Pauline Binder har med hjälp av antropologisk forskningsansats kunnat studera kliniska problem på djupare sätt, än vad som är möjligt med enbart statistik. Varför just gravida somaliska kvinnor har en ökad komplikationsrisk även efter migration har varit utgångspunkten för hennes fältarbete. Varför uppstår missförstånd inom förlossningsvården t ex när somaliska kvinnor avböjer viktiga interventioner som akuta kejsarsnitt eller igångsättning av förlossningen?

– Personal uppfattar detta som ett kulturbundet fenomen snarare än något som vården kan påverka. Kultur ses som privat angelägenhet vilket leder till vårdprogram inte utvecklas trots att det kan vara skadligt både för mor och barn att avböja, säger Pauline Binder, medicinsk antropolog vid institutionen för kvinnors och barns hälsa vid medicinska fakulteten.

Avhandlingen visar att de somaliska kvinnornas rädsla ofta bottnar i tidigare erfarenhet från deras fattigare uppväxtland där kejsarsnitt förknippas med livshotande komplikationer. Mödradöd är en realitet för många av invandrarkvinnor vilket leder till ett annat risktänkande. Deras beslut att undvika interventioner är mer rationellt än kulturellt grundade.

Tolk används inte alltid, ibland på löst grundade antaganden om att somaliska kvinnor enbart vill möta kvinnlig personal. Detta leder till frustration, och i slutändan till bristande förtroende och kommunikation mellan patient och sjukvård. Enligt Pauline Binder föreslår att tid läggs på den medicinska konsultationen, och att den görs till en arena med två experter; kvinnan och doktorn/barnmorskan.

– Min studie visar att somaliska kvinnor i första hand prioriterar kompetent och säker vård, precis som majoriteten av patienter, och anser att ett bättre användande av tolkar kan lösa mycket av de medicinska komplikationer som uppstår, säger hon.

Binder visar också att föräldrarollerna ändras efter migration. Intervjuer med somaliska män visar hur de engagerar sig i större utsträckning i mödravårdskontrollerna på ett sätt som var helt otänkbart i Somalia. Beslutsfattandet i familjen delas i högre grad och man avstår tydligt från omskärelse av döttrar, ett exempel på hur djupt rotade traditioner snabbt kan ändras efter migration.

Avhandlingen visar att traditioner och normer, såväl hos vårdgivare som hos vårdsökare, kan förstås på ett djupare sätt tack vare samarbete mellan medicinsk och antropologisk expertis.

– Alla pusselbitar behövs för att lösa komplexa kliniska frågeställningar i dagens mångkulturella kvinnosjukvård, säger Pauline Binder.

Avhandlingen ingår i mångårigt tvärprofessionellt samarbete mellan docent Birgitta Essén, förlossningsläkare vid Akademiska sjukhuset och Sara Johnsdotter, professor i medicinska antropologi vid Malmö högskola.

INFORMATION OCH KONTAKT
Referens: Binder P. The Maternal Migration Effect: Exploring maternal healthcare in diaspora using qualitative proxies for medical anthropology. Uppsala: Acta Universitatis Upsaliensis, 2012 [Ref 1].

Kontaktperson: Pauline Binder, institutionen för kvinnors och barns hälsa/ International Maternal and Child Health (IMCH), Uppsala universitet, mobil: +46 (0)734-442246, E-post: pauline.binder@kbh.uu.se eller docent Birgitta Essén, E-post: birgitta.essen@kbh.uu.se om medicinska frågor.

Grottbjörnar, jättehjortar och ullhåriga mammutar jagades troligen av människor och dog ut under den senare delen av senaste istiden, som tog slut för ca 10 000 år sedan. Nu visar ny forskning att även lämlar, som inte påverkades av människors framfart, också försvann från stora områden i västra Europa.

Forskarna undersökte förhistoriskt DNA från upp till 50 000 år gamla fynd av halsbandslämlar. De kunde se att lämlarna hela fem gånger har försvunnit från västra Europa för att senare komma tillbaka igen, och att detta ledde till att variationen i lämlarnas DNA minskade kraftigt.

– Fem lokala utdöenden på rad inom loppet av några tiotusentals år saknar motstycke jämfört med andra däggdjur, och det är mycket förvånande att en sådan nyckelart i det arktiska ekosystemet inte klarade sig bättre i istidens miljö, säger Eleftheria Palkopoulou, doktorand vid Naturhistoriska riksmuseet.

Lämlar kallas för nyckelarter eftersom de är extremt viktiga för hela sitt ekosystems existens.

En serie korta, varma perioder i slutet av istiden gjorde det mycket svårt för många arter som var anpassade för att leva i istidens kalla klimat. Det gjorde att lämlarna gång på gång försvann från västra Europa, något som tyder på att hela deras ekosystem försvann, vilket måste ha påverkat även de större däggdjuren.

– Vår forskning visar att dagens lämlar bara har en spillra av den variation i DNA som lämlar hade förr i tiden. Anpassningen till ett varmare klimat har varit mycket tuff för dem, säger docent Love Dalén vid Naturhistoriska riksmuseet.

En stor genetisk variation är bra för artens långsiktiga överlevnad. Det innebär en beredskap att klara av förändringar, till exempel ett ändrat klimat eller epidemiska sjukdomar.

Studien publiceras denna vecka i Proceedings of the Natural Academy of Science, och är ett samarbete med engelska och belgiska forskare. Studien har bland annat finansierats av Vetenskapsrådet och ERA-NET projektet BiodivERsa.

I projektet “Ideology and institutions in science-based innovation work: The case of biotechnology and pharmaceutical industry” har Alexander Styhre studerat hur förändrade marknadsförhållanden och nya vetenskapliga och teknologiska förändringar påverkar vetenskapliga och professionella ideologier i läkemedels- och biotechföretag.

Svaren från ett femtiotal verksamma inom medicin, bioteknik och läkemedelsforskning pekar på en komplex verklighet. Det är inte längre helt enkelt så att man tar reda på vilken mekanism i kroppen som orsakar ett symptom, hittar en substans som påverkar mekanismen och sedan tar fram ett läkemedel utifrån ämnet. De forskningsmodeller som krävs är ofta mer komplexa än den traditionella gången mål-molekyl-läkemedel.

Ett annat problem är den finansiella aspekten. Få nya produkter klarar kraven på säkerhet och effektivitet och för de som gör det tar det lång tid att nå ut på marknaden. Det blir kostsamt att ta fram nya produkter, samtidigt som riskkapitalet inte gärna kommer in tidigt i processen.

Dessutom, menar han, har politikerna en övertro på forskarnas vilja att driva egna företag:

– De har en tydlig professionell identitet. Drivkrafterna är kliniska och vetenskapliga behov, inte att tjäna pengar. Viljan att veta och hjälpa är större än viljan att tjäna pengar.

INFORMATION & KONTAKT
Läs slutredovisningen

Alexander Styhre nås på alexander.styhre@handels.gu.se

Forskningen har finansierats av Stiftelsen Hästforskning.

Att söva hästar för operation innebär alltid risker. När hästens stora kropp placeras i ryggläge försämras syresättningen av blodet på grund av att tyngden från de tunga bukorganen pressar ihop lungan. Detta medför bland att hästar kan få problem att resa sig efter avslutat ingrepp på grund av sämre muskelfunktion samt att det postoperativa förloppet påverkas.

Att kunna förbättra syresättning av blodet kan göra en stor skillnad för såväl överlevnad efter operation som under konvalescensen, bland annat verkar risken för postoperativa sårinfektioner minska om hästarna varit väl syresatta under operationen.

Även om själva operativa ingreppet har lyckats bra så innebär uppvaknandet efteråt en risk för hästens liv. Enligt undersökningar utförda på mer är 35000 hästnarkoser  i Europa är risken för dödsfall i samband med narkos 1,9 procent. Vid kolikoperationer, där hästen buköppnas, är risken ännu högre, upp mot 10 procent, bland annat på grund av att hästen hålls sövd under relativt lång tid och hästen är sjuk när den sövs.
Tamara Grubb har i sin forskning testat en ny teknik för att tillföra kvävemonoxid under narkos. Gasen NO används redan inom humanvården med gott resultat men det har krävts modifieringar för att även få den att fungera på häst. En viktig faktor för SLU-forskaren har varit att ta reda på hur mycket gas och i vilken fas av inandningen den ska ges för att göra metoden effektiv och säker för användning på patienter.

– Vi fann att när kvävemonoxid tillsattes i början av andetaget, upp till maximalt halva inandningen, fick vi bästa effekten och inga biverkningar, säger Tamara Grubb.

När gasens inverkan på blodet i lungan studerades med  scintigrafi, kunde forskarna konstatera att blodet förflyttade sig uppåt, mot tyngdkraften, istället för att cirkulera i nedre delen av lungan som annars inträffar hos häst under narkos. Även när tillförseln av NO upphört fanns en kvarstående effekt under de första kritiska 30 minuterna av uppvakningsperioden.

– Genom att använda kvävemonoxid i samband med narkos mår hästarna mycket bättre efter sövningen. De har lättare att resa sig och mår allmänt bättre efteråt, konstaterar Tamara Grubb. Vi tror att den största vinsten kommer i uppvakningsperioden och det kan förändra utfallet eftersom de flesta komplikationer och dödsfall vid hästnarkos inträffar under denna period.

Studierna har främst utförts på 20 friska hästar vid hästkliniken på SLU men under arbetet har även 15 akut sjuka kolikhästar tillkommit. Utrustningen att använda gasen kvävemonoxid finns för närvarande enbart vid Universitetsdjursjukhuset vid SLU i Uppsala och behandlingen med NO kommer att fortsätta eftersom samtliga bukopererade hästar svarat positivt på behandlingen.

Tekniken har utvecklats av ett företag i Finland och tidigare testats experimentellt inom ett forskningsprojekt. Tamara Grubbs avhandling öppnar nu dörren till en effektiv och säker behandling av syrebrist under narkos.

Då narkos och smärtlindring av djur alltid sker i nära samarbete mellan veterinär och djursjukskötare öppnar denna avhandling vägen för framtida forskning inom djuromvårdnad. De djursjukskötare som väljer att läsa vidare efter de första tre åren kommer ha möjlighet att forska inom bland annat anestesi.

INFORMATION & KONTAKT
Veterinär Tamara Grubb, institutionen för husdjurens miljö och hälsa vid SLU, försvarar sin avhandling Evaluation of efficacy and safety of pulsed inhaled nitric oxide in the anesthetized horse: Preparing for clinical use.

Avhandlingen försvaras vid SLU i Skara den 13 december 2012. Här finns landets enda djursjukskötarutbildning och utveckling av forskning i ämnet djuromvårdnad.

Opponent: Professor Stefan Lundin, Sahlgrenska Universitetssjukhuset, Göteborg

Tid: 13.00–16.00 Plats: Hernquistaulan, SLU i Skara

Länk till avhandlingen

Hur det egentligen förhåller sig ska medieforskaren Michael Karlsson vid Karlstads universitet ta reda på i projektet ”Transparens och journalistisk trovärdighet”.

Forskningsprojektet beviljades nyligen 4,5 miljoner kronor från Vetenskapsrådet och kommer att bedrivas under tre år med start 1 januari 2013. Målet är att ge svar på i vilken utsträckning och på vilket sätt transparens, insyn, är en norm som bygger trovärdighet i nyhetsjournalistiken från publikens perspektiv. Det är forskning som idag saknas.

-Vi vet idag inte om det verkligen finns ett samband mellan nyhetskonsumenternas ökade insyn i journalistiken och en större trovärdighet. Det finns lika mycket som pekar åt olika håll. Vi vill få en detaljerad och vetenskapligt säkerställd bild av hur det faktiskt fungerar och hur journalistikens roll i demokratin påverkas på sikt, säger Michael Karlsson, docent i medie- och kommunikationsvetenskap vid Karlstads universitet.

Experiment med webbsidor
Tillsammans med kollegorna Christer Clerwall, lektor i medie- och kommunikationsvetenskap i Karlstad samt Lars Nord, professor i politisk kommunikation vid Mittuniversitetet, ska han i tre delprojekt ta reda på hur vi som mediekonsumenter reagerar på olika metoder på nyhetssajterna. Fokus kommer att ligga på det skrivna ordet.

Den första studien rör den faktiska effekten olika tekniker har på trovärdigheten. Vad man tror sig ha för attityder och beteende och hur man faktiskt gör i praktiken kan skilja sig åt en hel del. Här kommer forskarna att använda olika konstruerade webbsidor som presenterar nyheter på olika sätt, till exempel med och utan rättelser samt med och utan kommentarsfält.

I den andra studien ställer forskarna frågan: Vilka attityder har nyhetskonsumenterna till olika tekniker för insyn och medverkan? Här kommer forskarna gå ut med en rikstäckande enkät hem i brevlådan till ett representativt urval av Sveriges befolkning.

Den tredje och sista studien är fokusgrupper för att ta reda på varför nyhetskonsumenter värderar olika transparenstekniker på det sätt de gör och hur starka attityderna är.

-Projektet har även betydelse för demokrati och politisk kommunikation, eftersom en trovärdig nyhetsrapportering har ett tydligt samband med i vilken grad medborgare är informerade om aktuella händelser och politik. Dessutom kan resultatet ge viktig information till medierna om hur en trovärdig journalistik kan utformas, menar Michael Karlsson.

För 10 000 år sedan började människan odla sädesslaget korn i områden i Mellanöstern. Idag är korn den fjärde viktigaste grödan i världen.

I en ny studie kan nu forskare från Tyskland, Storbritannien, Italien och Sverige visa hur kornet anpassat sig till en miljö längre norrut genom att genetiskt förändrats för att anpassas till ett kyligare klimat.

Det ursprungliga kornets vagga stod i den så kallade ” bördiga halvmånen” i Mellanöstern. Här gror kornet efter varma torra somrar när de första höstregnen kommer. Bönderna kan under sådana klimatförhållanden skörda kornet på våren innan sommarhettan och torkan sätter in igen.

Men när kornet vandrade norrut med hjälp av handelsmän runt Medelhavet, till ett mera temperat klimat, var villkoren för odling helt annorlunda.

Det tog ungefär 3000 år för kornet att färdas norrut. Sädesslaget har nu funnits i dagens Europa i cirka 7000 år.

Under resan norrut fick kornet utveckla nya överlevnadsstrategier för att klara de hårda europeiska vintrarna. Det förändrandes selektivt till en gröda som kunde planteras på våren. En mer jämnt fördelad nederbörd och avsaknad av torrperioder var några av förutsättningarna.

Det nya kornet i Europa kunde dra nytta av långa sommardagar och skördades på sensommaren istället för på våren. Sommarkornet, till skillnad från det ursprungliga vinterkornet, hade nu etablerats.

Med hjälp av moderna genanalyser har forskarna nu konstaterat att en enda gen skiljer sommarkornet från vinterkornet. På ett ställe i gensekvensen av sommarkornet finns aminosyran alanin istället för prolin, som finns i vinterkornet. Den lilla förändringen gav kornet möjlighet att kunna växa under annorlunda klimatförhållanden.

Viktig kunskap inför framtiden
Forskarna är själva förvånade över resultatet att en enda gen kan innebära en sådan stor förändring och drar slutsatsen att det är viktigt att bättre förstå växters förmåga att hantera och anpassa sig till nya miljöer.

– Det är ett imponerande exempel på effektivitet i växternas evolution, och vi tror att kunskapen kan användas för att möta klimatförändringarna. Dessutom är studien ett bra exempel på ämnesövergripande arbete där kunskap från olika vetenskapsgrenar sammanförs, säger forskaren Alexander Walther.

Länk till artikel:

Minst 30 000 svenskar drabbas varje år av hjärnskakning och många av dem är unga. De flesta återhämtar sig inom dagar eller veckor, men en del får kvarstående besvär som huvudvärk, koncentrationssvårigheter eller depression, besvär som inte sällan ger nedsatt livskvalitet. Whiplashskador (pisksnärtskador) är också vanliga och uppkommer framför allt vid trafikolyckor. Nacksmärta och stelhet är de dominerande akuta symtomen, som normalt avtar inom några veckor men även efter whiplash förekommer kvarstående besvär.

Avhandlingen baserades på 2001 års skadedatabas vid Norrlands universitetssjukhus samt enkäter efter tre till fem år till personer som drabbats av hjärnskakning eller whiplashskada. Resultaten visar att i en stad av Umeås storlek (drygt 100 000 invånare) kommer ca 350-400 personer varje år att söka akutvård på grund av hjärnskakning och lika många för en whiplashskada.

Ca 50 % av kvinnorna och 30 % av männen i arbetsför ålder angav i enkäterna att de fått kvarstående symtom efter hjärnskakningen. För whiplashskador var motsvarande andel ca 50 % hos båda könen. Något överraskande framkom en påfallande snarlik bild av de kvarstående symtomen: Bland de fem vanligaste i båda skadegrupperna fanns nacksmärta, huvudvärk, trötthet och försämrat minne. Jämfört med friska kontrollpersoner hade personer med hjärnskakningar och whiplashskador fler symtom totalt sett. Vidare noterades att livstillfredsställelsen var lägre än väntat i båda grupperna. Drygt hälften av de skadade personerna var nöjda med livet som helhet, jämfört med 70 % av normalbefolkningen. Mest missnöjda var de skadade med sin fysiska hälsa.

– Det är viktigt att sjukvården fångar upp de personer som besväras av långvariga symtom för att tidigt kunna erbjuda rehabilitering. Sannolikt finns en klar förbättringspotential vid uppföljning av dessa patienter, komenterar Johan Styrke.

Han spekulerar också i att fynden kan antyda en överlappning mellan skadorna genom att en del av de drabbade kan ha fått en samtidig påverkan på nackens mjukdelar och på hjärnan.

INFORMATION & KONTAKT
Johan Styrke, som är född och uppvuxen i Umeå, är doktorand vid Institutionen för kirurgisk och perioperativ vetenskap samt Institutionen för samhällsmedicin och rehabilitering, Umeå universitet, och arbetar som ST-läkare vid Sundsvalls sjukhus där han nås på
tel. 060-18 14 81.e-post johan.styrke@surgery.umu.se

Fredagen den 7 december försvarar Johan Styrke, Institutionen för kirurgisk och perioperativ vetenskap samt Institutionen för samhällsmedicin och rehabilitering, Umeå universitet, sin avhandling med den svenska titeln Skallskador och whiplashskador – epidemiologi och långtidskonsekvenser (engelsk titel: Traumatic brain injuries and whiplash injuries – epidemiology and long-term consequences).

Disputationen äger rum kl. 13.00 i sal B, 9 tr., Tandläkarhögskolan, NUS.

Fakultetsopponent är professor David Cassidy, Syddansk Universitet, Odense, Danmark, och University of Toronto, Kanada.

Läs hela eller delar av avhandlingen på

Umeå universitet
Umeå universitet är ett av Sveriges största lärosäten med drygt 36 000 studenter och 4200 anställda. Här finns internationellt väletablerad forskning och ett komplett utbud av utbildningar. Vårt campus utgör en inspirerande miljö som inbjuder till gränsöverskridande möten – mellan studenter, forskare, lärare och externa parter. Genom samverkan med andra samhällsaktörer bidrar vi till utveckling och stärker kvaliteten i forskning och utbildning.

Svartrost, orsakad av svampen Puccinia graminis, är en allvarlig sjukdom i stråsädesgrödor i stora delar av världen och förr förekom stora skördeförluster även i Sverige. Det senaste allvarliga utbrottet i vete skedde 1951, då en tredjedel av den förväntade svenska skörden beräknas ha gått till spillo. Sedan dess har angreppen varit försumbara och sjukdomen har mer eller mindre fallit i glömska. Tillbakagången beror dels på odling av resistenta vetesorter, dels på en målmedveten utrotning av berberisbusken i odlingslandskapet – svartrostsvampen är värdväxlande, och sexuell fortplantning kan bara ske på berberis*.

Att Anna Berlin från SLU nu lägger fram en doktorsavhandling om svartrost beror på att sjukdomen återigen ses som ett möjligt hot för svenskt jordbruk, efter att ha varit bortglömd i ungefär fyrtio år. År 1994 avskaffades lagen om utrotning av berberis, och sedan dess har berberisbuskar blivit ett allt vanligare inslag i det svenska jordbrukslandskapet, till gagn för den biologiska mångfalden, men också för Puccinia graminis. I början av 2000-talet uppmärksammades det att svartrost orsakade skördeförluster i havre och ungefär samtidigt hade en ny och mycket aggressiv ras av svartrost som infekterar vete uppmärksammats i Östafrika.

Svampen Puccinia graminis har en komplicerad livscykel, med sexuell förökning på berberis och klonal förökning på en gräsvärd. I sitt doktorsarbete har Anna Berlin studerat svampens genetiska mångfald, värdspecialisering och evolutionshistoria. Hon diskuterar dessutom de bekämpningsstrategier som står till buds.

Svampen visade sig vara en väldigt skiftande patogen, med stora genetiska skillnader från fält till fält och från år till år, vilket tyder på att en stor mängd sporer med olika genetisk uppsättning sprids från berberisbuskar till fälten varje år. Dessutom fanns det så tydliga skillnader mellan de varianter som infekterar havre respektive råg och vete att dessa kan betraktas som skilda arter.

En genetisk undersökning av svampprover från Sverige, Tadzjikistan och Etiopien visade att de två varianterna troligtvis har skilt sig genom specialisering till de olika gräsvärdarna, eftersom delningen mellan havre och vete/råg skedde inom det tidsspann då patogenens två arter beräknas ha uppstått.

Anna Berlins arbete visar att förekomsten av berberis driver svartrostepidemierna i havre i Sverige. Borttagning av berberis skulle inte bara minska angreppen, utan också den genetiska variationen inom patogenen P. graminis. Eftersom sjukdomsförloppet är snabbt, är det viktigt att bekämpa så tidigt som möjligt vid ett angrepp, både för att minska skördeförlusterna och för att minska mängden sporer som kan spridas till andra fält.
Vete angrips inte av svartrost i Sverige idag. Det kan bero på att dagens vetesorter är resistenta mot den svartrost som finns i landet. Om en aggressiv variant kommer hit och integreras i den sexuella populationen, kan svartrost i vete däremot bli ett stort problem eftersom alla förutsättningar för en epidemi finns i Sverige.

INFORMATION & KONTAKT
Trädgårdsberberis, Berberis thunbergii, angrips inte av P. graminis, men korsningar med den vilda berberisen (i Sverige vanligen Berberis vulgaris) är vanliga och dessa angrips ofta.
En längre sammanfattning på svenska finns på s. 61–64 i avhandlingen.

Agronom Anna Berlin, institutionen för skoglig mykologi och växtpatologi, försvarar sin avhandling Population biology of Puccinia graminis – Implications for the epidemiology and control of stem rust vid SLU i Uppsala.

Tid: Fredagen den 30 november 2012, kl 09:15

Plats: Sal A 281, Biocentrum, SLU, Ultuna, Uppsala

Opponent: Research Plant Pathologist Yue Jin, USDA, University of Minnesota, Saint Paul, USA

Anna Berlin, 018-67 15 79, anna.berlin@slu.se
Länk till avhandlingen (pdf)

Detta och övriga pressmeddelanden från SLU:

Mats Tormods avhandling Till en berättelse om tröst: Eyvind Johnson omläst är en omläsning av Eyvind Johnsons författarskap, en omläsning från den första novellen till den sista romanen och den fråga som ställs är; vad var det egentligen han ville berätta.

Det har redan skrivits ett tiotal avhandlingar om Johnsons författarskap. Den första kom redan 1975 och den senaste 2010, men Tormod menar att tonen i allt detta varit väl så hövisk, man tycks inte ha vågat, inte velat närma sig den smärtsamma kärnan i det Nobelprisade författarskapet utan istället ägnat sig åt Johnsons berättarteknik och de uteslutande goda känslor som uttrycks i författarskapet.

Det är dock enligt Johnson med ”de alltför goda känslorna som man gör de sämsta böckerna”. Det finns därför anledning att hellre vara sann än hänsynsfull i en omläsning av författarskapet.
Eyvind Johnson är problematisk. Var han äkta norrbottning eller invandrad sörlänning, arbetarklass, kollektivist eller småborgare? Europé nämns han, men är han inte också hemlös, en flykting?

Tormods omläsning tar fasta på anomalierna i den etablerade bilden av författaren. Han rotar i komposten av överblivet och ignorerat, av faktiskt skytt material för att i refuser, bortglömda noveller, brev och annat misskänt spana efter sprickor i den polerade bilden av olympiern och där söka verktyg för att öppna de Johnsonska texterna – också de stora romanerna – för nya och friare tolkningar.

Kvinnobilder, sexualitet och särskilt kanske manlig frändskap blir bräckjärn som öppnar också kanoniserade verk som Krilon och Strändernas svall för nya sätt att läsa och förstå. Då kan det komma att handla om den sviknes besvikelse och en manlig pessimism som Tormod ser i författarskapets kärna. Det är linan som brister.

Boken är en doktorsavhandling i litteraturvetenskap. Något i strid mot genrekonventioner har författaren också försökt skriva en läsbar bok. Och förlaget göra en vacker.

INFORMATION & KONTAKT
Om avhandlingsförfattaren
Mats Tormod är norrbottning, född och uppvuxen, länge boende och verksam i Eyvind Johnsons älvdal.  Efter trettio år som arkitekt i Luleå ledsnade han på ritandet och skojandet i byggbranschen och började läsa filosofi och litteraturvetenskap vid Tekniska universitet i Luleå, och Universitet i Umeå. Flyttade senare till Stockholm och satte sig i handskriftssalen i Kungliga Biblioteket vid Humlegården.

Disputationen äger rum fredag 7 dec, kl 10.00 – 12.00, Hörsal F,  Humanisthuset, Umeå universitet.

Opponent: Merete Mazzarella, professor emerita, nordisk litteratur, Helsingfors universitet.
Kontaktuppgifter: Mats Tormod, mats@tormod.se, www.matstormod.se, tfn 070-554 03 78

Distribution: Bokförlaget Atlantis AB, Sturegatan 24, 114 36 Stockholm.
Tel 08–545 660 70. Fax 08–545 660 71, www.atlantisbok.se  
Länk till avhandlingen Till en berättelse om tröst: Eyvind Johnson omläst

Hjärtsvikt drabbar cirka 3 procent av befolkningen och förkommer i två former: minskad förmåga hos hjärtmuskeln att dra ihop sig respektive minskad förmåga hos hjärtat att slappna av igen efter en sammandragning. Den första formen drabbar yngre patienter, oftast män, och kan behandlas. Den andra formen av hjärtsvikt, HFPEF (heart failure with preserved ejection fraction), drabbar främst äldre och kvinnor, och har fram till nu varit omöjlig att behandla.

I den nu publicerade studien har forskare vid Karolinska Institutet, i samarbete med kollegor vid Linköpings universitet, Södersjukhuset och Karolinska Universitetssjukhuset, analyserat data från cirka 40000 patienter i det nationella hjärtsviktsregistret, RiksSvikt. Resultatet visar att patienter med HFPEF som behandlats med så kallade ACE-hämmare och angiotensinreceptorblockerare – vanliga blodtryckssänkande läkemedel – hade en högre överlevnad än patienter som inte fick denna behandling. Skillnaderna kvarstod efter statistisk justering, där forskarna tog hänsyn till andra riskfaktorer så som patienternas ålder och allmänna hälsotillstånd, och den slutgiltiga ökningen i överlevnad var 10 procent.

Vid hjärtsvikt utsöndras stresshormoner som långsiktigt är skadliga för hjärtat. Både ACE-hämmare och angiotensinreceptorblockerare hindrar effekterna av dessa stresshormoner. Tidigare forskning inom området har inte kunnat påvisa någon effekt av dessa läkemedel på hjärtsvikt där felet ligger i nedsatt förmåga att slappna av efter sammandragning. Forskarna bakom den nu publicerade studien tror dock att dessa tidigare undersökningar kan ha varit för små. Samtidigt konstaterar de att det fortfarande behövs mer forskning för att säkerställa dessa nya resultat.

– Eftersom vi inte har gjort en så kallad randomiserad studie, där man lottar patienter till antingen behandling eller en kontrollgrupp som får placebo, måste vi fortfarande vara försiktiga med att dra alltför långtgående slutsatser av resultaten. Men det stora antalet patienter som ingick i vår studie talar för att fler hjärtsviktspatienter skulle kunna få hjälp genom behandling med de här förhållandevis billiga läkemedlen, säger Lars Lund, docent vid Karolinska Institutet, som lett studien.

INFORMATION
Arbetet har genomförts med ekonomiskt stöd av Härt-Lungfonden, Stockholms läns landsting och organisationen Sveriges kommuner och landsting.

Publikation: ”Association between use of renin-angiotensin system antagonists and mortality in patients with heart failure and preserved ejection fraction – a prospective propensity score-matched cohort study”, Lars H Lund, Lina Benson, Ulf Dahlström och Magnus Edner, Journal of the American Medical Association, JAMA, 28 November 2012, Vol 308, No 20.

Landets virkesförråd fortsätter att öka och är nu uppe i drygt 3100 miljoner skogskubikmeter. Det visar statistik från Riksskogstaxeringen SLU i publikationen Skogsdata 2012.

– Vi ser att ökningstakten för virkesförrådet är tillbaka på samma nivå som innan stormarna i mitten av 2000-talet, säger Jonas Fridman, programchef för Riksskogstaxeringen vid SLU.
Publikationen Skogsdata 2012 har i år temat skogsodling, skogsvård och avverkning. Här framgår att det under perioden 1983-2010 skedde förändringar i hur den svenska skogen etableras, sköts och avverkas. På 1990-talet var till exempel självföryngring vanligare än nu.

– Trenden med en stor andel självföryngring har brutits under 2000-talet. Nu står skogsplantering för 75 procent av föryngringen och är den klart dominerande metoden, liksom den var under 1980-talet, berättar Göran Kempe, som tillsammans med Jonas Fridman författat temaavsnittet.

Analysen visar också att:

INFORMATIONA & KONTAKT
Publikationen SKOGSDATA 2012 är kostnadsfritt tillgängligt som pdf via Riksskogstaxeringens hemsida . Det går även att ta del av statistiken via Riksskogstaxeringens statistikportal [Ref 2].

Mer information:
Jonas Fridman, 090-786 8472, 070- 678 40 52, Jonas.Fridman@slu.se
Göran Kempe, 090-786 8298, Goran.Kempe@slu.se

Fakta
Riksskogstaxeringen är en årlig landsomfattande stickprovsinventering av skog och mark i Sverige som utförs av SLU i Umeå. De insamlade uppgifterna används bland annat till att producera officiell statistik om Sveriges skogar. Riksskogstaxeringens data används även för uppföljning och utvärdering av aktuell skogs-, miljö- och energipolitik.
Gå gärna in på Riksskogstaxeringens hemsida och statistikportal, där det finns en stor mängd statistik och analyser om Sveriges skogar.

Riksskogstaxeringen är en del av program Skog [Ref 5] inom SLU:s fortlöpande miljöanalys

Avhandlingen består av tre delar. I den första delen behandlas ett problem med överföring av data. Då man överför en mängd symboler händer det att några symboler på vägen blir fel på grund av brus.

För att det ursprungliga meddelandet ska kunna återskapas kodar man det med en så kallad felrättande kod, vilken bland annat ökar antalet symboler som överförs. En sådan kod är konstruerad så att när meddelandet avkodas framstår det ursprungliga meddelandet i korrekt skick, även om begränsade fel uppstått vid överföringen av meddelandet. Desto större fel man vill skydda sig mot, desto fler extra symboler krävs. Det finns teoretiska gränser för hur många extra symboler som krävs för att nå en viss felrättningskapacitet. Avhandlingens första del är avgränsad till fasmodulering, en speciell typ av dataöverföring. En tidigare presenterad övre gräns för prestanda för koder vid symmetrisk fasmodulering och normalfördelat (eller Gaussiskt) brus har generaliserats för att fungera även vid asymmetrisk fasmodulering, samt vid generaliserat Gaussiskt brus.

I den andra delen behandlas ett problem med kluster av datorer. Då många datorer gemensamt ska köra ett program, det vill säga en mängd processer, finns risk att någon dator kraschar. Under vissa förutsättningar kan processer som ursprungligen allokerats till en dator som kraschat flyttas till andra datorer i klustret. Man vill gärna att programmet körs snabbt i de fall då ingen dator kraschar, men man vill också att programmet körs snabbt i de fall då högst en dator kraschar (att flera datorer ska krascha betraktas som mycket osannolikt). Om man vill allokera processerna så att man kan garantera viss prestanda vid en datorkrasch, hur bra prestanda kan man då uppnå när ingen dator kraschar?

I den tredje delen behandlas ett problem med att avbilda GPS-mätningar till en färdväg på en karta. GPS-mätningar är sällan helt korrekta, de slår ofta fel på ett par meter och ibland på flera tiotal meter. För navigationshjälp vill man kunna avgöra den mest sannolika positionen, givet en serie mätningar. För en mängd andra tillämpningar, så som trafikanalys och elektroniska tullsystem vill man kunna avgöra vilken väg man mest sannolikt färdats, givet en serie mätningar. Det finns redan åtskilliga algoritmer för att lösa problemen, men ingen algoritm ger perfekta lösningar. I avhandlingen presenteras, utöver teoretiska diskussioner kring så kallade sannolikhetsbaserade algoritmer, en metod för att utnyttja att mätfelen vid konsekutiva mätningar beror på varandra. Det har inte gjorts förr, och kan leda till bättre precision hos kommande algoritmer.

INFORMATION & KONTAKT
Disputationen är öppen för allmänheten.
Dag: Torsdag 29 november
Tid: Kl 13:00
Plats: C216, C-huset, BTH, Campus Gräsvik, Karlskrona

För mer information, kontakta Efraim Laksman på telefon 0455- 38 56 84 eller via e-post: efraim.laksman@bth.se Se även www.bth.se

Sverige är ett land där tilliten och känslan av trygghet är hög. Kommer en turist hit och frågar i vilka områden eller stadsdelar man kan promenera, svarar vi oftast att det går bra att promenera överallt. Vår känsla för det allmänna är att det är tryggt. Men varför är det så? Vad är det som får svenskarna att känna sig trygga och hysa tillit till det offentliga rummet och det offentliga som organisation?

– Staten har fredliggjort territoriet och reglerat de mellanmänskliga relationerna vilket gör att vi inte har anledning att bråka med varandra säger han. Dessutom har det i Sverige och några få andra västländer utvecklats system med granskningsprocesser som har misstron som grund, därav begreppet strukturerad skepticism. I och med att systemen och mekanismerna finns och fungerar, känner vi en trygghet som i sin tur skapat den relativt stora tilliten till stat och samhälle, säger Apostolis Papakostas, professor i sociologi vid Södertörns högskola och författare till boken.

Ett exempel på strukturerad skepticism som är viktig i det svenska systemet är regelbaserad transparens.

– I Sverige har vi ett system som är förutsägbart. Det finns en tydlig struktur i beslut, lagar och regler som gör att vi sällan blir förvånade över konsekvenserna i kontakten med det allmänna, säger Apostolis Papakostas. När ett utfall av ett beslut blir förutsägbart på basis av en generell regel litar vi på den myndighet som fattar detta beslut.

I andra länder kan en bristande förutsägbarhet och konsekvens vara en orsak till att människor inte litar på beslut.

I boken kommer Apostolis Papakostas fram till att strukturerad skepticism är den starkaste mekanismen för att känna tillit. Men all tillit är inte av godo.

– Tillit kan ha problematiska effekter, konstaterar Apostolis Papakostas. Det handlar om en social relation där två parter litar på varandra. Det kan leda till naivitet, men även till korruption. Korruption bygger på tillit mellan människor.

Ett kapitel i boken ägnas åt nycklarnas historia och utveckling, eftersom de berättar mycket om tillit och misstro.

Apostolis Papakostas har genom empiriska studier undersökt människors syn på sina nycklar. Det visar sig att människor misstror sin omvärld och delar upp den i tillitszoner, på samma sätt som han eller hon anförtror andra sina nycklar.

– Väldigt få personer anförtros till exempel nyckeln till ett skåp där man förvarar privata ägodelar, dessa personer känner man stor tillit till. Fler har tillgång till husnycklarna och ännu fler kan låna ens bilnycklar. Cirkeln växer i takt med att kravet på tillit minskar, menar Apostolis Papakostas.

Boken ”Civilizing the Public Sphere: Distrust, Trust and Corruption” är utgiven på det internationellt välrenommerade förlaget Palgrave Mcmillan, som första bok i deras nya serie ”Palgrave Studies in European Political Sociology”.

KONTAKT
Apostolis Papakostas, professor i sociologi vid Södertörns högskola: apostolis.papakostas@sh.se eller 070-382 55 66

Har 400 år gamla kartor och äldre stadsbyggande något att tillföra dagens stadsplanerare? Det menar Nils Ahlberg, som skrivit boken Svensk stadsplanering. Arvet från stormaktstiden – resurs i dagens stadsutveckling.

Svensk stadsplanering under stormaktstiden har en omfattning som saknar motstycke i dåtidens Europa. Det var en tid av storslagna visioner och genomgripande förändringar, som också har varit grunden för städernas fortsatta utveckling. Än idag präglar denna tidsperiod de flesta av våra äldre städer.

– Kunskapen om det äldre stadsbyggandet är en kulturell och ekonomisk resurs, som är viktig att ta tillvara och bygga vidare på när vi nu utveck­lar våra städer och planerar för framtiden, framhåller Nils Ahlberg. Ett historiskt perspektiv i arbetet med dagens stadsutveckling bidrar till att skapa omväxlande och upplevelserika stadsmiljöer. Och en ökad insikt om vårt kulturarv kan på ett positivt sätt bidra till lokal identitet och självkänsla.

Detta rikt illustrerade standardverk ger en samlad bild av svensk stadsplanering i Sverige, Finland och Östersjöprovinserna från 1500-talet till idag med tyngdpunkt på 1600-talet. Bokens första del skildrar den svenska stadens framväxt, förklarar vilka faktorer som styrt stadsutvecklingen och sätter in den i ett större sammanhang genom jämförelser med andra städer, främst i Europa. Den andra delen beskriver närmare 170 enskilda städer. Cirka 500 unika kartor hjälper oss att förstå dagens stad och läsa av hur gator, tomtindelning och öppna stadsrum förändrats och vad som förmedlar platsens historia.  

Boken vänder sig till alla de som deltar i planering, utformning och utveckling av våra städers framtid och till den vet­girige med kulturellt och historiskt intresse.

Nils Ahlberg är filosofie doktor i landskapsplanering/konstvetenskap. Han har arbetat med bebyggelsehistoria och samhällsplanering på Riksantikvarieämbetet och för länsstyrelser, kommuner och Unescos världsarvslista. Han har tilldelats EU:s kulturarvspris/Europa Nostra-priset för den forskning som ligger till grund för boken.

Boken beställs på www.formas.se eller i bokhandeln. ISBN 978-91-540-6070-2, 424 sidor, inbunden, rikt illustrerad. Pris 498 kronor inklusive moms. Fraktkostnad tillkommer.

Innehåll (pdf)

Tv-intervju med författaren (30 min) http://urplay.se/Produkter/174889-En-bok-en-forfattare-Svensk-stadsplanering )

– Vi kan alla behöva lite hjälp för att behålla goda vanor och rutiner. För vissa grupper, som till exempel äldre människor, kan det vara av stor betydelse att få en påminnelse om att ta sina mediciner eller att aktivera sig en stund, säger Amy Loutfi, som tillhör Centrum för tillämpade autonoma sensorsystem, AASS, vid Örebro universitet.
Forskarna arbetar med att ta fram enkla system för att ge äldre tillgång till tjänster som ger delaktighet, säkerhet och hälsovård. Förutom att få en påminnelse om att ta sin medicin, utvecklar forskarna tjänster som gör det möjligt att hålla kontakten med nära och kära och bo säkert med tanke på till exempel bränder och inbrott.
– Den stora utmaningen är att skapa tjänster som använder relativt enkla sensornätverk men kopplar samman olika informationskällor för att kunna ge mer komplexa larm eller påminnelser. Ett system som till exempel vet att personen i fråga inte befinner sig nära sin medicin och därför skickar en påminnelse tidigare för att han eller hon ska hinna ta sin medicin i tid.
– AASS har ansvar för att utveckla just intelligensen i tjänsterna, säger Amy Loutfi.
Projektet tillhör EU-programmet Ambient Assisted Living (AAL) och involverar forskare från Sverige, Spanien, Tyskland och Slovenien och koordineras av Barcelona Digital, BDigital, i Spanien.
För mer information kontakta Amy Loutfi: E-post: amy.loutfi@oru.se
Telefon: 019-301116
Örebro universitet är ett av Sveriges mest expansiva universitet med 17 000 studenter och  1 200 anställda. Universitetet har utbildning och forskning inom psykologi, humaniora, juridik, samhällsvetenskap, naturvetenskap, teknik, vård, medicin, undervisning, musik och idrott. Vi erbjuder 60 utbildningsprogram på grundnivå och 30 program på avancerad nivå samt cirka 800 fristående kurser. www.oru.se [Ref 1]

En lapptäckesdikt, eller centodikt som den i allmänhet kallas (cento betyder lapptäcke på latin), är ett poetiskt verk som helt består av verser eller passager tagna från andra författare, sammanfogade i en annan ordning så att de får en ny betydelse.

Doktoranden Sigrid Schottenius Cullhed har undersökt poeten Faltonia Betitia Probas 694 verser långa lapptäckesdikt som är ett tidigt exempel på kulturell assimilering av de judeo-kristna och grekisk-romerska litterära och bibelvetenskapliga traditionerna. Den är uteslutande komponerad med verser från den romerske poeten Vergilius tre diktverk Aeneiden, Georgica och Eklogerna men återberättar episoder ur Gamla och Nya Testamentet.

– Min forskning visar att de varierande föreställningarna om personen och poeten Proba har haft stor betydelse för hur hennes text har kategoriserats och tolkats. Från den medeltida och tidigmoderna bilden av Proba som en lärd poet eller till och med gudomligt inspirerad sibylla över till uppfattningen om henne som en misslyckad och föraktad diktare. Den utvecklingen speglas i förändrande attityder till själva texten, både i allmänna kulturella sammanhang och i forskningen.

Det stora antalet handskrifter och utgåvor från 700-talet fram till 1600-talet och de till övervägande delen positiva gensvaren på hennes dikt ersattes av eftertryckliga fördömanden under 1800- och 1900-talen, då dikten inte längre betraktades som riktig litteratur utan som en respektlös stöld och förvrängning av å ena sidan Vergilius och å den andra Bibeln. Fram växte då en negativ berättelse, baserad på spekulation snarare än historiska bevis, enligt vilken de ”tidiga läsarna” hade förkastat Probas dikt.

– Strategier för att urskulda hennes litterära verk utarbetades och i det syftet presenterades hon inte sällan som en välvillig mor, hustru och from kristen som skrivit dikten för att undervisa sina söner i kristendomens historia. Trots textens litterära mångtydighet användes den som källa för att rekonstruera den historiska personen Probas känslor och intentioner. Den tolkningstraditionen lever kvar ännu idag.

I en rad nya tolkningar visar Sigrid Schottenius Cullhed hur poeten genom sitt återbruk av verser ur Vergilius verk utformar ett nytt kristet poetiskt språk. Hennes studie klargör också hur de romerska myterna vävs samman med den bibliska historien genom så kallade typologiskta strukturer. Typologisk tolkning var en central del av den tidiga kyrkans tolkningspraktik och genom denna kopplades Nya Testamentet samman med den hebreiska Bibeln som på så vis blev Gamla Testamentet. I Probas dikt får till exempel de romerska gudarna Venus och Herkules förebåda Maria och Jesus.

– Studien leder till en mer nyanserad bild av inte bara Probas dikt och dess historia utan även av den senantika litteraturen som sådan, kvinnliga författares villkor i litteraturhistorien och forskningen, samt mekanismer kring litterär marginalisering och kanonbildning, säger Sigrid Schottenius Cullhed.