I studien, som publiceras i denna veckas nätupplaga av den vetenskapliga tidskriften Proceedings of the National Academy of Sciences, PNAS, placerades små grupper av studenter på en trafikerad shopping-gata där de fick titta upp på en specifik punkt. Reaktionen hos förbipasserande filmades för att undersöka om de följde studenternas blick, även om det inte fanns något av intresse att titta på. Det gjorde de.

Men inte nog med det: Forskarna upptäckte även något mer subtilt i resultaten. Sannolikheten att titta ökade i proportion till storleken på gruppen av studenter. Dessutom var det folk som passerade bakom studenterna som tittade upp, snarare än de som gick förbi framför studenterna.

–    Det tyder på att du bara försöker se vad andra tittar på om du tror att du själv inte kan bli sedd, säger David Sumpter, professor i tillämpad matematik vid Uppsala universitet.

Hans roll i forskargruppen var att utveckla en matematisk modell för blickföljande beteende baserad på observationerna. Denna testades sedan i en helt annan situation, nämligen om en misstänkt aktivitet, två personer som filmar och för anteckningar, upptäcktes eller inte.

– Modellen förutsade, och experiment bekräftade, att om något är på gång finns det tydliga kluster av blickkopiering. Men tyvärr är dessa signaler alldeles för subtila för att lyckas lokalisera misstänksam aktivitet, säger David Sumpter.

Örebroforskare har fått 30 miljoner kronor för att undersöka hur man på ett mer effektivt sätt kan motverka att ungdomar utvecklar psykiska problem. De kommer att fokusera på underliggande faktorer bakom välkända problembeteenden för att göra det möjligt att behandla helheten istället för att fokusera på ett problem i taget. Forskningsrådet för Arbetsliv och Socialvetenskap, Formas, Vetenskapsrådet och VINNOVA står gemensamt bakom satsningen.

– Trots decennier av forskning om ungdomars psykiska problem saknas kunskap om samsjuklighet. Det vill säga att olika problem och faktorer tillsammans gör att problemen inte bara stabiliseras utan också ökar, säger professor Margaret Kerr, som är ansvarig för den tvärvetenskapliga studien, som involverar forskare inom psykologi, historia, statskunskap och folkhälsovetenskap.

– Vi har redan behandlingar som riktar sig mot enskilda problem. Det kan handla om utagerande beteenden som kriminalitet, våld eller mobbing och internaliserade problem som till exempel depression, lågt självförtroende eller självskadebeteende. Samtidigt börjar vi känna till att det finns underliggande förhållanden som ligger bakom alla dessa olika sorters beteenden.

Forskarna kommer att fokusera på de största riskfaktorerna, som ligger bakom välkända utagerande och internaliserade problem: auktoritärt föräldraskap, sömnproblem, stress och trakasserier.

– Vi vet att dessa samverkande riskfaktorer gör att problemen kan bli långvariga men vi ska undersöka om de dessutom kan vara upphovet till problemen från start.

Ett trendbrott
Projektet började som ett samarbete mellan två forskargrupper i psykologi. Center for Developmental Research, CDR, och Center for Health and Medical Psychology, CHAMP. CDR har lång erfarenhet av att arbeta med longitudinella metoder, det vill säga att man regelbundet följer upp stora grupper av barn och ungdomar över längre tid. Inom CHAMP har man den kliniska kompetensen och lång erfarenhet av experimentella studier.

– Men för att vi skulle få en bättre bild hur samsjuklighet utvecklas i ungdomars vardagsmiljöer så utvecklade vi projektet vidare tillsammans med forskare i historia, statskunskap och folkhälsovetenskap vid Örebro universitet, säger Margaret Kerr.

– I den här studien kommer vi att följa ungdomar i sex kommuner under fem år. Vi kommer att samla in information från ungdomarna själva men också från deras föräldrar och kamrater. Men vi kommer dessutom att arbeta med interventioner inriktade på de riskfaktorerna vi har identifierat för att se om det påverkar problem med utagerande beteenden och internaliserade problem.

– Om det ger resultat är det ett trendbrott som gör att vi kan utveckla behandlingar efter helt nya riktlinjer, säger Margaret Kerr.

INFORMATION & KONTAKT
För mer information kontakta Margaret Kerr: 073 – 0924026

– Arbetet mot våld, mobbning och andra problembeteenden i skolan utgår i dag ofta från ett elevbaserat tänkande, säger Per Alvant, utredare. Brå:s nya publikation visar att ett effektivt sätt att minska brottslighet och andra problem, är att skolan också fokuserar på att identifiera de mest brottsutsatta platserna.

Platsbaserat arbete ersätter inte skolans arbete med värdegrunder och likabehandlingsplaner.  Men det är ett viktigt förebyggande komplement som används för lite i skolors strävan mot att minska brott och problembeteenden.

– Det hjälper inte att bara ha rastvakter på skolgården. Om skolan kartlägger på vilka platser och tider våldet förekommer samt vilken typ av våld det är, kan man sätta in åtgärder där och när de behövs, säger Per Alvant.

Stökigt utanför klassrummen och vid elevskåpen
Kartläggningar av problembilden är en viktig utgångspunkt i ett strukturerat brottsförebyggande arbete.  Publikationen tar upp tre exempel där skolor arbetar strukturerat och aktivt med olika åtgärder för att minska brott och problembeteenden i skolan.

I ett av exemplen undersökte man vilka platser, så kallade hot spots, som var mest våldsutsatta. Flest våldshändelser och problem skedde i elevskåphallar och utanför klassrum. Mönstret var genomgående för samtliga sex undersökta skolor. Gemensamt för de utsatta platserna är att här samlas många elever och vuxennärvaron är ofta låg. För att minska våldet och problemen förstärkte flera skolor rastvaktsystemet. En skola försedde också samtliga klassrumsdörrar med glas för att få bättre översikt ut mot elevkorridorerna. Utvärderingen från projektet visar att våldet minskade på de skolor som gjort brottsförebyggande insatser, jämfört med de skolor som inte arbetat på samma sätt.

– När skolor ska byggas eller renoveras kan man tänka på att sätta glasväggar mellan klassrum och korridor, säger Per Alvant. Man kan också fundera på åtgärder som att placera lärarrum och vaktmästeri mer centralt. Det ger bättre överblick mot elevutrymmena och kan bidra till att öka de vuxnas kontakt med eleverna.

För att nå riktig framgång med att förebygga brott och andra problembeteenden i skolan, är det också viktigt att skolan samarbetar med andra. Studien visar att till exempel socialtjänst och polis är viktiga samarbetspartners. I synnerhet polisens medverkan ger ökad legitimitet till arbetet.

FAKTA
De tre skolprojekten som tas upp i studien är Trygg skola (Nacka, Tyresö och Värmdö); Sociala överdrifter (Vänersborg) samt Våga vittna (Kungsbacka).
Att förebygga brott och problembeteenden i skolan, (Idéskrift nr 19) finns att ladda ner på www.bra.se. Publikationen ingår i en serie skrifter som syftar till att stödja och utveckla det lokala brottsförebyggande arbetet.

Mer information: Per Alvant, utredare, tel: 070-417 48 82 eller 08-401 87 63.

Dels består slutförvaret av ytterligare tre barriärer lika strålskyddande som kopparkapslarna, dels kommer kärnbränslet med stor sannolikhet att återanvändas vilket medför att slutförvaret inte behöver hålla längre än 1 000 år.

Hängslen och livrem. Så beskriver Susanna Wold, universitetslektor vid KTH det svenska slutförvaret. Hon forskar i ämnet kärnkemi och har tillsammans med kollegor, både på KTH och utomlands, bland annat studerat den lera som omsluter kopparkapslarna.

– Vårt slutförvar består av flera barriärsystem. Fyra för att vara exakt, säger Susanna Wold.

Hon forsätter med att berätta att de fyra barriärerna består av kärnbränslet i sig, som mycket långsamt skulle lösa upp sig i grundvattnet om de båda kom i kontakt med varandra och därmed utgör en barriär i sig. Barriär nummer två är kopparkapseln och barriär nummer 3 utgörs av leran som också går under namnet bentonit. Bentonit är en svällande lermineral med mycket goda tätande egenskaper, och som barriär är den både kemisk och mekanisk.

– Kopparkapseln förvarar i fickor i berget. Leran som sedan omsluter kapseln är plastisk och rörlig, och följer de små rörelser i berget som sker. Om kopparkapseln skulle gå sönder så att det kommer in grundvatten till bränslet och det börjar lösa upp sig, i sig är en mycket långsam process och en barriär, kommer en bindning av det radioaktiva ämnet till leran att ske. Som i sin tur bildar den kemiska barriären, säger Susanna Wold.

Slutligen bilar själva berget både en kemisk och mekanisk barriär. Susanna Wold anser att det är en brist att alla dessa barriärer inte lyfts upp i debatten, och att allmänheten inte fått ta del av dessa skyddsmekanismer.

Ny forskning som Susanna Wold och hennes kollegor genomfört visar dessutom att bentonitleran har positiva egenskaper som tidigare inte kartlagts vetenskapligt.

– Vi vet att leran kommer att utsättas för gammastrålning från bränslet, men har hittills funnits få studier av vad som händer med leran och dess egenskaper om den bestrålas. Vi har gjort detta, och som kemisk barriär blir leran oförändrad om man utsätter den för gammastrålning, säger Susanna Wold.

Janne Wallenius, professor i reaktorfysik vid KTH, berättar att allt använt kärnbränsle i Sverige för närvarande förvaras i en bassäng i Oskarshamn i väntan på att inneslutas i kopparkapslar och grävas ner. Enligt honom skulle den svåra frågan om slutförvar av kärnbränsle lösa sig när den fjärde generationens kärnkraft blir verklighet.

– Dagens använda kärnbränsle ska djupförvaras i hela 100 000 år. Våra nya reaktorer kommer att drivas på just det använda kärnbränslet, säger Janne Wallenius.

Det är förstås ändå viktigt att fortsätta utvecklingen av djupförvar för kärnavfallet, fortsätter han. Den lilla mängd kärnavfall som skapas av en Generation 4-reaktor behöver dock inte förvaras i marken längre än 1 000 år, jämfört med tidigare 100 000 år.

Det innebär i sin tur att även korrosionsforskare som kritiserat säkerheten i de planerade kopparkärlen kan enas om att förvaringen är säker. Detta då forskarna talat om att kopparkapslarna kan kollapsa redan efter just 1 000 år. Då finns det ytterligare tre barriärer kvar, om det nu finns något kärnbränsle att kapsla in vill säga.

Ledgångsreumatism (reumatoid artrit, RA) är en kronisk sjukdom som är autoimmun, dvs. beror på att immunförsvaret attackerar kroppens egna vävnader, och karakteriseras av inflammation av lederna i framför allt händer och fötter. Obehandlad leder den till nedbrytning av brosk och ben. Det är därför viktigt att försöka identifiera individer med RA så tidigt som möjligt för att sätta in rätt behandling innan vävnadsskador uppstår.

I avhandlingen analyseras förekomsten av ett antal proteiner som har med immunsystemet att göra, så kallade signalsubstanser, i blodprover som RA-patienter från norra Sverige har donerat till Medicinska biobanken i Umeå i samband med hälsoundersökningar innan de visade några kliniska symtom på sin sjukdom. Då kunde det påvisas att dessa individer jämfört med kontrollpersoner hade höjda nivåer i blodet av flera olika immunförsvarsfaktorer redan flera år före insjuknandet. Vid tidpunkten för diagnosen var nivåerna ytterligare förhöjda och gällde ännu fler signalsubstanser som har samband med olika delar av immunsystemet.
Många av de påvisade koncentrationsökningarna var också kopplade till förekomsten av en viss typ av autoantikroppar, dvs. antikroppar riktade mot kroppsegna celler och vävnader. Det gäller bl.a. ACPA (anti-citrullinerade proteinantikroppar) som är mycket specifika för ledgångsreumatism. Olika undertyper av ACPA förekom i ökad frekvens före sjukdomsdebuten och kunde användas för att förutsäga utveckling av reumatoid artrit.
Sammantaget visar avhandlingen att immunsystemet är aktiverat och att utvecklingen mot sjukdom har startat flera år innan individerna visar symtom på RA. Resultaten visar därmed en möjlighet att bättre kunna förutsäga utvecklingen av sjukdomen och kanske även i framtiden kunna förhindra sjukdomsutvecklingen.
Heidi Kokkonen, som är uppvuxen i Övertorneå, är doktorand vid Institutionen för folkhälsa och klinisk medicin, enheten för reumatologi. Kontakta henne gärna på
mobil 070-612 61 49
e-post heidi.kokkonen@medicin.umu.se
Torsdagen den 3 maj försvarar Heidi Kokkonen, Inst. för folkhälsa och klinisk medicin, Umeå universitet, sin avhandling med den svenska titeln Patogenetiska faktorer av betydelse för utvecklingen och progressionen av reumatoid artrit(Engelsk titel: Pathogenetic factors of importance for the development and progression of rheumatoid arthritis).
Disputationen äger rum kl. 09.00 i Sal B, 9 tr., Tandläkarhögskolan, NUS.
Fakultetsopponent är Ass. Professor Dirkjan van Shaardenburg, VU University Medical Center, Amsterdam.
Läs hela eller delar av avhandlingen på
urn.kb.se/resolve?urn=urn:nbn:se:umu:diva-54003 [Ref 1]

Fisk har alltid varit en viktig resurs för människan och utgör en viktig del av det biologiska livet i våra sjöar. I de flesta sjöar saknas dock information om hur fiskpopulationer har utvecklats i sjön historiskt. I en del sjöar är det nutida fisksamhället ofta ett resultat av introduktioner och det är inte känt vad för fisk som fanns i sjön naturligt eller om den rent av var fisktom.

Emma Åhlén har tagit fram ett nytt sätt att rekonstruera fiskpopulationen i en sjö med hjälp av Bosmina-skal i sjösediment. Storleksfördelningen av kräftskalen visar hur effektivt djurplankton ätits av fisk och speglar fiskpopulationens storlek.

– Vissa morfologiska mått, till exempel storleken på kroppsskölden är mindre ju mer fisk det finns i sjön som äter djurplankton, säger hon.

Sjösediment är en form av biologiskt arkiv. Allt som produceras i sjön lagras på sjöbotten tillsammans med material som tillförs från atmosfären och avrinningsområdet. Denna sedimentering lagras ovanpå redan befintligt sediment så att sedimentet blir äldre och äldre ju längre ner i sedimentet man gräver. Eftersom fisk lämnar mycket få rester i sedimentet studerar man i stället dess föda, hinnkräftor. Fisk är rovdjur som använder synen och äter i första hand stora och synliga djur. På så sätt förändras djurplanktonsamhället beroende på hur effektivt fisken i sjön äter djurplanton.

Emma Åhlén testade sina teorier i en norrländsk sjö där historien till största delen var känd.

– Det visade sig att måtten på Bosmina från sedimentet stämmer väl överens med måtten på Bosmina som fångats från vattenmassan under motsvarande tidsperiod. Det betyder att skalen är väl bevarade i sedimentet och representerar Bomina-samhället i sjön på ett bra sätt, säger hon.

Ett annat sätt att studera forna fiskpopulationer genom dess bytesdjur i sediment har visat sig vara att kläcka upp viloägg ur sjösediment. Emma Åhlén visar i sina studier att det går att kläcka viloägg som är ända upp mot 100 år gamla. Ögonstorleken hos en hinnkräfta vid namn Ceriodaphnia är liten när det är mycket fisk som äter djurplankton s sjön, under perioder med färre planktonätande fiskar i sjön är ögonstorleken nästan den dubbla.

Emma Åhlén kommer från Kullavik, en liten ort i Kungsbacka kommun. Hon har läst biologprogrammet vid Umeå universitetet.

INFORMATION OCH KONTAKT

Fredagen den 27 april försvarar Emma Åhlén, institutionen för ekologi, miljö och geovetenskap, Umeå universitet, sin avhandling med titeln ”Fingerprints of planktivory – paleolimnological evidence of past fish community structure and dynamics”.

Svensk titel: ”Avtryck från planktivori – paleolimnologiska bevis på struktur och dynamik hos gångna tiders fisksamhällen”.

Disputationen äger rum klockan 13:00 i sal KB3A9, KBC, Umeå Universitet.

Fakultetsopponent är professor Timo Kairesalo, miljövetenskapliga institutionen, Helsingfors universitet.

Läs hela eller delar av avhandlingen

För mer information, kontakta gärna: Emma Åhlén, Telefon: 070-225 93 22 E-post: emma.ahlen@emg.umu.se

Nyckelmolekylerna bakom de elektriska impulserna är spänningsaktiverade jonkanaler – porer i cellernas membran vars öppning och stängning styrs av den elektriska spänningen mellan insidan och utsidan av cellen.

De senaste årens forskning har avslöjat jonkanalernas molekylära struktur och hur poren ändrar form när den öppnas och stängs. Däremot har mekanismen som förklarar hur den elektriska spänningen detekteras på molekylär nivå varit oklar.

Nu har LiU-forskarna visat hur en jonkanals spänningssensor kan ändra sin form. Denna formförändring leder till att poren i kanalen öppnas.

Ulrike Henrion, Jakob Renhorn, Sara Börjesson och Erin Nelson i professor Fredrik Elinders forskargrupp har genom ett omfattande experimentellt arbete lyckats identifiera 20 olika molekylära interaktioner som förekommer under spänningssensorns olika strukturella tillstånd.

I samarbete med professor Erik Lindahls grupp vid Kungl. tekniska högskolan och universitetslektor Björn Wallner vid Institutonen för fysik, kemi och biologi vid LiU har gruppen byggt fem olika molekylära modeller av spänningssensorn, som tillsammans kan förklara samtliga experimentella data. De fem modellerna har sedan länkats samman till en film som visar hur en central del av spänningssensorn rör sig mellan spänningssensorns ytterväggar.

Det publicerade arbetet är en viktig pusselbit i forskargruppens strävan att utveckla substanser mot förhöjd elektrisk retbarhet, vilket förhoppningsvis kan leda till nya läkemedel mot epilepsi och hjärtarytmier.

INFORMATION OCH KONTAKT
Artikel: Tracking a complete voltage-sensor cycle with metal-ion bridges av U. Henrion, J. Renhorn, S. I. Börjesson, E. M. Nelson, C. S. Schwaiger, P. Bjelkmar, B. Wallner, E. Lindahl och F. Elinder. Proceedings of the National Academy of Sciences (PNAS) early edition 23-27 april 2012.

Kontakt:
Fredrik Elinder, 010-1038945, 073-7538370, fredrik.elinder@liu.se

Det hela började med Stanfordprojektet Folding@home som gick ut på att använda vanliga persondatorer i nätverk för avancerade distribuerade beräkningar om proteiner som kan leda till effektiva läkemedel mot sjukdomar som Alzheimers, Parkinsons sjukdom och cancer.

KTH-professorn Erik Lindahl, som håller på med beräkningsbiofysik, var involverad i projektet.

Detta ledde vidare till nästa steg som involverade grafikprocessorer, också de från vanliga hem- och persondatorer, för att utföra beräkningarna. Forskningen var och är både inriktad på mjuk- och hårdvara. Anledningarna till grafikprocessorer används är att de har flera fördelar jämfört med den traditionella processorn från AMD och Intel.

– Grafikprocessorer har superbra prestanda jämfört med superdatorernas processorer. Men det viktigaste är nog att de är strömsnåla. Och just strömförbrukning och kylning av superdatorer är de stora problemen som både superdatortillverkare och de som utför avancerade beräkningar brottas med just nu, säger Erik Lindahl

Samtidigt som grafikprocessorer har en rad fördelar är de krångliga att programmera. Det är där som Erik Lindahl, Berk Hess och Szilárd Páll tillsammans med experter på hos samarbetspartnerna Nvidia, Cray och Swiss National Supercomputing Centre lägger och lagt ner det stora arbetet. På att utveckla en mjukvara som de kallar för Gromacs för att räkna på komplexa kemiska strukturer och studera hårdvaran, grafikprocessorerna, så att de fungerar utmärkt tillsammans.

Framgångarna för KTH när det gäller att använda grafikkort till avancerade beräkningar har varit stora. Visst, det finns andra sätt att ta fram proteinstrukturer, men det blir bara en stillbild och vi vill ha hela filmen, som Erik Lindahl beskriver situationen.

– Titta på läkemedelsindustrin. Numera provar de inte tusentals molekyler enbart i labben som de gjorde förr, de gör allt mer av de tidiga stegen av medicinutvecklingen med hjälp av datorer. Det blir mycket billigare. De 10 största läkemedelsföretagen använder vår mjukvara. KTH är världsledande, mjukvaran är snabbast i världen och mest spridd, säger Erik Lindahl.

Men det är inte bara läkemedelsindustrin som har och kommer att ha stor hjälp av Erik Lindahl och hans kollegors forskning och arbete. Det blir även mycket billigare och enklare att hålla på med materialforskning, leta olja och hålla på med fordonsdesign med hjälp av den samma.

– Gissa hur många gånger som den nya Boeing 787 testats i en vindtunnel, det traditionella sättet att jobba med flygplan och aerodynamik. Vi pratar om ett tiotal körningar, resten är beräkningar.

Gissa varför den ofta designkritiserade Toyota Prius ser ut som den gör. Jo, för att bilens utseende är ett resultat av beräkningar på luftmotstånd, säger Erik Lindahl.

Han tillägger att övergången från vanliga processorer till grafikprocessorer varit en förändring som skett i det tysta, vilket är lite synd. Den här typen av forskning har omättbara resursbehov, och då passar grafikkort som är riktiga flyttalsmonster – som Erik Lindahl beskriver dem – perfekt för ändamålet.

– Den här sortens grafikprocessorer är de som kommer att sitta i superdatorer framöver. Det ser man inte minst på superdatorer från Cray som i nästa generation använder sig av processorer från grafikkort, säger Erik Lindahl.

Övergången märks redan. Det finns flera universitet som håller på att byta till grafikprocessorer för beräkningar, något som kollegan Berk Hess vidimerar.

– En av superdatorerna i Swiss National Supercomputing Centre har redan fått hälften av sina vanliga cpu:er ersatta med grafikprocessorer, säger Berk Hess.

Hon har intervjuat drygt tjugo aktiva män och kvinnor i åldrarna 66–90 år för att undersöka hur det är att bli gammal och fortfarande utöva tävlingsinriktad idrott. Deltagarna upplever att idrottandet är befriande, men också komplicerat och konfliktfyllt.

– Många får höra att det är barnsligt och olämpligt att hålla på med tävlingsidrott i deras ålder.

Josefin Eman visar att män och kvinnor möter liknande kulturella och sociala hinder, men handskas med dem på olika sätt. Äldre män, som är vana vid applåder efter sina ofta långa och framgångsrika idrottskarriärer, väljer ofta att tona ner sin tävlingslust för att söka nya vägar inom föreningslivet.

– De engagerar sig som ledare eller satsar på familjeorienterad idrott snarare än på individuella tävlingsgrenar, säger Josefin Eman.

Många kvinnor når tvärtom en idrottslig blomstring i hög ålder, eftersom pensionering och utflyttade barn ger dem mer tid och möjlighet att satsa på sin idrott. Dessutom har de en helt annan erfarenhet av att möta olika former av motstånd mot sitt idrottande, och har därför skapat en rad vardagsstrategier för att bryta ner dessa hinder.

– Det kan handla om att bokstavligt kräva plats på löpvägen, eller att lära upp andra äldre kvinnor att göra dem sällskap.

Enligt Josefin Eman finner många också styrka i att vara en del av den lilla, men starka, gruppen idrottsligt aktiva kvinnor, och har också utvecklat en högre ”immunitet” mot omgivningens eventuella invändningar.

– Som en av kvinnorna stolt uttryckte det: ”Jag är kärringen som simmar mot strömmen!”.

Hon hoppas att äldre som tävlingsidrottar kan utmana rådande normer kring genus och åldrande, och skapa alternativ till stereotypa bilder av gamla, såsom den skröpliga åldringen eller den solbrände senioren på golfbanan. I synnerhet idrottande kvinnor kan visa på ett alternativt sätt att bemöta åldrandet, menar Josefin Eman, eftersom gamla damer som regel betraktas som en svag grupp. Den uppfattningen delar absolut inte deltagarna i studien.

– De ser sig snarare som starkare, uthålligare och mer idrottsligt kompetenta jämfört med yngre personer och jämnåriga män.

INFORMATION & KONTAKT
Europeiska kommissionen har utsett år 2012 till det europeiska året för ”aktivt åldrande”, som många forskare anser vara en del av lösningen på flera av de demografiska problem som relateras till den åldrande västerländska befolkningen.

Josefin Eman är född och uppvuxen i Boden. Hon är en så kallad ”outsider”-forskare i förhållande till sitt forskningsområde, eftersom hon som icke-sportintresserad 24-åring bestämde sig för att forska om åldrande och idrott.

Fredagen den 4 maj försvarar Josefin Eman, sociologiska institutionen, Umeå universitet, sin avhandling med den svenska titeln: Att bli gammal och fortfarande utöva tävlingsinriktad sport. En studie av handlingsutrymme och meningsskapande processer bland gamla kvinnor och män.

Disputationen äger rum kl. 13–15 i hörsal 1031, Norra Beteendevetarhuset, Umeå universitet.

Fakultetsopponent är professor Gertrud Pfister, Institute for Exercise and Sports Sciences, University of Copenhagen. Avhandlingen kommer att försvaras på engelska.

Kontakta gärna:
Josefin Eman, sociologiska institutionen, Umeå universitet
E-post: josefin.eman@soc.umu.se
Mobil: 070-241 5478

Läs gärna hela eller delar av avhandlingen

Ortopediska skador är den vanligaste orsaken till att hästar blir halta och i vissa fall måste avlivas. Skador i rörelseapparaten anses bland annat bero på bristfällig exteriör, utfodring och uppfödning. Betydelsen av träning och hästhållning har man tidigare inte inkluderat i forskning om hållbarhet på ridhästsidan. 

Veterinär Cecilia Lönnell har nu i en veterinärmedicinsk avhandling vid SLU studerat skillnader i skaderisk mellan olika stall och hur träning och skötsel kan påverka hållbarheten. Studierna grundas på tidigare utländsk forskning om galopphästars skador och träning, som nu förts över också på ridhästsidan.

Avhandlingen har gjorts inom ramen för ett pågående forskningsprojekt vid SLU som även omfattar betydelsen av olika underlag för framför allt hopphästar, och ett forskningsprojekt i England om galopphästträning. I SLU-projektet ingår också forskare från Holland, Schweiz, Storbritannien och USA, både inom biomekanik och epidemiologi.

– En viktig bakgrund till våra studier är att hästarnas rörelseapparat anpassar sig olika beroende på träningsupplägg. Vad många inte tänker på är att skelett och brosk behöver längre tid för att anpassa sig till ändrad belastning än till exempel muskler och hjärta, säger Cecilia Lönnell. 

En stor mängd data har samlats in och bearbetats från de olika grupperna av hästar: 43 373 träningsdagar för galopphästarna, 39 262 träningar för hopphästar och försäkringsdata från 139 svenska ridskolor med över 5000 hästar. Analyserna visar att det är stor variation inom de studerade grupperna hur hästarna tränas och hanteras samt hur ofta de skadas och i vissa fall måste avlivas.  Resultaten visar också på skillnader i skadebild mellan de olika grenarna.

Högt tempo gav starkare skelett
Studierna av galopphästarna (fullblod) gjordes hos tio tränare i England, och omfattade 200 tvååriga hästar i träning. Galopphästar inleder normalt sin karriär från två års ålder.
Tränarna registrerade daglig träning under tio månader och utöver detta togs blodprover för analys av skelettmarkörer.

– Dessa markörer avspeglar hur hästarnas skelett svarar på den träning de fått. Resultaten tydde på att intensiv träning, i högt tempo, gav ökad bentäthet och alltså bättre styrka i skelettet. Det högre tempot innebar att hästarna under träningen förbereddes på de tempon som de skulle prestera i löp, säger Cecilia Lönnell.

Bland de engelska galopptränarna var det vissa som hade fler förlorade träningsdagar än andra på grund av sjukdom eller skada. När de olika tränarnas upplägg jämfördes sågs stora skillnader i träningsmängd och intensitet.  En majoritet av hästarna ingick också i en större studie, som visade att hästar som tränats i högre tempon hade mindre risk för frakturer.

Ridskolehästarnas skador studerades
För att testa om motsvarande skillnader i skaderisk finns också på ridhästsidan utgick Cecilia Lönnell och forskargruppen vid SLU från försäkringsbolaget Agrias databas över skadade och behandlade hästar. Studien baseras på anmälda skador under åren 1997–2002 för 5 140 hästar, vilket är ungefär hälften av de cirka 10 000 ridskolehästar som fanns under den perioden.
Totalt ingick hästar från 139 ridskolor från hela landet och det var stor variation på hur många skador på hästarna som hade rapporterats.

Cecilia Lönnell gjorde även en fältstudie av de ridskolor som hade högst antal skadade och avlivade hästar, och de skolor som hade minst antal. Totalt 19 ridskolor ingick i den fördjupade studien.

– Den jämförelsen visade bland annat att ridskolor i gruppen med minst skador i genomsnitt hade väl utbildad och erfaren personal som gav nya hästar längre tid att vänja sig vid lektionsarbetet, säger Cecilia Lönnell. På dessa ridskolor, som ofta var privatägda, hade hästarna också i genomsnitt en längre betesperiod med vila under sommaren, på minst fyra veckor.

Hoppryttare förde dagbok
Den tredje delen av avhandlingen handlar om hur hoppryttare på hög nivå från fyra länder (Sverige, Holland, Schweiz och Storbritannien) lägger upp träning och matchning av sina hästar. 31 ryttare med sammanlagt 263 hästar förde dagbok hur de genomförde träning, under upp till två säsonger. De olika träningsaktiviteterna var dressyrarbete, longering och tömkörning, uteridning, konditionsträning och hoppträning.

Precis som för galopptränarna fanns här också stora skillnader i träningsupplägg, särskilt när det gällde uteridning och konditionsträning. Ett exempel på skillnaderna var att hos någon ryttare reds hästarna ute i terrängen 47 procent av träningstiden och hos andra bara fem procent.
Cecilia Lönnell undersökte även om hästarna dagligen fick gå i hage. För galopphästarna var det sällsynt med hagvistelse, däremot motionerades de i skrittmaskiner förutom själva galoppträningen.

För såväl ridskolehästarna som hopphästarna var hagvistelse vanligt, även om det varierade stort i antal timmar per dag.

INFORMATION OCH KONTAKT
Forskningen om hästars hållbarhet har bland annat finansierats av Stiftelsen Hästforskning och den tidigare Djurskyddsmyndigheten (Sverige),  World Horse Welfare (England) och internationella ridsportförbundet (FEI) (Schweiz) .

Veterinär Cecilia Lönnell, institutionen för kliniska vetenskaper, försvarar sin avhandling Yard differences in training management and orthopaedic injury In showjumping, riding school, and thoroughbred race horses vid SLU i Uppsala.

Tid: Fredag den 27 april 2012, kl. 09.15
Plats: Sal ”Ettan”, Klinikcentrum (KC), SLU, Ultuna, Uppsala
Opponent: Tim Parkin, University of Glasgow, Skottland

Mer information:
Cecilia Lönnell, Cecilia.lonnell@slu.se   0709-28 62 29

Detta och övriga pressmeddelanden från SLU

Sveriges lantbruksuniversitet (SLU) deltar i ett nystartat EU-finansierat forskningsprojekt, IMPRO, inriktat på att förbättra hälsan i ekologiska mjölkkobesättningar.

IMPRO är förkortning för Impact matrix analysis and cost-benefit calculations to improve management practices regarding health status in organic dairy farming. Projektet startar i höst och kommer att pågå under fyra år.

Bland projektets mål finns att utveckla rådgivningshjälpmedel för att identifiera de åtgärder som har störst potential att förbättra djurhälsan, att utvärdera kostnader och förtjänster för de rekommenderade åtgärderna, samt att optimera utnyttjandet av tillgängliga resurser,
Man ska också undersöka motivation och inställning hos djurägare, rådgivare och veterinärer till djurhälsobefrämjande åtgärder och ta fram referensvärden för miniminivåer av acceptabel nivå på djurhälsa.

Totalt satsar EU-kommissionen cirka 25 miljoner kronor i projektet, varav cirka fyra miljoner går till den svenska delen.

Deltagande länder är Storbritannien, Frankrike, Nederländerna, Spanien, Sverige och Tyskland. I Sverige kommer ett 50-tal ekologiska besättningar att rekryteras till projektet, men det kräver också ett aktivt deltagande av rådgivare, veterinärer och andra intressenter. Projektledare i Sverige är professor Ulf Emanuelson, SLU.

KONTAKT
För mer information: professor Ulf.Emanuelson@slu.se, tel 018-67 18 26
SLU:s vision: SLU är ett universitet i världsklass inom livs- och miljövetenskaper.

Proteiner är den huvudsakliga byggstenen i levande organismer. De uppvisar en oerhörd variation i sin uppbyggnad och är inblandade i livets alla biokemiska processer. Vissa proteiner kan bilda proteinfibrer, och genom att identifiera molekyler som påverkar proteiners bildning av proteinfibrer går det att få ledtrådar till hur denna process går till.

Amyloida proteiner är inblandade i ett flertal olika sjukdomsförlopp, till exempel Alzheimer och Parkinsons sjukdom. Även vissa bakterier bildar ett slags amyloida fibrer, curli, som de använder för att fästa vid ytor och bilda antibiotikaresistenta kolonier.

Magnus Sellstedt har i sin avhandling utvecklat metoder för att göra ett flertal olika klasser av molekyler baserade på så kallade 2-pyridoner på ett effektivt sätt. Han har utgått från en grupp molekyler som har intressanta biologiska egenskaper och har syntetiserat ett ”bibliotek” av föreningar med systematiska skillnader jämfört med de ursprungliga molekylerna. Detta är ett sätt man ofta arbetar på som medicinsk kemist.

En del av molekylerna har visat sig påverka hopklumpningen av amyloida proteiner – det vill säga hur proteinerna slås ihop och bildar fiberstrukturer.

Små skillnader i de nya molekylernas struktur visade sig ha stor inverkan på bildandet av proteinfibrerna. En slags molekyl påskyndade kraftigt fiberbildningen av det Parkinson-associerade proteinet alfa-synuclein medan andra mycket snarlika molekyler gjorde att fiberbildningen avstannade. Samma molekyler minskar också bildandet av bakteriefibrerna.

– De nya molekylerna kan bli användbara verktyg för att studera hur amyloida proteiner bildar fibrer. Det är en process som i dag är dåligt klarlagd, säger Magnus Sellstedt.

Magnus Sellstedt är uppväxt i Sundsvall. Han har läst kemistprogrammet vid Umeå universitet och började sedan som doktorand på kemiska institutionen.

DISPUTATIONEN
Fredagen den 27 april försvarar Magnus Sellstedt, kemiska institutionen, Umeå Universitet, sin avhandling med titeln ”Development of 2-Pyridone–Based Central Fragments – Affecting the Aggregation of Amyloid Proteins”. Svensk titel: ”Utveckling av 2-Pyridonbaserade centralfragment – påverkan på amyloida proteiners aggregering”. Disputationen äger rum klockan 10:00 i sal KB3B1, KBC, Umeå Universitet.

Fakultetsopponent är professor Petri Pihko, Department of Chemistry, University of Jyväskylä, Finland.

Läs hela eller delar av avhandlingen

KONTAKTUPPGIFTER
För mer information, kontakta: Magnus Sellstedt. Kemiska Institutionen, Umeå Universitet
Telefon: 090-786 93 29. E-post: magnus.sellstedt@chem.umu.se

Nu kommer den femtonde titeln i serien om genusperspektiv inom olika ämnesområden, som ges ut av Högskoleverket i samarbete med Nationella sekretariatet för genusforskning. I den aktuella skriften visar Malin Ah-King hur genusforskningen, med sitt kritiska förhållningssätt, kan bidra till den biologiska forskningen.
– Ofta tänker vi på biologi och naturvetenskap som objektiva fakta, men forskning visar att våra föreställningar om kvinnligt och manligt påverkar hur vi ser på naturen, säger Malin Ah-King.

Malin Ah-King beskriver det som att det har uppstått en cirkelrörelse där kulturella normer påverkar hur vi ser på naturen samtidigt som resultaten av den biologiska forskningen får definiera vad som är naturligt. Föreställningar om kvinnligt och manligt framträder till exempel i synen på befruktningen genom att ägget beskrivs som ett passivt objekt som väntar på de aktiva spermierna.
– Den här bilden har gjort att forskare främst har intresserat sig för spermierna. Så småningom har det visat sig att ägget också är aktivt till exempel genom att det reagerar på olika sätt gentemot olika spermier, säger Malin Ah-King.

Föreställningar om manligt och kvinnligt påverkar också tolkningen av beteenden hos djur. Malin Ah-King nämner som exempel att forskare ofta ser aggressivitet hos hanar medan man hittar bortförklaringar till varför honor är mer aggressiva än hanar inom vissa arter. Hos fågelarten tallskrika är det främst honorna som bråkar om revir, men forskare har förklarat aggressiviteten som att fåglarna lider av PMS.
– Genom att ifrågasätta våra kulturella föreställningar kan vi bättre förstå vad djuren egentligen gör, säger Malin Ah-King.

ÖVRIG INFORMATION
”Genusperspektiv på biologi” är den femtonde titeln i serien som behandlar genusperspektiv inom olika ämnesområden. Skrifterna ges ut av Högskoleverket i samarbete med Nationella sekretariatet för genusforskning.

Ett ökande antal patienter som lider av typ 2-diabetes erbjuds ett läkemedel kallat Exenatid, som hjälper dem att kontrollera blodsockret.

Läkemedlet är en syntetisk version av ett naturligt ämne kallad exendin-4, som hämtas från en tämligen ovanlig källa – saliven hos Gilamonstret, Nordamerikas största ödla.

Forskare vid Sahlgrenska akademin, Göteborgs universitet, har nu upptäckt en helt ny och oväntad effekt av ödleämnet.

I en studie på råttor som publiceras i tidskriften Journal of Neuroscience, kan assisterande professor Karolina Skibicka och hennes kollegor visa att exendin-4 effektivt minskar suget efter mat.

– Detta är en både okänd och ganska oväntad effekt, säger en entusiastisk Karolina Skibicka:  
– Vårt beslut att äta är kopplat till samma mekanismer i hjärnan som styr beroendeframkallande beteenden. Vi kan visa att exendin-4 påverkar dessa belönings- och motivationsområden i hjärnan, och undertrycker dessa behovsmekanismer.

Konsekvenserna av resultaten är betydande menar Suzanne Dickson, professor i fysiologi vid Sahlgrenska akademin:

– De flesta dieter misslyckas på grund av att vi är besatta av viljan att äta, särskilt frestande mat som sötsaker. Eftersom exendin-4 undertrycker matsuget kan det hjälpa personer med fetma ta kontroll över sin vikt, säger hon.

Forskningen kring exendin-4 ger också hopp om nya metoder för att behandla sjukdomar relaterade till störda ätbeteenden, till exempelvis tvångsmässigt överätande.

En annan hypotes för Göteborgsforskarnas fortsatta studier är att exendin-4 kan användas för att minska suget efter alkohol.

–Det är samma områden i hjärnan som är involverade vid matsug och alkoholsug, så det skulle vara oerhört spännande att testa om exendin-4 även minskar alkoholsuget, säger Karolina Skibicka.

INFORMATION
Artikeln The Glucagon-Like Peptide 1 (GLP-1) Analogue, Exendin-4, Decreases the Rewarding Value of Food: A New Role for Mesolimbic GLP-1 Receptors publicerades i Journal of Neuroscience den 4 april.

– Symtom på utmattning visade sig kunna predicera förekomsten av smärta ett år senare vid en uppföljande studie. Utmattningssymtomen hängde också samman med en starkare och mer frekvent smärta, och en klart sämre funktionsnivå bland kvinnorna, säger Johanna Thomtén, doktorand vid Mittuniversitetet.

I fyra olika delstudier visar Johanna Thomtén i sin avhandling på sambanden mellan långvarig smärta bland kvinnor och psykosociala faktorer samt psykisk ohälsa, exempelvis symtom på utbrändhet.

– Bland kvinnor med långvarig smärta är den upplevda livskvaliteten betydligt lägre, men förklaringen var inte graden av smärta, utan istället symtom på psykisk ohälsa som utmattning, och ett bristande socialt stöd, säger Johanna Thomtén.

Studierna baseras på baslinje- och uppföljningsmätningar med 12 månaders mellanrum bland 2 300 kvinnor i Stockholm och inkluderade fysisk och psykisk hälsa samt socioekonomisk status.

Symtom på posttraumatisk stress visade sig vara relaterat till ny smärta vid uppföljningsmätningen. Och depressiva symtom relaterade till samtliga smärt- och socioekonomiska faktorer, och skulle kunna beskrivas som en faktor som förstärker relationen mellan smärta och lägre socioekonomisk status. 

Det finns flera ingångar till utvecklingen mot en långvarig smärta bland kvinnor. Att identifiera enskilda riskfaktorer kompliceras av ett komplext samspel mellan biologiska, psykologiska och sociala processer. I ett tidigt skede, innan smärtan har blivit kronisk, är det möjligt att flera riskfaktorer klumpas ihop och skapar sämre förutsättningar för att hantera smärta.

– Att urskilja allmänna riskfaktorer som låg socioekonomisk status kan vara enklare och ett viktigt komplement till att identifiera mer specifika riskfaktorer, något som kräver en djupare analys och som ofta inte är aktuellt förrän smärtan har blivit kronisk. Därför är det av stor vikt att sprida kunskapen, inte minst inom hälso- och sjukvården, om sambanden mellan smärta och psykosociala faktorer, säger Johanna Thomtén.

KONTAKTUPPGIFTER
Frågor kan ställas till:
Johanna Thomtén, doktorand i psykologi, 070-245 12 53, e-post: johanna.thomten@miun.se
 

Idag testas många potentiella nya läkemedelsmolekyler på celler som hanteras av robotar. Cellerna odlas i storskaligt format, fotograferas genom mikroskop, och effekten av läkemedlet analyseras med hjälp av digital bildanalys. Detta görs rutinmässigt, men metoden är begränsad eftersom många sjukdomar involverar komplexa system av celler och organ, som inte kan studeras på cellnivå. Masken C. elegans var först med att få sin arvsmassa kartlagd, och används av tusentals forskare runt om i världen för att studera komplexa biologiska processer. C. elegans insjuknar också i många av de infektionssjukdomar som drabbar oss människor, och används därför som en modell för behandling av sjuka människor. Eftersom masken är så liten kan den hanteras med samma robotik som används för celler, men det krävs nya bildanalysmetoder för att mäta effekten av läkemedel på maskar.

– I princip använder vi samma robotik som för cellbaserade experiment, men testar tusentals potentiella läkemedel på infekterade maskar. Bildanalysen hjälper oss att hitta de maskar som återhämtat sig från infektionen, och på så sätt kan vi identifiera de kemiska molekyler som är intressanta att studera noggrannare vid infektioner hos människan, säger Carolina Wählby, forskare vid Centrum för Bildanalys och vid SciLifeLab, Uppsala universitet och som ligger bakom studien.

Bildanalysmetoderna kan också användas för att mäta effekten av olika gener som stängs av med hjälp av RNA-interferens, och just nu studeras gener kopplade till fettmetabolism i samarbete med forskare vid Harvard Medical School.

– Automatiserad bildanalys kan mäta förändringar hos maskarna på ett robust och reproducerbart sätt, och ett typiskt experiment resulterar i cirka 100 000 bilder. Om någon skulle analysera bilderna för hand skulle det ta ungefär ett år, medan ett datorkluster kan göra det på några timmar. Sen kan man alltid gå tillbaka och titta på de bilder där datorn indikerar att något intressant skett, berättar Carolina Wählby.

Genom att testa potentiella läkemedel på organismnivå får man inte bara reda på om läkemedlet har önskad effekt, man får också reda på om det tas upp av organismen, och om det är toxiskt.

– Vi har nyligen fullföljt ett experiment där vi letat efter behandlingar mot Pseudomonas aeruginosa och hittat flera mycket intressanta molekyler, och just nu pågår ett experiment där vi letar efter behandlingar mot multiresistenta stafylokocker. Självklart är C. elegans en betydligt enklare organism än människan, men många grundläggande molekylära mekanismer har bevarats genom evolutionen, och med denna typ av storskaliga experiment kan vi hitta de molekyler som är mest intressanta att studera noggrannare. Användning av mycket enkla modellorganismer som maskar gör att vi kan snabba upp processen och begränsa användandet av andra djurförsök, säger Carolina Wählby.

KONTAKT
För mer information, kontakta Carolina Wählby, tel: 018-471 3467, 072-701 7151, e-post: carolina@cb.uu.se.

Wählby et. al, An image analysis toolbox for high-throughput C. elegans assays, Nature Methods, online publication April 22, 2012.