Knäledsartros är förknippat med långvarig smärta, stelhet, nedsatt funktion och minskad livskvalitet. Träning är en vanlig behandling, men få studier har undersökt vilken träningsdos som är optimal.
Forskare vid Karolinska institutet har därför rekryterat 189 personer med knäledsartros i Sverige och Norge till en randomiserad kontrollerad studie* för att utvärdera om hög träningsdos är överlägsen lågdosträning för knäledsartrospatienter.
* En randomiserad kontrollerad studie innebär att försökspersoner lottas till olika behandlingar.
Låg och hög träningsdos
Hälften av gruppen lottades till att få en låg träningsdos motsvarande fem träningsövningar under 20 till 30 minuter per tillfälle. Den andra hälften fick en hög träningsdos med elva övningar mellan 70 och 90 minuter per tillfälle. Båda grupperna tränade tre gånger i veckan under tolv veckor.
För att mäta och utvärdera resultaten fick deltagarna fylla i formulär med frågor om bland annat smärta, livskvalitet och knäfunktion varannan vecka under interventionen. De fick sedan fylla i formulären igen sex respektive tolv månader efter avslutad behandling.
Forskarnas hypotes var att den höga träningsdosen skulle ge bättre kliniskt resultat, men så var inte fallet.
– Ungefär hälften av deltagarna i båda grupperna förbättrades med hjälp av träningen. Vi kunde bland annat se att smärta, livskvalitet och knäfunktion förbättrades, säger Tom Arild Torstensen, fysioterapeut och forskare på KI.
Lite bättre knäfunktion vid högre träningsdos
Forskarna noterar dock att högdosbehandling kan vara att föredra på lång sikt för personer som lever ett aktivt liv.
– Högdosträning gav något bättre knäfunktion vid sport och rekreation i slutet av behandlingen och sex månader efter interventionen. Även livskvalitén förbättrades i den gruppen efter sex månader. Dessa effekter avtog dock efter tolv månader, säger Tom Arild Torstensen.
Studien är ett samarbete mellan forskare vid Högskolan i Dalarna och Region Dalarna, samt Norwegian University of Science and Technology i Trondheim, Norge.
Tom Arild Torstensen, forskare och fysioterapeutvid institutionen för neurobiologi, vårdvetenskap och samhälle, Karolinska institutet och Holten Institute. tom.torstensen@holteninstitute.com
När forskare vid FOI, Totalförsvarets forskningsinstitut, påbörjade arbetet för att ta fram en rapport om Rysslands rymdprogram hade den utökade invasionen av Ukraina i februari 2022 ännu inte inletts. Kriget vände upp och ner på allt.
– Informationsflödet från Ryssland ströps, och även officiella hemsidor och dokument som inte var hemliga blev svåra att få tillgång till. Samtidigt översköljdes vi med information som ställde större krav på att vi värderade riktigheten i uppgifterna. Men vi har också haft ett unikt läge där vi har fått ny kunskap genom att följa hur Ryssland agerat i Ukraina, säger forskaren Kristofer Hallgren vid FOI.
Sanktioner slår hårt
En av slutsatserna i rapporten är att det ryska rymdprogrammet dras med flera inneboende problem. Vissa av dem har Ryssland gemensamt med andra internationella rymdprogram, men de har också egna svårigheter: Korruption, problem med finansiering och inte minst att sanktionerna med anledning av kriget mot Ukraina har slagit hårt.
– Redan 2014 kom sanktioner som påverkade rymdprogrammet genom att begränsa tillgången till europeiska och amerikanska komponenter som Ryssland är beroende av. De utökade sanktionerna från 2022 har fortsatt slagit stenhårt mot den ryska rymdsektorn, inte minst genom indragna internationella samarbeten, säger Jonatan Westman, forskare vid FOI.
Statlig dominans på rymdområdet
Ett annat problem är att utbildad arbetskraft hellre söker sig till andra sektorer eller rentav andra länder.
– Många söker sig hellre till andra sektorer, dels för att det är bättre betalt men också för att det innebär fler möjliga arbetsgivare och större rörlighet. Personer med höga tekniska kompetenser kopplade till försvarsindustrin har svårt att lämna landet, och samtidigt har IT- och AI-satsningar, och jobb i gas- och oljeindustrin, blivit mer attraktiva, säger FOI-forskaren Anna Maria Wårlind.
De senaste decennierna har den globala rymdindustrin kommersialiserats, och det är inte längre enbart stater som bedriver rymdverksamhet. Till och med Kina släpper fram privata aktörer, om än under anpassade former. Men i Ryssland ser det annorlunda ut.
– Ryssland har inte följt med i övergången. De har ingen kommersiell rymdverksamhet att tala om, och har inte lyckats anpassa sig till den globala konkurrensen, säger Anna Maria Wårlind.
Ineffektivitet och korruption
Den centraliserade statliga styrningen och finansieringen leder till tungrodda och ineffektiva projekt. Det gör att korruptionen fortsätter och att rymdprojekten till skillnad från globala konkurrenter inte attraherar privat kapital. Den statliga dominansen gör också att idéutvecklingen avstannar, enligt forskarna.
I våras sjösatte Ryssland ett nytt initiativ som ska främja privat rymdindustri.
– Men även om man skulle få igång det lär det dröja innan det kan bära frukt. Ryssland är hårt begränsade av ekonomiska handelssanktioner, säger Kristofer Hallgren.
Säkerhetspolitiska mål med rymdnärvaro
All rymdverksamhet i Ryssland är underställd säkerhetspolitiska mål, betonar forskarna.
– I FN:s förhandlingar om rymdverksamhet har Ryssland drivit på om avtal för att länder inte ska placera vapen i rymden, men själva har man utvecklat antisatellitteknologi ända sedan sextiotalet. Man säger en sak formellt och gör något helt annat i praktiken, säger Anna Maria Wårlind.
Även om den ryska utvecklingen på rymdområdet inte ser särskilt ljus ut som helhet, så finns det fortfarande högst potenta förmågor, påpekar Kristofer Hallgren.
– Ryssland har inte den mest moderna tekniken, men de har delar som är robusta och en lång erfarenhet av rymdverksamhet. Frågan är hur långt det räcker i en domän som präglas av snabb utveckling.
Så togs rapporten fram
Rapporten tar ett brett grepp om hur Ryssland använder rymddomänen militärt och bygger vidare på den tidigare FOI-rapporten Metod för beskrivning och bedömning av rymdaktörer. Utöver att samla in information från olika källor har forskarna också intervjuat ett flertal forskare på FOI och externa experter.
Merparten av Sveriges 1,3 miljoner anhörigvårdare är samtidigt yrkesverksamma. Men att ta hand om en närstående går ofta ut över arbetsförmågan, visar en avhandling i hälsovetenskap.
– Cirka 40 procent av yrkesverksamma anhöriga upplever en minskad arbetsförmåga till följd av anhörigvårdandet. Var tredje upplever att det är svårt att studera eller göra karriär på grund av anhörigskapet, säger forskaren Joana Vicente vid Linnéuniversitetet.
Fler kvinnor än män slutar arbeta
Det är främst kvinnors arbetsförmåga som begränsas av att vårda en anhörig. Var sjätte yrkesverksam kvinna som vårdar en familjemedlem, eller hjälper någon som står dem nära, går ner i arbetstid.
Mer än dubbelt så många kvinnor som män, sju respektive tre procent, slutar arbeta helt i samband med att de vårdar en närstående.
– En möjlig förklaring är att män generellt har mer flexibel arbetstid och därför kan anpassa schemat bättre efter behov. En annan är att kvinnor är de i familjen som tar på sig ansvaret när behov för anhörigskap uppstår och på grund av det slutar arbeta eller går ner i arbetstid, säger Joana Vicente.
Sådana tillfälliga förändringar kan ge långsiktiga konsekvenser, till exempel kan ekonomin försämras när arbetstiden minskar eller om man slutar arbeta helt. Det kan också bli svårare att återvända till arbetsmarknaden i framtiden.
Anhörigvård
Anhörigvård är vård som sker oavlönat och utanför de traditionella vårdinstitutionerna.
Anhöriga kan vara familjemedlemmar, vänner eller andra närstående som vårdar eller på annat sätt stödjer en person med långvarig sjukdom eller funktionsnedsättning.
Merparten av 1,3 miljoner svenska anhörigvårdare kombinerar detta med lönearbete.
Många insatser
Även hur yrkesverksamma män och kvinnor utför anhörigvård skiljer sig, visar avhandlingen. Kvinnor lägger över lag mer tid på vårdande, tar emot mindre hjälp från utomstående och upplever anhörigvård som påfrestande i större utsträckning än vad män gör.
– Kvinnors vårdinsats omfattar generellt sett fler områden än männens. Det kan handla om personlig omsorg, kontakt med vården, medicin och behandling, eller att hjälpa vid fysisk aktivitet. Det är vanligare att män bistår med till exempel administrativt och ekonomiskt stöd, säger Joana Vicente.
De flesta yrkesverksamma anhörigvårdare lägger mellan en och tio timmar i veckan på vård. Även här syns skillnader mellan könen. Kvinnor är överrepresenterade i gruppen som ägnar mest tid åt anhörigvård.
– Resultaten av avhandlingen hjälper oss förstå varför kvinnor är mer benägna att lämna arbetsmarknaden eller gå ner i arbetstid i samband med att de vårdar en anhörig.
Svårare vid psykisk ohälsa
Arbetsförmågan påverkas olika beroende på vilken typ av anhörigvård som utförs. Anhöriga till en person med psykisk ohälsa upplever det mycket svårare att fortsätta arbeta jämfört med anhöriga till en person med demenssjukdom.
Joana Vicente menar att kunskapen om hur anhörigvård påverkar arbetskapaciteten är viktig för att utforma bättre stöd till den stora gruppen yrkesverksamma anhörigvårdare.
– Tre viktiga faktorer som påverkar upplevelsen av anhörigskapet som svårt och som därmed påverkar arbetsförmågan är huruvida den anhöriga känner psykisk stress, ekonomiska problem samt om den upplever anhörigskapet som tillfredställande eller inte, säger Joana Vicente och tillägger:
– Mer behöver göras för att adressera och motverka könsskillnaderna hos yrkesverksamma anhörigvårdare.
Avhandlingen bygger på forskning knuten till Nationellt kompetenscentrum Anhöriga (NkA).
Vissa kustekosystem kan ta upp och lagra stora mängder koldioxid från atmosfären, så kallat ”blått kol”, och att restaurera dem kan därför vara en viktig naturbaserad lösning för att mildra klimatförändringarna.
Välkända ekosystem med blått kol är till exempel mangrove och sjögräsängar, men på senare tid har det föreslagits att även makroalger, som den vanliga blåstången i Östersjön, kan ta upp stora mängder kol. Om detta kol till exempel exporteras till och lagras i djuphavet, kan makroalgerna vara ett av de viktigaste ekosystemen för blått kol globalt sett.
Blåstång tar upp mycket koldioxid från atmosfären
I en studie har forskare vid Stockholms universitet och Helsingfors universitet mätt flödena av växthusgaser mellan vattenytan och atmosfären utanför Askö-laboratoriet i Trosa under ett helt år. Mätningarna bekräftade att blåstångskogar och blandad vegetation i kustzonen tar upp betydande mängder koldioxid från atmosfären.
Men mätningarna visar också att blåstångskogarna i Östersjön avger betydande mängder metan, vilket till viss del kan motverka algernas upptag av koldioxid från atmosfären.
– Det var lite förvånande att blåstången avgav metan, eftersom blåstång växer på hårt substrat och inte på mjuka sediment, där metan normalt bildas, säger Christoph Humborg, forskare vid Stockholms universitets Östersjöcentrum.
Metan hittades i sediment
Forskarna upptäckte att fickor av sediment finns mellan algerna och där hittades de metanbildande mikroorganismerna – arkéer.
– Arkéerna hittades också på flytande fintrådiga alger och ansamlingar av organiskt material som finns i anslutning till blåstången.
Bild: Michael Held/Unsplash
Mätningar av koldioxidupptag och metan
Forskarnas mätningarna visar att blåstångskog tar upp betydande mängder koldioxid från atmosfären.
Flödena varierar under året, men totalt sett uppgick upptaget av koldioxid från atmosfären i blåstångshabitaten till 0,52 ton CO2 per hektar och år. Det kan jämföras med 0,71 ton CO2 per hektar och år för områden med blandad vegetation.
Koldioxidupptaget uppvägs dock till viss del av den metan som flödar från vattnet till atmosfären i samma miljöer. Eftersom metan är en starkare växthusgas än koldioxid uppgår nettoupptaget till 0,38 respektive 0,46 ton CO2-e (koldioxidekvivalenter) per hektar och år för områden med blåstång och områden med blandad vegetation.
Christoph Humborg förtydligar att det fortfarande kan vara viktigt ta hand om och återställa livsmiljöer med makroalger ur ett klimatperspektiv.
– Vår studie visar att dessa miljöer är nettokoldioxidsänkor, bara inte så stora som ibland har föreslagits, säger han.
Minskad övergödning kan gynna klimatet
Ur ett förvaltningsperspektiv är det också viktigt att veta om metanproduktionen påverkas av blåstångsskogarnas hälsostatus, det vill säga om makroalger i övergödda nedbrutna system producerar mer metan än ostörda ekosystem. Denna hypotes kommer nu att testas av den svensk-finländska forskargruppen genom experiment som ska genomföras under nästa år.
– Våra mätningar gjordes på plats, i ett Östersjön som är påverkat av övergödning. Ett mindre övergött ekosystem med mindre ackumulering av organiskt material och mindre mängd fintrådiga alger skulle sannolikt producera mindre metan. Om så är fallet kan åtgärder för att minska övergödningen avsevärt förbättra dessa miljöers möjlighet att binda kol och därmed bidra till att mildra klimatförändringarna, säger Christoph Humborg.
Christoph Humborg, Stockholms universitets Östersjöcentrum, e-mail: christoph.humborg@su.se, tel: 08-674 76 68
Florian Roth, Stockholms universitets Östersjöcentrum och Tvärminne zoologiska station, Helsingfors,florian.roth@su.se
I Sverige använder många myndigheter och offentliga organisationer molnlösningen Microsoft 365 (M365).
*Microsoft 365 är en kommersiell tjänst som erbjuder produkter som e-post och kalender och program som Excel och Word. Vissa av tjänsterna ligger i molnet, det vill säga de finns inte på den enskilda datorn utan är åtkomliga online oavsett vilken enhet användaren använder.
Många menar att molnlösningen strider mot GDPR/Dataskyddsförordningen, som har till uppgift att skydda människors personuppgifter på nätet.
För ett drygt år sedan fattade till exempel Stockholms stad beslut om att inte använda M365 med hänvisning till GDPR. I Tyskland och Frankrike väntas förbud mot att använda molnlösningen.
Ingen kontroll över sin information
Nyligen gjordes en av de största implementeringarna i Sverige av M365 i en stor, svensk myndighet. Något som, menar Björn Lundell, professor i datavetenskap vid Högskolan i Skövde, för med sig en rad problem.
Han har tillsammans med kollegor studerat hur implementeringen av M365 gick till och såg många stora brister som påverkar både individer och organisationer.
Forskarna konstaterar att myndighetens databehandling sker på okända villkor, vilket i praktiken innebär att myndigheten tappat kontrollen över sin egen information.
– Tyvärr är den nu undersökta myndigheten långt ifrån ensam om att sakna kontroll på sin egen databehandling. Resultat från tidigare forskning, som analyserat implementering av M365, visar att det också finns betydande brister hos många andra myndigheter, däribland flera kunskapsintensiva myndigheter, säger Björn Lundell.
Avtal med problematiska länder
Forskarna menar att det ur ett samhälleligt perspektiv är olämpligt för en myndighet inom EU att skriva avtal med en leverantör som är helägd av ett företag baserat i ett land som står på EU:s lista över icke samarbetsvilliga länder inom skatteområdet.
I studien konstateras att få av beslutsfattarna på myndigheten såg några problem med lösningen ur det perspektivet.
Data hamnar i problematiska länder
Användning av M365 medför vidare att myndighetens data kan behandlas i en rad länder som identifierats som problematiska, inklusive ett land som identifierats som olämpligt av bland andra svenska säkerhetspolisen.
– När myndigheten saknar tillgång till alla relevanta avtalsvillkor blir det i praktiken omöjligt att genomföra en gedigen bedömning av hur myndighetens uppgifter kan komma att behandlas, säger Björn Lundell.
Användning av M365-lösningen kan även orsaka ett antal oförutsedda juridiska problem.
Det kan till exempel handla om exponering för olika upphovsrättslagar och risk för tvister kopplat till andra länders lagstiftning. Detta var något som inte alls analyserades av den undersökta organisationen innan man införde M365.
Analysera villkoren i avtalet
Baserat på studiens resultat rekommenderar forskarna att varje myndighet som överväger att en IT-lösning att alltid först analysera alla avtalsvillkor.
– Självklart behöver myndighetens egen analys visa att den tilltänkta användningen är förenlig med gällande rätt. Detta är särskilt viktigt när det är fråga om att anskaffa en publik molnlösning från en global leverantör som tillhandahåller en programvara som tjänst, säger Björn Lundell.
Björn Lundell, professor i datavetenskap vid Högskolan i Skövde, bjorn.lundell@his.se
Kompetensutveckling kring autism och nya sätt att anpassa undervisningen gör att personalen i förskola och grundskolan känner sig tryggare i sin undervisning. Men för eleverna är det svårt att se effekten av det lärarna lärt sig. Ny forskning visar att det krävs mer än kompetensutveckling – framför allt tid och resurser – för att elever med autism ska få bättre förutsättningar.
Linda Petersson-Bloom, doktorand vid Malmö universitet har undersökt vad som förändras när lärare och annan personal i förskola och grundskola deltar i kompetensutvecklingsinsatser om autism och hur lärmiljön kan anpassas.
Lärare vill veta mer om autism
Hennes studier bygger på ett tydligt problem: tidigare forskning och enkäter från intresseorganisationer visar att det är svårt att anpassa utbildningen till barn med autism:
Skolfrånvaron bland elever med NPF-diagnoser (neuropsykiatriska funktionsnedsättningar) såsom ADHD och autism är hög.
Lärare bedömer att de saknar den grundkunskap som behövs för att möta elevernas behov.
Lärare tycker också att de får för lite kompetensutveckling för att stödja elever med autism och adhd.
Linda Petersson-Bloom har gjort flera olika studier för att undersöka effekten av lärarnas kompetensutveckling i autism, bland annat en systematisk översikt av en mindre kompetensutvecklingsinsats på en förskola:
– Den bestod av självstudier i form av filmade föreläsningar, texter att läsa samt kollaborativa inslag där personalen reflekterade kring vilka förändringar de behövde genomföra samt hur de kunde översätta sin nya kunskap till sin praktik.
Det gick att se att den bidrog till förändringar bland personalen men också att de som var med önskade ännu mer kompetensutveckling.
Kunskap om autism gör lärare tryggare…
I en annan undersökning var kompetensutvecklingsinsatsen mer omfattande och inkluderade inte bara anställda på skolan, utan även elever med autism och deras föräldrar.
Hon kunde konstatera att kompetensutvecklingsinsatsen ledde till viss förändring, särskilt när lärarna skattade sin egen kunskap.
– Till exempel känner lärarna sig bekvämare i undervisningen, bättre på att förebygga problemskapande situationer och skapa visuellt stöd. Förändringar märks framför allt när det gäller ökade kunskaper, förändrade attityder och till viss del anpassningar.
Men det var svårt för både föräldrarna och eleverna att identifiera förändringar i praktiken.
…förändringar kräver tid och resurser
Brist på resurser, personal och framför allt tid, är ett skäl som professionella anser påverkar deras förmåga att göra förändringar som gynnar elever med autism: Den fysiska miljön räcker ofta inte till för elevernas behov, få har till exempel möjlighet att avgränsa ett rum eller få grupprum.
Elever med autism – tre skäl till att förbättringar i skolan aldrig blev av
Brist på resurser, personal och tid
Begränsningar i skolans fysiska miljö
Skolledningen saknar kunskap om autism (deltar inte i kompetensutveckling)
Gemensam grund att bygga vidare på
Lärarna saknade också att skolledningen deltog i kompetensutvecklingen. I en av studierna deltog all personal på förskolan, det visade sig vara något som påverkade skolan för eleverna med autism, i positiv riktning.
– Kompetensutvecklingen gav en gemensam grund att bygga vidare från men bör ses som en del av ett pussel. Vill vi i skolan göra skillnad för de enskilda eleverna behöver vi jobba mycket mer över tid och ha närmare kompetensutvecklingsinsatser som ser till hur vi kan anpassa för den specifika eleven – i kombination med en bas av kompetensutveckling där alla som arbetar med, undervisar barnen och eleverna ges möjlighet att delta.
Vi behöver också belysa förutsättningar eller brist på sådana för att på allvar bygga en mer likvärdig* förskola och skola säger Linda Petersson-Bloom.
*Likvärdig skola innebär inte att utbildningen ska vara likformig i betydelsen likadan utan att kvaliteten i verksamheten ska vara så hög att de fastställda målen kan uppnås oavsett var i landet verksamheten bedrivs (Skolverket).
Linda Petersson-Bloom, doktorand vid Institutionen för skolutveckling och ledarskap, Malmö universitet.
För att uppnå FN:s hållbarhetsmål om utrotad fattigdom behövs inte bara ekonomisk tillväxt. Den genomsnittliga nivån av absolut barnfattigdom i låg- och medelinkomstländer kan visserligen höjas när ländernas ekonomi växer, men det går fortare i länder där det också finns sociala välfärdssystem. Det visar en avhandling i sociologi vid Stockholms universitet.
– Att ha utbyggda system för exempelvis barnbidrag i låg- och medelinkomstländer bidrar till att snabba på minskningen av fattigdom, och både vad gäller absolut och relativ fattigdom. I genomsnitt har enbart ekonomisk tillväxt inte visat sig ha något samband alls med hur den relativa fattigdomen utvecklas, säger forskaren Sebastian Sirén och fortsätter:
– Min studie visar att i de länder som har utbyggda transfereringssystem har ekonomisk tillväxt bidragit till att den relativa fattigdomen också har minskat. Samtidigt har den absoluta barnfattigdomen minskat mest i länder som byggt ut välfärdssystem under senare decennier.
Absolut och relativ fattigdom
I avhandlingen har Sebastian Sirén studerat olika mått på fattigdom i låg- och medelinkomstländer.
Den absoluta fattigdomen mäts i hur många som har en viss summa per dag att leva på, medan den relativa fattigdomen är ett hushålls inkomst i relation till medianinkomsten i landet.
Studien sträcker sig från millennieskiftet och framåt och har mätt andelen barn som lever i hushåll med inkomster under den absoluta och den relativa fattigdomsgränsen vid olika tillfällen.
Eftersom studien jämför länder över tid har Sebastian Sirén kunnat analysera hur fattigdomen förändrats i olika länder när exempelvis socialförsäkringssystemen byggts ut.
– Även om enbart ekonomisk tillväxt kan lyfta familjer ur den mest extrema fattigdomen så är det på sikt viktigt att framhålla att sociala skyddsnät och utbyggda socialförsäkringssystem snabbar på den utvecklingen. Ur ett globalt perspektiv verkar socialpolitiken också helt nödvändig för att minska andelen familjer som lever i relativ fattigdom, vilket är vad många skulle klassa som gränsen för en dräglig levnadsstandard, där man har en chans att delta i samhället på ett rimligt sätt.
Riktade bidrag till barnfamiljer i Brasilien
Det finns många exempel på länder som lyckats minska både absolut och relativ fattigdom med hjälp av sociala reformer och kontanta bidrag till fattiga familjer.
Brasilien och Bolivia är två bra exempel, menar Sebastian Sirén.
– I Brasilien har man, tillsammans med ett utbyggt pensionssystem och höjda minimilöner, använt sig av en form av riktade bidrag riktade till familjer med låga inkomster som också har villkor om att exempelvis sätta barnen i skolan, så kallad ”conditional cash transfer” (CCT). Den typen av reformer har också stort stöd från världsbanken, och har visat sig ha stor effekt för de allra fattigaste familjerna.
– Samtidigt finns en kritik mot att dessa program inte konfronterar mer underliggande orsaker till ojämlikhet och fattigdom i dessa länder, fortsätter Sebastian Sirén.
Fler kan få jobb
På längre sikt kan det också finnas indirekta positiva effekter av ett utbyggt socialförsäkringssystem som i sin tur får den ekonomiska tillväxten att ta fart, menar Sebastian Sirén.
– När många lyfts ur fattigdom kan ekonomin påverkas positivt så att fler får jobb och kan höja sin levnadsstandard, och tillväxten får då ytterligare positiv påverkan på fattigdomsbekämpningen. Men det är då viktigt att inte förlita sig helt på tillväxten utan att också se till att den kommer alla människor i de här länderna till del.
Sebastian Sirén, forskare vid Institutet för social forskning vid Stockholms universitet, sebastian.siren@sofi.su.se
Arbetsmarknadspolicy fokuserar på rörlighet och flexibilitet. Ett rådande samhällsideal är att individer ska flytta från sin uppväxtort för att ”designa livet” efter önskade studier och arbete.
En studie där forskare intervjuat 13 studie- och yrkesvägledare på gymnasieskolor och kommuner visar dock att valen i hög utsträckning handlar om kompromisser.
– Platsen och tillhörigheten är väldigt viktig för individen. Man kanske inte vill bygga sitt liv efter jobb och studier, utan de får passa in i resten av livet. Det är ofta ett aktivt val att stanna kvar, det handlar inte om att bli övergiven eller vara en förlorare, säger forskaren Janna Lundberg vid Malmö universitet.
Familj och ett sammanhang
Familj och vänner är viktiga faktorer för att inte flytta, liksom tillgång till hav, natur och ett etablerat sammanhang.
– För den som har många olika kontakter inom socialförvaltning, vård och så vidare kan platsen dessutom vara så självklar att frågan inte ens kommer upp i samtalet med studie- och yrkesvägledare, säger Elin Ennerberg, forskare vid Malmö universitet.
En lantlig plats kan även vara en resurs. Att få leva ett lugnare liv med mer rumslig frihet för barnen kan vara en anledning att bo på en mindre ort. Det kan också vara en prioritet att slippa ha ett yrke som följer med hem i tankarna vid arbetsdagens slut.
– Normen är dock att man ska åka i väg och utbilda sig, och även om vägledarna inte vill pusha för mycket är det alternativet närvarande i samtalet. Samtidigt finns också en lokal arbetsmarknad och det kan handla om samhällsviktiga jobb. Vägledarna bygger in i samtalen att ”vill du vara här finns vissa möjligheter, vill du välja annat får du tänka på ett annat sätt”. Vi ser hur vägledarna dras mellan olika normer, säger Elin Ennerberg.
Lättare att välja för män
Vägledarna ser till individen, men även till samhällets behov. Alla har inte lika stora möjligheter att stanna. Starka familjeband och barn gör att det är lättare att hävda rätten att inte behöva flytta.
– Det är inte helt jämlikt utan det finns en tendens att fler män får lov att vara platsbundna. Män kan göra fler gynnsamma val, säger Janna Lundberg
Bristyrkeyrkesutbildningar som traditionellt attraherar män är lättare att få till mindre orter, som olika typer av fordonsförare. För vissa yrkesgrupper blir platsen då ett större hinder. Kvinnor får överlag kämpa hårdare för att hitta ett sätt att bo kvar på landsbygden.
– För kvinnor blir högre utbildning oftare vägen framåt, och de kan flytta tillbaka när de har utbildning. Ett annat sätt att tjäna pengar som kvinna är att bli entreprenör, säger Elin Ennerberg.
Levnadsomkostnaderna kan även vara lägre på landsbygden. Samtidigt kan bostadspriser förändras exempelvis av att personer med högre inkomst väljer att ha semesterbostäder eller bosätta sig på landsbygden för distansjobb.
Janna Lundberg, universitetslektor i samhällskunskap, Malmö universitet, janna.lundberg@mau.se
Elin Ennerberg, biträdande universitetslektor i studie- och yrkesvägledning, Malmö universitet.
Lipödem är en kronisk sjukdom i fettvävnaden som nästan enbart drabbar kvinnor. Sjukdomen gör att kroppens fettceller ökar onormalt mycket, framför allt på stuss och ben. Den misstas därför ofta för att vara övervikt eller fetma.
Kunskapen om lipödem är överlag låg, och dessutom är tillgången till vård mycket begränsad. Mörkertalet är troligen stort, men omkring 10 procent av alla kvinnor kan vara drabbade.
Lågprioriterad kvinnosjukdom
En forskargrupp vid Hälsohögskolan i Jönköping har skickat ut en digital enkät till alla lipödempatientföreningar i Sverige. Totalt svarade 245 kvinnor med lipödem på enkäten som innehöll frågor om hälsa och livskvalitet. Den nationella studien är den första i sitt slag i Sverige.
– Det är anmärkningsvärt hur lite forskning det finns om lipödem. Liksom flera andra kroniska kvinnosjukdomar har lipödem varit både missförstådd och lågprioriterad. Men det är glädjande att denna sjukdom den senaste tiden fått mer uppmärksamhet och att flera större internationella forskningsprojekt pågår. Vår studie bidrar med kunskap om hur kvinnor som har lipödem mår och hur sjukdomen påverkar det dagliga livet, säger Johanna Falck, doktorand vid Hälsohögskolan vid Jönköping university.
Tre stadier av lipödem. Bild: Micke Widén
Korrekt diagnos dröjer
Av studien framgår att lipödem, även tidigt i sjukdomsförloppet, är förknippat med flera hälsoproblem och en sämre hälsorelaterad livskvalitet.
I alla lipödemstadier kan man uppleva smärta, att benen känns tunga och svullna, domningar, kall hud, lätt att få blåmärken och sömnsvårigheter. Av resultatet framgår det också att det ofta går lång tid från det att sjukdomen bryter ut till att rätt diagnos ställs.
Viktigt att tidigt upptäcka sjukdomen
Även om runt 70 procent av kvinnorna hade fått lipödem före 30 års ålder, hade endast 1,6 procent av dem diagnostiserats inom sjukvården före den åldern.
– Det är väldigt viktigt att vårdpersonal upptäcker sjukdomen i ett tidigt skede så att kvinnorna kan få ett bra stöd, men den långa väntan på diagnos tyder på att kvinnorna under många år får kämpa med sin hälsa med mycket lite eller inget stöd från vården, säger Johanna Falck.
Forskarna ska nu ta reda på mer om sjukdomen och patienterna. En pågående studie undersöker vilka upplevelser kvinnor med lipödem har av hälso- och sjukvården gällande bemötande, kunskap och stöd, men också vilka erfarenheter kvinnorna har av olika typer av lipödembehandlingar och egenvård.
– Framförallt ser vi en aktivering av många celltyper ett halvår efter insjuknande. Det liknar hur immuncellerna blir vid situationer som cancer och hiv, då det finns en kronisk infektion i kroppen och pågående immunaktivering. Aktiveringen kan innebära att immuncellerna inte kommer att kunna aktiveras optimalt vid nya infektioner, och att de kanske bidrar till att tysta ner ett immunsvar i stället för att stärka det, säger Marie Larsson, professor i virologi vid Institutionen för biomedicinska och kliniska vetenskaper vid Linköpings universitet.
Minska inflammation så tidigt som möjligt vid svår covid-19
I studien ser forskarna ett samband mellan sjukdomens svårighetsgrad och påverkan på de dendritiska cellerna. Ju högre nivå av C-reaktivt protein, CRP (kallas snabbsänka vid provtagning), som ökar kraftigt vid inflammatoriska processer i kroppen, desto långsammare återhämtade sig de dendritiska cellerna. Annan forskning tyder på att CRP kan hämma kroppens förmåga att bilda nya dendritiska celler, vilket är en möjlig förklaring till den långsamma återhämtningen.
– Vi drar slutsatsen att man bör minska inflammationen med antivirala läkemedel så tidigt som möjligt i sjukdomsförloppet, så att inte coronaviruset får härja fritt och orsaka en hög CRP-nivå, säger Marie Larsson.
Immunförsvar – medfött och förvärvat
Vårt immunförsvar kan delas in i två delar: det medfödda och det förvärvade. Snabbast att reagera är alltid det medfödda immunförsvaret. Det kallas så eftersom det i stort sett finns färdigprogrammerat sedan födseln och ser likadant ut genom hela livet.
Det förvärvade immunförsvaret har fått sitt namn eftersom det utvecklas successivt under livets gång. Det är aktiveras senare vid en infektion och lär sig att attackera virus och bakterier som kroppen har kommit i kontakt med. Det fungerar också som ett minne, så att infektionen kan slås ned mycket snabbare nästa gång vi möter samma smittoämne.
Dendritiska celler kritisk länk i immunförsvaret
Forskarna tittat närmare på det medfödda immunförsvaret, som är nödvändigt för att kroppen över huvud taget ska kunna organisera ett specifikt immunförsvar. Första gången kroppen kommer i kontakt med ett nytt virus, som sars-cov-2 i början av pandemin, måste immunförsvaret upptäcka det främmande viruset. En grupp celler som heter dendritiska celler måste finnas och fungera för att detta ska ske.
De aktiverar sedan T-celler, som kan döda celler som infekterats med sars-cov-2, och som i sin tur aktiverar B-celler, som kan producera antikroppar som neutraliserar viruset. Därför är de dendritiska cellerna en kritisk länk mellan det medfödda och det förvärvade immunförsvaret. I en tidigare studie på samma patientgrupp har forskargruppen funnit negativa effekter på T-celler.
Långsammare återhämtning av celler vid svår covid-19
Forskarna undersökte blodprover från 21 patienter med covid-19, som vårdades på Vrinnevisjukhuset i Norrköping, och 16 friska kontrollpersoner. Blodprover togs vid fyra tidpunkter, varav den första när patienterna lades in på sjukhus och den sista var 6–8 månader senare. Forskarna identifierade olika immuncelltyper och deras troliga funktion med hjälp av flödescytometri.
– Nivåerna av dendritiska celler var extremt låga i början av infektionen. De återhämtade sig sen, men trots det ser det ut som att deras funktion inte helt är återställd. De dendritiska cellerna är mer aktiverade än de ska vara och vi tror att det påverkar immunförsvaret negativt, säger Marie Larsson.
Svår infektion tar lång tid att läka
Forskarna undersökte också en annan viktig celltyp, monocyter, som oftast finns ute i vävnaderna. När de träffar på något främmande som kan vara farligt skickar de ut signaler som drar dit andra immunceller så att en inflammatorisk process startar.
Det visade sig att fördelningen mellan olika typer av monocyter fortfarande är annorlunda hos patienterna jämfört med de friska personerna efter sex månader. Forskarna tror att påverkan på monocyterna speglar att kroppen, och troligtvis framför allt lungorna, fortfarande läker efter den svåra infektionen.
Det är sedan tidigare känt att fetma kan kopplas till dryga tiotalet olika cancersjukdomar, se faktaruta. Nu har forskare i ett europeiskt samarbete som drivs från Lunds universitet inkluderat metabol hälsa i epidemiologiska studier* om fetmarelaterad cancer. Syftet är att kartlägga hur metabol hälsa samverkar med kroppsvikt avseende risk för fetmarelaterad cancer.
*Epidemiologisk forskning undersöker förekomsten av olika sjukdomar i en befolkning.
I en studie som nu publiceras i Journal of the National Cancer Institute har forskarna inkluderat data från hälsoundersökningar och nationella register från närmare 800 000 individer genom åren 1972-2014.
Genom att väga samman uppgifter om blodtryck, blodglukos och blodfetter i form av triglycerider fick de fram en metabol poäng som avgjorde om personerna ansågs metabolt hälsosamma eller ohälsosamma. Utifrån BMI (Body Mass Index) delades personerna också in i kategorierna normalviktig, överviktig eller fet.
– Ofta kopplas metabol ohälsa ihop med fetma, men man behöver inte vara överviktig för att lida av metabol ohälsa. Därför är det relevant att studera hur metabol ohälsa spelar in i sambandet mellan BMI och fetmarelaterad cancer, säger Tanja Stocks, forskare och docent i epidemiologi, som har lett studien.
Metabol ohälsa risk för viss cancer – avsett BMI
Under upp till 40 år har nära 800 000 personer från Sverige, Norge och Österrike följts utifrån hur deras BMI och metabola hälsa påverkar risken att drabbas av fetmarelaterade cancersjukdomar. Under uppföljningstiden diagnosticerades 23 630 individer med en fetmarelaterad cancer. Det var ingen överraskning för forskarna att ett högre BMI ökade risken för cancer, men även metabol ohälsa i sig självt var förenat med en ökad risk.
Den högsta risken påträffades bland individer med metabolt ohälsosam fetma, vilket var förenat med högst risk för cancer i lever, njure, och bland kvinnor även för endometriecancer (cancer i livmoderkroppen). Ett viktigt fynd var också att metabol ohälsa ensamt utgjorde en ökad risk för fetmarelaterad cancer oavsett om man var normalviktig, överviktig eller hade fetma.
Cancerformer relaterade till fetma
De cancerformer som studerades är känt fetmarelaterade: matstrupe, översta delen av magsäcken, tjocktarm, ändtarm, bukspottskörtel, njurar, lever, gallblåsa, bröst (efter menopaus), endometrium, äggstockar och multipelt myelom.
Fler metabola riskprofiler förutom fetma
Studien kan inte visa på orsakssamband, men forskarna såg att fetma och metabol ohälsa samspelar på ett sätt som ökade risken för vissa cancerformer mer än förväntat när de två faktorerna kombineras.
– Studien visar på vikten av att bedöma olika metabola riskprofiler utöver fetma, för att kunna identifiera de grupper som kan ha mest nytta av insatser för att minska sina risker att drabbas av fetmarelaterade cancersjukdomar, säger Ming Sun, doktorand och förstaförfattare till studien.
Vad är metabol ohälsa eller det metabola syndromet?
Metabolt syndrom är ett samlingsbegrepp för flera faktorer som tillsammans ökar risken för framförallt hjärt-kärlsjukdom och stroke. Riskfaktorerna utgör tillsammans en mycket större risk än var för sig:
Ökat bukomfång, bukfetma
Förhöjda nivåer av triglycerider (en grupp av fetter) i blodet
Låg andel av HDL-kolesterol (det goda kolesterolet) i blodet
I en studie gjord av forskare vid Uppsala universitet och Sophiahemmet Högskola, deltog 1 251 spädbarn från hela Sverige, och deras mammor. När mammorna med hjälp av enkäter svarade på frågor om barnets mat det första året, framkom det att hälften av alla barn i studien, 48 procent, fick smakprov redan under den fjärde månaden. Ju tidigare spädbarnen började med små smakprov, desto tidigare åt de större mängder fast föda. Det i sin tur ledde till att amningen avslutades tidigare och barnen fick en kortare amningstid.
Olika råd från WHO och Livsmedelsverket
Sedan 2011 har Livsmedelsverkets råd till föräldrar varit att de kan införa små smakprover till spädbarn från fyra månaders ålder. Världshälsoorganisationen WHO däremot, rekommenderar enbart amning i sex månader och fortsatt amning i minst två år eller längre. Rekommendationerna gäller för alla världens länder, även Sverige, och en anledning är att amning har vetenskapligt belagd stor positiv inverkan på både kvinnors och barns hälsa.
Bröstmjölken innehåller ämnen som skyddar barnet mot bland annat infektioner som lunginflammation och urinvägsinfektion, under amningsperioden.
Bröstmjölk minskar även risken för att barnet senare i livet drabbas av hjärt- och kärlsjukdom, fetma och diabetes.
Kvinnor som ammar får en lägre risk att drabbas av till exempel hjärt- och kärlsjukdomar, äggstockscancer, bröstcancer och typ 2-diabetes.
Källa: WHO
– Det saknas stöd i forskningen för att införandet av tidiga smakprover innebär några hälsofördelar för barnet eller mamman. Däremot vet vi att amningen har många hälsofördelar för både barnet och mamman. Till exempel skyddas barnet från infektioner under amningsperioden, och både mamma och barn får en minskad risk för hjärt- och kärlsjukdomar, säger Eva-Lotta Funkquist, universitetslektor vid Uppsala universitet och barnmorska.
Skapar osäkerhet hos kvinnor
Tidigare studier har visat att nästan alla kvinnor uttrycker att de vill amma. Motstridiga råd från WHO och Livsmedelsverket, och rekommendationer utan evidens, som till exempel små smakprov, gör det svårare för mammor som vill amma att få stöd för det, och endast 10 procent av barnen i Sverige ammas fullt i sex månader.
– Därför är det av största vikt att myndigheter i Sverige har rekommendationer som främjar amning, och att de följer WHO:s. Risken är annars att mammor slutar amma tidigare och att både mamman och barnet får en större risk att drabbas av ohälsa, säger Eva-Lotta Funkquist.
Eva-Lotta Funkquist, docent, universitetslektor vid institutionen för kvinnors och barns hälsa vid Uppsala universitet samt barnsjuksköterska och barnmorska, eva-lotta.funkquist@kbh.uu.se
Jenny Stern, docent, forskare vid Uppsala universitet, lektor vid Sophiahemmet Högskola samt sjuksköterska, jenny.stern@kbh.uu.se
Maria Grandahl, docent, universitetslektor vid institutionen för kvinnors och barns hälsa vid Uppsala universitet, maria.grandahl@kbh.uu.se
Fotnot:
Förenta nationerna, FN, konstaterar att amning säkerställer att barnet kan matas på ett säkert sätt i händelse av krig eller krissituationer, till exempel om energiförsörjningen inte fungerar eller vid brist på barnmat. Tidigare forskning visar att i västvärlden skulle fler kvinnoliv än spädbarnsliv räddas med hjälp av följsamhet till rekommendationen om full amning i sex månader (Bartick MC, et al. (2016)).
Resultaten publiceras nu i den vetenskapliga tidskriften Nature Photonics och kan komma att breda väg för bättre åskskyddsåtgärder för kritisk infrastruktur så som kraftverk och flygplatser.
Idag är Franklin-staven den vanligaste konstruktionen för skydd mot blixtnedslag. Den består av en mast av strömledande metall som fångar upp åskblixten och leder den ner i marken. Idéen om att istället för en traditionell åskledare använda intensiva laserpulser har tidigare testats i laboratorier.
Vernon Cooray , professor i elektricitetslära vid Uppsala universitet är en av forskarna som nu testat om det här är något som fungerar i riktiga åskväder, utanför labbet. Experimenten för att undersöka om en laser kunde leda blixten vid ett nedslag ägde rum vid berget Säntis i nordöstra Schweiz. En laser stor som en bil som avfyrar upp till ettusen pulser per sekund installerades nära ett telekommunikationstorn som träffas av blixten omkring hundra gånger per år.
Det 124 meter höga telekommunikationstornet på berget Säntis i Schweiz där experimenten med lasertrålarna skedde. Bild: Prof. Dr. Jean-Pierre Wolf at University of Geneva, Switzerland
Efter att ha prövat lasern under sex timmar i åskväder kunde forskarna konstatera att lasern ledde om fyra stycken uppåtriktade blixturladdningar. Observationerna kunde bekräftas av högfrekventa elektromagnetiska vågor som genererats av blixten och som visade var nedslaget skett. Observerade ökningar av röntgenskurar vid tiden för nedslagen bekräftade också de lyckade omledningarna av blixten. Ett av nedslagen filmades av höghastighetskameror och kan ses följa laserns riktning i över 50 meter.
Författarna till den vetenskapliga artikeln konstaterar att deras resultat bidrar med ny kunskap om laserfysik i atmosfären och att den kan användas i utvecklingen av nya strategier för åskskydd.
Personer under 30 år utgör hälften av världens befolkning. Samtidigt visar tidigare forskning att bara två procent av politiker i lagstiftande församlingar är under 30 år.
– Unga vuxnas relativa frånvaro i politiken kan bidra till vad vi kallar den onda cirkeln av politisk alienation bland unga. Det kännetecknas av låg närvaro av unga i parlament, lågt valdeltagande och lågt politiskt intresse, faktorer som kan förstärka varandra, säger statsvetaren Aksel Sundström vid Göteborgs universitet.
Rejält åldersglapp i USA
Underrepresentation av unga är ett stort problem i USA. Flera av de mest inflytelserika amerikanska politikerna är betydligt äldre än sina väljare.
President Joe Biden har fyllt 80 år och är den äldsta presidenten i USA:s historia. Senatens minoritetsledare Mitch McConnell är 81 år gammal och Donald Trump, som har tillkännagivit att han än en gång kandiderar till att bli president, blir 78 år under valrörelsen år 2024.
Ett annat exempel är att medelåldern för en ledamot i representanthuset var 58 år under mandatperioden 2020-2022. Det är ungefär 20 år äldre än genomsnittsamerikanen.
– Och åldersglappet mellan väljare och valda har ökat. Mellan 1981–2021 ökade medelåldern bland ledamöterna med tio år, säger Aksel Sundström.
Donald Trump har, trots sina 76 år, inga planer på att trappa ner. Han siktar på att bli president igen 2024.
Få unga nomineras
Det är inte känt sedan tidigare var i processen unga kandidater försvinner i de amerikanska valen. Aksel Sundström och en amerikansk forskare har därför undersökt nomineringar av kandidater, urval av kandidater i primärval samt åldern på de kandidater som vann valen till representanthuset i USA år 2020. Analysen baseras på 1661 kandidater.
– Både demokrater och republikaner nominerade en relativt liten andel unga vuxna framför medelålders. I urvalet av kandidater var genomsnittsåldern 51,5 år. Endast runt 11 procent av alla kandidater var 35 år eller yngre.
Yngre klarar sig sämre
I valrörelsen klarade sig de unga kandidaterna sämre än de äldre. Vinnarna i primärvalen var genomsnitt 54 år gamla och de som slutligen blev invalda i representanthuset var i genomsnitt 58 år.
– Vi ser ett starkt samband mellan ålder och det vi kallar valkapital. Det innefattar erfarenhet av tidigare val och politiskt arbete, stöd från partierna och möjlighet till finansiering av kampanjer. Ofta placerar partierna unga kandidater i distrikt där de har små chanser att vinna och det är problematiskt.
Ledarnas höga ålder anses problematisk
Men mätningar i USA visar att amerikanerna inte har något emot unga. Enligt en undersökning från CBS News från september 2022 uppger 47 procent att politiken skulle bli bättre om det fanns fler unga i politiken.
– En annan mätning i USA visar att 9 av 10 amerikaner tycker att 75 år borde vara maxåldern för att få tillträda som president.
Forskarna har också studerat problemet med underrepresentation av unga globalt, vilket presenteras i en ny bok. Boken är den första att belysa fenomenet och visar varför unga lyckas bättre att nå politiska poster i vissa länder och inom vissa partier.
Förlegade regler för valbarhet
Forskarna pekar ut ett par faktorer som skulle kunna leda till en bättre representation av unga i maktpositioner. I flera länder, inklusive USA, finns åldersgränser för vilka vuxna som får ställa upp i val.
– I USA är gränsen för representanthuset 25 år och för senaten 30 år. Dessa förlegade och godtyckliga åldersregler bryter enligt oss mot demokratiska principer. Budskapet blir ju i förlängningen att de unga inte välkomnas att delta i politiken. Sverige är ett av mycket få exempel på länder där unga faktiskt har hög närvaro i riksdagen, säger Aksel Sundström.
I dag är större delen av Iran öken. Men längre bak i historien fick området mycket regn, innan monsunregnens mönster förändrades. Under den sena bronsåldern till senare delen av antiken var Iran i centrum av stora civilisationsförändringar i regionen.
– För ungefär 4 200 år sedan befolkades området av en bronsålderskultur i Konar Sandal nära Jiroft. Jordbruket blomstrade och en bosättning har delvis grävts ut på platsen. Men något ledde till att den välutvecklade bronsålderskulturen i Jiroft kollapsade och vi var intresserade av vad det kan ha varit, säger forskaren Joyanto Routh vid Linköpings universitet.
Område i sydöstra Iran utforskas
Ett internationellt forskarteam har tittat närmare på hur växtlighet och nederbörd kan ha varierat under de senaste 4000 åren i ett område i sydöstra Iran, nära den arkeologiska utgrävningsplatsen i Konar Sandal. De undersökte sediment i en 2,5 meter lång borrkärna av torv, där material samlats i lager på lager under tusentals år.
Med hjälp av kol-14-metoden daterade forskarna de olika torvlagren. De analyserade också olika grundämnen, pollen och biomarkörer. Därefter kombinerades detta med befintliga arkeologiska data för att ta reda på vilka växter och djur som levt på platsen under olika perioder.
Eftersom historiska arkiv saknas kan forskare spåra dessa signaler för att få ledtrådar till om människor har levt på platsen, om de har ägnat sig åt jordbruk och vad de har odlat.
Med denna information kunde forskarna rekonstruera om klimatet har varit varmt eller kallare, blött eller torrare. Under blöta perioder ägnade sig människor mer åt odling som försedde befolkningen med mat och samhället blomstrade. När det var torrt bytte människor till en nomadisk livsstil och övergav platsen, men återvände när förhållandena blev mer fördelaktiga igen.
Bronsålderslämningen i Konar Sandal som ligger söder om Jiroft, Iran. Bild: Mhsheikholeslami, Wikimedia Commons/ CC BY-SA 4.
Klimatet växlade
Forskarna fann att det varit omväxlande våta och torra perioder i området. Den första förekomsten av pollen från spannmålsliknande växter pekar på att intensivt jordbruk verkar ha börjat för runt 3700–3900 år sedan. Perioden sammanfaller med att det var ett relativt fuktigt klimat i Jiroftdalen.
För 2900–3300 år sedan var området däremot mycket torrt och blåsigt. Mängden pollen från spannmålsliknande växter nådde mycket låga nivåer, vilket tyder på att odlingen i princip hade upphört helt under denna period.
De torraste förhållandena i Jiroftdalen för runt 3200 år sedan sammanföll med tidpunkten då bronsåldersbosättningen i Konar Sandal kollapsade. Runt 600 år senare uppstod de persiska rikena, med två av de mäktigaste kungarikena i euroasiatisk historia: Akemenidernas rike och Sasaniderriket. De existerade ungefär samtidigt som de två blötaste perioderna i forskarnas borrkärna.
– Vi konstaterar från vår borrkärna att när Akemenidernas rike och Sasaniderriket befann sig på sina höjdpunkter blomstrade jordbruket och tillgången till mat var god, säger Joyanto Routh.
Arkeologer väger inte in klimatförändringar
Joyanto Routh menar att klimatet hela tiden har spelat en grundläggande roll i Mellanöstern, något som inte alltid tas med som en faktor. Arkeologer menar att dessa imperier föll på grund av svag tronföljd, farsoter och politisk och militär expansion.
– De tenderar att bortse från klimatet som en drivande faktor bakom dessa förändringar. Vi förnekar inte att arkeologernas argument är viktiga. Men man måste överväga att plötsligt kunde ett jordbrukssamhälle inte längre odla spannmål eftersom monsunregnens mönster hade förändrats – det var akut vattenbrist. Det gav kaskadeffekter som ledde till att makt decentraliserades och att många bosättningar i regionen till sist försvann, säger Joyanto Routh.
Visar vikten av att kombinera olika faktorer
Forskarna är försiktiga med att göra direkta kopplingar mellan rikenas framgång och förändringar i klimatet, men menar att överensstämmelserna belyser vikten av att kombinera detaljerade bevis på klimatförändringar med arkeologiska och historiska sammanhang. Detta för att kunna utforska samspelet mellan olika faktorer som kan ha påverkat tidigare civilisationer.
Forskningen är ett samarbete mellan forskare vid Linköpings universitet i Sverige, Research Institute for Earth Sciences i Iran, Marseilles University i Frankrike, University of Tehran i Iran och Max Planck Institute for Geoanthropology i Tyskland.
Joyanto Routh, professor vid Institutionen för Tema vid Linköpings universitet, joyanto.routh@liu.se
En studie från 2020 visar att elever i spanska som främmande språk skriver bättre än de pratar, men att de inte nådde upp till förväntad nivå i någon av färdigheterna efter årskurs nio. Berit Aronsson, som står bakom studien, har i två nya studier undersökt möjliga orsaker till detta och till de svaga resultaten.
– Det som undersökts är hur väl övningstyper i läromedel och klassrumsaktiviteter stämmer mot den kommunikativa språksyn som finns i styrdokumenten, säger Berit Aronsson och fortsätter:
– Resultaten från de här studierna visar att spanskundervisningen löper risk att vara baserad för mycket på skrivet språk, även när eleverna tränar på att prata, och överlag för mycket på övandet av språkliga strukturer, vilket kan vara en bidragande orsak till att eleverna får svårt att nå avsedda nivåer.
Vissa saker sticker ut
På frågan om något förvånat i de resultat som studien visar, säger Berit Aronsson att trots att vi i den svenska styrdokumenten sedan länge har kommunikativt inriktad språkundervisning, så är en stor andel av övningarna, i både läromedel och i klassrummet baserade på ett strukturellt synsätt, där språket övas mekaniskt utanför sitt kommunikativa sammanhang.
– När eleverna själva får rapportera vad de mest och minst gjort i klassrummet i spanska som främmande språk så har de övervägande övat på språkliga strukturer och mer sällan på kommunikativa situationer.
– Det som också sticker ut är att den övervägande delen av de muntliga övningar som elever rapporterar att de oftast gjort bygger på stöd från skrift, till exempel läsandet av en dialog, högläsning av glosor eller liknande.
– Med tanke på att den praktiska användningen av kunskaper i främmande språk oftast är muntlig och då utan stöd av skrift, så vore vi mer gynnade av att träna på den formen också i skolan.
Vad ser du som lämplig tillämpning av resultatet?
– Jag hoppas de här resultaten ska kunna tjäna som en väckarklocka för både lärare och inlärare i främmande språk, så att man börjar fundera över hur balansen ser ut mellan formbaserade och kommunikativa övningar i klassrummet, och att man reflekterar över den muntliga färdighetsträningen: använder vi skriftspråk som stöd också när vi tränar på att prata i skolan?
Berit Aronsson säger vidare att skolan inom västerländsk tradition har till stor del historiskt handlat om alfabetisering, om att lära sig läsa och skriva. Och att det här synsättet genomsyrar även främmandespråksundervisningen, kanske utan att vi tänker på det.
– Mycket av det vi gör i klassrummet bygger på skriftspråk, och elever är så vana vid detta att de ofta är beroende av att få titta på skrivna exempel.
– Men språk är i grunden talat, och när det handlar om att lära sig främmande språk kan vi vara mer uppmärksamma på att försöka renodla den muntliga formen, för den behöver få övas utan att vi smyger in skrift på olika sätt. Åtminstone som ett slutligt mål med vårt muntliga övande.
De tre delstudierna visar att:
Delstudie 1:
Svenska elever i spanska når generellt inte upp till förväntad nivå, nivå A2 i Gemensam europeisk referensram i språk, efter åk 9.
Nivå A2, som är en grundläggande språknivå, uppnås inte enligt europeiska bedömare trots att eleverna enligt det svenska betygssystemet uppnått denna nivå.
Denna studie bekräftar resultat från en stor europeisk studie, Internationella språkstudien 2011, där svenska elever i spanska som främmande språk presterade sämst av deltagande länderna.
När individuella kunskapsprofiler analyseras är eleverna oftast bättre på att skriva än att prata, men nivån ligger generellt under A2 i båda färdigheterna.
Delstudie 2:
Läroböcker i spanska har en övervikt på övningar där språkliga strukturer tränas och inte på kommunikativ färdighetsträning.
Övningar som syftar till muntlig språkfärdighetsträning bygger ofta på inblandning av skriftspråk, även om övningen presenteras som muntlig.
Delstudie 3:
När eleverna själva får rapportera vad de mest och minst gjort i klassrummet i spanska som främmande språk så har de övervägande övat på språkliga strukturer och mer sällan på kommunikativa situationer.
Den övervägande delen av de muntliga övningar som elever rapporterar att de oftast gjort bygger på stöd från skrift, till exempel läsandet av en dialog, högläsning av glosor eller liknande.
Sammanfattningsvis visar projektet att spanskundervisningen löper risk att vara baserad för mycket på skrivet språk och för mycket på övandet av språkliga strukturer, vilket kan vara en bidragande orsak till att eleverna får svårt att nå avsedda nivåer, särskilt i muntlig språkfärdighet.
This website uses cookies to improve your experience while you navigate through the website. Out of these cookies, the cookies that are categorized as necessary are stored on your browser as they are essential for the working of basic functionalities of the website. We also use third-party cookies that help us analyze and understand how you use this website. These cookies will be stored in your browser only with your consent. You also have the option to opt-out of these cookies. But opting out of some of these cookies may have an effect on your browsing experience.
