30 000 elever i årskurs åtta har i år varit engagerade i kvalificeringstävlingarna inför årets upplaga av Teknikåttan. På tolv universitetsorter har det sedan hållits regionfinaler och finalisterna får nu resa med ett eget chartrat tåg till finalen i Umeå. Med på tåget finns även vandringspriset som vinnande lag alltså får ta med sig hem.
Teknikåttan startade redan 1993 vid Linköpings tekniska högskola men sedan 1998 arrangeras tävlingen nationellt av elva universitet på tolv orter. Universiteten svarar för kvalificeringstävlingarna och för kontakten med skolorna i sin respektive region.
Patrik Norqvist, forskare i fysik vid Umeå universitet och en av frågeledarna, om varför Teknikåttan behövs:
– Vi hoppas att åttorna får upp ögonen för hur kul teknik och naturvetenskap kan vara, genom att de får göra utmanande och intressanta uppgifter. Det behövs att kunskap i teknik ses som något coolt för att få många att läsa vidare inom området. Och sällan är duktiga elever i natur och teknik så coola som när deras kunskap ordnar en häftig resa för hela klassen!
Henrik Jacobson, forskare i fysik vid Linköpings universitet, håller med:
– Teknikåttan är viktigt för att väcka intresset för naturvetenskap och teknik bland både flickor och pojkar. Men vi vill också stimulera fantasin, släppa loss deras kreativitet och uppfinningsförmåga och bättra på deras självförtroende.
Temat för årets tävlingar är Hemma. I regionfinalerna fick lagen bl. a. svara på frågor som vad morötter behöver för att växa upp från ett frö, vilka maskiner man kan sätta i en stickkontakt innan proppen går, hur man läser tabeller, och annan viktig kunskap. Skolorna tävlar med tremannalag, men i Teknikåttan ingår också ett antal kluriga uppgifter där hela klassen engageras.
Tolv finallag tävlar i 2012 års junior-SM i naturvetenskap och teknik:
Chalmers tekniska högskola Sätilaskolan, 8B, Marks kommun
Högskolan Dalarna Petreskolan, 8D, Hofors
Högskolan Väst Gullmarsskolan, 8B Lysekil
Karlstads universitet Österledskolan, 8D, Karlskoga
Kungliga Tekniska högskolan Internationella Engelska skolan, 8E, Bromma
Linköpings universitet Berzeliusskolan, 8D, Linköping
Linnéuniversitetet Wämöskolan, 8B, Karlskrona
Lunds Tekniska Högskola Kungsgårdsskolans klass 8:3B, Ängelholm
Mälardalens högskola Tomtaklintskolan, 8C, Trosa
Umeå universitet Bureskolan, 8A, Bureå
Umeå universitet/Kiruna Brönjaskolan, 8B, Sävast, Boden
Uppsala universitet Eriksbergsskolan, 8A, Uppsala
Som frågeledare i riksfinalen märks Martin Emtenäs, från SVT:s Mitt i naturen. Martin är alumn från Umeå universitet.
KONTAKT OCH INFORMATION
Sara Sethson, Linköpings Universitet, 013 28 28 26 eller sara.sethson@liu.se
Vad händer om vi sätter ett Nintendo Wii i händerna på människor som drabbats av demens? Det var den frågeställningen som Helena Tobiasson tillsammans med äldreboenden i Ockelbo, Tierp och Umeå har forskat om de senaste åren. Anledningen är att demenssjuka på grund av sin diagnos har svårt att lära sig nya saker. De fastnar också ofta i monotona tal- och rörelsemönster. Därmed är det en svår patientgrupp att jobba med för vårdgivare.
– Att hitta fungerande och varierande aktiviteter för dessa patienter är svårt. Det visade sig dock att Nintendo Wii, tillsammans med rörelsebaserade handkontroller och spel, är ett utmärkt redskap för de demenssjuka. Det säger Helena Tobiasson, forskare vid KTH med inriktning människa-datorinteraktion och ergonomi/design.
Anledningarna till att kalla tv-spelande demenspatienter för en lyckad idé är många. Till exempel framkom det mycket snabbt att de demenssjuka är gillar själva spelandet och tävlandet.
– Det är kul att spela säger de. Kul att använda kroppen. De vet inte om de kommer att vinna eller förlora i spelandet, och just det verkar motivera och utmana dem att ta i och fokusera, säger Helena Tobiasson.
Skillnaden mellan tv-spel och de klassiska, fysiska övningarna är alltså stor. Enligt Helena Tobiasson triggas demenspatienterna inte alls lika mycket av att lyfta armarna i luften, att sittgympa, låtsas plocka äpplen, eller andra loja aktiviter. Det innebär snarast att de istället blir påminda om sina egna tillkortakommanden.
Det blir mer som ett funktionstest. Det är svårare att hitta på en stimulerande aktivitet som tar tillvara deras fysiska förmåga.
– De märker snarare att ”Nähä, nu kan jag heller inte lyfta höger arm fullt ut längre”, vilket påverkar dem negativt och gör dem nerstämda. TV-spel som är rörelsestyrda har istället en stark roll i rehabilitering. Man rör sig, gör något tillsammans med andra och måste tänka till och koncentrera sig om man ska vinna, säger Helena Tobiasson.
Hon tillägger att hon har stor förståelse för demenspatienternas ointresse för vanliga fysiska övningar.
– Jag är utbildad ergonom och sjukgymnast och har gjort hundratals lugna träningsprogram för olika åldersgrupper och sjukdomar. Det är klart svårare att motivera till repetitiva träningsprogram än att motivera människor till en kajaktävling där den faktiska rörelsen som utförs i det närmaste är identisk med verkligheten Det är helt enkelt roligare, säger Helena Tobiasson.
Även de anhöriga uttrycker sig mycket positivt om forskningsprojektet med Nintendo Wii-spelandet. Det finns många glädjande historier.
– ”Jag förstod inte riktigt vad hon hade gjort, men hennes röst utstrålade stor glädje. Hon ringde och sade att hon hade vunnit. Det var så roligt att få höra henne så glad”, berättade en anhörig för mig. Det blir ju en positiv historia när de flesta kontakterna med de demenssjuka och personalen annars är av typen ”Nu har hon ramlat” eller ”Nu ska en ny medicin introduceras”, säger Helena Tobiasson.
Hon tillägger att de demenssjuka lever sina liv på äldreboende där de för deras egen säkerhet är inlåsta, och detta liv måste få ett bredare perspektiv än bara vara vårdande. Det finns många ingångar till bättre hälsa och bra omvårdnad, och en av dem kan sammanfattas i den korta meningen ”Att ha KUL”.
Vidare visade Helena Tobiassons forskningsprojekt att demenspatienterna i detta fall visade en förmåga till inlärning trots sin diagnos. De lärde sig hantera spelet allt bättre ju längre de höll på. Balansen förbättrades också. Rörelserna blev mer stabila och precisa. De kunde säga – ”Det här har jag aldrig gjort tidigare” – men rörelsen, hanterandet och poängen visade något annat.
– Projektet väckte många tankar – både hos oss forskare, personalen och de äldres anhöriga. Vi blev snabbt avslöjade – många av oss har en massa förutfattade meningar om vad vi tror att de demenssjuka och äldre i allmänhet vill göra, säger Helena Tobiasson.
Hon fortsätter berätta att hon gick in forskningsprojektet med inställningen att det viktigaste var att få igång dem rörelsemässigt. Att äldre och demenssjuka bara vill ha lugna fysiska övningar och rörelsemönster är en fördom för att knyta an till det jag sade tidigare om sittgympa och låtsasplockande av äpplen. Vi förändras inte så mycket som människor bara för att vi bli gamla, säger Helena Tobiasson.
Mycket riktigt. När Nintendo Wii introducerades visade det sig att de demenssjuka ville tävla, samt uppmuntra och reta varandra lite för lyckade och misslyckade slag. ”Klart man vill vinna!”, ”Nu sopar jag banan och gör rent hus!” och ”Detta var roligt det.” var vanliga kommentarer.
– De vill, som någon av dem sade, ”Känna sig lite bättre än någon annan”. Dagarna ser dessutom likadana ut för dem, med mycket rutiner. I ett spel vet de som sagt inte vad utgången blir. Det skapar en spänning och en utmaning som är stimulerande, och som motiverar dem att göra sitt bästa, säger Helena Tobiasson.
Hon lägger till att hon inte alls var övertygad om kombinationen rörelsestyrda spel och demens, det vill säga Nintendo Wiis storhet i sammanhanget, innan hon påbörjade forskningsprojektet.
– Jag trodde att det skulle gå åt skogen. Nintendo Wii och rörelsestyrda spel tv-spel i allmänhet marknadsförs ju mot tonåringar och som ett familjespel, knappast med syfte att sättas i händerna på våra äldre familjemedlemmar som ibland kan vara svårt demenssjuka, säger Helena Tobiasson.
Men åt skogen gick det alltså inte. Många fler äldreboenden har tagit in tv-spel i sin verksamhet. I Ockelbo, Tierp och Umeå fortsätter de demenssjuka att tävla och anta utmaningarna att spela tv-spel även efter det att forskningsprojektet är över, upplyser Helena Tobiasson, inte utan en hel del glädje i rösten.
KONTAKT OCH INFORMATION
För mer information, kontakta Helena Tobiasson på 070 – 241 96 41 eller tobi@nada.kth.se.
Resultaten visar läkaren Peter Cashin i sin avhandling där han även utvecklat ett poängsystem för att bättre kunna selektera de patienter som metoden passar.
Tjock- och ändtarmscancer drabbar över 6000 personer per år och av dessa får cirka 260 en spridning även till bukhinnan, vilket i de flesta fall leder till döden med traditionell cellgiftsbehandling. Peter Cashin har utvärderat en relativt ny behandling och visar att andelen sjukdomsfria patienter efter fem år är mellan 15 och 32 procent.
– Avhandlingen visar tydligt på att metoden har en botande potential, säger han.
Metoden går ut på att kombinera kirurgi med cellgifter i bukhålan. Detta kan göras på två sätt: Antingen kan cellgifterna ges via en kateter in i bukhålan, eller direkt under operation genom uppvärmda cellgifter som får cirkulera genom bukhålan. Den sistnämnda metoden var Akademiska sjukhuset i Uppsala först med i Norden och är fortfarande det enda etablerade behandlingscentrat.
Peter Cashin har också undersökt hur cellgiftsbehandlingen i den kombinerade metoden kan optimeras och även utarbetat ett poängsystem för att bättre kunna bedöma vilka patienter den nya metoden passar bäst för.
– Poängsystemet är framför allt baserat på mätbara tumörmarkörer i blodet som visat sig kunna förutsäga behandlingsresultaten väl. Vi utvecklar nu användandet av detta system vidare, säger han.
Av de båda olika sätten att ge cellgifter ger uppvärmda cellgifter direkt under operationen bättre resultat. Peter Cashin har även gjort teoretiska beräkningar och laboratoriestudier i syfte att ytterligare utveckla valet av cellgifter för att på sikt kunna individanpassa behandlingen.
– De senare studierna behöver undersökas vidare och bekräftas i kliniska studier innan det kan bli verklighet i vården, säger han.
KONTAKT OCH INFORMATION
För mer information, kontakta Peter Cashin, tel: 0731-515206, peter.cashin@surgsci.uu.se
Disputationen äger rum den 25 maj vid Uppsala universitet.
Länk till avhandlingen i DIVA
http://uu.diva-portal.org/smash/record.jsf;jsessionid=6304f49944c8d81b8b695cf7e47d?pid=diva2:514683
Vid respiratorbehandling utsätts luftvägarna för ett varierande övertryck, vilket leder till att vävnadsskadande substanser frisätts. Den konstgjorda andningshjälpen kan också leda till att delar av lungan faller samman och att dåligt luftfyllda lungdelar orsakar lunginflammation, vilket i sin tur riskerar att skada kroppens övriga organ.
Att hitta metoder som kan skydda lungan vid respiratorbehandling är därför mycket angeläget, inte minst när det gäller vård av barn vars lungor är outvecklade.
Angela Hanson, doktorand vid Sahlgrenska akademin och överläkare vid Drottning Silvias barn- och ungdomssjukhus, har i sin avhandling testat en metod på smågrisar som skulle kunna anpassas för att hålla lungan uppluftad på barn som vårdas i respirator.
–Genom att lufta lungan kan man minska lufttrycket som respiratorn använder, vilket minskar risken för skador på lungan och därmed begränsar de negativa effekterna av respiratorbehandlingen, säger Angela Hanson.
Avhandlingen visar också på behovet att anpassa respiratorns lufttryck efter individen, något som inte alltid görs.
–Min förhoppning är att dessa resultat ska ligga till grund för fortsatta studier på barn och leda till mindre lungskada när längre tids respiratorbehandling är nödvändigt, säger Angela Hanson.
KONTAKT OCH INFORMATION
Angela Hanson, doktorand vid institutionen för kliniska vetenskaper, Sahlgrenska akademin, Göteborgs universitet och överläkare vid Drottning Silvias barn- och ungdomssjukhus
E-post: angela.hanson@vgregion.se
Tel: 031-343 57 77; 070-358 50 04
LÄNK TILL AVHANDLING
Avhandlingen ”Recruitment in small size lungs – experimental studies” försvaras vid en disputation den 5 juni. Handledare Krister Nilsson, krister.nilsson@vgregion.se; 070-658 39 98
Forskning visar att många patienter som drabbas av kroppslig sjukdom, liksom deras anhöriga, utvecklar emotionella besvär som inte förebyggs eller behandlas inom den reguljära sjukvården. Internetbaserad vård kan därför vara ett viktigt komplement.
Forskningsprogrammet U-CARE vid Uppsala universitet syftar till att öka tillgänglighet och tillgång till psykosocial vård för patienter och anhöriga i samband med kroppslig sjukdom. En viktig del av programmet är att utveckla framtidsinriktad internetbaserad vård.
– I vårt digitala samhälle är psykologisk behandling via internet ingenting konstigt utan tvärtom visar vår forskning att det fungerar bra för många grupper. Den ger möjlighet att komma i kontakt med specialistkompetens, oavsett var man bor i landet. Småbarnsföräldrar kan själva välja tider när de kan jobba med programmet. Hjälp via internet kan dessutom vara ett mindre steg att ta för personer som inte vill gå till psykolog, säger Louise von Essen, professor i vårdvetenskap och forskningsledare.
De första patientgrupper som nu får tillgång till den nya portalen är tonåringar med cancer respektive vuxna med cancer. I slutet av maj inkluderas de första deltagarna i U-CARE-portalen som ger tillgång till psykosocialt stöd och psykologisk behandling.
FAKTA
U-CARE är ett av regeringens strategiska forskningsprogram vid Uppsala universitet. Det övergripande målet med verksamheten inom U-CARE är att minska psykosocial ohälsa hos patienter och anhöriga i samband med kroppslig sjukdom. Kunskap från olika områden som hälsoekonomi, psykologi och informationssystem integreras för forskning inom olika kliniska områden: t.ex. barnonkologisk, vuxenonkologisk samt kardiologisk vård.
KONTAKT OCH INFORMATION
Kontakta Louise von Essen för mer information
tel: 018-471 48 31, 070-425 07 14, ouise-von.essen@pubcare.uu.se
Invigningen av plattformen firas med en inloggningsfest som äger rum den 29 maj, kl 16-18.30 på Norrlands nation. Media hälsas välkomna.
För tidig bladsenescens orsakar stora skador i växtodlingar genom att sätta igång processer som gör att bladen gulnar, vilket minskar både inbindningen av koldioxid till biomassa och hållbarheten av grönsaker. I sin avhandling illustrerar Bastiaan Brouwer hur skuggning och mörker initierar bladsenescens och föreslår en modell som beskriver hur olika ljusdetekterande mekanismer i bladet agerar tillsammans för att styra processen.
Bladsenescens är den process som orsakar blad att gulna och vissna. Att blad blir gula beror på att fotosyntesapparaten, vilken ger blad den gröna färgen, bryts ner för att återvinna och omdistribuera näringsämnen till unga blad och lagrande delar av växten. En av de faktorer som inducerar bladsenescens är svagt ljus (skugga eller mörker). Svagt ljus detekteras av växten med hjälp av tre olika processer: fotosyntes, signalering av ljusreceptorer och transpiration. Alla dessa processer har anknytning till bladsenescens, men hur de leder till att bladen gulnar och hur de påverka varandra är dock inte känt.
I sin avhandling visar Bastiaan Brouwer att senescens fortskrider på olika sätt beroende på om växten är helt eller delvis mörklagd. När hela växten är mörklagd, fortskrider bladsenescens långsamt och utan export av näringsämnen, medan mörkläggning av endast ett fåtal blad gör att senescensen fortskrider i hög takt med export av näringsämnen.
Genom skuggning och mörkläggning av enskilda blad, fann Bastiaan Brouwer att olika processer associerade till bladsenescens inte sker samtidigt utan induceras separat och svarar på olika grader av skuggning. Redan under svag skuggning sker delvis nedbrytning av fotosyntesapparaten, medan andra karakteristiska kännetecken för bladsenescens, såsom att bladen gulnar eller att senescens-associerade gener uttrycks, endast sker vid djup skuggning. Dessa resultat tyder på att bladsenescens är reglerad på flera nivåer.
Bastiaan Brouwer föreslår en modell där han har kombinerat sina data från skugginducerad senescens med data från andra mekanismer som styr processen: fotosyntes, signalering av ljusreceptorer och transpiration. Med denna modell kan man få en bättre bild av hur alla ljusdetekterande mekanismer i bladet agerar tillsammans i ett nätverk av processer för att anpassa bladet till förändringar i ljus och näringsämnen.
– Att förstå hur bladsenescens styrs kan hjälpa oss att öka produktionen och näringsinnehållet hos grödor, antingen genom att modifiera senescensprocesserna i växten eller ljusmiljön runt växten, säger Bastiaan Brouwer.
Bastiaan Brouwer är uppväxt i Nederländerna. Han har en magisterexamen i Plant Biotechnology från Wageningen University och påbörjade sina doktorandstudier 2006 vid institutionen för fysiologisk botanik, Umeå universitet.
INFORMATION OCH KONTAKT
Om disputationen: Fredagen den 25 maj försvarar Bastiaan Brouwer, institutionen för fysiologisk botanik, Umeå universitet, sin avhandling med titeln Shedding light on shade- and dark-induced leaf senescence. Svensk titel: Belysning av skugg- och mörker-inducerad bladsenescence.
Disputationen äger rum kl. 13.00 i hörsal KB3A9, KBC-huset.
Fakultetsopponent är professor Karin Krupinska,Department of Plant Cell Biology, Christian-Albrechts-Universität zu Kiel, Kiel.
Läs hela eller delar av avhandlingen.
Ett vanligt sätt att göra genetiska analyser är att kartlägga ”snippar”. Ordet står för SNPs, Single Nucleotide Polymorphisms, punkter i genomet med avvikelser som berör bara en enda nukleotid i DNA-spiralen.
Enligt en uppskattning har människan bland sina kodande gener omkring 20 000 punkter där sådana variationer brukar förekomma. Att i laboratoriet undersöka vad alla dessa variationer betyder för olika sjukdomar är inte möjligt – det skulle kräva alldeles för mycket tid och resurser.
– Men man kan bedöma deras effekt på funktionen hos det protein som den aktuella genen kodar för. Proteinet kanske blir felveckat eller instabilt, eller också kanske det inte kan fungera som enzym eller binda till en receptor på rätt sätt, säger Mauno Vihinen. Han är professor i medicinsk strukturbiologi vid Lunds universitet.
Mauno Vihinen och hans medarbetare har utarbetat ett dataprogram som kombinerar fem olika sätt att förutse vad en SNP-variation kan få för effekt på ett protein. Programmet har döpts till PON-P, Pathogenic-or-Not-Pipeline.
Dataprogrammet har testats bl.a. på celler från malignt melanom. PON-P sållade fram 17 genvarianter som bedömdes kunna skada det protein som respektive gen kodar för. Detta stämde bra med laboratoriestudier av melanomceller, enligt vilka 9 av de 17 utpekade varianterna verkar spela en roll för sjukdomens uppkomst.
Studier av genomet i cancertumörer har visat att varje patient har en egen, unik kombination av genförändringar som lett fram till tumören. För att kunna ge en individanpassad behandling behöver sjukvården därför snabbt få en bild av de skadliga genvarianterna hos respektive patient, menar forskarna.
PON-P är gratis tillgängligt på http://bioinf.uta.fi/PON-P/. Enligt Mauno Vihinen är programmet än så länge mest avsett för forskning, men det kan också redan nu användas för kliniska tester.
– Tanken är inte att PON-P ensamt ska användas för att ställa en diagnos. Det måste kombineras med andra metoder. Men vi tänker oss att det kan vara användbart som ett första steg, menar Mauno Vihinen.
INFORMATION OCH KONTAKT
En artikel om programmet är publicerad i tidskriften Human Mutation, se http://onlinelibrary.wiley.com/doi/10.1002/humu.22102/pdf. Mauno Vihinen nås på 072-5260022 och mauno.vihinen@med.lu.se
”Vi har hört att man inte ska slå sina barn, men hur gör man då?” Den frågan, i olika former, mötte Sofia Johnson Frankenberg upprepade gånger i hennes doktorandprojekt i Tanzania. Hon studerade samspelet i familjer mellan barn och föräldrar. Hennes studier har resulterat i en avhandling i psykologi vid Linköpings universitet.
Synen på barnuppfostran är auktoritär i Tanzania och, precis som i de flesta av världens länder anses det nödvändigt att aga barnen för att disciplinera dem. Samtidigt är Tanzania en av undertecknarna av barnkonventionen och både organisationer och institutioner arbetar för att sprida kunskap om den.
Det skapar dilemman för föräldrar, som ser att barnets rätt står i motsats till föräldrarnas auktoritet.
– I Tanzania kan det vara svårt att hålla koll på barnen, säger Sofia Johnson Frankenberg, som gjorde sin fältstudie i byar i södra Tanzania och utanför Dar es Salaam. Tillgången på organiserad barnomsorg är mycket begränsad. Barnen finns med när de vuxna arbetar. Bostäderna ligger tätt och barnen springer fritt mellan husen.
Syskon har en viktig roll, visar hon, i att vägleda och kontrollera sina småsyskon. De bidrar mycket i omsorg och fostran av sina syskon, framför allt genom praktiskt deltagande i vardagsmiljön.
Som helhet behövs mer fokus på familjen, istället för bara på det enskilda barnet, i diskussionen om barns rättigheter, säger Sofia Johnson Frankenberg. Hon konstaterar också att den här sortens studier är ovanliga i utvecklingsländer, till skillnad från västvärlden.
– Det råder en global obalans vad gäller vilka barn som blir synliga i barnstudier, därför behövs mer forskning om barn och familjer i Afrika, avslutar hon.
KONTAKT OCH INFORMATION
Sofia Johnson Frankenberg disputerade den 4 maj. Avhandlingen heter Caregiving dilemmas: Ideology and Social Interaction in Tanzanian Family Life, och kan laddas ner i fulltext.
Kontakt: 0702-578794, sofia.johnson.frankenberg@liu.se
Barnhälsovård (BVC) erbjuds kostnadsfritt till alla småbarnsföräldrar i Sverige. Barnhälsovårdsprogrammet innehåller hembesök, hälsokontroller hos sjuksköterska och läkare, vaccinationer och deltagande i föräldragrupp. I sin avhandling har Thomas Wallby undersökt hur BVC når grupper av familjer med ökat behov av stöd. Dels med det vanliga programmet men också om de får något utökat stöd.
Avhandlingens resultat visar att grupper som invandrarfamiljer, familjer med låga inkomster, unga och ensamstående mödrar får lika mycket sjuksköterskebesök, läkarbesök och vaccinationer som andra familjer. Detta är ett mycket viktigt resultat, menar Thomas Wallby, eftersom det visar att barnhälsovården uppnår ett av sina allra viktigaste mål, att förse alla familjer med små barn, oavsett bakgrund, med ett generellt medicinskt barnhälsovårdsprogram, lika för alla.
Den höga täckningsgraden i Sverige kan vara ett resultat av den relativt långa svenska traditionen med starkt decentraliserad, lätt tillgänglig, kostnadsfri och sjuksköterskebaserad mödra- och barnhälsovård. Denna hälsovårdsresurs har etablerat en hög grad av förtroende i befolkningen.
Men BVC ska också ge extra stöd till familjer efter behov. I sina studier har Thomas Wallby inte kunnat se att grupper som skulle kunna tänkas behöva utökat stöd har mer kontakt med BVC än andra. Dessutom visar undersökningarna att utsatta grupper deltar i BVC:s föräldragrupper i betydligt lägre grad än socialt mer välbeställda grupper.
– Man kan säga att barnhälsovård fördelas jämlikt men kanske inte alldeles rättvist, säger Thomas Wallby.
I avhandlingen har han också studerats amnings- och rökvanor bland småbarnsföräldrarna. Amning och passiv rökning är två viktiga hälsofaktorer som barnhälsovården arbetar med. Thomas Wallbys resultat bekräftar tidigare studiers slutsatser om att inkomst har betydelse för amningen. Den fjärdedel av mödrarna som tjänade mest ammade oftare fortfarande då barnet var sex månader gammalt än mödrar med lägre inkomster. När barnen var 12 månader gamla var det vanligare att utlandsfödda mödrar fortfarande ammade jämfört med svenskfödda mödrar.
Tobaksrökning är jämförelsevis ovanligt bland spädbarnsföräldrar generellt sett. Däremot är det betydligt vanligare i vissa sociala grupper. Till exempel röker unga och ensamstående mödrar och mödrar med låga inkomster betydligt oftare än övriga mödrar.
– Det är viktigt att BVC fortsätter att arbeta med amningsstöd och rökförebyggande arbete men också viktigt att dessa faktorer sätts in i sitt sociala sammanhang, säger
Thomas Wallby.
Avhandlingen baserar sig på BVC:s kontakter med 25 000 barn födda 1998-2006 folkbokförda i Uppsala län.
KONTAKT
Thomas Wallby, tel: 0766-164 581, e-post: thomas.wallby@kbh.uu.se
LÄNK TILL AVHANDLINGEN
Lika för alla? – Social position och etnicitet som determinanter för amning, föräldrars rökvanor och kontakter med BVC
Den nu publicerade studien är gjord på 19 elever i en spelande grupp och 19 elever i en kontrollgrupp. Ännu opublicerade data om närmare 500 elever, inklusive kontrollgrupper, i första till sjätte klass bekräftar resultaten.
Lena Pareto, universitetslektor i datalogi vid Högskolan Väst i Trollhättan, är spelinnovatör och leder studierna om Rutiga Familjen. Hon har designat spelet för att barn ska få en grundläggande matematisk förståelse och ha roligt under tiden.
–Om man inte förstår idén med vårt talsystem då går man alldeles vilse i matematiken ganska snabbt, säger Lena Pareto.
Det finns en risk att barn som inte har den grundläggande förståelsen lär sig regler utantill och manipulerar siffror utan att förstå vad de gör. Mattespelet Rutiga Familjen motverkar detta. Här representeras ental av röda rutor och tiotal av orange lådor. När tio röda rutor ligger på spelbordet packas de ihop till en orange låda. Tio orange lådor packas ihop till en gul låda som representerar hundratal. Barnen lär sig vad de fyra räknesätten går ut på genom att lägga till och ta bort rutor och packa lådor.
– Det handlar om taluppfattningen. Ta talet 44, fyrorna ser ju precis likadana ut, men den till vänster betyder något helt annat än den till höger, säger Lena Pareto.
I Rutiga Familjen kan man välja själv om man vill tävla eller samarbeta med en medspelare. Detta är unikt i spelsammanhang. Uppgiften kan till exempel vara att packa ihop röda rutor så att man får så många orange lådor som möjligt. Den publicerade studien visar att både samarbete och tävling är starkt motiverande för eleverna. Ofta väljer de en blandning. Oavsett hur de gör kommer de att resonera om matematiska problem med varandra. Barnen kan också lära en agent att spela spelet. Syftet med detta är att de ska bli medvetna om hur de tänker.
Lena Pareto samarbetar med forskare på universiteten i Lund, Linköping och Stanford, USA. Skolor i Lund, Uddevalla och Kalifornien ingår i studierna. Den 22-24 maj kommer en grupp på sex amerikanska lärare på studiebesök till skolor i Uddevalla kommun och Högskolan Väst i Trollhättan. De ska bland annat få se hur Rutiga Familjen används i undervisningen. De ska också få information om forskning inom området på Högskolan Väst.
KONTAKT OCH INFORMATION
För mer information kontakta Lena Pareto, 070-663 22 12, lena.pareto@hv.se. Lena Pareto kan också förmedla kontakter till de svenska och amerikanska lärarna som använder spelet.
Läs mer om Rutiga Familjen och testspela här.
Referens: A teachable-agent-based game affording collaboration and competition: evaluating math comprehension and motivation, Lena Pareto, Magnus Haake, Paulina Lindström, Björn Sjödén and Agneta Gulz, Educational Technology Research and Development, 2012
Svaret är ofta att de inte uppfattar sina hudförändringar som allvarliga. I avhandlingen undersöks anledningarna till fördröjningen och hur människor fattar beslutet om att vända sig till sjukvården vid misstänkt hudmelanom.
Malignt melanom är en allvarlig sjukdom med dålig prognos om den inte upptäcks och behandlas i tid. Det är också den cancerform som ökar mest i Sverige, med drygt 4 % årligen. Män och kvinnor drabbas i lika stor utsträckning men generellt har kvinnor tunnare tumörer vid diagnosen än män, vilket är fördelaktigt eftersom risken för spridning ökar med tjockleken. Sjukdomen blir vanligare i 50-årsåldern men framför allt efter 60 år. Omkring 3000 människor drabbas årligen i Sverige och trots att femårsöverlevnaden har ökat dör cirka 480 personer varje år i sjukdomen.
Ultraviolettstrålning från sol eller solarier är den vanligaste orsaken. De flesta melanom uppträder som nya hudförändringar, vilket kräver uppmärksamhet hos den drabbade för att upptäcka fläckarna tidigt och snabbt söka vård. Därför är det viktigt att medvetenheten om melanom ökar, speciellt bland äldre ensamboende män på landsbygden som har rapporterats vara en särskild riskgrupp. När människor vistas i solen behöver de skydda kroppen med både solskyddskräm och kläder eftersom melanom kan utvecklas även om man inte solar sig aktivt.
Det som krävs för en vårdkontakt är att personen upplever hudförändringen som allvarlig och existenshotande. Oklar information om var man ska söka vård och det faktum att närstående och omgivningen inte stöter på om saken i tillräcklig utsträckning ökar fördröjningen. Genusfaktorer påverkar också i det här sammanhanget: Kvinnor beskrev sig som mer medvetna om kroppsliga förändringar och försökte många gånger först med egenvård. Dessutom uttryckte de oftare att ansvaret för familjen var ett skäl för att de dröjt med vårdkontakten. Männen beskrev att de mer sällan upptäckte melanomen själva, men att de följde oftast anhörigas råd och sökte vård snabbt. Kvinnor och personer utan partner rapporterade att de var överdrivet vaksamma mot hudförändringar medan män i högre utsträckning använde en avvaktande strategi. Kvinnor fick vänta kortare tid för både den primära och den utvidgade operationen (efter provsvar) medan patienter som var äldre än 60 år fick vänta längre på utvidgad operation.
Ökad medvetenhet bland vårdpersonal om fördröjningsorsakerna kan ha betydelse för tidigare upptäckt av melanom, exempelvis skulle andra tillfällen när patienter har kontakt med vården kunna användas för kroppsinspektion. Att hitta nya vägar att nå riskpersoner är en utmaning för det framtida preventionsarbetet. Utöver detta verkar det behövas förändringar i vårdapparaten som förbättrar remissflödet från den första kontakten till diagnos och behandling.
INFORMATION OCH KONTAKT
Senada Hajdarevic är doktorand vid Institutionen för omvårdnad och Institutionen för folkhälsa och klinisk medicin, Umeå universitet, och kan nås på tel. 090-786 91 24 mobil 072-743 91 24
e-post Senada.Hajdarevic@nurs.umu.se
Onsdagen den 23 maj försvarar Senada Hajdarevic, Institutionen för omvårdnad, Umeå universitet, sin avhandling med titeln Patient- och vårdrelaterad fördröjning av diagnos vid malignt melanom (engelsk titel: Patient- and health care delays in malignant melanoma).
Disputationen äger rum kl. 09.00 i Bergasalen, Kvinna-barn-onkologi-huset, by. 27, NUS.
Fakultetsopponent är professor Carol Tishelman, Karolinska institutet.
Läs hela eller delar av avhandlingen.
För snart ett år sedan kom en statlig utredning (SOU 2011:48) som pekade på behovet av att utöka papperslösas rätt till vård i Sverige. Den har ännu inte gått ut på remiss. Sverige har ratificerat en rad internationella konventioner som understryker alla människors rätt till hälsa och därmed förbundit sig att stifta lagar i enlighet med dem. Möjlighet att få vård är ett område som Erika Sigvardsdotter i sin avhandling använder som exempel på vad som sker när man tillhör en i laglig mening icke definierad grupp i samhället och inte har ett personnummer.
– I Sverige används personnummer till nästan allt. För papperslösa som inte har någon identitet som är användbar i det svenska samhället blir allt som kräver identifikation – att åka tåg, hämta ut ett paket på posten, hyra film eller en lägenhet – närapå omöjligt. Den omfattande, ofta datoriserade administrationen i Sverige betyder att vardagsexkluderingen av papperslösa är mer omfattande i Sverige än i många andra länder, säger hon.
Officiellt finns inte papperslösa, juridiskt utgör de en ”övrigt”-kategori, men likväl är de närvarande bland oss i det svenska samhället. Denna diskrepans blir särskilt tydlig i mötet med vården, där deras officiella och administrativa frånvaro ställs mot deras kroppsliga närvaro.
– Det viktigaste hindret för att få tillgång till vård är näst efter rädslan för myndigheter är frånvaron av administrativa rutiner och en bristande kunskap hos vårdpersonalen. De sporadiska och ofta försenade kontakterna med vården har allvarliga hälsoeffekter för papperslösa, säger Erika Sigvardsdotter.
Hennes forskning har kretsat kring vad papperslöshet är och betyder; hur det definieras och fungerar juridiskt, administrativt och praktiskt, men också hur papperslöshet upplevs av papperslösa själva. Bortom de praktiska och ekonomiska problem som uppstår när man står helt utanför samhället, har papperslöshet också mer grundläggande politiska och existentiella konsekvenser.
De saknar möjlighet att visa sig i det offentliga rummet och kräva de sociala och ekonomiska rättigheter som rättighetsdebatten ofta handlar om. Så fort de talar i egenskap av sig själva löper de risk att bli identifierade, förvarstagna och så småningom deporterade. Utifrån ett fenomenologiskt perspektiv menar Erika Sigvardsdotter att det att vara papperslös innebär att bli avskuren från sin omgivning, något som väcker känslor av totalt utanförskap. Erika Sigvardsdotter har tagit sin utgångspunkt i fenomenlogin för att beskriva hur de papperslösas upplever verkligheten.
– Det är svårt och farligt att vara papperslös i Sverige. Man är helt utelämnad till andras välvilja och medlidande och kan bli utnyttjad eller utsatt för brott utan att kunna göra något åt det. Ett första viktigt steg är att formellt erkänna deras existens. Först därefter blir det möjligt att hitta lösningar på de problem som uppstår när människor kommer i kläm mellan länders konflikter, lagstiftning och politik.
Läs abstract och ladda ner avhandlingen ”Presenting the Absent – An account of of undocumentedness i Sweden”. Disputationen äger rum den 8/6 vid Uppsala universitet.
För mer information, kontakta Erika Sigvardsdotter, tel: 018-471 73 91, 070-244 94 83, erika.sigvardsdotter@kultgeog.uu.se
Ftalater är en grupp kemikalier som finns i byggnadsmaterial och en stor mängd vanliga konsumtionsvaror som leksaker, rengöringsmedel, förpackningar med mera. Ftalater misstänks vara hormonstörande och kan vara relaterade till flera kroniska sjukdomar hos barn som till exempel astma och allergi visar tidigare studier. Golvmaterial av mjukgjord PVC innehåller ftalater och har tidigare visats vara en viktig källa för ftalater i inomhusdamm. Den aktuella studien syftade till att undersöka om golvmaterial av PVC och andra bostadsrelaterade faktorer tillsammans med andra individuella faktorer kan kopplas till upptag av ftalater hos spädbarn.
Ftalater funna i urin
Urin samlades in från 83 slumpmässigt utvalda barn i åldern två och sex månader i Värmland. Förekomsten av flera olika typer av ftalater i urinen mättes och man samlade in data om golvmaterial och bostaden, familjens livsstil och individuella faktorer för barnet. Halten av vissa ftalater visade sig vara högre i urin hos barn som hade PVC-material på golvet i sina sovrum. Nivåerna av vissa ftalater var lägre hos tvåmånaders barn om de enbart ammades utan tillägg.
Ämnen kan tas upp både genom föda, genom inandning och genom huden
Tidigare studier har visat att PVC-mattor kan kopplas till förekomsten av ftalater i inomhusdamm och forskargruppen har också tillsammans med andra visat att det kan kopplas till allergisk sjukdom hos barn. Dessa nya data visar således att upptaget av ftalater hos spädbarn kan relateras till golvmaterial av mjukgjord PVC i bostaden. Det bör här påpekas att förekomsten av dessa ftalater är förbjudet i leksaker för små barn på grund av hälsorisken.
– Med denna studie som grund kan man konstatera att det finns andra källor som bör beaktas när det gäller upptag av förbjudna kemikalier och att man inte enbart får det i sig genom födan, säger Carl-Gustaf Bornehag, professor i folkhälsovetenskap vid Karlstads universitet. Vidare visar studien att tillägg vid sidan av amning ökar upptaget av vissa ftalater för tvåmånaders barn vilket indikerar att det upptaget främst sker genom födan. De båda fynden visar att ftalater kan tas upp på olika sätt, både genom födan men också troligen genom inandning och genom huden.
Idag är de flesta nya personbilar försedda med whiplashskydd för nacken vid påkörning bakifrån. Men skydden är utprovade för män, och det är tveksamt om de har optimal funktion för kvinnor.
– Jag hoppas att min forskning ska leda till bättre whiplashskydd, för både kvinnor och män vid kollisioner bakifrån. Ur ett samhällsekonomiskt perspektiv lönar det sig att anpassa bilarnas skyddssystem också efter kvinnor, säger Anna Carlsson, som nyligen försvarade din doktorsavhandling på Chalmers.
Kvinnor rör sig annorlunda vid en krock
För att kunna ta fram en modell för en kvinnlig krockdocka har Anna Carlsson tagit reda på hur medelstora kvinnor rör sig vid en kollision bakifrån, genom att låta kvinnor bli påkörda vid väldigt låga hastigheter och accelerationer.
Sen gjorde forskarna en matematisk modell av en kvinnlig krockdocka, som döptes till EvaRID (RID = Rear Impact Dummy) och som nu finns att köpa. Utifrån den matematiska modellen tillverkade forskarna sedan en prototyp av en krockdocka med kvinnliga proportioner.
Därefter utsattes dockan för åtta krockprov i vanliga säten och resultaten jämfördes med motsvarande krockprov med en manlig docka. Det visade sig att den kvinnliga krockdockan hade generellt högre accelerationer och ett snabbare rörelseförlopp än mannen när hon blev påkörd bakifrån. Stolsryggen viker sig inte lika mycket bakåt när en kvinna blir påkörd, vilket innebär att hon får en tidigare och kraftfullare rekyl framåt.
När du sitter normalt har nacken en svag böjning. Men om du blir påkörd bakifrån så trycks kroppen framåt av ryggstödet medan huvudet dröjer kvar. Då får du en s-form på nacken som sedan övergår i en bakåtrotation av huvud och nacke. Därefter kastas du framåt in i bältet. Hela händelseförloppet tar kanske en halv sekund. Skadorna reduceras av ett bra whiplashskydd, men statistiken visar att skydden är 30 procent mer effektiva för män än för kvinnor.
Utveckling av krockdocka har minskat skadorna
– Om vi kan sänka accelerationen för både kvinnor och män vid en krock, så minskar också risken för skador betydligt. Ett sätt är att tillverka en stol som viker sig bakåt vid en krock. Man kan också låta stoppningen ta upp energi och då rör sig inte stolen, säger Anna Carlsson.
Volvo och Saab har visat sig vara bäst på skydd mot whiplash. Anna Carlsson tror att de har lyckats så bra för att de utvecklade den manliga krockdockan BioRID i slutet av 90-talet, i ett samarbete med Autoliv och Chalmers. Idag används krockdockan över hela världen och skaderisken har minskat med ungefär 50 procent i de bästa bilsätena.
– Om man även tar fram en kvinnodocka och anpassar bilens skyddssystem så kommer skadorna att minska ännu mer.
Nu hoppas Anna Carlsson att hon får möjlighet att fortsätta utveckla den kvinnliga krockdockan, som ju än så länge bara är en prototyp. Hon vill också ta reda på vilka biomekaniska toleransnivåer kvinnor har, eftersom de som finns idag är anpassade efter män.
– Eftersom forskningen visar att kvinnor generellt sett är utsatta för större risker vid bilolyckor, så behöver vi separera statistik och skadekriterier för män och kvinnor.
INFORMATION OCH KONTAKT
Fakta om whiplashskador
Av 30 000 anmälda whiplashskador per år i Sverige så står krockar bakifrån för cirka hälften. 1500 personer per år får en invaliditetsgrad på mer än 10 procent, och 500 personer per år blir helt oförmögna att fortsätta arbeta. Samhällskostnaderna för whiplashskador beräknades till mer än fyra miljarder kronor per år i Sverige. Källa: Whiplashkommissionen 2005
Läs avhandlingen:
Addressing Female Whiplash Injury Protection – A Step Towards 50th Percentile Female Rear Impact Occupant Models
För mer information, kontakta
Anna K Carlsson, Institutionen för tillämpad mekanik, Chalmers, anna.carlsson@chalmers.se, 031-772 36 50, 0705-94 36 50
Sambandet mellan utbildning och hälsa har länge varit välbelagt; ju längre utbildning en individ har desto längre kan den också förväntas leva. Däremot är det oklart om utbildning verkligen orsakar ett längre liv. Med hjälp av det successiva införandet av den nioåriga grundskolan på 1950-talet jämförde forskarna dödligheten för elever med nio års obligatorisk skolgång med elever med åttaårig skolplikt. Skolreformen kan liknas vid en experimentsituation eftersom eleverna inte själva fick välja längd på den obligatoriska skolgången.
Studien, som i dagarna publicerats i den amerikanska vetenskapsakademiens tidskrift PNAS, pekar på att de barn som fick det extra skolåret hade lägre dödlighet efter 40 års ålder, bland annat i lungcancer och olyckor. Under hela perioden 15-64 år var skillnaderna mindre och inom den statiska felmarginalen men motsvarade trots det ungefär fyra månaders längre medianlivslängd för de som blev föremål för reformen. Men troligen var effekten ännu starkare för vissa grupper, till exempel de som utan reformen hade avslutat sin skolgång direkt efter åtta år i folkskola.
Studien pekar på att en del av det starka samband som finns mellan utbildningsnivå och hälsa är kausalt, det vill säga ett resultat av själva utbildningen och inte bara ett resultat av bakomliggande faktorer som till exempel uppväxtmiljö.
– Det skulle kunna bero på att utbildning ger bättre jobb och högre inkomster, men också att utbildning ger individen mer kontroll över olika livssituationer och möjligheter till ett mer hälsosamt liv, säger Anton Lager, en av författarna till studien.
Utöver ett extra obligatoriskt skolår innebar reformen att den tidiga övergången av vissa barn till realskola avskaffades och att fler i varje årskull därmed blev behöriga för fortsatta studier.
INFORMATION OCH KONTAKT
Anton Lager, forskare vid Centrum för forskning om ojämlikhet i hälsa (CHESS), Stockholms universitet och Karolinska Institutet, mobil 070-314 25 14, tfn 08-16 31 44, e-post anton.lager@chess.su.se
Dammar tros vara ett av de största hoten mot världens sötvattensorganismer: de hindrar normala vatten- och sedimentflöden, stoppar vandring, och förändrar lekbottnar och födoplatser. Brist på data har hittills hindrat en utförlig global bedömning av hur dammar hotar fiskarter, men en studie som publiceras i juninumret av BioScience gör precis detta.
Rapporten är skriven av Catherine Reidy Liermann och Christer Nilsson, institutionen för ekologi, miljö och geovetenskap vid Umeå universitet, tillsammans med två medförfattare. De har analyserat 397 ekologiskt skilda sötvattensregioner i världen och märkt ut alla dammar som är mer än 15 m höga.
Detta gjorde det möjligt för forskarna att bedöma i vilken grad dammarna stoppar fiskars vandring. Författarna gick sedan igenom förekomstdata för fiskarter som antogs vara i riskzonen på grund av att de är begränsade till en särskild region eller därför att de vandrar i floderna som en del i sin livscykel. På så sätt kunde forskarna identifiera i vilka regioner dammar utgör den största risken för fiskarter. Genom att väga in var det hade varit ytterligare förändring av livsmiljöer – en känd risk för många fiskar – kunde författarna förfina sin lista över riskområden.
Resultaten pekar på Murray-Darling-provinsen (Australien), södra Italien, nedre och mellersta Indus flodområde, västra Korea, övre Paraná (södra Brasilien), den sydatlantiska kusten i USA, och Mobile Bays ekoregioner som de regioner som har ett påtagligt antal fiskarter som hotas av dammar. Mycket av Donau, Iberiska halvön (sydvästra Europa), och delar av Sydafrika är också med på listan.
– Dessa ekoregioner menar vi behöver omedelbar uppmärksamhet från naturvården. Ålar, shads som är en grupp av sillfiskar, nejonögon, störar och laxfiskar framstår som särskilt sårbara arter, säger Christer Nilsson.
Han förklarar vidare att deras resultat kan hjälpa forskare och planerare att identifiera viktiga områden där bevarande är lämpligt därför att vattendragen är relativt opåverkade och hyser hotade arter. Resultaten pekar också på regioner där restaurering – möjligen också dammrivning – är önskvärd ifall fiskar ska kunna bevaras.
INFORMATION OCH KONTAKT
Om publikationen: Implications of Dam Obstruction for Global Freshwater Fish Diversity. Catherine Reidy Liermann, Christer Nilsson, James Robertson, and Rebecca Y. NG. BioScience (2012) 62: 539-548. Finns tillgänglig online i juni 2012
För mer information, kontakta gärna:
Christer Nilsson, professor vid institutionen för ekologi, miljö och geovetenskap
Telefon: 090-786 60 03
E-post: christer.nilsson@emg.umu.se
