Samtidigt som den svenska Försvarsmakten förändras från invasionsförsvar till internationellt insatsförsvar har jämställdhetsfrågan fått större utrymme. Enligt FN:s resolution 1325 om kvinnor, fred och säkerhet ska jämställdhet genomsyra det fredsbevarande arbetet, men i de svenska insatsstyrkorna skapas nya skillnader mellan mäns och kvinnors arbete.
– Man framhåller att de kvinnliga soldaterna är viktiga för operationens bästa. Men eftersom de är just kvinnor blir deras uppgift att i första hand sköta kontakten med lokalbefolkningens kvinnor. Jämställdhet blir återigen en fråga för kvinnor och om kvinnor, säger Alma Persson som disputerar vid Linköpings universitet med en avhandling om genusrelationer i den svenska Försvarsmakten.
I avhandlingsarbetet har hon följt ett förband under förberedelserna för en fredsbevarande insats. Hon har också intervjuat några av de första kvinnliga officerarna och personer på ledande poster i Försvarsmaktens högkvarter.
Kvinnorna som blev officerare på 1980-talet såg det som en utmaning att anpassa sig till en extremt mansdominerad organisation. För att bli accepterade bland de manliga militärerna protesterade de inte mot vad de senare skulle uppfatta som sexuella trakasserier och diskriminering utan valde att köpa läget. Men längre fram i karriären växte deras kritik och de började framföra den öppet i organisationen.
Alma Persson visar att unga kvinnliga officerare tjugo år senare fortfarande väljer att köpa läget för att bli accepterade.
– Mönstret går igen. Det är inte självklart att kvinnor som kom in i Försvarsmakten på 1980-talet förändrat organisationen.
Hon har också undersökt hur yrkeskategorier och kön samspelar och förstärker varandra i Försvarsmakten. Eftersom normen är att vara man och militär drabbas kvinnor i civil tjänstgöring av något som man i organisationen kallar för dubbelfel. Varken kön eller yrkeskategori stämmer med normen, de får lägre status och svårare att komma till tals. Men civilt anställda män har inte samma svårigheter att bli accepterade bland militärerna.
Avhandlingen heter Changing boundaries, defending boundaries. Gender relations in the Swedish Armed Forces. Alma Persson disputerar den 28 oktober 2011 kl 13.15 i VAL, Vallfarten, Campus Valla, Linköping. Hon kan nås på alma.persson@liu.se och 0703-60 87 88.
Programmering har en central roll i datavetenskapliga utbildningar. Många anser att programmering är svårt att lära sig. I ett stort antal studier har man undersökt vad som orsakar dessa svårigheter och hur det är möjligt att övervinna dem. Jan-Erik Moströms avhandling är en del av denna forskning. Han har undersökt vilka problem som studenterna stöter på under sina programmeringsstudier främst genom analys av ett stort material av intervjuer.
Datavetenskap är ett ämne där utveckling snabbt går framåt, med olika språk, programmeringstekniker och verktyg. Men några viktiga koncept är grundprinciper som alltid kommer att finnas. Jämlöpande programmering är ett av dessa koncept. Denna typ av programmering innebär att två eller flera program körs samtidigt och kommunicerar med varandra för att lösa något problem.
I de intervjuer som Jan-Erik Moström utfört i sin doktorsavhandling uppger många lärare och forskare att studenterna har problem med att lära sig jämlöpande programmering på grund av att de inte förstår icke-determinism, synkronisering och andra begrepp. De studenter som har intervjuats i studien tycker däremot inte att det är speciellt svårt och är allmänt positiva till ämnet.
– Vad den skillnaden beror på finns många möjliga förklaringar till, till exempel att studenterna bara har stött på enkla system på kurserna som inte visar på den komplexitet som kan finnas, säger Jan-Erik Moström.
Han har också utforskat vad studenterna uppfattar som nyckelkoncept inom datavetenskap.
– Att förstå viktiga nyckelkoncept inom datavetenskap kan vara en aha-upplevelse för studenterna. Det kan göra att de ändrar hur de ser på datavetenskap, kollegor och sig själva.
Att inte förstå ett koncept eller en specifik detalj är något som alla studenter stöter på då och då. I avhandlingen undersöker Jan-Erik Moström hur framgångsrika studenter hanterar en sådan situation. Resultaten visar att studenterna använder sig av ett stort antal olika strategier för att få en förståelse för konceptet eller detaljen. Många av de redovisade strategierna bygger på en social interaktion med andra studenter.
Jan-Erik Moström beskriver också hur studenter använder sig av annoteringar vid problemlösning. En annotering är en anteckning, i detta fall en kombination av figurer, diagram, tabeller, streck och enstaka ord. Studenter som gör många annoteringar tenderar att prestera bättre.
Jan-Erik Moström är uppvuxen i Ullånger i Kramfors kommun. Han började studera på civilingenjörsprogrammet i maskinteknik vid Luleå tekniska universitet, men bytte till datateknikprogrammet de sista två åren. Han tog examen 1987.
Om disputationen
Onsdagen den 2 november försvarar Jan-Erik Moström, institutionen för datavetenskap, Umeå universitet, sin avhandling med titeln: A study of student problems in learning to program. Svensk titel: Studenters svårigheter när de lär sig programmera
Disputationen äger rum kl. 13:00 i sal MA121 i MIT-huset
Fakultetsopponent är: Mordechai (Moti) Ben-Ari, Department of Science Teaching, Weizmann Institute of Science, Israel
Läs hela eller delar av avhandlingen på:
http://urn.kb.se/resolve?urn=urn:nbn:se:umu:diva-48216
För ytterligare information, kontakta gärna:
Jan-Erik Moström
Telefon: 090-786 67 94
E-post: jem@cs.umu.se
Åse Hansson visar i sin studie att då lärare genom aktiv undervisning och vägledning tar ansvar för elevers matematiklärande påverkar det elevprestationerna positivt.
Hon har utvecklat en modell för att beskriva undervisningsansvar och för att undersöka sambandet mellan undervisningsansvar och matematikprestationer. Även samband mellan gruppsammansättning och på vilket sätt undervisningsansvaret utövas har undersökts.
Matematikundervisning beskrivs ofta som lärar- eller elevcentrerad, alternativt som katederundervisning eller elevens eget arbete. Åse Hanssons studie visar emellertid att undervisningsansvar är komplext och flerdimensionellt. Både lärarens och elevens engagemang i lärprocessen behöver belysas.
– Förutom att lyfta fram ett relevant matematikinnehåll och aktivt stötta eleverna i deras matematiklärande skall läraren också lämna över ansvar till eleverna själva för deras egen konstruktion av kunskap, säger Åse Hansson.
Av hennes studie framgår att matematikprestationerna försämras om elever får ta eget ansvar för stora delar av lärprocessen. Det är däremot viktigt att de får ta ansvar för sin egen konstruktion av kunskap. Kunskap kan inte överföras från läraren till eleven om eleven skall lära med förståelse.
– Men det är lärarens överordnade ansvar att stötta elevens lärande och göra kunskapen generell och användbar utanför skolan. Min studie visar positiva effekter på matematikprestationerna om lärarna tar det ansvaret, säger Åse Hansson.
Undervisning i flerspråkiga grupper görs likvärdig genom att den anpassas till alla elevers behov av stöd för att utveckla sina matematikkunskaper. Men avhandlingen visar att så inte sker. I undervisningsgrupper med hög an-del elever födda utomlands eller från familjer med låg socioekonomisk status tar lärarna istället ett mindre ansvar för elevernas lärande än vad som görs i andra klasser, vilket kan betraktas som pedagogisk segregation. Varför så sker ligger utanför den aktuella studiens fokus.
Åse Hansson menar dock att de lägre prestationsnivåerna för elever med utländsk bakgrund inte beror på lägre ambitionsnivå, tvärtom har dessa elever ofta högre ambitionsnivåer än övriga elever.
– Genom att stärka undervisningsansvaret och skapa likvärdig matematikundervisning skulle den negativa kunskapsutvecklingen i matematik i svensk skola kunna motverkas inom ramen för den reguljära undervisningen. Det handlar om att ta tillbaka läraransvaret vilket märk väl inte är liktydigt med enbart katederundervisning, säger hon.
Åse Hanssons studie grundas på sekundäranalys av storskaliga svenska elev- och lärardata från TIMSS, Trends in International Mathematics and Science Study.
Åse Hanssons avhandling har tillkommit inom ramen för forskarskolan i utbildningsvetenskap vid Centrum för utbildningsvetenskap och lärarforskning, CUL, Göteborgs universitet.
Kontaktinformation
Åse Hansson lägger fram sin avhandling Ansvar för matematiklärande. Effekter av undervisningsansvar i det flerspråkiga klassrummet vid institutionen för didaktik och pedagogisk profession fredagen den 28 oktober, kl 13.15.
Plats: Kjell Härnqvistsalen, Pedagogen Hus A, Västra Hamngatan 25, Göteborg
För mer information: Åse Hansson: 031-7862213, 0705 – 942873, ase.hansson@ped.gu.se
Under 1990-talet blev e-post och mobiltelefoni allmänt använda med början i arbetslivet för att därefter spridas i privatsfären. Under senare år har vi sett en liknande utveckling för SMS och chatt – men i omvänd riktning, från framför allt ungdomars privatsfär till arbetslivet. En pilotstudie 2010 visade att SMS börjat ersätta telefonsamtal för kortare meddelanden och att chatt börjat användas för lågfrekvent bakgrundsdialog.
– När vi nu plötsligt står med en hel verktygslåda med kontaktverktyg gäller det att kunna hantera verktygen. När kan man SMS:a och när bör man inte SMS:a?, säger Håkan Selg.
Den nya studien undersöker vilka verktyg som anses lämpliga att använda och används vid olika situationer. Resultaten visar ett tydligt kontaktmönster i arbetslivet, med e-post och mobiltelefon som standard. Fast telefoni är på väg bort, medan chatt är på väg uppåt. Framför allt bland gäller detta yngre personer.
– Just chatten ser ut att vara på tydlig frammarsch och har enligt den här studien redan passerat fast telefoni för kontakter i jobbet, säger Håkan Selg.
Telefonsamtalet, oavsett verktyg, rankades högt i alla situationer. E-post var lika populärt, framför allt när syftet med kontakten var att träffa en överenskommelse eftersom kontakten dokumenteras automatiskt. Chatt och SMS bedömdes lämpligt vid mer informella kontakter, men det senare användes också vid brådskande korta meddelanden.
– Om kontakten sker i jobbet eller privat verkar spela mindre roll än vad jag trodde. Avgörande är hur väl man känner den andra personen, säger Håkan Selg.
I den privata sfären är bilden mer varierad, men i korthet kan Håkan Selg konstatera några saker utifrån studien: Att man håller fast vid fast telefoni och att SMS och chatt används mer av kvinnor än av män. Ålderskillnader i kontaktmönstren var också större i den privata sfären.
Studien baseras på en enkätundersökning med så kallade tidiga användare, i detta fall medlemmar i Dataföreningen. Dessa kan nämligen ge en vägledning till hur en bredare allmänhet på några års sikt kommer att utnyttja olika kommunikationsverktyg i arbetslivet.
Frågorna besvarades av drygt 1000 medlemmar i åldern 18-82 år. Medelåldern var cirka 50 år och på grund av manlig dominans i föreningen var tre fjärdedelar män. De verktyg som ingick i studien var fast telefoni, mobiltelefoni, sms, chatt, IP-telefoni, Facebook, LinkedIn och Twitter. De tre senare behandlas separat i en kommande rapport om sociala medier, medan denna framför allt fokuserar dialogen som syftet med kontakten.
Studien har finansierats av VINNOVA och Nationellt IT-användarcentrum NITA
Läs rapporten på NITAs webbplats.
För mer information, kontakta Håkan Selg, tel: 070-630 0085, selg@nita.uu.se
– Den serverade middagen fungerar som en gränsvakt som garanterar att man lyckas hålla rätt balans mellan vardagens alla ambitioner. Om middagen inte hamnar på bordet är det däremot en indikation på att något har gått snett, säger författaren till avhandlingen, Susanna Molander vid Företagsekonomiska institutionen vid Stockholms universitet.
Avhandlingen är baserad på en etnografisk studie och visar att den löpande vardagsmiddagen är en materialisering av ”modrandet” som är ett begrepp som utvecklats av feministfilosofen Ulla Holm. Modrandet är en socialt konstruerad praktik som med kärleken som ledstjärna utvecklas i relationen mellan ett behövande barn och en omsorgsgivare. Middagen som kärleksgåva blir i det sammanhanget ett välkommet verktyg att hålla sig fast vid för att klara den komplexa uppgiften som modrare.
Vardagsmiddagen innebär ofta en stor stress för många och innehåller en rad olika och ibland motstridiga ambitioner att tampas med. Däribland familj, arbete, fritid, hälsa, miljö och etik. Den genomförda middagen blir en arena som exponerar hur vi förhåller oss alla dessa ambitioner och en ny avhandling i företagsekonomi vid Stockholms universitet visar att middagen som kärleksgåva till barnen är den ambition som dominerar i en grupp ensamstående medelklassmödrar.
– Middagen hjälper modraren att sortera bland vardagens alla ambitioner och uppgifter. Den är också ett verktyg som hjälper modraren att hålla kontroll på vad barnet får i sig, barnets liv i stort och den egna ofta snäva budgeten. Dessutom ger middagen modraren en möjlighet att visa sina uppoffringar, ett av modrandets kvalitetssignum, och då helst i form av ”mat lagad från grunden”, säger Susanna Molander.
De konflikter och prioriteringar som kan uppstå i samband med vardagsmiddagen blir mer synliga bland just ensamstående mödrar eftersom de som regel har mindre ekonomiska och tidsmässiga resurser än kärnfamiljshushållen. Modrandet präglas av oron för att utsätta barnet för fara och för att inte uppoffra sig och älska tillräckligt. På marknaden omvandlas denna oro till mängder av olika varor som modraren känner att hon bör förstå och agera utifrån. Mångfalden skapar ökad oro och tycks leda till att alltmer kraft måste läggas på inköp. På så sätt måste hon i allt högre grad vara marknadskunnig för att känna att hon är en god modrare.
– Det är sannolikt därför matkassarna har blivit så populära. Dessa ”experter” sorterar bland marknadens alla erbjudanden, samtidigt som de tillåter modraren att bevara kontrollen och visa sin uppoffring eftersom hon ju fortfarande är den som lagar maten. Men det är en tjänst ligger bortom räckhåll för många, inte minst för de modrare som med nöd och näppe lyckas få ihop det, säger Susanna Molander.
Avhandlingens namn: Mat, kärlek och metapraktik: En studie i vardagsmiddagskonsumtion bland ensamstående mödrar
Ytterligare information: Susanna Molander, Företagsekonomiska institutionen, Stockholms universitet, tfn 070- 260 91 61, e-post smo@fek.su.se
Bild:Svend Dahl Fotograf:Jashar Ghavampour
Svend Dahl har i sin doktorsavhandling Efter folkrörelsepartiet: Om aktivism och politisk förändring i tre svenska riksdagspartier intervjuat aktiva medlemmar i Miljöpartiet, Moderaterna och Socialdemokraterna om deras engagemang och hur de ser på de senaste årens stora förändringar i respektive parti.
– När man frågar de partiaktiva om vad det är som lockar med ett partiengagemang pekar de, oavsett partitillhörighet, på möjligheterna att bli förtroendevalda och möjligheterna att utöva politisk makt, säger Svend Dahl, och understryker att det är egenskaper som i tidigare forskning framförallt tillskrivits personer i partiernas ledningar.
Detta utmanar bilden av hur partiorganisationer fungerar. I mycket av partiforskningen har medlemmarna framställts som en konserverande ideologisk kraft som hindrar partiledningen att föra en politik för att maximera röster och inflytande. Bilden av partiaktivisterna som inriktade på röst- och inflytandemaximering kan därför hjälpa oss att förstå de senaste årens utveckling i de politiska partierna.
– Oavsett om vi diskuterar framväxten av de nya moderaterna, miljöpartiets sakpolitiska utveckling eller det rödgröna samarbetet inför förra valet handlar det om stora avsteg från etablerade ideologiska positioner. En förklaring till avstegen är just dessa attitydförskjutningar bland partiernas aktiva medlemmar. Med aktivisterna som en konserverande kraft hade de varit svåra att genomföra. Men i stället kan vi nog räkna med att få se fler och tätare kursomläggningar allteftersom partierna strävar efter att vinna nya väljare, konstaterar Svend Dahl.
Det minskade medlemsantalet och de politiska engagemangens förändrade karaktär har i förlängningen stor betydelse för hur demokratin fungerar.
– Risken är att vi får ett partisystem bestående av partier helt frikopplade från folket, på ständig jakt efter samma marginalväljare med hjälp av ungefär samma politik. Det kan leda till att stora väljargrupper och viktiga samhällsproblem helt försvinner från den politiska dagordningen, menar Svend Dahl.
För mer information kontakta: Svend Dahl:0730-425678
Universitetet i huvudstaden – utbildning och forskning på högsta nivå där öppna sinnen möts och utvecklas. Universitetet deltar i regionala, nationella och internationella samarbeten, i debatt och i samhällsutveckling. Här är mer än 64 000 studenter och 5 000 medarbetare verksamma inom humaniora, juridik, naturvetenskap och samhällsvetenskap.
Forskare vid Sahlgrenska akademin, Göteborgs universitet, har i en studie kartlagt tankarna hos 833 svenska män före och efter operation för prostatacancer. Självmordstalen inom gruppen är hög, och syftet med studien har varit att kartlägga den psykiska ohälsan bland prostatacancersjuka.
–Våra resultat visar att 73 procent av männen någon gång haft ofrivilliga påträngande tankar om sin cancer före operation och att nära 60 procent har kvar dessa tankar tre månader efter operationen. Var fjärde man tänkte på sin egen död en gång i veckan eller oftare, säger Thordis Thorsteinsdottir, som skrivit en avhandling där resultaten redovisas.
Avhandlingen visar att män som inte tror att behandlingen ska bota dem oftare har plötsliga ofrivilliga påträngande negativa tankar.
–Män som ofta har dessa tankar om sin prostatacancer före operationen har i större utsträckning låg eller måttlig självskattad livskvalitet tre månader efteråt, fortsätter Thordis Thorsteinsdottir.
I avhandlingen diskuteras en metod som kan minska de plötsliga, ofrivilliga, påträngande tankarna. Metoden – som prövats hos andra cancerpatienter med goda resultat – kallas för ”uttrycksfullt skrivande” (”expressive writing”) och går ut på att de drabbade männen vid minst tre tillfällen under tjugo minuter får skriva ned sina känslor efter cancerbeskedet.
Tanken är att männen genom skrivandet skall finna ord och klara formuleringar för sina plötslig ofrivilliga påträngande tankar. När ord och formuleringar funnits blir det lättare att prata med närstående och vänner, vilket minskar de negativa tankarna och gör att den psykiska hälsan förbättras.
-Inom sjukvården kan vi bli bättre på att kommunicera med män som fått en cancerdiagnos. Om alla män får frågan ”Hur tänker du om din cancer och din framtid?” och vi sedan tar oss tid att lyssna kanske vi bättre kan hjälpa männen att hantera sin nya situation och förhindra drastiska åtgärder som självmord, menar Thordis Thorsteinsdottir.
Avhandlingen är den första från en studie som, när datainsamlingen är klar, kommer att omfatta 4 000 män med prostatacancer från 13 urologiska kliniker i Sverige. Studien leds av Eva Haglind vid Sahlgrenska Akademin.
Avhandlingen Maintaining quality of life after prostate cancer diagnosis försvarades vid en disputation fredagen den 21 oktober.
Kontakt:
Thordis Thorsteinsdottir, legitimerad sjuksköterska och doktorand vid Sahlgrenska akademin, Göteborgs universitet 031 343 9065 0734 254 768 thordis.thorsteinsdottir@gmail.com Handledare är Professor Gunnar Steineck, bihandledare Professor Eva Haglind och Johan Stranne.
Kontaktinformation
FAKTA om prostatacancer och psykisk ohälsa Prostatacancer är den vanligaste cancerformen i Sverige. Varje år dör fler än 2500 män av sjukdomen och fler än 9000 får diagnosen. Sjukdomen utlöser ofta ett posttraumatiskt stressyndrom, med plötsliga, påträngande negativa tankar om sjukdomen vilket orsakar sömnbesvär och ångest. Thordis Thorsteinsdottirs avhandling visar att män med prostatacancer som har dessa negativa tankar före operationen i större utsträckning också har lägre självupplevd livskvalitet tre månader efter operation. Resultaten baseras på en enkät med 833 män inskrivna vid tolv olika urologiska kliniker, vilket motsvarar 86 procent av alla män som opererades på klinikerna mellan 1 september 2008 och 31 augusti 2009. I enkäten fick männen svara på frågor om sin psykiska hälsa före samt tre månader efter operation.
På 1800-talet var det främst män ur över- och medelklassen som köpte livförsäkringar, men runt år 1900 började folkförsäkringar att säljas till människor i lägre samhällsskikt. Folkförsäkringen var mindre än en vanlig livförsäkring, men skapade ändå en trygghet för arbetarklassen, framförallt i slutet av livet. Liselotte Eriksson vid Umeå universitet har följt livförsäkringens spridning mellan 1830–1950, och menar att denna modernisering var en förutsättning för att samhället skulle utvecklas.
– Även i dagens fattiga länder är en försäkringsindustri viktig för att kapital ska ackumuleras och omsättas som investeringar.
I Sverige påverkade livförsäkringsindustrin samhällets sociala och finansiella modernisering även på andra sätt. Industrin samlade flera liberala politiker, akademiker och företagsledare, som engagerade sig ideellt för förbättrade villkor för kvinnor och arbetare, och för gifta kvinnors äganderätt. Tidigare forskning menar att en stor orsak till att kvinnor fick utökade rättigheter var för att minska transaktionskostnader i ekonomin, och delvis berodde försäkringsindustrins engagemang förstås på ekonomiska intressen. Men Liselotte Eriksson visar att det är långt ifrån hela sanningen.
– Livförsäkringsaktörerna pläderade för kvinnorörelsen i riksdagen, snarare än för vad som mest skulle gynna industrin. De ansåg att en demokratiseringsprocess skulle gynna hela samhället.
Tack vare folkförsäkringsbolagen kunde allt fler medborgare försäkras, och redan omkring första världskriget var nästan lika många kvinnor livförsäkringstagare som män. Det största folkförsäkringsbolaget Trygg hade till och med en större andel kvinnliga försäkringstagare år 1916. Men Liselotte Eriksson menar att nyheten inte var enbart positiv för bolaget. Livförsäkringsreklamen utgick nämligen från det borgerliga idealet att mannen var försörjningsansvarig för familjen och kvinnan beroende – ett liv som få familjer i arbetarklassen kunde anamma.
– Att spara i försäkringar framställdes som osjälviskt och moraliskt riktigt i reklamen, eftersom livförsäkringen tog över rollen som försörjare om mannen dog. När allt fler kvinnor började försäkra sig förstördes detta moraliska marknadsföringsargument för bolagen.
Trots att kvinnors roll som försäkringstagare var betydelsefull, fortsatte livförsäkringsindustrin att reproducera föreställningen om mannen som familjeförsörjare och försäkringstagare, och kvinnan som beroende och förmånstagare. Enligt Liselotte Eriksson grundades föreställningen i ojämställdhet och ett ideal som begränsade kvinnor till den privata sfären och hemmet, medan männen fick rollen som ekonomiska aktörer i den offentliga sfären.
– När dagens livförsäkring framställs som en plikt för varje ansvarsfull man, återskapas samma föreställning som i början av 1900-talet.
Fakta om disputationen
Fredagen den 28 oktober försvarar Liselotte Eriksson institutionen för ekonomisk historia, Umeå
universitet, sin avhandling med titeln Life After Death: The Diffusion of Swedish Life Insurance — Dynamics of Financial and Social Modernization 1830–1950. Svensk titel: Ett liv efter döden: Spridningen av livförsäkringen i Sverige, finansiell och social modernisering 1830–1950. Disputationen äger rum kl. 13.15 i sal S213h, Samhällsvetarhuset. Fakultetsopponent är professor Robin Pearson, Department of History, University of Hull.
För mer information, kontakta:
Liselotte Eriksson,
institutionen för ekonomisk historia, Umeå universitet,
Telefon: 090-786 58 89
E-post: liselotte.eriksson@ekhist.umu.se
Läs hela eller delar av avhandlingen
Chalmersforskarna räknar med att kunna testa två olika metoder på patienter inom ett halvår. Den ena metoden är ett alternativ till mammografi, alltså röntgen för att upptäcka bröstcancer. Den andra går ut på att behandla tumörer i huvud och hals genom att hetta upp cancercellerna.
Mikrovågor kan precis som röntgenstrålning användas för att skapa medicinska bilder – en ny teknik som kallas för mikrovågstomografi. Andreas Fhager, docent i biomedicinsk elektromagnetik, har tagit fram system för att upptäcka bröstcancer med den nya tekniken. Han berättar att metoden har flera fördelar jämfört med mammografi.
– Vi får ut tredimensionella bilder som har betydligt bättre kontrast mellan frisk och sjuk vävnad än vad röntgenbilder har. Därför blir det lättare att upptäcka även väldigt små tumörer som idag kan dölja sig bakom frisk vävnad, vilket skapar förutsättningar för mycket säkrare diagnostik.
– Till skillnad från röntgen ger metoden dessutom försumbara stråldoser av ickejoniserande strålning – mindre än en hundradel av den strålning man får när man pratar i mobiltelefon.
Tanken är att tekniken ska användas tillsammans med en behandlingsbrits med hål för brösten, där man kan koppla på det 30-tal antenner som behövs för undersökningen (se illustration). Detta skulle vara avsevärt bekvämare för patienterna än vad mammografi är. Metoden skulle också kunna bli mycket billigare, i första hand för att mikrovågsutrustningen inte är så kostsam, men också för att de tydligare bilderna kan underlätta tolkningsarbetet för läkarna.
I det andra Chalmersprojektet använder man i stället mikrovågorna för att bekämpa tumörer genom uppvärmning, så kallad hypertermi (se illustration). Kliniska studier har visat att behandling med traditionell strålterapi och kemoterapi i kombination med hypertermi kan fördubbla den långsiktiga möjligheten att bota vissa cancerformer, till exempel livmoderhalscancer och mjukdelssarkom.
– Nu utvecklar vi ett nytt hypertermisystem som kan nå djupliggande tumörer i huvud och hals med hög precision, säger Hana Dobšícek Trefná, doktor i biomedicinsk teknik. Det gör det möjligt att uppnå högre temperaturer i tumören, utan påverkan på omgivande vävnad.
På sikt hoppas Chalmersforskarna på att kunna kombinera de båda metoderna. När man upptäcker en tumör skulle man då kunna använda de antenner som redan är inkopplade för att omedelbart börja behandla tumören, samtidigt som man kontrollerar att rätt vävnad värms upp. Metodiken skulle kunna användas även för andra kroppsdelar än bröst, huvud och hals.
Teranostik – terapi och diagnostik av sjukdomar i ett och samma system – är ett växande forskningsområde, och Chalmersforskarna tror att mikrovågor har mycket stor potential inom teranostik. Den bakomliggande mikrovågstekniken används redan idag i ”Strokefinder [Ref 1]”, en hjälm som kan särskilja mellan blodpropp och blödning i hjärnan. Strokefinder testas just nu kliniskt på Sahlgrenska.
Mikrovågor, fakta
Mikrovågor är elektromagnetisk strålning inom de högre radiofrekvensbanden, det vill säga kortare våglängd jämfört med ”vanliga” radiovågor, men längre våglängd jämfört med till exempel synligt ljus och röntgenstrålning. Någon exakt definition finns inte, men i allmänhet brukar man avse frekvenser från 0,3 till ca 30 GHz. Chalmersforskarna använder frekvenser runt 0,5-3 GHz.
För mer information, kontakta:
Andreas Fhager, docent i biomedicinsk elektromagnetik, 076-125 70 12, 031-772 17 23, andreas.fhager@chalmers.se
Mikael Persson, professor i biomedicinsk elektromagnetik, 031-772 15 76, mikael.persson @chalmers.se
Hana Dobšícek Trefná, doktor i biomedicinsk teknik, 031-772 50 52, hanatre@chalmers.se
Johanna Gellermann, läkare och docent i radioonkologi, 031-772 50 52, johanna.gellermann@chalmers.se
På 1990-talet ersattes den regelstyrda skolan av den målstyrda. Ansvaret för verksamheten flyttades från stat till kommuner, och vid varje skola tillsattes en rektor med mer ansvar och fler funktioner. I en ny avhandling vid Umeå universitet har Erik Lindberg följt hur målstyrningen infördes i den svenska gymnasieskolan, och vilka effekter förändringen har fått på rektorernas ledarroll.
– Det är känt sedan länge att skolledare betyder mycket för att en skola ska bli framgångsrik, och för att kunna prestera bra krävs att rollen kan utformas på rätt sätt, anser Erik Lindberg.
I avhandlingen, som bland annat baseras på en enkät till landets samtliga gymnasiechefer, beskrivs för första gången att en skolledares engagemang och målmedvetenhet både kan vara positivt och negativt för den enskilde individens prestation. En starkt engagerad rektor förtydligar ofta sitt uppdrag själv, något som bidrar till ett bättre ledarskap. Samtidigt ökar risken för att bli överbelastad i sin roll, vilket kan få negativa konsekvenser för personens hälsa.
– Många skolledare är mycket engagerade och jobbar väldigt hårt, och det kan vara en idé att diskutera hur det nya systemet påverkar skolledarnas prestationer, menar Erik Lindberg.
Hans resultat visar att det fanns ett tydligare uppdrag i den gamla rektorsrollen, men också små möjligheter att finna nya lösningar. Dagens skolledare har ett större handlingsutrymme, men upplever ofta rollen som oklar. Tidigare studier har visat att ju mer konflikter och otydligheter det finns i en ledarroll, desto mindre effektiv blir rollinnehavaren. Erik Lindberg visar nu att sambandet inte behöver vara linjärt, utan att det finns både höga och låga stressnivåer som är optimala för att skolledare ska kunna prestera på topp. Han menar att det är upp till ansvariga skolpolitiker och skolchefer att se till att det är möjligt att nå rätt nivå.
– Det är viktigt att designa en roll där skolledare kan stimuleras utan att bli ineffektiva.
Erik Lindberg försvarade tidigare i höst sin avhandling med titeln Effekter av målstyrning – Studier av svenska gymnasieskolan och hur skolledare påverkas av rollstress och self-efficacy (Engelsk titel: Effects of Management by Objectives – Studies of Swedish Upper Secondary Schools and the Influence of Role Stress and Self-efficacy on School Leaders).
För mer information, kontakta:
Erik Lindberg
Handelshögskolan och Centrum för skolledarutveckling
Umeå universitet
Telefon: 090-786 5058
E-post: erik.lindberg@usbe.umu.se
Läs hela eller delar av avhandlingen
Att övervaka havsområden kräver behandling och analys av stora mängder olika data. Sjöfarten hanterar idag detta på olika sätt. Maria Rivero som doktorerat vid Högskolan i Skövde menar att ett dataprogram som kombinerar analys av historiska trafikdata och operatörserfarenhet skulle kunna identifiera beteenden, situationer, ge rätt förslag på lösningar och samtidigt minska operatörernas kognitiva belastning.
Som operatör med uppgift att övervaka sjötrafik krävs det kunskap och lång erfarenhet för att kunna förutse möjliga problem och avvikande händelser. Det är en ytterst komplicerad uppgift att försöka hitta dessa avvikelser som normalt sker inom sjöfarten.
– I de flesta fall är det här ingenting som kan lösas med hjälp av rent visuella hjälpmedel eller metoder styrda utifrån beräkningar. Det krävs en lösning baserad på en kombination av automatisk dataanalys och visuella analysmetoder för att få till rätt process. Att erbjuda en sådan lösning skulle kunna effektivisera arbetet otroligt mycket, säger Maria Rivero, doktor vid Högskolan i Skövde.
Statistikbaserad teknik
I sin forskning har Maria tagit fram en statistiskbaserad teknik som hela tiden utvecklas från inkommande data och av operatören för att bli så korrekt som möjligt och undvika falsklarm.
– Allt implementeras i systemet, testas och blir inbäddat i en ”proof-of-concept”-prototyp som tillåter användarens engagemang i identifieringsprocessen. Det är inte bara ett datasystem som reagerar på beteenden utifrån ettor och nollor utan användaren värderar också informationen och på så sätt lärs systemet upp att varna för vissa avvikelser och inte andra, säger Maria Rivero.
Effektivisering
Resultaten visar också på stora fördelar i ett delat ansvar mellan operatör och system. Det skapar ett förtroende och begriplighet för systemet. Själva effektiviseringen i arbetet ger minskad reaktionstid och möjligheter att hantera en större mängd information.
– På så vis skulle man kunna reagera snabbare på oljeutsläpp och andra olyckor, men en stor vinst skulle kunna vara skapa en effektivare sjöfart vilket i sig ger stora fördelar för miljön, säger Maria Rivero.
Framgångsrik forskning
Marias forskning är kopplad till Högskolans senaste forskningsprojekt, UMIF (Uncertainty Management in High-Level Information Fusion). Projektet handlar om att upptäcka och karakterisera osäkerhet vid fusion av information från olika källor. Högskolan har inom projektet ett nära samarbete med ett flertal partnerföretag som önskar dra nytta av forskningsresultaten.
För frågor, kontakta:
Maria Rivero
Doktor vid Högskolan i Skövde
E-post: maria.riveiro@his.se
Telefon: 0500 448843
Bialowiezaskogen i nordöstra Polen är ett område som är mycket betydelsefullt för den biologiska mångfalden. Det är i praktiken den enda större urskog i Mellaneuropa som fortfarande finns kvar.
Malgorzata Blicharska fokuserar i sin doktorsavhandling vid SLU på hur europeiska riktlinjer för bevarande av biologisk mångfald tillämpas och hur allmänheten deltar i denna process. Framförallt tittar hon på den roll som människor, både planerare och andra aktörer, spelar för bevarandet av den biologiska mångfalden. Hennes arbete berör Polen och Sverige och omfattar regional-, väg- och skogsbruksplanering.
Konflikten om hur Bialowiezaskogen i Polen ska skötas har pågått i tjugo år. Två tydliga grupper ser skogen på två helt olika sätt – antingen som någonting som måste skötas för att bli kvar (skogsmän och lokalbefolkning) eller som någonting som kan klara sig själv utan skötsel (forskare och miljöaktivister). Dessutom är starka känslor inblandade och extrema åsikter dominerar i konflikten.
Malgorzata Blicharska frågade sig varför en konflikt som i Bialowieza kan vara så långvarig. Och varför de olika grupperna inte kan prata med varandra längre.
– Jag har nu insett att hela konfliktprocessen från början var felhanterad – olika grupper fick inte kommunicera på ett bra sätt och samarbeta, säger Malgorzata Blicharska.
Det här väckte hennes intresse för frågan om hur olika syn på naturen kan avgöra biodiversitetens öde, och för hur människor kan vara viktiga aktörer. Därför handlade nästa forskningsfråga om hur planerare i olika sektorer hanterar biodiversitet i sina jobb. Hur är deras uppfattning av biologisk mångfald och dess bevarande? Har de resurser för att jobba med dessa frågor? Tycker de att det är viktigt att jobba med det?
Att allmänheten tar del i beslutsfattandet är väldigt viktigt för hela planeringsprocessen, inte bara för att undvika konflikter, utan också för att bygga förtroende och skapa en känsla av rättvisa. Därför tittade Malgorzata Blicharska också på hur planerare påverkar allmänhetens deltagande i planering.
Resultaten tyder på att det finns många brister i planeringsprocesserna när det gäller både biologisk mångfald och allmänhetens deltagande. Det finns även ett behov av att planerare och allmänhet får utbildning om bevarande av biologisk mångfald.
– Man behöver också införa olika typer av styrmedel, t.ex. skatter, som kan påverka beteenden och sätta igång en konstruktiv dialog. På längre sikt kan detta förändra attityderna hos människor med inflytande över den biologiska mångfalden.
————————————
FL Malgorzata Blicharska, Skogsmästarskolan, SLU, försvarar sin avhandling med titeln ”Role of planners and public participation in planning for biodiversity”. Disputationen avser filosofie doktorsexamen.
– Tid: måndagen den 31 oktober kl 09.30
– Plats: Craafordsalen, Alnarp
– Opponent: Professor Roland Gustavsson, Landskapsutveckling, SLU, Alnarp
Mer information
malgorzata.blicharska@slu.se, +46 76 822 66 16
Avhandlingen, http://pub.epsilon.slu.se/8346/
Skogsmästarskolan
Genom att läcka gifter hindrar båtbottenfärger att olika organismer växer på båtskrov. Som båtägare vill man inte ha en massa påväxt på sin båt eftersom båten då går långsammare och drar mer bränsle. Men det är samtidigt motsägelsefullt att ha en färg där man medvetet släpper ut gifter i det vatten och kustområde som man njuter av att vara i. Forskaren Erik Ytreberg anser att den riskbedömning som nu avgör vilka färger som får användas är undermålig.
– Jag har utvecklat en ny metod för att bedöma båtbottenfärgers giftighet. Det är en biologisk ekotoxikologisk testmetod och jag hävdar att det är det enda sättet att direkt kunna mäta en produkts potentiella giftighet för organismer. Att inte detta använts regelbundet vid riskbedömning av produkter såsom båtbottenfärger är anmärkningsvärt och gör att konsumenten har svårt att avgöra vilken produkt som är bäst att använda ur miljösynpunkt, säger Erik Ytreberg.
– Genom att som jag har gjort kombinera kemiska analyser med att testa läckagevatten från hela båtbottenfärgen mot levande organismer kan man få ett bättre underlag för att göra en bedömning av färgernas giftighet. Detta skulle underlätta för konsumenten att göra ett bättre medvetet val vid köp av båtbottenfärg och också ge beslutsfattare ett bättre underlag att fatta beslut ifrån, säger Erik Ytreberg.
Att det sätt som idag används för att mäta giftighet i båtbottenfärger kan slå fel har tydligt visats i tidigare studier vid ITM då de nya så kallade fysikaliskt verkande färgerna också visade sig läcka substanser som var giftiga. Erik Ytreberg kunde i sina försök visa att en del av giftverkan kom från zink som frigjordes från färgerna och som visade sig vara giftigt mot organismer som är vanliga längs med svenska kusten.
– Idag bedöms båtbottenfärgerna utifrån den giftsubstans som tillverkaren har tillsatt för att förhindra påväxt och inte efter vad hela produkten släpper ut. Oftast används modeller vid bedömningen. Ingen hänsyn tas till att en färg även består av en mängd andra ämnen som tillsammans kan förändra giftigheten. De färger där det inte tillsätts ett gift med avsikten att verka påväxthämmande behöver inte samma omfattande riskbedömning, säger Erik Ytreberg.
För mer information kontakta gärna:
Erik Ytreberg: 0722-311756 alt erik.ytreberg@itm.su.se
Forskare vid Sahlgrenska akademin, Göteborgs universitet, har för första gången undersökt hur distriktsläkarnas egna alkoholvanor påverkar rådgivningen till patienter. Studien, som genomförts genom enkäter till läkare i Skaraborgs län, visar att läkare med frikostiga alkoholvanor sätter betydligt högre gränser för vad som är en skadlig konsumtion jämfört med läkare som är nykterister eller lågkonsumenter.
Även könet spelar roll för vilka råd läkaren ger. Om en man och en kvinna söker för samma hälsoproblem och har en jämförbar alkoholkonsumtion, får manliga storkonsumenter ofta rådet att minska sitt drickande medan kvinnliga storkonsumenter uppmanas att sluta helt.
Manliga storkonsumenter hänvisas också betydligt mer sällan till behandling jämfört med kvinnor. Detta gäller särskilt om den undersökande läkaren är en man.
–Läkare som dricker mera alkohol har en liberalare syn på alkohol, men läkarnas inställning påverkas också av att en hög manlig konsumtion hör till samhällsnormen, säger Magnus Geirsson, doktorand i socialmedicin vid Sahlgrenska akademin och själv distriktsläkare på Norrmalms vårdcentral i Skövde.
Även läkarnas alkoholutbildning påverkar – men kanske inte på det sätt man förutsätter. Enligt studien sätter nio av tio av läkare lägre gränser för en säker alkoholkonsumtion än Folkhälsoinstitutets rekommendation på 14 glas för män och nio glas för kvinnor.
Lite överraskande satte läkare som har alkoholrelaterad utbildning och som ansåg sig kompetenta inom alkoholområdet högre gränser – även om rekommendationerna även här var lägre än Folkhälsoinstitutets.
–Det kan bero på att läkarna anser att den gräns som FHI använder är för hög, men också på att läkare som känner sig mindre kompetenta inom alkoholområdet vill hålla sig på den säkra sidan, säger Magnus Geirsson.
Avhandlingen visar också att de utbildningsaktiviteter som utförts inom regeringens femåriga satsning Riskbruksprojektet, där målet är att ge frågor om alkoholvanor en självklar plats i hälso- och sjukvården, inte lett till någon förändring av praxis i primärvården.
Avhandlingen “Alcohol prevention in Swedish primary health care Staff knowledge about risky drinking and attitudes towards working with brief alcohol intervention. Where do we go from here?” försvarades den 7 oktober.
Kontaktinformation
Magnus Geirsson, Sahlgrenska akademin, Göteborgs universitet
070-3961645
magnus.geirsson@vgregion.se
Huvudhandledare: Leg läkare, med dr Fredrik Spak socialmedicin, Sahlgrenska akademin, fredrik.spak@socmed.gu.se
Med hjälp av långa sabeltänder kunde förhistoriska kattdjur döda sitt byte med ett punkterande bett. Men till skillnad mot vad många trott, var de stora tänderna inte till för att döda stora djur, tvärtom. Det visar ny forskning vid Naturhistoriska riksmuseet.
Nyttan med sabeltänder är en gammal gåta för paleontologer. Och även om nyttan skulle ha varit stor, så har av någon orsak alla sabeltandade djur dött ut. Utgångspunkten har varit att större tänder inneburit större bytesdjur.
Men utgångspunkten kan ha varit fel. Geometrin hos tänderna och käken tyder på motsatsen, menar Ki Andersson och Lars Werdelin, forskare vid Naturhistoriska riksmuseet.
Den nya forskningen visar att sabeltändernas längd och gapets storlek gjorde det möjligt att bita djupare och därmed dödligare. Men analysen visar samtidigt att ju större bytesdjur, desto ytligare och ofarligare bett. Ett bett mot en mammut skulle i bästa fall bara orsakat ytliga rivsår. Istället tycks sabelkatterna ha varit anpassade till att, liksom dagens lejon och leoparder, döda medelstora hovdjur som sebror och antiloper.
Optimalt bett
Sabeltandade rovdjur har genom historiens gång utvecklats flera gånger oberoende av varandra. Samtidigt som tänderna blir långa och sabellika så förändras även anatomin i nackregionen som blir starkare. Rovdjuren drev in sabeltänderna i bytet med hjälp av den starkare nacken.
Genom att mäta fossila skallar har forskarna kunnat se att sabeltandade kattdjur hade de bästa möjliga tänder och käke för att döda medelstora bytesdjur. Därmed får sabeltändernas extrema evolutionära utveckling en rimlig förklaring där varje förlängning av hörntänderna inneburit en fördel för rovdjuret förutom vid jakt av riktigt stora bytsedjur.
För långa tänder
Den utvecklingslinje som slutligen leder till Smilodon utgör dock ett undantag. Enligt analysen hade dessa för långa sabeltänder i förhållande till gapets storlek och övriga tänders längd. Varför Smilodon, och i viss mån dess släkting Megantereon, hade så långa sabeltänder är en gåta som det återstår att lösa.
Museet passar här på att gratulera Lars Werdelin till sin etthundrade forskningspublikation!
Källa
Andersson K, Norman D, Werdelin L (2011) Sabretoothed Carnivores and the Killing of Large Prey. PLoS ONE 6(10): e24971. doi:10.1371/journal.pone.0024971
http://www.plosone.org/article/info%3Adoi%2F10.1371%2Fjournal.pone.0024971
För ytterligare information kontakta
Ki Andersson
Gästforskare vid Naturhistoriska riksmuseet
073 984 0088
Andersson.ki@gmail.com
Lars Werdelin
Forskare vid Naturhistoriska riksmuseet
08 5195 4202
Lars.werdelin@nrm.se
Martin Testorf
Vetenskapskommunikatör
Telefon: 08 5195 4037
Mobil: 0709 42 90 11
E-post: martin.testorf@nrm.se
Det moderna samhället anser att biologisk mångfald är värd att skydda. Nyligen har vikten av biologisk mångfald inom en population uppmärksammats. Många tidigare studier har visat att främmande arter som introduceras eller sprider sig (invasiva arter) innebär negativa effekter för de arter som redan finns på platsen och för den naturligt förekommande biologiska mångfalden.
I sin avhandling har Philipp Hirsch undersökt hur invasiva arter förändrar mångfalden inom en population.
Han har i detalj studerat hur en invasiv mussla (vandringsmussla) förändrar mångfalden och formen hos två fiskarter i svenska sjöar. Han studerade flera populationer av abborre och mört i olika sjöar i Upplandsregionen. Där fann han en påfallande mångfald i kroppsformen hos individerna i en population. Fiskar som lever nära stranden ser olika ut än de fiskar som lever ute på öppet vatten. Fisk nära stranden äter mat från sjöbottnen och har djupare kropp som är bra på att justera fiskens position och på att vända sig om. Individer som lever på öppet vatten har en mer torpedformad kropp som är bättre utformad för att jaga och fånga frisimmande mat.
Philipp Hirsch jämförde sedan den morfologiska mångfalden i sjöar med och utan den invasiva musslan.
– Jag blev förvånad över att se att mångfalden i kroppsformen hos abborre och mört var större i sjöar med vandringsmussla. Det här kan bero på musslans filtrering som förbättrar tillgängligheten på mat för båda fiskarna, säger Philipp Hirsch.
Så kan man säga att invasiva arter alltid är negativt? I kontrast till många andra studier visar Philipp Hirsch att mångfald inom en population kan öka på grund av en invasiv arts påverkan på ekosystemet. Studien inkluderade emellertid endast två utav många ursprungliga arter som skulle kunna påverkas. Förutom detta leder varje ny arts invasion till ”McDonaldfiering” av naturen, menar Philipp Hirsch. Det betyder att varje sjö där samma invasiva art introduceras kommer att bli mer lik de sjöar som redan har den invasiva arten. Unikheten hos ekosystemet går förlorad. Mer forskning behövs för att förstå vilka positiva effekter invasiva arter kan ha, menar Philipp Hirsch.
Avhandlingen försvaras den 28 oktober 2011.
För mer information kontakta Philipp Hirsch, tel: 018-471 2704, 076-266 15 21, e-post: philipp.hirsch@ebc.uu.se
Uppsala universitet – kvalitet, kunskap och kreativitet sedan 1477. Forskning i världsklass och högklassig utbildning till global nytta för samhälle, näringsliv och kultur. Uppsala universitet är ett av norra Europas högst rankade lärosäten. www.uu.se
