Barnmorskan Lise Gaudernack har tittat på det ökade antalet kejsarsnitt i Norge och konstaterar att de leder till ökade hälsoproblem, både på individ- och befolkningsnivå. Hennes studie visar att en av orsakerna till det ökande antalet kejsarsnitt kan vara att de andragångsföderskor som ber om kejsarsnitt har upplevt fler komplikationer och operativa ingrepp vid sin första förlossning, än normalbefolkningen.
– Det är därför mycket viktigt att förebygga traumatiska förlossningsupplevelser, genom att optimera den hjälp mammorna får, eftersom sådana trauman leder till önskan om kejsarsnitt, säger Lise Gaudernack.
Det norska projektet ”Kjent jordmor” har hjälpt kvinnor med ångest inför förlossningen att ändå välja vaginal förlossning.
– Tittar man på de faktorer som normalt sett brukar vara utslagsgivande, som ålder eller om det dröjer för länge innan de får behandling, slår det igenom att även könet är en stark faktor. Är inte det väldigt konstigt, frågar sig professor Johan Herlitz.
Vad som gör det hela ännu mer förvånande – och intressant – är att kvinnor i regel har sämre förutsättningar än män att klara av ett hjärtstopp. De är oftare äldre och ensamstående.
– Man har tidigare haft tankar om att hjärtinfarkten upptäcks långsammare hos kvinnor än hos män. Kvinnorna skulle ha lite mer diffusa symptom som inte presenterar sig på samma sätt. Vi har också sett att kvinnor som söker för bröstobehag på sjukhus inte läggs in på hjärtinfarktavdelningen lika ofta som män.
Östrogen kan vara nyckeln
Det är ännu oklart exakt varför kvinnor överlever i högre utsträckning än män, men det kan ha att göra med det kvinnliga könshormonet östrogen.
– Man har i och med detta funderat på att ge östrogen till patienter, i första hand män men även kvinnor, som drabbats av hjärtstopp. Om du har en patient, i 55-60-årsåldern som söker sjukhusvård för bröstsmärtor, så är 80 procent av dessa män. Kommer man däremot upp i åldrarna mot 70-80 år jämnas den skillnaden ut. Det har man tolkat som orsakat av det faktum att kvinnans östrogennivåer minskar när hon blir äldre, säger Johan Herlitz.
KONTAKT
Johan Herlitz, Tfn: 033-435 43 80 eller 0734-612 002 E-post: johan.herlitz@hb.se
En opinionsundersökning som publiceras nu under Almedalsveckan visar dock att svenska folket uppfattar Sverigedemokraterna som ett parti i den politiska mitten. Undersökningen, som presenteras i en ny bok från Riksbankens Jubileumsfond, lyfter också fram en rimlig – och i sin tur oväntad – förklaring till detta.
Bokens redaktion har låtit undersökningsföretaget Skop ställa följande fråga till ett riksrepresentativt urval på 1 000 personer:
Om man ser till Sverigedemokraternas samlade politik – alltså sådant som rör exempelvis vård, omsorg och skola, skatter och bidrag, miljö och kultur – skulle du då säga att partiet ligger till vänster, till höger eller ungefär i mitten av den politiska skalan?
”Ungefär i mitten”
Svarsfördelningen i diagrammet härintill drar visserligen en aning åt höger, men i betydligt lägre grad än väntat. Det vanligaste svaret är ”ungefär i mitten”. Att inte mindre än 13 procent av de svarande placerar SD till vänster och så hög andel som 36 procent sätter SD i mitten kan rimligtvis förklara varför väljare kan gå från ett rödgrönt parti direkt till Sverigedemokraterna.
De svarandes politiska sympatier ger tydliga utslag. Största andelen som placerar SD till vänster finns bland just sverigedemokrater (21 procent). Men även bland allianssympatisörer ligger andelen så högt som 14 procent och bland de rödgröna 11 procent, med små skillnader mellan individuella partier. Även oräknat sympatisörer till SD betyder det alltså att var åttonde svensk bedömer SD vara ett parti till vänster om mitten.
Att i stället placera Sverigedemokraterna till höger är vanligast bland vänsterpartister och miljöpartister där omkring 60 procent betecknar SD som ett parti till höger. Bland socialdemokrater och borgerliga väljare är det dock enbart en minoritet, omkring 40 procent, som ser SD som ett parti till höger om mitten.
Ytterligare en politisk skala
I boken ges också en förklaring till det överraskande undersökningsresultatet, nämligen att Sverigedemokraterna och de flesta andra av de populistiska partierna i Norden förordar en ekonomisk mittenpolitik – välfärd och social reformpolitik (för ländernas ”inhemska” befolkning), en reglerad marknad och en omfördelande skattepolitik. Förklaringen ligger därmed i att det numera inte räcker med endast en politisk skala (vänster–höger), utan att det krävs ytterligare en: liberal–auktoritär. Ett auktoritärt parti befinner sig visserligen oftast till höger om mitten, men inte alls alltid. Exempel på ett par populistiska partier som enligt boken faktiskt hamnar strax till vänster om mitten är Sannfinländarna och Sverigedemokraterna.
En oundviklig slutsats är att Sverigedemokraternas framtidsutsikter i svensk politik torde gynnas av att partiet uppfattas ligga i den politiska mitten. Dels kan det kännas lättare för väljare att gå till ett parti i mitten än till ett extremparti, dels är det ju endast i mitten som ett politiskt parti kan uppnå en inflytelserik vågmästarposition.
Fotnot: Riksbankens Jubileumsfonds nya bok heter ”Tungan på vågen: Vågmästare och balanspartier” (Makadam förlag, 2012).
Bakgrunden till studien är att allvarliga psykiska sjukdomar såsom schizofreni och bipolär sjukdom oftast behöver behandlas med kontinuerlig antipsykotisk läkemedelsbehandling, men att bieffekterna av sådan behandling under graviditet inte är klarlagda. Många antipsykotiska läkemedel, i synnerhet olanzapin och klozapin, ökar risken för viktuppgång och diabetes och det har framförts farhågor att dessa läkemedel skulle kunna medföra graviditetsdiabetes och att fostren skulle få en onormalt ökad tillväxt och födas för stora för tiden.
Huvudförfattaren Robert Bodén är psykiater och forskare vid Neurovetenskapliga Institutionen vid Uppsala universitet och Centrum för Läkemedelsepidemiologi vid Karolinska Institutet. Tillsammans med sina kollegor har han använt nationella hälsoregister för att studera effekterna av antipsykotiska läkemedel under graviditet.
Alla kvinnor som blivit gravida efter juli 2005 och fött barn innan december 2009 delades in i tre grupper: de som hämtat recept på; (1) olanzapin och/eller klozapin (169 stycken); (2) andra antipsykotiska läkemedel (338 stycken); eller (3) inga antipsykotiska läkemedel (357 696 stycken).
Graviditetsdiabetes var mer än dubbelt så vanligt i bägge grupperna av mammor som använde antipsykotiska läkemedel (4,1 procent i grupp 1 och 4,4 procent i grupp 2) jämfört med de övriga mammorna i grupp 3 (1,7 procent). Användning av antipsykotiska läkemedel under graviditeten var inte kopplat till att föda för stora barn, men författarna noterade en ökad risk för att föda barn med stort skallomfång för dem som använt olanzapin och/eller klozapin. De mammor som använt antipsykotiska läkemedel hade istället ökad risk för att föda för små barn, men detta beror troligtvis på att fler av dessa mammor röker och inte på en läkemedelseffekt, skriver författarna.
Sammanfattningsvis anser författarna att gravida mödrar som behandlas med antipsykotiska läkemedel bör övervakas noga med avseende på graviditetsdiabetes och avvikande fostertillväxt.
INFORMATION OCH KONTAKT
För mer information kontakta Robert Bodén, e-post: Robert.Boden@neuro.uu.se
E-post besvaras snabbt och tid för intervju kan avtalas.
Bodén et al. (2012) Antipsychotics During Pregnancy – Relation to Fetal and Maternal Metabolic Effects, Archives of General Psychiatry 2012, Vol 69, No7, s:715-721
Vidare har forskarna gjort ett försök att analysera effekterna av cyklisters hälsomedvetenhet på restidsvärderingen och om möjligt föreslå en dekomponering av restidsvärdet i hälsoeffekt respektive övrigt tidsvärde/bekvämlighetsvärde.
I rapporten redovisas en teoretisk modell samt inledande analyser och skattningar av restidsvärden som gjorts utifrån materialet. Resultaten visar att det finns en skillnad i storlek på restidsvärdet beroende på om respondenterna har bil eller kollektivtrafik som alternativt färdmedel till cykel. Ett annat resultat är att restidsvärdet tenderar att minska ju mindre riskfylld och obekväm cykelvägen är, främst vid förflyttning från blandtrafik/cykelfält till cykelbana (invid väg eller ej i anslutning till väg).
Studien indikerar även att personer som inte tar med hälsoaspekter i sina val att cykla har högre restidsvärden än personer som anser att hälsoaspekter är av betydelse. Störst effekt verkar hälsoaspekten ha vid cykling på cykelbana. En slående aspekt av de skattningar som gjorts är att respondenterna (som är cyklister) uppgav svar som resulterade i restidsvärden för cykel som vida överskrider motsvarande värden för det alternativa färdmedlet. Även om värdena är höga så ligger de någorlunda i linje med tidigare studier, i varje fall när det gäller personer med kollektivtrafik som alternativt färdmedel till cykel.
VTI publikation N26-2012 – Värdering av restidsbesparingar vid cykelresor.
Annika Jägerbrand, forskare på VTI, har gjort en kunskapssammanställning över hur vägområdet och i viss mån även angränsande områden kan göras mindre attraktiva för vilt genom förändringar av vägmiljö och vegetation. Rapporten går igenom samband mellan viltförekomst/viltolyckor och omgivande miljö samt samband mellan viltförekomst och drift och underhåll. Studier av viltkollisioner och omgivande miljö visar att det finns komplexa samband med exempelvis områdets och landskapets egenskaper samt art- och/eller habitatdiversitet.
Slåtter och röjning av vägkanter har som huvudsyfte att förbättra synbarheten för fordonsförare men kan påverka attraktiviteten hos vegetationen i vägkanten för vilt. Exempelvis har röjning av träd och buskar vintertid en negativ trafiksäkerhetseffekt eftersom den typen av åtgärder lockar älg till vägområdet, såvida inte grenarna forslas bort direkt. Slåtter av vägkanterna gynnar troligtvis förekomsten av attraktiv växtlighet under höst och vinter om slåttern har utförts tidigt under växtsäsongen och likaså under nästkommande vår och sommar om den utförts sent under växtsäsongen.
En genomgång har gjorts av val av vegetation i vägens närmiljö och olika djurs val av föda för att ta fram kunskap som kan användas för att minska attraktiviteten hos vegetation i vägkanten. Rapporten presenterar även en svensk växtartslista med växtarter och växtgrupper som rapporterats vara resistenta mot bete av rådjur och/eller vitsvanshjort.
Även markanvändningen i vägens närområde kan inverka på viltolycksrisken. I områden med hög risk för viltolyckor bör därför vegetation som är attraktiv för vilt stängslas in eller helt undvikas i en viss buffertzon ut från vägen. Detta gäller exempelvis vissa odlade grödor men även energiskog. Vad gäller just energiskogsplanteringar menar författaren att det är olyckligt att länsstyrelserna subventionerar dessa utan att ställa krav på att de inte ska ge negativa effekter på trafiksäkerheten.
VTI publikation R753 – Anpassning av vägmiljö och vegetation som åtgärd mot viltolyckor.
Symboler i vägbanan används på liknande sätt i sju studerade länder – Danmark, Finland, Norge, Sverige, Nederländerna, Storbritannien och Tyskland. Forskarna visar i sin studie på att främst följande symboler skulle kunna vara av intresse att standardisera vad gäller användning, utformning och mått:
– körfältspilar
– pilar för körfältsbyte
– väjningsplikt
– stopplikt
– hastighetsbegränsning
– vägnummer.
VTI publikation N27-2012, Symboler i vägbanan
För mer information, kontakta
Carina Fors, forskningsingenjör, VTI: +46 13 20 41 41, carina.fors@vti.se
Många bakterier har små kromosomer som man tror har utvecklats från bakterier med stora kromosomer på grund av att gener förlorats genom deletioner. En deletion är en mutation (förändring i arvsmassan) som leder till att en bit av kromosomen förloras. Till exempel så har många endosymbionter och intracellulära sjukdomsframkallande bakterier (till exempel Rickettsia och Mycoplasma) små kromosomer men även vissa frilevande havsbakterier (till exempel Vibrio) har tappat delar av sin kromosom.
Eftersom de flesta gendeletioner har negativa effekter på bakteriens överlevnadsförmåga så har man tidigare trott att många gener tappas på grund av chanshändelser – så kallad genetisk drift. De nya resultaten som nu publiceras tyder dock på att förlust av vissa gener kan ha en positiv effekt på Salmonellabakteriens tillväxtförmåga och att de därför är positivt selekterade.
– Genom att konstruera en speciell transposon, en kort DNA-sekvens som kan flytta sig från ett ställe till annat i kromosomen, så kunde vi mäta hur ofta deletioner sker på olika platser i kromosomen, hur stora deletionerna är och vilken effekt de har på bakteriernas tillväxt, berättar Dan Andersson, professor i medicinsk bakteriologi vid Uppsala universitet och huvudansvarig för studien.
Mycket överraskande såg forskarna att många deletioner ökade bakteriernas tillväxt med upp till 5-6 procent under både fattiga och rika tillväxtbetingelser.
– De här resultaten visar att kromosomer mycket snabbt kan krympa i storlek på grund av att genförlust ökar bakteriernas konkurrenskraft. Matematisk modellering av förlustprocessen visar att det krävs endast några 1000 generationers tillväxt för att en bakterie som tappat vissa gener ska kunna konkurrera ut en bakterie med ett komplett genset, säger Dan Andersson.
Resultaten ger nya ledtrådar om vilka grundläggande evolutionära drivkrafter och processer som bestämmer hur stor en bakteries kromosom är och vilka gener den innehåller.
Forskningen har finansierats av Vetenskapsrådet.
INFORMATION OCH KONTAKT
För information om denna forskning vid Uppsala universitet kontakta Dan Andersson, e-post: Dan.Andersson@imbim.uu.se, telefon: 070-1679077.
Koskiniemi S, Sun S, Berg OG, Andersson DI (2012) Selection-Driven Gene Loss in Bacteria. PLoS Genet 8(6): e1002787. doi:10.1371/journal.pgen.1002787
– Vi vill nå största möjliga transportnytta med så liten miljöpåverkan som möjligt, säger Claes Löfroth vid Skogforsk som är projektledare för ETTdemo – ett projekt som ska genomföra landsomfattande tester av stora lastbilar på upp till 90 tons bruttovikt.
Totalt deltar ca 40 olika tillverkare och organisationer i testerna. Förutom skogsbruket och skogsindustrin är Trafikverket, Transportstyrelsen, Scania, Volvo och Sveriges Åkeriföretag med. Först ut med att testa 90 tons- och 74-tonsfordon är skogsföretagen SCA, Stora Enso, Södra, Holmen och Sveaskog.
Tre stora lastbilar rullar redan på vägarna och under hösten startar de praktiska testerna på flera ställen i landet.
Projektet presenteras i Almedalen idag kl 16:00. Seminariet ”Mer lastbil. Mindre utsläpp” genomförs på Högskolan Gotland, sal B25.
KONTAKT
Claes Löfroth, tel: 018-18 85 07, claes.lofroth@skogforsk.se
Erik Viklund, tel: 018-18 85 40, erik.viklund@skogforsk.se
För första gången har människor i alla nio länder runt Östersjön samtidigt tillfrågats vad de skulle vara villiga att betala för minskad övergödning i havet. Studien visar att en majoritet är villiga att betala för en förbättring.
Svenskarna är villiga att betala i genomsnitt 1 000 kronor per person och år för ett friskare marint ekosystem med förbättrat siktdjup, mindre algblomningar och mindre utbredning av syrefria bottnar. Den genomsnittliga betalningsviljan varierar mycket mellan länderna, från ca 4 till 110 Euro per person årligen. Intervallet blir dock mindre om hänsyn tas till inkomstskillnader mellan länderna.
Uppräknat till hela den vuxna svenska befolkningen är värdet av en friskare Östersjö ca 7,5 miljarder kronor per år.
Varannan person i Östersjöregionen har upplevt effekterna av övergödning, främst i form av grumligare vatten och algblomningar. Många är även oroade över miljösituationen i havet. Genomgående i alla länder är att folk värderar att hela Östersjön mår bättre, inte bara den del av havet som ligger närmast det egna landet.
Östersjön är ett välbesökt hav som ger oss många ekosystemtjänster, till exempel rekreationsmöjligheter. I Sverige har 98 procent av befolkningen någon gång varit vid havet på sin fritid för att t.ex. promenera på stranden, bada och göra båtturer. De flesta svenskar ser problemen i havet som ett av de största miljöproblemen i Sverige.
Totalt har 10 500 människor i de nio länderna deltagit i studien, antingen genom en webbenkät eller genom personliga intervjuer.
Undersökningen beskriver miljösituationen i Östersjön år 2050 om inga nya åtgärder för att minska övergödningen genomförs jämfört med hur tillståndet skulle vara om utsläppen av näringsämnen minskar i enlighet med Aktionsplanen för Östersjön (Baltic Sea Action Plan). Det är den skillnaden som de svarande i studien tagit ställning till.
Aktionsplanen är en överenskommelse mellan alla nio Östersjöländer, där varje land har åtagit sig att minska sina utsläpp av näringsämnen med en angiven mängd i syfte att uppnå en god miljö i havet.
– Våra resultat visar att befolkningen i Östersjöländerna sätter ett högt värde på att uppnå de politiska målen för minskade utsläpp av näringsämnen i Aktionsplanen för Östersjön. Det är ett tydligt budskap till beslutsfattare om att det finns ett starkt stöd bland allmänheten för ytterligare och skyndsamma åtgärder för att förbättra havsmiljön. Att göra för lite kommer att bli kostsamt säger Linus Hasselström, analytiker vid Enveco Miljöekonomi AB och vetenskapligt ansvarig för studien i Sverige.
BalticSTERN är ett forskarnätverk med partners i alla länder runt Östersjön. Forskarna utvecklar och kombinerar ekologiska och ekonomiska modeller för att beräkna nyttor och identifiera kostnadseffektiva åtgärder. Resultaten från den nya studien kommer att ingå i en kostnadsnyttoanalys som publiceras under hösten 2012.
KONTAKT
Linus Hasselström, Enveco Miljöekonomi AB, tel: +46 70 498 78 20, email: linus@enveco.se
Heini Ahtiainen, MTT Agrifood Research Finland, tel: +358 40 8610 976, email: heini.ahtiainen@mtt.fi
Janne Artell, MTT Agrifood Research Finland tel: +358 40 1726 426, email: janne.artell@mtt.fi
Kerstin Blyh, BalticSTERN Sekretariatet, Stockholm Resilience Centre, tel: +46 10 698 1569, email: kerstin.blyh@stockholmresilience.su.se
Den vetenskapliga rapporten om studien “Benefits of meeting the Baltic Sea Nutrient reduction targets – Combining ecological modeling and Contingent Valuation in the nine littoral states” finns att ladda ner här: www.mtt.fi/dp/DP2012_1.pdf
För ett par år sedan kunde Skogforsk visa att hårt älgbete i vinterbeteslandet runt Furudal i Dalarna orsakade stora tillväxtförluster hos skogen. Men det finns ganska liten kunskap om hur skogen påverkas i områden med mer normal älgtäthet.
Nu ska Skogforsk jämföra produktion och kvalitet hos tallar och granar i skyddade, inhägnade ytor med områden som betas av älg och andra klövvilt. I sommar byggs de första inhägnaderna.
– Det här är försök som kommer att ge data i decennier med start redan i plantstadiet, säger viltekologen Märtha Wallgren vid Skogforsk som leder projektet.
KONTAKT
Märtha Wallgren, forskare, tel: 018-18 85 83
Erik Viklund, kommunikationschef, tel: 018-18 85 40
Ett internationellt forskarteam lett av astronomer vid Chalmers och Onsala rymdobservatorium har letat efter föränderliga radiosignaler från galaxen Arp 220, som ligger 250 miljoner ljusår från jorden. De har tidigare hittat ett antal supernovor (se relaterat pressmeddelande), men även andra källor som har varit svåra att förstå.
Fabien Batejat, astronom vid Chalmers, har lett studien.
– Vi hittade tre märkliga källor som var olika ljusstarka varje gång vi tittade på dem. I början hade vi ingen aning om vad de skulle kunna vara, säger han.
Forskarna följde de tre märkliga radiokällorna under flera års tid. Nu tror de att de vet vad som lyser: jetstrålar skapade av svarta hål.
– Vi tror att det vi ser är radiostrålning från dubbelstjärnor där den ena stjärnan tidigare har exploderat och lämnat kvar ett svart hål. Hålet ”äter” gas som dras in från stjärnan intill och alstrar kraftiga jetstrålar som i sin tur sänder ut radiovågor, säger Fabien Batejat.
De nyupptäckta svarta hålen i galaxen Arp 220 är enligt forskarna bara tre av många liknande. John Conway, professor i observationell radioastronomi vid Chalmers och vice föreståndare för Onsala rymdobservatorium, förklarar:
– Jetstrålar från de svarta hålen syns på detta avstånd bara om de är riktade rakt emot oss. Troligen finns det väldigt många fler sådana system i galaxen, men där strålarna är riktade åt andra håll, säger han.
Galaxen Arp 220 är redan känd för att skapa nya stjärnor i rasande takt. Tidigare forskning av samma team har även visat att det förekommer många supernova-explosioner i galaxen, uppemot 250 gånger fler än i vår galax. Supernovor och svarta hål hänger ihop: astronomer tror att svarta hål skapas när de tyngsta stjärnorna, med massa mer än cirka 20 gånger solens, exploderar.
Detta hoppas astronomerna snart kunna sätta på prov tack vare upptäckten i Arp 220. Bara ett dussintal svarta hål av denna typ är kända i Vintergatan, samt enstaka i andra galaxer.
– Genom att studera många av dessa små svarta hål som småäter på stjärnor får vi ett nytt sätt att lära oss om hur de skapas. Statistik över svarta hål har vi hittills kunnat studera bara för avlägsna, supertunga svarta hål, säger Anthony Rushton, som också ingår i teamet i Onsala.
Upptäckten gjordes med ett världsomspännande nätverk av radioteleskop som kopplas ihop för att med hjälp av tekniken långbasinterferometri (VLBI) skapa mycket skarpa bilder. Det gör det möjligt att följa skeenden i galaxers tätpackade centrum, som är dolda för vanliga teleskop bakom tjocka lager av stoft och damm. För att kunna upptäcka vad dessa radiokällor är gjorde forskarna mätningar i olika radiovåglängder under hela 17 år.
Philip Diamond är chef för astronomi och rymdvetenskap vid CSIRO Astronomy and Space Science i Australien, och medlem i teamet.
– Det här resultatet har kunnat komma fram först efter många år av mödosamt arbete och tack vare förbättringar i tekniken långbasinterferometri, säger han.
Objekten, som astronomer kallar mikroblazarer, förutspåddes redan för mer än ett decennium sedan. Astronomer tror att de liknar de kosmiska fyrar som kallas blazarer, fast i mindre skala. I en blazar frossar ett supertungt svart hål på tät gas i mitten av en galax och skapar kraftfulla jetstrålar som kan ses från jorden om de är riktade rakt emot oss.
– Våra nya mätningar från Arp 220 är det hittills bästa beviset för mikroblazarer. Galaxer som den här verkar dessutom härbärgera dem i mycket stora mängder, säger Fabien Batejat.
Bildtext: Forskare har sett tecken på radiovågor från mängder av svarta hål i galaxen Arp 220. Jetstrålarna skapas i märkliga dubbelstjärnor som den på bilden. Gas som dras från en röd superjättestjärna (till vänster i bilden) samlas i en ljus skiva av het gas som sakta matar det svarta hålet i mitten. Därifrån skickas också strålarna ut i rymden.
Fakta om teleskopen
Observationerna gjordes med teleskop som tillhör det Europeiska nätverket för långbasinterferometri (EVN) samt VLBA (Very Long Baseline Array). VLBA består av tio radioteleskop som ligger mellan Hawaii och St. Croix på Amerikanska Jungfruöarna, och som drivs av National Radio Astronomy Observatory (NRAO). EVN stöds av JIVE, Joint Institute for VLBI in Europe.
Fakta om Onsala rymdobservatorium
Onsala rymdobservatorium är Sveriges nationella anläggning för radioastronomi. Observatoriet förser forskare med utrustning för studier av jorden och resten av universum. I Onsala, 45 km söder om Göteborg, drivs två radioteleskop och en station i teleskopnätverket LOFAR. Observatoriet medverkar även i flera internationella projekt. Institutionen för rymd- och geovetenskap på Chalmers tekniska högskola är värd för observatoriet. Verksamheten drivs på uppdrag av Vetenskapsrådet.
Fakta om forskarteamet
Forskarteamet består av Fabien Batejat (Onsala rymdobservatorium, Chalmers tekniska högskola), John Conway (Onsala rymdobservatorium, Chalmers tekniska högskola), Anthony Rushton (Onsala rymdobservatorium, Chalmers tekniska högskola, samt ESO), Rodrigo Parra (Europeiska sydobservatoriet, ESO, Chile), Philip Diamond (CSIRO, Australien), Colin J. Lonsdale (MIT Haystack Observatory, USA) och Carol J. Lonsdale (North American ALMA Science Center, NRAO, USA).
KONTAKT OCH INFORMATION
Robert Cumming, astronom och informatör, Onsala rymdobservatorium, 031-772 55 00 eller 070-493 31 14, robert.cumming@chalmers.se
Fabien Batejat, astronom, Onsala rymdobservatorium, Chalmers, 031-772 55 00 eller 076-583 89 96, fabien.batejat@chalmers.se
Forskningsresultaten har publicerats i juninumret av tidskriften Astronomy & Astrophysics.
Läs den vetenskapliga artikeln
Övergödningen av haven är ett av våra största miljöproblem, och orsakar bl.a. algblomning under sommaren. I Västerhavet är det främst kväve som är problemet, men i Östersjön har även fosfor betydelse. I bägge fallen är läckaget från jordbruksmarken den största antropogena källan. Omfattande åtgärder har därför genomförts under de senaste decennierna för att minska belastningen på havet i form av övergödande ämnen. Åtgärderna omfattar både ekonomiska styrmedel och kompetensutveckling av lantbrukare för att minska påverkan från odlingen.
Modellberäkningar har tidigare visat på ett minskat läckage från jordbruket och i vintras presenterade SLU en rapport som kunde bekräfta det minskade läckaget genom en analys av faktiska miljöövervakningsdata i 65 jordbruksåar. Nu har SLU kunnat visa att även tillförseln av näringsämnen till havet har minskat. Till Öresund, Kattegatt och Skagerack har transporten av växttillgängligt oorganiskt kväve (nitrat + ammonium) minskat med över 20 procent sedan 1995.
Resultatet bygger på en statistisk analys av miljöövervakningsdata, där den naturliga variation som beror på vattenflödenas storlek har normerats bort. Samma metodik visar att belastningen i form av totalfosfor har minskat med 11 procent.
Resultaten förhandsvisas på ett seminarium under Almedalsveckan och kommer att publiceras i höst i rapporten ”HAVET 2012”.
– Resultaten visar att vi verkligen har kommit en bit på vägen med att förbättra havsmiljön, säger forskningsledare Jens Fölster.
KONTAKT OCH INFORMATION
Jens Fölster, institutionen för vatten och miljö, SLU, 070-227 17 21, jens.folster@slu.se
Om seminariet: Resultaten presenteras vid seminariet ”Recept på lyckat miljöarbete”, som börjar kl 15.30 den 2 juli på fartyget Sigyn i Visby hamn. Läs mer om seminariet.
– Generellt ser det bättre ut för fisken i Nordsjön och Skagerrak. Det visar att både havsmiljön och fisket gynnas när vi hanterar fiskbestånden på ett hållbart och långsiktigt sätt, säger Joakim Hjelm, enhetschef vid Havs- och vattenmyndigheten.
Internationella havsforskningsrådets, ICES rapporterar i dag att torskbestånden långsamt växer sig starkare i Skagerrak och Nordsjön.
Institutionen för akvatiska resurser vid SLU deltar i ICES på Havs- och vattenmyndighetens uppdrag. Forskaren Max Cardinale är svensk representant i ICES rådgivande kommitté.
– Arter som havskräfta, rödspotta, kolja, sej och äkta tunga fiskas på hållbar nivå och precis som förra året går siffrorna för antalet lekmogna torskar långsamt uppåt, men beståndet är ännu inte inom biologiskt säkra gränser säger Max Cardinale.
Samtidigt som beståndet ökar fiskas det alltså enligt havsforskarna för mycket torsk i dessa vatten för att man ska nå upp till det långsiktigt fastlagda målet för hur många fiskar som dör. Rådet till beslutsfattarna är därför att minska torskkvoten något nästa år.
I Kattegatt består de historiskt låga nivåerna för torsken. En utvärdering som nyligen tagits fram vid SLU visade dock att områdena som är stängda för fiske haft goda effekter för det mycket svaga torskbeståndet. Även rödtunga uppvisar en negativ beståndsutveckling under de senaste åren.
KONTAKT
Max Cardinale, Forskare vid Havsfiskelaboratoriet, institutionen för akvatiska resurser, Sveriges lantbruksuniversitet, 0730-34 22 09, mattias.skold@slu.se
Daniel Valentinsson, chef vid Havsfiskelaboratoriet, institutionen för akvatiska resurser, Sveriges lantbruksuniversitet, 010-478 40 49, 070- 284 21 91, mattias.skold@slu.se
Joakim Hjelm, chef vid internationella enheten, Havs- och vattenmyndigheten, tfn: 010-698 60 16, mobil: 070-369 30 04. E-post: joakim.hjelm@havochvatten.se
”Friska-företag-modellen” kopplar samman strategier för bättre arbetsmiljö med både de anställdas välbefinnande och med organisatoriska förbättringar, som ska leda till ökad lönsamhet. Modellen har tagits fram av en grupp amerikanska arbetspsykologer och bygger på forskningsresultat från de senaste 20 åren om vad som får människor att må bra i en arbetskontext.
– Konceptet innebär att genom att systematiskt arbeta med olika arbetsmiljö- och medarbetarstrategier uppnås direkt bättre hälsa hos de anställda men också direkta organisatoriska förbättringar, till exempel högre produktion, kvalitetsförbättringar och nöjdare kunder. När medarbetarna mår bättre och utvecklas i företaget bidrar detta i sin tur också till de organisatoriska förbättringarna. För att det hela ska lyckas måste kommunikationen inom företaget fungera obehindrat, uppifrån och ned och tvärtom, säger Per Lindberg.
Projektet har redan inletts i form av ett förprojekt. Med fokusgrupper och individintervjuer undersöks vad svenska arbetstagare – tjänstemän, arbetare och chefer inom vatten- och energibranschen – anser vara en god arbetsmiljö och vad som ger välbefinnande i arbetet. Resultatet utgör grund för delar av en omfattande medarbetarenkät som samtliga anställda i de tre företagen kommer att besvara vid två tillfällen, 2013 och 2015. Däremellan ska företagen arbeta med resultatet från den första enkätomgången.
De tre företagen som ingår i projektet är de kommunala bolagen Gästrike Vatten, Gävle Energi och Sandviken Energi.
– Ett av företagen kommer att arbeta efter Friska-företag-modellen. De andra två företagen följer upp enkätresultatet på traditionellt vis. Arbetsmiljöarbetet på de tre företagen följs systematiskt under de två åren. Vi kommer också att samla in olika företagsekonomiska nyckeltal från företagen, därför att begreppet ”Friska företag” innebär att både medarbetare och företag ska må bra.
KONTAKT
Per Lindberg, universitetslektor och med dr, Akademin för hälsa och arbetsliv, 070-968 96 86
I små populationer av en art får slumpmässigheten i enskilda individers öde ett större genomslag på populationsdynamiken än i stora populationer. Detta förhållande påverkar populationens risk att dö ut.
Frågan är om denna effekt är lika stark för alla arter. Tidigare forskning antyder att effekten påverkas av arters livshistoria, som t.ex. tajmingen i överlevnad och reproduktion eller om arten är lång- eller kortlivad. Kunskapen om detta är dock långt ifrån heltäckande, vilket gör det svårt att förutse hur enskilda arter påverkas av denna så kallade demografiska slumpmässighet (demographic stochasticity).
Tobias Jeppsson och Pär Forslund vid SLU i Uppsala angripit frågan genom att modellera ett brett spektrum av livshistorier som representerar olika typer av arter med olika överlevnad hos adulta (vuxna) och juvenila (unga) individer, samt med olika antal avkommor och mognadsålder.
Resultaten visar att utdöenderisken hos de olika livshistorierna skiljer sig starkt åt. Generellt sett så ökade utdöenderisken för livshistorier som karakteriseras av ett större antal avkommor eller lägre mognadsålder, vilket innebär att ”snabba” livshistorier påverkas mer negativt än mer långlivade arter som får färre avkommor.
– Resultaten kan t.ex. överföras till hotade arter, där man genom att känna till grundläggande artegenskaper och därmed artens livshistoriestruktur, kan förutse dessa arters inneboende känslighet för små populationsstorlekar, säger Tobias Jeppsson.
Effekten av slumpmässighet i små populationer används ofta i diskussioner om hur stora delpopulationer behöver vara för att en art ska anses livskraftig. Indirekt ingår denna effekt även i kriterierna som används vid rödlistning av hotade arter.
– Eftersom dessa resultat visar hur effekten av demografisk slumpmässighet kan skilja sig åt mellan arter, öppnar detta för möjligheten till mer specifika artanalyser, baserad på grundläggande och allmänt tillgänglig artinformation, säger Tobias Jeppsson.
INFORMATION OCH KONTAKT
Artikeln “Can Life History Predict the Effect of Demographic Stochasticity on Extinction Risk?” kan läsas i The American Naturalist volym 176(6)
Tobias Jeppsson, nu vid Oslo universitet, Centre for Ecological and Evolutionary Synthesis, (+47) 46501636, tobias.jeppsson@slu.se,
Pär Forslund, 018-67 22 81, 070-218 24 50, Par.Forslund@slu.se
