I avhandlingen använder Mark Klamberg olika teoretiska perspektiv för att analysera fem internationella processystem: tribunalerna i Nürnberg och Tokyo, ad hoc tribunalerna för tidigare Jugoslavien och Rwanda samt Internationella Brottmålsdomstolen, ICC.

Rättsprocessen skiftar i olika rättstraditioner. I kontinentaleuropeiska länder har domaren normalt en mer aktiv, utredande roll i enlighet med den så kallade inkvisitoriska traditionen. I länder som präglas av common law har domaren en mer passiv roll medan parterna är mer framträdande enligt den kontradiktoriska traditionen. På samma sätt som det svenska rättssystemen har inslag av båda traditioner sker även ett möte i de internationella processystemen. Mark Klamberg konstaterar att den inkvisitoriska principen tenderar att dominera den inledande utredningsfasen. Senare i processen får den kontradiktoriska principen större tyngd och parterna blir därmed mer jämställda.

En rättsprocess kan ha flera olika ändamål som emellanåt kommer i konflikt med varandra. Den kan syfta till att avskräcka från brott, ta till vara den tilltalades rättigheter, ta till vara brottsoffrens intressen eller att ”finna sanningen”. Sanningen kan antingen handla om att fastslå vem som bär ansvar för en brottslig handling eller att få fram sanningen om en konflikts historia för att läka såren och förhindra framtida konflikter.

– Rättegångar präglas av polarisering, intresset av skyndsamhet och att och att nå ett slutgiltigt avslut vilket skiljer sig från historikerns strävan att belysa flera olika aspekter och en vilja till ständig omprövning. Rättegången kan visserligen, som bieffekt, vara en del av historieskrivningen, men det kan inte få styra rättegångens genomförande. Tvärtom kan ett fokus på historien förfela rättegångens syfte eftersom det riskerar att leda till kollektiv medan rättsprocessen syfte ska vara att på individuell basis separera de skyldiga från de oskyldiga, säger Mark Klamberg.

Vidare menar han att de studerade tribunalerna ska uppfattas som fem separata rättssystem. Det innebär att tribunalerna inte är bundna av varandras beslut.

– Däremot kan lägre instanser inom samma tribunal vara bundna av högre. Inom det egna systemet blir överklagandeinstanser prejudicerande.

I ett avslutande avsnitt ger Klamberg några rekommendationer: För att skydda vittnen bör åklagarsidan under brottsundersökningen kunna hemlighålla viss information för försvaret. Samtidigt bör försvarets möjligheter att samla in bevis stärkas. För att påskynda processen och förhindra att rättegångssalen blir en skådeplats för politisk propaganda bör irrelevanta hänvisningar till historisk bakgrund och politisk kontext undvikas. För att stärka vittnens vilja att vittna kan videoförhör användas i större utsträckning. Slutligen, i de fall som FN:s säkerhetsråd hänvisar situationer till ICC bör säkerhetsrådet klargöra medlemsstaternas ansvar att bistå domstolen i lagförandet och gripandet av efterlysta individer.

KONTAKT OCH INFORMATION

Avhandlingens titel: Evidence in International Criminal Procedure. Sammanfattning finns i  databasen Diva

Mark Klamberg, tfn 08 – 16 11 90, mobil 070 629 29 57, e-post mark.klamberg@juridicum.su.se
Juridicums presskontakt: Staffan Westerlund, tfn 08- 16 12 82, mobil 073 – 784 5031, e-post staffan.westerlund@juridicum.su.se

Antalet kejsarsnitt ökar världen över, men varierar stort mellan enskilda länder. I Sverige föds 17 procent av barnen genom kejsarsnitt; i Italien hela 38 procent. En del av ökningen beror på att kvinnor som tidigare använt kejsarsnitt rutinmässigt förlöses medkejsarsnitt även vid nästa förlossning.

Projektet OptiBirth får nu tre miljoner euro från EU för att öka andelen kvinnor som föder vaginalt efter tidigare kejsarsnitt. Forskaren Ingela Lundgren vid Sahlgrenska akademin är tillsammans med forskare från Irland, Belgien och England ledare för projektet:

– Genom att ha kvinnans perspektiv i fokus och studera bland annat vårdrutinerna runt förlossningar vill vi öka förutsättningarna för kvinnor att föda normalt efter ett tidigare kejsarsnitt, säger hon.

Sverige, Finland och Nederländerna har hög andel kvinnor som föder vaginalt efter tidigare kejsarsnitt, 45-55 procent, och utgör internationellt sett goda exempel.

– Tittar vi internationellt varierar siffrorna mer. I till exempel Tyskland och Irland är det bara omkring 30 procent av kvinnorna som föder vaginalt efter ett tidigare kejsarsnitt, trots att vaginal förlossning för de flesta kvinnor är det bästa alternativet för både deras och barnets hälsa i både ett kort och längre perspektiv säger Ingela Lundgren, barnmorska och forskare vid institutionen för vårdvetenskap, Sahlgrenska akademin.  

I projektets första del ska forskare i tre länder med hög respektive låg andel vaginala förlossningar efter kejsarsnitt intervjua kvinnor, deras partners samt läkare och barnmorskor för att kartlägga vad dessa skillnader beror på. I nästa steg testas ett nytt, innovativt program vid 15 förlossningsenheter i Tyskland, Irland och Italien, länder som alla har låg andel vaginala förlossningar efter kejsarsnitt.

– Syftet är att kvinnorna ska få bättre stöd men också kunna bli mer delaktiga i sin vård, bland annat genom ändrade vårdrutiner, nya tekniska program och utbildningsprogram, säger Ingela Lundgren.  

I den sista delen av OptiBirth kommer samhällsekonomiska aspekter att studeras.   

Forskningsprojektet OptiBirth, som involverar tolv forskargrupper från åtta länder, fick högst  ranking av alla ansökningar till EU:s forskningssatsning FP7 på hälsa och innovation, ”Improving the organisation of health service delivery” och har kommit till stånd genom ett samarbete inom EU-COST-nätverket ”Childbirth Cultures, Concerns, and Consequences: Creating a dynamic EU framework for optimal maternity care”

Avhandlingen är utarbetad inom ramen för ett forskningsprojekt i samarbete mellan Stockholms universitet och Karolinska Universitetssjukhuset.

Tillgång till information är grundläggande i vården, och numera är informationen självklart elektronisk. Men det finns stora möjligheter att förbättra informationsutvinningen ur journalmaterial, och på så vis ge bättre vård.

En ny avhandling presenterar forskning om svenska medicinska journaler med det långsiktiga målet att skapa smarta IT-verktyg som kan hjälpa vårdpersonal, forskare och andra yrken i deras dagliga arbete, och i slutänden ge bättre vård i allmänhet. Sumithra Velupillais forskningsområde är språkteknologi och hennes fokus är därför på språket i de medicinska journalerna och hur det ska tolkas.

En patientjournal kan vara mycket omfattande och det krävs därför mycket tid om en läkare ska läsa in sig på en patients sjukdomshistoria. Genom analyser av den stora mängd information som redan finns i befintliga journaler kan läkare, sjuksköterskor och andra vårdgivare få vägledning i sina beslut. En stor del av journalerna består av fritext, och det är idag problematiskt att orientera i den texten för att hitta det man för tillfället söker.

– Mycket av det som skrivs är internt för läkare, men ibland ska journaler läsas även av administratörer, forskare och andra yrkesgrupper. Det behövs en förståelse för vad som faktiskt står, förklarar Sumithra Velupillai.

Det handlar alltså om att göra informationen i journalerna snabbt och enkelt tillgänglig samtidigt som informationen är korrekt tolkad. Det man behöver är verktyg som kan hämta ut information effektivt och säkert för att till exempel sammanställa innehållet i journaler eller för att få stöd för vårdrelaterade beslut.

– Jag har dock inte utarbetat ett färdigt sådant verktyg, understryker Sumithra. Men genom den här avhandlingen har vi kommit en bra bit på väg. Jag hoppas att resultaten kommer att användas i framtida verktyg.

Osäkerhet och tolkningar
Tyngdpunkten i avhandlingen har varit på informationen i fritexten och hur man snabbt ska kunna sammanställa den på ett korrekt och automatiserat sätt. Sumithra har fokuserat på den osäkra och negerande informationen i journalerna. Det gäller att kunna skilja mellan säkra och osäkra uttryck om man ska bygga automatiska verktyg som ger tillförlitliga resultat. Exempel är osäkerheten med ord som ”misstänkt”, ”troligtvis”, ”sannolikt”, liksom motstridiga anteckningar som ”ingen säker urinvägsinfektion”.

– Det finns skillnader mellan yrkesgrupper och hur de uppfattar informationen, liksom skillnader i skrivsätt mellan olika kliniker, konstaterar Sumithra. Den här avhandlingen kan ge ökad förståelse för det språk som används – både av läkare och av lekmän.  Det visar hur osäkerheten uttrycks inom olika kliniska discipliner och för olika diagnostyper, och hur detta kan byggas in i automatiserade verktyg.

KONTAKT OCH INFORMATION

Avhandlingens titel: Shades of Certainty – Annotation and Classification of Swedish Medical Records

Sumithra Velupillai vid Institutionen för data- och systemvetenskap, Stockholms universitet, tfn 08-16 11 74, e-post sumithra@dsv.su.se

Kronisk lymfatisk leukemi är en typ av leukemi med olikartad biologi och varierande sjukdomsförlopp. Många patienter har en vilande sjukdom och klarar sig länge utan behandling medan vissa får en mer aggressiv form. För att kunna bestämma behandling är det angeläget att kunna ta reda på vilken form av sjukdomen en patient har. Man delar därför in sjukdomen i prognostiska undergrupper där indelningen bland annat baseras på närvaro eller frånvaro av mutationer i specifika gener. Även andra genetiska förändringar kan användas för att gruppera patienter med olika prognos.

I en ny studie från Uppsala universitet som just publicerats on-line i tidskriften American Journal of Hematology har forskarna använt en ny sekvenseringsmetod, så kallad next-generation RNA-sekvensering och jämfört en rad genetiska förändringar i prover från patienter med bättre eller sämre prognos. De kunde bland annat identifiera mutationer och undersöka om gener var aktiva eller inte. Studien är utförd av forskargrupperna ledda av Richard Rosenquist och Ulf Gyllensten vid institutionen för immunologi, genetik och patologi.

– Våra resultat visade att metoden är mycket effektiv för att hitta förändringar som är relevanta för att dela in KLL i grupper med särskilt bra eller dålig prognos. Metoden kan därmed användas för att studera KLL på ett sätt som tidigare inte varit möjligt. Det kommer att leda till en bättre förståelse för sjukdomen och mekanismerna bakom sjukdomsförloppet, säger Larry Mansouri, en av forskarna som deltagit i studien.

KONTAKT OCH INFORMATION

Larry Mansouri, et al. (2012) Next generation RNA-sequencing in prognostic subsets of chronic lymphocytic leukemia, American Journal of Hematology, DOI: 10.1002/ajh.23227

Studien har gjorts i samarbete med forskare vid SciLife Lab Uppsala.

För mer information kontakta: Larry Mansouri, e-post: larry.mansouri@igp.uu.se, tel: 018-4714852

– Vad som är rätt behandling för sköra patienter är definitivt inte självklart och behöver därför diskuteras i betydligt större utsträckning inom vården, säger Signild Åsberg, läkare vid Akademiska sjukhuset, som försvarar sin avhandling den 16 maj. Det kan nog vara så att vi läkare känner ett större ansvar för biverkningar som vår behandling kan leda till, än för de konsekvenser som utebliven behandling kan leda till.

Efter hjärninfarkt rekommenderas blodförtunnande läkemedel, s.k. antikoagulantia, som minskar risken för ett återinsjuknande men som också kan orsaka allvarliga blödningar, t.ex. hjärnblödning. Andra nackdelar är att Waran kräver upprepade blodprover, och att dess effekt påverkas av andra läkemedel samt mat och dryck. Fram till 2011 var Waran det enda antikoagulantia i tablettform i Sverige.

Till patienter där antikoagulantia inte bedöms lämpligt rekommenderas istället medicinering med trombocythämmare, t.ex. Trombyl, enligt Svenska riktlinjer för strokesjukvård. Vid hjärninfarkt orsakad av förmaksflimmer har trombocythämmare sämre effekt när det gäller att förebygga återfall, men är lättare att använda och har ansetts ha mindre biverkningar.

Signild Åsberg visar dock i sin avhandling att patienter med trombocythämmare drabbas av allvarlig blödning i likartad omfattning som patienter med Waran efter en hjärninfarkt. Ett av avhandlingens delarbeten, som kommer att publiceras i International Journal of Stroke, visar att patienter med förmaksflimmer som får Waran efter en hjärninfarkt är yngre och mindre belastade av riskfaktorer för hjärninfarkt än de som får trombocythämmare.

– Detta är paradoxalt eftersom risken för ny hjärninfarkt ju tvärtom ökar med stigande ålder och ökad förekomst av riskfaktorer. Efter att ha tagit hänsyn till dessa skillnader visade det sig att patienter med Waran hade lägre dödlighet än patienter med trombocythämmare, säger hon.

Eftersom Svenska och internationella riktlinjer grundar sig på kontrollerade läkemedelsprövningar som sällan inkluderar gamla och sköra patienter, saknas riktlinjer för många patienter med hjärninfarkt och förmaksflimmer.

– Trombocythämmare har setts som ett sämre men säkrare alternativ till sköra patienter med förmaksflimmer. Men i de fall då antikoagulantia inte är lämpligt på grund av förhöjd blödningsrisk är det inte säkert att trombocythämmare är ett säkrare alternativ, säger Signild Åsberg.

Under 2011 har nya antikoagulantia, utöver Waran, godkänts för att förhindra hjärninfarkt hos patienter med förmaksflimmer. De har, i jämförelse med Waran, en likvärdig effekt på att förebygga hjärninfarkt och en minskad risk för hjärnblödningar. Å andra sidan saknas långtidsuppföljning av de nya läkemedlen så om dessa är ett säkrare alternativ för sköra patienter får framtida analyser besvara.

– Förhoppningsvis så kan spänningsomvandlare vara inbyggda i elektroniska apparater i framtiden så att vi slipper gå omkring och bära på en separat laddare, säger Kent Bertilsson, forskare vid Sensible Things that Communicate, STC, vid Mittuniversitetet.

Utvecklingen i elektronikbranschen går mot mindre och smidigare produkter och Kent Bertilsson har mellan 2009 och 2012 drivit forskningsprojektet, ”Forskning och utveckling av högfrekventa nätaggregat” inom forskningscentret STC vid Mittuniversitet.

Ett resultat av verksamheten är en spänningsomvandlare som arbetar vid över 3 MHz och som har en tillräckligt hög verkningsgrad för våra elektroniska apparater. Det är en betydligt högre switchfrekvens än dagens kommersiella lösningar och det möjliggör att omvandlaren kan byggas in i en apparat eller gömmas i en stickpropp.

– Det krympta nätaggregatet handlar också om att skapa en omvandlare som är mer effektiv och som kräver mindre energi, vilket ger en miljövinst dessutom, säger Kent Bertilsson.

Omvandlaren är patentsökt i USA och Europa och nu söker Kent Bertilsson nya forskningsbidrag för att kunna fortsätta forskning och utveckling av mer kompakta och effektivare spänningsomvandlare.

– Vi försöker att hålla de bollar vi har i luften för att se vart det kan leda, säger Kent Bertilsson som också är programansvarig på Mittuniversitetets elkraftsingenjörsprogram.

Hela projektet har haft en positiv effekt på det regionala näringslivet och flera samarbeten med företag i Mittregionen har påbörjats. Det har också etablerats nya kontakter nationellt och internationellt med företag och universitet som bland annat resulterat i utvecklingen av nya produkter.

Forskning inom kraftelektronik var nytt vid Mittuniversitetet när projektet startade, i dag bedrivs etablerad spetsforskning inom högfrekvens-switchade nätaggregat vid universitetet.

– Att intresset för kraftelektronik visade sig vara så stort och att företag i näringslivet är intresserad av kompetensen som byggs upp vid Mittuniversitetet är jätteroligt, säger Kent Bertilsson.

Frågor kan ställas till:
Kent Bertilsson, 070-686 44 43, e-post: kent.bertilsson@miun.se
 

– Vi kände inte tidigare till att den gynnsamma effekten av antidepressiva läkemedel var så kraftig, säger Jari Tiihonen, professor i klinisk psykiatri vid institutionen för klinisk neurovetenskap vid Karolinska Institutet.

I studien ingår 2588 finländska personer som nyinsjuknat i schizofreni. Patienterna har följts från sin första sjukhusinläggning under genomsnittligen drygt fyra år. Via finländska register har forskarna fått fram vilka läkemedelskombinationer som innebar en ökad eller minskad risk för dödsfall inom gruppen.

Total avled 160 personer i studien. Den vanligaste dödsorsaken var yttre händelser, som till exempel drunkning, förgiftning eller våldsbrott, något som drabbade 57 personer. Av dessa var 35 fall självmord, vilket gjorde självmord och hjärt-kärlsjukdom till de två enskilt största dödsorsakerna.

Forskarna fann att under bruk av bensodiazepiner löpte studiedeltagarna en 91 procents ökad risk att dö jämfört med de perioder då dessa läkemedel inte användes. Den absolut vanligaste dödsorsaken var självmord och de flesta dödsfallen skedde hos personer som tagit sina bensodiazepiner under längre tid än fyra veckor.

– Den ökade risken för självmord hos patienter med långvarigt bruk av bensodiazepiner kan möjligen förklaras av risken för avvänjningssymtom när patientens läkemedel tar slut. Dessa symtom, som kan vara kraftig ångest eller kramper, kan eventuellt ha påverkat vissa av patienternas beslut att begå självmord. Därför är det extremt viktigt att bensodiazepiner inte sätts ut abrupt utan långsamt, under flera veckors eller månaders tid och i samråd med en läkare, säger Jari Tiihonen.

– Det kan vara motiverat med bensodiazepiner under en akut fas om patienten har mycket ångest. Men bensodiazepiner bör sättas ut inom en månad enligt psykiatriska rekommendationer, som det alltså är mycket viktigt att läkare börjar följa och respektera, säger Jari Tiihonen.

Under de perioder då studiedeltagarna åt antidepressiva läkemedel löpte de en 43 procents lägre risk att avlida jämfört med de perioder då dessa läkemedel inte användes. När det gäller antipsykosläkemedel påverkades inte dödligheten alls om patienten medicinerade med flera produkter samtidigt.

– Det finns en uppfattning om att det skulle vara riskfullt att behandla patienter med schizofreni med mer än ett antipsykosläkemedel, men det har vi inte sett stöd för. Jag tror att de flesta läkare sätter in flera antipsykosläkemedel om patienterna inte är hjälpta av endast ett och det är alltså inte kopplat till en ökad dödlighet i vår studie. Men det innebär andra biverkningar, som risk för viktuppgång vilket på sikt också påverkar hälsan, så en återhållsam hållning är fortfarande att rekommendera, säger Jari Tiihonen.

Studien är finansierad med EVO-pengar (forskningsbidrag från finska socialdepartementet) och läkemedelsbolaget Janssen-Cilag.

Publikation: ”Polypharmacy with antipsychotics, antidepressants or benzodiazepines and mortality in schizophrenia”, Jari Tiihonen, Jaana T. Suokas, Jaana M. Suvisaari, Jari Haukka, Pasi Korhonen. Archives of General Pschiatry, online 7 May 2012.

Rapporten visar att torsken ökat minimalt under 2010 och 2011, trots att fisket de senaste åren har föjlt EU:s förvaltningsplan. Den relativt låga beståndsnivån tycks bero främst på fortsatt svag rekrytering av fisk och mycket låg individuell tillväxt. Nästan hela beståndet är koncentrerat i det sydvästra området. Under 1980-talet var torsken spridd över hela Östersjön.

Kattegatts torskbetånd är fortfarande på historiskt låg nivå, utan tecken på förbättring, och ligger långt under den nivå som havsforskningsrådet betraktar som säker. Det innebär att beståndet är fortsatt hotat.

Sill i centrala Östersjön fortsätter att vara på en låg nivå och beståndet betraktas som överfiskat. Skarpsillbeståndet har däremot varit relativt högt under de senaste tio åren. I Bottenhavet är sillbeståndet på mycket hög nivå.

Rapporten är producerad av ICES Baltic Fisheries Assessment Working Group (WGBFAS), som träffas i Köpenhamn varje vår. Alla nio länder kring Östersjön deltar. Analyserna baseras på modeller som beräknar bland annat lekbiomassa, rekrytering och fiskeridödlighet av de kommersiellt nyttjade fiskbestånden.

SLU-forskaren Michele Casini är ordförande för WGBFAS. Gruppens beräkningar är basen för havsforskningsrådets årliga rådgivning för Östersjön till EU-kommissionen. I början av juni kommer råd om fiskekvoter att lämnas till kommissionen.

Det nordiska klimatet medför att skadade personer löper stor risk att bli nedkylda. En sådan sänkning av kroppstemperaturen, hypotermi, ökar risken för komplikationer och dödsfall i samband med allvarliga olyckor. Åtgärder för att förhindra nedkylning måste därför sättas in redan på skadeplatsen och under transporten till sjukhus.

Doktoranderna Peter Lundgren och Otto Henriksson har i sina avhandlingar utvärderat olika typer av materiel och utrustning för isolering samt aktiv värmetillförsel vid omhändertagande av skadade inom räddningstjänst och ambulanssjukvård. Kliniska studier har genomförts vid omhändertagande av skadade patienter inom ambulanssjukvården i Jämtlands län och Västerbottens län samt vid skidpatruller i Hemavan, Hamrafjäll och Idre. Studier har också genomförts i laboratoriemiljö med termiska dockor samt med frivilligt nedkylda forskningspersoner.

Avhandlingarna visar att externa värmekällor, exempelvis kemiska värmekuddar, som tillägg till isolering med filtar och räddningstäcken, ytterligare kan minska risken för nedkylning samt upplevelse av kyla, särskilt hos nedkylda personer med utslagen huttring och vid behandling i kall miljö där tillgången till isolering är bristfällig. Om den skadade är blöt och tillräcklig isolering inte finns tillgänglig bör man överväga att avlägsna blöta kläder eller ordna en fuktspärr i form av en vattentät plastsäck närmast de blöta kläderna för att minska värmeförluster, reducera behovet av huttring samt motverka nedkylning. Avhandlingarna visar också vikten av att filtar och räddningstäcken är motståndskraftiga mot vind för att uppnå tillräcklig isoleringsförmåga i en kall miljö.

Aktiv värmetillförsel med extern värmekälla rekommenderas i såväl nationella som internationella riktlinjer men har tidigare bara utvärderats i ett fåtal kliniska studier. Effekten av att avlägsna blöta kläder eller tillföra en fuktspärr har inte heller studerats. Idag saknas ofta vind- och vattentäta filtar och räddningstäcken i svensk räddningstjänst och ambulanssjukvård. Utrustning för aktiv värmetillförsel är också sällsynt eller inte anpassad för att kunna användas på fältet. Det kan leda till risk för nedkylning av skadade, särskilt i situationer där sjukvårdsresurserna är begränsade, till exempel vid händelser med många skadade och/eller på otillgängliga platser. Med den här forskningen hoppas man kunna bidra till praktiska riktlinjer för vård av skadade i kall miljö och möjliggöra en systematisk värdering vid inköp av materiel för skydd mot kyla inom räddningstjänst och ambulanssjukvård.

Forskningen som presenteras i de båda avhandlingarna är ett samarbetsprojekt mellan Umeå universitet, Institutionen för kirurgi och perioperativ vetenskap, samt Linköpings universitet, institutionen för klinisk och experimentell medicin, med finansiering från Socialstyrelsens enhet för krisberedskap. Otto Henriksson tjänstgör som ST-läkare i anestesi och intensivvård vid Mälarsjukhuset i Eskilstuna och Peter Lundgren är ST-läkare i internmedicin och kardiologi vid Hallands sjukhus, Halmstad. Båda har ett särskilt intresse för ambulans- och akutsjukvård och är reservofficerare vid Försvarsmaktens vinterenhet i Arvidsjaur.

KONTAKT
Otto Henriksson kan nås på
mobil 070-201 52 78
e-post otto.henriksson@surgery.umu.se

Peter Lundgren kan nås på
mobil 070-667 83 16
e-post peter.lundgren@surgery.umu.se

Onsdagen den 16 maj försvarar Otto Henriksson, Institutionen för kirurgisk och perioperativ vetenskap, Umeå universitet, sin avhandling med titeln Skydd mot kyla vid prehospitalt omhändertagande av skadad (engelsk titel: Protection against cold in prehospital trauma care).
Disputationen äger rum kl. 13.00 i Sal B, 9 tr., Tandläkarhögskolan, NUS.
Fakultetsopponent är professor Hannu Rintamäki, Uleåborgs universitet, Finland.
Läs hela eller delar av avhandlingen här

Onsdagen den 16 maj försvarar Peter Lundgren, Institutionen för kirurgisk och perioperativ vetenskap, Umeå universitet, sin avhandling med titeln Förebyggande och behandling av hypotermi vid prehospital traumabehandling – med fokus på aktiv värmetillförsel (engelsk titel: Protection and treatment of hypothermia in prehospital trauma care – with emphasis on active warming).
Disputationen äger rum kl. 08.30 i Sal B, 9 tr., Tandläkarhögskolan, NUS.
Fakultetsopponent är professor Anne Guttormsen, Bergens universitet, Norge.
Läs hela eller delar av avhandlingen här

– Även om drygt åtta av tio ungdomar säger att de mår bra, trivs i skolan och har ett gott förhållande till sina föräldrar, så finns det viss anledning till oro.

Karina Nygren har i sin avhandling tittat närmare på 5 000 ungdomars självrapporterade hälsa i Umeå-regionen, och undersökt sambandet mellan ohälsa och ungdomars normrelaterade beteenden, föräldrarelationer och skolsituation. Resultaten visar att 57 procent av högstadieeleverna stressas av skolan, och att 30 procent ofta får huvudvärk. 18 procent rapporterar ohälsa i nian jämfört med 9 procent i årskurs sju. Sämst ohälsa har tjejer i nian, där omkring var fjärde anger att de mår dåligt. Nästan varannan flicka på högstadiet har värk, och ungefär tre av fyra känner sig stressade.

– Förutom att fler ungdomar mår sämre i de högre årskurserna, är det också en slående skillnad i ohälsa mellan pojkar och flickor, säger Karina Nygren.

Skötsamma har bättre hälsa
Ungdomars hälsa påverkas av flera olika faktorer, bland annat finns ett samband med hur väl de följer rådande samhällsnormer, menar Karina Nygren. Enligt dessa bör högstadieelever exempelvis inte skolka, mobba andra, eller använda tobak, alkohol och narkotika. Avhandlingen visar att de som följer dessa normer rapporterar bättre hälsa än de som bryter mot samma normer.
– Ungdomar som exempelvis inte har skolkat eller druckit alkohol mår bättre jämfört med andra.

Relationer hemma och i skolan
Även kontakten med föräldrar, lärare och vänner är viktig för hälsan. Ungdomar som upplever att de har en bra relation med sina föräldrar mår också bättre, visar Karina Nygren. Detsamma gäller de som kan prata om saker som oroar dem med åtminstone en av sina föräldrar, och de som har höga krav hemifrån när det gäller skolprestation och att inte skolka.

Hälsan påverkas också av hur ungdomarna har det i skolan. Ungdomar som upplever att deras åsikter inte tas på allvar, eller som inte får beröm av lärarna, rapporterar sämre hälsa. Att bli utsatt för mobbning hänger också ihop med att må dåligt.
– Däremot syns inget tydligt samband mellan lärartäthet, skolans storlek och ungdomars självrapporterade hälsa, säger Karina Nygren.

Mångfacetterad fråga
Förutom normrelaterade beteenden, relationer till föräldrar och skolsituationen, tillkommer förstås andra faktorer och förutsättningar i ungdomars liv som också kan påverka deras hälsa. Just att ungdomars hälsa är en komplex fråga är något som är viktigt att ta hänsyn till i ett förebyggande arbete, menar Karina Nygren.
– Men också att kunna upptäcka och uppmärksamma när ungdomar säger att de mår dåligt.

Efter disputationen skulle hon vilja fokusera på mekanismerna bakom de upptäckta sambanden.
– Exempelvis undersöka varför skillnaderna i ohälsa är så stora mellan pojkar och flickor, och på vilket sätt relationen med föräldrarna har betydelse för hur ungdomar mår.

Resultaten i avhandlingen baseras delvis på data från enkäten Levnadsvaneundersökningen från år 2005, där drygt 5 000 ungdomar i åk 7–9 från Umeå-området fick besvara frågor om hälsa och levnadsvanor. En av delstudierna rör också villkoren för att använda detta slags enkäter i preventivt hälsoarbete.

Fakta om disputationen
Fredag den 11 maj försvarar Karina Nygren, institutionen för socialt arbete, Umeå universitet, sin avhandling med titeln Adolescent self-reported health in the Umeå region: associations with behavioral, parental and school factors. Svensk titel: Självrapporterad hälsa hos ungdomar i Umeåregionen, och dess samband med normrelaterat beteende samt med föräldra- och skolfaktorer. Disputationen äger rum kl. 10.15 i Hörsal C, Lindellhallen, Umeå universitet. Fakultetsopponent är Curt Hagquist, professor i folkhälsovetenskap vid Centrum för forskning om barns och ungdomars psykiska hälsa, Karlstads universitet.

KONTAKT
Karina Nygren,
institutionen för socialt arbete, Umeå universitet
E-post: karina.nygren@socw.umu.se
Telefon: 090-786 6031, 070-314 2299

Vatten, som vi ju ofta betraktar som en förutsättning för liv, kan finnas på flera ställen i vårt solsystem. Gejserlika eruptioner på till exempel Saturnus måne Enceladus och isbergslika formationer på Jupiters måne Europa, indikerar att där skulle kunna finnas betydande vattenmängder, rent av hela hav, under en tjock skorpa av is.

På jorden, under fyra kilometer tjock, antarktisk is, finns Vostoksjön, som är tre gånger större än Vänern och till alldeles nyligen har varit isolerad från resten av världen under miljontals år. Precis som med de utomjordiska sjöarna, tänker man sig att studera dessa vatten med inte bara kvalificerade, utan också kraftigt miniatyriserade instrument som kan föras ned genom borrhål.

Doktoranden Jonas Jonsson har i sitt avhandlingsarbete utvecklat och undersökt flera instrument som, monterade på en ytterst liten undervattensfarkost, skulle kunna vara till stor hjälp i utforskningen av dessa spännande och svårtillgängliga miljöer. För att rymmas på farkosten, som är stor som två läskburkar, måste instrumenten förminskas till en hundradel eller tusendel av sin normala storlek. För att lyckas med det har Jonas och hans kollegor använt mikrosystemteknik – en teknik som är besläktad med mikroelektroniken, som gjort så mycket i vår vardag litet och högpresterande bara genom att minska skalan för elektriska fenomen.

I sin avhandling visar Jonas Jonsson flera exempel på hur också komponenter för ljus, ljud och kraft kan realiseras och utnyttjas i mikroskala. Bland annat har han utvecklat en tändsticksstor sonar och studerat hur avbildningen av sjöbotten påverkas när ljudvågorna från sonaren störs av dess kant. Vidare har han utvecklat en uppsättning så kallade sensorelement som mäter djup, temperatur och elektrisk ledningsförmåga i vatten, och ändå ryms på en lillfingernagel. Till och med till den svåra utmaningen att kunna ta med sig ett vattenprov, som egentligen borde behöva vara många gånger större än hela farkosten, presenteras en lösning, som bygger på finurlig koncentration av vätskan och inneslutning av den med starka mikroventiler.

Jonas Jonsson som är en flitig dykare ser att den utrustning han utvecklat skulle kunna komma till användning för att utforska havsdjupens spännande livsformer. Tekniken kan också få relevans inom ämnet astrobiologi, som är ett annat av hans intressen.

– Behoven av små och kvalificerade instrument är likartade, men många och svåra utmaningar återstår innan vi kan föra ens mogen teknik till andra himlakroppar, säger Jonas Jonsson.

– Som med all forskning, är tidshorisonten lång, säger Greger Thornell, forskningsledare vid Ångströms rymdtekniska centrum (ÅSTC), Uppsala universitet. Men delar av konceptet tror vi ska komma till användning ganska snart. Till exempel har dykare och maringeologer visat stort intresse för den kamerateknik som utvecklats. Marinbiologer har föreslagit att de nämnda sensorelementen skulle kunna bäras av djur som skulle kunna hjälpa till med kartläggningen av världens hav och själva farkosten har bland annat föreslagits för räddningsarbeten och för inspektion av rör.

KONTAKT
För mer information kontakta Jonas Jonsson, tel: 018-471 72 35, e-post: jonas.jonsson@angstrom.uu.se, eller Greger Thornell, tel: 018-471 71 26, e-post: greger.thornell@angstrom.uu.se.

Avhandlingen, Microsystems Technology for Underwater Vehicle Applications, förvaras den 11 maj på Ångströmlaboratoriet, Uppsala universitet.

Anders Hallqvist har i sin avhandling i pedagogik studerat informellt lärande bland tjänstemän som blivit uppsagda från sina jobb mitt i livet. Med de trygghetssystem som finns inom tjänstemannasektorn får de möjlighet att reflektera, utbilda sig och att kanske tänka om när det gäller yrkesval och karriär. En uppsägning är väl en uppsägning kan man tycka, men avhandlingen visar att det finns många sätt att svara på den.

Begreppet biografiskt lärande står i centrum. En uppsägning kan uppfattas som ett brott i människors biografier. Brottet innebär att nya livsberättelser kommer att formas. Dessa berättelser är viktiga eftersom vi förstår våra liv i stor utsträckning med hjälp av berättelser och berättande. Att berätta är inte bara ett sätt att kartlägga och spegla det förflutna utan också ett sätt att organisera och presentera våra erfarenheter så att vi kan vinna legitimitet och erkännande från andra. Berättelser är på så sätt redskap i vårt identitetsarbete och en viktig utgångspunkt i de val och beslutsprocesser som följer på en uppsägning.

Begreppet biografiskt lärande kritiseras emellertid för att ensidigt fokusera på självreflektion. Ibland handlar nämligen människor kreativt utan att fundera så mycket. I en av artiklarna föreslår Anders Hallqvist (tillsammans med medförfattarna Lars-Christer Hydén och Per-Erik Ellström) att begreppet bör utvidgas för att bättre reflektera att människor hanterar biografiska utmaningar på olika sätt. Artikeln heter The many faces of biographical learning och har nyligen kommit i tryck i tidskriften Studies in the Education of Adults.

I avhandlingen lanseras också begreppet horisontella karriärsteg för att peka på att människor ibland rör sig i sidled för att kunna slå in på en ny bana. Den pekar även på betydelsen av sociala relationer. I en välciterad publikation från 1973 visade Mark Granovetter att lösa nätverk är viktigare än nära relationer för att få arbete. Många ytliga relationer ger mer information och flera chanser. Men Anders Hallqvist visar att för den som gör horisontella karriärsteg är situationen en annan. Då blir nära relationer väldigt viktiga. Artikeln heter Occupational transitions as a relational project och är publicerad i tidskriften Studies in Continuing Education. Stöd från närstående kan vara avgörande om någon gör ansatser för att byta yrkesbana. Omvänt kan nära relationer ställa till bekymmer när ambitioner och planer inte delas av dem.

KONTAKT
Anders Hallqvist disputerar i pedagogik den 11 maj. Han nås på 013-285890 och anders.hallqvist@liu.se. Avhandlingen heter Work Transitions as Biographical Learning. Exploring the dynamics of job loss.

Polymera material har stor användning som biomaterial och används i bland annat implantat och material för transport och frisättning av läkemedel. Jonas Mindemark vid Uppsala universitet har i sin avhandling bland annat visat att det är möjligt att få polymeren PTMC att binda till arvsmassa i form av DNA och föra in detta i levande celler. Försökens utfall mättes med hjälp av protein från lysmaskar.

Polymera material bygger på långa kedjor sammansatta av mindre molekyler och har stor användning som biomaterial. Den stora användningen av polymera biomaterial är inte konstig med tanke på att biologiska system till stor del är uppbyggda av polymerer såsom proteiner, kolhydrater och nukleinsyror. Polymera material kan också på många sätt skräddarsys och på kemisk väg förändras så att de får nya egenskaper.

Jonas Mindemarks avhandling handlar om att just på kemisk väg funktionalisera både de byggstenar, monomerer, som bygger upp polymererna och själva polymererna för att ge dem nya egenskaper.

En vanligt förekommande polymer som används som biomaterial är PTMC, en biologiskt nedbrytbar så kallad polykarbonat. Genom att utrusta denna polymer med positivt laddade grupper visade det sig vara möjligt att få polymeren att binda till arvsmassa i form av DNA. Polymeren kunde sedan hjälpa till att transportera in det genetiska materialet i levande celler och få dem att börja tillverka proteinet luciferas. Detta protein kommer från lysmaskar och används för att ge dem förmågan att lysa i mörkret.

– Eftersom luciferas inte normalt finns i de celler som användes vid försöken kunde mängden protein mätas genom att helt enkelt mäta hur mycket ljus som producerades. Försöken visade på tydliga samband mellan polymerernas struktur och förmågan att binda till DNA och föra in detta i celler. Kunskap om sådana samband är viktigt för att kunna utveckla effektiva material för genterapi, säger Jonas Mindemark.

Genom att kemiskt förändra de byggstenar, monomerer, som används för att bygga upp polymerkedjorna kunde materialen också ges nya egenskaper. Genom att introducera klor- och bromatomer tillsammans med extra kolkedjor på monomernivå kunde PTMC, som normalt inte kan kristallisera och har egenskaper som närmast påminner om honung, göras hård och kristallin. Detta är ovanligt då dessa monomerer är asymmetriska och det normalt krävs en hög nivå av symmetri i byggstenarna för att en polymer ska kristallisera. Även när endast vissa av monomererna förändrats på detta sätt fick en del av materialen sådana egenskaper.

Den forskning som presenteras i avhandlingen visar alltså på ett urval av strategier för att skapa nya material med intressanta och användbara egenskaper. Studier av egenskaperna har också gett nya insikter i hur strukturen hos de polymerer som bygger upp materialet kan påverka egenskaperna. Denna kunskap kan sedan användas i vidare forskning för att skapa nya material med förbättrade, skräddarsydda egenskaper.

KONTAKT
För mer information kontakta Jonas Mindemark, tel: 073-685 74 39, e-post: jonas.mindemark@kemi.uu.se

Avhandlingens hela namn: Functional Cyclic Carbonate Monomers and Polycarbonates

Över 4 500 spelare, flickor mellan 12 och 17 år, har deltagit i studien vars resultat nu publiceras i den ansedda tidskriften British Medical Journal (BMJ). Ett forskarteam lett av Martin Hägglund och Markus Waldén, forskare i sjukgymnastik respektive samhällsmedicin, visar att risken för en främre korsbandsskada minskade med två tredjedelar för de spelare som genomförde ett 15 minuter långt neuromuskulärt träningspass ett par gånger i veckan.

Skador i främre korsbandet är bland de mest allvarliga knäskadorna. De kräver långvarig rehabilitering och kan orsaka en tidig ledsjukdom, artros.

För att pröva värdet av förebyggande neuromuskulär träning inbjöd Linköpingsforskarna 230 fotbollsklubbar i södra och mellersta Sverige till en interventionsstudie. Tränarna i 121 av klubbarna instruerades att genomföra två pass i veckan, med fem minuter joggning följt av sex övningar under totalt 15 minuter. 109 klubbar utgjorde en kontrollgrupp där ingen förebyggande träning förekom.

– Fokus ligger på att skapa en bra kontroll över fot, knä och höft, för att undvika att knäna ”bucklar inåt” vid belastning med böjt knä. Det är i sådana utsatta lägen de flesta främre korsbandsskadorna uppstår, säger Martin Hägglund.

Sjukgymnaster och läkare engagerades för att assistera tränarna under studien som pågick under fotbollsäsongen 2009. Totalt inträffade 96 knäskador, jämnt fördelat på de båda grupperna. Främre korsbandsskador drabbade 7 flickor i interventionsgruppen mot 14 i kontrollgruppen. Omräknat hade spelarna i de klubbar som genomfört träningsprogrammet 64 procent färre sådana skador än spelarna i kontrollgruppen.

Alla spelare i interventionsgruppen följde dock inte träningsprogrammet. När resultaten granskades i detalj, visade det sig att de som genomfört övningarna minst en gång i veckan under hela säsongen hade hela 83 procent lägre frekvens av främre korsbandsskada.

– Det är en mycket hög siffra som visar vikten av god följsamhet för att få en skadeförbyggande effekt. De flickorna hade dessutom färre akuta knäskador generellt, säger Martin Hägglund.
Nu planeras en uppföljning av alla lag som deltog i studien, med syftet att utvärdera hur väl träningsprogrammet levt vidare. Svenska Fotbollförbundet har också inlett ett arbete med att implementera programmet på bred front.
 
Artikel: Prevention of acute knee injuries in adolescent female football players: cluster randomised controlled trial, av Markus Waldén, Isam Atroshi, Henrik Magnusson, Philippe Wagner och Martin Hägglund. British Medical Journal open access 3 maj 2012.

KONTAKT
Martin Hägglund 010-1034232, 0733-347704, martin.hagglund@liu.se
 
 
 

Mjölkkor tillgodoser behovet av flera vitaminer (B, C och K) med hjälp av mikroorganismer i vommen. När det gäller vitaminerna E och A kan djuren dock ha svårt att få i sig tillräckliga mängder genom det som finns naturligt i fodret. Särskilt stort är behovet runt kalvning, dels för att kon behöver dem själv, dels för att stora mängder av dessa vitaminer utsöndras till den råmjölk som ska ge kalvarna en god start i livet.

Hanna Lindqvist har i sitt doktorsarbete undersökt olika faktorer som kan påverka halterna av E-vitamin och ß-karotin (ett förstadium till vitamin A) i vallfoder, som är den viktigaste foderkällan till dessa vitaminer.

Artblandningar och skördetidpunkter
Olika blandningar av gräs och baljväxter såddes på tre platser i Norden (Skara, Umeå samt Foulum i Danmark). Käringtand, rödklöver och timotej fanns med i blandningar på alla orter. Utöver dessa fanns ängssvingel med i blandningarna i Sverige och vitklöver och engelskt rajgräs fanns med i Danmark.

Växternas halter av E-vitamin och ß-karotin mättes vid olika skördetidpunkter och mognadsstadier.

Genom dessa studier drar Hanna Lindqvist några generella slutsatser:

– halterna var oftast högre i söder än i norr

– halterna var oftast högre i käringtand än i rödklöver

– det gick inte att se några tydliga skillnader mellan gräsarterna

– det gick inte att se några tydliga kopplingar mellan växtens vitaminhalt och dess utvecklingsstadium.

Ensilering och tillsatser
Förhållandena vid skörd, konservering och utfodring är ytterligare faktorer som påverkar vitamininnehållet i vallfodret. Ensilage innehåller t.ex. ofta betydligt mer vitaminer än hö.

När Hanna Lindqvist ensilerade olika gräs-baljväxtblandningar, med eller utan tillsatser som gynnar mjölksyrajäsning, gjordes några intressanta upptäckter:
– I obehandlat ensilage av rödklöverblandningar var E-vitamininnehållet oförändrat.

– I ensilage med käringtand och timotej ökade vitaminhalten under ensilering, med eller utan tillsatsmedel.

– I ensilage med rödklöver-gräsblandning hade bakterieinokulerat ensilage högre E-vitaminhalt än obehandlat ensilage, medan syrabehandling minskade E-vitaminhalten under ensileringen.

Behovet av vitamintillsatser
I ett utfodringsförsök undersökte Hanna Lindqvist effekten av E-vitamintillsatser i fodret. Denna studie visar att fodrets vitamininnehåll har stor betydelse för nykalvade kor. När kor utfodrades med ett vitaminfattigt vallfoder ökade vitaminhalten i mjölken om djuren fick ett vitamintillskott.

Tillskottet påverkade däremot inte vitaminhalten i mjölken om djuren fick ett vallfoder som redan var rikt på E-vitamin.

Hanna Lindqvists slutsats är att ett högt vitamininnehåll i vallfodret är bra för både ko, kalv och människa. För lantbrukaren kan det vara svårt att påverka vitaminhalterna i det skördade vallfodret, eftersom de kan variera mycket beroende på en mängd orsaker som är svåra att kontrollera.

– De goda effekterna av käringtand och bakterietillsats vid ensileringen är dock mycket intressanta, säger Hanna Lindqvist.

Husdjursagronom Hanna Lindqvist, institutionen för husdjurens miljö och hälsa, SLU, försvarade sin avhandling a-Tocopherol and ß-carotene in forages and their utilisation by dairy cows in organic production den 13 april 2012 vid SLU i Skara. Opponent var professor William Paul Weiss, Ohio State University, USA.

Länk till avhandlingen

Kolnanorör och grafen består båda av kol och har unika egenskaper. Grafen består av ett atomtjockt lager kolatomer medan kolnanorör kan liknas vid ett grafenflak som rullats ihop till en tub.

– Spänner man upp ett grafenflak i båda ändarna kan det tunna skiktet svänga mekaniskt med en grundfrekvens på uppemot en miljard gånger per sekund. Det är samma frekvensområde inom vilket våra radioapparater, mobiltelefoner och datorer kommunicerar, säger forskaren Anders Nordenfelt.

Möjligt väga DNA-molekyler
Genom sin ringa storlek och massa hoppas man att dessa nya kolmaterial ska reducera både storleken och energikonsumtionen ytterligare hos våra elektroniska kretsar.

Förutom framtida tillämpningar inom elektronik undersöks dessutom hur man kan använda grafen för att väga extremt små föremål, till exempel DNA-molekyler.

Självsvängande nanotrådar
De höga mekaniska resonansfrekvenserna innebär att kolnanorör och grafen kan fånga upp signaler i radiofrekvensområdet.

– Frågan som jag och andra ställer oss är om de också kan användas för att producera sådana signaler på ett kontrollerat och effektivt sätt. Det förutsätter att de själva inte drivs av en svängande signal som i sin tur måste produceras av någon annat, säger Anders Nordenfelt.

I sin forskning har Anders Nordenfelt genom en matematisk analys visat att man kan koppla ihop nanotråden med en ganska enkel elektronisk krets och samtidigt applicera ett magnetfält och då få nanotråden att självsvänga mekaniskt.

– Samtidigt förvandlar man en konstant ström till en växelström med samma frekvens som den mekaniska svängningen, säger Anders Nordenfelt.

Övertoner – en väg att nå ännu högre frekvens
Alla mekaniska strängar har förutom sin grundton också övertoner. Det är dessa övertoner som till exempel ger olika musikinstrument deras särpräglade klang.

– Ett oväntat och mycket intressant resultat är att man med den metod jag föreslagit kan få nanotråden att självsvänga i någon av sina övertoner. Vilken överton det blir kan man reglera genom att justera storleken på någon eller några av de elektroniska komponenterna, säger Anders Nordenfelt.

I princip finns det oändligt många övertoner med obegränsat hög frekvens, men för praktiska ändamål uppstår det begränsningar.

En sedan länge närd forskardröm är att kunna producera signaler i Terahertz-området, med tusen miljarder svängningar per sekund.

Det området är speciellt intressant eftersom det utgör ett gränsland mellan mikrovågor och infraröd strålning som hittills varit relativt outforskat. Det är ett område som varit för snabbt för elektroniska kretsar samtidigt som det varit för långsamt för optiska kretsar.

– Riktigt så höga frekvenser kan man nog inte komma upp i med min metod i dagsläget, men kanske någon gång i framtiden, säger Anders Nordenfelt.

Avhandlingens titel: Self Oscillations and Cooling of Carbon Based NEMS Devices

Handledare: Docent Leonid Gorelik, Chalmers Tekniska Universitet, Göteborg

Avhandlingen kan laddas ned här