Avhandlingen beskriver livsstil och kostvanor hos samer och hur en ”traditionell samisk” livsstil påverkar risken att insjukna eller dö i cancer och hjärt-/kärlsjukdom i en norrländsk normalbefolkning. Majorietsbefolkningen studeras alltså i ett minoritetsperspektiv. Studien belyser framför allt kostvanor, fördelning mellan energigivande näringsämnen (kolhydrat, protein och fett) samt konsumtion av kok- och bryggkaffe. Den bygger på redan insamlade data från Västerbottens hälsoundersökningar och MONICA-projektet.

Bakgrunden är att samer i Sverige, till skillnad från de flesta andra urfolk i världen, kan förvänta sig ett lika långt liv som majoritetsbefolkningen och som grupp löper de mindre risk för att drabbas av cancer. Det finns ingen entydig förklaring till denna relativt goda hälsa, men det kan finnas ett samband med ”traditionellt samiska” kostvanor och livsstil.

En intervjustudie med äldre samer fungerar som bakgrund för de andra delstudierna. Den visar överraskande att fet fisk kan ha varit viktigare än renkött för samerna i södra Lappland under tiden från 1930 fram till ca 1960. Det som har hög kulturell betydelse (i det här fallet renkött) behöver alltså inte alltid ha lika stor betydelse i ett objektivt, vetenskapligt perspektiv.

En av delstudierna bygger på en modell för att undersöka hälsoeffekterna av så kallad Medelhavsdiet. Det är första gången någon har studerat betydelsen av ett samiskt kostmönster på detta sätt. Resultatet visar att de västerbottningar som äter den kost som har störst likheter med den traditionellt samiska hade en svagt ökad risk att dö jämfört med de västerbottningar som åt mindre samiskt. Det verkar därför osannolikt att den samiska kosten som sådan kan förklara den relativt goda hälsan hos samer. Fråga är dock mycket svårbesvarad, eftersom kostvanorna kan ha skiljt sig mellan olika samegrupper och över tid. Dessutom äter dagens västerbottningar mycket mindre av vissa livsmedel jämfört med vad samerna gjorde förr, till exempel fet fisk och bär. För sådana livsmedel kan det därför bli extra svårt att påvisa samband.

Lågkolhydratdieter, som har vissa likheter med den ”traditionellt samiska” kosten, är både populära och kontroversiella idag. Deras långtidseffekter för hälsan är till stor del okända. I en delstudie speglas förhållandet mellan kolhydrater och protein i kosten i en poängskala. Högsta poäng fick de som åt minst kolhydrater och mest proteiner. Höga sådana poäng påverkade inte den allmänna risken att dö, eller att dö i cancer eller hjärt-/kärlsjukdom, när statistiken korrigerats med hänsyn till intaget av mättat fett och de vanligaste hälsoriskfaktorerna.

I de sista delstudierna undersöks risken för cancer respektive hjärtinfarkt hos västerbottningar som dricker mer eller mindre kok- och bryggkaffe. De som drack mycket kaffe hade ingen ökad risk för vare sig cancer i allmänhet eller specifikt prostatacancer eller tjocktarmscancer. Resultatet för andra cancertyper visar att de som dricker olika typ av kaffe också kan ha olika risk för skilda cancerformer. I tidigare studier har inga starka samband hittats mellan kaffedrickande i allmänhet och cancer. Denna studie är först med att undersöka hur cancerriskerna ser ut hos människor som dricker olika typer av kaffe. När det gäller hjärtinfarkt, hade män som drack mycket bryggkaffe ökad risk, medan inga entydiga resultat kunde visas bland män som drack mycket kokkaffe.

Delstudierna är i allmänhet s.k. observationsstudier. Det innebär att deltagarna inte följer en bestämd forskningsplan utan lever sina normala liv och sedan jämförs med varandra. Med ett sådant upplägg blir det mycket svårt att ta hänsyn till möjliga faktorer i omgivningen. Därför är det också i princip omöjligt att bevisa direkta samband mellan orsak och verkan. Delstudierna bygger dock på en representativ normalbefolkning där data samlats in från ett stort antal personer (fler än 80 000 unika individer) medan de ännu var friska. När flera sådana studier visar liknande resultat brukar man utgå från att resultaten är sanna eller sannolika.

Lena Maria Nilsson är forskningsassistent och doktorand vid enheten för näringsforskning, Institutionen för folkhälsa och klinisk medicin.
Kontaktuppgifter: tel. 090-785 86 45, mobil 070-375 86 42, E-post lena.nilsson@nutrires.umu.se

Fredagen den 24 februari försvarar Lena Maria Nilsson, Institutionen för folkhälsa och klinisk medicin, Umeå universitet, sin avhandling med titeln Samisk livsstil och hälsa – epidemiologiska studier i norra Sverige (Engelsk titel: Sami lifestyle and health – epidemiological studies from northern Sweden).

Läs hela eller delar av avhandlingen på
http://urn.kb.se/resolve?urn=urn:nbn:se:umu:diva-51825

Personer med IBS (irritable bowel syndrome) lider av kroniska eller återkommande besvär med smärta och obehag i magen, kopplat till ett stört avföringsmönster. Syndromet, som beskrivs som en ny folksjukdom, tros ha ett samband med avvikelser i magens och tarmens funktion. Men kunskapen kring IBS är ofullständig vilket gör tillståndet svårt att både diagnostisera och behandla.

Nu har forskare vid Sahlgrenska akademin kartlagt särskilda proteiner som kan användas för att identifiera patienter med IBS.

-Proteinerna vi undersökt kallas graniner och finns i olika varianter med olika funktioner i både nevsystemet, immunsystemet och tarmsystemet. Våra studier visar att patienter med IBS har högre halter av vissa graniner och lägre halter av andra i sin avföring, säger forskaren Lena Öhman.

Fördjupade studier är nödvändiga, men om graniner kan användas för att diagnostisera patienter med IBS ökar förhoppningarna om att utveckla nya behandlingsalternativ.

Studien, som jämfört 82 patienter med IBS med 29 friska personer, publiceras i den vetenskapliga tidskriften American Journal of Gastroenterol.

FAKTA IBS
IBS (irritable bowel syndrom) drabbar uppskattningvis 10-20 procent av befolkningen. IBS medför  kroniska eller återkommande besvär med smärta och/eller obehag i magen, kopplat till ett stört avföringsmönster. Orsakerna till dessa besvär är inte fullt kända, men det diskuteras att en störd tarmflora och ett ändrat  möster i tarmens immunförsvar kan vara faktorer som bidrar till symptomens uppkomst. Idag finns ingen behandling mot IBS, men i många fall går symtomen att lindra.

FAKTA GRANINER
Graniner (Chromogranin A) har tidigare visat sig fungera som biomarkörer (biologiska ämnen som kan indikera sjukdom) för inflammatoriska sjukdomar i magen som till exempel ulcerös kolit och Crohns sjukdom. I den aktuella studien granskas varianterna Secretogranin II och Chromogranin B. Resultaten visar att patienter med IBS har högre halter av den förstnämnda och lägre av den sistnämnda.

Palliativ vård bygger istället på komplexa beslut hos personalen som väver samman fysiska, psykosociala och existentiella dimensioner till en fungerande helhet. Särskilt viktigt, konstaterar forskarna, är en trygg och behaglig miljö, kroppsvård och fysisk beröring samt ritualerna kring döden.

– Vården i dödens närhet handlar förvisso om att tillgodose grundläggande mänskliga behov. Men i studien fann vi att det arbetet innebär så väldigt mycket mer än man kanske föreställer sig. För att utveckla den palliativa vården ytterligare är det nödvändigt att få mer kunskap om och tydliggöra nyanserna i den dagliga vården, säger Olav Lindqvist, forskare vid Medical Management Center, Karolinska Institutet.

Studien, som nu publiceras i tidskriften PLoS Medicine, är en del av ett nyligen avslutat treårigt internationellt projekt, OPCARE9, som finansierades via EU:s sjunde ramprogram. I delprojektet var huvudfrågan vad vårdpersonalen egentligen gör under de sista dagarna i en patients liv utöver att administrera läkemedel. Olav Lindqvist, som 2007 disputerade i Umeå, är huvudförfattare och har i forskningen samarbetat med bl.a. professor Birgit H. Rasmussen, Institutionen för omvårdnad, Umeå universitet.

I studien ingick 16 palliativa vårdenheter i nio länder, både öppna (t.ex. i hemsjukvård) och slutna (på sjukhus). Personalen uppmanades skriva ned vad de konkret gjorde. Rapporteringen gällde alla nya, icke-farmakologiska vårdaktiviteter under 3-4 veckor och analysen i artikeln bygger på 914 inrapporterade enskilda aktiviteter. Ungefär 80 procent kom från omvårdnadspersonal, framför allt sjuksköterskor; 15 procent från läkare och cirka 5 procent från andra yrkeskategorier, inklusive volontärer. Studien pekar på tre viktiga områden i den palliativa vården som inte alltid uppmärksammas: Kroppsvård och beröring, en trygg, estetisk och behaglig miljö samt ritualer kring döende och död.

– Vårdgivarna beskrev olika former av kommunikation med patienter och anhöriga, från rådgivning till kommunikation genom icke-verbal, fysisk kontakt. Ritualerna kring döende och död var inte bara andliga eller religiösa utan också mer subtilt existentiella, juridiska och professionella, säger Olav Lindqvist.

Studien visar att den här vårdformen bygger på en rad komplexa och sofistikerade ställningstaganden från vårdgivarens sida. Beslut behöver inte bara fattas om vad som ska göras och eller avstås från, utan också när, hur, varför och i förhållande till vem. Det här skiljer sig från den gängse bilden av vård i livets slutskede som ”basal”.

– Ett bra exempel är munvården som en viktig del i vården av en döende person. Den får sannolikt den döende att må bättre och underlättar kanske också kontakten med anhöriga eftersom det är svårt att sitta nära någon som luktar illa ur munnen. Men om patienten biter ihop och vägrar munvård får vi ett etiskt dilemma som vårdpersonalen måste hantera. Munvården kan också ge anhöriga en möjlighet att delta i omhändertagandet av en döende släkting, det är i så fall något som vårdpersonalen måste kunna ta hänsyn till, säger Olav Lindqvist.

De nio länder som ingick i studien var Tyskland, Italien, Nederländerna, Slovenien, Sverige, Schweiz, Storbritannien, Argentina och Nya Zeeland. Arbetet med studien har skett vid Medical Management Center vid Institutionen för lärande, informatik, management och etik, Karolinska Institutet, och vid Institutionen för omvårdnad, Umeå universitet.

Publikation
Complexity in Non-Pharmacological Caregiving Activities at the End of Life: An International Qualitative Study, O Lindqvist, C Tishelman, C Lundh Hagelin, JB Clark, ML Daud, A Dickman, F Domeisen Benedetti, M Galushko, U Lunder, G Lundquist, G Miccinesi, SB Sauter, CJ Fürst, BH Rasmussen, 
PLoS Medicine, online 14 February 2012, doi: 10.1371/journal.pmed.1001173: 
Länk:  http://www.plosmedicine.org/article/info%3Adoi%2F10.1371%2Fjournal.pmed.1001173 [

För frågor, kontakta gärna:
Olav Lindqvist, med dr, försteförfattare
Karolinska Institutet
Tel: 070-512 94 49
E-post: olav.lindqvist@ki.se 
Birgit H Rasmussen, professor
Umeå universitet
Tel: 090-786 92 56 eller 070-656 13 90
E-post: birgit.rasmussen@nurs.umu.se

ARPA-nätet var ett nät som togs fram inom ett forskningsprojekt på ett antal amerikanska universitet i slutet av 60-talet på beställning av amerikanska försvaret, och brukar kallas för förlagan till internet. Men det är en historieskrivning som bara är till hälften sann, enligt Torsten Cegrell, professor i industriella informations- och styrsystem på KTH.

Torsten Cegrell var anställd på Asea vid denna tid och utvecklade den funktion som hjälper meddelandena att välja väg i nätet, det som kallas routing. En lösning som var en förutsättning för att detta system, men även internet som vi känner det i dag, skulle fungera.

– Hela historien bakom allt det här glömdes dock bort. Men så för tio, femton år sedan kom det något som hette internet. Och då skrivs det i olika sammanhang att allt det här härstammar från ARPA-nätet. Att det är internets grund. Men det är ju faktiskt bara sant till hälften. De har stått för message switching-delen. Men inte för routingdelen, vilken faktiskt är själva grundbulten i dagens internet. Och routingdelen, det är det som idag heter TCP/IP. Det är ju nu standardiserat som ett protokoll, säger Torsten Cegrell.

Faktum är att routing-tekniken från ARPA-nätet användes av Torsten Cegrell och hans kollegor till en början. Men deras routing-metod höll inte. En av finesserna med sådana här kommunikationsnät är att det finns buffertar där meddelandena står i kö och väntar på att skickas vidare, berättar Torsten Cegrell. Det kan jämföras med hur kön i en nätverksskrivare fungerar.

– Och när man har fyllt alla buffertarna då kör man huvudet i taket. Hela systemet kollapsar. Och det hände, visade våra simuleringar. Alltihop rasade ihop, vi fick inte ut något av det. Vi bara fyllde på med information och så snurrade det runt där. Det kallas för ping pong-effekt. Man kommer liksom ingenstans. Och något sådant kunde vi ju inte sälja, säger Torsten Cegrell.

Tillsammans med sina kollegor började han att försöka lösa hur den här routingmekanismen skulle fungera. Till slut lyckats de knäcka problemet och få fram en adaptiv routingmekanism som fungerade fantastiskt bra.

För att skydda idén prövade Asea först att söka patent men det skulle bli alldeles för dyrt, visade det sig. I stället publicerade man resultaten och berättade samtidigt om det för ARPA-nätets forskningsgrupp och speciellt dess forskningsledare professor Leonard Kleinrock på UCLA i Kalifornien.

– När han fick se våra alster och vad vi hade skrivit blev han mäkta imponerad. Jag har fortfarande kvar brev som han har skrivit där han talar om att ”det här har jag faktiskt grunnat på själv, men vi har inte kommit på någon lösning”. De var väldigt intresserade och kände till den där ping pong-problematiken. De hade tydligen sett en del liknande effekter i ARPA-nätet, även om de inte var lika tydliga som de vi såg. Men vårt nät var mycket större så det var säkert därför vi såg det mycket tydligare, säger Torsten Cegrell.

I ett brev till Torsten Cegrell berättar Leonard Kleinrock lite senare att de har tagit Aseas metod och infört den i ARPA-nätet.

Systemet, som i dag kallas för Driftdatanätet, levererades till Statens Vattenfallsverk och var helt satt i drift 1975. Det är exakt samma system som används i dag.

För mer information, kontakta Torsten Cegrell på 0706 – 54 46 10 eller cegrell@ics.kth.se.

Resultaten av studien publiceras nu i den ansedda tidskriften PLoS One med Ina Caesar som försteförfattare.

Kurkumin har sedan flera år studerats som tänkbart läkemedel mot Alzheimers sjukdom, som karakteriseras av ansamlingar av klibbiga amyloidfibrer och tau-protein. Linköpingsforskarna ville undersöka hur substansen påverkade genmodifierade bananflugor (Drosophila melanogaster) som utvecklat tydliga Alzheimersymtom. Bananflugan används alltmer som modell för nervnedbrytande sjukdomar.

Fem grupper av sjuka flugor med olika genförändringar matades med kurkumin. De levde upp till 75 procent längre och behöll sin rörelseförmåga längre än de sjuka flugor som inte fått substansen.
Däremot såg forskarna ingen minskning av amyloid i hjärnan eller ögonen. Kurkuminet löste inte upp placken, tvärtom påskyndade det bildningen av fibrer genom att reducera mängden av deras föregångsformer, så kallade oligomerer.

– Resultaten stärker vår uppfattning att det är oligomererna som är mest skadliga för nervcellerna, säger professor Per Hammarström som lett studien.

– Vi ser nu att denna amyloidform går att påverka med små molekyler i en djurmodell. Inkapsling av oligomerer är så vitt vi vet en ny och spännande behandlingsstrategi.

Det finns flera teorier om hur oligomererna kan starta sjukdomsförloppet. Enligt en hypotes fastnar de i synapser och hindrar trafiken av nervimpulser. Andra hävdar att de orsakar celldöd genom att punktera cellmembranen.

Kurkumin, som extraheras ur roten till kryddväxten gurkmeja, har använts som läkemedel i tusentals år. På senare tid har det prövats mot bland annat smärta, blodpropp och cancer.

Artikel:
Curcumin promotes A-beta fibrillation and reduces neurotoxicity in transgenic Drosophila av Ina Caesar, Maria Jonson, K. Peter R. Nilsson, Stefan Thor och Per Hammarström. PLoS One etc.

Kontakt:
Per Hammarström 013-285690, 070-8141235, perha@ifm.liu.se

Forskningsprojektet, som går under namnet GetHomeSafe och är finansierat av EU, har en budget på 30 miljoner kronor.

Tanken med GetHomeSafe är att verkningslösa förbud och tvingande åtgärder ska ersättas med något som faktiskt fungerar. Forskarna vid KTH och de andra projektdeltagarna ska under de tre år som projektet pågår undersöka, ta fram och utvärdera ett system som avser ge föraren tillgång till bilens system – till exempel stereo och telefon – utan att ge avkall på trafiksäkerheten. Det handlar om att hitta säkra sätt att tillfredställa förares kommunikationsbehov.

– Det är i första hand tre områden av talad interaktion som vi avser att undersöka: hur systemet ska få förarens uppmärksamhet utan att störa, hur man kan variera systemets taltempo och sätt att uttrycka sig, och hur man kan utnyttja sådan variation så att systemet anpassar sig efter körsituationen och efter hur viktigt systemets ärende är, säger Jens Edlund, forskare vid avdelningen Tal, musik och hörsel på KTH.
Det är han och forskarkollegan Joakim Gustafson som axlar KTH:s del i projektet.

– Ett exempel är att vi vill göra systemet känsligt för förarens situation och belastning, så att det bara avbryter med mycket viktiga saker i trängda situationer och sparar mindre viktig information tills bilen står still eller trafiksituationen är trygg. Vi vill också låta systemet fråga föraren om det går bra att tala för tillfället eller om det passar bättre att vänta till senare, säger Jens Edlund.

GetHomeSafe är ett samarbete mellan fem parter: KTH, Daimler, DFKI, IBM och Nuance. KTH har genom avdelningen Tal, musik och hörsel lång erfarenhet av att forska på samtal med talande datorer, designa talad interaktion som är mindre styrd, mer flexibel, och sker mer på användarens villkor.

Forskningen som visar mobiltelefoner och andra kommunikationsenheters påverkan på trafiksäkerheten kommer från Statens väg- och transportforskningsinstitut som under förra året på uppdrag av den svenska regeringen ställde samman en översikt över forskning i ämnet. Rapporten visar bland annat att hands-free inte är säkrare än att hålla telefonen i handen vid samtal, att sms-ande och annat som kräver både händer och ögon har tydlig effekt på trafiksäkerheten, och att förbud mot att skicka och läsa sms under körning inte verkar ha någon effekt.

För mer information, kontakta Jens Edlund på 08 – 790 78 74 eller edlund@speech.kth.se.

På fotot: Fredrik Charpentier Ljunqvist. Fotograf: Svenolof Karlsson
En ny studie gjord vid Stockholms universitet visar att klimatet har varierat på ett likartat sätt över hela norra halvklotet de senaste 1200 åren. Resultaten slår fast att den geografiska utbredningen av uppvärmningen under 1900-talet ligger inom ramen för de naturliga variationerna. Samtidigt visar studien också att uppvärmningen från 1800-talet till 1900-talet har gått snabbare än någon annan temperaturförändring de senaste 1200 åren.

Ett tvärvetenskapligt forskarlag vid Stockholms universitet, lett av historikern Fredrik Charpentier Ljungqvist [Ref 1], har undersökt de geografiska mönstren av temperaturförändringar på norra halvklotet från 800-talet till 1900-talet. Resultaten bygger på en större mängd klimathistoriska dataserier, som exempelvis trädringsserier, iskärnor och sjösediment än vad som har använts i tidigare studier.

– Resultaten är mycket robusta och är inte beroende av vilken typ av data som används. Även om vi till exempel tar bort alla trädringsserier förblir bilden densamma, säger Fredrik Charpentier Ljungqvist.

Studien, som nyligen publicerats i tidskriften Climate of the Past, visar att lika höga temperaturer präglade norra halvklotet under 800-talet till 1000-talet som under 1900-talet. Ett kallt klimat rådde praktiskt taget överallt under 1500-talet till 1700-talet. Det har tidigare varit mycket omdiskuterat huruvida den så kallade medeltida värmeperioden cirka 800–1300 och Lilla istiden cirka 1300–1900 var globala fenomen eller begränsade till vissa regioner såsom Europa.

– Studien visar att 1600-talet var det kallaste århundradet de senaste 1200 åren på norra halvklotet. 900-talet var det varmaste och 1900-talet det näst varmaste. Tyvärr finns det ännu för lite data för att kunna undersöka hur det var på södra halvklotet. Men de data som finns pekar på ett likartat mönster, säger Fredrik Charpentier Ljungqvist.

Undersökningen visar alltså att den geografiska utbredningen av uppvärmningen under 1900-talet befinner sig inom ramen för de naturliga klimatvariationerna de senaste 1200 åren.

– 1900-talet som helhet sticker inte ut som unikt. Uppvärmningen under 800-talet till 1000-talet var lika kraftig och utbredd. Men de senaste 20–30 årens kraftiga globala uppvärmning är mycket svår att förklara utan att mänskliga utsläpp av växthusgaser tas i beaktande, säger Fredrik Charpentier Ljungqvist.

Artikeln kan läsas i sin helhet på: http://www.clim-past.net/8/227/2012/

För ytterligare information kontakta
Fredrik Charpentier Ljungqvist, Historiska institutionen, Stockholms universitet, mobil 070-662 07 28, e-post fredrik.c.l@historia.su.se
 

Lungornas ytskikt, epitelet, är en viktig passiv barriär mot ämnen som vi inandas, men det kan också delta aktivt i inflammatoriska reaktioner efter exponering. Då produceras och utsöndras ämnen som i sin tur kan öka mängden och aktiviteten av inflammatoriska celler i lungan. Det är tidigare känt att allergiframkallande proteiner från dammkvalster kan aktivera epitelcellerna, men det har antagits att allergenerna måste kunna klyva vissa receptorproteiner på epitelytan för att göra detta. Avhandlingen visar emellertid att också så kallade icke-proteolytiska kvalsterallergener kan väcka ett inflammatoriskt svar i epitelcellerna och på så sätt förvärra luftvägsbesvären vid allergisk astma.

De allergener som har studerats är så kallade grupp 2-kvalsterallergener från olika arter av kvalster. Bland det 20-tal grupper av kvalsterallergener som har identifierats anses grupp 2 och grupp 1 vara de viktigaste, eftersom mer än 80% av de kvalsterallergiska individerna är känsliga för allergener från dessa grupper.

Proteiner från dammkvalster tillhör de vanligaste luftburna inomhusallergenerna i stora delar av världen och exponering för dem är en betydande riskfaktor för allergiska sjukdomar. Man räknar globalt sett med att mellan 50 och 85 % av alla astmatiker är känsliga för olika kvalsterallergener. Eftersom kvalster trivs bäst i varma och fuktiga miljöer är kvalsterallergi dock inte lika vanligt i de nordiska länderna.

Camilla Österlund är uppvuxen i Tammerfors, Finland och har studerat molekylärbiologi vid Umeå universitet, där hon är doktorand vid Institutionen för folkhälsa och klinisk medicin.

Läs hela eller delar av avhandlingen på
http://urn.kb.se/resolve?urn=urn:nbn:se:umu:diva-51619

Hur mångfald skapas i förskolan beror inte bara på det pedagogiska arbetet, utan också på barnen själva. Den fria leken ger dem möjlighet att utgå från sina egna idéer, men innebär också att vissa dominerar och andra ifrågasätts. Anna Olausson vid Umeå universitet menar att ett mellanting mellan fri lek och lärarledda aktiviteter kan vara ett bra sätt att få fler barn att hävda sig och bättre ta tillvara på den mångfald de representerar.

I förskolan planeras och leds vissa aktiviteter av pedagoger, men barnen får också möjlighet att initiera och driva helt egna lekar. Hur stort utrymme den så kallade fria leken får på landets förskolor varierar mycket. Anna Olausson, som själv arbetat som förskollärare under många år, har som deltagande observatör studerat hur barn i åldrarna 1–6 år leker och interagerar vid tre förskoleavdelningar, och hur deras individuella erfarenheter och upplevelser uttrycks.

Vinnare och förlorare
Hon anser att fri lek kan vara en negativ kraft i skapandet av mångfald eftersom den tenderar att förstärka den hierarki som redan finns i barngruppen.

– Vissa barn får nästa alltid bestämma, medan andra ofta underordnar sig. Alla barn har därför inte samma möjligheter att utveckla sina idéer i den fria leken.

Statusen i barngruppen beror delvis på ålder, men också på vilket sätt som barnen kommunicerar sina förslag. Att ha en eller flera nära vänner i gruppen ökar även möjligheten att göra sig gällande.

Den svenska förskolan har kritiserats för att vara dålig på att utgå från barnens egna erfarenheter, och Anna Olausson visar att när barn leker utan vuxna så uttrycks deras individuella bakgrund på ett tydligare sätt, till exempel deras olika kompetenser och hur de ”gör kön”. Samtidigt avgör hierarkin i gruppen vilka upplevelser som får prägla leken, något som innebär att en del barn har större möjlighet att utveckla sina idéer i pedagogledda aktiviteter.

Mellanting kan öka mångfald
Det som lärare visar intresse för blir också mer spännande i andra barns ögon, och därför anser Anna Olausson att det finns anledning att undersöka spelutrymmet mellan barns fria lek och den lärarledda leken.

– Att som pedagog delta i leken utan att styra, och visa intresse för allas tankar och idéer, kan leda till att fler barn får ta plats.

– På så sätt får lärarna bättre förutsättningar att upptäcka hur barnen använder sina erfarenheter, och genom att utgå från den mångfald som finns i gruppen kan lärarna stimulera barnen att vidga sina repertoarer när det gäller vad som blir värdefullt i leken.

Förutom en hierarki i barngruppen, finns också en maktasymmetri mellan barn och vuxna i förskolan. Anna Olausson menar att den lek som initieras av barnen själva framstår som underordnad den som leds av lärarna, något som leder till att barnens egen lek pågår i något som liknar ständig beredskap.

– Även om barnen tycks vara djupt engagerade i sin lek är de mycket snabba att avsluta den när någon pedagog meddelar att det är dags för exempelvis lunch eller utevistelse.

För mer information, kontakta:
Anna Olausson,
institutionen för tillämpad utbildningsvetenskap, Umeå universitet
Telefon: 090 – 786 60 84
E-post: anna.olausson@edusci.umu.se
Läs hela eller delar av avhandlingen

Leverinflammationen hepatit E har länge betraktats som en ”importsmitta” direkt kopplad till utlandsvistelse. I många länder finns smittan hos både gris, vildsvin, hjort, råtta, häst och kattdjur, och svenskar undersöks sällan för hepatit E om de inte varit utomlands vilket gör att inhemsk smitta sällan upptäcks.

Forskare vid Sahlgrenska akademin, Göteborgs universitet, kan nu i en studie visa att personer som drabbats av hepatit E också kan ha fått sjukdomen i Sverige.

I samarbete med Statens Veterinärmedicinska Anstalt (SVA) har forskaren Helen Norder och hennes kollegor undersökt griskultingar i ett flertal svenska och danska grisbesättningar samt vildsvin i Sverige. I mer än hälften av djuren påträffades hepatit E.

– Vår studie visar att svenska grisbesättningar och vildsvin bär på specifika stammar av viruset. Dessa stammar liknar de som drabbat svenskar med hepatit E och där smittkällan varit okänd, säger Helene Norder.

Trots få identifierade fall i Sverige är mellan sex och nio procent av den svenska normalbefolkningen immuna mot hepatit E – bland veterinärer är siffran hela 13 procent.

– Den utbredda immuniteten tyder även den på att smittan sprids från svenska djur, säger Helene Norder.

Forskarna vid Sahlgrenska akademin ska nu medverka i ett EU-projekt, där 110 miljoner kronor satsas på att öka kunskapen och på sikt hitta åtgärder mot stora virusepidemier där djur är smittkällan. Nätverket, Predemics, ska bland annat studera varför vissa virussmittor ger upphov till stora epidemier, hur virus anpassar sig till människan och hur det kan börja spridas mellan människor.

Språkvetaren Stephanie Fayth Hendrick har i sin avhandling studerat tre blogg-gemenskaper för att ta reda på hur en blogg-gemenskap skapas och formeras och vilken roll som normer och olika förväntningar spelar. I sin studie har Hendrick kunnat se hur det som värderas och belönas skiljer sig åt mellan de olika gemenskaperna; för även om alla kan ha tillgång till, och tillhöra en blogg-grupp rent tekniskt, så utformas en blogg-gemenskap socialt genom de värderingar och normer som varje grupp omfattar.

Inom annan forskning av blogg-gemenskaper har man traditionellt antingen studerat bloggen som en artefakt, ett ting, en teknisk lösning, ett hjälpmedel för att kunna interagera med andra människor eller så har man tittat på bloggandet som en ren social konstruktion. I denna avhandling föreslår Hendrick en ny modell för forskning av bloggar – en modell där man betraktar en analys av sociala nätverk och en etnografisk hållning i studiet av bloggar som jämbördiga.

Hendricks avhandling börjar med att fråga hur en blogg-gemenskap etableras när den från början inte har någon given gemensam yta att tillgå, som t ex Facebook eller LinkedIn. En analys av sociala nätverk har genomförts för att se hur gemenskaper förenas genom hyperlänkar och för uppskattning av styrkan hos de olika gemenskaperna. De har visat hur enskilda bloggar blir till gemenskaper genom länkning mellan varandra och att dessa gemenskaper ofta får en stark kärna men med luddiga avgränsningar, vilket tillåter nya medlemmar att lätt kunna flyta in och ut ur gemenskaperna.

Hendrick har också undersökt den sociala identiteten som skapas i interaktionen med andra bloggare. Här har det gått att se hur en journalistisk eller dagboksaktig diskurs i många bloggar, ofta påverkar den sociala identiteten, något som i sin tur leder till förväntningar om en ”sanningsenlig” presentation av sig själv som bloggare. Bloggare som bloggade under pseudonym blev ofta utsatta för kritiskt granskande när det gällde deras identitet.

I den tredje och slutliga fallstudien i avhandlingen har Hendrick undersökt om kärnan och periferin i en och samma blogg-gemenskap bloggar på olika sätt. Med flera bloggare som exempel går det att dra slutsatsen att en förnyelse bland bloggare ofta har sitt ursprung i kärnan av blogg-gemenskapen, något som sedan sipprar ut till de i blogg-gemenskapens periferi.

Avhandlingen är e-publicerad:
http://umu.diva-portal.org/smash/record.jsf?searchId=1&pid=diva2:482322

Låg födelsevikt har länge varit en känd riskfaktor för beteendeproblem som ADHD hos barn. Omständigheter kring födseln, omogenhet hos hjärnan och sociala faktorer har setts som möjliga förklaringar. Avhandlingen visar att järnbrist under det första levnadshalvåret kan vara en viktigare orsak. Låg födelsevikt innebär i sig att barnet föds med mindre reserver av järn, som är en nödvändig byggsten i kroppens alla celler. Det har dock länge varit oklart om risken för järnbrist också gäller för friska barn med bara måttligt eller marginellt låg födelsevikt.

I avhandlingen redovisas en studie på 285 för övrigt friska barn med marginellt låg födelsevikt, mellan 2 000 och 2 500 g. Barnen utvaldes slumpmässigt till att få eller inte få järntillskott under första halvåret. Resultaten visade att de som fått verkningslöst placebo i jämförelse med dem som fått ett verkligt järntillskott visade en klart ökad risk för järnbrist vid 6 månaders ålder, och dessutom en fyra gånger högre risk för beteendeproblem vid 3 år.

Forskarna drar slutsatsen att alla barn med en födelsevikt under 2 500 g bör erbjudas järntillskott, oavsett om orsaken till den låga födelsevikten är för tidig födsel eller dålig fostertillväxt. Studien som genomförts i Umeå och Stockholm leds av docent Magnus Domellöf i samarbete med forskare vid Karolinska Institutet.

Läs hela eller delar av avhandlingen på
http://urn.kb.se/resolve?urn=urn:nbn:se:umu:diva-52079

Staffan Berglund är leg. läkare och doktorand vid Institutionen för klinisk medicin, Umeå universitet, avdelningen för pediatrik. 
tel. 090-785 23 70 
mobil 070-395 67 67
e-post staffan.berglund@pediatri.umu.se

– Bland normalviktiga kvinnor såg vi ingen riskökning, säger överläkaren Helena Fadl, som skrivit en doktorsavhandling om olika aspekter på graviditetsdiabetes hos kvinnor i Sverige.

Graviditetsdiabetes är en diagnos som ställs när en kvinna utan tidigare känd diabetes har för höga blodsockervärden (hyperglykemi) under graviditeten. Det utesluter dock inte att hon kan ha haft oupptäckt diabetes före graviditeten.

I Sverige testas alla gravida kvinnor regelbundet eftersom sjukdomen kan leda till komplikationer för både mamma och barn, till exempel havandeskapsförgiftning (preeklampsi) och komplicerad förlossning. Risken att få ett stort barn är nästan fem gånger högre för kvinnor med graviditetsdiabetes (15,1 procent) jämfört med friska kvinnor (3,5 procent).

Graviditet kan ses som ett stresstest
– En intressant upptäckt i undersökningen är att kvinnor födda utanför Norden har färre komplikationer vid graviditetsdiabetes. Det gäller både preeklampsi och stora barn. Barnets storlek beror visserligen i hög utsträckning på mammans längd. Men även om man tar hänsyn till den genomsnittliga längdskillnaden mellan olika etniska grupper kvarstår en tydlig skillnad i förekomst, säger Helena Fadl.

En viktig del i hennes undersökning är sambandet mellan graviditetsdiabetes och senare hjärt- och kärlsjuklighet. Hon har studerat 2642 fall från hela Sverige, och resultatet visar att risken för framtida hjärt- och kärlsjuklighet efter en graviditetsdiabetes är mer än dubbelt så stor hos kvinnor med ett BMI över 25. Däremot syns ingen ökad risk hos normalviktiga kvinnor i denna studie.

– Graviditet kan ses som ett stresstest för kvinnors hälsa som visar de långsiktiga riskerna särskilt vid övervikt, och därför borde vi kanske ha större fokus på uppföljning och förebyggande arbete när det gäller dessa kvinnor, säger Helena Fadl.

För mer information, kontakta Helena Fadl, 070-393 70 35.

Innovation inom mjukvaruområdet är nödvändigt om Sverige ska behålla en konkurrenskraftig industri. Software Center ska hjälpa företag att effektivisera sin mjukvaruutveckling och anpassa sig till en marknad där mjukvara är hårdvaluta.

I början av 1990-talet utgjorde mjukvaran i en bil en procent av bilens värde. Idag finns i många fall mer än femtio procent av värdet i funktioner som möjliggörs av mjukvara, berättar Jörgen Hansson som är föreståndare på Software Center.

– Mjukvaruteknik är oerhört viktigt för svenskt näringsliv. Eftersom konkurrenskraften och lönsamheten ligger i mjukvaran är det inom det området tillväxt skapas, förklarar han.

Med 30 medarbetare är Software Center och forskningsmiljön på Lindholmen bland de största i Sverige inom utveckling av mjukvara. Centrumet är mitt uppe i en rekryteringsprocess och när den är klar kommer de vara en av de största grupperna i Europa.

– Utvecklingspotentialen är enorm, säger Jörgen Hansson. Software Center har starka förutsättningar för att bli världsledande inom sitt område. Området är strategiskt viktigt för både Chalmers och Göteborgs universitet, och vi har en lång tradition av gott samarbete med näringslivet när vi angriper forskningsproblem.

Jan Bosch som leder Software Center tillsammans med Jörgen Hansson förklarar att industrin står inför en stor förändring när allt fler produkter blir uppkopplade.

– Företagen måste kunna förbättra en produkt både kontinuerligt och snabbt, säger Jan Bosch. Ett av Software Centers övergripande mål är att göra svensk mjukvaruindustri mer produktiv. Om företagen inte kan utnyttja möjligheterna är risken att svenska industriprodukter bara blir plattformar för internationella konkurrenter som levererar mjukvara och service. För att undvika det måste även företagens affärsmodeller förändras.

På Software Center samarbetar näringsliv och akademi, vilket gör att forskningen blir mer relevant eftersom den riktar in sig på faktiska problem inom industrin. På så sätt kan företagen dra nytta av forskningsresultaten för att skapa nya innovationer och lösningar.

Företagen som är med i Software Center lockades till en början av universitetens stora kompetens inom mjukvaruområdet, men det har visat sig att det finns ytterligare fördelar med samarbetet.
– De får möta företag från andra branscher som har samma problem men andra lösningar. På så sätt lär de även av varandra, berättar Jan Bosch.

Samarbetet skulle från början bara gälla forskning men näringslivet har efterlyst ett starkare samarbete även inom undervisningen.

– Företagen har stor erfarenhet av hur våra ingenjörer fungerar i arbetslivet. Den erfarenheten tar vi gärna med när vi ska utforma nya program och utbildningar, berättar Jörgen Hansson.
Tre forskningsprojekt i samarbete med centrumets industripartners har redan satt igång. Projekten fokuserar på hur utvecklingen av nästa generations produkter kan genomföras så att nya funktioner levereras till kunderna kontinuerligt och effektivt. För att förstå hur viktigt detta är kan man titta på hur till exempel Iphone har fått ett starkt marknadsgrepp genom en fortlöpande integrering av nya funktioner och tjänster till sina användare, så att deras användarupplevelse har förbättras.

Fakta om invigningen
Journalister är välkomna att delta under invigningen, ingen föranmälan behövs. Invigningen startar kl 14 den 14 februari, i Kuggens entréplan på Lindholmen Science Park. På plats finns bland annat Karin Markides, rektor och VD på Chalmers tekniska högskola, Pam Fredman, rektor på Göteborgs universitet, samt ledare för företag som ingår i centrumet.

Fakta om Software Center
En gemensam satsning på mjukvaruforskning mellan Chalmers tekniska högskola, Göteborgs universitet, Ericsson, Saab Group, Volvo Group och Volvo Cars. Parallellt med forskningen driver Software Center utbildning med två mastersprogram och ett kandidatprogram inom ”software engineering”. Software Center är en del av den kreativa samverkansmiljön på Lindholmen Science Park.

För mer information, kontakta:
Jan Bosch, 031-772 5716, jan.bosch@chalmers.se
Jörgen Hansson, 031-772 1074, jorgen.hansson@chalmers.se

Klyftorna i Sverige har ökat. En ny unik forskningsöversikt visar att detta leder till ökad ojämlikhet i hälsa och livslängd hos den svenska befolkningen. Exempelvis förväntas personer med universitetsutbildning leva cirka 5 år längre än de med enbart förgymnasial utbildning idag.

Forskarna Mikael Rostila och Susanna Toivonen är redaktörer till boken ”Den orättvisa hälsan. Om socioekonomiska skillnader i hälsa och livslängd” (Liber).  Båda är verksamma vid Stockholms universitet.

– Det som ofta lämnas i skymundan i samhällsdebatten är att social ojämlikhet har en stark och tydlig koppling till hälsa. Våra resultat pekar på att medicinska framsteg inte är tillräckliga för att förbättra hälsa och livslängd i den svenska befolkningen. Medicinen är självklart central då en människa redan är drabbad av sjukdom, men när det gäller att förebygga och minska ohälsa i samhället i stort måste vi stödja de socialt utsatta. En nationell kommission eller handlingsplan in enlighet med WHO:s rekommendationer är ett viktigt första steg för att uppnå en rättvis hälsa, säger Mikael Rostila.  

– Med vår bok som underlag kan vi peka på en rad åtgärder som måste till. Bland annat barn ges goda förutsättningar genom skolåren. Utbildning ger en mängd fördelar av betydelse för hälsan. Därför är det centralt att förbättra förutsättningarna till att skaffa sig utbildning i lägre sociala grupper. Det är även viktigt att skapa förutsättningar för arbete. Här handlar det om att minska sociala skillnader i tillgången till arbete och exponering för olika ohälsosamma arbetsförhållanden. Vidare är det centralt att förstärka den roll och betydelse hälsoprevention har, säger Susanna Toivonen.

Ulf Gedde, professor i fiber- och polymerteknologi vid KTH, forskar på att ta fram en högspänd likströmskabel (HVDC-kabel) som tål högre spänning än dagens 320 kilovolt.

Mer specifikt handlar det om att ta fram en nya isolationsmaterial för nästa generation av HVDC-kabel, för kravet på isoleringen ökar nämligen när electricitet ska färdas långa avstånd.

Kablar som klarar långa avstånd är i sin tur en vinst för miljön och energiförsörjningen, eftersom det då blir lättare att till vara på goda förnyelsebara energikällor, som solcellsparker i Sahara.

Med en sådan kabel som Ulf Gedde forskar om och som klarar att isolera 30 kilovolt/mm skulle man kunna överföra elektricitet från exempelvis solceller i Afrika till Island via det europeiska kraftnätet.
Ulf Gedde kommer att utveckla nanokompositer med molekyler och tillsätta ämnen som ökar materialets stabilitet och isolerförmåga.

KTF-forskare nummer två som också får 16 miljoner, även dessa pengar fördelade över 4 år, är Muhammet Toprak. Han är universitetslektor vid KTH och ska forska om skalbara nanomaterial för termoelektrisk generering (TEG). Rent konkret innebär det att Muhammet Topraks forskning bland annat fokuserar på nya metoder för att omvandla spillvärmen i stora värmeväxlare till elektricitet.

Forskningspengarna kommer från SSF-programmet Energirelaterade material och KTH är det enda universitet som beviljas två bidrag. Gemensamt för KTH-projekten som erhåller forksningspengar är att de uppfyller SSF:s krav på hög vetenskaplig kvalité och strategisk relevans. Strategisk relevans innebär att forskningen skall kunna nyttiggöras inom svenskbaserad industri ochs amhälle inom 5-15 år efter avslutat projekt.

För mer information, kontakta Ulf Gedde på 08 – 790 76 40 / gedde@polymer.kth.se eller Muhammet Toprak på 08 – 790 83 44 / toprak@kth.se.