Denna forskning publicerades i PNAS online 5 mars 2012: Mechanism for Burgess Shale-type preservation.
Ända sedan 1909, när fossilen Burgess Shale upptäcktes i Kanada, har forskare spekulerat kring den speciella miljö som fossilen måste ha hamnat i. Fynden härifrån är många, extremt detaljrika och visar djuren som de såg ut med både mjuk och hård vävnad. Det finns bara ett tiotal liknande fyndplatser på jorden, och de allra flesta kommer från en kort tidsperiod i början av djurens utveckling.
Den mjuka vävnaden hos djur bevaras nästan aldrig annars som fossil eftersom den bryts ner på nolltid. Därför går vi miste om mycket information när de dör och försvinner.
Forskarna menar att bara ett mycket ovanligt händelseförlopp kan förklara hur dessa speciella fossil belv till.
1. Ett skred på havsbotten begravde mängder av djur i finkornig lera, nere i de syrefria delarna av haven.
2. Ett tätt lager kalksten bildades som ett lock ovanpå skredet. Vid den här tiden var haven extremt basiska och utfällningar av kalksten som föll ned på botten kunde ibland ske.
3. Bakterier kunde inte bryta ned de döda djuren effektivt, eftersom varken syre eller sulfat kunde komma in i den tillslutna kryptan.
4. Idag, en halv miljard år senare, finns bara platta avtryck kvar. Rester av djuret finns kvar som ett tunt lager kol i avtrycken. Eftersom inget har rört på sig visas oerhört små detaljer.
Tack vare fossilfynden i Burgess Shale kan forskarna se djurlivets dramatiska evolution under kambrium, den så kallade kambriska explosionen. Om de mjuka djuren inte hade bevarats så hade de ”hårda” djurfossilen bara låtit oss se en liten bråkdel av alla djurformer som fanns vid den tiden.
Läs mer om Burgess Shale här
http://burgess-shale.rom.on.ca/en/index.php
Kontakt
Emma Hammarlund
Doktorand vid Naturhistoriska riksmuseet
Telefon +45 50187397
Epost emma@biology.sdu.dk
Martin Testorf
Vetenskapskommunikatör
Telefon: 08-5195 4037
Mobil: 0704 92 23 34
E-post: martin.testorf@nrm.se
Den ursprungliga genetiska koden förändras inte. Istället påverkas DNA-molekylerna i muskelcellerna kemiskt och strukturellt på ett väldigt specifikt sätt, genom att metylrester som bundits till DNA:t avlägsnas. Enligt forskarna förefaller dessa små så kallade epigenetiska förändringar vara en viktig beståndsdel i de fysiologiska föredelarna med att motionera.
– Våra muskler är verkligen formbara. Man säger ju ofta att du är vad du äter. När det gäller muskler skulle man kunna säga att du är vad du gör. Om du inte använder en muskel förlorar du den och den mekanism som vi nu har identifierat visar ur detta går till, säger Juleen Zierath, professor i klinisk integrativ fysiologi vid institutionen för molekylär medicin och kirurgi.
Den aktuella studien i Cell Metabolism visar att DNA i skelettmuskulaturen från personer som precis har rört sig intensivt en kort stund har färre metylgrupper fastlänkade på ett antal kända DNA-sekvenser än innan den fysiska aktiviteten påbörjades. Dessa förändringar uppträder framför allt i områden av DNA som fungerar som ”landningsplats” för olika typer av proteiner, så kallade transkriptionsfaktorer, som i sin tur är involverade i att slå på och av gener som man sedan tidigare vet har stor betydelse för musklernas anpassning vid fysisk aktivitet.
Juleen Zierath liknar transkriptionsfaktorerna vid nycklar som låser upp våra gener. Men när metylgrupperna sitter stadigt på plats förhindras transkriptionsfaktorerna att låsa upp DNA-låsen i muskelcellerna. Och omvänt, när man tar bort metylgrupperna går det att sätta in nycklarna i DNA-låsen och öka musklernas kapacitet att arbeta.
– Vi vet redan att motion innebär att musklerna förändras, vilket även innefattar metabolism av socker och fett. Vår upptäckt är att avmetyleringen kommer först, säger Juleen Zierath.
Ett annat intressant fynd som forskarna redovisar i sin forskningsartikel är att koffein i detta sammanhang tycks ha samma effekt på musklerna som fysisk aktivitet. Sannolikt för att koffein orsakar en frisättning av kalcium på ett sätt som liknar den som sker vid muskelsammandragning när man motionerar. Forskarna rekommenderar dock inte att man byter ut träningen mot en kopp kaffe, eftersom övriga hälsoeffekter av motion inte följer efter.
– Träning är medicin och det verkar som möjligheten att förändra vår epigenom för att uppnå bättre hälsa bara är en joggingrunda bort, säger Juleen Zierath.
Publikation: ”Acute Exercise Remodels Promoter Methylation in Human Skeletal Muscle”, Romain Barrès, Jie Yan, Brendan Egan, Jonas Thue Treebak, Morten Rasmussen, Tomas Fritz, Kenneth Caidahl, Anna Krook, Donal J. O’Gorman & Juleen R. Zierath, Cell Metabolism online ahead of print 7 March 2012.
Forskningsprojektet IDEFICS studerar faktorer kopplade till överviktiga hos barn i åtta europeiska länder. En ny studie från forskarnätverket visar att barn som ammas helt under sina fyra till sex första levnadsmånader löper 25 procents mindre risk att bli överviktiga än barn som ammas delvis eller inte alls.
Tidigare studier om amningens koppling till övervikt har visat motstridiga resultat. Den aktuella studien har, enligt forskaren Monica Hunsberger, hög trovärdighet eftersom man tagit hänsyn även till andra faktorer som påverkar risken för övervikt, till exempel födelsevikt, hushållens inkomster, moderns utbildning och föräldrarnas födelseland.
I sambandet mellan exklusiv amning och övervikt tycks självregleringen vara en viktig mekanism, förklarar Monica Hunsberger:
– Att barn i spädbarnsåldern själva kan reglera när de ska äta och hur mycket tycks påverka risken för övervikt senare i livet, säger hon.
Den positiva effekten visade sig bara just i amningsintervallet fyra till sex månader. Hos barn som ammades kortare eller längre tid sågs inte samma effekt.
Forskarna spekulerar också i att det kan finnas ett samband mellan hur länge barn ammas och möjligheterna till föräldraledighet i olika länder. I Estland – som tillsammans med Sverige, Ungern och Tyskland ligger i topp när det gäller den statligt subventionerade föräldraledighetens längd (13-24 månader) – ammades mellan 37 och 65 procent av spädbarnen i fyra till sex månader.
– I Belgien, där man erbjuder föräldraledighet i max fyra månader, finner vi att 46 procent av spädbarnen inte blir ammade överhuvudtaget. Kanske är det så att en mer generös föräldraledighet avspeglas i mödrarnas amning, säger Monica Hunsberger.
Artikeln Infant Feeding Practices and Prevalence of Obesity in Eight European Countries-the IDEFICS study publiceras senare i vår.
Det kan finnas ett komplicerat samband mellan ungas kroppsuppfattning och fetma. Det visar en första studie vid Sahlgrenska akademin, Göteborgs universitet, som kartlagt över 5 000 sistaårselever på Göteborgs gymnasieskolor för att studera könsskillnader när det gäller kroppsuppfattning samt hur vikten påverkar den egna kroppsuppfattningen.
I studien fick gymnasieeleverna först väga och mäta sig, därefter fylla i en enkät med frågor om bland annat kroppsuppfattning. Enkätsvaren gjordes om till en skala där 100 motsvarade den mest positiva kroppsuppfattningen. Enkäten visade att tjejer som hade under- och normalvikt nådde ett medelvärde på 70 på skalan, att jämföra med tjejer med övervikt som fick 57 och tjejer med fetma som fick 43.
– Vi kan se att tjejer som hade undervikt- eller normalvikt var de som var mest nöjda. Tjejer som hade övervikt och fetma blir rejält missnöjda med sin kroppsbild jämfört med under- eller normalviktiga tjejer. Det kroppsideal som idag råder för tjejer är just att vara smal, det är det som jämställs med att vara vacker. Det innebär att när dessa tjejer jämför sig med idealbilden är det ganska lätt att bli missnöjd med sin kropp, säger doktoranden Ebba Brann som analyserar studien vid Sahlgrenska akademin.
Bland killar var resultaten annorlunda: de som var mest nöjda med sin kropp var de med normalvikt (78 på skalan) och de med övervikt (74).
– Killarna verkar ha en mer tolerant inställning vad gäller kroppsuppfattning och blir inte lika missnöjda som tjejerna, säger Ebba Brann.
En stor könskillnad visade sig bland unga med fetma (BMI över 30): killar fick i genomsnitt 64 poäng på skalan, tjejer bara 43.
– Killarna kunde vara mycket nöjda med sin kropp även då de hade fetma, däremot var tjejerna mycket missnöjda vid både övervikt och fetma, säger Ebba Brann.
Omkring var sjätte elev som ingick i studien hade övervikt eller fetma. Men antalet kan enligt Ebba Brann vara lite för lågt: många av de som valde att inte medverka kan ha avstått just på grund övervikt eller fetma.
Medelvärdet för samtliga ungdomar i studien visade att killar generellt sett har en mer positiv kroppsuppfattning än tjejer.
Resultaten är enligt Ebba Brann viktiga för att kunna formulera ett hälsobudskap som unga kan ta till sig.
– Om vi ska kunna inspirera unga till en sundare livsstil och ge rätt motivation, måste vi veta hur ungas kroppsuppfattning relaterar till vikten. Detta var en första kartläggning, nu kommer vi gå vidare och titta på hur kroppsuppfattning kopplar till ungdomarnas upplevda livskvalité, säger Ebba Brann.
Personer som drabbas av schizofreni har ofta varit annorlunda redan som barn. Det visar en avhandling vid Sahlgrenska akademin, Göteborgs universitet, som bygger på intervjuer med både unga vuxna med schizofreni och deras föräldrar.
Omkring fyra av tio föräldrar uppger i studien att deras barn redan i barndomen haft svårigheter som liknar autismspektrumtillstånd, till exempel svårt med kamratrelationer, koncentration, språk och motorik. Tidigare studier har hävdat att personer kan ha blivit feldiagnostiserade: patienter med schizofreni har efter fördjupade undersökningar egentligen visat sig ha autism.
– Vår slutsats är att det finns en grupp patienter där diagnoserna överlappar, och som alltså har både schizo-freni och autismspektrumtillstånd. Det anmärkningsvärda är att vi hittar flest dubbla diagnoser bland de pati-enter som i störst grad uppfyller de vetenskapliga kriterierna på schizofreni, säger Maria Unenge Hallerbäck som skrivit avhandlingen.
Att identifiera underliggande svårigheter hos personer med schizofreni har enligt Maria Unenge Hallerbäck stor betydelse för att kunna ge rätt stöd och behandling.
– Det finns idag läkemedel som dämpar de ofta skrämmande symptomen vid schizofreni, men när de psykotiska symptomen har klingat av finns behov av andra stödinsatser för att personerna ska må bra och få en fungerande vardag, säger hon.
– Att inse att en person med schizofreni dessutom har ett autismspektrumtillstånd har stor betydelse för hur den behandlingen ska utformas, men också för den genetiska forskning som vill förstå orsakerna bakom schizofreni och autism, säger Maria Unenge Hallerbäck.
I avhandlingen ingår också en kritisk granskning av ett nyutvecklat testinstrument kallat ”Reading the Mind in the Eyes”. Maria Unenge Hallerbäck har låtit 158 studenter från Karlstad universitet genomföra testet, som lanserats av den välrenommerade forskaren Simon Baron-Cohen som ett utredningsverktyg för autismspektrumtillstånd.
–Det är anmärkningsvärt att testinstrumentet fått en sådan spridning, trots att så lite har beskrivits om dess grundläggande psykometriska egenskaper. Jag har granskat en svensk version av testet, och kan visa att testresultaten för en och samma individ kan variera ganska mycket mellan två testtillfällen, vilket gör att man kan ifrågasätta testets relevans, säger Maria Unenge Hallerbäck.
Avhandlingen Autism and early development in adults with schizophrenia. Methodological and clinical aspects försvaras vid en disputation den 9 mars.
Nu flaggar de båda forskarna för vikten av att välja ett bevisbart säkert och verifierbart valsystem, något som aktualiseras inte minst då det pågår en svensk utredning där man bland annat kommer att titta närmare på just på elektroniska valsystem.
– Jag förstår inte hur man kan använda ett elektroniskt valsystem utan bevisbar säkerhet i allmänna val, säger Douglas Wikström, biträdande lektor vid KTH och forskare med inriktning mot kryptografi och kryptografiska protokoll.
Han och kollegan Shahram Khazaei har bland annat studerat de elektroniska valsystemen Civitas och Scantegrity där det senare använts vid val i USA. Båda systemen bygger på teknik som några av världens främsta kryptologer, däribland Ronald Rivest från MIT och RSA Laboratories och David Chaum, varit med och utvecklat.
– Vi hittade möjligheterna att attackera systemet när vi försökte bevisa säkerheten. Dessa säkerhetsluckor var så allvarliga att de kunde påverka valutgången. Jag hörde av mig till forskargruppen bakom både Civitas och Scantegrity och de kunde verifiera att säkerhetsbristerna fanns, säger Douglas Wikström.
Lyckligtvis är det möjligt att i efterhand verifiera att de identifierade säkerhetsbristerna inte utnyttjats i de val som redan genomförts och forskargruppen bakom Scantegrity hävdar att de gjort detta utan att upptäcka något fusk.
– Problemet är att även om de upptäckta säkerhetshålen nu har täppts till så saknas fortfarande säkerhetsbevis. Därför är det fortfarande inte klart att systemen är säkra.
Säkerhetsproblematiken är inte unik för USA. Ett liknande dilemma återfinns i vårt grannland Norge. Även där har Douglas Wikström, Shahram Khazaei, och Douglas doktorand Björn Terelius analyserat ett system som användes av 54000 norrmän förra året och levererades av det spanska företaget Scytl.
– Här upptäckte vi förvisso inga direkta säkerhetsbrister, men vi upptäckte teoretiska svagheter och dessa har även verifierats av Scytl. Valsystemet har fortfarande ingen bevisbar säkerhet.
Att just säkerheten befinner sig i fokus när det gäller valsystem är naturligt. Det är en kritisk del i ett system som i så stor utsträckning är en del av ett lands demokrati.
Varför har då amerikanerna och norrmännen inte använt bevisbart säkra elektroniska valsystem om nu sådana är så viktiga för att kunna säkra ett valresultat som inte påverkats av utomstående?
Douglas Wikström har några teorier.
– De amerikanska system som använts har varit enkla att förklara samt lättare att implementera, och forskare med ett bredare säkerhetsfokus har förstått hur dessa elektroniska valsystem fungerat. Lägg sedan till att några av världens främsta kryptologer sagt att systemen varit bra, och de som är satta att bestämma har litat på detta. Det spanska systemet upphandlades som helhet av Norska staten som kanske underskattat vikten av säkerhetsbevis, säger Douglas Wikström.
Enligt kanslirådet Mathias Säsften håller Justitiedepartementet för närvarande på med en översyn av valsystemet, och ett elektroniskt valförfarande är något som kommer att behandlas under det arbete som kommer att pågå fram till mars 2013.
För mer information, kontakta Douglas Wikström på 08 – 790 81 38 eller dog@csc.kth.se.
Stinas avhandling handlar om enterovirus vilka ingår i familjen picornavirus. I denna virusfamilj ingår bland andra poliovirus, vanligt förkylningsvirus och det för boskap mycket smittsamma mul- och klövsjukeviruset. På grund av dessa och andra sjukdomsalstrande picornavirus är det viktigt, både ur medicinsk och ekonomisk synvinkel, att vi lär oss att förstå så mycket som möjligt om dessa virus. Det har även visat sig att en del picornavirus vars infektioner i normala fall ger mycket lätta eller obemärkta symptom, selektivt kan infektera och döda cancerceller. Detta kallas ”viral onkolys” och syftar till att man med en näst intill obemärkt virusinfektion skulle kunna behandla cancer.
Stina har studerat om ej sjukdomsalstrande echovirus har förmåga att infektera och döda cancerceller. Tre av de virus som ingick i studien visade sig ha potential för att i framtiden eventuellt kunna användas vid viral onkolys mot tjocktarmscancer.
Hon har dessutom undersökt hur man skulle kunna utveckla genererandet av onkolytiskt replikerande virus genom att låta patientens egna tumörceller bilda replikerande virus. Att använda sig av virusets arvsmassa istället för själva viruset har flera fördelar, till exempel är arvsmassan lättare att framställa och den genetiska kvalitén kan kontrolleras bättre. I Stinas avhandling ingår även studier om hur ett specifikt echovirus fäster vid och tar sig in i celler för att starta en infektion.
Stina Israelsson är född i 1980 och uppvuxen i Alingsås. Hon tog sin magisterexamen i kemi vid Högskolan i Kalmar 2003 och sedan dess har hon varit doktorand inom biomedicinsk vetenskap vid Högskolan i Kalmar/Linnéuniversitetet.
Avhandlingen ”Tissue tropism and oncolytic potential of enteroviruses” försvaras den 9 mars, 2012 på Linnéuniversitetet i Kalmar. Opponent är professor emeritus Einar Everitt från Lunds universitet.
För mer information kontakta Stina Israelsson, telefon: 076-1096344 eller e-post: stina.israelsson@lnu.se
Avhandlingen kan beställas från Linnaeus University Press: lupress@lnu.se
Diabetes är vanligt bland patienter med kranskärlssjukdom. Tillståndet är allvarligt: enligt en avhandling vid Sahlgrenska akademin, Göteborgs Universitet, leder diabetes hos personer med kranskärlssjukdom till en tydligt ökad risk för en för tidig död.
Doktoranden och forskaren Petur Petursson har i sin avhandling undersökt sambandet mellan störningar i sockeromsättningen och överlevnad efter hjärtinfarkt och hjärtstopp. Avhandlingen visar att patienter med diabetes har mindre chans att överleva ett hjärtstopp på sjukhus. Vidare är diabetes och dess förstadium prediabetes, förknippade med sämre prognos efter kranskärlsoperation.
– Typ 2-diabetiker med misstänkt kranskärlssjukdom som behandlas med insulin har lägre överlevnad. Vi har inte kunnat påvisa den exakta orsaken, men det kan till stor del förklaras med att sjukligheten är svårare bland de som behandlas med insulin.
Resultaten pekar enligt Petur Petursson på behovet av ett engagerat omhändertagande av kranskärlssjuka patienter, och på vikten av rätt kunna diagnostisera och handlägga störningar i sockeromsättningen.
– Sjukvårdspersonal bör snarast förutsätta att det föreligger någon form av dylik störning hos kranskärlssjuka, och det måste finnas upparbetade strategier för omhändertagande av sådana störningar på alla hjärtkliniker i landet, säger han.
Avhandlingen Aspects of Abnormal Glucose Regulation in Various Manifestations of Coronary Artery Disease försvarades vid en disputation den 23 februari.
Att minska vikten är en av de mest effektiva åtgärderna för att få bränslesnålare fordon och minskade avgaser. Det har därmed blivit allt intressantare att använda lätta och starka material som aluminium i olika detaljer. Men för att aluminium ska kunna konkurrera mot stål krävs det effektiva metoder för att forma detaljerna.
En viktig sådan metod baseras på att man utan att förvärma, under högt tryck, pressar ut en aluminiumkuts så att den fyller hålrummet i ett komplext formverktyg. Ett exempel är tillverkningen av läskburkar. Man utgår då från en platt aluminiumskiva, ungefär lika stor som en CD-skiva. Burken formas genom att ett verktyg format som burkens insida trycker ner skivan i ett verktyg format som burkens utsida. Under mycket kraftig deformation dras aluminiumskivan ut till rätt tjocklek och rätt form. Detta är ett mycket energieffektivt tillverkningssätt utan materialspill och ger mycket bra egenskaper hos den färdiga produkten.
Det finns dock ett svårt problem som måste undvikas; aluminium från skivan vill gärna fastna på verktygsytan. När man sedan ska pressa nästa burk leder de små aluminiumknölarna på verktygsytan till hög friktion och höga presskrafter, vilket ökar energiåtgången, och dessutom repar burkarna. Produktionen måste då avbrytas för rengöring eller utbyte av verktyget, vilket är mycket kostsamt.
Jannica Heinrichs studerar i sin avhandling denna process för tillverkning av lätta aluminiumdelar för bilindustrin. Även där fastnar aluminium på verktygen vilket ökar produktionskostnaderna och begränsar möjligheterna att forma komplexa detaljer. Hon har undersökt mikromekanismerna bakom problemet och visar ett nytt sätt att förhindra det vilket minskar friktionen, ökar produktiviteten och reducerar användningen av smörjmedel.
– Att problemet minskar möjliggör dessutom att man kan pressa detaljer med mer komplicerade former, detaljer som idag måste svetsas ihop av flera ståldelar, säger hon.
Lösningen baseras på att verktygen förses med tunna ytbeläggningar, och att ytorna görs extremt släta. De bästa ytbeläggningarna visades genom laboratorietester vara av typen diamantlikt kol .
– Och det räcker med ett skikt som inte är tjockare än en tjugondel av ett hårstrå. Men det krävs att den är slät ned på nanonivå, annars blir det ingen förbättring, säger Jannica Heinrichs.
Den bästa ytbeläggningen i testerna ökade verktygets livslängd tiofaldigt vid industriell tillverkning och smörjmedel kunde helt uteslutas.
Motsvarande problematik, där material förs över till verktyg, finns också i andra tillverkningsmetoder, som t.ex. svarvning och fräsning, vilka också har studerats i avhandlingen.
Jannica Heinrichs försvarade sin avhandling ”On Transfer of Work Material to Tools” den 2 mars, kl. 10.15 i Häggsalen, Ångströmlaboratoriet, Uppsala universitet.
För mer information, kontakta Jannica Heinrichs, tel: 018-471 72 36, jannica.heinrichs@angstrom.uu.se
Det finns flera bra orsaker att forska om människor och kyla. Varje år drabbas till exempel ett antal svenskar av köldskador. Bara inom militär vinterutbildning i Sverige riskerar upp till 10 procent av soldaterna som verkar i sträng kyla varje år att förfrysa kroppsdelar.
Dessutom finns en rad kroppsliga reaktioner på kyla som forskarna ännu inte vet så mycket om. Ett av dem är fenomenet köldbetingad kärlvidgning som innebär att exempelvis en hand först kyls ner, och att vissa delar av handen sedan värms upp då blodtillförseln av någon orsak ökar kraftigt. Detta trots att handen fortfarande är nerkyld.
– Forskare vet att blodkärlen vidgar sig, det finns teorier om det men inte mer än så. Detta vill vi ta reda på mer om. Är köldbetingad kärlvidgning till exempel kroppens sätt att försvara sig mot kyla, säger Roger Kölegård, forskare på avdelningen Omgivningsfysiologi vid KTH.
Förutom detta finns en rad andra hypoteser som Roger Kölegård och hans kollegor vill testa. En av dem är berör de individuella skillnader som finns beträffande risken att få köldskador.
– En av de hypoteser vi avser forska runt och testa är att upprepade gånger utsätta händer och fötter för kyla och därmed se om det går att träna kroppen och förhindra att köldskador uppstår. Det är nämligen något vi tror går att göra. Vi vill skaffa oss en bättre förståelse för vilka personer som har sämre förutsättningar att klara av ett kallt klimat. Det behövs helt enkelt metoder för att förutspå köldskador, säger Roger Kölegård.
Som exempel nämner han det faktum att vissa personer får köldskador medan andra inte, trots att de är klädda på exakt samma sätt. Att kroppens skulle kunna tränas är alltså inte alls omöjligt.
– Kroppens blodkärl är plastiska, det vill säga föränderliga. De ingår i kroppens förmåga att anpassa sig till olika klimat. Olika personer reagerar olika på kyla, med efterföljade kärlvidning, säger Roger Kölegård.
Han tillägger att kroppens förmåga att återuppvärma hud och vävnader efter nerkylning är en annan hypotes om och vilka skador som uppstår.
Cirka 150 personer kommer att ingå i de olika forskningsstudierna, som rent praktiskt precis startat.
För mer information, kontakta Roger Kölegård på 08 – 52 48 63 43 eller roger.kolegard@sth.kth.se.
Egypten ligger i täten i arabvärlden när det gäller medieutvecklingen. Landet har ett stort antal tidningar och magasin, satellitkanaler, internet- och mobiltelefonanvändare, och är känt som mellanösterns Hollywood för sin film och tv-produktion. Teoretiskt sett råder det också pressfrihet i landet.
– Men om man tittar närmar finns det sociala koder som sätter stopp. Journalister kritiserar inte sociala värden eller regeringen utan starka bevis. Regeringen äger en stor andel av medierna och utser chefredaktörer och andra nyckelpersoner. Trots revolutionen ser det mer eller mindre likadant ut fortfarande – fast nu har militärrådet den roll som presidenten tidigare hade, säger Ahmed El Gody, forskare i medie- och kommunikationsvetenskap vid Örebro universitet.
Tekniken öppnade upp för nya möjligheter
Han har under tio år följt arbetet på tre tidningsredaktioner i Egypten. En statligt ägd tidning och två oberoende tidningar. Medias roll i Egypten har varit att sprida regeringens politiska och ekonomiska agenda. Från mitten av 90-talet satsade regeringen på internetcaféer, subventionerade datorer och billiga uppkopplingar för att kunna nå så många människor som möjligt med sin information.
– Men vad man inte räknade med var att den nya tekniken öppnade upp för nya möjligheter. Studier visar hur egyptier tog möjligheten att byta från de av den egyptiska staten kontrollerade nyhetskanalerna till friare media. Till exempel visar mätningar från 2007 att bara 3,9 procent tittade på egyptiska statens kanaler medan 88,4 procent följer nyheterna på Al Jazeera, säger Ahmed El Gody.
Men fram till 2005 verkade inte egyptisk media och journalister förstå hur viktig informations- och kommunikationsteknologin, ICT, var för deras utveckling. Innehållet i tidningarna var detsamma som det publicerat på Internet. Det var statiskt och läsare bjöds inte in att delta. Nyhetsrapporteringen hade fortfarande fokus på officiella källor och sköttes på samma toppstyrda sätt som tidigare.
Medierna har förändrats radikalt
Men under presidentvalet 2005 skedde stora förändringar. ICT användes för att avslöja falska valresultat och organisera strejker. Facebook, YouTube och Twitter blev viktiga plattformar.
– Efter 2005 har medierna förändrats radikalt. Egyptiska journalister började använda sig av olika hemsidor för att undvika den statliga kontrollen och kunna skriva om politik, ekonomi, mänskliga rättigheter och social rättvisa, säger Ahmed El Gody.
Medierna gick från att bara rapportera till att vara aktiva i debatten och påverka den politiska processen. Innan den stora demonstrationen den 25 januari 2011 skrev de oberoende tidningarna på Internet att alla borde gå till Tahrirtorget och protestera. Man flyttade yttrandefrihetens gränser och skapade ett parallellt virtuellt system för information som gick utanför regeringens kontroll och som dessutom realiserades i verkligheten i form av demonstrationer på Tahrirtorget.
– I dagens mediaklimat bör journalister och andra inom media arbeta tillsammans med sin publik för att nå bästa resultat. I Egypten har Internetbaserad radio, tv och nyhetssajter tillsammans med bloggar, aktivisters hemsidor och medborgarjournalism hittat nya vägar för att kunna diskutera politik, ekonomi, mänskliga rättigheter och social rättvisa.
– Detta är en för Egypten ny sorts journalistik som inte bygger på källmaterial från regeringen utan från vanliga människor. Det bryter mot traditionella regler om vem som sätter agendan. Man vänder upp och ner på ett toppstyrt system. Så den nya tekniken förändrar så väl journalistiken i grunden som det omgivande samhället.
För mer information kontakta Ahmed El Gody: 070 8873 307
– Vi kunde se att de kvinnor som avlider av livmoderhalscancer oftast inte har deltagit i cellprovskontroll på länge. Det här är viktig information för kvinnor som tvekar när det gäller så kallad screening genom gynekologisk cellprovskontroll och ger en god kunskapsgrund inför kommande förändringar i dagens screening-program, säger Pär Sparén, professor vid institutionen för medicinsk epidemiologi och biostatistik, Karolinska Institutet och en av forskarna bakom en ny nationell studie som publiceras online i den ansedda vetenskapstidskriften British Medical Journal (BMJ).
I Sverige får totalt cirka 450 kvinnor livmoderhalscancer årligen, varav ungefär 140 avlider. Bland den stora majoriteten kvinnor (cirka 80 procent) som deltar i screening vart tredje år, är det färre än ett tjugotal som får en obotlig livmoderhalscancer som leder till döden. Bland de fall som upptäcks vid rutinprovtagning innan symptom är det färre än fem fall årligen som inte kan botas.
I den nu aktuella studien har forskarna undersökt samtliga nya fall av livmoderhalscancer i Sverige under tre år (1999-2001), totalt 1230 fall. Arbetet bygger på data från det Nationella kvalitetsregistret för gynekologisk cellprovkontroll och ingår i projektet ACCES (Advancing Cervical Cancer Eradication Strategies), vars syfte är att övervaka och utvärdera den långsiktiga effekten av gynekologiska screening-program och vaccination mot humant papillomvirus (HPV), som orsakar livmoderhalscancer.
Resultatet av studien visar att kvinnor med livmoderhalscancer som upptäcks på grund av symtom har en betydligt bättre chans att botas om de tidigare har undersökts regelbundet med cellprov än om de inte deltagit i någon form av screening-program. Av de kvinnor med livmoderhalscancer som upptäcks först vid screening-tillfället, det vill säga cellprovtagning utan föregående symtom, har cirka 92 procent chans att bli botade från sin cancer. Detta gäller även för de kvinnor som inte tidigare tagit cellprover utan deltar i screening för första gången.
– Det här visar tydligt att de positiva resultaten när det gäller livmoderhalscancer efter introduktion av screening inte beror på överdiagnostik av oskyldiga cancerformer, utan att den tidiga upptäckten medför en verkligt förbättrad chans till bot. Det är ett starkt argument föra att ta prov vid inbjudan även om man känner sig frisk, säger studiens försteförfattare, Bengt Andrae, överläkare på Kvinnoklinken vid Gävle sjukhus och även verksam vid Karolinska Institutet.
I en ledarartikel i samma nummer av BMJ kommenterar ledande europeiska epidemiologer att metodiken i den landsomfattande svenska studie bör ses som en förebild för utvärdering av screening-program (audit) som rekommenderas i europeiska riktlinjer. Arbetet med studien har bland annat finansierats av Cancerfonden och Centrum för forskning och utveckling Uppsala universitet/Landstinget Gävleborg. ACCES-projektet finansieras av Stiftelsen för Strategisk Forskning (SSF). Bengt Andrae är även ordförande i arbetsgruppen för cervixcancerprevention i Svensk förening för obstetrik och gynekologi, och Pär Sparén är föreståndare för Nationella kvalitetsregistret för gynekologisk cellprovkontroll.
Publikation: ”Screening and cervical cancer cure: population based cohort study”, Bengt Andrae, Therese M-L Andersson, Paul C Lambert Levent Kemetli, Lena Silfverdal, Björn Strander, Walter Ryd, Joakim Dillner, Sven Törnberg och Pär Sparén, BMJ online 2 March 2012.
Detta är några av resultaten från den unika ELLiE-studien, som har undersökt språkundervisning för yngre barn i sju Europeiska länder, bland annat Sverige. En del av studien har utförts av forskare vid Umeå universitet.
Allt fler länder i Europa strävar efter att börja lära ut främmande språk redan när eleverna är sex-sju år gamla. I och med införandet av den nya läroplanen Lgr11, börjar de flesta elever i svensk skola att lära sig engelska i årskurs 1. Tidigare forskning om yngre barns språklärande har varit begränsad och därför har man vetat relativt lite om exempelvis vad som krävs för en framgångsrik undervisning, vilken roll hemmet och digitala medier spelar, och hur man bäst motiverar yngre barn att lära sig språk.
Projektet ELLiE (Early Language Learning in Europe) har pågått i fyra år i sju europeiska länder (Italien, Kroatien, Nederländerna, Polen, Spanien, Storbritannien och Sverige). Forskare i dessa länder har undersökt språkundervisning i engelska (spanska/franska i Storbritannien) för barn i åldrarna sex-sju år; hur språket har introducerats, hur själva undervisningen gått till, hemmets och fritidens betydelse men även betydelsen av de deltagande ländernas skolpolitik. Målet med projektet har varit att på bred front undersöka hur effektivt det är att börja tidigt med ett nytt språk, och vad som gör att vissa barn lär sig detta språk lättare än andra.
Fler än 1400 barn har deltagit i studien, vilket gör den till en av de största undersökningarna om språklärande i Europa.
Några av resultaten från ELLiE-projektet:
– Redan hos sex och sjuåringar kan man se hur attityder och motivation påverkar förmågan att lära sig ett nytt språk.
– De lärare som är mest framgångsrika i sin språkundervisning är de som själva kan och tycker om språk och överför lusten att lära språk på sina elever
– Exponering för språk utanför skolan (via exempelvis tv-program, dator, och musik) har stor betydelse för hur barn lär sig ett nytt språk.
– Det måste satsas mer på lärarutbildning och kompetensutveckling för lärare med inriktning mot tidigt språklärande.
– Den europeiska rekommendationen: att börja med språklärande tidigt, kan nu sägas vara väl underbyggd. Emellertid krävs substantiella investeringar framförallt i form av utbildning men också material, för att fler länder ska klara av att ge tidig språkundervisning i skolorna.
Forskarna inom ELLiE-gruppen redovisar nu sina resultat i en ny bok: ELLiE – Early Language Learning in Europe. Redaktör för boken är professor Janet Enever vid Institutionen för språkstudier, Umeå universitet, och bland författarna finns också Eva Lindgren och Gun Lundberg, även de från Institutionen för språkstudier.
Kontaktpersoner:
Eva Lindgren: eva.lindgren@sprak.umu.se, tel: 090 – 786 9584
Janet Enever (engelsktalande): janet.enever@sprak.umu.se, tel: 090 – 786 5674
Boken heter Konsten att navigera mellan individ och grupp – lärares uppdrag i förskola, skola och fritidshem. Lärarnas uppdrag skiljer sig åt i de olika sammanhangen och därmed ser också deras balanserande mellan grupp och individ olika ut. Men forskarna har funnit en gemensam nämnare för lärare inom förskola, skola och fritidshem som lyckas fylla sitt dubbla ansvar. De ser det som fundamentalt att fånga upp missämja och fientligheter och samtala med alla barn tillsammans om hur man bör vara mot varandra.
– Det kanske allra mest grundläggande är att man lär barnen att vara snälla mot varandra för ingenting fungerar annars, säger Cecilia Nielsen, universitetslektor i pedagogik och en av författarna.
Samtliga sex författare är eller har varit forskare på Högskolan Väst. Förutom Cecilia Nielsen medverkar Monica Hansen Orwehag, Eva M. Johansson, Marita Lundström, Inga Wernersson och Ragnhild Vikström.
Huvuddelen av materialet till boken samlades in under ett forskningsprojekt som pågick 2007-2011. Fyra årskullar av lärarstudenter vid Högskolan Väst bidrog med observationer och intervjuer som de gjorde under sin praktik. Studenterna var uppmärksamma på situationer där lärarens dubbla ansvar för hela gruppen och för varje enskild individ tydligt kom till uttryck.
– En del lärare sa att det inte går att uppfylla både gruppens och individens behov. De räcker inte till och tiden räcker inte till, säger Cecilia Nielsen.
Men studenterna såg också att många lärare trots allt lyckades lösa uppgiften. Till exempel var rutiner viktiga. När barnen kände igen sig och visste vad de skulle göra fick läraren möjlighet att i lugn och ro ägna sig åt mindre grupper eller enskilda barn.
Historien är välkänd vid det här laget:
Det stolta och överpråliga regalskeppet Vasa styr ut på sin jungfrufärd och förliser efter bara 1300 meter, mitt i Stockholms hamn.
Man bärgar snabbt, redan på 1600-talet, de dyrbara metallföremålen och krigsmaterialet. Kvar ombord på vraket blir vardagsföremålen. Vem är intresserad av att riskera livet och dyka ned för att plocka upp en sked eller en gammal skjorta?
– I Vasamuseets lager finns 3000 textilfragment, berättar Martin Ciszuk, forskare vid Textilhögskolan i Borås.
– Jag har alltid trott att det bara var 20 stycken – alltså det som finns utställt. Men det finns ett jättestort textilmaterial, mest ull, som framför allt kommer från kläderna som fanns ombord på skeppet när det sjönk. Man har plockat materialet främst från skelett och sjömanskistor.
Unika ögonblicksbilder
Fynden från Vasa är unika i flera hänseenden: de är en ögonblicksbild av vad en vanlig arbetare, hantverkare och sjöman faktiskt packade ned när de skulle ut på resa. Det är också unikt eftersom man vet exakt vilket datum den här ögonblicksbilden togs: den 10 augusti 1628.
På Vasamuseet förbereder man just nu en publikationsserie om hela sitt material – den första boken är tryckt i år och handlar om riggen. Ett band om textilierna var alltså redan förberett, så på museet var man mycket positiv till att knyta ihop det här med ett akademiskt projekt – vilket nu skett.
Projektet ifråga är Det Textila Kulturarvet 1400-1800 som drivs av fil. dr. universitetslektor Lars G Strömberg, Textilhögskolan och Högskolan i Borås, och professor Christer Ahlberger, Göteborgs Universitet.
– Hela tidsperioden före år 1800, ”förmoderniteten”, har varit lite dåligt representerad i svensk forskning, säger Lars G Strömberg. Projektet utgår från idén att akademiker och hantverkskunnigt folk ska samarbeta för att på så sätt få fram ny information.
Det ska betonas att det ännu rör sig om ett tänkt forskningsprojekt med ansökan lagd hos Riksbankens jubileumsfond.
En förfrågan om samarbete gick ut, bland annat till Martin Ciszuk.
– Att det blev just Vasatextilierna var faktiskt en slump. Vasamuseet bjöd in till runda bordssamtal om sina material och jag råkade vara i Stockholm den dagen och fick nys om detta.
Historieböckerna kan skrivas om
Vad man på Textilhögskolan främst vill titta på i Vasa-materialet är textilproduktion; hur textilierna har tillverkats och vilket material som har använts.
– Vi den här tiden hade man inga uniformer, berättar Martin Ciszuk, alla hade sina egna, hemsydda kläder. Möjligen kan man också knyta en del av kläderna till individerna, dels via skeletten men också via sjömanskistorna som har bomärken.
Från Vasa-museets sida är man också intresserad av att kunna rekonstruera kläderna, vilket är något som Textilhögskolan redan förut arbetat en hel del med. En förutsättning för det är dock att man först lyckas pussla ihop de fragment som nu ska undersökas. Möjligen kan det tyckas något förvånande att ingen egentlig forskning på Vasa-textilierna gjorts hittills. På museet har man har slätat ut materialet, konserverat det och gett varje fragment ett nummer.
– Det som är riktigt spännande är möjligheten att vi, utifrån fynden, ska kunna fastställa att det redan vid den här tiden fanns textilier som gjordes av svenska manufakturer, alltså industritillverkades, säger Martin Ciszuk och Lars G Strömberg fyller i:
– Och i så fall måste ju gränserna för när Sverige industrialiserades flyttas och historieböckerna skrivas om.
Kontakt: Martin Ciszuk, tfn: 0739-301081
Text: Jonas Slättung
Fram tills nu har den rådande uppfattningen varit att tallen kom tillbaka till Skandinavien efter sista istiden från öster för omkring 9 000 år sedan. Granen ska ha kommit tillbaka först för 2 500-3 000 år sedan.
En internationell forskargrupp som letts av forskare från Uppsala universitet, Köpenhamns universitet och Tromsø Museum har nu visat att en stor del av träden som växer i norra och västra Skandinavien har en genetisk variant som inte finns i Östeuropa. Det betyder att tall och gran måste ha övervintrat norr om inlandsisen som täckte norra Europa under senaste istiden.
En hypotes är att träden överlevde på nunataker, den spetsiga del av ett berg som sticker upp ur en glaciär, eller på mer skyddade platser nära kusten där de tempererade förhållandena i Atlantens närhet främjade deras överlevnad.
Resultaten bygger på en tredelad studie där forskarna analyserat DNA från nu levande granar, fossilt DNA extraherat från sjösediment och pollen samt mer traditionella studier av pollen och makrofossiler från två insjöar i Trøndelag och på Andøya i Norge.
– Vår analys av DNA från tall och gran i de nedre proverna från sjösedimenten tyder på att träden på Andøya växte för 22 000 respektive 17 700 år sedan och att det fanns gran i Trøndelag för 10 300 år sedan, berättar Laura Parducci, forskare vid Uppsala universitet.
Förståelsen av träds förmåga att sprida sig och anpassa sig till olika klimat är viktig både för att förklara enskilda arters distribution och för att kunna förutsäga hur ekosystemen kommer att reagera på klimatförändringar. Forskargruppens resultat visar att de skandinaviska granarna och tallarna har lyckats överleva i tusentals år i ett mycket strängt klimat. För att sprida sig lokalt har en del producerat frön medan andra istället har förökat sig vegetativt. Dessa träd är unika och är en fascinerande exempel på anpassning till klimatförändringar, menar forskargruppen.
Forskarna menar också att de nya resultaten bland annat kan få en betydande inverkan på skogsindustrin i både Norge och Sverige. Unika genetiska resurser har identifieras, och det är viktigt att dessa ingår i behandlingen av tall och granväxter i Skandinavien.
För mer information:
Kontakta Laura Parducci, tel: 018-471 6414, e-post: Laura.Parducci@ebc.uu.se
Parducci L, et al, (2012) Glacial Survival of Boreal Trees in Northern Scandinavia, Science, Mar 2, doi: 10.1126/science.1216043
