Resultaten från en VTI-undersökning som rapporterats i VTI notat 16-2012 visar att den faktiska reshastigheten för personbil minskade med 3,6 km/tim när hastighetsgränsen sänktes från 90 km/tim till 80 km/tim på vägar med normal bredd. För smala vägar var minskningen något mindre: 2,4 km/tim. På vägar som fick sänkt hastighetsgräns från 90 km/tim till 70 km/tim var minskningen 5,4 km/tim på vägar med normal bredd och 2,3 km/tim på vägar med smal bredd.  
För de vägar som fick höjd hastighetsgräns från 70 km/tim till 80 km/tim skedde inga signifikanta förändringar av hastigheten. För samtliga vägar var förändringarna för tunga fordon utan släp betydligt mindre än förändringarna för personbil och signifikanta förändringar kunde endast påvisas för vägar med normal bredd. För tunga fordon med släp har i princip inga förändringar ägt rum.

Hastigheten har även studerats i några kontrollpunkter på vägar som inte har fått förändrad hastighetsgräns. Resultat från dessa kontrollpunkter på vanliga tvåfältsvägar med hastighetsbegränsning 70 km/tim och 90 km/tim visar att det där har skett en minskning av medelhastigheten hos personbilar med ca 1 km/tim, medan det för tunga fordon med och utan släp inte varit några förändringar. Trafikverkets hastighetsindex visar att medelhastigheten för alla fordon har minskat med 0,6 procent under motsvarande tidsperiod (september 2009 och september 2010).

KONTAKT
Anna Vadeby, Tel 013-20 42 34, anna.vadeby@vti.se

Konferensens fokus var marginalisering av såväl barn som vuxna inom olika områden och hur exkludering och segregation påverkar skola, politik och samhälle och den anordnades med stöd av Vetenskapsrådet vid Örebro universitet.

Jenny Rosén har följt utvecklingen inom Sfi och hennes forskning visar att föreställningar om genus och jämställdhet spelar en avgörande roll för definitionen av invandrare och svenskar. Detta påverkar i sin tur utbildningen.

– Det blir en slags vi och dom situation där svenskhet och jämställdhet går hand i hand. I samtalen återfinns det goda, moderna och jämställda Sverige och motpolen är de traditionella, icke jämställda platser och kulturer som invandrare kommer ifrån.

– Det gör att det är svårt att ta upp problem i Sverige och att den som kategoriseras som svensk inte har något att lära av invandrare, trots att de kan ha lång erfarenhet av jämställdhetsarbete. Talet om jämställdhet präglas ofta av stereotyper om den jämställda, självständiga och krävande svenska kvinnan och den hushållsarbetande och traditionella invandrarkvinnan, säger Jenny Rosén.

Konferensen gav Jenny Rosén tillsammans med forskare från Europa, Asien, Afrika och Nord- och Sydamerika tillfälle att jämföra sina resultat och erfarenheter av problematik kopplat till marginalisering.
För mer information kontakta: E-post: jro@du.se Telefon: 023-77 80 29

I en ny avhandling från Linnéuniversitetet använder och anpassar nationalekonomen Joel Karlsson flernivåanalys på en rad frågeställningar som är vanliga inom ekonomisk forsking. Speciellt fokus är på kapitalisering av gårdsstödet i gårdspriser, sannolikheten att få heltidsarbete om man är deltidsanställd, rörligheten i utbildningsnivå mellan generationer och identifikation av till exempel individer och företag utifrån indikatorer för till exempel produktivitet. Det framkommer i avhandlingen att i denna typ av statisk så finns det en risk att dra felaktiga slutsatser om vanliga analysverktyg används och att ett sådant förbiseende av komplexa strukturer också innebär att inte komplexiteten i statistiken analyseras helt och hållet.  

INFORMATION OCH KONTAKT
Joel Karlsson kommer ursprungligen från Hjo. Forskarstudierna har bedrivits under handledning av professor Ghazi Shukur och fil. dr Håkan Locking, båda verksamma vid Linneuniversitet.  Sedan en tid tillbaka arbetar Joel Karlsson som analytiker på Jordbruksverket.  
Avhandlingen “ ISSUES OF COMPLEX HIERARCHICAL DATA AND MULTILEVEL ANALYSIS: Applications in Empirical Economics” behandlas vid ett offentligt försvar fredagen 20 juni, klockan 13.00.  Disputationen äger rum i sal M1083 vid Linneuniversitet. Opponent är professor Scott Hacker, verksam vid Internationella handelshögskolan, Jönköping.

Jeanette Sundhall har undersökt hur utredare vid socialtjänstens familjerättsenhet på tre olika socialkontor i Sverige under åren 2003-2005 formulerar sig kring principen om barnets bästa i utredningstexter vid tvister om vårdnad, boende och umgänge. I de sammanlagt 28 texterna förekommer det uppgifter om att pappan har använt våld mot mamman och/eller barnen, och i fokus för analysen står barns rätt till delaktighet, omsorg och skydd.

I både FN:s barnkonvention och i den svenska föräldrabalken slås det fast att barn har rätt att yttra sig i alla frågor som rör dem. Men i de familjerättsliga utredningstexter som Jeanette Sundhall har granskat är bilden en annan.

– Föräldrarna får i utredningarna berätta om sin barndom, uppväxt, hur de träffade den andra föräldern, separationen och tiden efter den. Föräldrarna ges ofta stort utrymme i texterna, ibland flera sidor var. Samtidigt får barnen oftast bara några få rader till sitt förfogande, säger Jeanette Sundhall.

Hennes avhandling visar också att barns berättelser om våld inte används av utredarna för att argumentera för ett skydd av barnen.

– Att en pappa pratar illa om en mamma inför barnen lyfts i utredningstexten fram som värre än barns berättelser om pappans våldsanvändning, säger Jeanette Sundhall.

En av Jeanette Sundhalls slutsatser är att det inte är barnen som är de betydelsefulla personerna i familjerättens utredningstexter, utan de vuxna. Hon argumenterar för att vuxenhet måste problematiseras, både i samhället i stort och i genusvetenskapen, där det råder en brist på åldersperspektiv.

Jeanette Sundhall ställer frågan om feminism skulle
kunna fungera som en rörelse för barns rättigheter på samma sätt som många feministiska inriktningar är del i kritiska rörelser för andra underordnade gruppers rättigheter.

– Genusvetenskaplig forskning grundas till stor del i ett engagemang för rättvisefrågor, och en grupp som har särskilt svårt att tala i vårt samhälle, vilket avhandlingen visar, är barn.

INFORMATION OCH KONTAKT
Jeanette Sundhall, telefon: 031-786 4328, e-post: jeanette.sundhall@wmst.gu.se”>jeanette.sundhall@wmst.gu.se Avhandlingen finns här: Kan barn tala? En genusvetenskaplig undersökning av ålder i familjerättsliga utredningstexter

Varje år tvingas tiotals miljoner människor lämna sina hem på grund av naturkatastrofer. Hittills har man haft mycket begränsad kunskap om dessa befolkningsrörelser. Forskningsresultaten som nu publiceras i den amerikanska vetenskapsakademins tidskrift Proceedings of the National Academy of Sciences (PNAS) skulle därför kraftigt kunna förbättra hur hjälporganisationer förbereder och utför sina insatser vid en omfattande katastrof.

I samband med jordbävningen i Haiti lämnade mer än 600 000 människor huvudstaden Port-au-Prince och mer än en miljon människor blev hemlösa. Forskarna samarbetade med Digicel, den största mobiltelefonoperatören i Haiti, och letade med hjälp av mobildata efter mönster i förflyttningarna hos två miljoner anonyma mobiltelefonanvändare. De kunde då se att människor vid en katastrof söker sig till sina närmaste.

– Vid en katastrof söker vi stöd hos våra närmaste. Vi kan se i mobiltelefondatan att där människor befann sig under jul och nyår, strax före jordbävningen, ofta var den plats dit man återvände efter katastrofen, säger Xin Lu, som tillsammans med sina kollegor Linus Bengtsson och Petter Holme arbetat med studien.

Förutom att följa var människor reste omedelbart efter katastrofen studerade forskarna också hur människor rör sig i vardagen. De fann då att människor efter katastrofen rörde sig längre sträckor än före, och att de vardagliga rörelserna var extremt regelbundna. Med ledning av en persons rörelser under de tre första månaderna efter jordbävningen kunde forskarna med cirka 85 procents sannolikhet förutsäga var personen skulle komma att befinna sig en viss dag under efterföljande tidsperiod.

Tillsammans med kollegor visade samma forskare i en tidigare studie, som publicerades i augusti förra året, hur mobildata kunde användas för att styra hjälparbetet direkt efter jordbävningskatastrofen. I den aktuella studien har de alltså tagit sitt arbete ett steg vidare. Linus Bengtsson och Xin Lu, båda doktorander vid Avdelningen för global hälsa vid Karolinska Institutet, har sedan jordbävningen på Haiti också initierat den ideella organisationen Flowminder.org. De arbetar nu aktivt med att utveckla den nya kunskapen i dialog med hjälporganisationer.

Publikation: “Predictability of population displacement after the 2010 Haiti earthquake”, Xin Lu, Linus Bengtsson & Petter Holme, PNAS, online first 18-22 June 2012.

Detta är några av slutsatserna i Ann Svenssons doktorsavhandling. Hon är universitetsadjunkt i data- och systemvetenskap på Högskolan Väst och disputerade i informatik vid Göteborgs universitet den 18 juni.

Ann Svensson har undersökt användandet av informationssystem för flygplansunderhåll vid en av det svenska flygvapnets flygflottiljer, F7 i Såtenäs. Här har man informationssystem för att hålla reda på hur det står till med varje flygplan. Bland annat registreras alla fel och åtgärder. Ann Svensson har också studerat hur informationssystem används inom akutsjukvården i norra Älvsborg och Uddevalla. Här handlar det bland annat om beslutstödsystem och patientjournaler.

Personalen vid flygflottiljen var betydligt mer involverad i utvecklingen av informationssystem än vad vårdpersonalen var. Sjuksköterskorna hade svårt att göra sig hörda. Ann Svensson skriver: ”Sjuksköterskorna upplever att läkarna inte tar någon större notis om deras synpunkter, och därför får det lätt konsekvensen att personal från IT-avdelningen som samlar in kraven på informationssystemen inte heller fångar upp sjuksköterskornas önskemål och krav. Det medför förstås en risk att informationssystemen inte anpassas till de arbetsuppgifter de ska stödja.”

Ann Svensson fann att ingenjörskulturen präglades av att säkerhet, kvalitet och uppföljning kom i första hand. Inom vårdkulturen däremot förlitade man sig mer på professionernas kunskaper och prioriterade inte säkerhet och kvalitet med hjälp av informationssystem. Ofta förknippade man informationssystem med effektivitet och kontroll. Detta står i konflikt med traditionella värderingar inom hälso- och sjukvården som handlar om omvårdnad och mänsklighet. Vårdpersonalen ansåg att de hade för lite utbildning om informationssystem och upplevde ganska stora problem vid användandet av dem.

För att utveckla användandet av informationssystem och för att vidareutveckla dem förordar Ann Svensson något hon kallar uppgörelser. Detta innebär ökad samverkan över professions- och organisationsgränser. Inom ingenjörskulturer skulle uppgörelser vara viktiga för att idéer och innovationer ska tas tillvara oavsett vilken yrkesgrupp de kommer ifrån. När det gäller vårdkulturer är det viktigt att sjuksköterskorna får större möjlighet till påverkan. Detta skulle skapa större tillit till informationssystemen.

Jan Wallander och Tom Hedelius stiftelse samt Tore Browaldhs stiftelse beviljade 2 000 000 kr till programmet ”Redovisningskommunikation II – praktik och förändring” som kommer att bygga vidare på forskningsresultaten från programmet ”Redovisningskommunikation – förtroende genom siffror, text och bilder” som också finansierades av Jan Wallander och Tom Hedelius stiftelse samt Tore Browaldhs stiftelse med 2 000 000 kr.

Det första programmet var väldigt framgångsrikt och ledde till ett antal publicerade artiklar och internationella konferensbidrag, en bok om en fallstudie samt utveckling av forskarkursen ”Accounting Communication” som ges vid JIBS för första gången 2012.

Det nya forskningsprogrammet försöker att bidra med forskning kring varför företags årsrapporter ser ut som de gör, något som det inom redovisningsforskningen finns få studier kring. Förra programmet visade tydligt att förtagen inte nödvändigtvis är medvetna om vem som läser deras rapporter. Dessutom har svenska kommunikationsbyråer en stor frihet att skapa innehållet åt företagen. Det nya programmet kommer generera resultat rörande frågan om hur användbara årsredovisningar och andra finansiella rapporter t.ex. kvartalsrapporter är. ”Redovisningskommunikation II” kommer att ge ett värdefullt teoretiskt bidrag genom att studera redovisningskommunikation i praktik och dess förändring genom nya rapporteringsansatser.

– Det är en viktig signal till redovisningsforskning att en forskningsfinansiär som Handelsbankens forskningsstiftelser fortsätter att möjliggöra en oberoende forskning kring redovisningskommunikation. Vår forskning har fått positiva reaktioner från de nordiska länderna samt Storbritannien, Australien och Kanada som uppskattar att vi följer den nordiska forskningstraditionen som kvalitativ externredovisningsforskare, säger professor Gunnar Rimmel, programledare som tillsammans med Kristina Jonäll och en ny doktorand ska genomföra studien.

Det nya forskningsprogrammet, som löper över tre år, kommer att ge en värdefull insikt över hur användbara årsredovisningar och andra finansiella rapporter är utifrån ett redovisningskommunikationsperspektiv.

KONTAKT
Gunnar Rimmel, programansvarig, professor i företagsekonomi, JIBS
gunnar.rimmel@jibs.hj.se

VTI har observerat bilbältesanvändningen i ett antal mellansvenska städer sedan 1983. Observationerna år 2011 gjordes under sammanlagt ett tiotal dagar i augusti–september, ungefär ett dygn per mätpunkt. Sammanlagt observerades 60 200 personbilar, drygt 1 300 taxibilar samt cirka 7 300 övriga bilar.

När VTI:s mätserie började 1983, var bältesanvändningen bland vuxna i baksätet blygsamma 10 procent. Den ökade i ett steg till 60 procent när lagen om bilbältesanvändning för vuxna i hela bilen trädde i kraft 1 juli 1986. Enligt de senaste observationerna är drygt 80 procent av alla vuxna baksätespassagerare och cirka 96 procent av alla barn i baksätet bältade.

Bilbältesanvändningen bland förare och framsätespassagerare i personbil har under hela observationsperioden 1983–2011 legat på en betydligt högre och jämnare nivå än bland baksätespassagerare. Redan i mätseriens början använde 84–86 procent av förare och framsätespassagerare bälte. År 2011 är nivåerna på drygt 96 procent.

Från och med 1994 års observationer ingår också ett delprojekt där förarnas bältesanvändning kopplas till kön och ålder. Den lägsta användningen 2011 har unga (18–25 år) manliga förare, 79 procent, vilket är betydligt lägre än 2010. I samma åldersgrupp använder 92 procent av kvinnorna bälte. I åldersgrupperna 26–35, 36–50 samt ”51– ” använder 90–92 procent av männen och 97–98 procent av kvinnorna bilbälte.

Sedan 1 oktober 1999 åläggs även taxiförare att använda bilbälten. Bältesanvändningen i denna grupp har därefter ökat kontinuerligt och är sedan 2009 uppe i 93 procent.

År 1996 observerade VTI för första gången bältesanvändningen även i tunga fordon. Nivåerna har liksom för taxi ökat sedan 1996 om än från en mycket blygsammare nivå och inte alls lika kraftigt. I de tyngsta fordonen, med eller utan släp, var exempelvis cirka 5–7 procent av alla förare bältade 1999. År 2011 är andelen bältade i dessa fordon drygt 50 procent, en nivå som trots de senaste årens ökning är betydligt lägre än för personbilar.

KONTAKT
Jörgen Larsson, 013-20 41 81, jorgen.larsson@vti.se