Läkemedelsindustrin står inför en ekonomisk härdsmälta. Kostnaden för att ta fram läkemedel har fördubblats under de senaste 15 åren och för medicinforskningen uppgick summan under 2010 till svindlande 469 miljarder kronor i USA och Europa. Samtidigt når allt färre läkemedel marknaden. Nu jobbar tre KTH-forskare febrilt med att sänka utvecklingskostnaden för nya mediciner. Det med en sensor som inte är större än en cell.

– På sikt innebär vår forskning förhoppningsvis inte bara att fler nya läkemedel kan bli tillgängliga utan också att det kommer att finnas botemedel för sjukdomar som idag inte kan behandlas.
Det säger Kristinn B. Gylfason, ansvarig för projektet och forskare på avdelningen för Mikrosystemteknik vid KTH. Tillsammans med kollegan och forskaren Tommy Haraldsson samt Hjalmar Brismar, professor på institutionen för tillämpad fysik vid KTH, har han fått 3,8 miljoner kronor från Vetenskapsrådet för att skapa den cellstora sensorn som ska hjälpa läkemedelsindustrin.

Och hjälp, det behöver medicinföretagen. 1995 kostade läkemedelsforskningen i USA och Europa 23 miljarder euro. År 2010 var samma summa uppe i 53 miljarder euro. Under ungefär samma tidsperiod – från 1993 till 2007 – minskade antalet ansökningar om introduktion av nya läkemedel på marknaden från 70 per år till 30 stycken.

– Det är en kris som läkemedelsindustrin står inför. Kostnaden för att varje läkemedel ökar medan antalet nya mediciner bara blir färre, säger Kristinn Gylfason.

En förklaring till de ökade kostnaderna är att många läkemedelskandidater, som ser lovande ut efter automatiserade tester gjorda på rena proteiner, visar sig ha oönskade biverkningar när de senare testas på levande celler. Man strävar därför numera efter att så tidigt som möjligt i utvecklingsprocessen göra tester på levande celler och även ta fram så mycket information som möjligt om cellens respons. För detta krävs nya metoder för automatiserade läkemedelsexperiment på levande celler.

Det är där som Kristinn B. Gylfason och hans kollegors forskning kommer in i bilden. De ska utveckla en sensor som inte är större än en cell och kan ligga extremt nära den. Där fångar den upp de molekyler som cellen utsöndrar när den utsätts för läkemedel. Närheten mellan cell och sensor är viktig eftersom molekylerna snabbt sprider ut sig i sin omgivning och bli svåra att registrera.

Sensorns storlek och närhet till cellerna är också det som är unikt för tekniken och metoden.

– Drogar man en massa celler i ett provrör ser man bara en medelrespons. Genom att istället testa enstaka celler blir provsvaren mer rättvisande. Då kan vi förse läkemedelsutvecklare med ny och cellbiologiskt relevant information för att välja ut läkemedelskandidater i ett tidigt stadie, och vår nya teknik och metod snabbar upp framtagningen av nya läkemedel, säger Kristinn B. Gylfason.

Ett exempel på medicin som sensorn avser underlätta utvecklandet av är den som adresserar njursjukdomar. Då med njurceller i fokus.

– Men tekniken och metoden är såpass generell att den kan tillämpas på läkemedel för många olika sjukdomar, säger Kristinn B. Gylfason.

Undersökningen har genomförts av läkaren och forskaren Inger Nordin Olsson, numera tillsynsläkare vid Socialstyrelsen.

– Trots att riskerna för negativa effekter ökar dramatiskt efter fem mediciner, görs det mycket litet för att minska antalet läkemedel. Läkemedelsbehandlingen har tvärtom ökat markant under de senaste decennierna, säger Inger Nordin Olsson, som presenterar resultatet av sina studier i en doktorsavhandling i medicin vid Örebro universitet.

– Medicineringen ökar risken för exempelvis dödsfall, sjuklighet, fall och frakturer, samt förvirring. Beräkningar visar att upp till 15 procent av de patienter som vårdas på sjukhus har problem som beror på medicinering, och i nio fall av tio skulle dessa problem ha kunnat förebyggas.

Utan rimlig anledning
Inger Nordin Olsson har undersökt effekten av läkemedelsbehandling på äldre ur olika perspektiv. En av studierna omfattade 150 patienter i ordinärt boende, 75 år eller äldre, som regelbundet använder fem eller fler mediciner. Genomgången visade förvånansvärt många fall av olämplig medicinering, och att det finns ett samband mellan dåligt anpassad behandling och sämre livskvalitet för den här gruppen, oberoende av alla andra faktorer.

– Det är anmärkningsvärt hur många läkemedel som sätts in utan rimlig anledning, det vill säga utan indikation och behandlingsmål. För vissa typer av mediciner kan det verka harmlöst. Men bland de onödiga medicinerna fann vi också värktabletter, sömnmedel, urindrivande medel, antidepressiva och i värsta fall blodförtunnande läkemedel. Undersökningen visade också brister som underförskrivning av andra viktiga läkemedel, felaktig dosering eller otydliga anvisningar till patienterna om hur läkemedlet skulle användas.

Väg risker mot nytta
Inger Nordin Olsson understryker att de moderna läkemedlen har ökat livskvaliteten för många människor. Men när det gäller äldre människor med flera sjukdomar har de nya möjligheterna lett till en alltför omfattande behandling, och därmed ökade risker för negativa bieffekter.

– Det gäller att väga risker mot nytta och prioritera i samråd med patienten.
Det stora problemet är bristen på uppföljning och utvärdering. I vårdkedjan skriver olika specialister ut mediciner utifrån sina kompetensområden, utan att någon ser eller ifrågasätter den sammantagna behandlingen. Och när ett läkemedel väl lagts till listan, blir det oftast kvar där permanent och omprövas inte över tid. I förlängningen kan det leda till att nya mediciner tillkommer för att behandla symtom som egentligen är biverkningar av andra läkemedel, en så kallad förskrivningskaskad.
Ingen tar ansvar för helheten

–  När de multisjuka patienterna bollas mellan äldreomsorg, primärvård och sjukhus är det ingen som tar ansvar för helheten och ingen har överblick över den totala läkemedelsbehandlingen.

–  Medicinsk behandling har alltför mycket kommit att handla om att skriva ut medicin, fast det lika väl kan handla om att ta bort medicin eller helt enkelt avstå från viss medicinering.

Ytterst handlar det om patientsäkerhet, där var och en som arbetar inom hälso- och sjukvården tar sitt ansvar, men där också vårdgivarna har ett ansvar för organisation, kompetens och informationsöverföring. Enligt Inger Nordin Olsson behövs det attitydförändringar i hela vårdkedjan med tydligare riktlinjer och engagemang.

–  All behandling måste omprövas och utvärderas fortlöpande för att anpassas till den enskilde och de förändringar i hälsa och funktion som är en del av åldrandet. Målet kan inte bara vara att patienterna ska leva längre, det måste också vara att de ska må bättre.

För mer information, kontakta Inger Nordin Olsson, 075-247 45 26 eller inger.nordin-olsson@socialstyrelsen.se

Allt större resurser läggs ner på läkemedelsforskning i världen, men det kommer fram allt färre läkemedel. Produktiviteten i branschen sjunker samtidigt som influensapandemierna och ”gamla” infektionssjukdomar som exempelvis tbc och malaria blir ett allt större hot mot mänskligheten. Områden där läkemedelsbolagen idag knappt lägger ner någon kraft alls. Diabetes är ännu en sjukdom som blir allt vanligare och där det behövs mycket mera forskning.

Thomas Hedner är professor i klinisk farmakologi, han har byggt upp centrum för medicinskt entreprenörskap vid Sahlgrenska Akademin i Göteborg och nu också på djupet studerat hur innovationsprocesserna ser ut i de stora läkemedelsbolagen. Nyligen försvarade han en doktorsavhandling i ämnet innovation och entreprenörskap på Linköpings universitet.

– Det är behoven som måste få styra. Med öppen innovation får vi lägre kostnader och också större möjligheter till lönsamhet, men för det behövs nya finansieringssystem och nya sätt att tänka, säger han.
Han vill se ett större inslag av entreprenörskap, större öppenhet och nya affärsmodeller inom läkemedelsindustrin.

Ett scenario kan vara att små innovativa forskningsbolag växer fram, som snabbt kan haka på nya upptäckter och trender, och som sedan gör en så kallad exit genom att lämna över till något av de stora bolagen för att snabbare få ut medicinen på marknaden.

Lägg också större tyngd på innovation och entreprenörskap i utbildningen på de medicinska fakulteterna för att öka intresset bland de unga, är ett av hans råd.

Det som kallas Big Pharma står nu under ett stort förändringstryck och Thomas Hedner är optimist – öppenheten kommer att öka i den annars så slutna och patentfixerade läkemedelsindustrin.
Läs mer om Thomas Hedners avhandling

Läkemedelsindustrin behöver öppen innovation
Kontakt: Professor Thomas Hedner, thomas.hedner@gu.se, +46 705 205 199

Detta enligt ny forskning från Karolinska Institutet som publiceras i vetenskapstidskriften International Journal of Cardiology.

– Vår förhoppning är att anti-PC ska kunna användas vid behandling efter en hjärtinfarkt i form av injektioner av dessa antikroppar, säger professor Johan Frostegård, som lett studien vid Institutet för miljömedicin, Karolinska Institutet.

Hjärtinfarkt orsakas huvudsakligen av något som i dagligt tal kallas åderförkalkning, då så kallade plack bildas i blodkärlens väggar, och som visat sig vara en inflammatorisk sjukdom. I åderförkalkningsplacken finns rikligt med modifierat och oxiderat så kallat dåligt kolesterol, LDL (low-density lipoprotein), som man även skulle kunna beskriva som härsket fett. Dessutom finns det rikligt med döda celler. Problem uppstår när kroppen inte klarar av att rensa bort dessa skadliga ämnen i åderförkalkningsplacken. Om placken sedan brister kan man få en blodpropp eller hjärtinfarkt.

Antikroppar bildas som försvar mot sådant som kroppen uppfattar som farligt. Det kan vara bakterier, men även döda celler som behöver tas om hand. Forskargruppen bakom den nu publicerade studien har i tidigare arbeten visat att det finns naturligt förekommande antikroppar – anti-PC – mot fettämnet fosforylkolin (PC), som bland annat förekommer i det dåliga LDL-kolesterolet samt på döda celler. Forskarnas hypotes är att för låga nivåer av anti-PC kan vara en bidragande orsak till åderförkalkning och andra inflammatoriska sjukdomar.

I sin studie i International Journal of Cardiology visar de nu att patienter som har låga nivåer av anti-PC i samband med akut hjärtinfarkt och svårkontrollerad, instabil kärlkramp löper ökad risk att drabbas av komplikationer och förtidig död. Risken att dö var mer än fördubblad hos hjärtpatienter med låga nivåer av anti-PC. Även risken att få nya hjärtinfarkter eller andra komplikationer var klart förhöjd.

I studien ingick 1185 patienter som sökte sjukhusvård för akut hjärtkärlsjukdom vid Sahlgrenska universitetssjukhuset i Göteborg under perioden september 1995 till mars 2001. De blodprov som låg till grund för analyserna i studien togs inom 24 timmar efter att patienterna anlänt till sjukhuset.

Resultaten talar enligt Johan Frostegård för att anti-PC kan ha skyddande effekt mot hjärtkärlsjukdom, genom att hämma inflammation och celldöd. Sedan tidigare arbetar hans forskargrupp med att utveckla immunologisk behandling mot åderförkalkningsplack, som siktar in sig på fettämnet fosforylkolin genom att utnyttja anti-PC. Arbetet sker delvis genom ett företag inom ramen för Karolinska Institutets innovationssystem och patent för modellen finns.

– Detta med immunologisk behandling vid hjärtkärlsjukdom är helt klart en svensk specialitet. Andra svenska forskare driver linjen att det är apolipoprotein B, ett äggviteämne och en viktig beståndsdel i LDL, som man bör vaccinera mot. Men det ena behöver inte utesluta det andra utan man skulle kunna tänka sig en kombination, något som vi nu också ska testa, säger Johan Frostegård.

I den aktuella studien har även bland andra professor Kenneth Caidahl och professor Ulf de Faire vid Karolinska Institutet samt forskare från Sahlgrenska Akademin haft en viktig del i arbetet. Projektet är en del av EU-konsortiet CVDIMMUNE, som leds av Johan Frostegård.

Publikation: “IgM-phosphorylcholine autoantibodies and outcome in acute coronary syndromes”, Kenneth Caidahl, Marianne Hartford, Thomas Karlsson, Johan Herlitz, Knut Petersson,
Ulf de Faire & Johan Frostegård, International Journal of Cardiology, online 3 February 2012, doi: doi.org/10.1016/j.ijcard.2012.01.018.

Kontaktinformation
För frågor, kontakta:
Professor Johan Frostegård
Institutet för miljömedicin
Tel: 08-524 871 41 eller 070-735 23 82
E-post: Johan.Frostegard@ki.se

– Det känns idag mer angeläget än någonsin att lyfta fram den kompetens som finns när det gäller att vårda äldre, säger Helle Wijk, universitetslektor och docent i vårdvetenskap vid Sahlgrenska akademin och Högskolan Väst.

Fördjupad kunskap om äldres upplevelser av att vara bärare av sjukhussjuka. Problematiken kring äldre och undernäring. Säkrare metoder för korrekt smärtbehandling av äldre. Det är några exempel på studier som genomförts vid Sahlgrenska akademin inom ramen för den nätbaserade specialistutbildningen för sjuksköterskor inom äldrevården.

Trettioen sjuksköterskor från södra Sverige tar nu som första kull examen från specialistutbildningen, och kan återgå till nya och tidigare arbeten med nya kunskaper och idéer till förändringar. Två av dem är Therese Haggren och Carina Gårdshage, som studerat hur äldre patienter upplever att drabbas av sjukhussjuka (MRSA).

–Vår studie visade att många äldre upplever ett stort lidande i samband med MRSA smitta, inte först och främst på grund av infektionen i sig, utan på grund av omgivningens attityder och bemötande. Det finns ett stort informationsbehov inom äldrevården, och där specialistsjuksköterskor ha en viktig roll i kunskapsspridningen om hur bakterien sprids och kan stoppas vilket kan bidra till ett ökat välbefinnande och en värdig vård för äldre patienter.

Utbildningsprojektet Vård av äldre ger en magisterexamen i omvårdnad på avancerad nivå och en specialistexamen inom vård av äldre och har arrangerats i samverkan mellan Göteborgs universitet, Högskolan Väst, Hälsohögskolan i Jönköping, Högskolan Kristianstad, Linnéuniversitetet och Lunds universitet.

Kontaktinformation
För frågor om utbildningsprojektet:
Helle Wijk, Sahlgrenska akademin vid Göteborgs universitet samt Högskolan Väst
0733 70 34 62
helle.wijk@fhs.gu.se

Förändringsprojekt och kontaktuppgifter
Äldres upplevelser av att vara bärare av sjukhussjuka
Kontakt: Carina Gårdshage, zinna.gardshage@hotmail.com, 0708 88 21 34
Therese Haggren, therersehaggren@hotmail.com , 0735 397733

När människan är i fokus och inte diagnosen
Kontakt: Marie-Louise Lövgren, anettelov@live.se , 0707 72 03 09

Smärta hos äldre
Kontakt: Annika Jogbäck, olsson.annika@yahoo.se

Hur man förebygger fall, trycksår och undernäring
Kontakt: Christina Eriksson, thompajan@swipnet.se, 0768 121192

Ny modell förbättrar vårdrelationen
Kontakt: Bahman Panahi, panahibahman@hotmail.com, 0762 68 43 34

Under en människas liv uppkommer hela tiden förändringar i cellernas DNA. Dessa kan innebära att enskilda byggstenar i DNA:t förändras men än vanligare är att stora segment av DNA:t byter plats eller riktning, dupliceras eller helt förloras. I den aktuella studien undersökte forskarna normala blodceller från, bland andra, enäggstvillingar i olika åldersgrupper och letade efter både stora och mindre rearrangemang av DNA:t.  

Resultaten visade att stora rearrangemang bara förekom i gruppen som var äldre än 60 år. Den vanligaste förändringen var att ett DNA-område, exempelvis en del av en kromosom, hade förlorats i en del av blodcellerna. Vissa nästan identiska rearrangemang förekom hos flera personer och några av dem kunde forskarna koppla till en känd blodsjukdom som innebär en störning i benmärgens förmåga att bilda nya blodceller. I den yngre åldersgruppen förekom också rearrangemang och även om de var mindre och mer varierade kunde forskarna också här visa att antalet förändringar hade ett samband med personernas ålder.

– Vi blev själva förvånade att så pass många som 3,5 procent av de friska personerna äldre än 60 år bär på sådana stora genetiska förändringar. Vi tror att det vi ser idag bara är toppen av ett isberg och att sådan förvärvad variation kan vara betydligt vanligare, säger Jan Dumanski, professor vid institutionen för immunologi, genetik och patologi och en av forskarna bakom studien.

Av cellerna i blodet är det bara de vita blodkropparna som innehåller DNA.  Forskarna tror att den ökande andelen celler med DNA-förändringar hos äldre kan ha betydelse för immunsystemets åldrande. Om de genetiska förändringarna innebär att cellerna som fått dem växer till bättre kommer de att bli fler i förhållande till andra vita blodkroppar. Det kan leda till mindre total variation hos de vita blodkropparna och därmed ett försämrat immunförsvar.  

Studien är ett samarbete mellan forskare vid Uppsala universitet och Hudson-Alpha Institute for Biotechnology i USA, samt Karolinska Institutet och andra forskningscentra i USA, Polen, Nederländerna och Norge. Studien finansierades huvudsakligen av Ellison Medical Foundation. Resultaten har publicerats on-line i tidskriften American Journal of Human Genetics.

För mer information, kontakta:
Jan Dumanski, institutionen för immunologi, genetik och patologi, Uppsala universitet, tel 018-471 5035, e-post: jan.dumanski@igp.uu.se

Forsberg et al., Age-Related Somatic Structural Changes in the Nuclear Genome of Human Blood Cells, The American Journal of Human Genetics (2012), doi:10.1016/j.ajhg.2011.12.009
Uppsala universitet – kvalitet, kunskap och kreativitet sedan 1477. Forskning i världsklass och högklassig utbildning till global nytta för samhälle, näringsliv och kultur. Uppsala universitet är ett av norra Europas högst rankade lärosäten. www.uu.se