– Det är ingen hemlighet att vi inte alltid lyckas hjälpa ungdomar som hamnat snett. Av de 600 ungdomar, som varje dag vistas i olika dygnsinsatser utanför hemmet, är det många som fortsätter med kriminalitet och missbruk efter avslutad institutionsvård. Jag hoppas att min forskning kan leda till förbättringar, säger Lia Ahonen, forskare i socialt arbete vid Örebro universitet som nu skrivit sin avhandling.
Hon har undersökt vad det är inom institutionsvården för ungdomar som hindrar alternativt främjar en positiv utveckling. Hennes forskning visar att många institutioner saknar den kunskap och organisation som krävs för att kunna ge ungdomar en effektiv behandling.
– Det vore önskvärt att all personal till exempel har en grundutbildning som exempelvis beteendevetare, socionom, socialpedagog eller likvärdig för att sedan gå vidare och få en påbyggande utbildning i den specifika behandlingsmetod som verksamheten använder.
Saknar grundläggande utbildning
– I nuläget saknar många anställda grundläggande utbildning i mänsklig utveckling. Personalen har olika åsikter om hur behandlingsmetoder ska användas, hur behandlingen ska gå till och hur man ska hantera olika situationer, säger Lia Ahonen.
Hennes forskning visar att det krävs enighet bland ledning såväl som personal, och en tydlig organisation och att det inte hjälper att utbilda personalen i specifika behandlingsmetoder om de inte har en bra grund att stå på. Alla anställda måste vara överens om hur de ska arbeta för att de ska kunna hantera konflikter och bli en tillräckligt stark personalgrupp för att helst till och med klara av att släppa in ungdomarna på ett bra sätt.
– Detta är svårt och kräver en hel del arbete. I vissa fall har inte ens ledning och personal samma syn på hur institutionen ska kunna uppnå de önskvärda förändringarna hos ungdomarna. När detta inte stämmer är det oerhört svårt att få personalgruppen att fungera på ett effektivt sätt.
Investera i personalen
– Samma synsätt måste genomsyra hela organisationen, inte bara de 3 timmar per vecka som ungdomarna får behandling. För att de resterande 165 timmarna av veckan ska användas på ett bättre sätt krävs att man investerar både i personalen och organisationen.
Alla anställda behöver till exempel ha god kännedom inom gruppsykologi för att kunna ingripa på rätt sätt i olika situationer. Det är viktigt för att tiden inom ungdomsvården ska leda till en positiv förändring och inte bli en skola i brott.
– Det finns mycket bra inom ungdomsvården och jag är inte emot institutionsvård. Men det finns brister och de måste uppmärksammas och åtgärdas om vi ska kunna hjälpa fler ungdomar att komma på rätt kurs igen.
Halvledande material är en förutsättning för den moderna elektroniken och optoelektroniken. När man kontrollerar att materialet är rätt blandat, ”dopat”, och att dess elektriska egenskaper därmed fungerar som de ska, har man de senaste hundra åren använt sig av så kallade Hallmätningar – något annat sätt finns egentligen inte.
Med sådana mätningar karaktäriserar man halvledare och halvledarkomponenter på ”makro-skalan”. Däremot har man famlat i blindo för motsvarande mätningar på komponenter i nanostorlek, vilka blir allt vanligare när elektroniktillverkningen numera befinner sig på atomnivå.
Men Kristian Storm, doktorand i nanovetenskap vid Lunds Tekniska Högskola, ser ut att ha löst problemet. Resultat publiceras i senaste numret av Nature Nanotechnology.
– Alla i forskarvärlden har sagt att det bara var att glömma att kontrollera dopningen och mäta strömmen på nanonivå. Men när jag föreslog mätmetoden till Kristian Storm sa han att ”det där kan jag fixa” – och så gick han in i labbet och gjorde det! berättar Lars Samuelson, professor i halvledarfysik och Kristian Storms handledare.
Det är otroligt små kvantiteter det handlar om. Det räcker med att man byter ut en atom på en miljard för att de elektriska egenskaperna skall ändras.
Nanotrådar, halvledarstrukturer vilka forskarna slöjdar fram atom för atom, är numera ett etablerat forskningsområde. Kristian Storms metod är generell och kan användas inom hela nanotrådsfältet. Den förväntas därmed leda till effektivare komponenter för elektronik och optoelektronik. Det material som Kristian Storm och hans kollegor har jobbat med heter InP, indium-fosfid. Det finns i lysdioder, solceller och i datorns optiska kommunikation.
– Vi kom på att vi kan använda en nyutvecklad teknik där en tunn polymer läggs på provet. Denna polymer bakar in nanotråden och gör det enklare att tillverka elektriska kontakter till den. Med hjälp av ett slags elektronmikroskop la vi sedan på de elektriska kontakterna, säger Kristian Storm.
Han och hans kollegor har dessutom använt sig av en elektronstråle för att få nanotråden att skicka ut ljus. Ljuset som skickas ut innehåller information om blandningen av materialet och metoden kan därför användas för att säkerställa resultaten från de elektriska mätningarna.
– Utifrån våglängden som skickas ut kan vi lista ut koncentrationen av dopatomer, säger han.
Fakta: Halvledare är material som varken leder ström lika bra som metaller, eller hindrar den lika effektivt som en isolator. Kisel och germanium är två exempel. Det kanske inte låter så bra, men är i själva verket alldeles förträffligt. Orsaken är att vi kan påverka deras ledningsförmåga genom att till exempel introducera främmande störatomer, så kallad dopning. Ifall material med olika typer av dopning kombineras kan man i sin tur tillverka t.ex. solceller eller lysdioder.
KONTAKT OCH INFORMATION
Kristian Storm, doktorand i Fasta tillståndets fysik, +1 408 507 1049, Kristian.Storm@ftf.lth.se , Lars Samuelson, professor i halvledarfysik, 046-222 76 79, 070-317 76 79, Lars.Samuelson@ftf.lth.se. Eftersom båda är på konferens i San Fransciso kan man också kontakta de artikelförfattare som finns i Lund, t ex Magnus Heurlin, doktorand, 046-222 43 68 , 0708252448, Magnus.Heurlin@ftf.lth.se eller Bo Monemar, professor emeritus i halvledarfysik; Bo.Monemar@ftf.lth.se 0708-17 57 97 . Bild på Kristian Storm bifogas.
Läs Natures egen populärvetenskapliga artikel: http://www.nature.com/nnano/journal/vaop/ncurrent/pdf/nnano.2012.191.pdf
Sedan organiserad screening infördes i Sverige på 1960-talet har antalet kvinnor som insjuknar och dör i livmoderhalscancer minskat kraftigt. Screeningen, där cellprov tas från livmoderhalsen och undersöks i ljusmikroskop, upptäcker cellförändringar tidigt så att de kan behandlas innan de orsakar cancer.
Men trots intensiv screening dör fortfarande 250 kvinnor varje år av livmoderhalscancer i Sverige, och ytterligare 500 insjuknar.
Det nuvarande testets känslighet är låg, vilket gör att cellprov måste tas minst vart tredje år. Ett stort antal prover måste dessutom göras om på grund av osäkra resultat – något som orsakar oro hos patienten och extra kostnader för sjukvården.
Forskare vid Sahlgrenska akademin, Göteborgs universitet har nu utvecklat ett kompletterande test som kan minimera antalet cancerfall som missas.
– Cirka 70 procent av alla fall av livmoderhalscancer orsakas av två särskilda virustyper, kallade HPV16 och HPV18. Vi har utvecklat en metod som identifierar markörer för dessa cancerframkallande virus i cellen, vilket möjliggör en mera objektiv tolkning av testresultatet, säger doktoranden Maria Lidqvist som presenterar metoden i sin avhandling:
– Metoden kan ge säkrare diagnoser i tveksamma fall, vilket kan minimera antalet missade cancerfall och minska antalet kvinnor som måste återkallas på grund av svårbedömda cellprov.
FAKTA LIVMODERHALSCANCER
Livmoderhalscancer orsakas av ett begränsat antal sexuellt överförbara humana papillomvirus (HPV). De flesta kvinnor och män smittas av HPV någon gång under livet, men endast en liten andel av infektionerna orsakar cellförändringar. I de flesta fall läker även cellförändringarna ut eller kan behandlas enkelt. En liten andel av infektionerna orsakar dock, om de inte upptäcks och behandlas, allvarliga cellförändringar vilka kan leda till cancer.
Livmoderhalscancer är den näst vanligaste cancerformen bland kvinnor, med ca 500 000 nya fall och 270 000 dödsfall årligen i världen. I länder med screening har både cancerincidens och dödlighet minskat avsevärt, men trots organiserad screening avlider tusentals kvinnor på grund av livmoderhalscancer i världen varje år.
Strandnära områden är mer populära än någonsin, och gamla hamnområden i många städer byggs om till bostadskvarter. Problemet är att en hel del kommuner inte tar hänsyn till framtida havsnivåhöjning när hamnkranarna tas ner och bostadshusen växer upp. Det finns kommuner i Skåne som bygger på lägen som inte är lämpliga, och är inte kommunerna förberedda på högre nivåer får det negativa ekonomiska konsekvenser för infrastruktur som vägar, men också natur- och bostadsområden.
Vidare är det bra mycket billigare att förbereda sig redan nu genom god planering än att agera när det väl händer.
– Kommunerna behöver ta hänsyn till risken för högre havsnivåer och dessutom planera för ett längre tidsperspektiv, säger Jacob von Oelreich, forskare på avdelningen för miljöstrategisk analys vid KTH och en av de ansvariga bakom rapporten.
Idag saknas helt långsiktig planering för stigande havsnivåer bortom år 2100. Främst SMHI, Länsstyrelsen i Skåne län och Helsingborgs kommun lyfter fram betydelsen av planering på längre än hundra års sikt. Mycket få kommuner planerar dock för ett längre tidsperspektiv och detta pekar på att samhällets långsiktiga planering för havsnivåhöjning behöver förbättras.
Studien visar också att kommuner och länsstyrelser i södra Sverige efterfrågar en ökad tydlighet från statligt håll. Förutom konkret stöd i form av planeringsunderlag vill man även ha tydliga statliga riktlinjer för planeringen för stigande havsnivåer. Studien pekar därmed på behovet av en statlig strategi för havsnivåplaneringen i Sverige.
SMHI är den dominerande källan till kommunernas uppskattningar av framtida havsnivåer. Spridningen är dock stor mellan olika kommuners uppskattningar, vilket pekar på den osäkerhet som råder om vilken havsnivåhöjning som är rimlig att förhålla sig till. De senaste åren kan en trend skönjas att kommuner utgår från SMHI:s uppskattning om ”runt en meters” havsnivåhöjning fram till år 2100.
Ett varmare klimat framöver innebär med all säkerhet stigande havsnivåer. Och samhället behöver förbereda sig på att hantera dessa, trots de osäkerheter som råder kring hur snabb och hur omfattande havsnivåhöjningen kommer att bli. Den största osäkerheten i projektionerna av framtida havsnivåer är hur inlandsisarna på Grönland och Antarktis kommer att reagera på klimatförändringarna. Dessa har reagerat snabbare än vad man tidigare trodde. Under senare tid har allt högre värden angetts i flera artiklar publicerade i vetenskapliga tidskrifter. Här uppskattar man höjningen av havsnivån fram till år 2100 till 1–2 meter för de högsta utsläppsscenarierna.
Havet kommer också fortsätta att stiga under många århundraden, även om utsläppen av växthusgaser upphör helt. Den lokala havsnivåhöjningen varierar från det globala medelvärdet och påverkas av flera olika faktorer.
I rapporten från KTH kartläggs hur 33 kustkommuner i södra Sverige hanterar höjda havsnivåer i sin planering och vilka uppskattningar av framtida havsnivåer de utgår ifrån. I studien intervjuas handläggare och ansvariga för havsnivåplanering vid kommuner, länsstyrelser, Myndigheten för samhällsskydd och beredskap (MSB), Sveriges meteorologiska och hydrologiska institut (SMHI) och ett konsultbolag.
Efter friskolereformen 1992 kan eleverna välja mellan kommunala och fristående skolor. Antalet friskolor har växt kontinuerligt och idag går mer än 12 procent av grundskoleeleverna i friskolor.
Bättre provresultat och längre utbildning
Rapportförfattarna finner att en högre andel elever i friskolor förbättrar resultaten på elevers nationella prov och betyg i grundskolans årskurs 9. Om andelen elever ökar med 10 procentenheter i en kommun så ökar elevernas kunskaper med 3–4 procent i grundskolan. Effekten kvarstår när eleverna når gymnasiet. Andelen elever som läser vidare på universitetet ökar med 2 procentenheter till följd av fler friskolor i grundskolan och antalet utbildningsår vid 24 års ålder ökar med nästan en månad i genomsnitt.
– Det tar 8–10 år efter att friskolereformen infördes innan vi hittar tydliga positiva effekter. Det beror troligen på att det tog tid för friskolor att bli mer än ett marginellt fenomen i de flesta kommuner, säger Mikael Lindahl.
Elever i både kommunala skolor och friskolor påverkas, friskoleeleverna förefaller inte gynnas mer.
– Vi vet inte om det är konkurrensen som gör att skolor förbättrar sig, eller om nya idéer sprids i större utsträckning. Vi finner inte att olika typer av friskolor skulle generera olika effekter, säger Mikael Lindahl.
Vidare ökar inte skolkostnaderna när fler väljer friskolor.
Rapportförfattarna jämför skolresultaten i kommuner där andelen friskoleelever förändrats olika mycket. De tar hänsyn till kunskapsutvecklingen innan reformen, förändringar i elevgrupperna, betygsinflation och andra samtida skolreformer. Friskolereformen genomfördes inte med syftet att senare utvärderas: de kommuner där fler friskolor etablerades skiljer sig på många sätt åt från andra. Detta tillsammans med att det tog flera år innan friskolesektorn började växa på allvar är en utmaning vid utvärdering.
– Vi kan därför inte helt utesluta att det finns faktorer som vi inte kan beakta som påverkar resultaten, men våra resultat förändras inte nämnvärt när vi tar hänsyn till en rad tänkbara snedvridande faktorer, säger Anders Böhlmark.
Studien har utförts av makarna Yvonne och Stefan Lagrosen på Högskolan Väst i Trollhättan. Yvonne Lagrosen är docent i kvalitetsutveckling och Stefan Lagrosen är professor i företagsekonomi. Deras forskning har under många år handlat om kvalitetsutveckling, bland annat i skolan. De har funnit att engagerat ledarskap och delaktighet för de anställda är grundläggande för att man ska lyckas med kvalitetsarbete. En annan grundläggande princip är att man måste analysera vem verksamheten är till för och ta reda på vad målgruppen behöver och vill ha. I skolan är målgruppen naturligtvis framför allt elever och föräldrar. För att uppnå kvalitet måste man också ställa sig frågorna hur gör vi och hur kan vi förbättra arbetsprocesserna. Man behöver ha en strävan efter ständiga förbättringar och underbygga sina beslut med fakta.
– Många har en ytlig syn på kvalitetsarbete, men det handlar om värderingar och många av de fenomen och värderingar som finns i kvalitetsarbete påminner om det som man pratar om inom hälsopromotion, säger Stefan Lagrosen.
Yvonne och Stefan Lagrosen har tidigare funnit samband mellan hälsa och principerna för kvalitetsutveckling hos anställda i industriföretag. Speciellt betydelsefullt för hälsan var engagerat ledarskap och de anställdas delaktighet.
I den nya studien har forskarna undersökt om samma mönster finns bland lärare. De kontaktade ett slumpmässigt urval av alla grundskolor i Västra Götalandsregionen. 229 lärare besvarade forskarnas enkät. Frågorna gällde hur pass tydliga, pålitliga, stödjande, rättvisa och stimulerande deras chefer är. De fick också svara på om de har inflytande, får kompetensutveckling, har kontroll över sin arbetssituation, kan säga sin åsikt med mera. Dessutom fick de frågor om hur de uppfattar sin hälsa. Resultaten visar att det fanns ett starkt samband mellan lärarnas hälsa och deras delaktighet respektive ledarskapet.
Men hur gör man för att förändra organisationskulturen?
– Man ska försöka ta till sig värderingarna. Alla kan göra det oavsett på vilken nivå man befinner sig, men en enskild lärare har begränsad möjlighet att göra något. Det handlar framför allt om skolledningen. Man måste ha ett djupgående lärande som inte bara förändrar ytliga arbetssätt, utan som faktiskt förändrar hur man tänker, säger Stefan Lagrosen.
Referens: Yvonne Lagrosen, Stefan Lagrosen, (2012) ”Organisational learning for school quality and health”, International Journal of Educational Management, Vol. 26 Iss: 7, pp.664 – 677
Bakom forskningen står Ingela Wadbring, professor i medie- och kommunikationsvetenskap vid Mittuniversitetet, som har undersökt innehållet i svensk dagspress 1960-2010. Projektet ”Journalistikens kommersialisering – mera myt än sanning?” har finansierats av Riksbankens Jubileumsfond.
Hon ser hur journalistiken har professionaliserats mellan 1960 och 1980 samtidigt som det har varit en förhållandevis liten förändring av journalistiken i kommersiell riktning sedan dess.
– Sedan 1980 finns det nästan ingen tydlig förändring av journalistiken. Man kan se en ökad mängd bilder, men det beror troligtvis mer på förändrad tryckteknik än ökad kommersialisering, säger Ingela Wadbring.
Hon har dock kunnat notera vissa andra förändringar. Dagstidningarnas nyhetsbevakning har blivit mer lokal och tidningarna har även minskat utrymmet för mjuka nyheter från den privata sfären. Men trots att det lokala materialet dominerar nyhetsrapporteringen, är de allra flesta artiklar väldigt neutrala i tonen och det finns inga tecken på ökad grad av privatisering.
Ingela Wadbring menar att begreppet kommersialisering och alla dess närliggande begrepp är problematiska, att de inte täcker in alla aspekter.
– Men ytterst få av dessa kriterier och den kritik som riktats mot journalistiken från såväl forskning som bransch kan beläggas. Den omtalade kommersialisering av dagspressens journalistik framstår mer som myt än sanning, avslutar Ingela Wadbring.
KONTAKT
Ingela Wadbring kan kontaktas på ingela.wadbring@miun.se
– Det är glädjande att man med relativt enkla medel, som mobila vårdcentraler, kunnat minska mortaliteten. Det lyckades tack vare att gravida och nyblivna mammor fick möjlighet att aktivt söka vård.
Det säger Siw Alehagen som nu tillsammans med AnnaKarin Johansson, Orvar Finnström och Göran Hermansson – alla vid Linköpings universitet – och indiska kolleger publicerar resultaten i tidskriften Rural and Remote Health.
Alehagen med en bakgrund som barnmorska och Johansson som distriktssköterska är båda forskare i omvårdnad. 2004 fick den indiska organisationen Pravara Medical Trust, Landstinget i Östergötland och Hälsouniversitetet finansiering från Sida för att starta en femårig interventionsstudie i distriktet Ahmednagar i mellersta Indien.
Studien omfattar 235 byar där mer än hälften av invånarna lever under den indiska fattigdomsgränsen på 1 000 rupier (motsvarande 110 kronor) i månaden, och där hälso- och sjukvården låg på en extremt låg nivå.
Tre av fyra förlossningar skedde i kvinnans hem. Nära fem av 1000 gravida dog i samband med förlossningen, och 80 av 1000 nyfödda dog före sin ettårsdag. Över hälften av barnen under fem år var undernärda.
Projektet var inspirerat av den svenska modellen med sjuksköterskebaserade mödra- och barnhälsomottagningar, och målet var att sätta upp nio fasta och fem mobila primärvårdscentraler som kunde serva de mest isolerade byarna. 385 indiska sjuksköterskor, läkare, laboratoriearbetare och socialarbetare anställdes liksom 235 frivilliga kvinnor som lokala kontaktpersoner.
På några få år förändrades inställningen till mödra- och barnhälsovård. 2009 kom 63 procent av de nyfödda till en första kontroll före 16 veckors ålder, jämfört med 38 procent tre år tidigare. Under samma tid steg andelen sjukhusförlossningar från 40 till 74 procent. Andelen mödrar som dog i samband med graviditet och förlossning sjönk till knappt 1 av 1000 och spädbarnsdödligheten stannade på 43 av 1000.
Projektet är nu avslutat. Men trots brist på trygg finansiering rullar fortfarande tre av de mobila klinikerna, och de fasta primärvårdsmottagningar som inrättades fortsätter med sin verksamhet.
KONTAKT OCH INFORMATION
Artikel: Nurse-based antenatal and child health care in rural India, implementation and effects – an Indian-Swedish collaboration
Kontakt:
Siw Alehagen, universitetslektor, docent, 010-1031782, siw.alehagen@liu.se
AnnaKarin Johansson, universitetslektor, docent, 010-1037773, annakarin.johansson@liu.se
I den tvärvetenskapliga avhandlingen ”Everybody Welcome to France”: Secularism, Governmentality & Fantasy in the French Republic 2003-2011 analyserar Per-Erik Nilsson från Uppsala universitet de politiska debatter och förarbeten som omgärdat de två lagar från 2004 och 2010 som reglerar bärandet av islamiska sjalar i den offentliga skolan och på offentlig plats i Frankrike. Per-Erik Nilsson undersöker i avhandlingen vilken roll sekularism tillskrivits i konstruktionen av fransk nationell identitet bland den politiska eliten.
I avhandlingen visar Per-Erik Nilsson hur debatter om sekularism handlat om att Frankrike ansetts vara hotat av en växande islamisering. Den islamiska slöjan har setts som toppen av ett isberg på hotet. Sekularism har lyfts fram som verktyget att stävja hotet där sekularism kommit att bli en modell för att skydda vita fransmän från islamisternas föreställda vilja att underminera den franska republiken samtidigt som det blivit ett redskap för att integrera muslimer som antagits bli offer för islamisternas retorik.
Per-Erik Nilsson visar hur sekularism i en mening kan förstås som en politisk modell för att reglera ett mångkulturellt och mångreligiöst samhälle. Men, han framhåller också att sekularism kan förstås som en politisk identitet, det vill säga ”vår” sekulära identitet kontra ”deras” icke-sekulära. Och att framstå som sekularismens mesta och bästa försvarare, och således den mesta och bästa fransmannen, har blivit en populär sysselsättning för den politiska eliten.
– I centrum för dessa debatter har den muslimska kvinnan stått. Hennes klädesplagg har här kommit att bli en gränsmarkör för det sekulära och det icke-sekulära där hennes grad av bar hud blivit en symbol för å ena sidan hur väl Frankrike integrerar och civiliserar muslimer, å den andra för det tolererbara och inte-tolererbara, säger Per-Erik Nilsson.
I sin avhandling påvisar han hur den politiska mittfårans fokus på sekularism och den muslimska kvinnan legitimerat illiberal politik och en aggressiv nynationalism. Per-Erik Nilsson lyfter vidare fram hur sekularism blivit en nyvunnen identitetsmarkör för den franska extremhögern och konservativa krafter med starka förgreningar i andra europeiska länder.
KONTAKT OCH INFORMATION
Avhandlingen “Everybody Welcome to France”: Secularism, Governmentality & Fantasy in the French Republic 2003-2011 försvaras den 9 november i Universitetshuset sal IX, Uppsala universitet. Opponent är Joan W. Scott från Princeton University.
För mer information kontakta Per-Erik Nilsson, tel: 070-328 27 27, e-post: per-erik.nilsson@teol.uu.se
– Det känns mycket positivt att VTI ingår i den här nya nationella satsningen. VTI har en lång tradition av forskning kring kollektivtrafik inom en rad olika forskningsområden och jag ser det här som ett kvitto på vårt framgångsrika arbete, säger Jonas Bjelfvenstam generaldirektör på VTI.
Centrumet finansieras av Vinnova tillsammans med Formas och Trafikverket. Utöver dessa tillkommer även finansiering från kollektivtrafiken, universiteten och VTI.
Kollektivtrafikbranschen har enats om ett fördubblingsmål som innebär att antalet resor med kollektivtrafik ska fördubblas och på sikt ska man också påtagligt öka marknadsandelen jämfört med andra transportslag. Etableringen av ett nationellt centrum är tänkt att få en central roll i arbetet med att förbättra kollektivtrafiken och centrumet innebär att branschen blir ytterligare delaktiga inom kollektivtrafikforskningen. Verksamheten kommer att baseras på forskning och innovation och ska bidra till och ge drivkraft åt samverkan mellan olika aktörer inom kollektivtrafikområdet.
– Jag är övertygad om att centrumet kommer att spela en viktig roll i utvecklingen av hållbara urbana transportsystem, en investering som med säkerhet kommer att betala tillbaka sig flera gånger om. Vår uppgift blir att bedriva tvärvetenskaplig forskning i världsklass genom samproduktion och kunskapsuppbyggande för attraktiv kollektivtrafik, säger Karolina Isaksson, forskare på VTI.
Det nationella kunskapscentrumet kommer geografiskt att placeras i Lund, i direkt närhet till en dynamisk forskningsmiljö. Det betyder också att det blir en del av en stadsutveckling som inkluderar nya intressanta kollektivtrafiklösningar. Fullt utbyggt kommer centrumet att ha ett 30-tal forskare och branschforskare/industridoktorander.
– Vår vision är att Sverige blir ett internationellt föredöme när det gäller kollektivtrafik som medel för utveckling av hållbara och attraktiva storstadsområden, säger Karolina Isaksson, VTI.
Resultaten presenteras i en ny avhandling från Birgit Modén, sjuksköterska och forskare vid institutionen för kliniska vetenskaper i Malmö, Lunds universitet.
– Jag hoppas att studien som jag gjort i en del fall kan bidra till en mer restriktiv medicinering och att man tittar på andra behandlingsmöjligheter, säger Birgit Modén.
I sin avhandling har hon undersökt varför människor skadar sig, med utgångspunkt i alla som sökt akut sjukvård för någon skada i Skåne under 2006-2007. Läkemedel, sjukdomshistorik och sociala faktorer har ingått i studien.
Fallolyckor är den dominerade orsaken till skador, och den kostar samhället miljardbelopp varje år.
– Enligt Sveriges Kommuner och Landsting uppskattas de direkta kostnaderna för landsting och kommuner för fallskador till nästan fem miljarder kronor per år. Därtill kommer det mänskliga lidandet som det inte går att sätta en prislapp på, säger Birgit Modén.
Avhandlingens resultat pekar på att användning av psykofarmaka kan spela en viktig roll i samband med fallskador. Användingen har ökat över tid – ungefär varannan person som är 65 eller äldre tar psykofarmaka och bland medelålders är det ungefär var tredje person.
Samband mellan psykofarmakaanvändning och uppkomst av fallolycka noterades i alla åldrar, men särskilt tydligt var det bland de äldre under första veckan av medicineringen. Då var risken mer än fyrdubblad.
– Mot bakgrund av resultaten så är det viktigt att patienterna får tydliga råd kring hur man ska agera under tillvänjningsperioden. Man kan fråga sig om aktiviteter som t.ex. cykling och bilkörning är lämpliga, menar Birgit Modén.
Att råka ut för en fallolycka kan sluta riktigt illa, inte minst för den som är äldre och som kanske redan är försvagad av ålder och olika sjukdomar. Statistiken är också dyster, antalet döda i fallolyckor i Sverige har ökat med 60 procent under tidsperioden 2000-2010. Förebyggande insatser försvåras av att det generellt saknas bra uppföljning av olyckor i hemmet och på fritiden:
– Det behövs lokala data och bättre register för att kommunerna ska kunna jobba effektivt med förebyggande insatser. Skademönstret kan se helt olika ut i olika delar av landet, förklarar Birgit Modén.
I avhandlingsarbetet undersöktes även riskerna när personer med självskadebeteende använder psykofarmaka. Ju mer psykofarmaka personen åt och ju längre tid medicineringen pågick, desto större var sannolikheten att det resulterade i självtillfogad skada. Det är dock i samband med självskadebeteende svårt att avgöra vilket som utlöser det ena eller det andra.
KONTAKT OCH INFORMATION
Birgit Modén, Institutionen för kliniska vetenskaper i Malmö, Lunds universitet, disputerade nyligen på avhandlingen Epidemiological studies of risk factors in an adult population.
http://www.lu.se/lup/publication/3046365
Birgit Modén, 040-39 13 96, 070-246 50 39, birgit.moden@med.lu.se
Text: Björn Martinsson
– Enkelt uttryckt tar programmet ett helhetsgrepp på frågan hur våra moderna teorier om mänsklig perception och kognition utvecklats från antiken fram tills idag. Vi vet fortfarande alldeles för lite om hur det har gått till och det är en viktig fråga, eftersom vi inom modern vetenskap riskerar att tro att vi är mer innovativa än vi i själva verket är, om vi inte har en klar uppfattning om våra moderna teoriers ursprung, säger projektledare Christina Thomsen Thörnqvist, vid Institutionen för filosofi, lingvistik och vetenskapsteori.
Antikens och medeltidens filosofer var lika tvärvetenskapliga som dagens kognitionsforskare. De skilde noga mellan psykologi och logik, men deras helhetsbild av det mänskliga tänkandet var grundad på båda disciplinerna.
Modern filosofihistoria präglas av specialisering. Det finns många lysande studier av psykologiska och logiska ämnen, men ofta håller de sig inom disciplinen – och missar helhetsbilden. Dessutom har många texter fallit mellan specialisternas stolar och knappt studerats alls. Det gör det svårt att följa den förmoderna kognitionsteorins utveckling i alla dess skeden, och att se i vilken utsträckning den faktiskt överlevde den moderna filosofins genombrott på 1600-talet.
– Forskningsprogrammet tar vara på en del av den spetskompetens inom området som vuxit fram i Norden under 2000-talet och som resulterat i ett omfattande internationellt samarbete med Göteborgs universitet som centrum, säger Christina Thomsen Thörnqvist.
Många medeltida verk som haft en nyckelroll i utvecklingen är fortfarande bara tillgängliga i medeltida handskrifter och det betyder att de i realiteten bara är åtkomliga för den som har kompetens i de klassiska språken – latin, grekiska och arabiska –, i filosofihistoria samt i paleografi och textkritik. Det är en krävande och därför också ganska sällsynt kompetensprofil som gör det nödvändigt att rekrytera forskare till programmet internationellt. Därutöver behövs kompetens i modern filosofi för att kunna relatera de historiska fynden till nutida teorier.
– Programanslaget gör det möjligt för oss att under minst sju års tid knyta ett stort antal internationellt ledande forskare till GU – inom den 11 personer starka forskargruppen, men också genom den rådgivande kommitté och de internationella partnerinstitutioner som är en oumbärlig del av forskningsprogrammet, säger projektledare Christina Thomsen Thörnqvist.
– Med detta väsentliga bidrag får vi möjlighet att ytterligare förstärka forskningsmässiga styrkeområden inom det humanistiska området. Det är förstås oerhört roligt, säger Pam Fredman, rektor för Göteborgs universitet.
Forskningsprogrammet ”Representation och verklighet. Historiska och nutida perspektiv på den aristoteliska traditionen” bedrivs vid Institutionen för filosofi, lingvistik och vetenskapsteori.
De flesta kvinnor ökar sin vikt under graviditeten. För de flesta handlar det om några enstaka kilon, men för ungefär var femte kvinna är viktökningen markant och bestående.
Eftersom ett högt BMI ökar risken för komplikationer och sjukdom både under och efter graviditet är viktökningstrenden bland reproduktiva kvinnor ett direkt hälsoproblem. Det gäller särskilt de kvinnor som redan före graviditeten har en ohälsosam övervikt.
Forskare vid Sahlgrenska akademin, Göteborgs universitet, har nu i en studie på 68 överviktiga eller feta kvinnor utvärderat en metod med kostbehandling, som på tolv veckor fick kvinnorna att i genomsnitt gå ner tio procent av sin kroppsvikt.
En uppföljning visade att viktminskningen bestod även ett år efter att kostbehandlingen inletts.
– Konkret innebar behandlingen att kvinnorna fick individualiserade råd och stöd för att gradvis minska intaget av sötsaker, snacks och läsk, att välja lättsockrade och livsmedel med låg fetthalt, fylla halva tallriken med grönsaker och att minska sina portioner, samt att väga sig regelbundet, säger Fredrik Bertz, forskare vid Sahlgrenska akademin som lett studien:
– Resultatet är ovanligt bra. Dels såg vi en betydelsefull viktminskning, dels brukar personer som genomgår en diet återfå hälften av viktminskningen under det första året efter behandlingen, men det skedde inte här. Genom att använda avancerade metoder kunde vi även bekräfta effekten av behandlingen på kaloriintag, kaloriförbrukning och andelen muskler och fett i kroppen.
Att amma sitt barn ger, förutom optimal näring till barnet, också en hjälp för mamman att minska sin vikt. Men enligt Fredrik Bertz är amning inte tillräckligt för att uppnå den större viktminskning som överviktiga och feta kvinnor skulle behöva.
– Det har hittills funnits lite kunskap om vad som egentligen är bäst för att behandla fetma efter graviditet, om vi bör satsa på kost eller motion eller på en kombination, och om hur man gör viktnedgången hållbar över tid. Med vår studie finns det nu en vetenskaplig grund för att ta fram policys och för att kunna fatta rätt kliniska beslut, vilket förhoppningsvis kan hjälpa kvinnor att uppnå en varaktig viktminskning, säger han.
De kvinnor som kombinerade kostbehandlingen med motion, uppnådde förvånande nog inte någon ytterligare viktminskning.
– Det kan bero på att samtliga kvinnor i studien redan var relativt aktiva, och att det alltså inte fanns så stort utrymme för att öka sin totala kaloriförbrukning. Men tidigare forskning har också visat att bara motion inte räcker för att gå ner i vikt, säger Fredrik Bertz.
Artikeln Diet and exercise weight-loss trial in lactating overweight and obese women publiceras i American Journal of Clinical Nutrition i oktober.
FAKTA
Den aktuella studien genomfördes i två faser. Först en 12 veckor lång behandling, därefter nio månader där kvinnorna fick klara sig på egen hand. Kvinnorna delades upp slumpvis i fyra grupper.
En grupp fick individuella kostråd baserade på Svenska näringsrekommendationer samt uppdraget att väga sig tre gånger per vecka för att justera kostintaget. Målet var att uppnå 0,5 kg viktminskning per vecka. En annan grupp fick individuella motionsråd samt en pulsklocka för att justera intensiteten på de lättare motionspassen. En tredje grupp fick både kost och motionsråd, medan kvinnorna i den fjärde kontrollgruppen inte fick någon rådgivning.
– För dessa tonåringar med kraftig fetma är resultaten alarmerande, risken för framtida sjuklighet och social utslagning är stor. Det är viktigt att nya behandlingsmetoder utvecklas och för vissa ungdomar kan till och med fetmakirurgi vara något man bör överväga, säger Claude Marcus, professor i pediatrik vid Karolinska Institutet.
I den aktuella studien, som publiceras i vetenskapstidskriften Archives of Pediatrics & Adolescent Medicine, har forskarna utvärderat en behandling inriktad på beteendeförändringar avseende motion och kost hos barn med kraftig fetma. Under tre års tid fick barnen träffa ett team bestående av läkare, psykolog, sjukgymnast, sjuksköterska och dietist på Rikscentrum Barnobesitas vid Astrid Lindgrens Barnsjukhus i Stockholm. Totalt i studien ingick 643 barn och tonåringar 6-16 år gamla som började sin behandling under åren 1998-2006.
Resultaten visar att den beteendeförändrande behandlingen haft en bra effekt för yngre barn med fetma. Yngre barn med kraftig fetma hade till och med större nytta av behandlingen än de barn som led av måttlig fetma. Men ju äldre barnen blev, desto svårare blev det att förändra deras mat- och motionsvanor. För tonåringar med måttlig fetma hade beteendebehandlingen en viss effekt. För en stor majoritet av tonåringarna med kraftig fetma hade däremot behandlingen ingen påvisbar effekt på hälsan.
Samtidigt framgår att merparten av de feta tonåringarna hade problem med vikten redan i lågstadieåldern. Forskarna konstaterar att därför att mycket skulle vara vunnet om behandlingen sätts in redan när de överviktiga eller feta barnen är 6-7 år gamla.
– Tyvärr visar siffror från det nationella registret över barnobesitas, BORIS, att genomsnittsåldern för påbörjad behandling idag är tio år. Vissa landsting har över huvud taget ingen behandling för barn med fetma, säger Pernilla Danielsson, en av forskarna bakom studien.
Studien har finansierats genom stöd från Sveriges kommuner och landsting (SKL), Socialstyrelsen, Stiftelsen Frimurare Barnhuset i Stockholm samt institutionen för klinisk vetenskap, intervention och teknik vid Karolinska Institutet.
Publikation: ”Response of Severely Obese Children and Adolescents to Behavioral Treatment”, Pernilla Danielsson, Jan Kowalski, Örjan Ekblom och Claude Marcus, Archives of Pediatrics & Adolescent Medicine, first online 29 October 2012.
SIIR (Swedish Institute for Innovative Retailing) är ett högskolegemensamt forskningsinstitut vid Högskolan i Borås, dit företag och organisationer kan vända sig för att få olika studier utförda. Forskare från olika institutioner och med olika inriktning, som logistik, e-handel och köpbeteende, medverkar i SIIR.
– Det finns redan en stor kunskap inom handeln, säger Malin Sundström, föreståndare för SIIR. Det vi framför allt kan bidra med är systematiska metoder som beskriver varför man gör olika förändringar och vilka resultat de får.
Vill inte ha ökad konsumtion
SIIR startades i januari 2012 och har redan flera projekt igång. Till exempel är en ”mystery shopper”-utredning igång i Ulricehamn, där studenter agerar besvärliga kunder och undersöker hur butikspersonal beter sig mot dem. Ett annat projekt är att genom workshops sprida kunskap om handeln till olika företag. SIIR:s vision är att forskningen ska bidra till både innovativ och hållbar handel.
– Trots att vi arbetar med handel vill vi inte bara att konsumtionen ska öka, säger Malin Sundström. Vi vill bidra till att kunderna kan göra smartare köp, till exempel genom att hitta vägar för företagen att ge bättre information.
Virtuell butik
Det finns idéer om att skapa en virtuell provbutik i högskolans nya lokaler, där effekter av olika förändringar i butikerna ska kunna testas. Då skulle man exempelvis kunna undersöka hur det fungerar om kunderna bara får komma in i butiken om de har med sig minst ett använt plagg att byta ut eller återvinna.
– Vi arbetar också tillsammans med företagen för att hitta nya tekniska lösningar, säger Malin Sundström. Som att testa om man kan använda kroppsscanning för att få rätt storlek vid beställningar hos distanshandeln, eller att hitta nya användningsområden för mobiltelefonerna i handelssammanhang.
KONTAKT
Malin Sundström, föreståndare för SIIR, Tfn: 0732-305934, E-post: malin.sundstrom@hb.se
Läs mer på bloggen: http://retailingresearch.blogspot.se/
Riksbankens Jubileumsfond ger åtta projekt medel för forskning om förmodernitet. Det handlar om en väsentlig förstärkning av fältet, inte minst eftersom flera av projekten planerar att finansiera doktorander.
Hösten 2010 fattade RJ:s styrelse beslut att avsätta 40 miljoner kronor till en satsning på forskning om perioden före cirka 1800. Bakgrunden var en oro för att den äldrehistoriska forskningen i Sverige var på nedgång. Efter en tidigare bred satsning på planeringsbidrag avslutas nu satsningen med att åtta projekt får medel. Därtill har ett av de stora program som RJ stöder sprungit ur planeringsbidragen. Det är Christina Thomsen Thörnqvists forskargrupp, Göteborgs universitet, som får drygt 32 miljoner skr för att ta ett helhetsgrepp på den aristoteliska traditionen.
För att satsningen ska få långsiktiga effekter har RJ krävt att projekten blir ordentligt samfinansierade av forskarnas heminstitutioner. Det handlar framför allt om doktorandtjänster, men också om konferensstöd, workshops och om samarbeten mellan forskarna och exempelvis museer, där både fakulteter och andra organisationer går in med medel.
Från RJ:s sida är man mycket nöjd.
– Ansökningarna har varit många och goda, och de projekt som nu får medel vittnar om en livskraftig forskning som kan bana vägen för en ny framträdande internationell position för svensk forskning om förmodernitet, säger Britta Lövgren, ansvarig för satsningen på RJ.
De åtta projekten som för medel är:
Anna Holst Blennow, Svenska Institutet i Rom, som får medel för projektet ”Topos och topografi – staden Rom och guidebokens födelse”.
Andreas Hellerstedt, Stockholms universitet, som får medel för projektet ”Att lära ut dygd: Ett forskningskluster för studier av politik och pedagogik i det förmoderna Europa”.
Ingrid Maier, Uppsala universitet, som får medel för projektet ”Interkulturellt utbyte i det tidigmoderna Europa: Översättningar av västeuropeiska tidningar till ryska (ca 1600-1725).
Tiina Rosenberg, Stockholms universitet, som får medel för projektet ”Förmodernitet på scen. Undersökningar av kulturarv genom Drottningholms Slottsteater”.
Mats Roslund, Lunds universitet, som får medel för projektet ”Böckernas folk – islamiska och judiska perspektiv på medeltidens Europa.”
Göran Rydén, Uppsala universitet, som får medel för projektet ”Platser för tillverkning, platser för användning. Metaller i den globaliserade världen, 1630-1820”.
Karin Sennefelt, Uppsala universitet, som får medel för projektet ”Se ståndssamhället! Olikheternas kultur i Sverige under tidigmodern tid”.
Johan Tralau, Uppsala universitet, som får medel för projektet ”Den politiska filosofins ursprung i antikens Grekland”.
KONTAKT
Britta Lövgren, britta.lovgren@rj.se
