförsvar samt för ofödda foster, som kan infekteras av sin mamma. Därför rekommenderas gravida kvinnor att inte byta sand i kattlådan.

På senare år har det presenterats en rad studier som visar att toxoplasmos påverkar sitt värddjur även under den vilande fasen. Det är till exempel väl belagt att infekterade råttor blir orädda för katter och till och med dras till kattlukt, vilket gör dem till enkla byten. Det har tolkats som att parasiten på så sätt säkrar sin fortlevnad, eftersom den uppätna råttan smittar katten, som genom sin avföring kan infektera mat som nya råttor kan äta.

Det har också gjorts en lång rad studier som bekräftar att psykiska sjukdomar, som schizofreni, depression och ångestsyndrom, är vanligare hos personer med toxoplasmos. Det finns också studier som pekar på att toxoplasmos kan påverka på hur utåtriktat, aggressivt eller risktagande en individ beter sig.

– Vi har inte tittat på eventuella beteendeförändringar hos den som är infekterad med toxoplasma, utan det är undersökt i tidigare studier. Vi har i stället för första gången lyckats visa hur parasiten agerar i kroppen på sitt värddjur, alltså hur den gör för att ta kontrollen över en av hjärnans signalsubstanser och därmed nå in i hjärnan för att manipulera sitt värddjur, säger Antonio Barragan.

I en undersökning användes mänskliga dendritceller, som i laboratoriemiljö infekterades med toxoplasma. Efter smittotillfället började dendritcellerna, som är en viktig del av immunförsvaret, att utsöndra signalsubstansen GABA. I en annan undersökning, gjord på levande möss, kunde forskarna se hur de infekterade dendritcellerna rörde sig i kroppen. De förde parasiten in i hjärnan, där den spred sig vidare och fortsatte att påverka GABA-systemet.

GABA är en signalsubstans som bland annat verkar hämmande på rädsla och ångest. Rubbningar i GABA-systemet ses vid sjukdomar som depression, schizofreni, bipolär sjukdom och ångestsyndrom.

– Att toxoplasma kunde manipulera celler i immunförsvaret till att utsöndra hjärnans signalsubstans GABA var lika förvånande som oväntat och mycket smart av parasiten. Det finns anledning till vidare studier kring vilka kopplingar som finns mellan toxoplasmos, GABA-systemen och stora folksjukdomar, säger Antonio Barragan.

Publikation: ”GABAergic signaling is linked to a hypermigratory phenotype in dendritic cells infected by Toxoplasma gondii”, Jonas M. Fuks, Romanico B. G. Arrighi, Jessica M. Weidner, Suresh Kumar Mendu, Zhe Jin, Robert P. A. Wallin, Bence Rethi, Bryndis Birnir och Antonio Barragan. PLoS Pathogens, online open access 6 December 2012.

I studien identifierades ett tidigare okänt protein som påverkar muskeluppbyggnaden vid styrketräning, de nya rönen presenteras i vetenskapstidskriften Cell.

– Det här är fortfarande grundforskning. Men eftersom proteinet även finns hos människa öppnar fynden för en rad spännande möjligheter, säger Jorge Ruas, forskare vid Karolinska Institutet och tidigare verksam på Dana-Farber Cancer Institute och Harvard Medical School i USA, där studien genomfördes under ledning av professor Bruce Spiegelman.

Det nya proteinet som forskarna har hittat kallas PGC-1a4 och är egentligen en variant (isoform) av ett protein som Bruce Spiegelman och hans kollegor identifierade för tiotalet år sedan, kallat PGC-1a. Forskarna visade då att PGC-1a kunde kopplas till förändringar i muskeln orsakade av så kallad uthållighetsträning, som exempelvis löpning, men trodde till en början att det bara var fråga om ett enstaka protein. Med tiden har det dock visat sig att samma gen som kodar för PGC-1a också ger upphov till ett antal proteinvarianter – där alltså den fjärde varianten, PGC-1a4, har betydelse för ökad muskelmassa och styrka vid motståndsträning.

– Det är väldigt intressant att samma gen kodar för två varianter av samma protein som sedan har betydelse för effekten av dessa olika träningsformer i muskeln. Vi har också identifierat två ytterligare varianter av det här proteinet, säger Jorge Ruas.

I den nu publicerade Cell-artikeln visar forskarna att med ökande nivåer av PGC-1a4 i ena benmuskeln hos möss blev muskelfibrerna ungefär 60 procent större, jämfört med den andra benmuskeln som inte fått PGC-1a4. Transgena möss med ökad mängd PGC-1a4 i alla skelettmuskler är både starkare och smalare även utan någon träning alls. När forskarna sedan gick vidare och behandlade cancersjuka möss med PGC-1a4 kunde de se en påtaglig motståndskraft mot den typ av muskelatrofi – förlust av muskelmassa – som man ofta ser i samband med cancersjukdom.  Möss som fick PGC-1a4 förlorade bara 10 procent av muskelmassan, jämfört med ungefär 30 procent hos obehandlade cancersjuka möss. Mössen som behandlades med PGC-1a4 var alltså både starkare och mer aktiva.

Forskarna undersökte också mekanismerna bakom dessa muskelförändringar. I samband med motståndsträning, där man till exempel lyfter tyngder, höjs nivåerna av PGC-1a4 i muskeln, som i sin tur sätter igång en biokemisk process som gör att musklerna blir större och starkare. Bland annat kontrollerar PGC-1a4 aktiviteten av två molekylära signalvägar som man sedan tidigare känner till är involverade i muskeltillväxt.  En ökning av PGC-1a4-nivåerna till följd av styrketräning ökar också aktiviteten hos ett protein som kalls IGF1 (insulin-like growth factor 1), som underlättar muskeltillväxt. Samtidigt undertrycker PGC-1a4 ett annat protein, kallat myostatin, som normalt hämmar musklernas tillväxt.

– Man kan säga att PGC-1a4 trampar på gaspedalen och släpper bromsen för musklerna att öka i massa och styrka. Det här är i första hand intressant för framtida behandling när patienten av olika skäl riskerar förlust av muskelmassa, säger Jorge Ruas.

Utöver forskare vid Karolinska Institutet och Dana-Farber Cancer Institute/Harvard Medical School, har även forskare vid University of Colorado, University of Virginia och Mayo Clinic, samtliga i USA, deltagit i studien. Arbetet har finansierats genom anslag till Jorge Ruas från Wenner-Gren stiftelserna och till Bruce Spiegelman från amerikanska National Institutes of Health (NIH) och läkemedelsföretaget Novartis.

Publikation: ”A PGC-1a isoform induced by resistance training regulates skeletal muscle
Hypertrophy”, Jorge L. Ruas, James P. White, Rajesh R. Rao, Sandra Kleiner, Kevin T.
Brannan, Brooke C. Harrison, Nicholas P. Greene, Jun Wu, Jennifer L. Estall, Brian A. Irvin, Ian R. Lanza, Kyle A. Rasbach, Mitsuharu Okutsu, K. Sreekumaran Nair, Zhen Yan, Leslie A. Leinwand, Bruce M. Spiegelman, CELL, first online 6 December 2012.

– Projektet CyanoFactory koordineras från Uppsala och samlar tio ledande Europeiska deltagare. Enskilt kompletterar vi varandras olika  kompetenser och täcker hela kedjan från grundforskning till de första pre-industriella visualiseringarna, säger professor Peter Lindblad som leder projektet.

I CyanoFactory ska forskarna utveckla och bygga vidare på de senaste forskningsrönen för att genetiskt modifiera cyanobakterier (blågröna alger) så att de omvandlar solens energi till ett bränsle som direkt utsöndras från cellen. Avancerad molekylärbiologi – syntetisk biologi – tillsammans med modern bioinformatik, modellering och en förståelse hur hela cellen fungerar – systembiologi – kommer att användas för att designa och skapa celler som bilder solbränslen. Projektet kommer att fokusera på cyanobakterier som bildar vätgas men alla vetenskapliga redskap och teknologier som utvecklas inom CyanoFactory kan användas för att skapa cyanobakterier som tillverkar många olika solbränslen.

I många delar av världen är solinstrålningen som minst när behovet är som störst – på vintern. Då behövs lagring med hjälp av en lämplig energibärare. Dessutom används mer än 80 procent av all energi i världen i from av ett bränsle, bara knappt 20 procent används som electricitet. Vätgas är ett exempel på ett solbränsle och har en viktig fördel som energibärare, nämligen att ingen koldioxid släpps ut vid användning. Men problemet är att dagens samtliga metoder för att producera vätgas är baserade på fossila bränslen.

Målet med projektet är att utveckla och använda grundvetenskapliga redskap och teknologier till att skapa vätgasproducerande cyanobakterier som odlas och används i designade fotobioreaktorer. Själva cyanobakteriecellen kan ses som en slags fabrik – CyanoFactory – utvecklad efter principer från syntetisk biologi som är ett starkt forskningsområde i Uppsala.

Cyanobakterier kan naturligt producera vätgas från solenergi och vatten, de har alltså det grundläggande maskineri som behövs.

– Men den naturliga vätgasproduktionen är liten och konsumeras av organismerna själva. Vi behöver organismer som producerar mycket vätgas och vi har kommit en god bit på väg för att göra dem mer effektiva, säger Peter Lindblad.

Övriga samarbetspartners i CyanoFactory kommer ifrån Storbritannien, Spanien, Tyskland, Italien, Portugal och Slovenien. Av dessa är några inriktade på att designa och konstruera fotobioreaktorer för effektiv vätgasproduktion. Ett av delmålen är en 1000-liters utomhus-anläggning i Italien. Projektet ska också bland annat ta fram en ”verktygslåda” för att designa och konstruera väl fungerande, tåliga organismer där solenergin och byggstenarna används till att tillverka önskat solbränsle.

Projektet finansieras med tre miljoner euro från EU, varav 540 000 euro går till Uppsala universitet. Dessutom bidrar parterna själva med en miljon.

KONTAKT
För mer information, kontakta Peter Lindblad, mobil: 070 425 0498, peter.lindblad@kemi.uu.se

Till grund för studien ligger bland annat intervjuer med ett trettiotal lärare,  specialpedagoger, speciallärare och rektorer verksamma på låg- och mellanstadienivån. I deras berättelser lyfts de särskilt kritiska och pedagogiskt besvärliga elevsituationerna fram.

– Jag lät dem som är verksamma i den direkta skolpraktiken, det vill säga pedagogerna själva, berätta om sitt arbete med elever i behov av särskilt stöd eller hur de gör för att undvika att elever ens ska hamna i den kategorin, säger Ingemar Gerrbo, själv specialpedagog med flera års arbete som lärare och rektor i grundskolan.

Studien visar att det inte enbart och främst är elevers kunskapsmässiga skolsvårigheter, som är föremålet för de specialpedagogiska insatserna eller ses som skolans mest kritiska situationer.

– Det är mer elevernas sociala än kunskapsmässiga skolsvårigheter som utgör skolans specialpedagogiska utmaning. Samspelet elever emellan och mellan lärare och elev syns därför vara en nyckel i det vidare skolarbetet.

Där samspelet brister – inte sällan till följd av elevers olika sätt att tolka, förstå och agera socialt, samt olika förmågor och förutsättningar – uppstår lätt svårhanterliga konflikter och missförhållanden.
– Också där de intervjuade lärarna tar upp mera traditionella läsa-skriva-räkna-svårigheter i skolan sätts detta inte sällan i samband med social samspelsproblematik, säger Ingemar Gerrbo.

I studien uppmärksammas särskilt sådant som kan sägas utgöra specialpedagogiska riskmoment i skolan, som raster, lärarbyten, rutin- och schemabrytande verksamhet, elevaktivt arbetssätt och liknande mindre lärarstyrda aktiviteter.

Utifrån lärarnas konkreta berättelser kategoriseras och benämns de olika specialpedagogiska insatser och handlingar som görs för och kring elever i behov av särskilt stöd. Det handlar bland annat om sådant som uppgiftsanpassning/målanpassning, specialvillkor/undantag, utvidgning av omgivningens förståelse samt nära lärarskap. Med nära lärarskap avses vissa lärares sätt att ta närhet till elevers situationsbundna skolsvårigheter och göra sig själva delaktiga i problematiken.

Detta för att inte bara försöka lösa den utan att med elevens hjälp först söka förstå vad problematiken handlar om. Eleven kan på så sätt här sägas bli något av lärarens lärare.

– Tidig bedömning och betygssättning ses av många som lösning på dagens skolproblematik. Men för många skolelever och i en skola för alla måste social utveckling och allas delaktighet med nödvändighet gå före, säger Ingemar Gerrbo.

– Det finns flera olika drivkrafter bakom läroplansreformer. OECD och EU har till exempel formulerat vissa nyckelkompetenser och detta har gjort att vi kan se förskjutningar i den svenska läroplanens struktur och innehåll. Det har bland annat lett till att elevers resultat har hamnat i fokus, säger Ninni Wahlström, professor i pedagogik vid Örebro universitet.

Projektet har tre nivåer och fokuserar på intentioner, implementering och konsekvenser. Ninni Wahlström kommer att undersöka hur läroplanen var avsedd att bli, hur den genomfördes och vad den uppnådde.

– Jag kommer att titta på hur läroplanen värderar kunskap och normer, följa upp hur detta utformas och tolkas av lärare och skolor och hur arbetet till sist utvärderas.
Blir läroplanerna världen över allt mer lika?

Läroplanerna påverkas av förändrade samhällsförhållanden, ekonomiska tillväxtmotiv och ökade möjligheter att jämföra individer, skolor, kommuner och länder. De internationella kunskapsmätningarna har gjort att många länder lånar och lär av de länder som faller väl ut i internationella jämförelser.

– Det transnationella samarbetet har förändrat förutsättningarna för arbetet med läroplaner. Förändringarna berör viktiga frågor om utbildning som de flesta länder står inför som till exempel utbildning för social sammanhållning och mångfald, utbildning för ett hållbart samhälle och kritisk textläsning, säger Ninni Wahlström.

Dessutom har EU varit aktiv i att följa upp nationella läroplaner för att undersöka hur de nyckelkompetenser som formulerats av OECD och EU har implementerats. Ninni Wahlström ska undersöka vilka följder allt detta får på lärares konkreta villkor för undervisning och bedömning av sina elever.

– Håller läroplanerna på att bli alltmer lika? Eller är de historiska och kulturella skillnaderna så stora att det i praktiken inte blir så trots den internationella styrningen?

KONTAKT
För mer information kontakta Ninni Wahlström: Mobil 070/ 541 41 20 eller e-mail ninni.wahlstrom@oru.se.

Barn har svårt att avslöja att de har blivit utsatta för sexuella övergrepp. Den främsta orsaken till svårigheterna att berätta är sannolikt att övergreppen väcker starka känslor som är svåra att hantera. Barnets berättelse är oftast det enda beviset för att de har utsatts för ett brott.

Christina Back, doktorand i barn- och ungdomspsykiatri har studerat barns situation i rättsprocessen. Studien bygger på djupintervjuer med tio barn, nio föräldrar och sju åklagare. Dessutom har hon analyserat polisförhör med barn som misstänks ha varit utsatta för sexuella övergrepp.

Avhandlingens huvudresultat är att det finns stora bevissvårigheter när barn som har utsatts för sexuella övergrepp deltar i en rättsprocess. Det finns idag inte någon given stödstruktur omkring barn och föräldrar när de ingår i en rättsprocess – det är mera en tillfällighet om de får det stöd de behöver.

En 13-årig flicka berättar: ”Jag gick till barnpsyk men de tyckte inte att jag behövde kontakt där, eftersom jag inte hade tankar på att ta mitt liv, men jag behövde prata med någon för jag mådde illa bara någon pratade om sex”.

En 14-årig flicka om mötet i rättssalen med den misstänktes advokat: ”Advokaten försökte knäcka mig så att jag skulle säga saker som inte var sanna, jag blev så förvirrad. Jag kände det bara som att jag hade gjort fel, han trodde inte alls på vad jag sa”.

För att barn som har utsatts för brott ska erbjudas ett rättssäkert system krävs förändringar inom rättsväsendet men också inom övriga verksamheter som barnet möter, som socialtjänst och barnpsykiatri, fastslår Christina Back.

KONTAKT OCH INFORMATION
Christina Back 0761-169883, 010-1034205, Christina.Back@liu.se

Avhandling: The Legal Process in Child Sexual Abuse – Difficulties in confirming evidence and providing support [Ref 2] av Christina Back. Linköping university medical dissertations No.1338. Avhandlingen läggs fram vid disputation fredag 7 december 2012 kl 13.00 i Berzeliussalen, Campus US, Linköping. Opponent är professor Karin Anna Petersen, Universitetet i Bergen, Norge.