Alkohol kan ha stor inverkan på den psykiska problematiken och på hur behandlingen fungerar. Patienter med psykiska problem är också generellt känsligare än andra för alkoholens inverkan. Därför är det extra viktigt att den psykiatriska vården är uppmärksam på sina patienters alkoholvanor och utvecklar insatser för de patienter som har begynnande alkoholproblem.
I en av Christina Nehlin Gordhs studier undersöktes vilka typer av alkoholfrågeinstrument som är lämpliga inom psykiatrin. Den fråga som allmänt vanligtvis rekommenderas och som används inom hela Akademiska sjukhuset, visade sig inte vara passande inom psykiatrin. Genom att endast ställa en enda fråga missade man nära hälften av alla patienter som hade tecken på alkoholproblem.
Personalens attityder till att arbeta med alkoholproblem undersöktes också i avhandlingen. I jämförelse med sköterskor i primärvården hade psykiatripersonalen ganska god kunskap om alkoholproblem och en mer positiv inställning till att arbeta med detta. Efter tre timmars utbildning i alkoholfrågor upplevde personalen att man hade höjt sin kompetens att arbeta med något svårare alkoholproblem bland sina patienter. Vissa personalgrupper blev också mer positiva till att arbeta med alkoholproblem efter utbildningen.
Så kallade korta alkoholinterventioner har främst provats inom primärvården och visat god effekt. I en av studierna undersöktes hur sådana samtal kan användas inom psykiatrin. Två olika former av sådana interventioner provades med 150 psykiatripatienter. Efter ett år hade 29 procent av alla patienter minskat sitt drickande. Det är dock osäkert om detta berodde på den intervention de fått.
Många unga kvinnliga psykiatripatienter har riskabla alkoholvanor: 47 procent av de kvinnliga psykiatripatienterna i åldern 18-25 år rapporterade sådana vanor. För att ta reda på mer om varför intervjuades nio unga kvinnor. Studien visar att alkoholen spelade en viktig roll i deras liv. Den användes både för att passa in och för att stå ut med svåruthärdliga känslor, även som första steget i en process av självskadande beteende. Man efterfrågade hjälp från sina behandlare, framför allt med att förstå bakomliggande orsaker.
Avhandlingens resultat kan användas vid planering av psykiatrins insatser mot tidiga alkoholproblem.
KONTAKT OCH INFORMATION
Avhandlingen Alcohol Use and Secondary Prevention in Psychiatric Care försvaras den 19 oktober.
För mer information kontakta Christina Nehlin Gordh, tel: 0709 — 661298, e-post: christina.nehlin.gordh@neuro.uu.se
I boken finns 15 berättelser av bland andra Amelia Adamo, Lennart ”Aktiestinsen” Israelsson, Bodil Jönsson, Lisa Larson och Martin Lönnebo. Berättelserna har alla sin egen karaktär, vissa bävar inför den dagen då arbetslivet tar slut medan andra välkomnar friheten och ett liv utan krav.
– Boken ska ge inspiration till att diskutera det nya åldrandet och reflektera över betydelsen av arbete och lärande hela livet. Inom nätverket ActivAge vill vi öka kunskaperna om äldres lärande utifrån åldrandets delvis nya fokus, möjligheter och utmaningar, säger Cecilia Bjursell, forskare vid Högskolan för lärande och kommunikation och redaktör för boken tillsammans med Svante Hultman.
Målgrupper för boken är utbildningsrepresentanter på områden där det är viktigt att studenterna reflekterar över sin syn på åldrande och vad detta innebär i yrkesutövningen, arbetsgivare som vill få kunskap och erfarenhet från den äldre generationen i sin verksamhet, anställda i vård och omsorg som kommer i kontakt med äldre och vill diskutera och förändra attityder, samt även privatpersoner som vill inspireras och reflektera över sin egen situation.
ActivAge består av Encell (Nationellt centrum för livslångt lärande) vid Högskolan för lärande och kommunikation, Institutet för gerontologi vid Hälsohögskolan och Qulturum (ett centrum för utveckling och förbättringsarbete) inom Landstinget i Jönköpings län.
Läs mer om ”Lära hela livet” och ActivAge på www.activage.se.
Forskarnas målsättning med projektet är att ta fram en metodik för att studera effekter av högfrekvent strålning, som den från till exempel mobiltelefoner och trådlösa nätverk. Metoden går ut på att följa olika tillstånd hos proteiner i levande system och följa molekylernas rörelse.
– För ändamålet kommer vi att utveckla en revolutionerande biofysikalisk mätmetod där vi kombinerar högfrekvent strålning, spridning av röntgenstrålning och frielektronlaser för att följa det dynamiska förloppet hos proteiners konformationsförändringar, säger Richard Neutze.
Biokemiprofessor Richard Neutze har byggt upp en framgångsrik forskargrupp med bas på Lundbergslaboratoriet, Göteborgs universitet. Medsökande i det nya forskningsprojektet är forskarna Anders Ewing, Kristina Hedfalk, Gergely Katona, Thomas Nyström samt Jan Stake och Jan Swenson från Chalmers.
Överbryggar avståndet mellan olika discipliner
Genom projektet presenteras ett nytt forskningsfält som överbryggar avståndet mellan traditionella discipliner som biokemi, cellbiologi, röntgenfysik och dataanalys. Det är ett forskningsfält med potential att prägla framtida inriktningar inom strukturbiologi.
– Målmolekylerna för våra studier är proteinbaserade byggstenar i cellens skelett; aktin och tubulin. Vi kommer att följa hur dessa molekyler reagerar på högfrekvent strålning i realtid. Därför kombinerar vi röntgenstrålning från synkrotronanläggningar och frielektronlaser för avbildning av vidsträckta biologiska strukturer vilka samtidigt exciteras av frekvenser mellan kHz och THz.
Genom metoden kombinerar forskarna flera tekniker. Med hjälp av frielektronlaser och röntgenstrålning är det möjligt att hålla små proteinmolekyler i blickfånget och samtidigt studera effekten av högfrekvent strålning. Man får alltså en omedelbar återkoppling av effekten på molekylär nivå. Med denna metod kan forskarna alltså både få ”stillbilder” och följa händelseförloppet.
Kan ge ökad förståelse för cellnedbrytning
För att förstå hur sammanhängande strukturella förändringar påverkar funktionen hos cellskelettet i en enskild cell kommer forskarna att applicera metoden på specifika områden i cellskelettet hos vanlig bagerijäst och hos neuronliknande celler.
– Vår hypotes är att uppmätt respons hos cellskelettet på molylär nivå kan spela en avgörande roll vid celldelning och signalöverföring mellan nervceller, vilket i sin tur kan leda till ökad förståelse för de mekanismer som styr den cellnedbrytning som sker vid åldrande och sjukdom.
Richars Neutzes projekt är ett av de 25 forskningsprojekt som i år beviljas anslag från Knut och Alice Wallenbergs Stiftelse och som bedöms ha potential att leda till nya vetenskapliga genombrott. Totalt delas 700 miljoner ut inom fyra huvudområden: Teknik/fysik/matematik, övrig naturvetenskap samt medicin.
KONTAKT
Richard Neutze kommer ursprungligen från Nya Zeeland där han doktorerade i fysik. Via forskningstjänster i Storbritannien och Tyskland kom han till Sverige 1997 och är sedan 2006 professor vid Institutionen för kemi och molekylärbiologi vid Göteborgs universitet.
Richard Neutze, Tel: 031—786 3974 E-post: richard.neutze@chem.gu.se
– Om förskolan ska leva upp till läroplanens mål om lärande både om och genom musik är det nödvändigt att blivande förskollärare får en utbildning i musik under studietiden som rustar för uppdraget, säger Anna Ehrlin, som har skrivit en doktorsavhandling i musikvetenskap med musikpedagogisk inriktning vid Örebro universitet.
Sedan 1970-talet har förskollärarstudenter i sin musikundervisning fått höra att ”alla kan”. Men Anna Ehrlin betonar att det inte ska vara en utbildning som är inriktad på att få studenter att tro att deras musikaliska kompetens räcker. Det som behövs är en utbildning som faktiskt utvecklar studenternas musikaliska kompetens.
Väljer att avstå från att musicera
– Många förskollärare litar inte på sin egen musikaliska kompetens och väljer då att helt avstå från att musicera med barnen. I andra fall verkar musiken anses vara ett lättsamt och anspråkslöst kunskapsområde att ta ansvar för.
Anna Ehrlin, som själv har en bakgrund som grundskolelärare, vill stärka musikens plats i förskolan och i grundskolan och hoppas att hennes egen forskning kan lyfta frågor om musikens funktion och vara ett startskott för en viktig diskussion.
– Att lärare litar till sin kompetens och erfarenhet i de flesta ämnen med undantag av musik är en välkänd problematik och ämnet är starkt knutet till en föreställning om att det krävs talang för att förstå sig på eller utöva musik på ett tillfredsställande sätt.
– Och för att musik ska få en betydande plats måste alla inblandade få klart för sig att det hör till uppdraget att ta ansvar för musicerandet, vare sig det framstår som enkelt eller inte. Musiken är viktig för den pedagogiska verksamheten på så många olika sätt!
KONTAKT
För mer information kontakta Anna Ehrlin: 073-6620910
Friidrott på elitnivå medför en stor risk för skador, och de flesta inträffar under träning. Två tredjedelar av deltagarna i en omfattande studie rapporterade minst en skada under ett år, och unga friidrottare var i det närmaste lika drabbade som de äldre.
– Det mest alarmerande är att de unga idrottarna råkat ut för nästan lika många skador som de vuxna – 3,51 skador per 1000 timmar träning eller tävling mot 3,69 för vuxna. Tittar vi dessutom ett år bakåt har nära 40 procent av de unga haft en långtidsskada som tvingat dem att vara borta minst tre veckor, säger Jenny Jacobsson, sjukgymnast och doktorand vid Linköpings universitet.
Sju av tio skador drabbade ben och fötter och de flesta kan relateras till överbelastning. En av de största riskfaktorerna är att en tidigare långtidsskada ökar risken för en ny, visar resultaten av forskningsprojektet som nu redovisas i hennes doktorsavhandling.
Jenny Jacobsson har sedan 1998 rest med Svenska friidrottsförbundet på mästerskap, först med terränglöpare, sedan seniorer inom arenaidrotten och även deltagit vid träningsläger.
I projektet har hon studerat prevalensen – förekomsten av skador under ett år från mars 2008 till mars 2009, och incidensen – nya skador som inträffat mars 2009 till mars 2010.
Genom enkäter och en veckodagbok utvecklade för webben har hon följt skadebilden hos två grupper av friidrottare i alla grenar. Till ena gruppen inbjöds alla vuxna på topp-10 under 2008, till den andra alla på topp-10 för 16-åringar under samma år. Totalt tillfrågades 639 personer varav 321 tackade ja till att delta.
68 procent rapporterade minst en skada under de 52 veckorna mars 2009–mars 2010. 42 procent hade mer än en skada och 24 procent mer än två.
De allra flesta skadorna inträffar under träning.
– Träningen i friidrott är väldigt hög. Man utsätts för fler maxbelastningar än inom andra idrotter. Det gäller att lära sig att dosera träningen efter vad man klarar av. I vår studie har vi bland annat sett att antalet träningstimmar inte påverkar skadebilden, däremot intensiteten. Ett intressant fynd var att de med hög träningsbelastning hade högst skaderisk, säger Jenny Jacobsson.
En slutsats är att tränarna behöver mer kunskap om kopplingen mellan träning och skaderisk. Man behöver också i högre grad medicinskt följa upp skadorna och deras långtidseffekter.
KONTAKT
Jenny Jacobsson 070-2811106, jenny.jacobsson@liu.se
Det mest mystiska lagret i solens atmosfär är kromosfären, som ligger närmast solens synliga yta (fotosfären). Tätheten i kromosfären är så låg att den inte syns i vanligt ljus men den är hetare än de nedre lagren och strålar ut mycket energi. Med hjälp av ett nytt avancerat filter kopplat till det svenska solteleskopet på La Palma skall forskare vid Stockholms universitet ta reda på varifrån energin kommer.
Genom att utnyttja ett specialutvecklat filtersystem för det svenska solteleskopet (SST) på kanarieön La Palma ska forskare vid Stockholms universitet förklara upphettningen och de kraftfulla gasrörelserna i den magnetiskt dominerade kromosfären.
– Vårt utgångsläge är det bästa. Vi har ett världsledande teleskop som bevisligen ser mindre detaljer på solen än andra teleskop. Nu utrustar vi detta teleskop med ett filtersystem som gör det möjligt att mäta temperatur och hastigheter hos gasen i kromosfären med oöverträffad detaljrikedom, säger Göran Scharmer, professor vid Institutionen för astronomi vid Stockholms universitet och Kungl. Vetenskapsakademien.
Kromosfären kan inte förstås utan att samtidigt observera rörelser och magnetfält i den nedre fotosfären. Allt som sker i kromosfären har sitt ursprung i fotosfären och att registrera dessa kopplingar är av fundamental betydelse för projektets framgång.
– Vi har sedan 2008 ett filtersystem som bygger på liknande principer som det som nu planeras och som är optimalt för samtidiga observationer av fotosfären. Därmed kan vi observera båda lagren samtidigt med ett och samma teleskop, säger Göran Scharmer.
En annan spännande aspekt som kommer att undersökas är hur kromosfären växelverkar med den ännu mycket hetare koronan som omger kromosfären. Koronan kan inte studeras bra med markbundna teleskop, eftersom den strålar nästan all energi i ultraviolett ljus som absorberas av jordatmosfären. Forskarna samarbetar därför med forskare i Norge som, tillsammans med amerikanska kollegor, under 2013 kommer att skjuta upp IRIS – ett satellitburet solteleskop – för observationer i ultraviolett.
– Kollegorna i Norge har också utvecklat mycket avancerade program för numeriska simuleringar av både kromosfären och koronan. Detta kommer att få stor betydelse för tolkningen av de nya observationerna med SST, säger Göran Scharmer.
Studien fick i dagarna finansiering från Knut och Alice Wallenbergs stiftelse i en utlysning för forskningsprojekt av hög vetenskaplig potential.
– Anslaget från stiftelsen möjliggör att vi kan utrusta vårt teleskop med det avancerade filtret. Dessutom finansierar anslaget nödvändiga tjänster för de forskare, doktorander och tekniker som behövs för att genomföra projektet. Detta bidrag är av oerhört stor betydelse för vår framtida forskning inom solfysik, säger Göran Scharmer.
KONTAKT
Göran Scharmer, professor, Institutionen för astronomi, Stockholms universitet, tfn 08-55 37 85 32, mobil 0707-53 00 12, e-post scharmer@astro.su.se
Vid Försvarets tolkskola i Uppsala går unga språkbegåvade människor från noll kunskaper till flytande användning av språk som arabiska, ryska eller dari på 13 månader. Från morgon till kväll, vardag som helg studerar rekryterna i ett tempo som saknar motsvarighet i andra språkutbildningar.
Som jämförelsegrupp använde forskarna läkar- och kognitionsstudenter vid Umeå universitet – studenter som också studerar hårt, dock inte språk. Båda grupperna mättes i en MR-scanner före och efter en tremånaders period av intensiva studier. Medan kontrollgruppens hjärnstruktur förblev oförändrad så utvecklades specifika delar av hjärnan hos språkstudenterna. Delarna som ökade i storlek var hippocampus, en djupliggande hjärnstruktur som är involverad i inlärning av nytt material och spatial navigering, samt tre områden av hjärnbarken.
– Vi förvånades över att olika ställen i hjärnan utvecklades olika mycket beroende på hur duktiga eleverna var i skolan samt hur mycket dem fått anstränga sig för att vara kvar vid utbildningen, säger Johan Mårtensson, forskare i psykologi vid Lunds universitet.
Studenter med större ökningar i hippocampus samt områden i hjärnbarken som har med språkinlärning att göra (Superior temporal gyrus) hade bättre språkkunskaper än andra elever. Hos de studenter som fick kämpa mer med inlärningen såg man en större ökning av ett område i den motoriska delen av hjärnbarken (Middle frontal gyrus). De regioner av hjärnan som förändringarna sker i är alltså kopplade till hur lätt man har att lära ett språk och varierar beroende på prestationen.
Tidigare forskning från andra grupper har indikerat att Alzheimers debuterar senare i grupper som kan mer än ett språk.
– Även om man inte kan jämföra tre månaders intensiva språkstudier med ett liv som tvåspråkig så tyder mycket på att språkstudier är ett bra sätt att hålla hjärna i trim, säger Johan Mårtensson.
INFORMATION OCH KONTAKT
Studien är gjord av en grupp forskare vid Lunds universitet och Umeå Centre for Functional Brain Imaging i samarbete med Försvarsmaktens tolkskola. Resultaten har publicerats i den vetenskapliga tidskriften NeuroImage
För mer information tala med Johan Mårtensson, johan.martensson@psychology.lu.se, 0707554401
Young people with a flair for languages go from having no knowledge of a language such as Arabic, Russian or Dari to speaking it fluently in the space of 13 months.
From morning to evening, weekdays and weekends, the recruits study at a pace unlike on any other language course. As a control group, the researchers used medicine and cognitive science students at Umeå University – students who also study hard, but not languages. Both groups were given MRI scans before and after a three-month period of intensive study. While the brain structure of the control group remained unchanged, specific parts of the brain of the language students grew.
The parts that developed in size were the hippocampus, a deep-lying brain structure that is involved in learning new material and spatial navigation, and three areas in the cerebral cortex. “We were surprised that different parts of the brain developed to different degrees depending on how well the students performed and how much effort they had had to put in to keep up with the course”, says Johan Mårtensson, a researcher in psychology at Lund University, Sweden.
Students with greater growth in the hippocampus and areas of the cerebral cortex related to language learning (superior temporal gyrus) had better language skills than the other students. In students who had to put more effort into their learning, greater growth was seen in an area of the motor region of the cerebral cortex (middle frontal gyrus). The areas of the brain in which the changes take place are thus linked to how easy one finds it to learn a language and development varies according to performance.
Previous research from other groups has indicated that Alzheimer´s disease has a later onset in bilingual or multilingual groups. “Even if we cannot compare three months of intensive language study with a lifetime of being bilingual, there is a lot to suggest that learning languages is a good way to keep the brain in shape”, says Johan Mårtensson.
The study was performed by a group of researchers at Lund University and the Umeå Centre for Functional Brain Imaging in collaboration with the Swedish Armed Forces Interpreter Academy.
MORE INFORMATION AND CONTACT
The findings have been published in the scientific journal NeuroImage.
http://www.sciencedirect.com/science/article/pii/S1053811912006581
Johan Mårtensson, johan.martensson@psychology.lu.se, +46 707 554401.
Ett 730 meter långt tåg, mot normala 630 meter, rullade från Gävle till Malmö lördagen 6 oktober. Tåget är det första demonstrationståget inom ramen för Elvis-projektet. Projektet ska studera hur järnvägssystemet kan effektiviseras genom att utnyttja längre och tyngre godståg.
– Med längre och tyngre tåg finns möjlighet att göra transporter mer energieffektiva, säger Inge Vierth projektledare på VTI, Statens väg- och transportforskningsinstitut.
Att transportera mer gods i varje transportupplägg innebär troligtvis lägre kostnader genom ett bättre utnyttjande av antal vagnar per tåg, personal och infrastruktur. Indirekta positiva effekter uppstår till följd av att färre tåg trafikerar järnvägsnätet. Den kapacitet som då frigörs kan användas antingen till att föra över gods från väg till mer energieffektiva järnvägstransporter, alternativt kan kapaciteten utnyttjas till att skapa mindre störningskänsliga tidtabeller.
– Effektivare transporter gör järnvägen mer konkurrenskraftig, vilket leder till möjlighet att öka skogsindustrins redan höga andel järnvägstransporter ännu mer, säger Karolina Boholm, transportdirektör på Skogsindustrierna.
Inom Elvis-projektet ska flera olika demonstrationsprojekt med längre tåg och tyngre tåg genomföras. Dessa kommer att visa teknikens möjligheter och begränsningar, vilka organisatoriska anpassningar som krävs, begränsningar i infrastruktur etc. Dessutom kommer demonstrationsprojekten att utvärderas från ett nätverksperspektiv där det analyseras hur kapacitetsutnyttjande, övrig trafik, störningskänslighet och operatörens behov påverkas av tågläge.
Skogsindustrins transporter
Skogsindustrins andel gods som transporteras på järnväg var 53 procent (2010) i ton vid utrikes transporter, borträknat Malmbanan. För inrikestransporter var motsvarande siffra 51 procent. Totalt sett, dvs. inklusive Malmbanan, står skogsindustrin för ca 22 procent (2010) av det samlande godstransportarbetet på järnväg i Sverige.
Fakta om Elvis-projektet
De organisationer som deltar i projektet är: VTI (projektledare), Linköpings universitet, Trafikverket, Skogsindustrierna samt medlemsföretagen SCA Transforest, Stora Enso Logistics, Stora Enso Skog, SCA Skog och Scandfibre Logistics med ägarbolagen Holmen, Korsnäs, Smurfit Kappa, Mondi Dynäs och Billerud. Elvis-projektet är delvis finansierat av Energimyndigheten. Projektets namn avser att vara ”el vis” eller energiklok vid tågtransporter, dvs. energieffektivisering genom längre och tyngre tåg.
På tåget den 6 oktober transporterade pappersprodukter från skogsindustriföretagen Holmen Iggesund och Korsnäs. Järnvägsoperatörer var Hector Rail och Green Cargo.
KONTAKT
Inge Vierth, forskare, VTI och projektledare för Elvis, 070 943 04 94
Karolina Boholm, Transportdirektör Skogsindustrierna karolina.boholm@skogsindustrierna.org, 070-202 98 69
Johanna Törnquist Krasemann, universitetslektor och delprojektledare WP3, Linköpings universitet johto@itn.liu.se, 0702-66 76 83
Anders Ekmark, Trafikverket anders.ekmark@trafikverket.se, 070-552 65 67
Fredric Ripe, pressekreterare VTI 070-921 82 86
Karin Eriksson, pressansvarig Skogsindustrierna 070-254 48 49
I samarbete med bland andra en immunolog i Nottingham, Storbritannien, har docent Göran Larsson och hans doktorand Louise Rundqvist vid Institutionen för medicinsk kemi och biofysik använt kärnmagnetisk resonansspektroskopi (NMR) för att kartlägga strukturen hos Ber e 1, det protein som anses vara den kraftfulla allergen som ger upphov till paranötsallergi. Tidigare forskning har visat att Ber e 1 kan omvandlas från ett ofarligt protein till ett potentiellt dödligt allergen i närvaro av vissa fettsyror i paranöten.
Strukturen på allergenet, som nu publiceras i tidskriften PloS ONE, ger en förklaring till varför Ber e 1 kan interagera med fettsyror och varför proteinet är så stabilt att det inte förstörs i den sura miljön i magsäcken. Dessa faktorer anses vara mycket viktiga pusselbitar för att förklara hur och varför Ber e 1 kan presenteras för magens immunförsvar som ett intakt protein och därmed kunna orsaka allergiska reaktioner som i vissa fall kan ha dödlig utgång.
Forskarna har också upptäckt att Ber e 1 kan binda kopparjoner. Det är det första i denna proteinfamilj som visar förmåga att interagera med metalljoner. Forskarna kommer nu att vidare undersöka om det finns en direkt länk mellan proteinets allergena egenskaper och dess förmåga att binda metalljoner och fettsyror.
På längre sikt finns möjligheter att använda de nya rönen för att framställa allergisäker mat.
KONTAKT
Göran Larsson, docent i medicinsk biofysik, Institutionen för medicinsk kemi och biofysik, Umeå universitet, verksam vid KFC-Z, Jämtlands läns landsting, Östersund Tel. 063-14 76 90 e-post Goran.S.Larsson@jll.se
Uppskattningsvis 100 000 av världens hobbydykare har diabetes. Men för diabetiker kan det vara livsfarligt att vistas under ytan: ett lågt sockervärde kan i denna miljö leda till felaktiga beslut eller till och med medvetslöshet.
Med tanke på att dykning också genomförs tillsammans med en dykkamrat drabbas dessutom båda av en sådan risk.
Som en följd är diabetiker förbjudna att dyka i flera länder, bland annat i Norge, Australien och Nya Zeeland, medan det i Sverige, Storbritannien och USA är tillåtet bara under vissa förutsättningar.
Doktoranden Peter Adolfsson vid Sahlgrenska akademin kan i sin avhandling presentera en teknik som skulle göra det möjligt för diabetiker att dyka säkert i hela världen.
Med den nya tekniken fästs en nål en dryg centimeter under huden. En sensor i toppen av nålen mäter sockervärdet i underhudsfettet var tionde sekund – och registrerar och skickar data till en monitor var femte minut. Skulle blodsockervärdet sjunka kan monitorn generera ett larm och nivån för detta kan individualiseras, både för låga och höga sockervärden.
Själva nålen sitter på plats i upp till en vecka innan den måste bytas. Då har den registrerat sockernivån 288 gånge varje dygn, sammanlagt 2016 gånger.
– En person med typ 1-diabetes som är fysiskt aktiv riskerar alltid att få ett för högt eller för lågt blodsocker. Samtidigt är det vid aktivitet svårt, eller ibland omöjligt, att mäta sockervärdet, säger Peter Adolfsson, till vardags överläkare vid Drottning Silvias barn- och ungdomssjukhus:
–Med den här tekniken blir det möjligt för utvalda individer med diabetes att dyka med tuber – men tekniken kan definitivt också bli ett stöd för typ 1-diabetiker som utövar annan idrott som fotboll, innebandy, längdskidåkning och golf.
Peter Adolfsson har tidigare varit läkare för damlandslaget i fotboll i nio år under Marika Domanski Lyfors, och medverkat i tre EM, två VM och ett OS.
– Fysisk aktivitet är viktigt för alla människor, inte minst för den som har typ 1-diabetes. Förhoppningsvis kan tekniken göra att personer med diabetes kan dyka i hela världen, men rent generellt att de också skall kunna leva ett mer aktivt liv, säger Peter Adolfsson.
KONTAKT OCH INFORMATION
Peter Adolfsson, doktorand vid Sahlgrenska akademin, Göteborgs universitet, och överläkare vid Drottning Silvias barn- och ungdomssjukhus: 0706-287232
Avhandlingen Recreational scuba diving and type 1 diabetes – glucose control during physical exercise försvarades vid en disputation den 14 september.
Genom att analysera generna hos rapsfjärilar och bananflugor ska forskare vid Stockholms universitet söka svaret på en fråga som förblivit en gåta sedan Darwins tid. Att levande organismer anpassar sig till sin omgivning över tid, det vet vi. Men exakt hur går denna anpassning till?
Darwin föreslog att levande organismer är en produkt av evolutionen där ett naturligt urval har gjort dem anpassade till sin omgivning. Ända sedan dess har evolutionsbiologer försökt svara på den till synes enkla frågan om exakt hur de är anpassade. En fråga som visat sig vara oerhört komplicerad.
Det är inte bara generna utan även växelverkan mellan generna och mellan celler av organismer och hur de kommunicerar med varandra som är viktigt för kunskapen om vad som är nedärvt från en avlägsen förfader.
– Det är bara genom förståelse för den genetiska arkitekturen och anpassningarnas utvecklingsbanor som vi till fullo kan förstå det naturliga urvalet i naturen. Vi har idag fantastiska verktyg för att hitta och studera de relevanta generna men det har blivit allt tydligare att tolkningen av resultaten inte är lätt, säger Sören Nylin, professor vid Zoologiska institutionen, Stockholms universitet.
För att förstå samspelet mellan olika gener och hur generna förändras och anpassas i relation till organismens inre och yttre miljö ska forskarna kombinera studier av rapsfjärilar och bananflugor. Det har nämligen visat sig vara problematiskt att hitta ett integrerande förhållningssätt till analyser av detta samspel eftersom molekylära verktyg är begränsade utanför modellorganismer som bananflugan.
Nu ska forskarna studera det genetiska samspelet utifrån två system för insektsstudier där kompetens redan finns vid Stockholms universitet: den ekologiskt välstuderade rapsfjärilen och modellorganismen bananflugan.
– Vi kommer genom dessa system att studera den mycket grundläggande frågan om hur gener samverkar för att producera en hel anpassad organism med en livscykel som passar lokala och föränderliga förhållandena i naturen. Utifrån detta förväntar vi oss att finna kunskaper som är relevanta för alla flercelliga organismer inklusive oss människor, och inte bara för insekter, säger Sören Nylin.
KONTAKT
Sören Nylin, professor vid Zoologiska institutionen, Stockholms universitet, tfn 08-16 40 33, mobil 070- 2045915, e-post soren.nylin@zoologi.su.se
Nicklas Salomonson, Institutionen Handels- och IT-högskolan vid Högskolan i Borås, ska tillsammans med Markus Fellesson, Centrum för Tjänsteforskning vid Karlstads universitet, starta ett forskningsprojekt om negativa kundbeteenden i arbetslivet. Projektet har beviljats 2,2 miljoner kronor och drar igång i januari 2013.
– I många serviceyrken utsätts anställda för kränkningar av kunder, till exempel utskällningar, förolämpningar och svordomar men även hot och våld. Det finns dock förvånansvärt lite forskning om sådana här negativa inslag i arbetslivet. Till skillnad från många tidigare studier är vi emellertid inte i första hand intresserade av kundernas individuella motiv och drivkrafter, säger Nicklas Salomonson. Istället vill vi belysa hur situationerna kan förstås mot bakgrund av själva idén om kunder.
”Kunden är kung”
Genom en intervju- och enkätstudie med anställda inom detaljhandeln vill Nicklas Salomonson och Markus Fellesson bidra med kunskap om de negativa situationerna, hur de kan förebyggas och hur de kan hanteras av de anställda om de trots allt uppstår.
– Interaktionen mellan kund och anställd avspeglar ofta en samhällelig föreställning om kunden som dominerande och överordnad den anställda. ”Kunden har alltid rätt” eller ”kungen är kung” som man brukar säga, förklarar Nicklas Salomonson. Såväl den enskilde medarbetaren som organisationen i sin helhet förväntas orientera sig mot kundens behov och önskemål. Samtidigt har föreställningen om kunden som allsmäktig och överordnad i allt högre grad kommit att anammas av kunderna själva.
Detta, menar Nicklas Salomonson och Markus Fellesson, påverkar i sin tur hur kunderna agerar gentemot företaget och dess anställda. Det understryker ett maktförhållande som legitimerar det negativa beteendet hos vissa kunder och samtidigt begränsar den anställdas möjligheter att agera.
I ett redan pågående projekt, finansierat av VINNOVA och SAMOT (The Service and Market Oriented Transport Research Group) vid Karlstads universitet, studerar Nicklas Salomonson och Markus Fellesson även negativa kundbeteenden inom kollektivtrafiken.
– Den här problematiken finns på många ställen i samhället, inte bara inom detaljhandeln, så vi ser att vår forskning kommer att vara intressant för flera sektorer.
KONTAKT
Nicklas Salomonson, Tfn: 033-435 44 79 eller 0730-33 27 54, E-post: nicklas.salomonson@hb.se Markus Fellesson, Tfn: 054-700 15 95 eller 0733-96 37 74, E-post: markus.fellesson@kau.se
Det typiska offret för sexuella övergrepp är en minderårig flicka som blivit utsatt för sexuellt våld av en biologisk släkting eller bekant. Det visar forskare vid Sahlgrenska akademin som granskat samtliga 196 personer som mellan 1993 och 1997 dömdes för sexuella övergrepp i Västra Götaland.
Anita Carlstedt och hennes kollegor har i de 196 fallen kartlagt relationen mellan brottsoffer och förövare. Forskarna har dessutom granskat de totalt 185 personer som under samma period genomgick en rättspsykiatrisk undersökning efter att ha dömts för sexualbrott mot barn, detta för att kartlägga förekomst av psykisk sjuklighet, sociodemografiska uppgifter och brottskaraktäristik.
Studierna visar bland annat att i 27 procent av de sexuella övergreppen var förövaren en främling för offret.
– I majoriteten av de fall där förövaren är obekant för offret har övergreppen skett utan fysisk kontakt. Det kan till exempel handla om blottning, onani eller sexuella trakasserier, säger Anita Carlstedt.
Resultaten visar också att:
• i 85 procent av de sexuella övergreppen var offret en flicka, i 12 procent en pojke, i 3 procent både en pojke och flicka samtidigt
• de flesta brott var grova, med sexuell penetration som den mest förekommande handlingen
• endast 8 procent av förövarna genomgick en rättspsykiatrisk undersökning i samband med rättegången
• påföljderna för gärningsmännen generellt sett blev milda
• utlandsfödda förövare döms hårdare vid likartade brott
• mellan 10 och 14 procent av de som döms för sexuella övergrepp återfaller i sexualbrott
– En viktig slutsats är att återfallsrisken i sexualbrott generellt sett är låg. Dock är återfallsrisken något högre i de fall där förövaren inte tillhörde familjen eller var närmare känd för sitt offer, säger Anita Carlstedt.
Bakgrunden till studierna är att den befintliga forskningen om sexuellt våld mot minderåriga har stora brister, främst eftersom mörkertalen är stora och bevisföringen är svår i dessa brottsmål. Målet med Anita Carlstedts avhandling har varit att öka kunskaperna om vem som begår sexuella övergrepp, hur brotten ser ut samt analysera vilka påföljder som mäts ut.
– För att säkerställa en konstruktiv behandling av sexualbrottslingar och förbättra den rättspsykiatriska hanteringen av dessa förövare, är den kunskapen oerhört viktig, säger Anita Carlstedt, doktorand vid Sahlgrenska akademin.
KONTAKT OCH INFORMATION
Anita Carlstedt, Centre for Ethics, Law and Mental Health vid Institutionen för neurovetenskap och fysiologi, Sahlgrenska akademin, Göteborgs universitet 0709 718 449; 031 343 87 32; anita.carlstedt@neuro.gu.se
Avhandlingen Child Sexual Abuse: Crimes, Victims, Offender Characteristics, and Recidivism försvaras vid en disputation den 5 oktober 2012.
Upptäckten av grindvaktarcellerna, som ingår i ett nätverk med flera andra nervceller i minnesområdet hippocampus, avslöjar ny grundläggande kunskap om de nervkretsar som styr minne och inlärning. Studien publiceras idag i Nature Neuroscience, den högst rankade tidskriften inom neurovetenskap.
Hippocampus är ett område i hjärnan som skapar minnen och hjälper oss att lära oss nya saker. Att de nyupptäckta grindvaktarcellerna, även kallade OLM-alfa2-celler, bär på en receptor för nikotin ger en förklaring till hur dessa celler kan styra informationen i hippocampus.
– Det är sedan tidigare känt att nikotin har en inverkan på hippocampus, men det här är första gången som en enskild nervcellstyp kan kopplas till den effekten, säger Klas Kullander, professor i genetisk utvecklingsbiologi, som lett studien.
För att vi människor ska kunna tänka och komma ihåg saker skickar nervcellerna i vår hjärna blixtsnabba signaler mellan varandra. Vissa nervceller skickar paket av signaler långt bort till andra områden i hjärnan medan andra nervceller skickar signalerna inom samma område. De lokala nervkretsarna i hippocampus sorterar intrycken och processar dem till minnen. Men hur går detta till? Och hur kommer det sig att nikotin kan förbättra denna förmåga?
Den nya forskningsstudien sprider bokstavligt talat nytt ljus över denna spännande mekanism.
– Vi har använt oss av ny teknologi, kallad optogenetik, som går ut på att använda ljus för att stimulera utvalda nervceller. Vi blev förbluffade när vi upptäckte att ljusaktivering av nervcellerna förändrade informationsflödet i hippocampus på samma sätt som nikotin, förklarar Richardson Leao, forskare och medförfattare vid Uppsala universitet.
Genom forskning på möss kunde forskarna visa att grindvaktarcellen kopplar upp sig på huvudcellen i hippocampus, pyramidcellen, och där förstärker lokala signaler medan långväga signaler försvagas. Nikotin aktiverar grindvaktscellen, vilket prioriterar bildandet av minnen via lokala signaler. På det viset regleras vilka intryck som ska användas för att skapa nya minnen, tror forskarna.
Nästa steg blir nu att testa vilka typer av minnen och inlärning som förstärks av grindvaktarcellen. Med sådan kunskap kan det bli möjligt att stimulera grindvaktarcellen på konstgjord väg, exempelvis genom selektiva nikotin-liknande läkemedel, i syfte att förbättra minne och inlärning hos människor.
– Det vore önskvärt komma åt nikotinets positiva effekter på hippocampus förmåga att minnas och lära, men utan att skapa det starka beroende av nikotin som får rökare att dra ner farlig rök i lungorna, säger Klas Kullander.
KONTAKT
Professor Klas Kullander, SciLife Lab, institutionen för neurovetenskap och SciLifeLab, Uppsala universitet, tel: 018-471 45 19, 070-846 7524, e-post: klas.kullander@neuro.uu.se
Mitokondrierna finns i kroppens samtliga celler och har stor betydelse för bland annat energiproduktion och fettomsättning. De innehåller också sitt eget genom, så kallat mitokondrie-DNA (mtDNA), som ärvs via modern och de kvinnliga könscellerna (ägg), där hundratusentals mtDNA-kopior finns packade.
– Mutationer eller förändringar i denna del av arvsmassan kan orsaka en rad svåra sjukdomar, såsom muskelsvaghet, neurodegenerativs sjukdomar, hjärtkärlsjukdom och diabetes, säger Christoph Freyer, en av forskarna bakom studien. Många av dessa sjukdomar utvecklas enbart när ett visst förhållande mellan muterade respektive normala mtDNA-molekyler uppnås inom cellen. Det är därför av största vikt att vi lär oss mer om hur mtDNA ärvs mellan mor och barn.
En mamma som bär på en mutation i det mitokondriella genomet kan föra vidare en blandning av muterad och normal mtDNA till sina barn. Men kunskapen om vad som bestämmer nivåerna i denna blandning har hittills varit dålig. I den nu publicerade studien i Nature Genetics har forskarna försökt kartlägga mekanismerna bakom överföringen av dessa ärftliga förändringar mellan generationerna. De använde då möss som genförändrats så att de blev bärare av en sjuklig mutation i en gen i mtDNA som kallas tRNA metionin.
Genom att märka könsceller som bar den aktuella mutationen med så kallad GFP (green fluorescent protein) kunde forskarna följa förhållandet mellan muterade och icke-muterade gener i tre olika faser av den ärftliga processen. Först analyserades könsceller från musembryon och man kunde då se hur nivåerna av mutationen varierar från könscell till könscell. Efter födseln tittade forskarna på nivåerna av mutation i de omogna äggcellerna hos musen. Och till sist undersöktes graden av mutation hos avkomman.
Sedan tidigare vet man att de gener som kodar för olika proteiner genomgår ett slags prenatal urvals- eller reningsprocess. Detta sker dock inte när det gäller tRNA-generna, utan den muterade arvsmassan sprids helt slumpvis i de begynnande könscellerna hos kvinnliga embryon. I de påverkade könscellerna samexisterar muterade gener ofta med normala gener – ett tillstånd som kallas heteroplasmi. Med andra ord, muterade och icke-muterade gener förekommer i varje äggcell i ett specifikt, något som avgör om mutationen överförs till nästa generation eller ej och även förklarar skillnaderna som kan uppstå i en och samma familj.
Samtidigt konstaterar forskarna att mitokondrierna hos mössen i studien med viss framgång kompenserar den medfödda defekten.
– Om vi kan förstå den processen kan vi eventuellt hitta nya sätt att behandla mitokondriel sjukdom, vilket är mycket spännande, säger Christoph Freyer.
INFORMATION OCH KONTAKT
Studien är ett samarbete mellan Karolinska Institutet, Max Planck Institute for Biology of Ageing i Köln, Tyskland och University of Newcastle, Storbritannien. Arbetet har finansierats med anslag från bland annat Max Planck Sällskapet, Vetenskapsrådet, Leduqc Foundation, ERC, NIH och MRC.
Publikation: “Variation in germline mtDNA heteroplasmy is determined prenatally but modified during subsequent transmission”, Christoph Freyer, Lynsey M Cree, Arnaud Mourier, James B Stewart, Camilla Koolmeister, Dusanka Milenkovic, Timothy Wai, Vasileios I Floros, Erik Hagström, Emmanouella E Chatzidaki, Rudolf J Wiesner, David C Samuels, Nils-Göran Larsson & Patrick F Chinnery, Nature Genetics AOP 7 October 2012, doi: 10.1038/ng.2427.
