Robotar är sedan många år vanliga i industrin, där hittar vi bland annat robotar som svetsar och målar. De senaste åren har vi även kunnat se de första robotarna för vardagligt bruk. För några tusenlappar kan du få dig en robot som dammsuger eller klipper gräset. Under 2011 har vi även sett de första förarlösa bilarna och på några få affärsgallerior i världen finns robotar som kan visa kunderna vägen till önskad butik och hjälpa till med bärkassarna.

För att robotar ska kunna bli användbara i vardagliga miljöer krävs att de kan anpassa sig, roboten måste kunna lära sig av sina erfarenheter. Ett naturligt sätt att lära robotar kan vara att visa hur uppgiften ska utföras och låta roboten härma människan. Denna metod har Erik Billing studerat under sin tid som doktorand. I sin doktorsavhandling presenterar han flera tekniker för att robotar ska kunna lära från demonstrationer och repetera beteendet.

Erik Billing har särskilt studerat hur man kan skapa en robot som kan känna igen ett beteende som den redan lärt sig, vilket är viktigt för att kunna bygga vidare på robotens tidigare erfarenheter. För en robot är förmågan att utföra och förmågan att känna igen två ganska olika saker. Till exempel en robot som kan klippa gräs har ingen som helst förmåga att känna igen en människa eller en annan robot som gör detsamma. Dagens datorprogram som styr gräsklipparroboten är endast byggt för att styra, inte känna igen.

I sin avhandling presenterar Erik Billing en teknik där roboten lär sig båda sakerna. Det första steget är att ge roboten möjlighet att härma sig själv.

– Det låter kanske enkelt men är faktiskt väldigt svårt. Så fort någonting i omgivningen förändras måste roboten anpassa utförda handlingar så att syftet med handlingarna kvarstår. Om en robot till exempel ska lyfta en kaffekopp från ett bord duger det inte att alltid sända samma signaler till motorerna. Signalerna måste anpassas beroende på var på bordet koppen står, hur mycket kaffe som finns i den och om det finns andra föremål på bordet.

Genom att ge roboten förmågan att jämföra kända beteenden med det som nu händer kan den succesivt lära sig hur signalerna till motorerna måste justeras när omgivningen förändras. Liknande mekanismer har hittats i hjärnan, både hos djur och hos människor. Dessa grupper av nervceller, ofta kallade spegelneuron, tros vara en viktig komponent i tolkningen av andras handlingar och kanske även i många andra aspekter av kognition.

– När det handlar om lärande robotar är hjärnan extra intressant. Vi kan naturligtvis försöka lista ut allt på egen hand men jag tror helt enkelt vi har större chans att lyckas om vi tittar på hur naturen löst problemen. Hjärnan är en fantastisk uppfinning och även om det inte är möjligt att bygga datorer som fungerar precis som hjärnan kan vi få idéer från den, vilka vi kan bearbeta och beskriva på ett sätt som går att bygga in i datorer och robotar.
Erik Billing kommer från Hammarön utanför Karlstad och började sina studier i kognitionsvetenskap vid Umeå universitet år 2000. Tack vare att han kuggade tentamen i kursen intelligent robotik 2005 tog hans karriär en oväntad vändning. Istället för omtenta blev han erbjuden att göra ett projektarbete som ledde till en doktorandtjänst.
– Ibland verkar det som att man måste göra lite fel för att det ska gå riktigt bra, säger Erik Billing.

Torsdagen den 26:e januari presenterar Erik Billing sin avhandling med titeln ”Cognition rehearsed – recognition and reproduction of demonstrated behaviour”. Svensk titel: Robotövningar – igenkänning och återgivande av demonstrerat beteende.

Disputationen äger rum kl. 13.15 i sal S1031, Norra Beteendevetarhuset.

Fakultetsopponent är Danica Kragic, professor i datavetenskap vid Kungliga Tekniska Högskolan, Stockholm.

Presentationen sker på engelska och alla intresserade är välkomna!

Läs hela eller delar av avhandlingen på:
[Ref 1]
 
Hemsida

I en ny avhandling i ämnet historia från Linnéuniversitet, undersöker Zara Bersbo formandet av den politik som föregick det jämställdhetspolitiska arbete som inleddes i Sverige i början av 1970-talet. Bersbo riktar särskilt intresse mot att blottlägga de värderingar och självklara antaganden om kön, klass och civilstånd som erkännanden av kvinnors utökade rättigheter och ekonomiska och sociala förmåner grundades i under åren 1921-1971 och hur dessa påverkade kvinnors möjlighet att nå ekonomiskt oberoende.

I avhandlingen analyseras tre statligt initierade utredningar vilka i tidigare forskning diskuterats som betydelsefulla för utvecklingen av svenska kvinnors emancipation: revisionsarbetet med giftermålsbalken som lagstadgades 1921 där gifta kvinnor bl.a. erkändes myndiga, rätt att äga och rätt att förvärvsarbeta utan mannens tillstånd; kvinnoarbetskommitténs undersökning av gifta kvinnors förvärvsarbete 1938 som politiskt kom att understödja idén om den förvärvsarbetande modern, samt propositionen som låg till grund för att Sverige lämnade principen om sambeskattning 1971 till förmån för individuell/särbeskattning, en förändring som beskrivits som helt avgörande för att ”hemmafruar” inte längre var ekonomiskt möjliga.

Bersbos studie visar att de rättigheter och välfärdsförmåner som följde på de olika utredningarna inte var följder av reform- och kvinnovänlig politik i största allmänhet, utan grundade i liberal styrningsrationalitet. Specifika kategorier av kvinnors beteenden pekades i de olika utredningarna ut som bidragande orsak till större samhällsproblem: till exempel dalande giftermålsfrekvens, minskad nativitet samt att de hindrade arbetet med att nå jämlikhet i samhället. Genom utvidgade rättigheter och andra välfärdsförmåner skulle framförallt dessa ”problematiska” kvinnor styras till rätt och önskvärt beteende.  Så genom att forma revisionsarbetet med giftermålsbalken 1921 till en fråga om att höja kvinnors benägenhet att ingå äktenskap, kvinnoarbetskommitténs betänkande 1938 till en befolkningsfråga och genom att framställa införandet av särbeskattning 1970 till en fråga om arbetsmarknadspolitik och klassutjämning, formades och omformades kvinnors ekonomiska positioner inom familjen och i samhället i stort genom de lösningar som föreslogs. Men på så vis underordnades kvinnors rätt till ekonomiskt oberoende högre mål – att genom rättigheterna, för samhällets bästa, styras till att gifta sig, föda fler barn för att senare förvärvsarbeta i större utsträckning än tidigare.

Studien visar hur statliga utredningar fungerade som plattformar där olika värderingar och självklara antaganden om hur kvinnor, ur ekonomiskt hänseende, borde vara, välja och agera med hänsyn till klass och civilstånd kom samman och påverkade de slutgiltiga förslagen. På så vis kom svenska kvinnor generellt, genom samhällets understöd, att styras till olika ekonomiska beteenden och praktiker än män, men även till olika beteenden mellan olika kategorier kvinnor. Förslagen på samhälleliga åtgärder hänsyftande att ”hjälpa” kvinnor blev därför motsägelsefulla. Samtidigt som de utvidgade vissa kvinnors möjligheter att nå ekonomiskt oberoende begränsade de andras.

Avhandlingen “Rätt för kvinnan att blifva människa – fullt och helt”. Svenska kvinnors ekonomiska medborgarskap 1921-1971 försvaras den 27 januari 2012, kl. 13.15. Disputationen äger rum i sal Homeros, Växjö. Opponent är professor Gro Hageman, Oslo Universitet.

Kontaktinformation
För mer information kontakta Zara Bersbo på telefon 070-2627041 eller zara.bersbo@lnu.se.

Beställ avhandlingen från Linnaeus University Press, lupress@lnu.se.

I de allra flesta fall är det ambulanspersonal som utför hjärtlungräddningen och de ställs inför svåra etiska problem i mötet med närstående som finns på plats. I en ny avhandling från Linnéuniversitetet beskriver Anders Bremer olika aspekter av upplevelser hos överlevande, närstående och ambulanspersonal av hjärtlungräddning utanför sjukhus.

Avhandlingens syfte var att med hjälp av fenomenologiska intervjuer beskriva patienters erfarenheter av att överleva hjärtstopp och närståendes erfarenheter av att närvara vid hjärtstopp utanför sjukhus. Utifrån intervjuer med ambulanspersonal var syftet att analysera etiska problem i relation till vården av närstående då patienten avlidit.

Resultatet visar att fenomenets centrala innebörder handlar om sårbarhet, otillräcklighet och ansvar i situationer som är extremt ogynnsamma och som utspelas vid existensens gräns. Närståendes sårbarhet och otillräcklighet ligger i att plötsligt befinna sig i en situation där den vardagliga erfarenheten och förmågan inte räcker till för att möta den sjuka personens akuta behov. Ansvaret är överväldigande. Närståendes kris och sorg innebär skuldkänslor, ensamhet och obesvarade frågor.

För ambulanspersonalen ligger otillräckligheten i att inledningsvis möta behov som kan överstiga det som är möjligt att svara an på, samtidigt som ansvaret för närstående är otydligt. Sårbarheten väcks av känslor och tankar som grundas i identifikationen med de drabbade, en identifikation som förefaller att vara viktig då den främjar förmågan att känna igen och reagera på närståendes existentiella behov, samtidigt som identifikationen riskerar att leda till undflyende strategier med efterföljande känslor av misslyckande och att vårdrelationen förblir oavslutad. Ambulanspersonals vårdande ansvar för närstående till patienter som har drabbats av hjärtstopp och plötslig död kräver etisk kunskap och förmåga att reflektera över etiska problem som kan finnas i situationerna samt att ha en handlingsberedskap inför dessa.

Slutsatsen är att, förutom att rädda patientens liv, innebär ett etiskt vårdande och professionellt ansvar för ambulanspersonal att kunna bedöma och möta närståendes behov. I detta ligger en förmåga att balansera mellan närhet och distans i vården. Den professionella rollen i relation till närstående innebär att förmedla ett välgrundat hopp, främja ärlighet och skuldavlasta, framhålla sitt beslutsansvar, balansera delaktighet och ansvar samt skapa förutsättningar för ett gott vårdande. Ambulanspersonalen kan lindra skuldkänslor genom att bekräfta det ansvar som närstående har tagit, lindra ensamheten genom vårdande närvaro samt lindra oro genom att aktivt efterhöra om närståendes frågor. För att lyckas i vården bör ambulanspersonalen ges förutsättningar att utveckla sin etiskt vårdande hållning och en egen ”moralisk stil”. Ambulanspersonalen bör även erbjudas handledning i syfte att nå jämvikt i vårdandet och trygghet och tillfredsställelse med utförd vård.

Avhandlingen ”Vid existensens gräns – Etiskt vårdande och professionellt ansvar vid hjärtstopp” utanför sjukhus försvaras fredagen den 27 januari 2012, kl 10.30. Disputationen äger rum i sal Myrdal, Linnéuniversitet i Växjö. Opponent är docent Anna T. Höglund, Uppsala universitet.

Kontaktinformation
För mer information kontakta Anders Bremer, telefon: 033-435 4508, 0731-84 00 19, e-post anders.bremer@lnu.se

Beställ avhandlingen från Linnaeus University Press: lupress@lnu.se

– Efter att vi publicerat artikeln i slutet av förra året har vi fått många frågor från både företag och privatpersoner. Företagen frågar om jämförelserna i innehåll och kvalité.

Privatpersoner vill gärna veta vilka som är bäst, vilka som ger mest valuta för pengarna, säger Jana Pickova, professor vid institutionen för livsmedelsvetenskap, SLU. 

Forskarna har för varje preparat noterat pris per kapsel och vad som står på innehållsförteckningen samt mätt kapselns vikt, milligram olja och milligram omega 3.

– Ett av syftena med studien var att undersöka graden av oxidation, om fettet härsknat. Där var resultatet bra i alla kapslar, tack vare tillräckligt stor mängd tillsatta antioxidanter.

Kanske skulle resultatet bli ett annat om vi tittat på olja i flaska eller burk, där man upprepade gånger öppnar och försluter förpackningen och oljan kommer i kontakt med luften, då sker oxidation lättare, säger Jana.

Forskarnas resultat visar att vad som står på innehållsförteckningarna stämmer med vad som uppmätts, däremot är det ett par preparat där en kapsel inte ger rekommenderad daglig mängd omega 3-fettsyror. Lägst var halten i sälojekapseln. Den kapsel med högst halt omega 3 innehöll sju gånger så mycket som den med lägst. Dessutom var inte priserna relaterade till mängden omega 3, de dyraste kapslarna innehöll inte mest.

I studien är namnen på de olika preparaten ersatta med bokstavsbeteckningar, som konsument får man ingen direkt vägledning för vad man ska välja.

– Det beror bland annat på att innehållet i produkterna kan förändras. Men man kan läsa innehållsförteckningarna, säger Jana, då får man veta vad man får. Vår jämförande studie kan vara en vägledning.

Den som via födan får i sig för lite av omega 3-fettsyrorna DHA och EPA riskerar att drabbas av blodpropp, högt blodtryck, ökad insulinkänslighet och inflammation. Rekommenderat dagligt intag är 250 milligram enligt europeiska livsmedelsmyndigheten EFSA.

– Fiskoljekapslar kan vara ett alternativ för den som aldrig eller sällan äter fisk, säger Jana. För att få i sig rekommenderad mängd bör man äta 2-3 mål fisk i veckan.

Omega 3-fettsyror finns även i kräft- och skaldjur, viltkött/beteskött/gräskött från djur som är uppfödda på bete/grovfoder, omega 3-ägg, raps- och linolja och i gröna grönsaker. Största mängden finns i fisk och annan ”sjömat”.

– Om man är vegan finns även algkapslar med omega 3, säger Jana. En nackdel är att de tillverkas genom extrahering med hjälp av kemikalier. Fiskoljan pressar man fram och inga kemikalier behövs.


SLU:s vision: SLU är ett universitet i världsklass inom livs- och miljövetenskaper.

Kontaktinformation
Kontaktperson: Jana Pickova: jana.pickova@slu.se, 018-67 20 11

Linderholms myopati är en muskelsjukdom med rötterna i Västerbotten och Ångermanland. Patienter som lider av denna sjukdom har mycket låg fysisk prestationsförmåga och drabbas redan vid lättare ansträngning av mjölksyra, muskelkramper, hjärtklappning och andnöd. Ända sedan 1960-talet har det i Umeå bedrivits studier kring sjukdomen som även kallas hereditär myopati med laktacidos (HML). Under de senaste åren har dock flera stora genombrott gjorts, vilka redovisas i Angelica Nordins avhandling.

Genom att undersöka DNA från de drabbade familjerna kunde den gen, ISCU, som orsakar sjukdomen identifieras. Proteinet som bildas från ISCU-genen hjälper till att sätta samman järn och svavel till funktionella grupper som har viktiga roller bland annat i de energiskapande processerna i cellernas mitokondrier. Mutationen ligger i en del av genen, en så kallad intron, som vanligtvis tas bort när ritningen (mRNA:t) för proteinet skapas. Mutationen i ISCU-genen leder till att en del av intronen kommer att bli kvar i mRNA:t, vilket i sin tur leder till ett felaktigt protein.

– Mutationen resulterar därför i nedsatt förmåga att tillgodogöra sig energi, säger Angelica Nordin. Men denna förmåga är bara nedsatt i patienternas muskler trots att alla kroppens celler producerar och är beroende av energi för att fungera. Detta, upptäckte Angelica Nordin, beror på att ISCU-mutationen påverkar olika vävnader i olika stor utsträckning. I muskel kommer nästan allt mRNA att innehålla intronsekvensen, medan den till större delen kommer att tas bort i andra vävnader. Detta innebär att det finns korrekt ISCU-protein i tillräckliga mängder för att upprätthålla en hälsosam energibalans i dessa vävnader. Förekomsten av proteiner som reglerar processen som bestämmer om intronsekvensen infogas i mRNA:t eller inte undersöktes också.

– Vi identifierade tre proteiner som hade effekt på denna process. En faktor gav ökad mängd korrekt mRNA medan två faktorer hade motsatt effekt, berättar Angelica Nordin.

Hennes forskning har lett till att det blivit lättare att ställa en korrekt diagnos, och kan förhoppningsvis i förlängningen leda till bättre behandling av sjukdomen.

Angelica Nordin (f d Olsson) kommer ursprungligen från Boden i Norrbotten. Efter magisterexamen i biomedicin vid Umeå universitet påbörjade hon sin forskarutbildning vid Institutionen för medicinsk biovetenskap, medicinsk och klinisk genetik.

För mer information, kontakta gärna Angelica Nordin på 
090-785 44 03 
073-836 15 15
angelica.nordin@medbio.umu.se

27 januari försvarar Angelica Nordin, Institutionen för medicinsk biovetenskap, medicinsk och klinisk genetik, Umeå universitet, sin avhandling med titeln Genetic and Functional Studies of Hereditary Myopathy with Lactic Acidosis (Svensk titel: Genetiska och funktionella studier av hereditär myopati med laktacidos).
Disputationen äger rum klockan 9.00 i sal B, 9 tr, By 1D Tandläkarhögskolan, Norrlands universitetssjukhus. Fakultetsopponent är professor Anders Oldfors, Sahlgrenska akademin, Göteborgs universitet.

Läs hela eller delar av avhandlingen på
http://urn.kb.se/resolve?urn=urn:nbn:se:umu:diva-50592

– Att känna sig hemma symboliserades för många av att de fick ta mat i kylskåpet själva eller av att de fick följa med på utflykter och semestrar som en i familjen, säger Lena Hedin, som har skrivit en doktorsavhandling i socialt arbete vid Örebro universitet.

Hon har intervjuat ungdomar, som placerats i olika slags fosterfamiljer, och hennes forskning visar hur viktigt det är att familjen gör saker tillsammans.

– Känslomässig värme skapas genom att göra saker tillsammans och humor och vänligt skämtande fyller många funktioner. Det sprider en känsla av gemenskap, lindrar spänningar, kan lösa konflikter och är avkopplande. En tjej berättade till exempel att hon hade varit skeptisk till sin nya familj men att en semesterresa blev vändpunkten då hon upptäckte hur roliga de faktiskt var!

Påverka valet av familj
Lena Hedins forskning visar att fosterbarn som placeras i familjer de känner innan placeringen kommer in snabbare i gemenskapen. Det underlättar tillhörigheten, speciellt i början av placeringen, att som fosterbarn få vara med och påverka valet av familj.

– Den mest självklara tillhörigheten är i släktinghem men även i traditionella, tidigare okända familjehem kan ungdomen komma att känna sig som hemma även om det tar längre tid för dem att landa.

När ungdomarna som Lena Hedin följt funnit sig tillrätta i sin nya familj märktes detta även i skolan. När de placerades i fosterhem hade flertalet allvarliga skolproblem. De hade skolkat under långa perioder, gått i specialklass eller hade blivit tvungna att gå om en årskurs.
Men redan efter en kortare tids placering i fosterhem gick alla ungdomarna i skolan och arbetade hårt för att få godkänt i alla ämnen. Majoriteten hade en helt annan attityd till utbildning.

Satsar på skolan
– De betonade att de skulle kunna få en bättre framtid genom att sköta skolan. De var stolta över vad de åstadkommit och det visade sig finnas en enorm kapacitet hos ungdomarna!

– Förändringen beror delvis på att ungdomarna nu fick sina grundläggande behov tillgodosedda och mår bättre. De får fasta mat- och sovtider och det gör att de orkar gå upp på morgonen. De får stöd och hjälp med läxor.

När det fungerar riktigt bra mellan den biologiska familjen och fosterfamiljen kan barnet dessutom få hjälp och stöd från båda och den biologiska familjen kan utgöra ett komplement till fosterfamiljen.

– Till exempel fanns det saker de inte ville prata om i fosterfamiljen som de kunde diskutera med sina biologiska föräldrar. Annars kunde det handla om att få åka hem och bara slappna av. Släppa kravet att skärpa till sig som de ofta har på sig själva i fosterfamiljen.

Kontaktinformation
För mer information kontakta Lena Hedin: 073-7222442, lena.hedin@oru.se

— Genom att kombinera satellitobservationer och mätningar på marken har vi möjlighet att få en detaljerad bild av hur partiklarna sprids i atmosfären och inverkar på solstrålningen, säger Paul Glantz, forskare vid Institutionen för tillämpad miljövetenskap.

Många minns nog också Eyjafjallajökull året innan, vars vulkanutbrott orsakade stora problem för flyget i Europa. Oron var stor att askan från Eyafjalajökull skulle leda till höga partikelhalter också i marknivå, men så blev det aldrig – den gången. Nu visar det sig att utbrottet 2011 (Grimsvötn) orsakade kraftigt förhöjda partikelhalter i många svenska, norska och finska städer. Lyckligtvis var utbrottet kortvarigt vilket innebar att påverkan på luftkvaliteten inte blev så allvarlig. I Stockholm passerade ”partikelmolnet” under natten vilket minimerade hälsorisken.

Att ha tillgång till mätinstrument som kan detektera dessa partiklar i luften är av stor vikt både för flygtrafiken och för folkhälsan. Aerosolpartiklar i atmsofären påverkar dessutom jordens klimat. I det stora hela så har de en avkylande effekt på klimatet.

Partiklarna detekterades med hjälp av en satellit strax söder om Island den 23 maj och utanför den norska kusten ett dygn senare. Med hjälp av en laserstråle från ett hustak på Arrheniuslaboratoriet vid Stocholms universitet kunde man också uppskatta hur partiklarna var fördelade i höjdled när de natten mellan 24 och 25 maj anlände till Stockholm.

— Det som var överaskande jämfört med tidigare vulkanutbrott var att höga koncentrationer av aerosolpartiklar uppmättes också vid marknivån. Dessa direkta mätningar visar också att partiklarna var ungefär i samma storlek och koncentration som de som generas från bilar med dubbdäck under dagar med torra vägbanor i Stockholm. Här utgör partiklarna alltså också en uppenbar hälsorisk, även om exponeringen denna gång ägde rum under en begränsad tid, säger Paul Glantz.

Ytterligare information Paul Glantz, forskare vid Institutionen för tillämpad mijövetenskap, Stockholms universitet, tfn 08-674 76 47, e-post paul.glant@itm.su.se”>paul.glantz@itm.su.se
Christer Johansson, professor vid Institutionen för tillämpad mijövetenskap, Stockholms universitet samt även vid Miljöförvaltningen Stockholm, mobil 076-12 28 931, e-post christer@itm.su.se”>christer@itm.su.se

Irländskt kött är en viktig exportvara och uppfödarna vill satsa på kvalitet, dvs. en hög andel värdefulla styckningsdetaljer och mindre av sådant som blir köttfärs. Idag klassificeras irländska slaktkroppar enligt det s.k. EUROP-systemet, vilket innebär en bedömning av kroppsform och fettinnehåll på en femtongradig skala. Bedömningen görs genom automatisk bildanalys av digitala fotografier. Vad Thierry Pabiou visar i sin avhandling är att en förfinad bildanalys kan ge mer detaljerad information som bättre speglar slaktkropparnas ekonomiska värde, och att sådan information kan användas i avelsarbetet.

Att ärftliga faktorer påverkar viktfördelningen på olika styckningsdetaljer bekräftades i en undersökning av drygt 1 000 styckade djur. Arvbarheten för vikten på 14 enskilda detaljer varierade mellan 3 och 80 procent. Styckningsdetaljerna delades upp i fyra grupper beroende på avsaluvärde (från lågt till mycket högt), och därefter testades möjligheten att använda bildanalys för att beräkna hur köttet från ett djur skulle fördela sig på dessa grupper. Den ekvation som togs fram visade sig ge en bra skattning av köttvikten inom respektive prisklass.
Ekvationen tillämpades sedan på en stor irländsk databas med digitala slaktkroppsfoton. En genetisk analys visade att ärftliga faktorer förklarade 18–40 procent av den variation som fanns i fråga om skattad vikt på olika delar av slaktkropparna, vilket innebär en medelhög till hög arvbarhet.

Thierry Pabiou fann också ett starkt samband mellan bildanalysens värdering av en slaktkropp och det pris djuret hade betingat som avvand kalv, vilket innebär att även kalvpriset kan användas som ett (indirekt) selektionsmått i avel för en ökad andel värdefulla styckningsdetaljer.

För att inte djurens fruktsamhet eller kalvningsförmåga ska försämras är det viktigt att på ett kraftfullt sätt också beakta dessa egenskaper i avelsarbetet.

Även vid svenska slakterier bedöms nötslaktkroppar enligt EUROP-systemet. Bedömningarna är betalningsgrundande och används också i avel för förbättrad köttkvalitet hos svenska biffraser. I Sverige används däremot inte bildanalys, utan en subjektiv visuell bedömning. De goda resultaten från Thierry Pabious irländska studie antyder dock att bildanalys av slaktkroppar från nötboskap kan vara användbart även här.

En längre sammanfattning på svenska finns på s. 57–58 i avhandlingen.
————————————————————
Thierry Pabiou, institutionen för husdjursgenetik, SLU, försvarar sin avhandling Genetics of carcass composition in Irish cattle: Exploiting carcass video image analysis.
Tid: Onsdag den 24 januari, kl 9.15.
Plats: Loftets Hörsal, SLU, Ultuna, Uppsala
Opponent: Professor Dorian Garrick, Iowa State University, USA
Mer information: Thierry Pabiou, tpabiou@icbf.com
(Frågor på svenska kan ställas till Anna Näsholm, 018-67 19 72, anna.nasholm@slu.se)
Länk till avhandlingen (pdf):  

I Republiken Makedonien* finns ett landsbygdsutvecklingsprogram som syftar till att förbättra effektiviteten i landets vinodling. För att få ett mått på hur väl programmet fungerar, och hur det eventuellt bör modifieras, har Gordana Manevska-Tasevska från SLU gjort en ekonomisk analys av effektiviteten på 300 familjejordbruk med kommersiell druvodling i distriktet Tikvesh.

Avhandlingen visar att lönsamheten i näringen kan förbättras betydligt, om de mest framgångsrika företagarna används som goda exempel. Utgifterna kan minskas med ca 30 procent om inköpta varor och tjänster används mer effektivt, och intäkterna kan ökas med omkring 50 procent om odlarna lyckas öka värdet på de producerade druvorna.

I jämförelse med en genomsnittsgård använde de mest lönsamma gårdarna mindre arealer med mindre andel konstbevattnad mark, mindre inhyrd arbetskraft och mindre och billigare insatsmedel. Samtidigt producerade de bättre druvkvaliteter och större skördar per hektar.
De odlarkategorier som utnyttjade teknik mest effektivt var bland annat yngre odlare, odlare inriktade på vinstmaximering, odlare som inte förväntade sig bättre tider för jordbruket och odlare med intresse för fortbildning.

I avhandlingen diskuterar Gordana Manevska-Tasevska hur hennes effektivitetsstudier kan användas för att förbättra det statliga landsbygdsutvecklingsprogrammet. Hon använder resultaten både för att undersöka hur väl olika politiska styrmedel fungerar i dagens program, och för att identifiera områden som bör prioriteras i framtiden. En av hennes slutsatser är att stöd till fortbildning i ämnen som t.ex. företagande och bokföring är ett exempel på sådant som bör prioriteras även i framtiden.

Avhandlingen har kommit till inom ett samarbete (UniCoop) mellan SLU:s institution för ekonomi och institutionen för ekonomi vid St Cyril and Methodius University i Republiken Makedonien.

* benämns även F.d. jugoslaviska republiken Makedonien 
————————————————————————-
Gordana Manevska-Tasevska, institutionen för ekonomi, SLU, försvarar sin avhandling  Efficiency analysis of commercial grape producing family farms in the Republic of Macedonia. Influence of selected targets from the rural development programme.

Tid: Fredag den 20 januari 2012, kl 10.00
Plats: Loftets Hörsal, SLU, Ultuna, Uppsala
Opponent: Dr Matthew Gorton, Business School, Newcastle University, Storbritannien
Mer information (på engelska): Gordana Manevska-Tasevska, Gordana.Tasevska@slu.se 
Länk till avhandlingen (pdf):  
http://pub.epsilon.slu.se/8496/

Länk till UniCoop:
http://www.slu.se/sv/fakulteter/nl/om-fakulteten/institutioner/institutionen-for-ekonomi/forskning/projekt/unicoop1/

Bakgrunden till projektet är en förstudie som gjorts av fordons- och trafiksäkerhetscentrumet Safer och dess franska motsvarighet Moveo med anledning av att västvärlden har en allt större åldrande befolkning som är frisk och aktiv.

Att kunna köra bil för att ta sig till aktiviteter utanför hemmet är för många en viktig faktor för god livskvalitet. Med åldern minskar dock de kognitiva förmågorna vilket betyder att både fordonssystem och infrastruktur kommer att behöva utvecklas för att anpassas till de äldre förarnas behov.

– Samhällets utmaning blir att hjälpa äldre förare att köra säkert så länge det går och dessutom hjälpa dem att själva förstå när deras kognitiva förmågor försämrats så mycket att de behöver anpassa sitt körbeteende, säger Tania Dukic, forskare på VTI och projektledare för Safe move.
Hjälp för äldre förare

Målgruppen i projektet är aktiva, friska förare över 75 år. Det har visat sig att äldre bilförare ofta antingen överskattar eller underskattar sin förmåga att köra bil. Den första delen i projektet blir därför att undersöka vilka faktorer som förklarar detta, vad äldre förare behöver hjälp med och vad det är som avgör när äldre själva börjar anpassa sitt körbeteende, exempelvis slutar att köra när det är mörkt, undviker vänstersvängar eller större vägar.

Simulatorträning och säkerhetssystem
Den andra delen av projektet handlar om att utveckla simulatorbaserade träningsprogram för äldre förare som kan hjälpa dem att köra säkrare och förstå vilken kapacitet de har när det gäller bilkörning, oavsett om de tidigare över- eller underskattat sin förmåga. Dessutom ska man vidareutveckla stöd- och säkerhetssystem för fordon, anpassade efter de äldre förarnas specifika behov. Det kan till exempel vara navigationssystem, kollisions- eller sömnighetsvarningssystem.

Förbättrad mobilitet och ökad livskvalitet
Undersökningarna ska genomföras i Sverige och Frankrike som har liknande socio-ekonomiska förutsättningar med intressanta kulturella skillnader i körbeteenden och regelverk. Förutom att öka kunskapen om hur man säkerställer en förbättrad mobilitet och ökad livskvalitet för den åldrande befolkningen räknar man i projektet med att öka kunskapen om framtida marknads-och utvecklingsmöjligheter för tekniska stödsystem.
Projektet kommer att pågå i tre och ett halvt år.

För information kontakta: Tania Dukic, tania.dukic@vti.se, 031-750 26 06
VTI, Statens väg-och transportforskningsinstitut, är ett oberoende och internationellt framstående forskningsinstitut inom transportsektorn. Med omkring 190 medarbetare är VTI den största transportforskningsmiljön i Sverige. VTI utför tillämpad forsknings- och utvecklingsverksamhet som rör samtliga transportslag.

Statistiken förklarar Monica Berntman, trafiksäkerhetsforskare vid Lunds Tekniska Högskola och en av författarna, så här:

– Kommunerna sköter vinterväghållningen på gatorna medan det i regel är fastighetsägarnas ansvar att hålla trottoarerna halkfria. Det vill jag ändra på. Kommunerna borde också ta ansvar för trottoarerna, främst i de centrala delarna. Det skulle samhället tjäna på.

Att just kvinnorna skadas så ofta beror på att männen i högre utsträckning åker bil, medan kvinnor vanligtvis går eller tar bussen (vilket i regel kräver en promenad först). Dessutom har äldre kvinnor i regel skörare benstomme, en försvagning som kan börja redan i medelåldern.  De vanligaste skadorna är frakturer och hjärnskakning.

– Det finns ju en schablonbild av att det mest bara är äldre kvinnor som trillar och slår sig i halkan. Den stämmer alltså inte helt, säger hon.

De två senaste årens kalla vintrar har gjort att halkolyckorna blivit fler. Uppskattningar för Skåne visar att halkskadorna under vintersäsongen 2010/11 kostade samhället initialt minst 36 miljoner kronor i sjukvårdskostnader och produktionsbortfall.

Sammanlagt skadades ca 1600 personer lindrigt, måttligt eller svårt. En halkfriare vinter som exempelvis 2008/09 skadades ca 600 personer. Mellan 2006 till 2010 registrerade i genomsnitt de skånska akutmottagningarna att7600 personer skadats i trafiken i Skåne.

Statistiken är som sagt hämtad från sjukhusen i Skåne, men Monica Berntman tror att fördelningen vad gäller kön och oskyddade trafikanter respektive bilister är ganska likartad för resten av Sverige.

– Temperaturpendlingar runt nollstrecket under vintertid är vanliga i Götaland och i Västsverige. I Norrland är det verkligen vinter och då är halka sällan en överraskning, säger Monica Bertman.

Utöver kostnaderna pekar Monica Berntman på hälso- och klimatvinster med att få ner olyckstalen:

– Samhället vill ju få fler människor att röra på sig. Dessutom kräver en fungerande kollektivtrafik att man kan ta sig till tåget eller bussen.

Forskarna har gått igenom det nationella trafikskaderegistret STRADA, till vilken sjukhusen inrapporterar skadade i trafiken som kommer till landets akutmottagningar för behandling.

För mer information, kontakta Monica Berntman, Teknik och samhälle, Lunds Tekniska Högskola, monica.berntman@tft.lth.se, 0733- 166 299, Monica Frank, Transportstyrelsen, Monica.Frank@transportstyrelsen.se, 010-495 57 20 eller Birgit Modén, Region Skåne, birgit.moden@skane.se, 040-39 13 96

I Sverige står massa- och pappersindustrin för ungefär hälften av industrins energianvändning. Det är den enskilda industrisektor som förbrukar mest biomassa, och eftersom tillgången till biomassa är begränsad på sikt så är det viktigt att biomassan används så effektivt som möjligt.

Pappers- och massaindustrin står inför stora förändringar och det finns en hel flora av tekniker att välja på, både beprövade och nya. Frågan är vilka som är bäst ekonomiskt och klimatmässigt, och hur de påverkas av olika omvärldsfaktorer?

Det har Johanna Jönsson undersökt i sin doktorsavhandling vid Chalmers. Hon har analyserat sex viktiga tekniska utvecklingsvägar:
• Ökad elproduktion
• Export av bark
• Export av värme för fjärrvärmeproduktion
• Förgasning av svartlut
• Uttag av lignin
• Avskiljning och lagring av koldioxid

De första tre är beprövade metoder som redan används av industrin i viss utsträckning, medan de sista tre är tekniker under utveckling.

Resultaten visar att de tre nya teknikerna är klart bäst när det gäller möjligheten att minska koldioxidutsläppen. Men de tre beprövade teknikerna är betydligt säkrare kort rent ekonomiskt, för de är mindre kapitalintensiva och påverkas mindre av omvärldsfaktorer som framtida råvarupriser och politiska styrmedel.

– Om man sätter ett högt pris på koldioxidutsläpp så blir de nya teknikerna lönsamma, säger Johanna Jönsson. Men det gynnar även de traditionella metoderna, så enbart ett högt pris på koldioxidutsläpp räcker inte för att realisera den fulla potentialen för koldioxidminskning. Det krävs även andra ekonomiska styrmedel om man vill ha in de nya teknikerna så att man uppnår maximal koldioxidminskning.

Den metod som är allra mest effektiv för att minska koldioxidutsläppen är avskiljning och lagring av koldioxid, så kallad CCS (carbon capture and storage). Men när det gäller CCS har Johanna Jönssons forskning avslöjat en paradox.

CCS är den tekniska utvecklingsväg som krävs om man vill nå riktigt stora koldioxidminskningar genom förändringar i massa- och pappersindustrin, och enligt tidigare forskning är det en lovande metod för branschen. Men Johanna Jönssons forskning – som har ett systemperspektiv – visar att det samtidigt är tveksamt om det är motiverat att bygga ut den infrastruktur som skulle krävas. Massa- och pappersindustrin har nämligen sin tyngdpunkt i Sverige och Finland, medan resten av Europas koldioxidutsläpp från industrier och kraftverk är koncentrerade till norra kontinenten och södra England. De flesta massa- och pappersverken ligger dessutom långt ifrån de havsområden som är påtänkta för lagring av koldioxiden.

– Avhandlingen fyller en kunskapslucka som har funnits tidigare, säger Johanna Jönsson. Mina analyser bygger på tidigare detaljerad teknisk forskning av de studerade tekniska utvecklingsvägarna, och jag har använt dessa forskningsresultat för att undersöka hur de olika vägvalen skulle påverka pappers- och massaindustrin som helhet.

Avhandlingens huvudfinansiär har varit Energimyndigheten, och den har tilläggsfinansierats av Södra Skogsägarnas stiftelse för forskning, utveckling och utbildning.
Foto: Södra

Faktablad om de sex tekniska utvecklingsvägarna som Johanna Jönsson har studerat.

För mer information, kontakta:
Johanna Jönsson, Institutionen för energi och miljö, 073-319 7097, johanna.jonsson@chalmers.se
Thore Berntsson, handledare, Institutionen för energi och miljö, 031-772 3009, thore.berntsson@chalmers.se

Avhandlingen försvaras den 20 december kl 10
Läs avhandlingen

Kontaktinformation
För mer information, kontakta:
Johanna Jönsson, Institutionen för energi och miljö, 073-319 7097, johanna.jonsson@chalmers.se
Thore Berntsson, handledare, Institutionen för energi och miljö, 031-772 3009, thore.berntsson@chalmers.se

Längden på telomererna är intressanta därför att de blir kortare vid varje celldelning, och en alltför kort längd förhindrar fortsatt celldelning. Vidare kan telomerförkortningen accelereras av bl. a. oxidativ stress och inflammation. Detta har gjort att telomerlängden blivit intressant att studera som en biologisk markör för åldrande och sjukdom. I sin avhandling visar Mikael Wikgren att telomerlängden mätt i vita blodkroppar kan relateras till flera olika strukturella och funktionella egenskaper hos hjärnan.

I takt med att vi åldras sker en generell krympning (atrofi) av hjärnans storlek. Avhandlingen visar att kortare telomerlängd är förknippat med högre grad av atrofi i hjärnans djupare lager. Kortare telomerer sågs även hos personer som på magnetkamera-undersökningar uppvisade s.k. hyperintensiteter, ett fenomen som kan indikera skador i hjärnans vävnad. Både hjärnatrofi och hyperintensiteter kan ses hos friska personer, men förekommer i högre grad vid nedsättningar i hjärnans funktion och indikerar ökad risk för exempelvis demensutveckling.

Telomerlängden är även kopplad till storleken på hippocampus, en del i hjärnan vars funktion är viktig för det episodiska minnet (upplevelseminnet). Resultaten visar också på ett samband mellan telomerlängd och hur väl det episodiska minnet fungerar.

I en av studierna beskrivs även resultat som visar att telomererna är kortare hos personer med återkommande depressioner. De kortare telomererna hos deprimerade kan till stor del kopplas till ett s.k. hypokortisolemiskt tillstånd, ett tillstånd som associerats med kronisk stress. Kortare telomerlängd är även förknippat med högre nivåer av självskattad stress hos icke-deprimerade. Fynden tydliggör koppling mellan telomerers längd och stress, samt stressens betydelse för depressiv sjukdom.

Sammantaget visar fynden att telomerlängden i vita blodkroppar har potential att användas som biologisk markör för strukturella och funktionella egenskaper hos hjärnan. Resultaten kan också hjälpa till att bättre förstå hur hjärnan åldras.

Mikael Wikgren är född och uppvuxen i Skellefteå och har studerat biomedicin vid Umeå universitet. Han är nu doktorand vid Institutionen för klinisk vetenskap, psykiatri. Vid frågor, kontakta honom gärna på
tel 070-303 89 42
e-post mikael.wikgren@psychiat.umu.se

Fredagen den 20 januari försvarar Mikael Wikgren sin avhandling med titeln Telomeres and the brain – an investigation into the relationships of leukocyte telomere length with functional and structural attributes of the brain (svensk titel: Telomerer och hjärnan – en undersökning av sambanden mellan leukocyt-telomerlängd och funktionella och strukturella egenskaper hos hjärnan).

Disputationen äger rum kl. 9.00 i Sal E04, byggnad 6E, Biomedicinhuset. Fakultetsopponent är professor Brenda Penninx, Department of Psychiatry, VU University Medical Center, Amsterdam, Nederländerna. Disputationen hålls på engelska.

Läs hela eller delar av avhandlingen på
http://umu.diva-portal.org/smash/record.jsf?pid=diva2:466502

Bananflugan används ofta som modelldjur för att studera komplicerade system i människan. Pax6-proteiner är fundamentalt viktiga under utvecklingen av ögonen hos både ryggradsdjur och insekter. I bananflugan Drosophila melanogaster finns det två gener som kodar för Pax6-proteiner; eyeless (ey) och twin-of-eyeless (toy). Båda dessa gener har mer än 90 procent likhet med ryggradsdjurens enda Pax6-gen.

Mutationer i någon av dessa gener gör att flugan utvecklas utan ögon och i vissa fall även utan huvud. Hos människor leder mutationer i Pax6 till ögonsjukdomen aniridi med nedsatt detaljseende och en outvecklad iris. En människa som saknar iris får en svart ögonfärg.

Linn Jacobsson har studerat regleringen av toy under bananflugans utveckling och funnit att genen empty spiracles (ems), som är viktig för huvudet och hjärnans utveckling, har en hämmande roll på toy-uttrycket. Hon har även funnit att de två Pax6-generna har specifika uppgifter när det gäller ögonutvecklingen.

– Genen toy verkar vara viktigare för utvecklandet av bananflugans punktögon, som är lokaliserade på toppen av huvudet, medan genen ey är viktigare för fasettögonen. Men när det gäller överlevnad så kan de båda generna ersätta varandra, säger Linn Jacobsson.

Förståelse av regleringen av Pax6-generna hos bananflugorna kan ge en fingervisning om vilka faktorer som är viktiga för att ögat utvecklas även hos människan. Grundläggande kunskap om hjärnan och ögats utveckling kan på lång sikt möjliggöra utveckling av diagnostiska verktyg och medicinska hjälpmedel.

Linn är född i Luleå kommun och uppvuxen i stadsdelen Gammelstad. På gymnasiet studerade hon djurvårdsinriktningen vid Grans naturbruksgymnasium. Hennes intresse för naturvetenskap resulterade sedan i biologistudier vid Umeå Universitet som sedan byttes till studier i molekylärbiologi. Efter sin magisterexamen i molekylärbiologi fortsatte hon som doktorand vid samma institution.

Läs hela eller delar av avhandlingen

För ytterligare information, kontakta gärna:
Linn Jacobsson
Telefon: 070-292 20 02
E-post: linn.jacobsson@molbiol.umu.se

Forskare från Naturhistoriska riksmuseet har undersökt de stavliknande borrkärnorna med bergmaterial från 150-900 meter under Stilla havets havsbotten, nära Hawaii. Berget visades sig innehålla fossila mikroorganismer som levt i vattenfyllda sprickor i bergrunden för 48 miljoner år sedan. Dessa mikrofossil undersöktes med avancerad röntgenutrustning.
 
Tydligt svamputseende
Fossilen hade ett karaktäristiskt svamputseende med mycelliknande nätverk. Dessutom innehöll de ämnet kitin som finns i cellväggar hos svampar men som inte förekommer hos bakterier med liknande utseende.
 
– Mångfalden av liv är tydligen större i havsbottnens berggrund än vad vi visste tidigare, säger forskaren Magnus Ivarsson. Vi vet att det finns svamp i den kontinentala bergrunden och att det förekommer svamp i djuphavet så det är mycket troligt att det än idag växer svampar i ådror och håligheter långt ned under havsbottnen.
 
Inte bara bakterier
I och med detta resultat finns alla tre domäner som organismer delas in i representerade i havsbottnens inre biosfär. Tidigare har nämligen både bakterier och arkéer hittats i vatten som pumpas upp av djuphavsvulkaner. Svampar ingår tillsammans med bland annat djur och växter i den tredje domänen, de så kallade eukaryoterna, som är organismer med sitt dna förvarat i cellkärnor.
Att leva där solljus inte finns kräver speciallösningar. Bakterier kan leva av att oxidera järn till rostutfällningar (järnoxid) i vatten. Svampar lever av att bryta ned andra organismer.
 
Kontakt
Magnus Ivarsson, forskare i paleozoologi vid Naturhistoriska riksmuseet (magnus.ivarsson@nrm.se)
Denna forskning publicerades i tidskriften Geology, online 6 januari 2012. Magnus Ivarsson et.al. Fossilized fungi in subseafloor Eocene basalts.

– Det är otroligt viktigt att studenterna får en chans att jobba nära en sådan miljö de kanske senare får jobb i, säger professor Tobias Larsson, BTH. Han ansvarar för masterprogrammet och kursen ”Product-Service Systems Extreme Innovation” som i år ges för första gången vid BTH.

Arbetet genomförs i projektgrupper med handledarstöd från både industri och BTH. Samarbetet ger fördelar för både studenter och industripartners. Studenterna får en chans att applicera teorier och märka att verkligheten inte alltid är som teorin. Företagen får samtidigt en chans att ta till sig nya teorier och tankar om innovation och produktutveckling och kommer dessutom i kontakt med framtida personer att rekrytera.

Studenterna arbetar enligt en modell som kallas deltagande produktinnovation och som stimulerar innovationsprocessén. Den 19 januari presenteras studentprojekten och pressen är välkommen att delta. Observera att projekten presenteras på engelska.

Dag: Torsdagen den 19 januari 2012
Tid: Kl 13:00
Plats: Multisalen, J-huset, BTH, Campus Gräsvik, Karlskrona

För mer information, kontakta Tobias Larsson på telefon 0455-38 55 25 eller via e-post: tobias.larsson@bth.se. Se även www.bth.se och www.bth.se/mspi