Glioblastom är den vanligaste formen av maligna, elakartade hjärntumörer. De flesta insjuknade är i 65-årsåldern. Prognosen är dålig och majoriteten dör inom ett halvt till ett år. Den palliativa behandlingen går ut på att förlänga överlevnaden och lindra symtomen. För yngre patienter ges vanligen en kombination av cytostatika och sex veckors strålning men för de äldre är det en tuff behandling med risk för biverkningar som sänker livskvaliteten.
– När vi startade vår studie år 2000 fick många ingen behandling alls, eller en komprimerad strålbehandling med högre dagsdoser under kortare tid, säger Annika Malmström, onkolog, doktorand vid Linköpings universitet och försteförfattare till artikeln i The Lancet Oncology.
Som alternativ finns nu ett effektivt läkemedel, Temodal (temozolomid), som ger en ”snäll” behandling med få biverkningar: patienterna tappar inte håret och slipper oftast illamående och trötthet.
I en randomiserad studie ingick 342 personer 60 år eller äldre från sju länder med diagnosen glioblastom, på initiativ av Nordic clinical brain tumour study group. Deltagarna lottades till en av tre behandlingar:
– Strålbehandling i 6 veckor med en dos på 60 gray (standardbehandling)
– Komprimerad strålbehandling i 2 veckor (34 gray)
– Temodal (tabletter) 5 dagar var 4:e vecka.
Under studiens gång följdes tumörutvecklingen liksom patienternas livskvalitet via standardiserade frågeformulär.
– Vi fann att strålbehandling i sex veckor inte i något fall var bättre än de andra alternativen. För patienter över 70 var det bättre att avstå helt från den behandlingen, säger Annika Malmström.
Forskarna undersökte en markörgen i tumörerna, MGMT, med betydelse för valet av behandling. Om MGMT på grund av så kallad metylering är inaktiv, fungerar Temodal som bäst. När genen däremot är aktiv sätter den igång produktionen av ett enzym som reparerar de skador som cytostatikan åstadkommit på tumörcellerna. Detta motverkar effekten av Temodalbehandlingen. För de patienter som strålades spelade MGMT däremot ingen roll. För dem med aktivt MGMT är därför två veckors strålbehandling ett bra alternativ.
Cirka 40 procent av patienterna har den metylerade, inaktiva formen av MGMT. Genom att skicka ett vävnadsprov för analys kan läkaren få besked om vilken form av genen patienten har.
– Det innebär att vi får en större chans att hitta rätt behandling för varje patient, vilket också är en hälsoekonomisk fördel. Våra resultat visar att det är meningsfullt att behandla även de äldsta patienterna. De kan leva längre och må bättre, säger Annika Malmström.
KONTAKT
Annika Malmström 070-3765037, annika.malmstrom@lio.se
Under tusentals år har människan blandat sig i tamhönsens utveckling. Genom att avla på ett fåtal egenskaper som stor muskelmassa och tät äggläggning har vi samtidigt orsakat många andra radikala förändringar i utseende och beteende. En forskargrupp vid Linköpings universitet visar nu hur kammens storlek hos hönan genetiskt hänger ihop med förmågan att lägga många ägg. Resultaten presenteras i den vetenskapliga tidskriften PLoS Genetics.
Jämfört med ursprungliga djungelhöns har tamhönsen större kammar men också kraftigare ben. Det påverkar äggläggningen eftersom hönans benvävnad levererar kalk till äggskalen. Ju större benmassa, desto fler ägg kan hon lägga.
Efter att ha sett en tydlig korrelation mellan kamstorlek och benmassa hos kycklingar från en korsning mellan djungelhöns och tamhöns, satte forskargruppen under ledning av evolutionsgenetikern Dominic Wright upp en studie där sådana kycklingar korsades i flera generationer. På så vis splittras arvsmassan upp i allt mindre regioner, vilket gör att man kan ”mappa” enskilda geners funktion.
I den åttonde generationen fann forskarna ett område som hade stark effekt på kammens vikt, men också på benmassa och fruktsamhet.
Under domesticeringens gång har den genetiska variationen gradvis minskat. Hos tamhöns finns nu ett 40-tal kända små regioner med stabila gener som styr deras typiska egenskaper. LiU-forskarna har nu upptäckt två till varandra kopplade gener som är vad man kallar pleiotropiska: de har inflytande över flera egenskaper samtidigt. Genom att reglera produktionen av brosk påverkar de kammen (som består av brosk rakt igenom) men även bentillväxten (där brosk är utgångsmaterialet) och till slut också äggproduktionen.
– De ursprungliga hönsen har mindre kammar, tunnare ben och lägger färre ägg. När vi människor har avlat på egenskapen att lägga många ägg så har kammen växt automatiskt, säger Dominic Wright.
I naturen är kammen ett exempel på sexuella ornament. Individer, oftast hannar, med de mest imponerande ornamenten favoriseras av honorna och får därmed en talrikare avkomma än konkurrenterna. Hos domesticerade djur har den sexuella – liksom den naturliga – selektionen spelat ut sin roll i och med att det är människan som bestämmer över aveln.
KONTAKT & INFORMATION
Artikel: A sexual ornament in chickens is affected by pleiotropic alleles at HA01 and BMP2, selected during domestication [Ref 1] av M Johnsson, I Gustafson, C-J Rubin, A-S Sahlqvist, K B Jonsson, S Kerje, O Ekwall, O Kämpe, L Andersson, P Jensen och D Wright. PLoS Genetics 8(8) 30 augusti 2012.
Kontakt:
Dominic Wright, assistant professor, AVIAN Behavioural Genomics and Physiology Group, Linköpings universitet
013 281242, 073 6975074, domwr@ifm.liu.se
På 1990-talet skrev Marie Rådbo ett flertal böcker om astronomi för barn och ungdomar, men plötsligt en dag kände hon att hon inte längre ville bidra med ”more of the same”. I stället har det under 2000-talet blivit några böcker för vuxna, samtidigt som Marie även engagerat sig i att nå ytterligare nya målgrupper.
Marie Rådbo har varit med på arenor där publiken vanligtvis inte möter astronomi, till exempel med både Göteborgs symfoniker och Göteborgs kammarkör. Dessutom har Marie medverkat i en vetenskapsteater.
– Men oberoende av uttryckssätt och arena är målet att visa att naturvetenskap är en del av samhället och kulturen, kort sagt en del av livet, samtidigt som jag aldrig gör avkall på den vetenskapliga korrektheten och synsättet, säger Marie Rådbo.
Men trots nya infallsvinklar och nya målgrupper har Marie, ända sedan hon för 35 år sedan började popularisera astronomi, framhållit att det övergripande syftet för henne är att stimulera intresset för naturvetenskap hos barn och ungdomar, och därför kunde hon till sist inte motstå förlagets förfrågan under många år med önskemål om en bok om liv i rymden för just denna målgrupp. Och nu är den klar.
Finns det liv i rymden? är den tredje boken där Marie samarbetar med illustratören Tord Nygren.
– Tord är en mästare på att fånga in den rätta stämningen i sina ”allmänna” bilder – ofta på ett humoristiskt sätt – samtidigt som han närmar sig de strikt vetenskapliga illustrationerna på ett ödmjukt och professionellt sätt. Men som den observante läsaren snabbt upptäcker finns det inte en enda alien i boken, ett förhållningssätt som Tord och jag var rörande överens om. I stället visar jag i boken hur man kan fantisera om rymden och främmande liv utifrån dagens kunskaper, vilket i förlängningen kan stimulera till både vetenskapligt intresse och tänkande.
Temat om liv i rymden är mer aktuellt än någonsin. I ett seminarium på årets bokmässa, Fantasier om rymden lockar till vetenskapligt lärande, samtalar Marie Rådbo och astronauten Christer Fuglesang.
Och en månad innan boken kommer ut i handeln landsatte Nasa en strövare med det passande namnet Curiosity på Mars, och under minst två år ska den enligt planerna ”ströva” omkring på Mars yta och spana efter indikationer på liv.
– Så vem vet vad nytt vi får lära oss om Mars de närmaste åren, nya kunskaper som självklart inte finns i någon bok ännu. Tänk vad härligt att det finns både nya barn och nya målgrupper plus nya kunskaper att ta sig an i framtiden, i bokform eller på annat sätt, säger Marie Rådbo.
– I samverkan med regionens aktörer är MDH med och driver utvecklingen för bättre vård och välfärd för de boende i regionen. Det är också positivt att högskolan nu kan erbjuda utbildning från grund- till forskarnivå inom området, säger Karin Röding, rektor vid MDH.
I regionen bidrar bland annat landstingen i Sörmland och Västmanland, Nyköpings kommun samt Regionförbundet Sörmland till den nya forskarutbildningen. Sju doktorander kommer från Thailand och finansieras av Rangsit University och det thailändska hälsoministeriet. Initialt är 21 doktorander antagna till forskarutbildningen som innebär en satsning på cirka 30 miljoner kronor under fem år.
– Landstingets ambition är att göra den goda vården än säkrare. Att samverka med olika aktörer i forskning och kunskapsutveckling är en förutsättning för framgång. Vi ser det som oerhört positivt att nu kunna etablera ett nära samarbete med MDH även inom forskningsområdet, säger Åke Tegelberg, chef för Kompetenscentrum för god vård vid Landstinget Västmanland.
Landstinget Sörmland anser också att satsningen på den nya forskarutbildningen är viktig.
– För Landstinget Sörmland är satsningen ett bra komplement till vår befintliga forskningsverksamhet. Det ökar regionens attraktionskraft och möjlighet att ligga i framkant, säger Helena Söderquist, tf landstingsdirektör Landstinget Sörmland.
Forskningen som ska bedrivas utgår från de behov som finns i landsting och kommuner. Många av projekten fokuserar på forskning vars resultat och möjliga åtgärder kan plockas direkt in i landstingens och kommunernas verksamhet.
– Det är viktigt med bra samverkan. För forskarna innebär det att de forskar om sådant som är viktigt för patienter och brukare samt för dem som arbetar i verksamheterna. Det gör också att organisationerna får ta del av de senaste rönen. Våra internationella samarbeten bidrar till större förståelse och nya insikter, både för oss i Sverige och för de lärosäten vi samarbetar med, säger Maria Müllersdorf, akademichef vid akademin för hälsa, vård och välfärd.
Exempel på doktorandprojektens inriktning är: psykiatrisk vård, multisjuka äldre, fallprevention för äldre, uppföljning av för tidigt födda, alkoholmissbruk, delaktighet vid hörselnedsättning och hälsoteknik.
Den 5 september hålls den högtidliga invigningen av den nya forskarutbildningen vid Mälardalens högskola i Västerås.
I en gemensam satsning för nyrekrytering och fortsatt förnyelse mottar Institutet för internationell ekonomi vid Stockholms universitet 40 miljoner kronor. Anslagen offentliggörs den 5 september i samband med institutets 50-års jubileum i Aula Magna på Stockholms universitet.
Grundstommen i anslaget, 25 miljoner kronor, utdelas gemensamt av Knut och Alice Wallenbergs stiftelse och Marianne och Marcus Wallenbergs Stiftelse. Regeringen satsar 10 miljoner kronor och Stockholms universitet 5 miljoner.
Under femtio år har forskare vid Institutet för internationell ekonomi (IIES) gjort internationellt uppmärksammade genombrott på många olika nationalekonomiska områden. En av framgångsfaktorerna är en ständig förnyelse av forskningen, som i hög grad har kommit till stånd genom systematisk rekrytering av yngre forskare på den internationella marknaden.
– Stiftelserna är stolta över att stödja verksamheten vid detta internationellt mycket framstående institut, säger Peter Wallenberg jr.
För närvarande är IIES främsta forskning inriktad på politisk ekonomi och makroekonomi. Nya starka områden som institutet satsar på är forskning inom ekonomisk utveckling och klimatfrågor.
– Den här satsningen är oerhört viktig för vårt institut samtidigt som det är inspirerande att få ett brett erkännande av både vår forskning och vår satsning på internationalisering. Anslaget ger institutet fantastiska möjligheter att ge sig in på nya spännande forskningsområden och samtidigt genomföra en generationsväxling bland forskarna, säger Per Krusell, professor vid Institutet för internationell ekonomi, Stockholms universitet.
Den gemensamma satsningen offentliggörs av Kåre Bremer, rektor för Stockholms universitet, i samband två öppna paneldiskussioner om fattigdomsproblemet och klimatproblemet vid IIES 50-årsjubileum. Paneldiskussionerna avslutar respektive påbörjar de internationella konferenserna om fattigdom och klimat som under IIES flagg samlat världsledande ekonomer i Stockholm under en vecka.
– IIES har på ett utomordentligt sätt lyckats med att kombinera internationell forskning av högsta klass med stort engagemang för den svenska samhällsutvecklingen och det är därigenom ett föredöme för många av universitetets institutioner och institut, säger Kåre Bremer.
Stockholms universitet är ett av Europas ledande universitet i en av världens mest dynamiska huvudstäder. Hos oss är fler än 60 000 studenter, 1800 doktorander och 5000 medarbetare verksamma inom det naturvetenskapliga och humanistisk-samhällsvetenskapliga området. En relation med Stockholms universitet är meriterande oavsett om du är student, forskare eller intressent. Hos oss ger utbildning och forskning resultat. www.su.se [Ref 1]
Gravida kvinnor behöver adekvat mödra- och förlossningsvård och tillgången till sådan har ökat i Vietnam. Mödra- och barnadödligheten har emellertid inte minskat i förväntad grad. Trots utbyggd mödravård är mödra- och barna-dödligheten hög, särskilt bland dem med små ekonomiska resurser.
I den första vietnamesiska kartläggningen av skillnader mellan land och stad, när det gäller mödravården, visar Tran Khanh Toan att alltför få landsbygdskvinnor utnyttjar mödravård i den grad som rekommenderas. Avhandlingen läggs fram den 10 september.
De rekommendationer för säker graviditet och förlossning som identifierats följs endast av mindre än en femtedel av kvinnorna på landsbygden.
– I huvudsak beror detta på utbildningsnivån, låg ekonomisk status och att privata vårdalternativ används i stor utsträckning, säger Tran Khanh Toan.
Alla kvinnor, både i landsbygds- och stadsmiljöstudien, använde dock ultraljud i genomsnitt 4,5 gånger under sin graviditet.
Trots att grundutbudet i mödravården och förlossningsvården är tillgängligt på landsbygden och rekommenderas för normalgraviditeter föder de flesta på centralsjukhusen. Användningen av kejsarsnitt ökar, i dag förlöses 38.5 procent av stadskvinnorna med kejsarsnitt. Detta överskrider kraftigt vad som kan förväntas av medicinska skäl.
– Användning av kejsarsnitt är relaterat till goda socioekonomiska förhållanden och dessutom sker det oftare när det gäller kvinnor som är gravida med pojkar. I Vietnam tillmäts pojkar stor betydelse för en familj och man vill göra det man tror kan säkra pojkens hälsa.
Avhandlingen visar att de nationella mödravårdsprogrammen delvis behöver utformas olika för landsbygd och stad. Fokus bör vara att förstärka servicen på landsbygden men även att kontrollera omotiverad användning av teknologi, vilket framför allt handlar om ultraljudsundersökningar och kejsarsnitt speciellt i städerna.
– Det finns ett behov av ökad kunskap och ändring av attityder hos alla involverade, vårdtagare såväl som vårdgivare, slår Tran Khan Toan fast.
År 2009 fick professor Deniz Kirik ett betydande Starting Grant-anslag över fem år från Europeiska Forskningsrådet. Projektet syftar till att utveckla avancerade tekniker för cell- och genterapi vid Parkinsons sjukdom.
– Proof of concept-anslaget är en mycket spännande spin-off och ett direkt resultat av bidraget vi fick under 2009. Pengarna, 150 000 euro, ska gå till att lägga fram en affärsplan tillsammans med experter på området, hantera patent och skaffa licenser. Anslaget sträcker sig över ett år och vi hoppas att vi nästa år kommer ha en stark marknadsmässig strategi att presentera för våra potentiella investerare. Min förhoppning är att den här typen av initiativ ger oss en snabbare väg till kliniken, berättar Deniz Kirik.
Upptäckten som föranlett innovationsbidraget avser finjustering av behandling genom genterapi. I ett exempel, rörande Parkinsons sjukdom, används genterapi för att transportera små, ofarliga virus innehållande dopamininducerande enzymer till den sjuka delen av hjärnan för att återställa produktionen av signalsubstansen dopamin. Ett återkommande problem för forskargruppen har varit att genterapins effekter, efter operationstillfället, inte kunnat anpassas till en sjukdomsbild som ständigt förändras.
– Bidraget ger oss de ekonomiska musklerna för att ta forskningsfynd med unik potential ett steg närmare läkemedelsindustrin, och i förlängningen patienten. Proof of concept-anslaget är också det enda bidraget av detta slag som går till Sverige i år och det är naturligtvis mycket inspirerande för det fortsatta arbetet, säger säger Deniz Kirik.
Projektet: A novel mechanism to regulate gene expression in the brain.
ERC Starting Grant, 2009: Cell and gene therapy based approaches for treatment of Parkinson’s disease: From models to clinics, TREATPD.
Nedladdningsbar bild på Deniz Kirik, sök på Kirik i LU bildbank:
https://bildweb.srv.lu.se/
Kontakt:
Deniz Kirik; Professor i neurovetenskap och forskningsledare för BRAINS Unit vid Lunds Universitet, Tel: 046-222 05 64, Mobil arbete: 0733-822586, Deniz.Kirik@med.lu.se
Hemsida Forskargrupp: http://www.med.lu.se/expmed/brains
Människor och många andra djur kan lukta sig till en lämplig partner. Genom att välja en partner som luktar rätt får barnen ett effektivt immunförsvar. Förklaringen ligger i att varje individs egen doft kan sägas återspegla information om just den individens gener. Genom att hitta den rätta partnern, som matchar just ens egna gener på bästa sätt, ökar man chanserna för att få avkommor med större motståndskraft mot diverse parasitangrepp och andra sjukdomar.
I motsats till många andra djur har fåglar ansetts ha ett dåligt luktsinne, men det finns undantag. Blåpetreller är antarktiska sjöfåglar med ett ovanligt bra doftsinne. De kan känna igen sin partner och sitt bo enbart med hjälp av lukten. Återvändandet till boplatsen sker i skydd av nattens mörker. Nu har en grupp forskare, från bland annat Lunds universitet, visat att dessa fåglar dessutom kan lukta sig till vilken partner som kommer att ge ungarna bredast immunförsvar.
– Undersökningen är ett samarbete mellan forskare här i Lund och forskare i Frankrike. Jag har bidragit med min kunskap om hur man identifierar och jämför gener mellan olika individer, säger Maria Strandh, forskare på biologiska institutionen vid Lunds universitet.
Blåpetreller är långlivade fåglar som lever i monogama förhållanden.
Den 20 april 2010 exploderade oljeriggen Deepwater Horizon i havet söder om USA:s sydkust. Explosionen ledde till elva människors död och en omätbar miljökatastrof.
Charles Woolfson, tidigare professor i arbetssociologi i Glasgow, numera professor vid REMESO, gjorde på 1990-talet en stor studie av världens största oljekatastrof, Alpha Piper. 167 människor miste livet när denna produktionsplattform gick under i Nordsjön 1988.
I en ny studie jämför han nu de två katastroferna och den (bristande) säkerhetskultur som orsakade dem. Han hittar, som han skriver, flera deprimerande likheter. Om de rätta lärdomarna dragits efter Alpha Piper hade olyckan vid Deepwater Horizon aldrig behövt hända, hävdar han.
Woolfson pekar på en grundläggande motsättning mellan säkerhet och lönsam produktion. Vid båda katastroferna finns exempel på kostnadsbesparande beslut som försämrat säkerheten. I fallet Deepwater Horizon inställdes exempelvis ett sista oberoende test av den ödesdigra cementförslutningen. Testet skulle ha kostat 128 000 dollar.
Och Woolfson får oväntat stöd – från USA:s regering, som via sitt justitiedepartement i dagarna lämnat in en stämningsansökan mot BP. Bolagets ord och handlingar vad gäller säkerheten ”skulle inte tolereras ens i ett medelstort företag som producerar varor för ett vanligt köpcenter”, heter det bl.a. i den 39-sidiga anklagelseakten.
Svaga tillsynsmyndigheter som alltför mycket identifierar sig med dem de ska granska är ett annat problem som lyfts fram av Woolfson. Inspektörerna vid USA:s tillsynsmyndighet blev inte bara färre, de saknade också tillräcklig utbildning och blev allt mer beroende av oljeföretagens expertis och information. Detta enligt den nationella kommissionens egen rapport 2011 om Deepwater Horizon. Samma svaghet påpekades efter Alpha Piper. Industrins löften om självreglering, frivillig övervakning och uppförandestandarder torpederade effektivt alla krav på striktare kontroller av säkerhetsarrangemangen.
Rädsla hos de anställda påverkade också den katastrofala händelseutvecklingen i båda fallen, konstaterar Woolfson. På Deepwater Horizon vågade besättningen exempelvis inte ta beslut om att aktivera ett nödsystem som kunde ha begränsat katastrofen.
Industriolyckor ”händer” inte bara, hävdar Charles Woolfson, de är oftast resultat av en svag säkerhetskultur och att företagen systematiskt underlåter att prioritera säkerheten.
Efter båda katastroferna har omorganiseringar och skärpningar av tillsynsmyndigheter och lagar gjorts. Men Woolfson talar om risken för en ”gradvis erosion” som med tiden leder tillbaka till ett försvagat säkerhetstänkande. Vartefter oljan blir allt dyrbarare och mer svåråtkomlig ökar också riskerna när den utvinns.
KONTAKT & INFORMATION
Telefon till Charles Woolfson: 011-363243, e-post: charles.woolfson@liu.se. Studien publiceras 2013 under titeln “Safety failures the offshore oil industry: from Piper Alpha to Deepwater Horizon”, i boken Governance, Change and the Working Environment, Amityville: Baywood Press, USA.
Länk till REMESO
Projektet är en av sju projektidéer som fått stöd av Mistraprogrammet Closing the loop, vilka tillsammans ska utveckla metoder för att ta tillvara avfall från industriprocesser. Syftet är att spara naturresurser, skapa ekonomiskt mervärde och effektivisera industrin. Mistra har ett nytt och intressant koncept för detta program. De sju beviljade projekten koordineras ihop till en helhet som ger synergieffekter.
— Här i Umeå är projektet dessutom ett ypperligt komplement till den strategiska nationella energisatsningen Bio4Energy där ask- och återvinningsfrågor har hög prioritet, säger Rainer Backman, professor i energiteknik och termisk processkemi.
Projektet han ska leda studerar metoder för att upparbeta restprodukter från stålindustrin så att de passar som råmaterial vid cementtillverkning. Projektet är på tre år med en sammanlagd budget på 9.1 miljoner kronor. Mistras stöd är 6.4 miljoner kronor och delas jämnt mellan Umeå universitet och Luleå tekniska universitet. Industriparterna Cementa AB och Merox AB deltar med resterande medel.
Målet är en hållbarare och mindre resurskrävande tillverkning av cementklinker. En ökad användning av restprodukter från stålindustrin leder till en effektivare materialanvändning då befintligt upparbetat material, kalciumoxiden, kan användas två gånger. Genom att använda restprodukter så minskar brytning, uttag och transport av kalksten. Koldioxidutsläpp och energiåtgången förväntas även att minska vid cementklinkertillverkningen. Redan i dag används metallurgiska slagger i cementtillverkningen, men nu gäller det en ordentligt ökad användning och då måste ny forskning till för att säkra produktkvaliteten.
En begränsning för att öka andelen restprodukter som alternativt råmaterial vid cementtillverkning är att den kemiska sammansättningen av huvudelementen i restprodukterna inte är optimala för tillverkning av Portland-cement. Koncentrationen av några spårelement är dessutom högre i restprodukter än i naturlig kalksten.
– Det är därför viktigt att utreda hur spårelementen tas upp i cementklinkern, om utsläppen till omgivningen förändras och hur spårelementen påverkar produktens kvalitet och lakningsegenskaper. En annan aspekt är hur man redan inom stålindustrin kan påverka slaggkvaliteten i gynnsam riktning, säger Rainer Backman.
I forskningsteamet ingår, förutom expertkompetens från industriparterna, professor Dan Boström och Bodil Hökfors vid Umeå universitet samt professor Bo Björkman och Fredrik Engström vid Luleå tekniska universitet.
De övriga sex projekten spänner över ett brett spektra. Ett av projekten ska utveckla metoder att bättre återvinna material från uttjänta fordon. Ett annat av ska undersöka möjligheterna att återvinna fosfor som används bland annat i konstgödsel. Ytterligare projekt handlar om att återvinna plaster och kompositmaterial, slagg från aluminiumåtervinning samt att rena slagg från ståltillverkning så att det ska kunna användas i cementtillverkning.
KONTAKT & INFORMATION
Rainer Backman, institutionen för tillämpad fysik och elektronik
Telefon: 90 786 59 43, 070-980 14 74
E-post:rainer.backman@chem.umu.se
– Eleverna delar lärarnas syn på naturvetenskapens och teknikens viktiga roll i samhället men undervisningen tar inte upp det som eleverna vill lära sig, säger Anders Jidesjö, som disputerar i naturvetenskapernas och teknikens didaktik.
I avhandlingen analyserar han de svenska resultaten i ett världsomspännande forskningsprojekt: ROSE – Relevance of Science Education. Ett 50-tal länder på alla kontinenter deltar i projektet som undersöker vad elever i årskurs nio har för intresse och erfarenhet av naturvetenskap och teknik och vad de tycker om skolans undervisning.
Undervisningen i naturvetenskap och teknik är viktig både för allmänbildningen och för att rekrytera elever till högre utbildning, men Anders Jidesjö menar att skolan betonar rekryteringsbehovet på allmänbildningens bekostnad och att faktakunskaper har en stark tradition.
Avhandlingen bekräftar tidigare forskning som visar att flickors och pojkars intressen skiljer sig åt och att flickor missgynnas i undervisningen. För att råda bot på snedrekryteringen till högre naturvetenskaplig och teknisk utbildning menar Anders Jidesjö att den undervisningen måste utvecklas redan i grundskolan.
Elevernas intressen varierar även beroende på ålder. På låg- och mellanstadiet vill eleverna lära sig grundläggande fakta om till exempel zoologi, medan eleverna på högstadiet är mer intresserade av hälso- och samhällsfrågor.
– På högstadiet pluggar eleverna kolväten, grundämnen och rörelselagar, men deras intressen skulle tas bättre tillvara om det blir tydligt hur kunskaperna används i samhället och om det finns utrymme för att reflektera och diskutera sammanhang, säger Anders Jidesjö.
I avhandlingen använder Anders Jidesjö ett medieteoretiskt perspektiv och visar att ungdomars intressen för naturvetenskap och teknik, som är snarlika i hela västvärlden, stämmer väl överens med innehållet i populära medier som tv-kanalen Discovery.
– Unga människor möter teknik och naturvetenskap även utanför skolan och i media. En starkare koppling till samhällets utveckling och till medierna skulle kunna höja undervisningens kvalitet, säger Anders Jidesjö.
KONTAKT & INFORMATION
Avhandlingens titel är ”En problematisering av ungdomars intresse för naturvetenskap och teknik i skola och samhälle – innehåll, medierna och utbildningens funktion”. Disputationen äger rum den 14 september 2012 kl 10.00 i lokalen K1, Kåkenhus, Linköpings universitet, Norrköping.
Kontakt: Anders Jidesjö, 013-288902, 0703-496746, anders.jidesjo@liu.se
– Fler skadas än vad som framgår av officiell olycksstatistik, säger Anders Wretstrand, trafikforskare vid Lunds Tekniska Högskola och rapportförfattare.
Analyserna visar att bussresenärernas skador inte beror på att bussen kolliderar med något annat fordon – sådana är ovanliga – utan på fallolyckor till och från bussen, i samband med på- och avstigning samt fallolyckor ombord på grund av ryckig körning. Att man skadas på väg till eller från busshållplatsen beror oftast på halkigt eller ojämnt underlag.
Trots att bussen är mer vansklig än bilen för den enskilda individens säkerhet, menar Anders Wretstrand att bussen ändå bättre ur ett samhällsperspektiv.
– Bilisten orsakar skador på andra trafikanter, främst gående och cyklister. De tar också stort utrymme i staden. På så sätt leder bilresandet leder till större negativa, externa effekter.
I sin studie har forskarna gått igenom det nationella trafikskaderegistret Strada, till vilken sjukhusen inrapporterar skadade i trafiken som kommer till landets akutmottagningar för behandling. Där har de tittat både på frekvens och totala kostnader för skadorna. Anders Wretstrand och hans kollegor har begränsat sig till de skånska sjukhusen, men han tror att resultaten också gäller för också övriga Sverige.
Nu hoppas forskarna att deras sammanställning kan bidra till att bussar och kollektivtrafik i staden blir både säkrare och attraktivare. I rapporten ger de förslag på hur det kan gå till.
– Det kan handla om att skapa ett lärande system där man premierar busschaufförer att felrapportera. Ett sådant system skulle bygga på avtal mellan beställare, exempelvis Skånetrafiken, och utförare, vanligtvis bussentreprenören, säger Anders Wretstrand.
– Idag är många busschaufförer hårt pressade och har ingen vinning av att föra information olika slags incidenter vidare.
Andra förslag går ut på att utforma bättre avstigningsplatser invid busshållsplatser för att minska risken för fallolyckor samt ny utformning av bussens interiör, såsom sittplatsernas placering.
– Viktigast är att prioritera bussen i gatumiljön för jämnare hastighet samt att skapa säkrare gångmiljöer för en attraktiv stad.
Rapporten: ”Hur säker är bussen? Skador och risker i samband med bussresor i tätort”
För mer information, kontakta Anders Wretstrand, 0766-32 78 65. Anders.wretstrand@tft.lth.se eller Bengt holmberg, rapportförfattare jämte Anders Wretstrand och professor emeritus i trafikteknik, 046-211 84 84
– Att arbeta med uppdragsutbildning är en del av vår verksamhet och vi kan skräddarsy efter kundens önskemål. Det känns väldigt stimulerande och givande att ge dessa kurser. Det ger mycket kunskap tillbaka, berättar Betty Bergqvist, lärare i datavetenskap vid BTH.
BTH har sedan hösten 2009 samarbetat med Ericsson när det gäller uppdragsutbildning och BTH har genomfört olika kurser i programmering för företaget där mellan 20-30 deltagare utbildats varje gång. Nu i september startar en utbildning igen med hela 40 deltagare. För att det ska vara smidigt för de anställda på Ericsson sker all undervisning på plats på Ericsson, en förmiddag varannan vecka, då BTH:s lärare är på plats.
– Verksamheten på Ericsson i Karlskrona baseras helt på programutveckling och är helt beroende på att kunskaperna inom programmering kontinuerligt vidmakthålls och ständigt utvecklas. Det kursupplägg som Ericsson och BTH tagit fram och genomfört har visat sig vara både effektivt och mycket uppskattat av eleverna. Att näringsliv och skola kan samverka lokalt för att stärka respektive konkurrenskraft regionalt och globalt gör det extra roligt, säger Tor Nilsson, enhetschef och utbildningsansvarig på Ericsson.
KONTAKT
För mer information, kontakta Betty Bergqvist på telefon 0455-38 58 27 eller via e-post: betty.bergqvist@bth.se Se även www.bth.se
– De nya läkemedel som kommit på senare år, så som bortezomib, har ökat överlevnaden i denna svåra och komplexa sjukdom. Dock har heterogenitet i sjukdomsförloppet, behandlingssvar och utveckling av resistens mot aktuella läkemedel, som leder till återfall hos i stort sett alla patienter, gjort det nödvändigt att hitta nya och bättre behandlingar, säger Theocharis Panaretakis, docent i experimentell onkologi, som lett studien.
Myelom förekommer enbart hos vuxna; det är ovanlig före 40 års ålder och de flesta patienter är över 60 år när de får sin diagnos. Sjukdomen kan ligga latent i kroppen i många år, men blir inte farlig eller behandlingsbar förrän patienten börjar uppvisa symptom. Myelomcellerna finns i första hand i benmärgen, och eftersom det är i benmärgen som blodcellerna bildas blir därmed den normala blodbildningen kraftigt störd. Det kan även uppstå ansamlingar av elakartade cancerceller eller tumörer utanför benmärgen och ordet multipelt syftar just på denna spridning.
En vanlig effekt av multipelt myelom är benskörhet och till följd av det benfrakturer och sammanpressade ryggkotor med kraftig ryggsmärta som resultat. Patienterna drabbas också av blodbrist (anemi), trötthet, njursvikt och ofta ökad infektionsbenägenhet.
Den aktuella studien, som publiceras i vetenskapstidskriften Cancer Research, är gjord på cellprover från människa och i möss (cellinjer). De patienter vid Karolinska Universitetssjukhuset som lämnade prover hade fått diagnosen multipelt myelom och hade med några undantag inte genomgått tidigare behandling mot sjukdomen.
Forskarna visar bland annat hur sorafenib genom att förhindra viss aktivitet på proteinnivå framkallar celldöd i humana myelomcellinjer i laboratoriemiljö. Detta sker även när myelomcellerna utvecklat resistens mot bortezomib. Forskarna testade också sorafenib i levande möss och kunde då se att läkemedlet antingen förhindrade eller försenade sjukdomsförloppet. Sammantaget menar forskarna att resultaten stödjer användning av sorafenib i kombination med andra läkemedel vid behandling av multipelt myelom.
I arbetet med studien har även forskargrupper vid Uppsala universitet och Belgien deltagit. Forskningen har utförts med finansiellt stöd av Cancerfonden, Vetenskapsrådet, Cancerföreningen och Åke Wibergs Stiftelse.
KONTAKT & INFORMATION
Publikation: ”Sorafenib has potent anti-tumor activity against multiple myeloma in vitro, ex vivo and in vivo, in the 5T33MM mouse model”, Pedram Kharaziha, Hendrik De Raeve, Charlotte Fristedt, Qiao Li, Astrid Gruber, Per Johnsson, Georgia Kokaraki, Maria Panzar, Edward Laane, Anders Österborg, Boris Zhivotovsky, Helena Jernberg-Wiklund, Dan Grandér, Fredrik Celsing, Magnus Björkholm, Karin Vanderkerken, Theocharis Panaretakis, Cancer Research, online first 4 September 2012, doi: 10.1158/0008-5472.CAN-12-0658.
I Sannäsfjorden, norr om Grebbestad i Bohuslän, har forskare från Göteborgs universitet studerat havsmiljön i innerskärgården och byggt en reningsanläggning för spolvatten från tvätt av bottenmålade båtar i samband med höstupptagningen.
Forskarna har även gett kurser till båtupptagare och till hamn- och miljöansvariga i kustkommunerna. Såväl antalet fritidsbåtar som båttrafiken har kraftigt ökat under de senaste decennierna med tydliga negativa följder för miljön. Bara i norra Bohuslän finns idag runt 25 000 båtplatser.
Forskarna anser därför att det är mycket viktigt att tänka om, kraftigt bromsa den utvecklingen och begränsa utsläppen från fritidsbåtar i våra känsligaste fjordar och skärgårdar.
– Båtarnas giftiga och självpolerande bottenfärger släpper ut både tungmetaller och giftiga ämnen som skall förhindra påväxt på båtarna. Motorbåtarna släpper dessutom ut stora mängder av hälsofarliga kolväten och försurande ämnen i vattnet genom sina avgaser, vilka ökat i takt med att båtarna blivit fler och utrustats med allt kraftigare och mer bränsleslukande motorer, säger Kjell Nordberg som är professor vid Institutionen för geovetenskaper, Göteborgs universitet och som leder projektet.
Fjordar och skyddade innerskärgårdar fungerar som sedimentationsbassänger eller sedimentfällor, där både tungmetaller och organiska miljögifter sedimenterar och blir kvar på bottnarna inne i fjordarna.
Oroande utveckling
Problemen med föroreningar i våra innerskärgårdar och fjordar är speciellt stora i Sverige jämfört med många andra europeiska länder, där kraftigt tidvatten sköljer in nytt friskt havsvatten varje dag.
– Utvecklingen är oroande med tanke på att båtparken hela tiden ökar och blir allt motorstarkare och mer bensinslukande. Läget idag är redan mycket ansträngt, säger Kjell Nordberg.
När maringeologen Kjell Nordberg undersökte olika bottenlager i Sannäsfjorden i Tanum upptäckte han, förutom att halterna av polyaromatiska kolväten och tungmetaller var höga, att det är syrebrist på bottnarna under sommaren i nästan hela fjorden, även på grunt vatten.
– Att detta pågått sedan 1990-talet kunde man se i de ibland svarta sedimenten. Här är det inte mycket som lever på sommaren, säger Kjell Nordberg.
Syrebristen började redan i slutet av 80-talet, samtidigt som trafiken med fritidsbåtar exploderade. Det kan ha bidragit till att det idag nästan inte finns någon bottenlevande fisk kvar i innerskärgården.
– Jag tror inte många båtägare tänker på sambanden mellan utsläppen av avgaser och miljöförstöringen av havet. Bara för att man idag har fler fyrtaktsmotorer så verkar de flesta av oss båtägare tro att allt är lugnt, men så är det inte alls, säger Kjell Nordberg.
Forskarna efterlyser nya sätt att ha båt, som att införa båtpooler och sjösättningsmöjligheter som ligger längre ut i kustbandet, så att inte alla båtägare börjar sin båtflykt med en lång nedsmutsande transportsträcka genom innerskärgården. En annan möjlighet är båthotell och förvaringsplatser på land där båtarna kan ”parkeras” utan giftig bottenfärg när de inte används.
Sannäsprojektet, som pågått i 4 år, är ett samarbete mellan bland annat Göteborgs universitet, Västra Götalandsregionen och Tanums kommun. Reningsanläggningen för spolvatten från båttvätt har också fungerat som en demonstrations- och undervisningsanläggning.
Projektet inleddes med undersökningar av sedimenten längs hela fjorden, vilket nu skall upprepas fyra år senare för att kunna jämföra miljöstatus efter att rening införts vid båtupptagningsplatsen i Sannäs.
För att kroppen ska fungera behöver det vara en balans mellan de celler som bygger upp och de celler som bryter ner benen i vårt skelett. När det gäller sjukdomen infantil malign osteopetros, IMO, fungerar inte de ben-nedbrytande cellerna som de ska. Därför får skelettet inte tillräckligt med hålrum för benmärg och nerver.
– Syn- och hörselnerver trycks ihop, vilket gör barnen blinda och döva. Till slut upphör benmärgen att fungera, och utan behandling dör barnen av blodbrist och infektioner, förklarar Carmen Flores Bjurström. Hon har just lagt fram en avhandling som redovisar en del av forskningen vid Sektionen för molekylärmedicin och genterapi i Lund.
Forskarnas arbete går ut på att hitta alternativ till den enda behandling som idag finns mot IMO, nämligen benmärgstransplantation. Det är en behandling som kan fungera, men som dels är riskabel, dels beroende av att man kan hitta en lämplig donator.
Vid genterapi behövs ingen donator, eftersom man i stället tar ut stamceller från patienten själv. Efter att ha ersatt cellernas ickefungerande gen med en frisk kopia av densamma förs stamcellerna sedan tillbaka till patienten.
Stora förhoppningar har ställts på genterapi som behandlingsmetod, men arbetet har visat sig svårare än väntat. Nu används dock metoden för vissa immunbristsjukdomar, och har också tillämpats på en blodbristsjukdom kallad thalassemi.
– Än så länge är metoden inte riskfri. Eftersom man inte kan styra var den införda genen hamnar, så finns det en viss risk för att den hamnar fel och ger upphov till leukemi. Därför används genterapi bara vid svåra sjukdomar där det inte finns någon bra behandling, säger Carmen Flores Bjurström.
Lundaforskarna har gjort försök med genterapi mot IMO i både patientceller och försöksdjur. Nästa steg är att göra försök på patienter. Försöken kommer troligen att ske vid det sjukhus i Ulm i Tyskland som idag behandlar merparten av de barn i Europa som har IMO.
IMO är en ovanlig sjukdom: i Sverige föds ett barn med sjukdomen omkring vart tredje år. I hela världen förekommer sjukdomen i ett fall på 300 000 födslar. Den är dock vanligare i Costa Rica där 3-4 barn per 100 000 födslar har sjukdomen.
– Men det finns flera andra genförändringar som leder till andra osteopetros-sjukdomar. Om vi lyckas behandla IMO, så kanske det blir möjligt att behandla också dessa andra sjukdomar, hoppas Carmen Flores Bjurström och hennes handledare Johan Richter.
Avhandlingen heter ”Targeting the hematopoietic stem cell to correct osteopetrosis” och läggs fram den 6 sept.
KONTAKT
Carmen Flores Bjurström nås på tel 046-222 0590, 070-86 704 94 eller carmen.flores@med.lu.se , Johan Richter på 046-222 05 87 eller johan.richter@med.lu.se
