– Hela staden skulle vinna på lägre hastigheter, samtidigt som nackdelarna är minimala. Under 30 km/h är dödsrisken nära noll. Vid 50 km/h är risken för att dö eller skadas allvarligt ca 20 gånger större. Förra året dog 52 personer på gator med hastighetsbegränsning 50 km/h, säger Andras Varhelyi, trafikforskare vid Lunds Tekniska Högskola och den som gjort analysen tillsammans med kollegorna Åse Svensson och Christer Hydén.
Deras rekommendation gäller i tätortsmiljöer där fotgängare och cyklister interagerar med bilar. Då handlar det om långt mer än att sätta upp 30-skyltar – dessa ger ingen större effekt – utan om ett nytt sätt att använda stadens ytor och att anpassa fordonen, så att samspelet mellan olika trafikanter fungerar bättre än idag. I grunden handlar det om ett systemskifte.
Särskilt känsliga för krockar vid hastigheter över 30 km/h är personer över 60 år. Tidigare trodde man att skaderisken för gångtrafikanter som krockar med ett fordon var oberoende av den skadades ålder, men nya resultat visar att varje åldergrupp har sin egen kurva.
Andra studier visar att vid 30 km/h och därunder interagerar bilister med cyklister och gångtrafikanter på jämnare villkor, men att detta samspel kraftigt försämras vid 50 km/h. Enligt forskarna är sådan här interaktion avgörande för en fungerande trafikmiljö.
– Bilförares benägenhet att väja gentemot cyklister är starkt hastighetsberoende. 70 procent väjer vid 30 km/h och under. Det finns ingen väjningsplikt för bilförare vid cykelöverfarter, men vid låga hastigheter uppstår de spontant, säger Andras Varhelyi och tillägger:
– Vid låga hastigheter kan man plocka bort de flesta trafiksignaler, då människan är mycket effektivare i samspel med varandra än med styralgoritmer.
Vidare tar bilarna mindre plats eftersom de behöver kortare avstånd mellan varandra. Dessutom minskar bullret proportionerligt. Utsläppen kan på sikt bli väsentligt lägre när väl fordon tas fram med en prestanda som är anpassade till stadens krav på låga hastigheter.
Den enda minusposten är att det tar något längre tid att färdas.
– Skillnaderna är dock marginella. Den genomsnittliga reshastigheten i stadskörning är idag ca 25 km/h. Att topphastigheten sänks på ett antal sträckor där det skulle gå att köra fortare än 30 km/h påverkar knappt restiden, eftersom man ändå måste sakta in och stanna vid trafiksignaler och vid interaktion med andra trafikanter, säger Christer Hydén.
Forskarna betonar att bilen är ett flexibelt transportmedel, men att dess hastighet inte är anpassad till livet i staden. Till exempel skulle de gärna se att man kan ställa in någon slags stadsmodus på bilarna.
– Dagens motorer är optimala för hastigheter i 50 -90 km/h och således inte anpassade för stadskörning. Det behövs mer forskning om hur ett system där det inte går att köra fortare än 30 km/h skulle fungera i praktiken och hur det skulle upplevas av stadens invånare, säger Åse Svensson.
Enligt forskarna har Trafikverket ibland för slappa rekommendationer. Säkra övergångsställen definieras exempelvis som att 85 procent av bilisterna ska köra under 30 km/h.
– Det innebär att det är ok att 15 procent av motorfordonen passerar med en hastighet högre än 30 km/h! Erfarenheten visar att det är just denna grupp som tar högre risker än genomsnittsbilisten, säger András Várhelyi och tillägger att maxhastigheter överlag idag lätt omdefinieras av bilförare.
– Jag hoppas att denna sammanställning kan vara en ögonöppnare. Tidigare har man inte haft ett samlat underlag att utgå från.
Framöver vill forskarna gärna gå vidare och pröva låghastighetsstrategier i större skala i städer som är intresserade. Det är enda sättet att få tillräcklig kunskap om alla effekter, menar de, kunskap som kommunerna behöver som underlag för politiska beslut.
MER INFORMATION
För mer information, kontakta Christer Hydén, professor emeritus trafik och väg, 046-222 91 30, 070-877 03 99, Christer.Hyden@tft.lth.se, Andras Varhelyi, professor Trafik och väg, 0734-22 45 64, Andras.Varhelyi@tft.lth.se eller Åse Svensson lektor, Trafik och väg, 046-222 91 42, Ase.Svensson@tft.lth.se.
Det krävs åtgärder för att de globala energiresurserna ska räcka till oss alla på jorden och för att dagens negativa miljösituation inte ska förvärras. Vi måste utveckla nya miljövänliga metoder för energiproduktion, förbättra redan existerande metoder och hushålla med den energi vi har. Fyra mycket lovande tekniker är elektrokroma ”smarta fönster”, solceller, ljusemitterande dioder och fotokatalys, men samtliga behöver förbättras för att kunna konkurrera på marknaden.
Elektrokroma fönster kan bli mer kostnadseffektiva genom att ersätta de ~ 300 nm tunna oxidbaserade transparenta elektriska ledarna i dessa fönster med ~ 7 nm tunna guldfilmer. Likaså kan produktionskostnaden för kiselbaserade solceller minskas genom att tillsätta nanopartiklar av guld, eftersom dessa nanopartiklar ökar ljusupptagningen och tjockleken på kiselfilmen kan minskas avsevärt. Nanopartiklar av guld är även ljusspridande och denna egenskap kan användas till att öka ljusstyrkan i ljusemitterande dioder och nanopartiklar kan också användas till att styra in den aktiverande våglängden för fotokatalys mot längre och mer fördelaktigare våglängder.
Avsikten med Pia Lansåkers avhandling var att studera guldfilmer och guldpartiklar, hur de tillväxer, dess optiska, elektriska och elektrokemiska egenskaper, samt hur underlag och temperatur påverkar tillväxten. Detta för att öka förståelsen och för att möjliggöra tillverkning av filmer och partiklar, med egenskaper som krävs för de beskrivna applikationerna. Samtliga filmer och partiklar har tillverkats med hjälp av DC magnetron sputtring och optiska, strukturella, elektrokemiska samt elektriska studier har utförts på dessa.
Resultatet visar att optimerade homogena filmer av guld med en tjocklek på ~ 7 nm har en transmittans på ~ 72 procent i det synliga våglängdsområdet, en resistivitet på 10-5 Ocm och att de är elektrokemiskt stabila. Detta gör dem mycket lämpliga som ersättare till oxidbaserade transparenta ledare i elektrokroma tillämplingar. Studien visade också att transmittansen i det synliga våglängdsområdet ökades till ~ 80 procent genom att anti-reflektionsbehandla guldfilmerna med titandioxid och hur olika substrat påverkade guldtillväxten.
Temperaturstudier visade att guldfilmerna klarar de temperaturer som krävs för fönsterapplikationer, utan att deras egenskaper påverkas. Vid högre temperaturer visade studien att det var en stor skillnad på om guld deponerades på värmda substrat eller deponerades vid rumstemperatur och därefter eftervärmdes, trots att temperaturen var den samma. Då guld deponerades på värmda substrat motverkades sammansmältningen av guldet till homogena filmer och istället främjades en tillväxt med separerade guldpartiklar. Denna effekt användes till att skapa guldpartiklar, där resultatet visade hur variationer av mängden guld och temperatur påverkade partiklarnas optiska egenskaper, vilket även provades på fotokatalytiskt aktiva oxider.
– Arbetet har bekräftat att guldfilmer och guldpartiklar kan förbättra de beskrivna applikationerna och har gett viktiga ledtrådar inför fortsatt utvecklingsarbete, säger Pia Lansåker.
För mer information kontakta Pia Lansåker, e-post: pia.lansaker@telia.com tel: 018-4717783, 0702-145687
Läs mer om avhandlingen och ladda ner den,
Personer som drabbas av hjärnskada till följd av kraftigt våld mot skallen eller en stroke drabbas nästan alltid av så kallad hjärntrötthet, vilket visar sig som ökad känslighet för stress, minnesproblem och koncentrationssvårigheter.
Den typiske patienten med hjärntrötthet har svårt att ta initiativ, drabbas av sömnproblem, är gråtmild och känslig för ljud och ljus.
Hittills har det inte funnits någon bra behandling mot extrem hjärntrötthet. Nu har forskare vid Sahlgrenska akademin, Göteborgs universitet, låtit en grupp patienter testa så kallad mindfulness-baserad stressreduktion, som utgår från yoga, meditation och så kallad kroppsskanning.
Resultaten är positiva:
– Meditation är bra hjärnvila för den här gruppen patienter eftersom det är en träning i koncentration, i att rikta fokus på här och nu och inte låta sig störas av bruset runtomkring. Patienten lär sig fokusera på sin andning, säger forskaren Birgitta Johansson som lett studien:
– Vår studie visar att mindfulness kan bli en viktig pusselbit i behandlingen av patienter som lider av svår mental uttröttbarhet efter skallskada eller stroke.
I studien har meditationsövningarna specialanpassats för gruppen: patienterna behöver ha ett lugnare tempo och repetera flera gånger, och det är mycket viktigt att ha en kompetent och välutbildad lärare i mindfulness, förklarar Birgitta Johansson.
Birgitta Johansson och hennes forskarkollegor har i en uppföljande studie konstaterat att strokepatienterna klarar att fortsätta träna mindfulness på egen hand, men att det är bättre att träffas i grupp en gång i månaden.
– En dröm är att kunna göra detta via internet, då skulle vi nå fler och kunna garantera den goda kompetensen, säger hon.
Studien “Mindfulness-based stress reduction (MBSR) improves long-term mental fatigue after stroke or traumatic brain injury” publiceras i International Brain Injury Associations vetenskapliga tidskrift Brain Injury.
I studien medverkar förutom Birgitta Johansson, fil.dr och specialist i neuropsykologi även Lars Rönnbäck, professor och överläkare i neurologi vid Sahlgrenska akademin och Helena Bjuhr, psykolog och lärare i mindfulness.
Projektet är ett exempel på brobygge mellan grundforskning och klinisk tillämpning i vårdmiljö. De nya resultaten bygger på ett nära samarbete mellan medicinkemisten Ludmilla Morozova-Roches och neurologen Lars Forsgrens forskargrupper vid Umeå universitet och tre forskare vid universitetet i Oxford, Storbritannien, som framför allt bidragit med kemiska analyser. Deras rön publiceras nu i tidskriften Chemical Science.
Parkinsons sjukdom angriper nervsystemet och beror, liksom en rad andra sjukdomar, på att proteiner klumpar ihop sig till så kallad amyloid. I botten för de nya rönen ligger en upptäckt från våren 2011, då Umeåforskarna kunde påvisa kroppsegna antikroppar mot det viktigaste amyloidbildande proteinet, alfa-synuklein. Dessa antikroppar skulle kunna fungera som en diagnostisk markör och därmed medge upptäckt av sjukdomen på ett tidigt stadium.
I den nya artikeln förs upptäckten vidare genom ett förenklat sätt att noggrant mäta halterna av antikropparna i ett blodprov. Med den nu utvecklade metoden – det handlar om en elektrokemiskanalys på 10 mikroliter blod under bara några minuter – kan man inte bara se tydlig skillnad med personer med begynnande Parkinsons sjukdom och friska kontrollpersoner, det är också möjligt att med hög känslighet mäta och ange graden av sjukdomsutveckling.
Vetenskaplig artikel: T Bryan, X Luo, L Forsgren, L Morozova-Roche and JJ Davis. The robust electrochemical detection of a Parkinson’s disease marker in whole blood sera, Chemical Science.
INFORMATION & KONTAKT
För mer information, kontakta gärna:Ludmilla Morozova-Roche, professor i medicinsk biofysik vid Institutionen för medicinsk kemi och biofysik, Umeå universitetTelefon: 090-786 52 83Mobil 073-620 52 83E-post ludmilla.morozova-roche@medchem.umu.se
Omlokaliseringar av statliga myndigheter har tidigare mest studerats i termer av regionalpolitik och policy. Hur de anställda känt inför att deras arbetsplats blivit förflyttad från en ort till en annan har till stor del förbigåtts i tidigare forskning:
– Väldigt få anställda flyttade med när arbetsplatsen omlokaliserades från Stockholm, även fast de var väldigt dedikerade till sitt jobb. Jag blev nyfiken på varför och har undersökt hur de anställda förhöll sig till den omlokalisering av sin arbetsplats som de själva förväntades genomföra.
– Omlokaliseringar är en tvingande åtgärd och det är inte svårt att förstå att beslutet förändrade de anställdas framtidsplaner gällande både arbete och övrigt liv. Samtidigt var det många andra som fick jobb på de nya lokaliseringsorterna, flyttade dit och började skapa sina framtidsdrömmar, säger Angelika Sjöstedt Landén, som på fredag försvarar sin avhandling Moved by relocation: Professional identification in the decentralisation of public sector jobs in Sweden. (Berörd av omlokalisering: professionell identifikation under flytten av en svensk myndighet)
I en ny doktorsavhandling har etnologen Angelika Sjöstedt Landén följt arbetet med att omlokalisera en statlig myndighet från Stockholm till Östersund. Myndighetsflytten som studerats ingick i den senaste vågen av omlokaliseringar som skedde 2005 efter försvarets nedläggning av regementen runt om i landet.
Motarbetade vid flytt
– Ett av de mest intressanta resultaten i studien är att de Stockholmsanställda som ville följa med till den nya orten kände sig motarbetade. De upplevde att de inte förväntades vilja följa med i flytten. Att vara expert och ha ett högkvalificerat arbete förknippas ofta med storstadsliv och maktcentrum. Att undersöka hur anställda upplevde omlokaliseringsprocessen kan berätta mycket för oss om sociala mönster i svenskt arbetsliv, menar Angelika Sjöstedt Landén.
Det finns en fortsatt stark tro på centralisering i Sverige idag särskilt när det gäller kunskapsintensiva verksamheter. Om kunskapsintensiv arbetsstyrka förknippas starkt med livet i storstaden kan det i förlängningen medverka till större klassklyftor och mellan större och mindre städer och regioner.
– Att tänka nytt kring dessa problem bör innefatta att i grunden ifrågasätta centrum/periferi-tänkandet som organiserande princip och bli medveten om hur centrum och periferi på intet sätt är neutrala beskrivningar. De skapar och återskapar ett kluvet land, menar Angelika Sjöstedt Landén,
Frågor som väckts under arbetets gång är även: kan experter jobba var som helst? Vilka föreställningar och förväntningar om kompetens, ålder, plats och kön villkorade omlokaliseringsarbetet för de anställda? I studien diskuteras hur plats och status blir tätt sammanbundna i flyttprocessen.
Centrum och periferi
Även om omlokaliseringar syftar till att utjämna ojämlikheter mellan lokala arbetsmarknader, är omlokaliseringar i sig en produkt av en samhällsplanering som skapar centrum och periferier. Omlokaliseringar av statliga myndigheter bör därmed inte bara betraktas som fördelningspolitik och distribution av resurser, utan har blivit del av ett kulturellt och socialt gods genom vilket människors professionella status och identiteter skapas och upprätthålls. Studien visar att detta har betydelse för hur den anställde på myndigheten såg på sig själv och sitt arbete och hur denne värderades och betraktades av andra.
INFORMATION & KONTAKT
Tid och plats:
Disputationen äger rum vid Umeå universitet, Humanisthuset, hörsal F, fredag 28 september, kl. 13.15. Fakultetsopponent är docent Oscar Pripp, Institutionen för kulturantropologi och etnologi, Uppsala universitet
Kontaktinformation:
Angelika Sjöstedt Landén, Institutionen för kultur- och medievetenskaper vid Umeå universitet
Tel: 070- 356 65 77 e-post: angelika.sjostedt.landen@kultmed.umu.se
Klicka här för e-publicerad version av avhandlingen [Ref 1] Moved by relocation: Professional identification in the decentralisation of public sector jobs in Sweden. (Berörd av omlokalisering: professionell identifikation under flytten av en svensk myndighet)
En uppföljning efter fem år visade att isbehandlingen inte haft några negativa konsekvenser för patienterna.
Patienter som insjuknar i elakartade blodsjukdomar får cytostatika, i folkmun kallat ”cellgift” . Ibland behövs höga doser cytostatika och stamcellstransplantation (benmärgstransplantation). Syftet är att förstöra sjuka cancerceller och därmed göra plats för fräscha stamceller. Alla celler, även friska, skadas av cytostatika, så kallad toxisk biverkan. Cytostatikabehandlingen ökar dramatiskt risken för slemhinneskador i munhålan, mukosit. Studier visar att 70-95 procent av patienterna drabbas. Tillståndet är underdiagnostiserat/underbehandlat och leder ofta till förlängd sjukhusvistelse.
Skadorna består av sveda, sår och svåra smärtor från munhålan vilket ofta kräver intravenös morfinbehandling, vilket i sig kan ge biverkningar. Utifrån sin erfarenhet som sjuksköterska initierade Anncarin Svanberg ett forskningsprojekt på hematologkliniken vid Akademiska sjukhuset i Uppsala. Syftet var att förebygga/ mildra cytostatikabehandlingens biverkningar och därmed minska morfintillförseln. I litteraturen fann hon att kryoterapi, kylning av munslemhinnan, hade visat sig ha viss effekt på graden av mukosit på cancerpatienter som cytostatikabehandlas. Patienten suger på is eller för runt krossad is i munnen för att kyla munslemhinnan under den tid cytostatika tillförs.
Anncarin Svanbergs studie innefattade 78 patienter som genomgick benmärgstransplantation mellan år 2003 och 2004. Halva gruppen (39) skötte munhygien enligt standardprotokoll och halva gruppen (39) fick i tillägg kryoterapi under cytostatikabehandlingen. Resultatet var till fördel för användandet av kryoterapi. Mukositen lindrades och intravenöst morfin användes färre dagar och i lägre doser. Även mat- och läkemedelsintag via munnen underlättades.
Behandlingen var lätt för patienten att använda. Kryoterapi visar efter fem år inga negativa effekter på återfallsfrekvens i den behandlade sjukdomen och överlevnad. Anncarin Svanberg mätte också effekten efter en timmes nedkylning i munhålan på friska försökspersoner, och fann att slemhinnans temperatur sjönk med 13 grader C. Risken för kylskador kunde uteslutas och det kunde konstateras att inga inflammatoriska reaktioner startade på grund av kylan i munhålan.
– Jag fann i min forskning att kryoterapi fungerar förebyggande, är användarvänligt, billigt och ofarligt i ett vårdkontext som i övrigt är mycket läkemedelstyngt och där biverkningsgraden av läkemedel är hög, säger Anncarin Svanberg.
Kryoterapi är i dag standardbehandling vid benmärgstransplantation på Akademiska sjukhuset. Det rekommenderas även internationellt från samarbetsgruppen MASCC (Multinational Association of Cancer Care).
I en annan av Annacarin Svanbergs studier (2010-2011) provades ett nytt munsköljmedel, kalciumfosfat, på 20 patienter i tillägg till kryoterapi för en eventuell ökad lindring av mukosit. Kontrollgruppen (n=20) fick kryoterapi. Resultatet påvisade ingen ytterligare förbättring.
INFORMATION & KONTAKT
För mer information kontakta Anncarin Svanberg, tel: 018-611 129 86, 0704-838 392, e-post: ann-carin.svanberg@akademiska.se
Läs mer om avhandlingen och ladda ner den.
Inom vård och omsorg blir språket allt mer viktigt. Vårdanställda förväntas kunna dokumentera sina insatser, bemöta patienter på ett servicemässigt och korrekt sätt och kunna informera om svåra eller känsliga ämnen. Många olika kompetenser ska också samverka och kommunicera med varandra.
Språkforskningen intresserar sig allt mer för de dilemman som då uppkommer. I boken ”Med språket som arbetsredskap” sammanfattas sju studier om kommunikation i vården.
Tydligare riktlinjer löser inte sjukvårdsrådgivningens problem
Mats Landqvist, lektor i svenska på Södertörns högskola, har i sin forskning undersökt de språkliga anvisningarna personalen inom sjukvårdsrådgivningen har att utgå från. Han har jämfört de skriftliga riktlinjer personalen har att följa med faktiska samtal. Resultaten visar att det är mycket svårare att skriva om hur man för ett samtal än man kanske tänker sig. Det gör att de språkliga anvisningar personalen på sjukvårdsrådgivningen utgår ifrån är svåra att följa och kan till och med bli direkt felaktiga.
– När det blir en konflikt med anledning av kontakten mellan en patient och sjukvårdsrådgivningen, blir svaret att riktlinjerna för samtalen måste uppdateras. Men det är inte lösningen. Felet ligger på ett annat plan, säger Mats Landqvist.
Han menar att det inte är önskvärt att följa anvisningarna till hundra procent, checklistor, regelverk och andra former av handledning bör främst ha som syfte att förhindra förhastade bedömningar. Det som bör betonas och beskrivas mer i anvisningarna är hur personalen kan använda sin erfarenhet och sitt eget omdöme.
I antologin behandlas sju olika forskningsstudier, exempelvis om hur personal i äldrevården skriver rapporter utan att lämna ut obehagliga uppgifter om vårdtagarna och hur språket i färdtjänstens telefonservice påverkas av att verksamheten utlokaliserats till Moldavien.
KONTAKT OCH INFORMATION
Antologin är skriven av forskare från Södertörns högskola, Göteborgs universitet, Lunds universitet, Uppsala universitet, Örebro universitet, samt Cardiff University.
Boken riktar sig, förutom till forskarvärlden, till en bred läsarpublik bland annat inom vården.
Kontakt: Mats Landqvist, lektor vid Södertörns högskola: mats.landqvist@sh.se eller 08-608 42 54
– Sensommarens avslöjanden och diskussioner i riksmedierna om statliga myndigheters köp av reklam och pr-tjänster, är ett uttryck för ett fenomen som jag har följt under större delen av nollnolltalet och fram till i år: den ökade användningen av reklam, pr och annan slags normativ kommunikation inom alla dominerande samhällssektorer och, samtidigt, varumärkestänkandets utbredning. Dessa fenomen kan ses som uttryck på ytan för ett djupare och mer grundläggande socialt behov, erkännande, och vilka former detta behov tar sig i vår tid, säger Raoul Galli nybliven doktor i socialantropologi vid Stockholms universitet.
Men vilka är egentligen reklamens och varumärkenas producenter, och vilket är deras sätt att tänka, vara, organisera och arbeta – deras modus operandi? Det är nyfikenhet på just detta som väglett Galli till den svenska reklamvärldens elitdivision av byråer, vilka ofta ägs av globala reklam- och kommunikationskoncerner.
Under 2003 tillbringade socialantropologen Raoul Galli sina arbetsdagar på en av världens ledande reklambyråer, amerikanska TBWA Worldwides, Stockholmskontor. Förutom en rad globala kunder som Apple, Absolut Vodka och Adidas, hade reklambyrån i Stockholm en slående rad uppdrag för den svenska staten: Regeringskansliet, Skatteverkvet, SBAB, Apoteket, SJ m.fl.
Reklambranschmedier uppmärksammar Gallis avhandling, exempelvis tidningen Resumé (2012-04-19) som skriver att ”Raoul Galli har placerat svenska reklamare i en modell som skänker ett förklarande ljus över mycket av vad som dagligen händer på byråer”. Men även politiskt mer radikala medier uppmärksammar boken Varumärkenas fält. Stockholms Fria Tidning (2012-09-15) skriver: ”Vita, rika, vackra människor med starkt ekonomiskt och kulturellt kapital från Stockholms dyrare adresser ligger bakom reklamen som sköljer över oss. Det sägs att reklamen speglar samhället. Men socialantropologen Raoul Galli har en annan uppfattning – att reklamvärlden speglar sig själv.”
Avhandlingens namn: Varumärkenas fält. Produktion av erkännande i Stockholms reklamvärld.
Avhandlingen finns att ladda ner som PDF och kan också köpas från Stockholms universitets förlag Acta Universitatis Stockholmiensis.
Personer som är på gång att utveckla diabetes har en oförmåga att hantera sitt blodsocker. Oförmågan kallas nedsatt glukostolerans och går att upptäcka flera år innan patienten insjuknar i diabetes. Om den nedsatta glukostoleransen upptäcks tidigt finns det stora möjligheter att förhindra ett diabetesutbrott.
– Vår studie visar att personer med nedsatt glukostolerans kan uppleva en rad symptom. Det handlar om oförklarlig trötthet, ökad känslighet i fötterna, domningar och stickningar i armar och ben, ökad törst och besvär från urinvägarna, säger Susanne Andersson, lärare vid Högskolan i Skövde som nyligen disputerade vid Sahlgrenska akademin på Göteborgs universitet.
Efter genomförd studie drar Susanne Andersson två generella och viktiga slutsatser: Lyssna på patientens berättelse och öka provtagningen.
– Patientens upplevelser kan ge en viktig vägledning om hur hälso- och sjukvårdspersonal ska agera. Även då patientens symptom på diabetes är vaga och oklara bör vården vara generös och erbjuda provtagning av blodsocker, säger Susanne Andersson.
I en av avhandlingens studier fick 2 500 personer i Skövde och Vara svara på en enkät. Enkäten gjordes innan deltagarna kände till att de hade nedsatt glukostolerans. Hos männen i studien fanns ett samband mellan nedsatt glukostolerans, dålig sömn, lägre livslust och lägre självskattad hälsa.
– Både studiens män och kvinnor med nedsatt glukostolerans hade en mer omfattande riskfaktorprofil än de som hade normala blodsockervärden, avslutar Susanne Andersson.
KONTAKT
För ytterligare information kontakta:
Susanne Andersson,
tel. 0500-44 86 49
e-post: susanne.andersson@his.se
Med anledning av skogsbrukets avtagande produktivitet har Skogforsk samlat in produktionsdata för att få ett bättre grepp om utvecklingen. Under de fyra första åren tycks inte så mycket ha hänt. Skogsmaskinernas prestationer har närmast stått stilla.
– Det rör sig om en höjning på knappt 0,5 procent, säger Skogforsks analytiker Torbjörn Brunberg. Och den beror främst på att maskinerna inte går sönder lika mycket som tidigare, däremot har tekniken inte blivit effektivare.
Skogforsk baserar sin analys på driftsdata från en avverkningsvolym på 14,5 miljoner m3fub, varav 74 procent är slutavverkning och resten gallring.
Annica Ernesäter. universitetsadjunkt vid Högskolan i Gävle som försvarade sin avhandling National Telephone Advice Nursing in Sweden – patient safety and communication” den 20 september har i en unik studie lyssnat till och analyserat de samtal till 1177 under perioden 2003-2010 som senare ledde fram till en Lex Maria-anmälan.
Patientsäkerhet och kommunikation. Hon har fokuserat på patientsäkerhet och kommunikation inom 1177. Det handlar om 33 anmälningar där 13 av patienterna som samtalen rörde avled och 12 av dem blev inlagda på intensivvårdsavdelning. Socialstyrelsens utredningar visade att brister i kommunikationen var den vanligaste orsaken till Lex Maria-anmälan.
– Att vi forskare nu faktiskt kunnat lyssna på de autentiska telefonsamtalen och inte enbart varit hänvisade till vad de inblandade efteråt minns från händelsen gör denna studie mycket ovanlig, säger Annica Ernesäter.
Korta samtal och slutna frågor. Noterbart från banden var att flera av samtalen var korta, i spannet 1 till 5 minuter. Att sjuksköterskorna främst använde slutna ”ja”- eller ”nej”-frågor. I flera av de anmälda samtalen har också uppringaren uttryckt oro.
– Sjuksköterskorna måste kunna frångå det slutna beslutsstödet och lita till sitt yrkeskunnande, till exempel genom att uppmana den som ringt att själv berätta genom att ställa öppna frågor.
Någon annan än den som var sjuk ringde. Vid en fjärdedel av samtalen gällande vuxna patienter, var det någon annan än den som var sjuk som ringde. Tidigare studier har visat att många sjuksköterskor upplever det som svårt att bedöma vårdbehov utifrån samtal med en tredje person. Att de då går miste om den icke-verbala kommunikation som kan finnas med i samtalet med en patient, som andningsmönster och tonläge.
– Den uppringande kan också bagatellisera sådant som kan vara viktigt för sjuksköterskans bedömning.
Under 2003 startade en nationell sjukvårdsrådgivning, 1177, i Sverige. Idag har alla utom ett landsting anslutit sig och under 2011 besvarade cirka 1 100 sjuksköterskor ungefär 5,5 miljoner samtal.
– Detta gör 1177 till en av Sveriges största vårdgivare och därmed ett viktigt område för forskning, säger Annica Ernesäter.
INFORMATION OCH KONTAKT
Den 20 september försvarade Annica Ernesäter sin avhandling vid Uppsala Universitet.
För mer information, v v kontakta:
Annica Ernesäter, universitetsadjunkt vårdvetenskap, 026-64 89 22
På grund av likartade symtom kan det vara svårt att skilja patienter med Alzheimers från patienter med andra demenssjukdomar, liksom att skilja patienter med Parkinsons sjukdom från de med andra motoriska sjukdomar.
Att kunna ställa en korrekt diagnos är en förutsättning för att tidigt kunna sätta in rätt behandling och läkemedel. En forskargrupp vid Sahlgrenska akademin, Göteborgs universitet, är på väg att utveckla en ny metod som skiljer ut patienter med Alzheimers eller Parkinsons genom ett vanligt ryggvätskeprov.
I studien, som letts av professor Kaj Blennow och som genomförts på 450 patienter vid Skånes universitetssjukhus och Sahlgrenska Universitetssjukhuset, har forskarna testat fem proteiner som fungerar som så kallade biomarkörer för de båda sjukdomarna.
– Vi vet genom tidigare studier att Alzheimers är förknippat med biokemiska förändringar i särskilda proteiner i hjärnan. Den nya studien visar att man genom att inkludera ett nytt protein kan separera patienter med Alzheimers från patienter med till exempel Lewy body-demens eller Parkinson-demens, säger Annika Öhrfelt, forskare vid Sahlgrenska akademin.
På samma sätt kan biomarkörerna enligt studien särskilja Parkinsonpatienter från patienter med Parkinsonliknande sjukdomar.
–Innan biomarkörerna kan komma till klinisk nytta i det tidiga sjukdomsförloppet krävs vidare studier, men det här är ett viktigt steg på vägen, säger Annika Öhrfelt.
INFORMATION
Artikeln “Accuracy of a Panel of 5 Cerebrospinal Fluid Biomarkers in the Differential Diagnosis of Patients With Dementia and/or Parkinsonian Disorders” publiceras i ansedda tidskriften JAMA.
FAKTA OM STUDIEN
I den aktuella studien analyserades proteinerna beta-amyloid, tau/P-tau, alfa-synuklein och neurofilament. Medverkande forskare från Göteborgs universitet: Annika Öhrfelt, Radu Constantinescu, Ulf Andreasson, Björn Holmberg, Henrik Zetterberg, Kaj Blennow.
– På 1960-talet var journalistiken väldigt mycket mer personfokuserad än vad den är idag. Det är inte heller så att exempelvis politiker omskrivs i sin privata roll i dagens journalistik, utan de omskrivs nästan genomgående i sin offentliga roll. Den kritiska debatt som hörs om personcentrering bygger snarast på kvällstidningarnas löpsedlar, men de hör till undantagen, menar Ingela Wadbring.
Har nyhetsrapporteringen trivialiserats? Och hur har innehållet i svensk dagspress förändrats? Ingela Wadbring, Ingela Wadbring, professor i medieutveckling vid forskningscentret DEMICOM vid Mittuniversitetet, har undersökt förändringar under nästan ett halvt sekel. Under luppen har hon lagt Dagens Nyheter, Norrländska Socialdemokraten, Nya Wermlands-Tidningen och Smålandsposten.
Resultatet redovisar hon i nya boken ”Journalistikens kommersialisering – mera myt än sanning? Innehållets förändring i svensk dagspress 1969-2010.” I boken granskas bland annat om nyheterna har ”snuttifierats”, trivialiserats och personifierats, något det finns många, ibland tvärsäkra, åsikter om. En slutsats av hennes undersökning är att diskussionen om innehållet snarare bör handla om effekterna av professionaliseringen av journalistyrket än om kommersialiseringen.
– I debatten låter det ofta som om allting vore så mycket bättre förr, att nyheterna var viktiga på ett annat sätt än idag, men det visar sig att förändringarna över tid är ganska måttliga. Efter att journalistiken professionaliserats genom inrättande av journalistutbildningar – så är en nyhet en nyhet, säger Ingela Wadbring.
INFORMATION
Den 8 oktober presenterar Ingela Wadbring sin forskning vid ett öppet seminarium på Poppius journalistskola i Stockholm. Sigurd Allen, professor i journalistik vid Oslo universitetet, granskar och kommenterar resultaten, liksom Christina Jutterström, före detta chefredaktör för Dagens Nyheter och Expressen samt tidigare vd för SVT.
I sitt doktorsarbete har Lisa Andersson samlat in prover med arvsmassa från ett stort antal hästar av olika raser. Detta material visade sig vara användbart för flera frågeställningar inom de olika projekt hon har arbetat med.
Ett av projekten, det om vissa hästars förmåga att kunna röra sig i passgång, visade sig ge ett verkligt genombrott för forskarna.
Nyligen blev en artikel om den specifika gen som gör det möjligt för hästar att gå i pass, publicerad i den vetenskapliga tidskriften Nature. Upptäckten att en genvariant av DMRT3 är starkt kopplad till ett visst rörelsemönster hos vissa hästraser, var en världssensation som gav genklang över hela världen.
Studierna har gjorts vid institutionen för husdjursgenetik vid Sveriges lantbruksuniversitet (SLU) i Uppsala, i samarbete med forskare vid Uppsala universitet och forskarteam i USA. De olika forskargrupperna i Uppsala hade olika frågeställningar inför studierna, men landade otroligt nog i samma slutsats; att den specifika genen DMRT3 ger ny grundläggande kunskap om hur nervceller i ryggmärgen koordinerar benens rörelsemönster hos hästar, möss och med största sannolikhet andra ryggradsdjur inklusive oss människor.
Forskarna kunde visa att den specifika mutation som förklarar passgång är en förändring av ett enskilt baspar i genen DMRT3 som innebär att det färdiga proteinet blir cirka 30 procent mindre än det normalt ska vara.
Hos häst finns den specifika genvarianten hos bland annat vissa islandshästar, vissa varmblodiga travhästar samt hos andra så kallade gångartsraser, som den amerikanska rasen tennessee walking horse och den sydamerikanska paso fino.
Upptäckten av DMRT3 kommer att få stor betydelse inom såväl travsporten som bland uppfödare av islandshäst och andra gångartshästar. Ett gentest som gör det möjligt att testa hästar i olika åldrar är redan framtaget.
För att göra testet krävs ett hår- eller blodprov från hästen. Testet kan bland annat användas på islandshästar för att kontrollera om avkommor efter hästar som inte kan gå i pass har fått genetiska förutsättningar för denna gångart eller inte. På travhästar kan testet identifiera de hästar som har bäst förutsättningar att kunna trava snabbt utan att gå över i galopp. Kommer det då innebära att dessa hästar blir framtida stjärnor på travbanorna världen över? Att uppfödarna nu får möjlighet att ta fram superhästar?
– Nej, så enkelt är det inte, säger Lisa Andersson. Husdjursavel har alltid handlat om ett urval där man parat en bra hanne med en bra hona, men resultaten blir inte alltid det man hoppas på. Den nyligen identifierade genvarianten ger förutsättningar för snabb trav. Sedan är det många mer faktorer som avgör om en häst kommer att tillhöra den absoluta eliten eller inte.
– Genom gentestet blir nu urvalet mer precist och det menar Lisa Andersson kan gynna hästarnas välfärd. Det kommer att bidra till mer individanpassad träning och matchning än tidigare, vilket kommer att ge bland annat färre skador och minskad utslagning.
Inom Lisa Anderssons studier om ögonsjukdomen MCOA-syndrom är djurskyddsaspekten den stora drivkraften till forskningen. Här handlar det inte om hur hästen kan prestera på tävling utan här ligger fokus på om hästen riskerar att bli blind eller inte.
I botten till problemet ligger en strävan hos hästuppfödare att avla på en viss färg som kallas silver, då både färgen och ögonsjukdomen beror på förändringar i en och samma gen. Silver är vanligt på många raser i USA, såsom Rocky Mountain och Morgan, men finns även i Sverige hos bland annat islandshäst.
– Anlaget till silverfärgen har funnits länge och färgen är efterfrågad. Om avkomman får anlaget från en av föräldrarna ger det vanligtvis små vätskefyllda cystor i ögonen. Om bägge föräldrarna bär på anlaget blir avkomman alltid drabbad i varierande grad, i värsta fall helt blind.
Budskapet från SLU-forskarna är tydligt; undvik att para två hästar som båda bär på anlaget.
I den tredje delen av Lisa Anderssons avhandling, sommareksem hos häst, har forskarna lyckats identifiera en region på arvsmassan som har betydelse för eksemets utveckling, men mer forskning behövs för att identifiera vilken gen som är inblandad. Forskningen lades åt sidan i och med upptäckten av DMRT3, men tas nu upp igen på heltid av en ny doktorand inom samma forskargrupp vid SLU.
– Hela studien om hästars gångarter kommer dock från att vi utnyttjade vissa av de data vi fick fram via eksemprojektet. Så det stora antalet arbetstimmar vi gjorde i laboratoriet gav utdelning för båda projekten, konstaterar Lisa Andersson.
INFORMATION OCH KONTAKT
Fil Mag Lisa Andersson, institutionen för husdjursgenetik, försvarar sin avhandling Equine trait mapping, From disease loci to the discovery of a major gene controlling vertebrate locomotion vid SLU i Uppsala.
Tid: Fredag den 28 september kl 13.00
Plats: Sal B42, Biomedicinskt centrum, Uppsala
Opponent: Professor Matthew Binns, Equine Analysis Inc, Midway, USA
Mer information
Lisa Andersson, lisa.andersson@slu.se, 072-744 88 00
Länk till avhandlingen
Fisk är nyttig mat och flera studier har visat att de som äter fisk har mindre risk för hjärt- och kärlsjukdomar än de som äter väldigt lite fisk eller ingen fisk alls. Samtidigt innehåller en del fisk miljöföroreningar som kan vara ohälsosamma. En sådan, som misstänks kunna öka risken för hjärt-kärlsjukdomar, är metylkvicksilver som finns i olika grad i olika fiskar. Om människor äter fisk med mycket miljöföroreningar skulle det kunna leda till ökad risk för sjukdom, men också om människor är för försiktiga och äter för lite fisk ökar risken för sjukdom.
För att bättre kunna veta vad som är lagom försiktigt har nu forskare vid Umeå universitet i samarbete med bl.a. forskare i Finland undersökt hur risken för hjärtinfarkt beror på hur mycket omega-3-fettsyror och kvicksilver från fisk man har i kroppen. Halterna mättes i blod- och hårprover från personer som tidigare varit med i hälsoundersökningar i norra Sverige och östra Finland. De svenska blodproverna kom från Medicinska biobanken i Umeå. De som fick hjärtinfarkt efter hälsokontrollen jämfördes med personer som inte fick det.
Rönen publiceras nu i tidskriften American Journal of Clinical Nutrition (AJCN). Det visade sig att kvicksilver var kopplat till en ökad risk och omega-3-fettsyror till en minskad risk för hjärtinfarkt. Riskökningen av kvicksilver slog igenom först vid höga nivåer av denna miljöförorening i kroppen och om nivån av de skyddande omega-3-fettsyrorna samtidigt var låg. Balansen mellan nyttiga och skadliga ämnen i fisk är därför viktig. Den här studien gäller miljöföroreningen kvicksilver i fisk. För organiska miljöföroreningar som PCB och dioxin finns en liknande problematik, men om detta har ännu inte någon liknande studie gjorts.
Slutsatsen är enkel: Ät fisk, men undvik den mest förorenade fisken. Livsmedelsverket rekommenderar att man ska äta fisk 2-3 gånger per vecka, men att intag av viss rovfisk (bland annat gädda, abborre, gös), som innehåller mer kvicksilver, bör begränsas. Den här studien ger stöd till de rekommendationerna. Enligt en nyligen genomförd undersökning från livsmedelsverket äter 7 av 10 svenskar för lite fisk.
Det här är en av slutsatserna i en ny doktorsavhandling från Högskolan Väst, Transforming information into practical actions – A study of professional knowledge in the use of electronic patient records in health care practice. Den 21 september disputerade Thomas Winman i pedagogik med inriktning mot arbetsintegrerat lärande. Disputationen var historisk, eftersom det var första gången en sådan hölls i högskolans egen regi. Högskolan Väst fick forskarexamensrättigheter 2011.
Thomas Winman har undersökt användandet av elektroniska patientjournaler på en vårdavdelning för strokepatienter. Journalerna är komplexa informationshanteringssystem med mängder av uppgifter om patienterna. Förutom att fungera som ett stöd i vården används journalerna för administration som att hantera ekonomi, personalbehov och beläggningen på vårdavdelningar. Dessutom är de värdefulla för uppföljningar, kvalitetsutveckling och forskning. För att detta ska vara möjligt måste samma företeelser ges samma beteckning i olika journaler.
Det finns många olika rubriker i journalsystemen, men hur information ska kategoriseras är inte alldeles enkelt. En läkare, en sjuksköterska och en sjukgymnast ser på en patients problem från olika synvinklar. Och stoppar man in något på fel ställe blir det endast tillgängligt för dem som går in och läser under just den rubriken.
– I stort sett allting måste förhandlas och bedömas för att det ska kunna kategoriseras. Det finns väldigt få fenomen som är entydiga, säger Thomas Winman.
Han tar som exempel en strokepatient som har nedsatt rörelseförmåga i höger arm. Som en läkare ser det är kanske detta främst ett neurologiskt problem som har att göra med hjärnskadan. Sjukgymnasten kanske ser problemet främst i ett sammanhang som handlar om möjligheter till aktivitet och träning. Sjuksköterskan kanske fokuserar på patientens möjligheter att äta själv och leva ett självständigt liv.
Saker som handlar om en patients livssituation kan ibland vara väldigt svåra att kategorisera. De passar helt enkelt inte in i någon kategori. Thomas Winman konstaterar att det är en större utmaning än man tror att utveckla elektroniska journalsystem.
KONTAKT
För mer information kontakta Thomas Winman, 0733-97 50 95, thomas.winman@hv.se
