Det typiska offret för sexuella övergrepp är en minderårig flicka som blivit utsatt för sexuellt våld av en biologisk släkting eller bekant. Det visar forskare vid Sahlgrenska akademin som granskat samtliga 196 personer som mellan 1993 och 1997 dömdes för sexuella övergrepp i Västra Götaland.
Anita Carlstedt och hennes kollegor har i de 196 fallen kartlagt relationen mellan brottsoffer och förövare. Forskarna har dessutom granskat de totalt 185 personer som under samma period genomgick en rättspsykiatrisk undersökning efter att ha dömts för sexualbrott mot barn, detta för att kartlägga förekomst av psykisk sjuklighet, sociodemografiska uppgifter och brottskaraktäristik.
Studierna visar bland annat att i 27 procent av de sexuella övergreppen var förövaren en främling för offret.
– I majoriteten av de fall där förövaren är obekant för offret har övergreppen skett utan fysisk kontakt. Det kan till exempel handla om blottning, onani eller sexuella trakasserier, säger Anita Carlstedt.
Resultaten visar också att:
• i 85 procent av de sexuella övergreppen var offret en flicka, i 12 procent en pojke, i 3 procent både en pojke och flicka samtidigt
• de flesta brott var grova, med sexuell penetration som den mest förekommande handlingen
• endast 8 procent av förövarna genomgick en rättspsykiatrisk undersökning i samband med rättegången
• påföljderna för gärningsmännen generellt sett blev milda
• utlandsfödda förövare döms hårdare vid likartade brott
• mellan 10 och 14 procent av de som döms för sexuella övergrepp återfaller i sexualbrott
– En viktig slutsats är att återfallsrisken i sexualbrott generellt sett är låg. Dock är återfallsrisken något högre i de fall där förövaren inte tillhörde familjen eller var närmare känd för sitt offer, säger Anita Carlstedt.
Bakgrunden till studierna är att den befintliga forskningen om sexuellt våld mot minderåriga har stora brister, främst eftersom mörkertalen är stora och bevisföringen är svår i dessa brottsmål. Målet med Anita Carlstedts avhandling har varit att öka kunskaperna om vem som begår sexuella övergrepp, hur brotten ser ut samt analysera vilka påföljder som mäts ut.
– För att säkerställa en konstruktiv behandling av sexualbrottslingar och förbättra den rättspsykiatriska hanteringen av dessa förövare, är den kunskapen oerhört viktig, säger Anita Carlstedt, doktorand vid Sahlgrenska akademin.
KONTAKT OCH INFORMATION
Anita Carlstedt, Centre for Ethics, Law and Mental Health vid Institutionen för neurovetenskap och fysiologi, Sahlgrenska akademin, Göteborgs universitet 0709 718 449; 031 343 87 32; anita.carlstedt@neuro.gu.se
Avhandlingen Child Sexual Abuse: Crimes, Victims, Offender Characteristics, and Recidivism försvaras vid en disputation den 5 oktober 2012.
Upptäckten av grindvaktarcellerna, som ingår i ett nätverk med flera andra nervceller i minnesområdet hippocampus, avslöjar ny grundläggande kunskap om de nervkretsar som styr minne och inlärning. Studien publiceras idag i Nature Neuroscience, den högst rankade tidskriften inom neurovetenskap.
Hippocampus är ett område i hjärnan som skapar minnen och hjälper oss att lära oss nya saker. Att de nyupptäckta grindvaktarcellerna, även kallade OLM-alfa2-celler, bär på en receptor för nikotin ger en förklaring till hur dessa celler kan styra informationen i hippocampus.
– Det är sedan tidigare känt att nikotin har en inverkan på hippocampus, men det här är första gången som en enskild nervcellstyp kan kopplas till den effekten, säger Klas Kullander, professor i genetisk utvecklingsbiologi, som lett studien.
För att vi människor ska kunna tänka och komma ihåg saker skickar nervcellerna i vår hjärna blixtsnabba signaler mellan varandra. Vissa nervceller skickar paket av signaler långt bort till andra områden i hjärnan medan andra nervceller skickar signalerna inom samma område. De lokala nervkretsarna i hippocampus sorterar intrycken och processar dem till minnen. Men hur går detta till? Och hur kommer det sig att nikotin kan förbättra denna förmåga?
Den nya forskningsstudien sprider bokstavligt talat nytt ljus över denna spännande mekanism.
– Vi har använt oss av ny teknologi, kallad optogenetik, som går ut på att använda ljus för att stimulera utvalda nervceller. Vi blev förbluffade när vi upptäckte att ljusaktivering av nervcellerna förändrade informationsflödet i hippocampus på samma sätt som nikotin, förklarar Richardson Leao, forskare och medförfattare vid Uppsala universitet.
Genom forskning på möss kunde forskarna visa att grindvaktarcellen kopplar upp sig på huvudcellen i hippocampus, pyramidcellen, och där förstärker lokala signaler medan långväga signaler försvagas. Nikotin aktiverar grindvaktscellen, vilket prioriterar bildandet av minnen via lokala signaler. På det viset regleras vilka intryck som ska användas för att skapa nya minnen, tror forskarna.
Nästa steg blir nu att testa vilka typer av minnen och inlärning som förstärks av grindvaktarcellen. Med sådan kunskap kan det bli möjligt att stimulera grindvaktarcellen på konstgjord väg, exempelvis genom selektiva nikotin-liknande läkemedel, i syfte att förbättra minne och inlärning hos människor.
– Det vore önskvärt komma åt nikotinets positiva effekter på hippocampus förmåga att minnas och lära, men utan att skapa det starka beroende av nikotin som får rökare att dra ner farlig rök i lungorna, säger Klas Kullander.
KONTAKT
Professor Klas Kullander, SciLife Lab, institutionen för neurovetenskap och SciLifeLab, Uppsala universitet, tel: 018-471 45 19, 070-846 7524, e-post: klas.kullander@neuro.uu.se
Mitokondrierna finns i kroppens samtliga celler och har stor betydelse för bland annat energiproduktion och fettomsättning. De innehåller också sitt eget genom, så kallat mitokondrie-DNA (mtDNA), som ärvs via modern och de kvinnliga könscellerna (ägg), där hundratusentals mtDNA-kopior finns packade.
– Mutationer eller förändringar i denna del av arvsmassan kan orsaka en rad svåra sjukdomar, såsom muskelsvaghet, neurodegenerativs sjukdomar, hjärtkärlsjukdom och diabetes, säger Christoph Freyer, en av forskarna bakom studien. Många av dessa sjukdomar utvecklas enbart när ett visst förhållande mellan muterade respektive normala mtDNA-molekyler uppnås inom cellen. Det är därför av största vikt att vi lär oss mer om hur mtDNA ärvs mellan mor och barn.
En mamma som bär på en mutation i det mitokondriella genomet kan föra vidare en blandning av muterad och normal mtDNA till sina barn. Men kunskapen om vad som bestämmer nivåerna i denna blandning har hittills varit dålig. I den nu publicerade studien i Nature Genetics har forskarna försökt kartlägga mekanismerna bakom överföringen av dessa ärftliga förändringar mellan generationerna. De använde då möss som genförändrats så att de blev bärare av en sjuklig mutation i en gen i mtDNA som kallas tRNA metionin.
Genom att märka könsceller som bar den aktuella mutationen med så kallad GFP (green fluorescent protein) kunde forskarna följa förhållandet mellan muterade och icke-muterade gener i tre olika faser av den ärftliga processen. Först analyserades könsceller från musembryon och man kunde då se hur nivåerna av mutationen varierar från könscell till könscell. Efter födseln tittade forskarna på nivåerna av mutation i de omogna äggcellerna hos musen. Och till sist undersöktes graden av mutation hos avkomman.
Sedan tidigare vet man att de gener som kodar för olika proteiner genomgår ett slags prenatal urvals- eller reningsprocess. Detta sker dock inte när det gäller tRNA-generna, utan den muterade arvsmassan sprids helt slumpvis i de begynnande könscellerna hos kvinnliga embryon. I de påverkade könscellerna samexisterar muterade gener ofta med normala gener – ett tillstånd som kallas heteroplasmi. Med andra ord, muterade och icke-muterade gener förekommer i varje äggcell i ett specifikt, något som avgör om mutationen överförs till nästa generation eller ej och även förklarar skillnaderna som kan uppstå i en och samma familj.
Samtidigt konstaterar forskarna att mitokondrierna hos mössen i studien med viss framgång kompenserar den medfödda defekten.
– Om vi kan förstå den processen kan vi eventuellt hitta nya sätt att behandla mitokondriel sjukdom, vilket är mycket spännande, säger Christoph Freyer.
INFORMATION OCH KONTAKT
Studien är ett samarbete mellan Karolinska Institutet, Max Planck Institute for Biology of Ageing i Köln, Tyskland och University of Newcastle, Storbritannien. Arbetet har finansierats med anslag från bland annat Max Planck Sällskapet, Vetenskapsrådet, Leduqc Foundation, ERC, NIH och MRC.
Publikation: “Variation in germline mtDNA heteroplasmy is determined prenatally but modified during subsequent transmission”, Christoph Freyer, Lynsey M Cree, Arnaud Mourier, James B Stewart, Camilla Koolmeister, Dusanka Milenkovic, Timothy Wai, Vasileios I Floros, Erik Hagström, Emmanouella E Chatzidaki, Rudolf J Wiesner, David C Samuels, Nils-Göran Larsson & Patrick F Chinnery, Nature Genetics AOP 7 October 2012, doi: 10.1038/ng.2427.
På motorvägar med hastighetsgräns120 km/tim och 2+1-väg med hastighetsgräns 100 km/tim har medelhastigheten för motorcyklister har ökat med drygt 3 km/tim då hastighetsgränsen har höjts med 10 km/tim. På vägar som fått sänkt hastighetsgräns från 90 till 80 km/tim har medelhastigheten för motorcyklister minskat med 2–3 km/tim. Mellan 45 och 70 procent av motorcyklisterna kör över gällande hastighetsgräns, beroende på vägtyp och hastighetsgräns. Det visar en ny VTI-studie där man studerat motorcyklisters hastigheter på olika typer av vägar som fått ny hastighetsgräns.
Genomgående för alla vägtyper som studerats i denna VTI-studie gäller att andelen trafikarbete som kör 30 km/tim eller mer för fort ligger på omkring 5 procent. Detta innebär till exempel att ca 5 procent av motorcyklisterna kör 150 km/tim eller mer på motorvägar med hastighetsbegränsning 120 km/tim och på landsvägar med ny hastighetsgräns 80 km/tim kör ca 5 procent i 110 km/tim eller mer. Vad gäller hastighetsefterlevnaden på det statliga vägnätet är målet att 80 procent av trafikarbetet skall ske inom gällande hastighetsgräns.
Djupstudier som Trafikverket gjort visar att i drygt en tredjedel av dödsolyckorna med motorcyklister har hastigheten varit mer än 30 km/tim över gällande hastighetsgräns och i ytterligare en tredjedel har hastigheten varit mellan 10 och 30 km/tim över hastighetsgränsen. Detta innebär att hastighetsefterlevnaden hos motorcyklister i högsta grad är ett viktigt område att jobba vidare med, vilket ligger i linje med Trafikverkets strategi om ökad säkerhet på motorcykel och moped.
KONTAKT
För ytterligare information, kontakta Anna Vadeby, forskare, VTI
Telefon: +46 13 20 42 34
Mobiltelefon: +46 70 943 04 88
E-post: anna.vadeby@vti.se”>anna.vadeby@vti.se
En stamcell kan utvecklas till alla typer av nervceller. Men först måste den veta inte bara var i hjärnan den befinner sig, utan också vilken tid på dygnet det är. Forskare vid Linköpings universitet och Karolinska institutet hoppas nu ta stamcellsforskningen ett steg närmare målet – bot mot olika neurologiska sjukdomar.
– Om man kan koppla kunskapen om hur de läser av sin position med en insikt om hur de kollar klockan, då öppnas stora möjligheter till stamcellsterapi, säger Stefan Thor, professor i utvecklingsbiologi vid LiU.
När Knut och Alice Wallenbergs stiftelse fördelar årets projektbidrag till medicinsk, naturvetenskaplig och teknisk forskning går 47 miljoner kronor till Stefan Thor och hans medsökande Johan Ericson och Jonas Muhr vid KI. Pengarna ska finansiera fem års forskning kring stamcellernas tidsberoende förändringar.
När Stefan Thor kom till LiU efter tio år vid Harvard Medical School i USA etablerade han ett laboratorium för studier av bananflugans utveckling från embryostadiet, en verksamhet som avslöjat många dittills okända mekanismer som styr hur specifika nervceller, neuroner, bildas. Nu vill han ta steget över till ryggradsdjuren, och komplettera studier av bananflugan med zebrafisk som modellsystem. Tajmingen är perfekt eftersom det senare i höst startas ett zebrafisklaboratorium vid Hälsouniversitetet.
– Zebrafisken har fördelen att den är transparent och att embryot utvecklas utanför mamman. Med hjälp av fluorescerande proteiner kan vi följa stamcellerna och testa olika geners funktion, säger Stefan Thor.
Parallellt med dessa studier i Linköping arbetar KI-forskarna med stamcellsutveckling hos embryon från kyckling och mus.
– När projektet är i mål om fem år hoppas jag att vi har fått en betydligt bättre inblick i hur ryggradsdjurens stamceller tillverkar olika slags neuroner. Kanske kan vi även lösa problemet med att stamceller delar sig för länge vilket utgör en risk för cancer, säger Stefan Thor.
Nanopartiklar efterfrågas idag för tillämpningar inom vitt skilda områden. Problemet är hur de ska tillverkas för att få exakt rätt egenskaper. Ett forskningsprojekt vid Linköpings universitet skapar skräddarsydda partiklar i ett superintensivt plasma.
Projektet som beviljats ett bidrag på drygt 15 miljoner kronor för två år – med chans till fortsatt finansiering i ytterligare tre år – leds av Ulf Helmersson, professor i plasma- och beläggningsfysik. Det var när han lyssnade på ett föredrag av sin professorskollega Kajsa Uvdal som idén föddes. Uvdal, som forskar om medicinska tillämpningar av nanopartiklar, diskuterade hur man skulle kunna få bättre kontroll och exakthet vid tillverkningen.
– Vår grupp är världsledande på att skapa tunna metallfilmer med pulsad plasmateknik. Nu kan vi ta denna erfarenhet vidare till ett helt annat område med möjlighet att lösa ett viktigt problem för många forskningsfält, säger Ulf Helmersson.
Projektet fokuserar på katalys, polymera lysdioder och biomedicinsk avbildning. Andra exempel är miljöteknik, solenergi, spinntronik och medicinsk diagnostik.
Ett plasma är ett elektriskt laddat gasmoln, som i ett lysrör eller ett norrsken. I laboratoriet alstras det i en vakuumkammare, där man genom att skicka in täta strömpulser uppnår en mycket hög intensitet. Från en metallkälla frigörs atomer som i den extrema miljön slås ihop till negativt laddade kluster vilka i sin tur attraherar metalljoner som skapats i det intensiva plasmat. På så sätt kan klustren växa till önskad storlek.
– Genom att variera längden, frekvensen och effekten på pulserna kan vi styra och kontrollera tillväxten. Vi lägger på lager efter lager, som i en lök, säger Helmersson.
Partiklarna kan byggas av alla ledande material och dessutom halvledare i form av oxider och nitrider. Metoden är patenterad i Sverige och ägs nu av företaget TiÅ AB, grundat av forskarna och Universitetsholding i Linköping AB. Ett samarbete med två internationella företag har inletts.
KONTAKT
Stefan Thor, professor, 010-1035775, stefan.thor@liu.se
Ulf Helmersson, professor, 013-281685, ulf.helmersson@liu.se (i Japan 6–12 oktober)
Daniel Söderström, PhD, forskarassistent, 013-282456, daniel.soderstrom@liu.se
Göran Sandberg, verkställande ledamot i Knut och Alice Wallenbergs stiftelse, 08-545 017 80, kaw@kaw.se
Medsökande är Igor Abrikosov, Magnus Odén, Lars Ojamäe, Nathaniel D. Robinson och Kajsa Uvdal, alla vid Linköpings universitet, och Ludvig Edman, Umeå universitet.
När läkemedelsföretag försöker hitta nya läkemedel screenar man mängder av substanser. De kan röra sig om 10 000– 500 000 ämnen per screening. En ny och effektivare metod för så kallad fragmentbaserad screening lanserades av Transientic Interactions AB i San Fransisco 23-26 september.
Metoden har utvecklats i samarbete med forskare på Linnéuniversitet. Professor Sten Ohlson och Professor Roland Isaksson har lett arbetet som pågått i flera år. Partners i utvecklingsarbetet har även varit AstraZeneca och Agilent. Projektet som inledningsvis finansierades med medel från KK-stiftelsen blev årets projekt 2009.
Konferensen FBLD, Fragment Based Lead Discovery hålls vartannat år denna gång i San Fransisco. Deltagare fanns från hela världen. Många värdefulla kontakter knöts och Prof. Sten Ohlsons föredrag blev väldigt uppmärksammat.
– Detta är den största nyheten på konferensen och kommer att påverka hur vi kommer att utveckla läkemedel framöver, sa en deltagare från Storbritannien.
Doktoranderna Elinor Meiby och M-D Duong-Ti presenterade var sin poster som många visade stort intresse för.
– Vi har flera konkreta samtal med företag som vill lägga beställningar hos oss som ett direkt resultat av lanseringen på konferensen säger Lennart Pedersen, Ordförande för Transientic Interactions AB.
– Kunderna upplever framförallt snabbheten och den högre effektiviteten som de största fördelarna med WAC (Weak Affinity Chromatography metodens namn), fortsätter Lennart Pedersen.
Hjärtsvikt är en av de vanligaste orsakerna till sjukhusinläggning och död i västvärlden och förekommer i olika former. Vid sänkt förmåga att dra ihop hjärtmuskeln finns idag flertal effektiva behandlingar. Däremot saknas beprövad behandling vid sänkt förmåga hos hjärtmuskeln att slappna av.
I den nu publicerade studien har forskare vid Karolinska Institutet, i samarbete med kollegor vid Linköpings universitet, Södersjukhuset och Karolinska universitetssjukhuset, kartlagt dessa två typer av hjärtsvikt med hjälp av data från det stora svenska hjärtsviktsregistret, RiksSvikt. Resultaten visar bland annat att en viss typ av förändringar i EKG-kurvan, som alltså mäter hjärtats elektriska aktivitet, är förenat med ökad dödlighet hos hjärtsviktspatienter. Förändringen kallas på fackspråk för QRS-förlängning, vilket innebär att vänster och höger sida på hjärtat inte samarbetar väl.
Ett sätt att behandla QRS-förlängning vid sänkt förmåga hos hjärtat att dra ihop sig är att operera in en så kallad svikt-pacemaker, en avancerad typ av pacemaker som skickar signaler till både vänster och höger sida av hjärtat. Men denna metod används idag bara för de allra sjukaste. Forskana menar att deras studie talar för att även patienter med lindrigare hjärtsvikt av detta slag skulle kunna behandlas med pacemaker.
– Vid sänkt förmåga hos hjärtat att slappna av har svikt-pacemaker inte prövats ännu. Men våra resultat tyder på att det skulle kunna vara av värde även vid denna typ av hjärtsvikt och att det här är något vi måste studera vidare, säger docent Lars Lund, som lett studien.
INFORMATION
Studien är finansierad av Hjärt-Lungfonden, Stockholms läns landsting samt Sveriges kommuner och landsting (SKL).
Publikation: “Prevalence, Correlates and Prognostic Significance of QRS Prolongation in Heart Failure with Reduced and Preserved Ejection Fraction”, Lars H Lund, Juliane Jurga, Magnus Edner, Lina Benson, Ulf Dahlström, Cecilia Linde, Urban Alehagen, European Heart Journal, online publication 5 October 2012.
Minskande istäcken i Arktis kan bli ett långsiktigt hot mot fjällrävens överlevnad. Genom att analysera dna från fjällrävar på Island har museets forskare sett att arten har en bra genetisk variation tack vare att den vandrat över isen mellan olika öar i Arktis.
Fjällräven finns utspridd i hela den ö-rika arktiska regionen och på fastland som i svenska fjällen. Genom att jämföra DNA från fjällrävar i lämningar från 800-talet på Island med fjällrävar i modern tid kunde forskarna se en kraftig ökning i genetisk variation.
Vandrade över isen
Forskarna kom fram till att den ökade genetiska variationen kan förklaras av att fjällrävar kunnat göra långa vandringar från ö till ö. På så sätt kunde fjällrävar från Ryssland, Nordamerika, Grönland och Island blanda sitt genetiska arvsanlag med varandra.
– Denna studie visar med stor tydlighet hur viktigt istäcket i Arktis är för fjällräven, säger Love Dalén, forskare vid Naturhistoriska riksmuseet. Utan istäcke skulle många områden bli isolerade och fjällrävarna där skulle förlora värdefull genetisk variation.
Lilla istiden
I Europa var det en ovanligt kall period mellan ca år 1500 och 1800, ibland kallad lilla istiden. Då bildades omfattande istäcken vintertid i Nordatlanten och Arktis. I sin studie kunde forskarna se att fjällrävarna på Island under denna tid fick flera tillskott och en stor ökning i genetisk variation på grund av att fjällrävar från andra delar i Arktis vandrade till Island.
En stor genetisk variation är bra för artens långsiktiga överlevnad. Det innebär en beredskap att klara av förändringar, till exempel ett ändrat klimat eller epidemiska sjukdomar.
Forskningen har letts av Durham University i Storbritannien i samarbete med forskare vid Naturhistoriska riksmuseet och Stockholms universitet som har bidragit med statistiska analyser och data från moderna fjällrävar.
KONTAKT OCH INFORMATION
Love Dalén
Docent vid Naturhistoriska riksmuseet
Telefon: 08 5195 4281
Mobil: 070 777 27 94
E-post: love.dalen@nrm.se
Martin Testorf
Vetenskapskommunikatör, Naturhistoriska riksmuseet
Telefon: 08 5195 4037
Mobil: 0709 42 90 11
E-post: martin.testorf@nrm.se
Om Naturhistoriska riksmuseet
Genom att vara en arena för kunskap, upplevelser, samtal och debatt vill vi bidra till att öka allas kunskap om vår gemensamma miljö och natur samt bidra till att påverka och förnya landets miljö- och naturvårdsarbete. Våra samlingar utgör ett fantastiskt arkiv med närmare tio miljoner föremål. Här kan du besöka utställningar på olika teman, lyssna till föredrag och delta i programaktiviteter.
Den klarröda Peruklippfågeln från Anderna äter frukter och sprider dess frön från över 100 olika växtarter, och den är i gott sällskap. En ny studie gjord av en internationell forskargrupp visar att både fröspridande fåglar och pollinerande insekter är mer allätare i tropikerna än vad de är i tempererade områden, som till exempel Sverige.
– Det verkar som om samhällen av till exempel pollinerande insekter och växter är mer sårbara vad gäller att arter försvinner i tempererade områden än de är i tropikerna. Det kan betyda att det är viktigt att bevara en hög mångfald också här för att upprätthålla funktioner som pollinering, säger Georg Andersson, en av medförfattarna till studien, på Centrum för miljö- och klimatforskning vid Lunds universitet.
Ekonomiskt kan det drabba jordbrukare om dessa ekosystemtjänster inte fungerar, vilket till exempel visat sig i USA, som drabbats hårt av massdöd av honungsbin och där odlingar kan påverkas negativt när det saknas vilda pollinerande insekter som kan ta över pollineringen.
Djur och växter tjänar på att interagera med varandra. Bin lever på nektar och pollen från blommor, och i gengäld pollinerar de växterna som de besöker. Fruktätande fåglar sprider frön från de växter de besöker. Forskarna som arbetat med den aktuella studien har tittat på vilka djur och växter som interagerar för pollinering och fröspridning. Och resultatet av studien är överraskande: specialiseringen av dessa interaktioner minskar ju närmare ekvatorn man kommer. Tidigare har man trott att specialiseringen i tropikerna varit högre och att detta skulle kunnat förklara det höga antalet olika arter av växter jämfört med i tempererat klimat.
– Resultatet var förvånande och våra analyser tyder på att specialisering mellan djur och växter snarare är en konsekvens av vilka resurser som finns tillgängliga än ett resultat av anpassning över lång tid, säger Georg Andersson, som nyligen kommit ut med sin avhandling om just pollinering i jordbrukslandskapet.
INFORMATION
Georg Anderssons avhandling har titeln Effects of farming practice on pollinators and pollination across space and time. Den försvaras den 12 oktober, Blå Hallen, Ekologihuset, Sölvegatan 37, Lund.
Forskargruppen på Ångströmlaboratoriet, Uppsala universitet, har redan en god idé om vad som händer om man vrider de välordnade atomerna ur jämvikt. Utifrån teoretiska modeller och datorsimuleringar verkar flera möjligheter öppna sig för teknologi som möjliggör snabbare och energisnålare lagring av information.
– Vi har kommit en bit på väg eftersom vi arbetat med detta på teoretisk nivå några år. Nu kan vi även bygga upp en experimentell miljö där vi hoppas verifiera våra teorier, säger Olle Eriksson, professor i teoretisk magnetism och huvudansvarig för projektet.
Projektet är till största delen förlagt till Ångströmlaboratoriet, men även KTH och Göteborgs universitet är involverat, där professor Johan Åkerström är verksam. De dynamiska aspekterna av magnetiska material är något som intresserar många forskargrupper runt om i världen. Man kan se varje magnetiskt material som en samling av atom-stora magneter som linjerar sig i bestämda riktningar. Varför de ordnar sig på detta sätt har man god förståelse av, men vad som händer när de tvingas ur jämvikt, t.ex. för att läggas längs en annan riktning, är i stort sett ett oskrivet blad.
– Teorin förutspår flera intressanta fenomen, speciellt när vi studerar magneter i nanoområdet, och med de experiment vi nu kommer att kunna göra, kan man säga att vi sträcker ut en hand mot tekniska tillämpningar av vår kunskap, säger Olle Eriksson.
Ångströmlaboratoriet har en lång tradition av teoretisk och experimentell forskning om magnetiska material. Det är ett av universitetets profilområden inom teknik/naturvetenskap. Övriga forskare i teamet bakom Wallenberganslaget är professor Olof Karis, professor Björgvin Hjörvarsson och professor Peter Svedlindh.
– Vi har en fin bas för teoribildning i Sverige, där infrastruktur med superdatorer för att göra avancerade beräkningar är mycket väl uppbyggd. Denna infrastruktur är mycket viktig för oss och andra teoretiker, och även den är delfinansierad av Wallenbergstiftelsen, säger Olle Eriksson.
KONTAKT
Olle Eriksson, mobil: 070-425 07 77, olle.eriksson@physics.uu.se
– Det är förstås fantastiskt roligt. Vi har finansiering för genetisk screening, men det är kostsamt att gå vidare och ta reda på mer om genernas funktion och mekanismen bakom sambanden. Det kan vi göra nu, säger Leif Andersson, professor i funktionell genomik vid Uppsala universitet.
Det är en lång rad upptäckter som gjort av Leif Anderssons forskargrupp, ibland i samarbete med kollegor på andra lärosäten. Just husdjurens genetik fungerar oerhört bra för att ta reda på genetisk bakgrund till olika egenskaper, eftersom man kan dra nytt av den selektion av gener som gjorts genom avel på vissa egenskaper.
Genetisk forskning på husdjur förekommer på flera håll i världen, men Leif Anderssons angreppssätt skiljer såtillvida att han ställer mer grundläggande frågor om husdjurens biologi. Till exempel hur det har gått till när vildsvinet utvecklats till tamsvin eller varför bara vissa islandshästar kan utförs flygande pass.
– Genom att ställa grundläggande frågor så visar det sig väldigt ofta att svaren öppnar för olika spännande tillämpningar, säger han.
Inom ramen för det nu finansierade projektet planeras bland annat följande delprojekt:
1.Klarlägga funktionen av transkriptionsfaktorn ZBED6 som är unik för däggdjur med livmoder. ZBED6 upptäcktes när forskarna studerade den genetiska bakgrunden till grisars muskeltillväxt.
2.Följa upp en studie som nyligen publicerats om den genetiska bakgrunden till hästars rörelsemönster
3.Att gå vidare och studera de gener som haft störst betydelse för vildsvinets evolution till tamsvin.
KONTAKT
För mer information, kontakta Leif Andersson, institutionen för medicinsk biokemi och mikrobiologi. Tel: 070-514 49 04, leif.andersson@imbim.uu.se
Xiaodong Zou, professor vid Institutionen för material och miljökemi, får 33,3 miljoner kronor till projektet ”3D Electron Microscopy for Nanostructure Research”.
– Jag och mina kollegor är väldigt glada att stiftelsen stödjer vår forskning. Det gör det möjligt att utveckla nya metoder för att studera olika ämnens uppbyggnad, ända ner på atomär nivå. Sverige har nyligen beslutat att satsa miljardbelopp för studier av den interna strukturen av objekt i alla storlekar – från hela bilmotorer ner till sandkorn och ännu mindre – med hjälp av neutron och röntgenstrålning. Vårt bidrag blir att göra det möjligt att undersöka atomstrukturen från de allra minsta kristallerna med elektronmikroskopi. Ambitionen är att vår nya metod kommer att spridas över hela världen och användas för att studera nya material och molekyler, säger Xiaodong Zou.
Studier av hur levande organismer anpassar sig till sin omgivning
Sören Nylin, professor vid Zoologiska institutionen, får 30,2 miljoner kronor till projektet ”Insect life cycle genomics and adaptation in the wild”.
– Det här anslaget är utomordentligt viktigt inte bara för mig utan för en hel rad samverkande forskare i projektet. Det möjliggör en helt ny typ av samarbete där vi kan kombinera den ekologiska kunskap som finns kring rapsfjärilen med de avancerade molekylära verktyg som finns för bananflugan. Förhoppningen är att en växelverkan mellan dessa studiesystem ska hjälpa oss förstå hur organismernas gener fungerar tillsammans för att göra insekterna anpassade till sin föränderliga omvärld. Eftersom många av de inblandade generna och signalsystemen är gemensamma för alla flercelliga organismer tror vi att resultaten från projektet i förlängningen kan bli brett tillämpliga, även på oss människor, säger Sören Nylin.
Forskning om sjukdomen ALS
Ett samarbetsprojekt mellan Stockholms universitet och Umeå universitet – ALS as a Model System for Studying Degenerative Brain Diseases – får anslag om 35,8 miljoner. Mikael Oliveberg, professor vid Institutionen för biokemi och biofysik ansvarar för den del av projektet som ligger inom Stockholms universitet.
– ALS är en sjukdom som liksom Alzheimers, Parkinsons och flera andra allvarliga hjärnsjukdomar beror på att proteiner veckar ihop sig på ett felaktigt sätt. Under ALS är det ett protein som normalt skyddar oss mot skaliga syreradikaler, SOD1, som veckar sig fel och ansamlas som klumpar i nervvävnaden. Vi har nyligen funnit att dessa felveckade SOD1 proteiner sprids genom nervsystemet som ’smitta’ på ett prionliknande sätt. Genom ny antikropps- och NMR-teknik ska vi nu undersöka hur denna fortplantning i nervsystemet går till på molekylär nivå med mål att kunna bromsa sjukdomsförloppet. Samarbetsprojektet har en unik bredd och spänner från klinik och genetik, via transgena modellorganismer och stamceller till högupplösta biofysiska studier på molekylär nivå, säger Mikael Oliveberg.
KONTAKT
Xiaodong Zou, professor vid Institutionen för material och miljökemi, Stockholms universitet, tfn 08-16 23 89, mobil 0762-16 88 20,
Sören Nylin, professor vid Zoologiska institutionen, Stockholms universitet, tfn 08-16 40 33, mobil 0702-04 59 15, e-post soren.nylin@zoologi.su.se
Mikael Oliveberg, professor vid Institutionen för biokemi och biofysik, Stockholms universitet, tfn 08-16 24 59, e-post mikael.oliveberg@dbb.su.se
Forskare Lars Hennig studerar gener och celler och mekanismer som skiljer olika celler åt. Foto: Jenny Svennås-Gillner, SLU.
Hur vet en cell att den ska bilda ett blad och inte en rot? Hur fungerar genernas koder så att cellen vet var genen ska hamna i cellkärnan och vilken funktion den ska ha? Det är några av de frågor som SLU-forskaren Lars Hennig, institutionen för växtbiologi och skogsgenetik vid SLU Uppsala, intresserar sig för. Han får som huvudsökande 28, 8 miljoner kronor av Knut och Alice Wallenbergs stiftelse.
Lars Hennig får forskningsmedlen till det femåriga projektet Epigenetic regulation of cell fate in plants, tillsammans med sina kollegor forskare Peter Boshkov, professor Daniel Hofius, professor Claudia Köhler samt professor Eva Sundberg, samtliga vid institutionen för växtbiologi och skogsgenetik.
– Det är bra med denna satsning på SLU, som har en excellent grundforskning inom epigenetik. Pengarna skapar en grund för forskarna som kan visa vägen även för tillämpad forskning, säger Lars Hennig och menar att de här pengarna betyder väldigt mycket och möjliggör både en mer långsiktig och riskvillig, innovativ forskning.
Genen är en enhet för information om ärftliga egenskaper, som kan överföras från föräldrar till sin avkomma inom allt levande. En gen är en sekvens av DNA som vanligtvis kodar för ett visst protein. Inom forskningsområdet epigenetik studeras förändringar i funktionen av DNA som kan orsakas av den miljö som en organism lever i, och som alltså sker utanför själva DNA-sekvensen i cellen. Denna typ av förändringar sker genom att gener ”sätts på” eller ”stängs av” och har också i vissa fall visat sig kunna ärvas av kommande generationer.
En cellkärna innehåller mycket stora mängder DNA-sekvenser med gener.
– Hur kommer de in och hur passar de in i cellkärnan. De bär på koder som avgör deras placering och vilken betydelse de ska få, säger forskare Lars Hennig.
– Vilka mekanismer är det som skiljer olika celler från varandra och hur kan man använda sig av den kunskapen när man till exempel förädlar växter och önskar skapa en snabbare tillväxt?
I cellerna finns ”barriärer” som slår på och av gener, vilket styr liv och död i cellerna. En växt som till exempel angrips av en svamp kan välja att dö på det angripna stället för att försöka rädda resten av växten.
Ibland orsakar den här typen av förändringar okontrollerad celldelning istället för celldöd. Det finns likheter med till exempel utveckling av cancer hos människa och djur. För att förstå varför celler normalt endast dör eller delar på rätt signal studerar SLU-forskarna modellväxter som backtrav, gran och mossa.
Lars Hennig pekar även på de starka samarbetspartner inom växtbiologin som finns i närheten på Uppsala universitet och SkogForsk, som gemensamt med SLU bildade Linnean Center for Plant Biology.
KONTAKT OCH INFORMATION
Totalt delar Knut och Alice Wallenbergs stiftelse i år ut drygt 700 miljoner kronor till sammanlagt 25 forskningsprojekt med ”potential att leda till nya vetenskapliga genombrott”. Inom ett annat molekylärbiologiskt forskningsprojekt, som får 31,3 miljoner kronor och som leds från Umeå universitet av universitetslektor Markus Grebe, finns tre medsökande från SLU: professor Rishikesh P. Bhalerao, forskare Karin Ljung och forskarassistent Stephanie Robert, samtliga vid institutionen för skoglig genetik och växtfysiologi, SLU Umeå.
Kontaktperson:
Forskare Lars Hennig, tel 018- 67 33 26, mejladress: Lars.Hennig@slu.se
SLU:s vision: SLU är ett universitet i världsklass inom livs- och miljövetenskaper.
Det handlar om att studera hjärnan. Joakim Lundeberg och hans forskarkollegor har utvecklat en ny metod som erbjuder analys av mängden RNA-molekyler i vävnadsprover kombinerat med spatiell information från mikroskopet. Med detta arbetssätt ska Joakim Lundeberg och de andra forskarna, Jonas Frisén och Patrik Ståhl på Karolinska Institutet och SciLifeLab, genomföra en omfattande kartläggning av hjärnan och beskriva vilka gener som är aktiva i olika delar av hjärnan men även att studera funktionella skillnader mellan celler i både frisk och sjuk vävnad (bland annat diagnoserna autism, schizofreni och cancer).
– Vi brukar ibland jämföra oss med ett mycket stort projekt i USA vid namn Allen Brain Atlas som finaniseras av Paul Allen, en av Microsoftgrundarna. Han har spenderat mer än 300 miljoner dollar för att kartlägga genaktivitet i enskilda celler i hjärnan. Vi kommer kunna göra detta med vår metod men för en bråkdel av kostnaden på en mycket kort tid, säger Joakim Lundeberg.
Den nya metoden innebär mer detaljerat att specifika små adresslappar får binda till RNA-molekyler i vävnadssnitt, och vid analysen av RNA-molekyler med sedvanliga metoder så läses även adresslappen, vilket ger information om var en specifik RNA-molekyl är belägen i vävnaden. Detta tillför en ny dimension till analysen som är oerhört värdefull.
– Vi kommer inom projektet att studera och kraftigt öka förståelsen av organisationen av hjärnan och dess sjukdomar. Det här känns ju otroligt stimulerande, och jag måste säga att det vi nu får pengar för att göra är bland det bästa som jag har arbetat med under min forskningskarriär, säger Joakim Lundeberg.
Det andra forskningsprojektet som erhållit anslag från Knut och Alice Wallenbergs stiftelse handlar om utveckling av jonvätskor som gröna och högpresterande smörjmedel.
Det är nämligen så att jonvätskor i jämförelse med traditionella smörjmedel har en rad utomordentliga egenskaper som medför att de även kan fungera med icke-järnhaltiga material. Exempel på sådana material är moderna nötningsreducerande beläggningar och lättviktiga metallegeringar, vilkas användning är synnerligen viktig för den industriella utvecklingen.
Forskningen avser bland annat att fokusera på utveckling av så kallad flerskalig design för framtagning av hög presterande smörjmedel. Avsikten är att sammankoppla smörjmedels molekylära, nano- och makroegenskaper med deras friktions- och nötningsreducerande prestanda i fullskaliga maskinkomponenter.
– Vi avser att ta fram stabila, halogenfria jonvätskor, studera deras fysiokemiska egenskaper och hur de fungerar ihop med olika material. Vi skall också studera jonvätskornas beteende i olika tribologiska kontakter under varierande arbetsförhållanden, och för att göra det så kommer avancerad modellering och tribologiska experiment att användas, säger Sergei Glavatskih.
Forskningen kommer att spänna över ett antal universitet och institutioner och involvera ett flertal forskare.
– Det är oerhört glädjande att få stöd från Knut och Alice Wallenbergs stiftelse för att vidareutveckla och fördjupa vår tvärvetenskapliga forskning om framtidens smörjmedel. Erhållna kunskaper kommer att användas av industrin för att spara energi, skydda miljön och öka livslängden hos olika maskiner, säger Sergei Glavatskih.
KONTAKT OCH INFORMATION
Knut och Alice Wallenbergs stiftelse är Sveriges största privata forskningsfinansiär och har de senaste fem åren delat ut 4,8 miljarder kronor till svensk forskning och svenska forskare.
För mer information, kontakta Joakim Lundeberg på 08 – 52 48 14 69 / joakiml@biotech.kth.se eller Sergei Glavatskih på 08 – 790 63 82 / segla@kth.se.
– Det är viktigt att veta vad som händer i klassrummet för att kunna förbättra och utveckla utbildningar. För om man genomför förändringar, som går emot klassrummets förutsättningar, blir det motsatt effekt, säger Fredrik Lundström.
Fredrik Lundström har i sin doktorsavhandling studerat hur elever och lärare samtalar och arbetar tillsammans på ett elprogram. Han har studerat hur skolans traditionella strukturer och roller etableras men också förändras över tid.
– Jag har kunnat dokumentera vad som händer i klassrummet och detta är, trots att det inte syns i arbetsbeskrivningar eller rapporter, absolut grundläggande för verksamheten. Det är viktigt att få en vetenskaplig bild av verksamheten innan man tillämpar pedagogiska teorier eller på annat sätt försöker förändra undervisningen.
Fredrik Lundström har dessutom följt eleverna under praktik på byggarbetsplatser och hans avhandling visar att det där inte alls finns samma spänningar och motsättningar som i klassrummet.
– Eleverna är inriktade på att göra sina uppgifter och att få verksamheten att flyta smidigt trots att byggarbetsplatser kan vara smått kaotiska platser. Här behöver inte elevernas uppmärksamhet och kroppsliga fixering bli inslag som behöver hanteras på samma sätt som i klassrummet. I klassrummet följer spänningar med ’som en del i paketet’ strukturer på ett annat sätt.
– Jag vill inte argumentera för att vad som kan kallas en lärlingsinriktad, praktisk undervisning är överlägsen klassrummets former men mycket kring klassrummets organisation och strukturer kan diskuteras och utvecklas.
– Jag hoppas och tror att lärare och andra som arbetar inom skolan kan känna igen sig i avhandlingen och att den i förlängningen kan hjälpa dem att bli mer medvetna om samtalet och interaktionen. Detta hoppas jag ska hjälpa dem att utvecklas i sitt eget yrkesutövande.
KONTAKT
Fredrik Lundström: 0707 61 44 33
Studien visar att skillnaderna i läsförmåga mellan personer med dyslexi och de utan inte minskar under skoltiden, trots specialpedagogiskt stöd. Allra viktigast för hur väl läs- och skrivinlärningen lyckas är istället elevernas förutsättningar vid skolstarten.
Och skillnaderna består även i vuxen ålder. Läsutvecklingen avstannade för flertal deltagare med dyslexi efter avslutad skolgång. När de läsrelaterade funktionerna testades vid 29 års ålder fanns en dramatisk skillnad mellan en grupp personer med dyslexi och en utan. Skillnaderna i läsförmåga mellan grupperna hade inte hade minskat alls jämfört med utgångsläget i årskurs två.
– Skolan har en sammanhållande effekt genom undervisning och träning, men efter skoltiden ökar skillnaden. Läsförmåga är en färskvara, säger Anna Fouganthine, doktorand vid Specialpedagogiska institutionen vid Stockholms universitet.
Studien visar att de som vuxit upp med dyslexi haft svårt med att få sina problem uppmärksammade i skolan. De har även fått ett bristfälligt specialpedagogiskt stöd. Många har inte fått någon förklaring till sina svårigheter och fått hantera problemen på egen hand.
– Elever med dyslexi behöver få information och kunskap om sina egna svårigheter. Dessa elever kan uppleva skolarbetet som ett hot mot självkänslan och är på så vis extra sårbara. Studien visar också att ett starkt stöd hemifrån är en viktig faktor, fortsätter Anna.
Hinder i läsutvecklingen får konsekvenser på ett flertal områden, såsom arbetsliv och livsmöjligheter, visar studien. Personer med lässvårigheter valde program i gymnasieskolan som krävde så lite läsning och skrivning som möjligt, och endast ett fåtal gick vidare till universitetsstudier. Vissa personer hade dock utvecklat extra styrkor inom vissa områden som de kunnat använda till sin fördel i arbetslivet, till exempel organisationsförmåga och social kompetens.
Anna Fouganthine föreslår en rad åtgärder som kan göras för att förbättra för elever med dyslexi.
– Vi behöver nationella riktlinjer över hur elever med läs- och skrivsvårigheter ska uppmärksammas och vilka möjliga stöd som finns att tillgå. Skolan behöver också kompensera för lässvårigheter tidigt, och specialpedagogiken behöver utrustas med evidensbaserade metoder, säger Anna Fouganthine.
Avhandlingens utgångspunkt är forskningsprojektet ”Läsutveckling i Kronoberg”. Inom ramen för projektet undersöktes avkodningsförmågan hos alla elever i årskurs två, födda 1980 i Kronobergs län. Bland dessa valdes 103 elever med dyslexi ut, och de matchades med 90 kontrollelever.
KONTAKT
Anna Fouganthine, doktorand vid Specialpedagogiska institutionen, Stockholms universitet, mobil 0702-90 83 03.
Pressansvarig Nina Stone, Kommunikationsenheten, mobil 073-707 88 90.
