Ett hormon som reglerar hunger och kroppsvikt ökar även dödligheten i tunntarmscancer, visar en studie vid Linköpings och Lunds universitet.
Det handlar om peptiden CART – cocaine- and amphetamine-regulated transcript – som nu lanseras som prognosverktyg och tänkbart mål för anti-tumörbehandling.
Studien som presenteras i tidskriften Clinical Cancer Research med Kalle Landerholm som försteförfattare visar att ju mer av peptiden CART som finns i tumören, desto sämre är överlevnaden för patienter med så kallad tunntarmscarcinoid.
Carcinoid är den vanligaste tumörformen i tunntarmen. När den upptäcks är den oftast redan spridd i kroppen, men patienten kan ändå överleva flera år. Det har dock varit svårt att ställa säkra prognoser på sjukdomsförloppet, eftersom det saknas bra markörer för överlevnad.
– Den här studien är den första som visar en sämre överlevnad för patienter med CART-producerande tumörer. Som stöd för detta ser vi också att CART ökar tillväxten och livskraften hos odlade tumörceller, säger Kalle Landerholm, kirurg vid länssjukhuset Ryhov i Jönköping och medicine doktor vid Linköpings universitet.
CART förefaller vara en så kallad hjärn-tarm-peptid som agerar både som en signalsubstans i nervsystemet och som ett hormon. I hjärnan tros den reglera ätande och kroppsvikt, men även vara involverad i belöningssystemet och stressresponsen. I matsmältningsorganen fungerar CART som ett hormon och reglerar i sin tur bland annat frisättning av andra hormoner.
KONTAKT
Kalle Landerholm +46-36-321000, kalle.landerholm@lj.se
Nils Wierup +46-40-391414, nils.wierup@med.lu.se
Artikel: Expression of cocaine- and amphetamine-regulated transcript is associated with worse survival in small bowel carcinoid tumors av Kalle Landerholm, Liliya Shcherbina, Sture E. Falkmer, Johannes Järhult och Nile Wierup. Clinical Cancer Research 1 juli 2012.
Vid berörning och massage utsöndrar kroppen oxytocin – en sorts ”kärlekshormoner” som kroppen bland annat använder för att starta förlossningar.
Forskare vid Sahlgrenska akademin och Universitetet i Oslo kan i en ny studie visa att personer som får en nässpray innehållande oxytocin också ökar sin förmåga att tolka ansiktsuttryck, och därigenom andra människors känslor.
I studien fick 40 friska studenter vid universitetet i Oslo antingen en spray gjord på saltvatten eller en spray innehållande oxytocin.
Försökspersonerna fick därefter studera bilder på arga, glada respektive neutrala ansiktsuttryck.
–Försöken visade att oxytocin förstärkte försökspersonernas tolkning av känslouttrycken, så att personer som fick oxytocinspray uppfattade de arga ansiktena som argare och de glada ansiktena som gladare, säger Dan-Mikael Ellingsen, doktorand vid Sahlgrenska akademin.
Studien, som publiceras i tidskriften Social Cognitive & Affective Neuroscience och som stöds av svenska och norska Vetenskapsrådet, konstaterar att de personer som har sämst förmåga att tolka olika ansiktsuttryck också var de som förbättrade sig mest när de fick oxytocinspray.
– Det är med andra ord de som behöver det mest som har mest hjälp av oxytocin, säger Dan-Mikael Ellingsen.
Många av bilderna uttryckte mer sublima känslor, på en nivå som vår hjärna har förmåga att registrera utan att vi själva är medvetna om det. Enligt Dan-Mikael Ellingsen tycks oxytocin hjälpa oss att identifiera dessa mer svårtolkade känslouttryck.
–Baserat på våra och andras tidigare forskningsresultat tror vi därför att oxytocin kan vara en bra tilläggsbehandling för personer med psykisk sjukdom. Det kan inte bota en psykisk störning, men nästan alla psykiska störningar innebär en nedsatt förmåga att känna igen andra människors känslor, och kan du öka den förmågan fungerar du förmodligen bättre i sociala sammanhang, säger han.
Dan-Mikael Ellingsen och hans kollegor vill nu gå vidare och undersöka om oxytocin också kan fungera som en kompletterande behandling för narkotikamissbrukare.
– Bristande förmåga att tolka sociala signaler är en viktig faktor för narkotikamissbrukare. Om våra antaganden stämmer kan oxytocinspray vara en enkel, kompletterande behandling inom narkomanvården.
Kan vanliga människor ha nytta av oxytocinspray?
– Det är tveksamt. Personer som redan var bra på att läsa andra människors emotionella uttryck fick inte bättre resultat efter att ha fått oxytocin, säger Dan-Mikael Ellingsen.
Artikeln Oxytocin enhances pupil dilation and sensitivity to “hidden” emotional expressions publiceras i Social Cognitive & Affective Neuroscience. För kopia av artikeln använd kontaktuppgifter till Dan-Mikael Ellingsen nedan.
FAKTA
Oxytocin produceras i hypotalamus i hjärnan. Kroppen använder hormonet bland annat för att starta en förlossning och dra ihop livmodern efter födseln, och det används idag som hjälp vid amningsproblem. Forskning har visat att oxytocin spelar en viktig roll i det sociala beteendet hos många arter, till exempel när det gäller omsorg för avkomman. Flera studier tyder också på att oxytocin har en positiv effekt på autism, både genom att minska repetitivt beteende och genom att öka förmågan att förstå andras känslouttryck.
KONTAKT
Dan-Mikael Ellingsen, institutionen för neurovetenskap och fysiologi vid Sahlgrenska akademin, Göteborgs universitet 076 774 30 47 dan-mikael.ellingsen@neuro.gu.se
De extremt varma perioderna på Arktis överensstämmer väl med tidsrymder då delar av Antarktis var isfri och också hade ett mycket varmt klimat vilket tyder på starka kopplingar mellan halvklotens klimatsystem. Att polarregionerna är mycket mer sårbara vid förändringar än vi trott förut, är en slutsats som forskarna kunnat dra.
Under våren 2009 lyckades ett arbetslag på 40 personer ta upp 310 meter djupt sediment i sjön El’gygytgyn i nordöstra ryska Arktis. Sjön bildades för 3,6 miljoner år sedan när en enorm meteorit slog ner och tryckte ut en krater med en radie på 18 kilometer. Sedan dess har sjöbotten byggts på med sediment. Meteoriten slog som tur var ner på en av de få platser i Arktis som inte eroderats av kontinentala glaciärer, vilket har gjort att den lämnats häpnandesväckande kontinuerlig och ostörd genom historien. Sediment från denna sjö går därför 30 gånger längre bakåt i tiden än den ispropp som tagits på Grönland (utifrån vilken vi drar många slutsatser om vårt tidigare klimat) som ”bara” täcker de senaste 123 000 åren.
Nu ges alltså möjlighet att gå tillbaka 3,6 miljoner år tillbaka i tiden för att rekonstruera klimatet, varav forskarna nu avverkat två tredjedelar. Sedimenten från El’gygytgyn reflekterar klimat- och miljöhistorien i Arktis med stor känslighet. De fysikaliska, kemiska och biologiska egenskaperna av sedimenten matchar kända istids- och värmetidsmönster. Det som är slående är hur vissa värmeperioder har varit exceptionellt varma, mycket över genomsnitten vid normala klimatcykler.
– Den biologiska aktiviteten, mätt som biogent kisel, har visat sig vara starkt kopplat till det tidigare klimatet. Vid extremvärmeperioderna såg vi mycket hög biologisk aktivitet i sjön, säger Peter Rosén, institutionen för ekologi, miljö och geovetenskap, verksam vid enheten CIRC i Abisko.
Roséns och tidigare Umeåforskaren Hendrik Vogels roll i projektet har varit att utveckla och applicera en ny, snabbare och mer pålitlig metod för att bestämma mängden biogent kisel i sedimentet. Metoden heter Fourier Transform Infraröd spektroskopi (FTIRS) och har utvecklats tillsammans med Per Persson vid kemiska institutionen. Tillsammans med röntgenfluorescens (XRF) har FTIRS använts för att rekonstruera den biologiska aktiviteten i sjön.
Fyra varma faser analyserades i detalj: den nuvarande värmetiden Holocene och en värmetid för 125 000 år sedan som visat sig relativt ”normala” jämfört med de två ”exceptionella” värmetiderna för omkring 400 000 respektive 1,1 miljoner år sedan. Enligt pollenbaserad klimatrekonstruktion var sommartemperatur och årlig nederbörd under “exceptionella” värmetider omkring 4-5 grader högre och cirka 300 millimeter blötare än “normala” värmetider. Under de förhållandena är det praktiskt taget omöjligt att Grönlands istäcke skulle ha existerat i sin nuvarande form på den tiden.
Simuleringar i en klimatmodell visar att den höga temperaturen och nederbördsmängden inte enbart kan förklaras av hur jorden påverkas av orbitala parametrar eller variationer i atmosfäriska växthusgaser, vilket geologer brukar se som de viktigaste drivande faktorerna för istid- och värmetidsmönstren. Det finns ytterligare klimatfaktorer att räkna med.
Forskarna tror att den utlösande faktorn för extremt varma värmetider kan finnas i Antarktis. Tidigare har forskare inom det internationella ANDRILL-programmet funnit återkommande intervall då den Västantarktiska polarisen var avsmält (längsta ispropparna från Antarktis är 1,1 miljon år gamla). Denna studie visar att några av dessa tillfällen matchar anmärkningsvärt väl med de extremt varma mellanistiderna i Arktis.
Forskarna kommer vidare att testa kopplingarna i klimatsystem mellan polerna på norra och södra halvklotet.
– Våra nya rön kan få global betydelse med tanke på de tecken som kan skönjas på en kommande kollaps av havsisen runt den Antarktiska halvön och kanterna av västantarktiska inlandsisen där avsmältning sker med accelererande fart, säger Peter Rosén.
KONTAKT OCH INFORMATION
Originalpublikation:Melles, M., Brigham-Grette, J., Minyuk, P.S., Nowaczyk, N.R., Wennrich, V., DeConto, R.M., Anderson, P.M., Andreev, A.A., Coletti, A., Cook, T.L., Haltia-Hovi, E., Kukkonen, M., Lozhkin, A.V., Rosén, P., Tarasov, P., Vogel, H., Wagner, B. 2012: 2.8 Million Years of Arctic Climate Change from Lake El’gygytgyn, NE Russia. Science.
Om Peter Roséns forskning:
http://www.emg.umu.se/english/about-the-department/staff/rosen-peter
Peter Rosén
Telefon: 0980-400 43, E-post: peter.rosen@emg.umu.se
Martin Melles
Telefon: +49-221-470-2262 (kontor), +49-160-719-2657 (mobil), E-post: mmelles@uni-koeln.de
– För att se vilka effekter idrotten har, undersökte vi hur ungdomar förändras när de börjar eller slutar med idrott, säger Metin Özdemir, som tillhör Center for Developmental Research, CDR vid Örebro universitet.
Tidigare undersökningar har jämfört idrottande och icke-idrottande ungdomar vid ett tillfälle men för att få en tydlig uppfattning om orsak och verkan har forskarna följt över 400 ungdomar mellan 12 och 16 år under tre år. De fokuserade på sex olika faktorer som spelar en viktig roll för ungdomars utveckling – depression, självkänsla, skoltrivsel, frånvaro, brottslighet och alkohol.
Många fördelar
Resultaten visar att det finns många fördelar med att delta i organiserad idrott – det vill säga där det finns vuxnas närvaro, regelbundna och schemalagda träffar och utvecklande aktiviteter. Ungdomarna, som idrottar i en förening, mår bättre både psykiskt och fysiskt.
– Våra resultat visar att ungdomar som börjar med en idrott vänder sin utveckling. Depressiva symptom minskar markant och ungdomarna får en bättre självkänsla. De trivs bättre i skolan och undviker att hamna i problem med lagen.
– När vi jämförde dem med ungdomar som lägger av med idrotten såg vi det motsatta. Ungdomar som slutade med idrott fick i större utsträckning problem med depression, alkohol och brottslighet. De uppvisade till och med sämre resultat än ungdomar som aldrig hade idrottat, säger Metin Özdemir.
Undvika framtida problem
Det är viktigt att försöka förhindra problem i unga år annars är risken stor att de utvecklas till allvarligare problem i vuxen ålder. Depressiva symptom och dålig självkänsla i unga åldrar kan ha stor betydelse för hur den mentala hälsan utvecklas senare i livet och trivseln i skolan påverkar ungdomars framtida karriärer. Detsamma gäller ungdomsbrottslighet som ofta är relaterat till senare kriminella beteenden.
En undersökning från Statistiska centralbyrån, SCB, visar att cirka 20 procent av ungdomar mellan 16 och 24 år lider av ångest, oro, eller sömnproblem och rökar, snusar eller är överviktiga.
– Det är starka skäl till att samhället bör uppmuntra barn och ungdomar att idrotta, avslutar Metin Özdemir.
INFORMATION OCH KONTAKT
En artikel om studien, som Metin Özdemir har gjort tillsammans med professor Håkan Stattin, ingår i antologin Är idrott nyttigt? utgiven av SISU.
För mer information kontakta: Metin Özdemir: 019-301246, 070-5781156, metin.ozdemir@oru.se
Energi från solen är en i stort sett obegränsad resurs. Den stora fördelen med just termiska solkraftverk är att elproduktionen blir jämnare och mer förutsägbar eftersom värmen kan lagras. Det passar dessutom elsystemet som det ser ut idag, vilket gör att övergången till ett förnybart system kan gå snabbt.
– Jag tror att solkraft kommer att bli en mycket betydelsefull teknik i framtiden, säger chalmersforskaren Erik Pihl.
För att kunna ersätta fossila bränslen måste de alternativa energisystemen bli mer storskaliga. Vissa förnybara tekniker som vindkraft och solceller begränsas av att de är beroende av sällsynta material som indium och jordartsmetaller. Men termiska solkraftverk lider inte av samma problem. Det visar Erik Pihl och hans forskarkollegor i den första grundliga studien som gjorts av solkraftverk, i samarbete med två stora solenergibolag, Cobra i Spanien och eSolar i Kalifornien.
Liten mängd sällsynta material
Termiska solkraftverk byggs till största delen av järn, aluminium, glas och sten. Det går bara åt en liten mängd sällsynta material. I vissa solkraftverk används smält salt som ett värmelager, vilket gör att det kan köras på kvällen och natten också. Salt produceras i relativt begränsad mängd idag, men det skulle gå att fördubbla produktionen utan några större problem, menar Erik Pihl.
Tillgången på silver kan också begränsa produktionen av solkraftverk och silver är det enda material som skulle behöva bytas ut direkt, menar Erik Pihl. Silver används idag till de reflekterande ytorna, speglarna, som används i solkraftverk. Det produceras för lite silver i världen, men hittills har man lyckats få ihop ekvationen genom att använda silver som redan utvunnits och därmed gjort sig av med de stora silverreserver som fanns. Det finns studier som visar att det går att byta ut silvret i solkraftverken mot aluminium, även om effektiviteten på speglarna då sjunker med cirka fem procent.
Solkraft i Mellanöstern ger el i Europa
Under 1990-talet var intresset för termisk solkraft näst intill obefintligt, men under 2000-talet har tekniken fått en renässans. Idag används termiska solkraftverk i Spanien, USA, Australien, Egypten och Indien. Europeiska bolag tittar på möjligheten att investera i solkraftverk i mellanöstern och norra Afrika, för att sedan leverera el till hela Europa.
Erik Pihl tror på en kombination av olika tekniker för att tillgodose framtidens behov av energi.
– Solceller, vindkraft och termisk solkraft fyller olika nischer i elsystemen. I Sverige ger vindkraft mycket energi på vintern när det är mörkt, kallt och blåsigt. Solceller ger istället som mest mitt på dagen. Den termiska solkraften kan fylla i luckorna eftersom den kan lagra värme.
Ekonomiskt stöd krävs
Termisk solkraft fungerar givetvis bäst i riktigt varma och torra länder. För att solkraften ska börja användas i större skala, menar Erik Pihl att politikerna måste våga fatta beslut om att avsätta plats för att dra upp högspänningsledningar till mer nordligt belägna länder. Dessutom behöver tekniken ekonomiskt stöd för att utvecklas. Det blir ett steg på vägen för att nå målen för koldioxidreduktion, och samtidigt blir tekniken billigare.
Även om det inte kommer att byggas några solkraftverk i Sverige har vi ett kunnande som går att sälja.
– Nästan samtliga av de turbiner som levereras till termiska solkraftverk byggs av Siemens i Finspång, och ABB är duktiga på överföringstekniken för att kunna bygga kraftverk långt bort.
Fakta
Termisk solkraft produceras genom att solstrålningen koncentreras mot en punkt genom speglar eller parabolsystem. Värmen används för att hetta upp vätska som sedan driver en ångturbin och en generator för elproduktion.
INFORMATION OCH KONTAKT
Studien Material constraints for concentrating solar thermal power är publicerad i tidskriften Energy och författad av Erik Pihl, Duncan Kushnir, Björn Sandén och Filip Johnsson.
Erik Pihl, e-post: pihle(snabel-a)chalmers.se, tel 031-772 14 48, 073-600 49 16
Projektet kommer att utföras i båda miljöerna och ledas gemensamt av professor Christer Nordlund vid USSTE och professor Karl Grandin, som är föreståndare för Centrum för vetenskapshistoria. Projektet inbegriper också arbete med en teknik- och vetenskapshistorisk konferens, som kommer att genomföras vid Umeå universitet våren 2013. Planer finns för att utveckla samarbetet mellan USSTE och Centrum för vetenskapshistoria ytterligare, då inom ramen för ett större nationellt forskningsprogram kring det moderna kunskapssamhällets framväxt och utmaningar.
KONTAKT
Christer Nordlund, +46 90 786 97 33, christer.nordlund@idehist.umu.se
Karl Grandin, +46 8 673 96 16, karl.grandin@kva.se
Mittuniversitetet kommer nu att gå ut till skolorna i Västernorrland, norra Hälsingland och Jämtland med uppmaningen att komma in med projektförslag.
– Vi kommer att använda Mittuniversitetets kompetens och resurser dels för att bistå skolorna i deras utvecklingsarbete, dels för utvärdera arbetet och ge erfarenheterna spridning, säger Anders Söderholm, rektor på Mittuniversitetet. Det här är ett exempel på hur universitetet kan samverka med samhälle och näringsliv för att få till stånd en regional utveckling.
Initiativet till projektet kommer från föreningen Mitt Norrland Utbildning, MNU. Föreningen har bildats av kommuner och företrädare för näringslivet i Jämtland och Västernorrland och har till syfte att utveckla utbildning och kompetens i regionen.
– I näringslivet blev vi bekymrade över att Jämtland och Västernorrland hade en lägre utbildningsnivå än andra delar av landet och att alltför få av studenterna på Mittuniversitetet kommer från och stannar i regionen, säger Björn Lyngfelt, ordförande i Mitt Norrland Utbildning. Vi kommer från näringslivets sida att engagera oss i de här skolutvecklingsprojekten med målet att utveckla Världens bästa regionala utbildningssystem. Varför skulle vi sätta ribban lägre?
INFORMATION OCH KONTAKT
Anders Söderholm, rektor Mittuniversitetet, 070-322 86 40
Björn Lyngfelt, ordförande Mittnorrland Utbildning, 070-626 82 23
Medlemmar i Mittnorrland Utbildning är Mittuniversitetet, SCA, AB Persson Invest, Metso Paper, Länsförsäkringar Jämtland, Diös Fastigheter, Jämtkraft, Saab Östersund, Sundsvalls och Östersunds kommuner, Länsstyrelsen i Västernorrland, Regionkommittén i Jämtland samt Handelskammaren Mittsverige.
– Vi ser en 54-procentig riskminskning hos dem som fick de aktiva preparaten jämfört med kontrollgruppen som fick sockerpiller. Det är anmärkningsvärt höga siffror, säger Urban Alehagen, överläkare och docent i kardiologi vid Linköpings universitet.
Det har sedan tidigare varit känt att både selen och coenzym Q10 motverkar den oxidativa stress som är ett kännetecken för patienter med hjärtsvikt. Men för att få en bra effekt behövs båda dessa substanser, och den studie som nu publiceras i tidskriften International Journal of Cardiology är den första i sitt slag i världen.
443 personer med en snittålder på 78 år, alla boende i Kinda kommun i Östergötland, rekryterades till studien. Efter en hälsokontroll med bland annat ultraljudsundersökning av hjärtfunktionen delades deltagarna i två grupper. Den ena fick fyra kapslar med Q10 och selen om dagen utöver sina vanliga mediciner, den andra fick placebo, det vill säga verkningslösa kapslar och fungerade som en kontrollgrupp. Studien var dubbelblind viket innebär att varken deltagarna eller forskarna visste vilka som fått vad förrän den avslutades efter fyra år.
Under tiden hade halva gruppen fallit bort av olika skäl. Av de återstående hade knappt 6 procent av dem som fått aktiva substanser avlidit, jämfört med 12 procent i kontrollgruppen. Bland de överlevande kunde man dessutom se en bättre hjärtfunktion och en lägre nivå av hjärtstressmarkörer i gruppen som fått aktiva substanser.
Urban Alehagen är glad och överraskad av resultaten, men vill ändå vara försiktig i tolkningen.
– Trots att vi haft 443 deltagare och genomfört en ovanligt lång intervention är detta en liten studie som behöver följas av fler.
Länk till artikel: Cardiovascular mortality and N-terminal-proBNP reduced after combined selenium and coenzyme Q10 supplementation. A 5-year prospective randomized double-blind placebo-controlled trial among elderly Swedish citizens [Ref 1] av Urban Alehagen, Peter Johansson, Mikael Björnstedt, Ulf Dahlström och Anders Rosén. International Journal of Cardiology online 25 maj 2012.
KONTAKT:
Urban Alehagen, urban.alehagen@liu.se
Anne Kauns doktorsavhandling visar att ungas samhällsintresse i Estland inte ryms inom de traditionella partipolitiska formerna utan är allt oftare kopplat till deras medievanor.
– Det är främst på internet som ungas engagemang visar sig och det tar sig andra uttryck än den snäva partipolitiken. De bloggar och diskuterar samhällsfrågor i olika forum. De är ofta lekfulla – de skämtar till exempel om finanskrisen. De skriver om fotboll och konstruerar en nationell identitet utan ett officiellt statligt upplägg. De är lekfulla samtidigt som de knyter an till en politisk offentlighet på ett frivilligt och roligt sätt, säger Anne Kaun.
Öppna upp för dialog
De väljer att debattera på nyhetssajter men samtidigt finns en tveksamhet till kommentarerna, eftersom det många gånger är främst extrema åsikter, som är representerade.
– Läsare upplever att människor ofta skriker ut sin åsikt snarare än att öppna upp för en dialog mellan medborgare. Trots detta vill man undvika att begränsa yttrandefriheten, eftersom Sovjettidens hårda statliga kontroll har satt sina spår, säger Anne Kaun.
Anne Kauns resultat visar dessutom att många unga människor i Estland är kritiska till de traditionella massmedierna. En del litar främst på vänner och familj när det gäller information om politik och samhället.
– Det finns tecken på att medierna inte har den allomfattande makt som de ofta tillskrivs.
Kan bli problem
Anne Kaun har i sin avhandling gjort en systematisk genomgång av olika sorters medborgerliga praktiker i det samtida Estland och hon pekar på olika problem som uppstår mellan det gamla och det nya.
– Det kan bli problem med dagens representativa demokrati om det är så att unga engagerar sig på andra sätt än i de institutioner som följer med denna form av demokrati. Det måste finnas möjligheter för dessa olika former av engagemang att mötas, avslutar Anne Kaun.
KONTAKT
För mer information kontakta Anne Kaun: 08-608 47 91, anne.kaun@sh.se
Resultaten publiceras i julinumret av Journal of Studies on Alcohol and Drugs. Studiens författare är Thor Norström, professor i sociologi vid Stockholms universitet och Hilde Pape, forskare vid det norska alkoholforskningsinstitutet SIRUS.
1992 svarade 1800 norska 14-17 åringar på frågor om hur ofta de drack sig fulla. 2005 deltog samma personer, som nu var 27 till 30 år, i en ny undersökning om dryckesvanor och alkoholproblem.
– Vi fann att ju oftare man drack sig full som tonåring, desto större var risken för att man utvecklat ett riskabelt dryckesmönster som ung vuxen. Trots detta kan man knappast säga att unga människors dryckesvanor är särskilt stabila, säger forskaren Thor Norström.
Resultaten visar att majoriteten (63 procent) av de tonåringar som ofta drack sig fulla inte hade något riskabelt dryckesmönster som unga vuxna. Omvänt fann forskarna att de flesta (55 procent) av de unga vuxna med ett riskabelt dryckesmönster inte drack alls som tonåringar.
– Dessa resultat är överraskande eftersom mycket av tidigare forskning inom området ger intrycket att de som dricker mycket i tonåren också är de som får alkoholproblem som unga vuxna, säger Thor Norström.
Begränsade långtidseffekter
Åtgärder mot tonårsdrickande är viktiga för att bekämpa akuta skador, som olyckor och våld. Men många av dessa insatser har ofta det långsiktiga målet att också begränsa problemdrickande senare i livet.
– Våra resultat tyder dock på att insatser mot tonårsdrickande har liten effekt på lång sikt, säger forskarna bakom studien. Även om man skulle lyckas att helt stoppa all ungdomsfylla, skulle minskningen av problemdrickande senare i livet bli ganska liten, uppskattningsvis 10-15 procent. Dessutom är det knappast möjligt att stoppa all ungdomsfylla, så den faktiska effekten skulle alltså bli ännu mindre av sådana riktade insatser, säger Thor Norström.
Enligt forskarna bör man i stället prioritera generella förebyggande åtgärder riktade mot hela ungdomsgruppen, och inte bara mot dem som dricker mest. På så sätt minskar man också risken för att alla de ungdomar som dricker lite eller inte alls trappar upp sitt drickande. Generella åtgärder som har visat sig vara effektiva är strikta åldersgränser, höga alkoholskatter och begränsningar i antalet utskänkningsställen och deras öppettider.
KONTAKT
Thor Norström, professor i sociologi och alkoholforskare, Institutet för social forskning (SOFI) vid Stockholms universitet,
Tel: 08-16 23 14
Mobil: 070-710 35 71
E-post: totto@sofi.su.se
Norström, T. & Pape, H. (2012) Associations between adolescent heavy drinking and problem drinking in early adulthood: implications for prevention. Journal of Studies on Alcohol and Drugs, 73: 542–548.
Encell, Nationellt kompetenscentrum för livslångt lärande vid Högskolan för lärande och kommunikation i Jönköping välkomnar Swedish Interactive Research Association (SIRA) som ny samarbetspartner.
Det pågår stora förändringar på utbildningsområdet i Sverige. En viktig del i denna förändring är att knyta arbete och utbildning närmare varandra. Utbildningarna ska bli mer relevanta för dagens arbetsmarknad samtidigt som forskning och utbildning får en nära anknytning till den snabba utvecklingen i samhället. Att på olika sätt kombinera teoretisk och praktisk kunskap är viktigt både utifrån företags- och utbildningsperspektiv.
Vid Högskolan i Jönköping finns Nationellt kompetenscentrum för vuxnas lärande – Encell. Encell har nu inlett ett nära samarbete med Swedish Interactive Research Association (SIRA), som är en mötesplats för forskare som arbetar med interaktiv forskning.
– En viktig del i Encells arbete är samverkan med det omgivande samhället. SIRA:s nätverk är ett fantastiskt forum där forskare och praktiker fördjupar kompetensen kring hur samverkan kan genomföras på bästa sätt. Dessutom kan Encell erbjuda ytterligare en kanal för att föra ut det arbete som görs av individer som är med i SIRA, säger Cecilia Bjursell, centrumledare för Encell.
SIRA är en mötesplats för forskare och praktiker som arbetar med eller är intresserade av att arbeta med interaktiv forskning. Interaktiv forskning bedrivs i nära samverkan mellan forskare och det omgivande samhället. Alla som är intresserade av interaktiva forskningsmetoder är välkomna som nya medlemmar. Medlemskapet är kostnadsfritt. SIRA planerar bland annat att arrangera olika aktiviteter på konferensen Högskola och samhälle i samverkan – HSS den 15-17 maj 2013.
Encell – Nationellt kompetenscentrum för livslångt lärande – har på uppdrag av regeringen ett övergripande nationellt ansvar för forskning och kunskapsspridning om vuxnas lärande i partnerskap och nätverk. Encell bildades 2001 och har Stiftelsen Högskolan i Jönköping som huvudman och Högskolan för lärande och kommunikation (HLK) som värdorganisation. Till Encell finns knutet en styrelse, en nationell referensgrupp, samt internationella rådgivare.
Siffran är högre än för de flesta andra typer av partiklar. Exempelvis fastnar ”bara” 20 procent av en annan sorts partiklar från vedrök och annan biomassaförbränning. En förklaring är att dieselsot är mindre partiklar och därmed kan tränga längre ner i lungorna där de fastnar. Studien är gjord på dieselpartiklar (vilka huvudsakligen består av sot) och publiceras nu i juni i Journal of Aerosol Science. Tio friska personer ingick i studien.
– För att forskare ska veta vilka doser sot vi får i oss av det vi exponeras för, och myndigheter kunna fastställa väl underbyggda gränsvärden för sotpartiklar i utomhusluften kan sådana här resultat vara till stor hjälp, säger Jenny Rissler, forskare i aerosolteknologi vid Lunds Tekniska Högskola och den som publicerat studien.
I populationsstudier har andra forskare kunnat se att människor som bor i områden med höga sothalter i högre grad både drabbas av sjukdomar i luftvägarna samt hjärt- och kärlsjukdomar. Men eftersom det saknas entydiga bevis för att det är just sotet som är boven i dramat, har myndigheterna hittills inte velat besluta om några riktlinjer.
– Idag finns inget gränsvärde specifikt för sotpartiklar i luften, vilket är synd. Sot i luften är ju kopplat till både lungcancer och andra sjukdomar, säger Jenny Rissler.
Men Jenny Rissler kan tänka sig att det i framtiden ändå blir gränsvärdena för även sot, med tanke på att WHO nyligen klassade om dieselavgaser från ” troligen cancerframkallande” till ”cancerframkallande”.
Sotpartiklar är inte bara kopplade till hälsoeffekter utan bidrar också till ett varmare klimat. Andra typer av aerosolpartiklar kan paradoxalt nog vara delvis önskvärda eftersom de har en kylande effekt på klimatet och därmed dämpar koldioxidens uppvärmande effekt.
– Men sotrök är svart och absorberar ljus för att sen agera värmande. Därför vore det dubbelt bra att minska den, anser hon.
Härnäst kommer Jenny Rissler att studera individvariationer för lungdeponering och exponera celler för sot. Hon håller även på att vidareutveckla metoder att mäta partiklars ytarea, eftersom det visat sig vara ett viktigt mått när det gäller partiklars skadlighet.
Bakgrund: Varje gång vi andas får vi i oss små luftburna partiklar, så kallade aerosolpartiklar. Vissa är naturliga, andra orsakade av människan. Till den senare kategorin hör sot, som bildas vid förbränning från kraftverk till småskalig vedeldning och oskyldiga stearinljus. En annan vanlig sotkälla är avgaser från dieselmotorer, även om moderna dieselbilar har fått kraftigt reducerade utsläpp genom effektiva filter. Skärpta utsläppsregler gällande diesel-lastbilar kommer år 2014.
För mer information, kontakta Jenny Rissler, 046-222 05 34 (vk till mobil) jenny.rissler@design.lth.se.
Företagsekonomi vid Internationella Handelshögskolan i Jönköping (JIBS) har fått två olika typer av forskningsanslag från Jan Wallanders och Tom Hedelius Stiftelse, bland annat 2 miljoner kronor till ett projekt.
Två personer tilldelas stipendium för vidare forskning vid JIBS, så kallade post-doc-tjänster. Magdalena Markowska och Marcus Plate tilldelas Wallanderstipendium från Handelsbankens forskningsstiftelse. Detta innebär forskning på heltid under tre års tid med start 1 juli.
– Vi är mycket glada för att två väldigt duktiga forskare från JIBS får dessa stipendier. Utav totalt tio utdelade Wallanderstipendium i Sverige går två till JIBS och ytterligare ett går till Maria Norbäck som ju disputerat på JIBS, säger Tomas Müllern, professor i företagsekonomi och sektionsansvarig för Marketing & Logistics vid JIBS.
Utöver dessa forskningsstipendier har företagsekonomi vid JIBS, med Tomas Müllern i spetsen, tilldelats ett programomslag om 2 miljoner från Jan Wallanders och Tom Hedelius Stiftelse samt Tore Browaldhs Stiftelse.
Forskningsprojektet Beställarstyrning vid köp av komplexa välfärdstjänster – en interaktiv studie av kund- och leverantörsrelationer kommer engagera utvecklingsarbete. Man kommer studera relationen mellan offentliga beställare (kommuner och/eller landsting) och privata utförare.
– Forskningsprojektet kommer starta nu till hösten och involvera behandlingshem på småländska höglandet, runtomkring Eksjö, säger Tomas Müllern.
Hur uppkom kapitalism i Kina? Den frågan har Sonja Opper, professor i nationalekonomi på Ekonomihögskolan vid Lunds universitet, undersökt tillsammans med sin amerikanske forskarkollega, Victor Nee. Svaren, som nu publiceras i deras bok, Capitalism from below, avslöjar magin bakom Kinas ekonomiska mirakel.
– Kapitalismen i Kina har vuxit fram trots den kinesiska staten, inte tack vare den. Istället för att komma uppifrån och ned, bubblade kapitalismen i Kina upp underifrån och uppvisar förvånansvärda likheter med dess europeiska och amerikanska förlagor, säger Sonja Opper.
Under 1992 registrerades 140 000 nya privata företag i Kina, under 2008 var samma siffra 6,57 miljoner. Under 2008 stod privata tillverkare för 40 procent av den industriella produktionen. Historien lyder oftast att den kinesiska staten stimulerade framväxten av en privat sektor genom smarta subventioner, investeringar, lönedumpningar och valutastrategier. En myt som inte berättar hela sanningen menar Opper och Nee.
– Kapitalismen i Kina uppstod trots de byråkratiska och institutionella hinder som ställdes upp av den kinesiska staten. Privata företagare har istället varit tvungna att övervinna hindren genom att tillsammans bygga upp de institutioner, regelverk och nätverk för kapital och kommunikation som behövdes för att vrida om nyckeln till det som blivit världens nya tillväxtmotor, säger Sonja Opper.
Under lång tid har staten särbehandlat statliga bolag framför privata i Kina. Sonja Opper pekar på en rad hinder för privata företag när det gällde finansiering, lån och rättssäkerhet. 1999 var den statliga utlåningen av kapital till den privata sektorn jämförbar med Ghana, Syrien och Rwanda. 2002 rankades förutsägbarheten i juridiska systemet i linje med Angola, Vitryssland och Uzbekistan. 2007 var finansiering till privata företag från statsägda banker endast 1,3 procent av den totala utlåningen.
– Så sent som under krisen 2010 nekades privata företag rutinmässigt stöd från de annars generöst tilltagna räddningspaketen. Det var först efter att privata sektorn övervunnit hindren och utkonkurrerat de statliga bolagen, som politikerna tvingades inse kapitalismens utvecklingskraft. Därpå hämtade man hem frågan och införlivade den i berättelsen om det ekonomiska miraklet i Kina, säger Sonja.
Opper och Nees bok, Capitalism from below, bygger på en studie av 700 tillverkningsföretag i Yangtze-regionen, en av Kinas största tillväxtregioner med storstäder som Shanghai och Hangzou. Boken är utgiven av Harvard University Press, och utgör en viktig nyckel till att förstå Kinas väg till att bli en ny ekonomisk supermakt.
Frida Keuper tillsammans med kollegor från institutionen för ekologi vid VU University Amsterdam jämförde växttillgängligt kväve i pooler och flöden i ytnära permafrost (0-10 cm under upptiningsgräns) med dem från gällande rotzon (5-15 cm djup) på fem utvalda torvmarker i subarktiska Sverige (norra Sverige). Ett subarktiskt klimat kännetecknas av en sammanhängande vinter med snö och tjäle men till skillnad från det arktiska klimatet, tinar tjälen varje vår.
I försöken visade det sig att det fanns upp till sju gånger mer växttillgängligt kväve i ytnära permafrost jämfört med gällande rotzon. Ett ytterligare experiment visade dessutom ett åtta gånger så stort upptag av kväve från permafrostjord än från andra kvävekällor, så som rotzon eller förna.
– Resultaten betyder att jord från tinande permafrost i subarktiska torvmarker kan frigöra en biologisk relevant mängd växttillgänglig kväve vilket kan ha en påverkan på växtproduktivitet och artsammansättning, säger Frida Keuper.
INFORMATION OCH KONTAKT
Forskningsledaren Frida Keuper är nu anställd som postdoktor vid Climate Impact Research Centre (CIRC), vid institutionen för ekologi, miljö och geovetenskap, Umeå universitet. Ellen Dorrepaal, forskarassisten vid CIRC, är en av artikelns medförfattare.
Artikeln med titeln: A frozen feast: thawing permafrost increases plant-available nitrogen in subarctic peatlands blir belyst i Nature Climate Change.
Originalartikel:
Keuper, F., van Bodegom, P. M., Dorrepaal, E., Weedon, J. T., van Hal, J., van Logtestijn, R. S. P. and Aerts, R. (2012), A frozen feast: thawing permafrost increases plant-available nitrogen in subarctic peatlands. Global Change Biology, 18: 1998–2007. doi: 10.1111/j.1365-2486.2012.02663.x
För mer information, kontakta gärna:
Frida Keuper
institutionen för ekologi, miljö och geovetenskap, Climate Impact Research Centre (CIRC)
E-post: frida.keuper@emg.umu.se
Det tar tusentals år för droppstenar att bildas. I Kungsträdgårdens tunnelbana har processen just börjat. Stationen ligger på ca 30 meters djup och är den djupast belägna stationen i Stockholm tunnelbana. På väggarna finns ljusa mineralutfällningar, första steget i droppstensformationer, men även mikroorganismer som alger, bakterier och svampar.
För att ta reda på om mikroorganismer gör det lättare eller svårare för droppstenar att bildas har tre av museets forskare knackat loss prover ur väggarna för att analysera i Naturhistoriska riksmuseets laboratorium. Mikroorganismerna är naturligt förekommande och hittas vanligtvis i alla sprickor och håligheter i berggrunden.
Trots alla människor som dagligen passerar i tunnelbanan så är ekosystemet där nere i det närmaste outforskat. Forskarna hittade till exempel en mossa som sällan ses på andra platser än Öland och Gotland. Mossan heter tuffkuddmossa och föredrar kalkrika underlag.
Förutom mikroorganismerna hittades också en liten spindel som tidigare bara setts i Kungsträdgårdens tunnelbana men inte på någon annan plats i Sverige. Spindeln har namnet gruvdvärgspindel och är bara 2 millimeter stor. Några larver och en daggmask togs också med tillbaka till museet för artidentifiering.
Trots de extrema förhållandena djupt under mark finns alltså en hel näringskedja med nedbrytande organismer, svampar, djur och spindeln som toppredator. Människor och duvor får räknas som tillfälliga besökare.
Johannes Lundberg
Forskare vid Naturhistoriska riksmuseet
08-5195 4215
Johannes.lundberg@nrm.se
