Alzheimers sjukdom har ett smygande förlopp och biologiska förändringar i hjärnan börjar sannolikt redan 20-25 år innan minnesförlust och andra yttre symtom börjar märkas. Ju tidigare patienten får rätt diagnos desto snabbare kan korrekt behandling inledas.
Nu har forskare vid Karolinska Institutet i samarbete med internationella kollegor studerat biomarkörer i blodet för mycket tidiga förändringar vid en ovanlig och ärftlig form av Alzheimers sjukdom, som utgör mindre än en procent av alla fall. Personer som har en förälder med den här formen, som orsakas av en mutation, har 50 procent risk att drabbas.
Tydliga förändringar av proteiner
I studien har forskarna analyserat 164 blodplasmaprover från 33 mutationsbärare och 42 släktingar utan det sjukdomsorsakande anlaget. Datainsamlingen pågick mellan 1994 och 2018.
Resultaten visar tydliga förändringar hos mutationsbärarna när det gäller förekomst av flera olika proteiner i blodet. Den första förändringen som märktes var en ökning av proteinet GFAP, glial fibrillary acidic protein, cirka tio år före de första sjukdomssymtomen.
Förändringen följdes av stegrade värden av P-tau181 och senare NFL, neurofilament light protein, som forskarna sedan tidigare vet har ett direkt samband med omfattningen av nervcellsskador vid Alzheimers sjukdom.
Biomarkör kan förbättra diagnos och behandling
Fyndet kan förbättra möjligheten att ställa en tidig diagnos.
– Våra resultat tyder på att GFAP, en förmodad biomarkör för aktivering av hjärnans immunologiska stödjeceller, speglar förändringar i hjärnan vid Alzheimers sjukdom som inträffar innan ansamlingar av tau-protein och mätbara skador på nervcellerna inträffat, säger Charlotte Johansson, doktorand vid Karolinska institutet och fortsätter:
– Det skulle i framtiden kunna användas som en icke-invasiv biomarkör för tidig aktivering av immunceller i centrala nervsystemet. Det kan vara värdefullt för utvecklingen av nya läkemedel och för diagnostiken vid kognitiv sjukdom.
Studien har gjorts i samarbete med Landspitali Universitetssjukhus, Island, Göteborgs Universitet och University College London, Storbritannien.
Fakta om Alzheimers sjukdom
Alzheimers sjukdom orsakar 60-70 procent av all demenssjukdom, enligt Hjärnfonden. Vid sjukdomen förtvinar nervcellerna i hjärnan som ett resultat av onormala inlagringar av proteinerna beta-amyloid och tau. I takt med att allt fler nervceller i hjärnan förstörs påverkas såväl minnet som tal och motorik.
Att patienten tidigt får rätt diagnos är viktigt för att snabbt kunna inleda en behandling som saktar ner sjukdomsförloppet. Det är ett av flera skäl till varför mer forskning behövs om precisa, lättanvända och tidiga diagnosmetoder.
Två nya vetenskapliga studier från högskolan Kristianstad visar att spädbarnsmassage främjar både barn och föräldrar/vårdnadshavare.
Den ena studien, som är en systematisk litteraturöversikt, undersöker effekterna spädbarnsmassage har som smärtlindring, mot gulsot och för viktökning. Sammantaget ingick 1 416 spädbarn i åldern 0–12 månader i de 16 kontrollerade studierna som utgjorde underlag för studien.
Lindrar smärta och gynnar viktökning
I fem av sju studier som undersökte smärtlindring, visade sig spädbarnsmassage lindra smärta. I alla sex studier som undersökte effekter på spädbarnsmassage och gulsot fann man gynnsamma effekter på bilirubinnivåer* för barn som fått massage. Och i alla fyra studier som tittade på viktökning fann artikelförfattarna ökad viktökning bland bebisar som fick spädbarnsmassage.
* Bilirubin är en nedbrytningsprodukt som bildas då hemoglobinet i de röda blodkropparna bryts ned.
Några negativa effekter observerades inte, men det finns ändå områden där spädbarnsmassage skulle kunna utvecklas.
– Det vore givetvis roligt om spädbarnsmassage hade kunnat ingå i barnhälsovårdens nationella program framöver, så att det kan erbjudas till alla. Där är vi inte ännu, säger Rebecca Mrljak, en av artikelförfattarna, som gärna hade sett fler studier i svensk kontext.
Det finns ett begränsat antal studier på området, inte bara i Sverige utan i Norden över lag.
– Kliniska studier hade kunnat utföras på många olika sätt. Det vore exempelvis intressant att undersöka hur spädbarnsmassage påverkar förlossningsdepression som vissa mammor drabbas av, eller att titta på tillväxten hos underviktiga eller för tidigt födda barn, som får spädbarnsmassage av sina föräldrar, menar Rebecca.
Har lugnande effekt och främjar anknytning
Den andra studien bygger på intervjuer med barnhälsovårdssjuksköterskor och deras erfarenheter av att lära ut spädbarnsmassage i föräldragrupper inom barnhälsovården. Och de ser fördelar både för barn och vuxen.
– Det mest påtagliga är den lugnande effekten, inte bara på spädbarnet utan även på föräldrarna som utför massagen. De får en mysig stund ihop där båda kan slappna av och njuta av stunden tillsammans, berättar Josefin Isaksson, distriktssköterska som ligger bakom studien.
Spädbarnsmassagen främjar även anknytningen mellan spädbarnet och föräldern/vårdnadshavaren, visar BVC-sjuksköterskornas erfarenhet.
– De kunde se hur spädbarnet knöt an till sina föräldrar, hur barnet lärde känna dem och de sitt barn, på ett djupare sätt än de gjort tidigare, förklarar Josefin.
En möjlighet för papporna
Även denna studie finner områden som kan utvecklas. Att få pappor att medverka är en utmaning. Båda föräldrarna bjuds in men av olika skäl är det oftast mammorna som deltar, trots att det kanske rentav är papporna som har mest att vinna på att stärka anknytningen.
– Papporna hade haft stor nytta av att delta eftersom de inte har samma närhet till spädbarnet då de inte ammar. Just papporna kan behöva hjälp med att finna sätt att stärka anknytning mellan sig och barnet och spädbarnsmassagen är ett ypperligt tillfälle, påpekar Josefin.
Flera av de intervjuade BVC-sjuksköterskorna menar att en stor anledning till att det är så få pappor troligen ligger i att det oftast är papporna som jobbar under perioden då spädbarnsmassagen är.
– En annan utmaning är att nå ut till utlandsfödda, men i den gruppen har många har enligt BVC sjuksköterskorna en annan syn på spädbarnsmassage, eftersom massage är en naturlig del i deras barnuppfostran.
Ytterligare aspekter som barnhälsovårdssjuksköterskor behöver beakta är gruppernas sammansättning när spädbarnsmassagen ska läras ut.
– De får ta hänsyn till hur många de är i grupperna, vilka lokaler de har, om alla är bekväma med gruppaktiviteter, män och kvinnor, svenskar och utlandsfödda. Om sköterskan planerar väl och tar hänsyn till olika faktorer, skapas goda möjligheter för en givande och angenäm stund för alla som deltar i dessa spädbarnsmassagegrupper, konkluderar Josefin.
En forskningssammanställning har tittat på hur läxor fungerar och hur lärares arbete med utformningen av läxor kan bidra till likvärdiga förutsättningar för grundskoleelevers lärande.
Jöran Petersson, docent i matematikens didaktik vid Malmö universitet, är en av forskarna bakom rapporten. Han menar att lärare i Sverige är ganska väl medvetna om fördelar och nackdelar med läxor.
– Vårdnadshavare är viktiga men ska inte få rollen som hemmalärare då många inte har ämneskunskap, pedagogisk kunskap och tid att vara just hemmalärare. Elever i studieovana hem kan drabbas extra hårt om de förväntas arbeta hemma med uppgifter där lärarstöd indirekt förväntas. Det är inte alla elever som har föräldrar eller syskon som kan hjälpa till med läxor, säger Jöran Peterson.
Läxor kräver planering
Att utforma en läxa är ett designarbete som kräver att man funderar över stegen före, under och efter läxan.
– Ska läxan planeras som repetition eller fördjupning av gammalt, eller förberedelse av kommande undervisning? Hur kan hemmet fungera som resurs? Hur kan läxan följas upp, exempelvis genom att användas i undervisning och grupparbete, säger Jöran Peterson.
Familjen kan medverka
Rapporten visar att några aspekter som kan påverka om läxor blir likvärdiga för eleverna är att de utformas så att eleven kan genomföra läxan själv och där familjemedlemmarna gärna medverkar, men utan att tilldelas rollen som lärare.
Ett exempel är att spela ett spel, bli intervjuade på något tema eller göra en aktivitet tillsammans och redovisa detta. Andra aspekter är samarbete med vårdnadshavare och en god uppfattning om elevers olika resurser hemma.
Samtal om kunskap
I en tidigare studie märktes att många föräldrar gärna har samtal om kunskap och olika ämnen med sina barn. Så även om läraren inte ger läxor ger många föräldrar en form av informella läxor.
– I förlängningen betyder det att om lärare inte ger läxor alls, så kan även det påverka likvärdigheten negativt för elever vars vårdnadshavare inte har akademiska samtal med barnen. Sådana akademiska samtal kan vara allt möjligt som har relevans för skolarbetet. Exempelvis halvera ett recept på sockerkaka, om demokratiska val, vad kajor och katter äter och om hur man syr i en knapp.
Skapa arbetsro viktigt
Vårdnadshavarens roll är att skapa regelbundna tillfällen och arbetsro för läxarbetet.
– Däremot kan rollen som ”tjatare” vara kontraproduktiv då risken är att eleven utvecklar en negativ attityd. Särskilt svårt kan det bli om barnet har svårt exempelvis med att läsa eller med matematik. Då är det bättre att ge läxan till föräldern att själv läsa högt för barnet och spela ett spel som läraren har valt och kanske skickat med hem.
Spel engagerar
Ett sätt att engagera elever i läxan är digitala spel, brädspel och frågespel. Ett exempel från en forskningsartikel är kortspel som kombinerade geografi och matematik genom att fråga om exempelvis länders befolkning, yta, om vegetationszoner och orter.
– För tidiga skolår och matematik kan ett tärningsspel fungera utmärkt, och när eleverna kan läsa och räkna så är ett gammaldags monopolspel fantastiskt där eleverna har papperspengar att köpa och sälja för och själva får göra beräkningar och växla pengar samt att läsa instruktioner på dragna kort, säger Jöran Peterson.
Jöran Peterson, docent och universitetslektor, Malmö universitet, joran.petersson@mau.se
Anna-Karin Larsson, forskare i historia, har i en studie analyserat diskussioner om sexuell hälsa i medicinska tidskrifter mellan åren 1970 och 1999. Underlaget är artiklar och andra texter i tidskrifter, främst i Läkartidningen, som i första hand vände sig till yrkesverksamma inom medicin och hälsa.
Den sexuella frigörelsen under 1960-talet ledde på 1970-talet till att tonåringars sexualitet lyftes fram i samhället.
– Ungas sexualitet erkändes och den medicinska forskningen tog fart. Forskningen var viktig eftersom professionell kunskap spelar en roll för attityden och insatser i samhället, säger Anna-Karin Larsson vid Örebro universitet.
Flickor tog ansvar men utsattes för risker
Hon fann tre dominerande teman i texterna. För det första skulle flickor ta ansvar för sexuell hälsa, smitta och preventivmedel. För det andra var pojkar oansvariga och hade sexuella behov. Ett tredje tema är att flickor både utsattes för risker och tog onödiga risker.
– Uppfattningen att flickor hade det främsta ansvaret upprepades ständigt och majoriteten av besökarna på ungdomsmottagningarna var flickor. Flickorna skulle skydda sig och sin partner mot könssjukdomar och från att bli gravida, säger Anna-Karin Larsson.
Särskilda ungdomsmottagningar
Läkare uppfattade flickors pubertet som problematisk och flickorna sågs som sårbara eftersom den första mensen och sexdebuten kom allt lägre ner i åldrarna. För att förhindra oönskade konsekvenser rekommenderades flickorna att skjuta upp sexdebuten. Samma råd gällde inte pojkarna.
Under 1980- och 1990-talen fortsatte experterna att i huvudsak rikta information till flickor. En rapport drog slutsatsen att pojkarna antingen inte var intresserade, eller kände sig obekväma med att prata om sex och ansvar.
Samtidigt fick pojkarnas frånvaro mer uppmärksamhet och särskilda pojkmottagningar öppnade på 1990-talet med inriktning på att arbeta för ett delat ansvar för sexuell hälsa.
Fram till 1990-talet sågs ungdomen som en homogen grupp och diskussion rörde i stort sett endast heterosexuell sexualitet.
Könssjukdomar ökade
Sexuellt överförda sjukdomar bland ungdomar ökade under 1970-talet och många artikelförfattare argumenterade för nödvändigheten av mer information.
– Könssjukdomar, tonårsgraviditeter och aborter var ett återkommande ämne i artiklarna under 80-talet och beskrevs av många författare som ett problem för flickor. Larm om kopplingen mellan p-piller och cancer gjorde att fler flickor tvekade. Samtidigt ökade tillgängligheten till kondomer. Trots de lades ansvaret på preventivmedel på flickor, säger Anna-Karin Larsson.
Trenden med minskad användning av p-piller fortsatte under 1990-talet till följd av studier som visade på en ökad risk för blodproppar.
– Forskare konstaterade att kunskapen om risker och om preventivmedel var god både hos flickor och pojkar, men fortfarande låg ansvaret på flickor att argumentera för kondom.
Killarnas behov togs för givna
Anna-Karin Larsson konstaterar att pojkars sexuella behov togs för givna och var en norm i informationen och råden. Flickors sexuella behov, och rätt till njutning var nästan helt frånvarande. I stället skulle de hålla på sig och ta ansvar för att skydda sig, en inställning som förespråkades ända in på 90-talet.
Idag finns en vidare syn på tonåringar och sexualitet, som inkluderar sexuell läggning, klass och etnicitet – och en större uppmärksamhet på sexuell njutning. Med det finns fortfarande en uppfattning i samhälle att sexuell hälsa är ett kvinnligt ansvarsområde enligt Anna-Karin Larsson. Flickors ansvarstagande visar sig också i att de fortfarande är i klar majoritet av besökarna på ungdomsmottagningar.
Mer om sexuell hälsa
Sexuell hälsa ”är ett tillstånd av fysiskt, känslomässigt, psykiskt och socialt välbefinnande i förhållande till alla aspekter av sexualitet och reproduktion, och inte bara avsaknad av sjukdom, dysfunktion eller skada,” enligt Folkhälsomyndigheten.
Sexuell hälsa bör förstås utifrån sexualitet, en central aspekt av människors liv, identitet, och sexuell orientering, som tar sig uttryck i form av behov, önskningar, praktiker, beteenden och relationer. Sexualiteten är inte bara biologisk utan uttryck för sociala, kulturella, religiösa och historiska faktorer.
Bakterier som blir resistenta mot antibiotika är ett globalt hot som kan leda till att bakterieinfektioner hos djur och människor inte längre går att behandla.
Antibiotika kan komma ut i miljön när preparaten tillverkas, konsumeras och kasseras. Rester av antibiotika i miljön, i till exempel avloppsvatten och dricksvatten, kan bidra till uppkomst och spridning av antibiotikaresistens.
Stora antibiotikaproducenter
Forskare vid Karolinska institutet har undersökt vilka nivåer av antibiotikarester som sannolikt bidrar till resistensutveckling i olika typer av vatten i västra stillahavsregionen, WPR och sydöstasiatiska regionen, SEAR. Här ingår Kina och Indien som är några av världens största producenter och konsumenter av antibiotika.
I den västra stillahavsregionen identifierades 92 antibiotikapreparat i vattenmiljöer. I den sydöstasiastiska regionen upptäcktes 45 preparat.
Rester av antibiotika som släpps ut i miljön kan bidra till att bakterier blir resistenta mot läkemedlen, som då inte hjälper för att behandla infektioner.
Högst risk i avloppsvatten och nära reningsanläggningar
Antibiotikakoncentrationer som överskrider nivån som bedöms vara ofarlig för resistensutveckling fanns i avloppsvatten, i in- och utflöden vid vattenreningsanläggningar och i vattendrag som tar emot sådant vatten.
Högst risk för nivåer som kan leda till resistensutveckling observerades i avloppsvatten och inflöde till vattenreningsanläggningar. Den relativa betydelsen av olika källor som sjukhus, kommunal verksamhet, boskap och läkemedelstillverkning bestämdes också.
Hot mot människors hälsa
I mottagande vatten beräknas högsta risken för nivåer som kan bidra till resistensutveckling finnas för antibiotikaläkemedlet ciprofloxacin i dricksvatten i Kina och västra stillahavsregionen.
– Antibiotikarester i avloppsvatten och vattenreningsanläggningar riskerar att fungera som källor för utveckling av antibiotikaresistens i de här regionerna och innebär ett potentiellt hot mot människors hälsa genom exponering för olika typer av vatten, inklusive dricksvatten, säger Nada Hanna vid institutionen för global folkhälsa, Karolinska Institutet.
Fördelning av resurser viktiga
Resultaten från studien kan hjälpa beslutsfattare att rikta åtgärder mot rester av prioriterad antibiotika på högriskplatser för att skydda både människors hälsa och miljön, menar forskarna.
– Att fördela resurserna effektivt är särskilt viktigt för resursfattiga länder som producerar stora mängder antibiotika, säger Nada Hanna.
Så gjordes undersökningen
Undersökningen gjordes genom en systematisk granskning av litteratur som publicerats mellan 2006–2019. Totalt ingick 218 studier från västra stillahavsregionen och 22 från den sydöstasiatiska regionen.
Forskarna använde också en metod som kallas probabilistisk riskanalys för att uppskatta var koncentrationen av antibiotika är tillräckligt hög för att sannolikt bidra till resistensutveckling.
Begränsningar när resultaten tolkas är bland annat att utförlig data om förekomst av antibiotika i vatten saknas i flera av länderna i de undersökta regionerna. Dessutom ingick endast studier på engelska.
Skelettmuskulaturen består av både snabba och långsamma muskelfibrer och de beter sig olika till följd av träning. Genom att frysa ner muskelprover tagna precis efter styrketräning har forskarna kunnat studera hur de olika muskelfibertyperna svarat på träningen, hos yngre respektive äldre personer.
Anabola responsen studerades
Forskarens huvudsakliga fokus var att studera hur den så kallade anabola responsen av styrketräning ser ut i de olika muskelfibertyperna. Den anabola responsen är den process som primärt styr muskeltillväxten.
Studien gick till så att tio unga och tio äldre män fick utföra ett tungt styrketräningspass. Efter träningspasset fick försökspersonerna en proteinrik dryck. Muskelprover togs både före och efter träningen. Det visade sig att både de snabba och de långsamma muskelfibrerna uppvisade ett liknande mönster, och att mönstret inte var annorlunda hos de äldre försökspersonerna, trots att snabba muskelfibrer i allmänhet är mycket mindre hos äldre.
Styrketräning effektiv för äldre
– Resultatet indikerar att muskelfibertypernas förmåga för tillväxt efter styrketräning upprätthålls under åldrandet. Det i sin tur är ytterligare evidens för att det aldrig är för sent att börja med styrketräning, säger Sebastian Edman, forskare vid Gymnastik- och idrottshögskolan (GIH).
I sin avhandling har Sebastian Edman även undersökt om det finns skillnader mellan de energiskapande mitokondrierna i de snabba och långsamma muskelfibrerna. Det är sedan tidigare känt att de långsamma, uthålliga muskelfibrerna har en hög andel mitokondrier, medan de snabba sprinterfibertyperna har färre.
Ämnesomsättningen i muskelfibrerna skilde sig åt
I denna undersökning kunde det dock påvisas att mitokondrierna hos de olika fibertyperna inte bara skiljer sig i antal, utan även funktion. De långsamma muskelfibrerna har en mitokondrie som prioriterar en resurseffektiv ämnesomsättning medan de snabba muskelfibrerna har en snabb, men mindre resurseffektiv ämnesomsättning.
– En skild ämnesomsättning i mitokondrierna hos de olika fibertyperna kan ha stor betydelse för hur vi framöver ser på träning i sjukdomsförebyggande arbete, säger Sebastian Edman.
Forskare har för första gången sammanställt resultaten från 26 internationella studier med mätdata som visar både sittande, stående och gående under hela arbetsdagen.
Sammanlagt har nära 3000 kontorsarbetare burit aktivitetsmätare på jobbet. Resultatet visar att de ligger ganska nära EU:s riktlinjer som föreslår att arbetsdagen ska bestå av 60 procent sittande, 30 procent stående och tio procent gående.
Studierna där aktivitetsmätare använts visar en fördelning på motsvarande 70-20-10 procent på gruppnivå.
– Uppfattningen att kontorsarbetare sitter alldeles för mycket grundar sig i tidigare studier som byggt på självskattning. Men våra egna studier har visat att tiden i sittande är svår att uppskatta själv, säger Svend Erik Mathiassen, professor i arbetshälsovetenskap vid Högskolan i Gävle.
Problem på individnivå
Men även om hela arbetsgrupper kanske ligger bra till i medel finns problem på individnivå. Studierna visar en mycket stor spridning mellan individer. På samma kontor kan någon sitta 30 procent och en annan 90 procent. Det finns även stor spridning mellan arbetsdagar för enskilda personer.
– Bäst är att fokusera på att identifiera de som rör sig för lite. Man kan tjäna på interventioner i organisationen på de ställen där det finns många sådana individer.
Aktivitetsbaserade kontor påverkar inte
Forskarna har trott att aktivitetsbaserade kontor, där man ska röra sig mellan olika delar, leder till mer fysisk aktivitet. Men studier visar att denna kontorsform inte har en stor effekt på stillasittandet under arbetsdagen.
– Nej, aktivitetsbaserade kontor löser inte utan vidare problemen med mycket sittande. De anställda rör sig lite mera där än på vanliga cellkontor, men inte särskilt mycket, säger Svend Erik Mathiassen.
Kontorsbyggnad kan främja rörelse
Hans slutsats är att de individer som rör sig för lite förmodligen behöver ganska omfattande insatser. De kan till exempel behöva andra byggnader, och den senaste trenden är just att bygga hus för kontorsarbete där man inte kommer undan att röra på sig. Det handlar om hus där det överallt finns saker man måste göra utan att sitta.
– Man skall inte gå på individen och säga ”du måste träna”, utan främja rörelse i själva arbetet. Och gör man interventioner för dem som behöver det mest så blir det också bra för dem som inte behöver det lika mycket, säger Svend Erik Mathiassen.
David Hallman, docent i arbetshälsovetenskap vid Högskolan i Gävle, david.hallman@hig.se
Bekämpning av bakteriesjukdomar är en konstant kapprustning mellan nya medicinska behandlingar och de sjukdomsalstrande bakterierna som ständigt förändras för att kunna överleva även när de kommer i kontakt med antibiotika.
När en antibakteriell behandling påbörjas gör den höga koncentrationen antibiotika att de flesta bakterier dör eller slutar växa nästan omedelbart – och vi mår ofta bättre bara någon dag efter att behandlingen inletts. Men en grupp Uppsalaforskare kan nu visa att en liten del av bakterierna ofta fortsätter att växa, ibland upp till tio generationer.
Dessa bakterier är inte resistenta. Att de kan fortsätta dela sig – trots att de utsätts för en relativt hög koncentration antibiotika – är ett resultat av naturlig variation i bakteriestammen.
Ökar risken för resistens
Men varje celldelning ger bakterien en chans att förändras genetiskt på ett sätt som gör att bakterien till slut blir resistent. Det händer dock ganska sällan – och om man fortsätter äta sin antibiotikakur till sista pillret har man en god chans att bli av med infektionen för gott.
– Det här är ett nytt begrepp som vi kallar bakteriell uthållighet, eller perseverans. Perseverans beskriver hur en liten grupp bakterier med slumpmässiga förutsättningar att fortsätta växa kan samla på sig extra många mutationer. Om de har tur, och patienten otur, gör en av dessa mutationer att de kan tolerera antibiotikan, säger Gerrit Brandis, forskare vid Uppsala universitet.
Individuella bakterier studeras i labb
Ofta när bakterier studeras tittar man på hur bakterierna reagerar som population, det vill säga man tittar på väldigt många bakterier samtidigt.
Eftersom de uthålliga bakterierna är väldigt få har de flugit lite under radarn.
I ett labb vid Uppsala universitet har forskare specialiserat sig på att studera individuella bakterier och hur de reagerar på olika stimuli, till exempel antibiotika. Med hjälp av mikrofluidiska odlingskammare och AI-baserade algoritmer för bildanalyser kan de följa den individuella tillväxten hos tiotusentals bakterier samtidigt.
– Det är ett väldigt kraftfullt verktyg. Det visar på vikten att inte dra alla över en kam, även när det gäller bakterier, säger Johan Elf som är professor vid institutionen för cell- och molekylärbiologi vid Uppsala universitet.
Johan Elf, professor vid institutionen för cell- och molekylärbiologi, Uppsala universitet, Johan.Elf@icm.uu.se
– En förutsättning för att kunna hitta behandling av nedsatt luktförmåga är att man först förstår hur luktsinnet fungerar, säger Staffan Bohm, professor vid institutionen för molekylärbiologi vid Umeå universitet.
Det forskarna har upptäckt är en så kallad organell inne i nervceller som tidigare inte observerats. Den nyupptäckta organellen har fått namnet multivesikulär transducosom.
Organeller är avgränsade ”arbetsstationer” inne i celler och som kan liknas vid kroppens olika organ, det vill säga olika organeller har olika funktioner i cellen. De flesta organeller är gemensamma för olika celltyper, men det finns också organeller med specifika funktioner som bara förekommer i vissa celltyper.
En ny pusselbit läggs nu till en ökad förståelse av vårt luktsinne, som kan försvagas av infektioner som covid-19. Bild: Brittany Colette/Unsplash
Håller koll på proteinerna
Luktnervceller har långa utskott som sticker ut i näshålan. De innehåller proteinerna som binder luktämnen och därmed startar nervimpulser till hjärnan.
Omvandlingen av lukt till nervimpuls kallas transduktion och den nyupptäckta organellen innehåller bara så kallade transduktionsproteiner.
Transducosomens roll är att både förvara och hålla transduktionsproteiner åtskilda från varandra till de behövs. Vid luktstimulering spricker organellens yttre membran och frigör därmed transduktionsproteinerna så att de når nervcellens tunna utskott. Det gör att vi kan uppfatta lukt.
Protein som reglerar synimpulser
Forskarna upptäckte även att transducosomen bär på ett protein som heter retinitis pigmentosa 2, RP2. Det proteinet är annars känt för att reglera impulser i ögats synceller. Om en förändring, mutation, finns i den här RP2-genen kan det orsaka en variant av ögonsjukdomen retinitis pigmentosa som skadar ögats synceller.
– En fråga för fortsatt forskning är om transducosomen har en roll för synen och om den förekommer i hjärnans nervceller som aktiveras av signalsubstanser och inte ljus och lukt. Då kan upptäckten visa sig än mer betydelsefull, säger Staffan Bohm.
Speciell mikroskopteknik användes
Transducosomen upptäcktes när använde en ny teknik, så kallat korrelativ mikroskop, användes. Tekniken kombinerar elektronmikroskopi och konfokalmikroskopi så att en cells inre strukturer – och var olika proteiner befinner sig – kan avbildas samtidigt. En utveckling av metoden gjorde det möjligt att använda tekniken för att analysera intakta nervceller i vävnadssnitt.
Staffan Bohm, professor vid Institutionen för molekylärbiologi vid Umeå universitet, staffan.bohm@umu.se
– Att bli förälder kan vara stressigt. Oftast tänker vi bara på de hormonella och fysiska förändringar som mamman upplever, men övergången till föräldraskap är stressande för hela familjen, säger Sol P Juárez, docent och universitetslektor vid Institutionen för folkhälsovetenskap, Stockholms universitet.
Till exempel står föräldrar inför utmaningar som handlar om barnomsorg, osäker karriärutveckling och ekonomisk press på grund av minskade inkomster.
– Det kan vara anledning till att psykiska besvär efter förlossningen är relativt vanliga. Man brukar säga att 10 till 20 procent av mammorna och upp till 10 procent av papporna drabbas. Därför ville vi systematiskt undersöka alla publicerade vetenskapliga resultat, för att se om föräldraledighet kan bidra till att lindra föräldrars psykiska symtom, säger Sol P Juárez.
Föräldraledighet skyddar mot mental ohälsa – särskilt för mammor
Tre forskare vid Institutionen för folkhälsovetenskap, Stockholms universitet, och Institutionen för global folkhälsa vid Karolinska Institutet har undersökt sambandet mellan föräldraledighet och psykisk hälsa hos föräldrar ur ett internationellt perspektiv.
– Vi kan dra slutsatsen att föräldraledighet ger ett skydd mot psykisk ohälsa, inklusive depression, allmän mental ohälsa, mental ångest, utbrändhet och behov av psykisk vård. Detta gäller särskilt för mammor. De fördelaktiga effekterna är förknippade med mer generösa system för föräldraledighet, till exempel med längre ledighet, framhåller Amy Heshmati, doktorand och studiens förstaförfattare.
Skydd mot många former av mental ohälsa – även längre fram i livet
För att få en helhetsbild över effekten av föräldraledighet sammanställde de forskningsresultat som publicerats via fem olika online-databaser. Resultatet visar att föräldraledighet ger ett skydd mot mental ohälsa hos mammor, både efter förlossningen och senare i livet, särskilt när ledigheten är betald under minst två eller tre månader.
– En intressant upptäckt är att de gynnsamma effekterna inte bara observeras kort efter förlossningen, för mammor kan de skyddande effekterna av föräldraledigheten ha en positiv påverkan på livet även på längre sikt, säger Helena Honkaniemi, postdoktor i folkhälsovetenskap och medförfattare till översiktsartikeln.
Samtliga studier har genomförts i höginkomstländer, som erbjuder någon form av garanterad föräldraledighet.
– Detta är den mest omfattande systematiska översikten om detta ämne hittills. Vi har letat efter ett samband mellan olika aspekter av föräldraledigheten, som ledighetens längd och om ledigheten var betald eller obetald, och deras samband med psykisk hälsa hos både mammor och pappor. Vi undersökte till och med den indirekta effekten på partnerns psykiska hälsa av att en förälder tar ut föräldraledighet, säger Amy Heshmati.
Välbefinnandet ökar för hela familjen med generös föräldraledighet
För pappor var kopplingen inte lika tydlig. Samma skyddande långtidseffekter kunde inte observeras, utan sågs endast i samband med själva föräldraledigheten och kort därefter.
– Det har gjorts mindre forskning om pappor men fortfarande tyder forskningen på att även pappors mentala hälsa har förbättrats av föräldraledigheten, med riktlinjer för föräldraledighet som erbjuder fullgoda ersättningar eller incitament för uttag av föräldradagar, säger Helena Honkaniemi.
I det långa loppet påverkas välbefinnandet hos hela familjen av längden på föräldraledigheten.
– Även om vi hittade bevis på skyddande effekter som varar flera år efter förlossningen och senare i livet, behövs mer forskning för att styrka detta. Med det sagt kan vi konstatera att rådande forskning visar starkt på att en generös föräldraledighet bidrar till att lindra eller förebygga mental ohälsa, särskilt för mammor, något som är mycket relevant ur ett politiskt perspektiv, säger Amy Heshmati.
De 45 studierna har genomförts i följande länder:
Europa: Belgien, Danmark, Frankrike, Norge, Irland, Italien, Spanien, Sverige, Tyskland. Nordamerika: Kanada, USA.
Övriga länder: Australien, Chile och Japan.
Amy Heshmati, doktorand vid Institutionen för global folkhälsa, Karolinska Institutet, anställd vid Institutionen för folkhälsovetenskap, Stockholms universitet. amy.heshmati@su.se
Sol Juarez, docent, Institutionen för folkhälsovetenskap, Stockholms universitet. sol.juarez@su.se
Helena Honkaniemi-Hoppe, forskare, Institutionen för folkhälsovetenskap, Stockholms universitet, helena.honkaniemi@su.se
I en svensk-isländsk studie har utvecklingen av den skandinaviska genpoolen under de senaste 2000 åren undersökts.
Forskarna har i sitt arbete analyserat historisk och förhistorisk arvsmassa, genom, från nästan 300 individer som hittats i arkeologiska lämningar i Skandinavien. Dessa genom har jämförts med gener från drygt 16 000 levande skandinaver. På så sätt har forskare lyckats påvisa intressanta samband mellan geografi, härkomst och genetiskt utbyte i Skandinavien från romartiden och framåt.
– Med våra högupplösta resultat kan vi inte enbart bekräfta att det skedde migration under vikingatiden. Vi kan också spåra migration till den östra Östersjöregionen, de brittisk-irländska öarna och södra Europa, säger forskaren Ricardo Rodríguez Varela vid Centrum för paleogenetik och fortsätter:
– Men alla delar av Skandinavien fick inte lika mycket inflöde av gener från dessa områden. Medan brittisk-irländsk härkomst blev utbredd i hela Skandinavien, var det främst på Gotland och mellersta Sverige som den östliga-baltiska härkomsten blev utbredd.
Vikingatiden
Vikingatiden är den sista perioden i den skandinaviska järnåldern, det vill säga perioden mellan senare delen av 700-talet och 1100-talet. Källa: Wikipedia
Genetiska variationen minskade efter vikingatiden
En annan ny upptäckt i studien var vad som hände med den genetiska variationen efter vikingatiden. Forskarna blev förvånade när de upptäckte att den ”studsade tillbaka” i riktning mot hur den såg ut före vikingatidens migration.
Det här är spännande resultat, menar professor Anders Götherström vid Centrum för paleogenetik.
– Intressant nog når den icke-lokala härkomsten sin topp under vikingatiden samtidigt som den genetiska variationen är lägre före och efter. Minskningen av nuvarande nivåer av yttre härkomst tyder på att migranterna under vikingatiden fick färre barn, eller på något sätt bidrog proportionellt mindre till genpoolen än de människor som redan var i Skandinavie, säger han.
Fynd från kända svenska arkeologiska platser
Studien bygger på fynd från flera välkända svenska arkeologiska platser. Det finns till exempel arvsmassa från 1600-talets örlogsfartyg Kronan, vikinga- och vendeltidens båtbegravningar i Mälardalen och från folkvandringstidens ringfästning Sandby borg på Öland.
– Vi arbetade med ett antal mindre studier på olika arkeologiska platser. Vi kom då på att det skulle gå att kombinera dem till en större studie om utvecklingen av den skandinaviska genpoolen, säger Anders Götherström.
På senare år har behandlingar av flera olika cancerformer förbättrats avsevärt tack vare en typ av immunterapi kallad checkpointhämmare. Behandlingen stimulerar immunförsvarets T-celler att angripa cancercellerna.
Den här typen av läkemedel har redan haft stor betydelse för patienter med bland annat malignt melanom och lungcancer och testas vid allt fler diagnoser.
Men även om vissa patienter får fantastiska behandlingseffekter förbättras många bara tillfälligt, eller svarar inte alls på behandlingen.
Partiklar i nanostorlek
Stor kraft läggs därför på att förstå varför det är så, liksom på att försöka kombinera checkpointhämmare med annan behandling.
Nu visar forskare från Karolinska institutet att en form av runda partiklar i nanostorlek, kallade exosomer eller extracellulära vesiklar (se nedan), kan vara en lovande väg framåt.
Extracellulära vesiklar – kroppens budbärare
Extracellulära vesiklar kallas ibland för ”kroppens meddelandesystem”, eller ”kroppens flaskpost”. De utsöndras från cellerna och är ett slags bärare av biologiska meddelanden. Vesiklarna är bubblor i nanostorlek, omslutna av membran. Celler kan skicka dem mellan varandra för att utbyta information.
Vesiklar som utsöndras från cancerceller kan till exempel stänga av immunsvaret och därigenom bidra till att cancer sprids. Vesiklar från immunceller kan stimulera en reaktion från kroppens immunförsvar. Läs mer här.
Källa: Karolinska institutet
Gör att behandling kan börja fungera
– Det verkar som att vesiklarna gör tumören immunologiskt aktiv, så att checkpointbehandlingen får fäste och kan börja fungera, säger Susanne Gabrielsson, professor vid institutionen för medicin vid Karolinska institutet.
– De här resultaten är ytterligare ett stöd för att fortsätta utvecklingen av extracellulära vesiklar som en ny behandlingsmetod mot cancer.
Testas på hudcancer hos möss
I tidigare studier har KI-forskarna visat att en viss typ av extracellulära vesiklar från immunceller kan stimulera immunförsvarets T-celler och minska tumörtillväxt hos möss. I den aktuella studien har de undersökt hur dessa vesiklar fungerar i en musmodell av hudcancer som inte är känslig för behandling med checkpointhämmare.
När forskarna gav vesiklarna till möss i syfte att behandla deras tumörer, eller i förebyggande syfte innan de börjat utveckla tumörer, aktiverades djurens immunförsvar med ett starkt T-cellssvar mot cancerproteinet.
Aktiveringen uppstod inte om djuren endast gavs checkpointhämmare och den var starkast när djuren fick en kombination av vesiklar och checkpointbehandling.
När behandlingarna gavs till möss i förebyggande syfte, vilket ger en längre verkningstid, var överlevnaden större hos möss som fick kombinationen vesiklar-checkpointbehandling, i jämförelse med möss som fick endast vesiklar.
Forskarna såg dock ingen effekt på överlevnad när djuren fick kombinationen vesiklar och checkpointhämmare i behandlande syfte, jämfört med endast vesiklar. Det kan bero på att det aktiverade immunsvaret inte hann påverka tumörerna under den korta period försöket pågick, tror forskarna.
Har prövats förut
Redan 2005 testade andra forskare att ge extracellulära vesiklar från immunceller till människor med målet att behandla cancer och därefter har ytterligare försök gjorts. Vesiklarna har i dessa studier visat sig säkra, men gav bara liten effekt.
Bristen på effekt beror sannolikt på att försöken gjordes för tidigt, innan man visste vilka molekyler vesiklarna bör innehålla för att vara effektiva, tror forskaren Susanne Gabrielsson.
Vesiklar kan frysas ned i förväg
Hennes forskargrupp har arbetat med detta, samt med att förenkla tillverkningen av de extracellulära vesiklarna.
– Målet är att vi inte ska behöva ta patientens egna celler utan använda cellinjer i stället. Då kan vesiklarna förberedas i förväg och frysas ned i väntan på en patient. Vi tror också att varianter av behandlingen kommer att kunna användas till andra cancerformer och andra sjukdomar, säger Susanne Gabrielsson.
Susanne Gabrielsson, professor vid Institutionen för medicin, Karolinska institutet, susanne.Gabrielsson@ki.se
Det är cirka tre till fem gånger vanligare att män diagnostiseras med klusterhuvudvärk än kvinnor. Historiskt har skillnaderna varit ännu högre, vilket har inneburit att tillståndet, tidigare kallat ”Hortons huvudvärk”, ansetts vara en mansdominerad sjukdom.
Klusterhuvudvärk, tidigare ”Hortons huvudvärk”
Åkomman drabbar cirka en av 1 000 personer och kännetecknas av extremt smärtsamma huvudvärksattacker som varar mellan en kvart och tre timmar åt gången, i upp till åtta gånger per dag. Orsaken till sjukdomen är okänd, men attackerna tenderar att följa dygns- och årstidsrytmen med toppar på nätterna och under höst och vår. Det har lett till spekulationer om att vår inre biologiska klocka kan påverka förloppet.
Källa: Karolinska institutet
Nu visar forskare vid Karolinska institutet att kvinnor oftare än män drabbas av en svårare variant av sjukdomen som innebär att de har färre än tre symtomfria månader per år, ett tillstånd som kallas kronisk klusterhuvudvärk.
Kvinnor har längre plågsamma perioder
– Män och kvinnor rapporterar samma nivå av smärta, men eftersom kvinnornas besvärsperioder i högre utsträckning varar längre blir de också mer påverkade i vardagen, säger Andrea Carmine Belin, docent vid institutionen för neurovetenskap vid Karolinska institutet.
I en studie med 874 deltagare hade dubbelt så många av kvinnorna, 18 procent, den kroniska varianten av sjukdomen, jämfört med nio procent av männen. Alla deltagare hade diagnosticerats med klusterhuvudvärk av neurologer i Sverige mellan 2014 och 2020.
Fler med sömnstörningar
Deltagarna fick också fylla i ett omfattande frågeformulär om livsstil, symtom och behandling. Svaren visade bland annat följande:
Kvinnorna använde i högre utsträckning än männen förebyggande läkemedel
Kvinnorna rapporterade oftare associerade symtom som hängande ögonlock, så kallad ptos, samt rastlöshet
Kvinnorna hade något fler attacker på nätterna och rapporterade i högre utsträckning sömnstörningar
Det var mer än dubbelt så vanligt att kvinnorna hade en släkting med klusterhuvudvärk
– Det är svårt att säga vad dessa skillnader beror på, men vi kan konstatera att kvinnor som diagnostiseras med klusterhuvudvärk tenderar att uppvisa en allvarligare variant av sjukdomen och att det nog är dags att sluta tänka på klusterhuvudvärk som en mansdominerad sjukdom, säger Caroline Ran, forskningsspecialist vid institutionen för neurovetenskap vid Karolinska institutet.
De flesta har fler diagnoser
Ytterligare en studie visar att patienter med klusterhuvudvärk ofta har andra diagnoser. Även i det fallet är kvinnorna överrepresenterade. Av över 3 000 patienter med klusterhuvudvärk hade 96 procent av kvinnorna minst en ytterligare diagnos, jämfört med 90 procent av männen.
Kvinnorna var också sjukskrivna i fler dagar och hade oftare förtidspension, visar forskningen.
– Det är slående att nästan alla kvinnor med klusterhuvudvärk uppvisar samsjuklighet, vilket stärker bilden av att de är hårt drabbade, säger Christina Sjöstrand, adjungerad lektor.
– Det är rimligt att anta att det påverkar arbetsförmågan, och viktigt både för individen och för samhället att drabbade får hjälp, exempelvis i form av både akut och förebyggande behandling samt uppföljning och stöd.
Viktig kunskap för läkare
Klusterhuvudvärk feldiagnostiseras ofta initialt hos kvinnor, kanske för att vissa symtom kan påminna om migrän, säger Andrea Carmine Belin.
– Det är viktigt för läkare att vara medvetna om hur tillståndet manifesterar sig olika i män och kvinnor så att den mest effektiva behandlingen kan ges så fort som möjligt.
Andrea Carmine Belin, docent vid Institutionen för neurovetenskap, Karolinska institutet andrea.carmine.belin@ki.se
Lymfkörtlar fungerar normalt som försvarshögkvarter för vårt immunförsvar. När vi får en infektion eller när vi vaccineras är det i lymfkörtlarna som immuncellerna samlas, aktiveras och prolifererar (ökar i antal) för att kunna mobilisera ett effektivt immunförsvar. När vi åldras byts dock gradvis den normala vävnaden i lymfkörtlarna (deras stroma) ut och omvandlas till fettvävnad. Fenomenet kallas lipomatos. Även om lipomatos är mycket vanligt och ökar med ökande ålder, har det tidigare diskuteras och studerats i väldigt begränsad omfattning av forskare.
Körteln påverkas redan i ett tidigt skede
Genom noggrant analysera över 200 lymfkörtlar, visar Maria Ulvmars grupp att lipomatos börjar i den centrala delen av lymfkörteln som kallas medulla, och presenterar fynd som kopplar lipomatos till omvandling av lymfkörtlarnas stödjande celler (fibroblaster) till adipocyter (fettceller). De visar också att specifika typer av fibroblaster som sitter i medulla, lättare omvandlas till adipocyter.
Mara Ulvar med kollegor visar att det redan vid tidiga stadier av lipomatos sker negativa förändringar som försämrar lymfkörtelns förmåga för att kunna ge oss effektiva immunsvar. Bland annat kunde de observera att de specialiserade blod- och lymfkärl som normalt bildar vägar för immuncellerna att ta sig in och ut ur lymfkörteln förstörs i de delar av körteln där fettet finns. Bild: Maria Ulvmar
Studien visar att det redan vid tidiga stadier av lipomatos sker negativa förändringar som försämrar lymfkörtelns förmåga för att kunna ge oss effektiva immunsvar. Bland annat kunde de observera att de specialiserade blod- och lymfkärl som normalt bildar vägar för immuncellerna att ta sig in och ut ur lymfkörteln förstörs i de delar av körteln där fettet finns. Lipomatos i lymfkörtlar, redan vid tidiga stadier, kan därför vara en viktig delförklaring till varför äldre personer har sämre förmåga att svara på till exempel vaccinationer. Till slut tar fettet över lymfkörteln helt, all normal vävnad försvinner, och dess funktion är förlorad.
– Vår studie är ett första steg för att förstå varför lipomatos sker och att på sikt kunna hitta sätt att förhindra att det utvecklas vidare och förstör lymfkörteln, säger Tove Bekkhus, som är förstaförfattare till studien.
Forskarna kan idag inte efterlikna effekterna de ser i lymfkörtlar från människa i de djurmodeller som ofta används för att studera effekter av åldrade. Detta betonar vikten av studier som utgår från att analysera förändringar vid åldrande direkt i människa.
Relevant för cancerforskningen
– Jag hoppas att vårt arbete kommer att väcka nytt intresse hos andra forskare att inkludera lipomatos i lymfkörtlar som en faktor när man studerar svar på vaccination och infektioner hos äldre. De förändringar vi ser är också av stor relevans för cancerforskning eftersom lymfkörtlar, i flera typer av cancer, är den första plats cancerceller sprider sig till, säger Maria H. Ulvmar, forskare vid Uppsala universitet, som ledde studien.
– Vår publikation ger ett första kapitel i en berättelse om fett och förlorade funktioner hos våra lymfkörtlar vid åldrande, som vi nu kommer att fortsätta att utveckla genom att designa nya studier för att förstå mer om de bakomliggande orsakerna och konsekvenserna av dessa förändringar, säger Maria H. Ulvmar.
Om studien:
Studiens huvudmaterial för analys är biobanksprover från Uppsala biobank. Dessa prover har analyserats med avancerad bildanalys. Studien innehåller även analys och försök med cellkulturer av primära stromala celler och bioinformatisk analys av genuttryck (RNA nivå) från två single cell RNA sekvensering (RNAseq) datasets, mus och människa, som publicerats av andra tidigare, men som i den här studien analyseras för att kunna svara på nya specifika frågeställningar.
Maria H. Ulvmar, lektor i experimentell immunologi vid institutionen för medicinsk biokemi och mikrobiologi, Uppsala universitet, maria.ulvmar@imbim.uu.se
Växer en bakterie för snabbt kommer det inte finnas tillräckligt med resurser för att bibehålla den cellulära fördubblingen.
Och växer bakterien för långsamt utnyttjas inte energiresurserna effektivt. I så fall riskerar bakterien att inte hinna etablera en framgångsrik infektion innan den utrotas av kroppens immunsystem.
Det gäller alltså för bakterien att vara precis rätt med taktpinnen.
Särskilt protein i fokus
Varifrån styrs då detta? Forskarna vet sedan ett halvsekel att det handlar om ett protein som kallas SpoT, som enligt forskarna kan liknas vid bakteriens pulserande ”hjärta”. Kruxet med proteinet är att det har varit extremt svårt att studera.
En av orsakerna är att proteinet är mycket svårt att rena. Proteinrening är avgörande för att kunna förstå egenskaper, funktion och struktur. Utan sådan information har det varit omöjligt att utveckla antibiotikamolekyler som hämmar SpoT och gör att bakterier förlorar sina sjukdomsframkallande egenskaper.
Blir en kompakt ”svamp”
Men nu har forskare från bland annat Lunds universitet synat SpoT:s tredimensionella struktur och listat ut hur proteinet reglerar den bakteriella tillväxten.
Bland annat detta visar sig: För att bromsa tillväxten antar SpoT en kompakt, svampliknande form och för att öka tillväxttakten öppnar SpoT upp sig.
Det här öppnar möjligheter att ta fram nya läkemedel, säger Vasili Hauryliuk, lektor vid Lunds universitet.
– Genom denna nyvunna kunskap finns nu förutsättningarna att utveckla ny antibiotika som kan angripa bakteriens sjukdomsalstrande funktion direkt i dess ”hjärta”.
Kondition är en viktig faktor för idrottsliga prestationer men också för att orka motionera och vara aktiv i sin vardag. Tidigare studier har visat en stark koppling mellan bra kondition och olika sjukdoms- och hälsoutfall, bland annat minskad risk för hjärt-kärlsjukdom.
Om studien:
Den aktuella studien involverar 5 308 deltagare i åldern 50-64 år, varav 51 procent kvinnor. Den vetenskapliga artikeln beskriver hur maximal syreupptagningsförmåga, det vill säga kondition, varierar mellan olika grupper.
De undersökta variablerna var:
sociodemografiska (ålder, kön, utbildning med mera),
olika levnadsvanor,
upplevd hälsa,
kroppsmått och sjukdomsförekomst samt
självskattad och accelerometermätt fysisk aktivitet och stillasittande.
Kondition mycket ojämnt fördelad
Deltagarna genomförde konditionstest på cykel, samt bar accelerometer* i ett elastiskt band runt midjan. Detta för att under en veckas tid mäta hur ofta och hur länge samt på vilken intensitetsnivå som personerna röde sig, både till vardags och under eventuell träning.
*Accelerometrar är en mätmetod för att registrera hur mycket en person rör sig i sin vardag (t ex antal steg) men även mer detaljerad information om aktivitetsmönstret; såsom tid eller perioder som spenderas i olika intensitetsnivåer (t ex stillasittande tid eller måttlig aktivitet).
Studiens försteförfattare är Mats Börjesson, professor i idrottsfysiologi på Sahlgrenska akademin vid Göteborgs universitet:
– Resultatet visade att det finns grupper med högre risk för låg kondition. Dessa var äldre, utlandsfödda, med låg utbildning, högt midjemått, dåligt upplevd hälsa, mycket stillasittande, låg grad av högintensiv fysisk aktivitet samt de som ägnade sig åt passiv arbetspendling med bil eller kommunala färdmedel, säger han.
Hos gruppen män i studien kunde dessutom en pressad privatekonomisk situation och tidigare tobaksrökning kopplas till sämre kondition. Resultatet visar överlag att konditionen inte är jämnt fördelad i befolkningen.
Kunskapen om vilka som har låga nivåer av kondition är viktig för att kunna rikta olika typer av insatser för att öka konditionen i dessa grupper, eller vidta andra sjukdomsförebyggande åtgärder. Sådan kunskap finns delvis tidigare, men då oftast från studier med få deltagare eller i selekterade grupper som exempelvis enbart män, eller personer från en viss socioekonomisk grupp.
Värdefullt för vård och forskning
Mer detaljerad kunskap kring skillnader i konditionsnivå mellan grupper, ger värdefull information ur ett bredare perspektiv. Elin Ekblom Bak är docent i idrottsvetenskap vid Gymnastik- och idrottshögskolan, GIH, och den andra av studiens två huvudförfattare:
– Detta är en av de första studier som kunnat studera sambandet mellan fysisk aktivitet och stillasittande mätt med accelerometer, och kondition. Både stillasittande och högintensiv fysisk aktivitet var starkt kopplade till konditionsnivå, oberoende varandra. Sammantaget ger denna studie värdefull kunskap för hälso- och sjukvården liksom för framtida forskning och folkhälsoarbete, säger hon.
This website uses cookies to improve your experience while you navigate through the website. Out of these cookies, the cookies that are categorized as necessary are stored on your browser as they are essential for the working of basic functionalities of the website. We also use third-party cookies that help us analyze and understand how you use this website. These cookies will be stored in your browser only with your consent. You also have the option to opt-out of these cookies. But opting out of some of these cookies may have an effect on your browsing experience.
