Automationsforskarna Fredrik Danielsson och Bo Svensson har demonstrerat att det här fungerar i verkligheten. Testen är utförda på ett automatiserat produktionsavsnitt som innehåller tre industrirobotar, två maskiner för skärande bearbetning, ett transportsystem, ett materialhanteringssystem och en mätstation.

I vanliga fall är automatiserad produktion toppstyrd. Ett överordnade styrsystemet ger order om vad som ska göras, till exempel att en maskin ska borra ett hål. Sedan väntar det på svar om att detta är gjort innan det ger nästa order. Om hålet inte blir borrat för att borren har gått sönder kan styrsystemet inte ge nästa order i den fastlagda ordningen.

– Ett enda fel någonstans gör att allt stannar. Om till exempel en plåt veckas, då kommer en operatör dit och tar ut den felaktiga plåten och sedan måste han nollställa allting och starta om, säger Bo Svensson.

I Fredrik Danielssons och Bo Svenssons nya modell är alla ingående delar självständiga. Varje robot, transportband och maskin är utrustad med en agent, ett litet intelligent datorprogram som inte behöver signaler från ett överordnat styrsystem för att uträtta något.

– Agenterna vet vilka grannar de ska kommunicera med och de fattar små lokala beslut, säger Fredrik Danielsson.

Agenten triggas av det som händer närmast den. Startsignalen för en maskin kan vara att någon lägger in en plåt i den. Då vet den att den ska borra. Saker behöver inte ske i en viss ordning. Om en plåt försvinner ut ur flödet fortsätter systemet att jobba med andra produkter. Operatören kan också stoppa in en ny plåt mitt i flödet utan att det stör.

Det kan ta upp till ett år att skapa ett traditionellt automationssystem och det är mycket tungrott, tidsödande och dyrt att anpassa det efter efterfrågan. I systemet med agenter däremot kan man smidigt sätta in och ta ut både utrustning och operatörer. Och det kan tillverka en hel flora av produktvarianter, eftersom det lätt programmeras om. Agenterna genereras automatiskt på några minuter av Fredrik Danielssons och Bo Svenssons egenutvecklade programvara P-SOP. Operatören ger P-SOP instruktioner i form av en PowerPoint-skiss för hur systemet ska arbeta.

– Sen trycker man på en knapp och P-SOP spottar ut en massa små agenter till olika maskiner. Jag tror att det här kan vara nästa stora steg inom automation, säger Fredrik Danielsson.

Vilka bakterier vi har i tarmen påverkar risken för att vi ska drabbas av hjärt-kärlsjukdomar. Vissa bakterier producerar antioxidanter som skyddar mot sjukdomarna. Det visar forskare vid Chalmers och Göteborgs universitet, i en studie som har publicerats i tidskriften Nature Communications.

Människans kropp innehåller 10 gånger fler bakterieceller än mänskliga celler. De flesta av dessa bakterier utgörs av den normala tarmfloran. Inuti våra kroppar finns det alltså en enorm mängd bakteriegener utöver generna i våra egna celler – det så kallade metagenomet.

Hur påverkar alla dessa främmande gener vår hälsa? Den frågan försöker man besvara inom det heta forskningsområdet där man undersöker metagenomet. Därmed har flera sjukdomar kunnat kopplas till variationer i metagenomet på senare tid. Nu visar forskare vid Chalmers och Göteborgs universitet att även att hjärt-kärlsjukdomar tillhör de sjukdomar som påverkas av vår bakterieflora.

Forskarna har jämfört en grupp stroke-patienter med en grupp friska personer. De hittade stora skillnader i tarmfloran mellan de två grupperna.
Forskarna fann dessutom en möjlig orsak till att vissa bakteriearter verkar skydda mot stroke. Det visade sig nämligen att de friska personerna bar på mer av de gener som behövs för att bakterier ska kunna producera ämnen som kallas för karotenoider – en sorts antioxidanter, som man sedan tidigare tror skyddar mot kärlkramp och stroke. Därmed hade de friska personerna en större förekomst av karotenoid-tillverkande bakterier i tarmen.

Forskarna följde också upp detta resultat med blodprover, som visade att de friska personerna hade betydligt högre halter av en viss karotenoid i blodet än de strokedrabbade personerna.

Karotenoider säljs idag som kosttillskott. Marknaden för dem är stor, men man har fått varierande resultat i kliniska studier av deras skyddseffekt mot kärlkramp och stroke.

Jens Nielsen, professor i systembiologi på Chalmers, säger att man kan förvänta sig bättre resultat om man i stället kunde äta probiotika – alltså kosttillskott med sådana bakteriearter som producerar karotenoider.

– Våra resultat tyder på att långsiktig exponering för karotenoider, genom produktion av bakterierna i matsmältningssystemet, har viktiga hälsoeffekter. Med hjälp av resultaten skulle man kunna ta fram nya probiotika. Man kan då förvänta sig att de nyttiga bakteriearterna i probiotikan etablerar sig som en fast kultur i tarmen, och ger en långtidseffekt.

– Genom att undersöka patientens bakterieflora skulle vi dessutom kunna göra riskprognoser för hjärt-kärlsjukdom, säger Fredrik Bäckhed, professor i molekylärmedicin vid Göteborgs universitet. Det skulle kunna ge helt nya möjligheter att förebygga sjukdom.

Forskarna har nu startat företaget Metabogen för att vidareutveckla sina upptäckter om metagenomet. En förutsättning för framgångarna har varit det täta samarbetet mellan teknologer, mikrobiologer och medicinare.

– En av utmaningarna inom det här snabbväxande forskningsfältet är dess tvärvetenskapliga karaktär. Det kräver nya samarbeten och sammanslagningar av olika forskningsområden, konstaterar Jens Nielsen och Fredrik Bäckhed.

KONTAKT OCH INFORMATION
Studien har letts av:
Fredrik Bäckhed, professor i molekylärmedicin vid Sahlgrenska akademin, Göteborgs universitet, +46 31 3427833, fredrik.backhed@wlab.gu.se
Jens Nielsen, professor i systembiologi på Chalmers, +46 702-436 618, nielsenj@chalmers.se
Björn Fagerberg, professor i klinisk fysiologi vid Göteborgs universitet

Artikelns försteförfattare är:
Fredrik Karlsson, doktorand i systembiologi på Chalmers, +46 31-772 38 86, fredrik.karlsson@chalmers.se

Forskaren Pernilla Jonsson har i sin avhandling med hjälp av Sifo intervjuat 44 300 svenskar för att kartlägga förekomsten av så kallad läkemedelsöveranvändningshuvudvärk, LÖH.

Studien, som är den första större i sitt slag i Sverige, visar att 2 av 100 vuxna svenskar lider av huvudvärk orsakad av överanvändning av huvudvärksläkemedel. Denna typ av huvudvärk är tre gånger vanligare bland kvinnor än bland män, och allra vanligast bland personer i åldern 40 till 50 år.

Pernilla Jonsson beskriver LÖH som en ”ond cirkel”:

– I takt med att huvudvärken ökar, ökar behovet av läkemedel, samtidigt bidrar överanvändningen i sig till att huvudvärken kommer ännu oftare. Till slut har du huvudvärk var eller varannan dag, säger hon.  

Studien visar att bland de som led av LÖH hade nästan hälften enbart använt receptfria läkemedel för att behandla sin huvudvärk.

– De vanligaste var att de använt läkemedel med substansen paracetamol, som finns ibland annat Alvedon och Panodil. Men det är känt sedan tidigare att alla läkemedel som används för att behandla huvudvärk akut, både receptfria och receptbelagda, kan bidra till utveckling av sjukdomen om de används tio dagar per månad eller mer, säger Pernilla Jonsson.

Avhandlingen konstaterar också att huvudvärk orsakad av övermedicinering är vanligare bland personer med lägre utbildningsnivå och inkomst, men orsaken bakom dessa skillnader är inte känd.

– Tack vare vår studie vet vi nu att LÖH är minst lika vanligt i Sverige som i andra länder. Vi vet vilka grupper som är värst drabbade, och vilka läkemedel som används mest. Den kunskapen är mycket viktig för att kunna sätta in förebyggande åtgärder, säger Pernilla Jonsson.

En viktig del i det förebyggande arbetet blir att öka kunskapen och medvetenheten om sjukdomen hos både hälso- och sjukvårdspersonal, apotekspersonal och allmänheten. Den rekommenderade behandlingen för den som lider av LÖH är enlig Pernilla Jonsson att sluta med överanvändningen.

– Man bör minska sin användning av akutläkemedel till max 10 dagar per månad. Om man har huvudvärk väldigt ofta kan man uppleva det som svårt och då kan det vara en god idé att ta hjälp av hälso- och sjukvården.

Avhandlingen Problematic medication use – Epidemiology and qualitative aspects of medication overuse headache and non-adherence to prophylactic migraine treatment försvarades vid en disputation den 16 november.

Att träning har positiv effekt för personer med demens visar Mia Conradsson i den avhandling hon försvarar vid Umeå universitet den 7 december.

Antalet personer som når hög ålder ökar och flera drabbas av sjukdomar och funktionsnedsättningar. När behovet av hjälp i det dagliga livet blir för stort flyttar många in på särskilda boenden. Äldre personer i särskilda boenden är en bristfälligt studerad grupp, exempelvis vad gäller effekten av fysisk träning, trots att det finns stora behov av åtgärder och rehabilitering. Depression är mycket vanligt i denna grupp, speciellt bland personer med demenssjukdom. Individer i särskilt boende har också många andra sjukdomar och kan fluktuera i allmäntillståndet vilket skapar osäkerhet vid mätningar av individens funktioner, men få studier är gjorda för att utreda detta.

Träning kan påverka psykiskt välmående hos yngre personer, exempelvis genom att minska förekomst av depressiva symtom och öka välbefinnandet, men kunskapen om träning bland äldre personer i särskilda boenden är begränsad. I avhandlingen utvärderas effekterna av högintensiv funktionell träning på depressiva symtom och välbefinnande i den gruppen. Efter 2-3 träningspass per vecka i tre månader såg man ingen effekt på psykiskt välmående. Dock syntes en positiv påverkan på välbefinnandet bland de personer i studien som hade demenssjukdom. Dessa resultat är viktiga att styrka i framtida studier som bara inkluderar personer med demenssjukdomar.

Det finns flera teorier om hur träning kan påverka psykiskt välmående, och en sådan är att man genom att ha förbättrat sin fysiska funktion också förbättrar sitt psykiska välmående. Avhandlingen kunde dock inte påvisa något sådant samband bland personer i särskilda boenden. Det kan vara så att de behöver träna oftare, alternativt krävs andra insatser för att öka deras dagliga aktivitetsnivå och därigenom påverka det psykiska välmåendet.

Avhandlingen granskar också tillförlitligheten av Bergs balansskala, ett instrument som används kliniskt och i forskning för att undersöka balansförmågan hos äldre personer. Resultaten visar att variationen mellan två testtillfällen med 1-3 dagars mellanrum kan vara upp till åtta poäng, vilket är viktigt att veta när testresultat på individnivå tolkas i forskning och vård. Detta innebär att en skillnad på åtta poäng eller mer måste påvisas vid uppföljning av en enskild individ för att man med säkerhet ska kunna säga att funktionen har förändrats.

Instrumentet ”Geriatrisk depressionsskala” består av frågor som besvaras med ja eller nej och är välanvänt för att påvisa symtom på depression hos äldre personer. Avhandlingen visar att skalan är användbar bland mycket gamla människor, även personer med lätt till måttlig demenssjukdom, vilket kan underlätta för personal inom sjukvården att upptäcka depressioner hos äldre personer. Dessa äldre personer kan svara på frågorna och svaren stämmer med en liknande skala för välbefinnande, vilket visar att de inte är givna slumpmässigt. För personer med svår demenssjukdom verkar det däremot behövas andra typer av skattningsskalor för att mäta depression.

KONTAKT OCH INFORMATION
Mia Conradsson är doktorand vid enheten för geriatrik, Institutionen för samhällsmedicin och rehabilitering, Umeå universitet, där hon kan nås på
tel. 090-785 88 90
e-post Mia.conradsson@germed.umu.se

Läs hela eller delar av avhandlingen
http://urn.kb.se/resolve?urn=urn:nbn:se:umu:diva-61452

Miljölarmen om kvicksilver och bekämpningsmedel på 1960-talet ledde till att Sverige fick ett system för kemikaliekontroll som brukar framhållas som ett av världens främsta, men som inte kan hålla jämna steg med den explosionsartade ökningen av kemikalier.

Då handlade det om kemikalier som fanns lokalt, men förekomsten har sedan dess ändrat karaktär och blivit transnationell.

– Kemikaliernas väg genom miljön och samhället har blivit svårare att kartlägga. De finns i allt från medicin till kassakvitton och beräknas enligt vissa bedömningar öka med 330 procent fram till år 2050, konstaterar Simon Haikola som doktorerat om den svenska kemikalieövervakningens logik.

Han har bland annat intervjuat anställda på Naturvårdsverket, som spårar ämnen och förändringar i miljön, och Kemikalieinspektionen, som övervakar tillverkningen av kemikalier och kemiska produkter.

– Samtidigt som de övervakande myndigheterna är delaktiga i att upprätthålla bilden av ett väl fungerande kontrollsystem, så problematiserar de sin egen verksamhet på ett sätt som underminerar den bilden. Det går till exempel inte att kontrollera varken förbjudna kemikalier i varor som importeras från länder utanför EU eller den så kallade cocktaileffekt som sker när olika ämnen reagerar med varandra i naturen, säger Simon Haikola.

Han menar att de register där företag rapporterar import och tillverkning av kemiska produkter har stora begränsningar. EG-förordningen REACH, som stegvis ersätter stora delar av de svenska kemikaliereglerna, fokuserar till exempel på stora volymer.

– Kemikalier som hanteras i mindre volymer än ett ton registreras inte och är svåra att fånga upp i kontrollen. Samtidigt är gränsdragningen nödvändig för att det praktiska registreringsarbetet ska vara möjligt, säger Simon Haikola.

Avhandlingen heter Bortom kontroll? Den svenska kemikalieövervakningens logik och kan laddas ned på LiU Electronic Press, www.ep.liu.se.
Disputationen sker den 7 december 2012 kl 13.15 i sal Val, Hus Vallfarten, Campus Valla, Linköping.
Simon Haikola nås på simon.haikola@liu.se och 0706-31 69 28.

Vill du ha mer nyheter från Linköpings universitet? Vårt elektroniska nyhetsbrev LiU-nytt-e kommer varje torsdag med alla nyhetsartiklar som publicerats på webben under den gångna veckan. Prenumerera här! [Ref 1]

Få högskolelärare idag bekänner sig till ett absolut kunskapsideal där det bara är en mening som gäller. De flesta ser förmodligen istället perspektiviskt på kunskap. Det betyder att kunskapen inte bara beror på kunskapsobjektet utan också på kunskapens bärare. Det innebär också att många synsätt kan vara giltiga samtidigt – och bör få komma till sin rätt i undervisningssituationen. Men det är svårt att leva en sådan kunskapssyn i klassrummet.

– När man försöker göra det riskerar man att landa i uddlöst staplande av tyckanden eller i relativistiskt kaos. Särskilt svårt är det om man samtidigt har målet att fostra kritiskt tänkande, säger Maria Wolrath Söderberg, doktor i retorik.

I sin avhandling Topos som meningsbärare, har Maria Wolrath Söderberg frågat sig: Hur kan ett perspektivisk lärande se ut som också fostrar kritiskt tänkande?  Och hur kan ett kritiskt tänkande se ut som erkänner många samtidiga och kanske motstridiga perspektiv?  Ett sådant kritiskt tänkande, måste förstås som ett prövande möte mellan perspektiv som utmanar varandra.

Toposbegreppet
Topos är ett antikt retorisk begrepp som betyder plats. Toposläran visar hur man kan vandra mellan olika platser i diskursens landskap när man utvecklar sina tankar. Utifrån den bilden anar man en anknytning till en rörlig kunskapssyn där man kan se saker på olika sätt. Topos är platserna, men det är också utsikten från dem och rörelsen emellan dem. Det viktiga här är att det är ett kulturlandskap som ser olika ut i olika miljöer. Att man kan se saker på olika sätt bäddar för diskussion och pekar mot en argumentativ syn på meningsskapande.

– Jag hade en idé om att toposbegreppet skulle kunna bidra till en perspektivisk didaktik som fostrar kritiskt tänkande. Men för att kunna utveckla de tankarna behövde jag förankra dem i en genomtänkt teori om lärande och meningsskapande. Det jag därför gjorde i min avhandling var att undersöka vad det skulle betyda att förstå meningsskapande om man ser det genom toposbegreppets lins.

Spänningsfylld kunskapssyn
Utifrån arbetet med toposbegreppet kunde Maria Wolrath Söderberg utvinna materialet till en relativt sammanhängande, om än spänningsfylld kunskapssyn. Hon har också tagit fram ett förslag till en mer utvecklad toposmodell och dragit upp linjerna för en topisk teori om meningsskapande, med stöd i Michail Bachtins dialogiska teori. Det tillät i sin tur en skiss för hur en undervisning som befordrar perspektivbyte skulle kunna se ut.

Resultatet visar att nya saker blir synliga om man anlägger ett topiskt perspektiv på lärande som kan komplettera ett sociokulturellt eller kognitivt synsätt som kanske främst är de skolbildningar som har präglat pedagogiken de senaste årtiondena.

– Ett exempel är lärandets karaktär av förhandling där olika synsätt möts och bryts mot varandra och går förändrade därifrån utan att nödvändigtvis landa i samsyn eller horisontsammansmältning för att det ska vara meningsfullt, säger Maria Wolrath Söderberg.

Lärande kan också vara en insocialisering i att använda de topos som karaktäriserar en viss verksamhet eller kultur så som prioriterade teman, betonade värden, tankestrukturerande metaforer och andra återkommande retoriska operationer. Ett annat exempel är hur kritiskt tänkande kan vara att urskilja sina egna och andra topos, att problematisera dem, se alternativa topos och att kunna röra sig mellan dem olika.

– En didaktik som bygger på dessa tankar betonar debatt, anknytning till studenternas livsvärld, viss provokation och tränar självreflektion och omprövning av de egna förgivettagandena, säger Maria Wolrath Söderberg.

INFORMATION OCH KONTAKT
Topos som meningsskapare: Retorikens topiska perspektiv på tänkande och lärande genom argumentation. Mara Wolrath Söderberg gjorde sin forskarutbildning vid Södertörns högskola, men avhandlingen lades fram inom Örebro universitets forskarutbildning där hon varit antagen som doktorand.

Maria Wolrath Söderberg, doktor i retorik, Södertörns högskola
E-post: maria.wolrath-soderberg@sh.se
Telefon: 08-608 40 56 eller 073-7645667

Björn dödar fler renkalvar än man tidigare trott. Det visar en fyra år lång studie på uppdrag av regeringen som presenteras den 4 december. Genom studien finns nu för första gången kunskap om storleken på skadorna som björnens jakt på renkalv orsakar för renägarna.

Viltskadecenter vid SLU har i samarbete med Skandinaviska björnprojektet, Udtja skogssameby och Gällivare skogssameby genomfört en studie om hur många renar som björn i området dödar. I de två samebyar där studien har genomförts står björnpredation för en betydande del av dödligheten för renkalvar under våren. Resultaten av den fyraåriga studien kan direkt användas för att bedöma den potentiella effekten av tre förekommande förebyggande åtgärder: individriktad jakt, områdesriktad jakt och kalvning i hägn.

Rapporten, som släpps den 4 december, är resultat av ett regeringsuppdrag för arbetet med att förebygga rovdjursangrepp på ren. Det har tidigare inte funnits någon kunskap om hur omfattande björnars angrepp på ren är.

– Resultatet av studien är att vi nu ser att björnpredationen på ren är mycket större än man tidigare trott. Den ersättning som idag utgår för björnskador på ren står inte i proportion till de faktiska skadornas omfattning i de två studerade samebyarna, säger Jens Karlsson, forskare vid Viltskadecenter, SLU.

Man har också sett att av de renkalvar som dödades av björnar blev 99,7 % dödade under perioden 1 maj till 9 juni. Ju tidigare på våren avlivning av björnar sker, desto större blir effekten av jakten. Däremot kan avlivning av björnar efter 1 juni inte förväntas ha någon effekt på antalet björndödade renkalvar under aktuell kalvningssäsong.

Av de förebyggande åtgärder som forskarna studerat är områdesriktad jakt samt kalvning i hägn de förebyggande åtgärder som kan förväntas ha störst effekt. Rennäringen vill dock inte se kalvning i hägn som en varaktig lösning.

2 500 renar och 25 björnar följdes under tre år med GPS-sändare och även så kallade proximitysändare på de dräktiga vajorna (honrenar). Proximitysändarna sänder ut en radiosignal ca 100 m åt alla håll. När en björn med GPS-sändare kommer inom 100 m från denna signal slår björnens sändare om till att ta en position per minut som skickas till forskarna. Med hjälp av denna nya teknik kan man hitta platser där björnen stannat till i bara någon enstaka minut efter att ha dödat en renkalv. Detta ger forskarna möjlighet att i detalj följa hur björnarna har rört sig kring de kalvande renarna och undersöka hur många renar de dödar.

KONTAKT
Jens Karlsson (Viltskadecenter, SLU), tel: 070-2590770
Ole-Gunnar Stöen (Skandinaviska björnprojektet), tel: +47 97119945
Peter Segerström (Skandinaviska björnprojektet), tel: 070-2581120
Rune Stokke (Udtja skogssameby), tel: 070-3570116
Lars-Henrik Stokke (Udtja skogssameby), tel: 070-3153997
Stig Persson (Gällivare skogssameby), tel: 070-2372370
Lars-Thomas Persson (Gällivare skogssameby), tel: 070-3395250
Anders Persson (Gällivare skogssameby), tel: 070-5470001

I sjukdomsgruppen RASopatier ingår sju sjukdomar. Noonans syndrom och neurofibromatos typ 1 är de två vanligaste, där ungefär en av cirka 2500 nyfödda drabbas, medan de andra fem är mycket mer sällan förekommande.

RASopatier kännetecknas av hjärtfel, kortvuxenhet, typiska ansiktsdrag, hudproblem, påverkan på mental och motorisk utveckling samt ökad risk för vissa tumörtyper. Viktiga skillnader finns dock mellan RASopatierna gällande exempelvis tumörrisk, utvecklingsstörningsgrad och hjärtfelstyp. Många andra symptom förekommer i varierande grad, vilket ger stor klinisk variabilitet, det vill säga individer med samma RASopati har inte exakt samma symptom och individer med olika RASopatier kan ha liknande symptom. Rätt diagnos är oerhört viktigt för att kunna erbjuda uppföljande kontroller med hänsyn till olika risker samt för framtida behandling.

Mutationer i arvsmassan som orsakar RASopatier har hittills hittats i 14 gener, som alla tillhör RAS-MAPK-signalvägen. En signalväg är en kedja av signaler från cellens yttre in till cellkärnan, som styr vilka proteiner cellen ska tillverka. Genom att kombinera en klinisk diagnos, det vill säga symptombilden, med en genetisk analys av individens DNA, för att se vilken gen som innehåller en mutation, har bedömningen av individer med RASopatier underlättats.

I avhandlingen har två individer med en ovanligt allvarlig symptombild av Noonans syndrom undersökts. Sara Ekvall med kollegor fann att dessa individer hade mutationer i två olika gener, som båda tillhör RAS-MAPK-signalkedjan, vilket kan ge förstärkt effekt och leda till svårare symptom.

Ytterligare fyra familjer, där vissa familjemedlemmar visade symptom av neurofibromatos typ 1, medan andra inom samma familj hade neurofibromatos-Noonans syndrom, som är en blandning av neurofibromatos typ 1 och Noonans syndrom, undersöktes. Här hittades endast en mutation i vardera familj. Men alla mutationerna låg i genen som orsakar neurofibromatos typ 1, vilket bekräftar tidigare resultat att majoriteten av individer med neurofibromatos-Noonans syndrom endast har mutation i genen som orsakar neurofibromatos typ 1.

Sammanfattningsvis har resultaten i avhandlingen gett ökad kunskap om bakomliggande orsaker till RASopatierna, vilket på sikt kan ge förbättrad diagnostik, prognos, riskbedömning och behandling av individer med RASopatier.

INFORMATION OCH KONTAKT
Läs mer om och ladda ner avhandlingen Genetic and Clinical Investigation of Noonan Spectrum Disorders.
Avhandlingen försvaras den 7 december.
För mer information kontakta Sara Ekvall, tel: 070-493 74 75, e-post: sara.ekvall@igp.uu.se

Stroke innebär att en del av hjärnans nervvävnad skadas på grund av hämmad syretillförsel antingen till följd av en propp, eller bristning i ett blodkärl. Stroke drabbar personer med diabetes i högre utsträckning än den genomsnittliga befolkningen. Den behandlingsform som finns i dag för att förhindra bestående hjärnskador efter en stroke är så kallad trombolys, där man genom att snabbt sätta in blodförtunnande läkemedel kan lösa upp blodproppar i exempelvis hjärnan.

Men eftersom trombolys också kan ha kraftiga biverkningar, vanligen i form av hjärnblödning, är det bara cirka 10 procent av patienterna som kan få denna behandling. För just patienter med diabetes vet man också att trombolys fungerar sämre, eftersom diabetes i sig är en sjukdom som påverkar blodkärlens struktur och känslighet.

Den substans som forskarna nu har undersökt heter linagliptin och säljs redan som antidiabetiskt läkemedel under ett varumärkesnamn. Linagliptin verkar genom att sänka blodsockret hos vuxna med typ 2 diabetes tillsammans med diet och motion. I sin studie har forskarna behandlat diabetiska möss med antingen linagliptin eller placebo, före och efter att dessa fått en experimentellt orsakad stroke. Studien är utformad så att den liknar omständigheterna för patienter med diabetes typ 2 som behandlas med linagliptin.

Resultatet visar att läkemedlet minskar skador i hjärnan efter en stroke, oberoende av dess blodsockersänkande effekt. Något som i sin tur talar för att diabetespatienter som redan behandlas med linagliptin kan ha en bättre prognos vid stroke än patienter som får annan typ av diabetesbehandling.  

INFORMATION OCH KONTAKT
Den nu publicerade studien bygger på ett samarbete mellan forskare vid institutionen för klinisk forskning och utbildning, Södersjukhuset och läkemedelsföretaget Boehringer Ingelheim GmbH & Co, som marknadsför linagliptin. Studien har initierats och utformats av dr Cesare Patrone och professor Åke Sjöholm, medan experimenten har letts av dr Vladimer Darsalia. Ytterligare studier behövs innan man säkert kan säga att resultaten är applicerbara på människor.

Publikation: “The DPP-4 inhibitor linagliptin counteracts stroke in the normal and diabetic mouse brain: a comparison with glimepiride”, Vladimer Darsalia, Henrik Ortsäter, Anna Olverling,  Emilia Darlöf, Petra  Wolbert, Thomas Nyström, Thomas Klein, Åke Sjöholm, Cesare Patrone, Diabetes, online 4 December 2012.

I nätverket ingår representanter från välgörenhets­organisationer, återvin­ningsföretag, klädhan­deln, branschorga­nisationer inom återvinning, handel och textil, transportföretag, konsu­ment- och miljöorganisationer, kommu­ner, myndigheter samt forskare. Forskarna Karin M. Ekström och Nicklas Salomonson har bildat och koordinerat nätverket.

– Vi är båda övertygade om att det är nödvändigt med samverkan för att lösa komplexa miljöproblem som detta. Det är också viktigt att problematiken belyses från olika perspektiv och nätverkets medlemmar representerar olika verksamheter och har olika erfarenheter och kunskap, säger Karin M. Ekström, professor vid Högskolan i Borås.

Sverige har varit föregångsland för återvinning av andra material och de båda forskarna menar att Sverige skulle kunna ta ledningen även när det gäller att utveckla ett fungerande system för återanvändning och återvinning av kläder.

– En stark drivkraft för flera aktörer i nätverket har varit att frivilligt pro­ducentansvar är att föredra jämfört med ett lagstiftat producentansvar, säger Nicklas Salomonson, universitetslektor. Det ger en flexibilitet att hitta lösningar. Det är därför angeläget att kraftsamla för att så fort som möjligt hitta långsiktiga fungerande lösningar som är både miljövänliga och lönsamma.

INFORMATION OCH KONTAKT
Tid: Måndag 10 december kl. 12:45 – 14:00
Plats: StudentCentrum, våning B3, Allégatan 1, Högskolan i Borås

”Nätverk, trådar och spindlar – Samverkan för ökad återanvändning och återvinning av kläder och textil”
Författare: Karin M. Ekström och Nicklas Salomonson
Länk till rapporten.

Karin M. Ekström, Tfn: 033-435 45 16, Mobil: 0706-180 082, E-post: KarinM.Ekstrom@hb.se Nicklas Salomonson, Tfn: 033-435 44 79, Mobil: 0730-332 754, E-post: Nicklas.Salomonson@hb.se  

Rapporten – som är den tjugoandra i serien ”Vetenskap för pro­fession” – är resultatet av den andra delstudien av tre i ett större forskningsprojekt ”Återanvänd­ning och återvinning av klä­der” som finansieras av Handelns utvecklings­råd i samarbete med Formas. Projektet ska i sin helhet utveckla kunskap och lösningar för att minska det textila klädavfallet.
Delstudie ett, som är avslutad (Ekström et al. 2012), syftar till att öka kunskapen och förståelsen för hur konsumenter resonerar och agerar när de köper kläder och hur de gör sig av med kläder. Delstudie tre syftar till att studera processen och effekterna av en för­söksverksamhet (Textil­returen) av återanvändning och återvinning av kläder och textil som utvecklats av Gekås Ullared i samarbete med Human Bridge. De tre delprojekten bygger på antagandet att konsumenter har olika förutsätt­ningar och vilja att agera miljöanpassat. För att minska det textila avfallet krävs därför en för­ståelse för konsumenters situation i vardagen och att lös­ningar utarbetas som gör det lättare för konsumenter att agera miljö­vänligt.

Bakom ligger en studie i samarbete med 17 olika förskolor om hur deras ljudmiljö påverkar personalens hälsa. Ca 100 förskollärare och barnskötare har deltagit och utvärderat effekterna av 13 olika åtgärder. Hörselundersökningar visade att förskolepersonalen – trots att de uppmätta ljudnivåerna ligger under Arbetsmiljöverkets gränsvärde – har hörselförsämringar i större utsträckning än en svensk normalbefolkning som inte arbetar i bullrig miljö. Dessutom rapporterar ca 31 % av förskolepersonalen tinnitus (öronsusning) att jämföra med 10-15 % i befolkningen som helhet.

Det var tydligt att antalet barn vid varje avdelning hade inverkan på ljudnivån, men sambandet är ganska svagt: En fördubbling eller halvering av antalet barn innebär inte mer än ca 4 dB(A) skillnad i ljudnivån. Personal som utsattes får många höga ljudtoppar under arbetsdagen var mer stressade på kvällen och mer trötta efter en natts sömn jämfört med personal med färre ljudtoppar.

Hälften av personalen arbetade även under hög stress och en fjärdedel rapporterade en hög grad av utbrändhet. Den mest besvärande arbetsmiljöfaktorn uppgavs vara bullret. Barngruppens sammansättning var också ytterligare en viktig faktor bakom upplevd stress och arbetsbelastning. Andra bidragande orsaker var ett ökat antal arbetsuppgifter och större inslag av administrativa uppgifter.

Förbättringar i upplevd hälsa kunde observeras för flera olika åtgärder. Allmänt sett hade de åtgärder som direkt riktade sig mot ljudnivån bättre effekt än organisatoriska åtgärder. Inom projektet testades bland annat minskade barngrupper, nya leksaker, utbildning av barnen i hur ljud påverkar dem själva och lärarna samt nyttjande av vilrum för personalen.

INFORMATION OCH KONTAKT
Tisdagen den 12 december försvarar Fredrik Sjödin, Institutionen för folkhälsa och klinisk medicin, Umeå universitet, sin avhandling med den svenska titeln Buller i förskolan – Hälsa och åtgärder (engelsk titel: Noise in the preschool – Health and preventive measures).
Disputationen äger rum kl. 13.00 i Sal N320, Naturvetarhuset.
Fakultetsopponent är professor Mats Nilsson, Stockholms universitet.

Fredrik Sjödin kan nås på
tel. 070–205 40 18
e-post fredrik.sjodin@hig.se

Hormonet insulin har stor betydelse för att reglera sockerkoncentrationen i blodet, eftersom det fungerar som en blodsockersänkare. Hormonet glukagon har motsatt effekt och fungerar som en blodsockerhöjare. Docenterna Barbara Leibiger och Ingo Leibiger samt professor Per-Olof Berggren vid Karolinska Institutet har tidigare presenterat resultat som visar att de insulinproducerande cellerna aktiveras i sin nyproduktion av just insulin. Om detta gäller enbart för hormonet insulin eller om det speglar en generell biologisk princip för alla hormonfrisättande celler har dock inte varit klart.

Nu har samma forskare visat att även hormonet glukagon kan stimulera sin egen nyproduktion. Det sker genom att hormonet binder till ett specifikt bindningsställe på de glukagonfrisättande cellerna i bukspottkörteln, något som påverkar olika signalvägar. Det leder i nästa led till en aktivering av den gen som producerar glukagon. Att hormoner som frisätts kan påverkar sin egen produktion genom denna typ av positiv återkopplingsmekanism verkar alltså ha en generell biologisk betydelse.               

– Genom att skaffa oss kunskaper om hur hormonerna reglerar sin egen produktion kan vi på sikt studera även defekter i denna process. Om defekterna har en betydelse för diabetessjukdomen är det viktiga pusselbitar som kan falla på plats, säger Per-Olof Berggren.

INFORMATION OCH KONTAKT
Studien är finansierad med pengar från Vetenskapsrådet, Novo nordisk Foundation, Svenska Diabetesförbundet, Knut och Alice Wallenbergs stiftelse, European Foundation for the Study of Diabetes (EFSD), Diabetes Research and Wellness Foundation, Berth von Kantzow Stiftelse, Skandia, National Research Foundation of Korea, Strategiska forskningsprogrammet i diabetes vid Karolinska Institutet, Stichting af Jochnick Foundation och Familjen Erling-Perssons Stiftelse.

Publikation: ”Glucagon regulates its own synthesis by autocrine signaling”, Barbara Leibiger, Tilo Moede, Thusitha P. Muhandiramlage, Daniel Kaiser, Pilar Vaca Sanchez, Ingo B. Leibiger & Per-Olof Berggren, Proceedings of the National Academy of Sciences (PNAS), Early Edition 3-7 December 2012.

Bilden: Per-Olof Berggren, foto av Ulf Sirborn

Den nya boken ”Svensk invandringspolitik under 500 år: 1512-2012”, som ger översikt över svensk invandrings- och invandrarpolitik under de senaste fem århundradena, är den enda i sitt slag.

Boken redogör för de regler och regelverk kring invandring som gäller för de som flyttat till och bosatt sig i Sverige och hur dessa regler har förändrats över tid. Boken innehåller alla tongivande reformer och beskriver utvecklingen i lagstiftning och praxis.

– Boken är den första i sitt slag som ger en detaljerad redogörelse av svensk invandringspolitik under de senaste 500 åren, säger författaren Julia Boguslaw, doktorand i nationalekonomi vid Stockholms universitet.

Boken ska kunna användas som stöd för fortsatt forskning men riktas även till alla som är intresserade av ämnet och som söker allmän information om in- och utvandringen i Sverige genom historien.

Framställningen är både kronologisk och tematisk. Boken inleds med en kronologisk framställning av invandrings- och invandrarpolitiken i Sverige under perioden 1512–2012 som följs av tolv tematiska kapitel som behandlar olika aspekter på invandringen, bl.a. medborgarskapslagstiftning, integrationspolitik och det sociala skyddet för utländska medborgare bosatta i Sverige.

INFORMATION OCH KONTAKT
Julia Boguslaw presenterar boken torsdagen den 6 december kl. 10-12 i Nordensköldsalen, Geovetarhuset, Stockholms universitet.

Julia Boguslaw, doktorand i nationalekonomi och verksam vid Institutet för social forskning vid Stockholms universitet, tfn 073-531 52 35, e-post julia.boguslaw@sofi.su.se

Ljungbergsfonden står bakom större fleråriga satsningar i länet som bland annat Teknikerjakten, Ung Företagsamhet, Drivhuset och Venture Cup.

Teknikerjakten syftar till att stimulera intresset för teknik och naturvetenskap hos ungdomar och studenter. Satsningen leds av Högskolan i Gävle. I Gävleborg har Ljungbergsfonden tilldelat Teknikerjakten ekonomiskt stöd om 8 miljoner kronor sedan 2008.

Antalet studerande ökar. Satsningen ger resultat. Mellan 2010 och 2012 har antalet gymnasieelever på det tekniska programmet och det naturvetenskapliga med 10 procent vardera, trots sjunkande ungdomskullar. Antalet studenter på tekniska och naturvetenskapliga utbildningar vid Högskolan i Gävle har under samma period ökat med 25 procent.

Det är inte bara Ljungbergsfonden som satsar, hela regionen är engagerad i utvecklingsprojekten. Under 2011 gjorde företag, kommuner och organisationer i Gävleborg samt Högskolan i Gävle insatser i Teknikerjakten och Skogsindustriellt kluster som tillsammans motsvarar ungefär 2 miljoner kronor.

– De medel som Ljungbergsfonden satsar i Gävleborg får en mycket stark utväxling tack vare den goda samverkan som finns i regionen. Det bidrar till att ett mycket glädjande resultat nu kan visas upp, kommenterar Jan Moritz, VD för Ljungbergsfonden.

Styrelsesammanträde. I dag håller Ljungbergsfonden styrelsesammanträde på Högskolan i Gävle. Flera av fondens samarbetspartner kommer att presentera lägesrapporter och resultat. Även nya medel ur fonden kommer att fördelas till fortsatta satsningar.

KONTAKT
Jan Moritz, VD Ljungbergsfonden, 070-534 70 00
Bengt Eriksson, chef Akademin för teknik och miljö, Högskolan i Gävle, 070-695 60 12

De närmaste åren görs stora investeringar på infrastruktur i Sverige, och satsningen på forskning om hållbar utveckling av urban underjordisk infrastruktur ska bidra till ett mer effektivt byggande, med fokus på teknik, ekonomi och miljö.

– Mot bakgrund av pågående och kommande satsningar på infrastruktur under mark i storstäder satsar vi nu gemensamt på att höja kunskapsnivån med målet att ytterligare öka samhällsnyttan, säger Peter Lundman, enhetschef på Trafikverket.

Formas står för cirka 42 miljoner kronor och Trafikverket för 15 miljoner medan branschen skjuter till med motsvarande summa – ett krav för utlysningen – vilket innebär totalt 114 miljoner kronor.

– Ett av kraven i den här utlysningen var att branschen ställde upp med lika mycket som de statliga forskningsfinansiärerna, säger Anna Ledin, Formas huvudsekreterare. Vi ordnade därför ett matchmaking-möte där forskare, berörda myndigheter och branschen diskuterade kunskapsbehov och forskningsuppgifter.  

Av de 38 ansökningar som kommit in, har 14 valts ut för finansiering. Exempel på ämnen som ska studeras är utveckling av geofysiska metoder som ger tredimensionella bilder av berggrund och undermarkskonstruktioner, hur man på ett hållbart sätt kan ta hand om de stora mängder jord- och bergmassor som genereras vid undermarksbyggande, hur grundvattnet påverkar cementbaserade material och stålbultar samt risken för skadliga sättningar i marken till följd av grundvattensänkning.

Denna satsning är resultatet av ett samarbete mellan Formas, Trafikverket, Sveriges Geologiska Undersökning (SGU), Svenska Byggbranschens Utvecklingsfond (SBUF), Statens Geotekniska Institut (SGI) och Stiftelsen Bergteknisk Forskning (BeFo) inom hållbart undermarksbyggande och förvaltning av undermarksanläggningar i stadsmiljö med fokus på geologiska frågor.

KONTAKT
Anna Ledin, Huvudsekreterare Forskningsrådet Formas, anna.ledin@formas.se, 0703-23 40 15
Peter Lundman, enhetschef, Trafikverket, peter.lundman@trafikverket.se, 0702-44 61 20

I ett nytt stort forskningsprojekt, finansierat av Vinnova och lett av CBI Betonginstitutet, ska forskare och konsulter från ett flertal organisationer och företag under de kommande två åren arbeta tillsammans för att skapa bästa möjliga miljö för gröna ytor i våra städer. Målet är att med minskad resursförbrukning skapa attraktiva och hållbara städer som klarar den ökande urbaniseringen och ett mer nederbördsrikt klimat. VTI är en av huvudaktörerna i de delprojekt som handlar om hårdgjorda ytor och hållbara materialval.

– Grundidén är att skapa markbeläggningar som fungerar bra ihop med vegetationen, samtidigt som de är bärande och reducerar dagvattenmängderna, säger Fredrik Hellman, forskare på VTI, som arbetar i projektet.

– Kort och gott handlar det om att hitta konstruktionslösningar som möjliggör för träd och annan vegetation att växa och må bra i städerna samtidigt som de ska klara krav från trafiken och ha ett lågt underhållsbehov.  

Uthållighet och minimal miljöpåverkan
Även om det övergripande målet med hela projektet är att skapa systemlösningar för att de hårdgjorda markytorna ska fungera över lång tid och leda vattnet rätt på naturliga vägar, stannar det inte där.

– Vi vill dessutom göra det på ett uthålligt sätt med så liten miljöpåverkan som möjligt, gärna genom att återvinna och, eller återanvända produkter. Gröna upphandlingar blir allt vanligare och då behövs också verktyg för hur sådana går till, säger Fredrik Hellman.

Även hållbarhetsaspekten vad gäller ekonomi kommer att beaktas i projektet.

Grå-gröna systemlösningar för hållbara städer
Projektet går under namnet Grå-gröna systemlösningar för hållbara städer. Deltagande partners är förutom VTI och CBI Betonginstitutet även SP Sveriges Tekniska Forskningsinstitut, NCC, ShBygg, CEC Design, Sveriges Stenindustriförbund, JTI – Institutet för jordbruks- och miljöteknik, SLU – Sveriges lantbruksuniversitet, Trafikkontoret vid Stockholms stad, Sweco, Benders, Starka, Cementa, Hasselfors Garden, Viös, MinBas, landskapsarkitekt Thorbjörn Andersson, Pipelife, SLU:s tankesmedja Movium för hållbar stadsutveckling, Växjö Kommun, Jönköpings Kommun och Malmö Stad.

KONTAKT OCH INFORMATION
Finansieringen från Vinnova uppgår till närmare 10 miljoner SEK och projektet beräknas att vara avslutat under 2014.

Fredrik Hellman, forskare, VTI
Tel. 013-20 42 77