Sjukvården använder idag många olika metoder för att förebygga migränattacker. Bland annat har ett läkemedel baserat på ämnet topiramat visat sig effektiv, bland icke-medicinska behandlingar har avslappningsövningar välstuderade effekter.
Även fysisk träning rekommenderas ofta som behandling – men att träning verkligen har effekt för migränpatienter finns det inte tillräckligt vetenskapligt stöd för.
Nu har forskare vid Sahlgrenska akademin, Göteborgs universitet, i den första randomiserade kontrollerade studien analyserat hur bra fysisk träning fungerar som förebyggande migränbehandling jämfört med avslappningsövnignar och behandling med topiramat.
I studien, som publicerats i tidskriften Cephalalgia, ingick 91 migränpatienter. En tredjedel av dem fick motionera 40 minuter tre gånger i veckan under ledning av leg. sjukgymnast, en tredjedel behandlades med avslappning och den sista tredjedelen fick topiramat. Studien pågick i tre månader, där patienternas migränstatus, livskvalitet, syreupptagningsförmåga och nivå av fysisk aktivitet utvärderades före, under och efter behandling. En uppföljning gjordes sedan efter tre och sex månader.
Resultatet visar att antalet migränanfall minskade i alla grupper. Intressant nog var det ingen skillnad i migränförebyggande effekt mellan de olika behandlingarna, men i gruppen som tränade sågs en ökning av konditionen.
–Slutsatsen är att fysisk träning kan vara ett alternativ till förebyggande migränbehandling som avslappning och topiramat, och särskilt bra för patienter som inte vill eller inte kan ta förebyggande mediciner, säger Emma Varkey, leg. sjukgymnast och doktorand vid Sahlgrenska akademin, som utfört studien.
Kontaktinformation
Emma Varkey, leg. sjukgymnast, doktorand vid institutionen för neurovetenskap och fysiologi, Sahlgrenska akademin, Göteborgs universitet
0736-961 122
emma.varkey@neuro.gu.se
Inom EU har man enats om att från och med 2012 ska grisar vid kastration ges bedövning eller långvarig smärtlindring. Under våren 2011 beslutade därför den svenska grisbranschen att införa smärtlindring i samband med kastration. I och med detta ökar nu behovet av alternativa, icke-kirurgiska metoder. I en ny studie från SLU (Sveriges lantbruksuniversitet) visar en grupp forskare att immunologisk kastrering kan vara ett bra alternativ.
I Sverige finns ett vaccin registrerat för immunokastration av grisar. Vaccinet bygger på att antikroppar mot ett för fortplantningen centralt hormon, Gonadotropt-releasing hormon (GnRH), induceras vilka sedan inaktiverar det kroppsegna GnRH.
Detta i sin tur innebär att testiklarna inte utvecklas och att produktionen av de hanliga hormonerna testosteron och androstenon reduceras. Det är androstenon som tillsammans med skatol orsakar den oönskade ”galtlukten” i fläskkött.
Ett praktiskt problem med vaccineringen har varit att vaccinet är utprovat för 16–20 veckor gamla grisar. Vid den åldern är grisarna relativt stora och besvärliga att hantera och vaccinera. Forskare vid avdelningen för Reproduktion i samarbete med forskare vid institutionerna för Livsmedelsvetenskap och Husdjurens utfodring och vård, samtliga vid SLU, har därför provat att vaccinera grisar vid tidigare ålder då de är mer lätthanterliga.
Resultaten visar att en tidigare vaccinering orsakar mera uttalade störningar i testiklarnas utveckling och koncentrationen av de ämnen som orsakar ”galtlukten” är mycket låga vid slakttillfället.
– Resultaten är mycket lovande, säger veterinärmedicine dr Margareta Wallgren, en av forskarna bakom studien vid avdelningen för Reproduktion, SLU.
– Denna tidiga vaccination utgör ett mycket intressant alternativ till den mer komplicerade kirurgiska kastrationen. De yngre grisarna är mer lätthanterliga och metoden borde därför vara attraktiv för grisuppfödaren. Resultaten är av stor betydelse för djurvälfärden.
Mer information: Vet med dr Margareta.Wallgren@slu.se tel 070-454 52 82
Länk till artikeln: http://www.sciencedirect.com/science/article/pii/S0378432011001709
Under hela förskoleåldern introduceras barnet successivt i familjens mat- och aktivitetsvanor och det är en viktig period för grundläggandet av en hälsosam livsstil. I sin avhandling har Christina Stenhammar studerat föräldrars perspektiv på sina förskolebarns livsstil gällande kost och fysisk aktivitet.
— Genom att få insikt i föräldrars inställning och situation kan vi få en bättre förståelse och ge bättre råd utifrån de olika behoven och därmed skapa positiva förutsättningar för barnens livsstil, säger Christina Stenhammar.
Resultatet pekar på en skillnad mellan föräldrars erfarenhet av och inställning till sina barns måltidsmönster, kostvanor och fysiska aktivitet. Föräldrarnas inställning var att deras barn borde äta regelbundet, hälsosamt och vara fysiskt aktiva, men det var inte så det blev i det verkliga livet. Föräldrar med högre utbildning uppnådde i högre utsträckning sina avsikter när det gällde barnets livsstil.
Många föräldrar upplevde stress i sin föräldraroll och önskade olika forum för att kunna ventilera sina funderingar och få stöd, både i nätverk med andra föräldrar och med professionell vägledning. Intressant är att rapporterad föräldrastress visade samband med ökad risk för övervikt hos barnet. Även ett samband mellan mödrars självrapporterade stress och undervikt hos barnet kunde identifieras. Exakt hur orsakssambandet ser ut går inte att säga utifrån studien. Klart är dock att barns vikt och stress i föräldraskapets olika delar, som sociala kontakter och upplevd förmåga, hänger samman.
Både mammor och pappor ansåg att de var huvudansvariga för sina barns livsstil och de såg sig själva som förebild och vägvisare för sina barn. Det som begränsade eller hindrade föräldrarna från att ge sina barn en hälsosam livsstil var bristande tid och resurser, det stora utbudet av godis, läsk, chips och inte minst stillasittande aktiviteter. Föräldrarna tyckte att media uppmuntrade barns ohälsosamma preferenser.
— Min förhoppning är att förskolan ska kunna användas som en mötesplats för föräldrar och att det ska finnas möjlighet till nätverk där. På så vis skulle föräldrar kunna ventilera sina funderingar och svårigheter med varandra på ett naturligt sätt. Om det dessutom fanns ett etablerat samarbete mellan förskolan och BVC skulle sjuksköterskan kunna delta i föräldraträffarna och bidra med sin kompetens om barns livsstil, det skulle vara en resurs för pedagogerna, föräldrarna och barnen, säger Christina Stenhammar.
Avhandlingen visar på att barnens hälsosamma livsstil är ett gemensamt ansvar där föräldrar, förskola, tillsynsmyndigheter, BVC och lokalpolitikerna måste var och en ta sitt ansvar. Om de olika systemen motverkar eller inte stödjer varandra blir det mycket svårare att alltid leva efter det mest hälsosamma valet.
För mer information
Christina Stenhammar: tel: 0708-56 36 94, e-post: christina.stenhammar@kbh.uu.se
Läs mer om avhandlingen och ladda ner den.
Vad händer när två närbesläktade arter som varit geografiskt separerade under tusentals år exponeras för varandra? Det är en relevant fråga idag när klimatförändringar och miljöstörningar gör att olika arters utbredningsgränser snabbt förändras. Eftersom närbesläktade arter ofta liknar varandra både till utseendet och i sina resursbehov kan sådana släktträffar resultera i otrevliga överraskningar. De möjliga utfallen varierar från att den ena arten utrotas till att arterna lyckas samexistera till exempel genom att vidareutveckla sina respektive olikheter.
De två närbesläktade fågelarterna svartvit flugsnappare och halsbandsflugsnappare häckar båda två på Gotland och Öland i Sverige. Halsbandsflugsnapparen är en sentida invandrare som dök upp på Gotland för cirka 150 år sedan och på Öland för cirka 50 år sedan. I sin avhandling har zooekologen Niclas Vallin undersökt hur halsbandsflugsnapparens inträde i den svenska faunan har påverkat situationen för svartvita flugsnappare.
— Resultaten visar på ganska dramatiska konsekvenser. Eftersom halsbandsflugsnapparna är mer aggressiva får unga svartvita flugsnapparhanar det allt svårare att etablera häckningsrevir när antalet halsbandsflugsnappare ökar. Som en följd av detta får svartvita flugsnapparhonor allt svårare att hitta en partner av samma art, och korsar sig allt oftare med halsbandsflugsnapparhanar, säger Niclas Vallin
Detta förvärrar situationen eftersom de resulterande hybriderna har nedsatt fortplantningsförmåga: honhybriderna är sterila och hanhybrider har svårt att få en partner.
Innebär detta att det är kört för den svartvita flugsnapparen på Öland och Gotland? Kommer halsbandsflugsnapparen att så småningom konkurrera ut den svartvita flugsnapparen även på fastlandet? Andra resultat som presenteras i avhandlingen antyder att det ändå finns hopp för den svartvita flugsnapparen. Även om arten har en nackdel i konkurrensen om häckningsrevir så har den andra anpassningar till sin fördel när det gäller att klara av de lynniga svenska förhållandena. Den svartvita flugsnapparens ungar är bättre på att överleva perioder med låg födotillgång jämfört med halsbandsflugsnapparens ungar, vilket gör att de svartvita flugsnapparna kan häcka i lite torftigare miljöer och ändå klara sig bra.
— Avhandlingen visar också att det kan löna sig att ligga lågt när släkten blir alltför påträngande. Till skillnad från den i svart och vitt kontrastrikt tecknade halsbandshanen varierar svartvithanen i utseende. Där bara den svartvite förekommer är den just svartvit, men där båda arterna förekommer tillsammans som på Öland och Gotland, är en större andel av svartvithanarna bruna eftersom de klarar sig bättre från de aggressiva halsbandsflugsnapparnas påflugenhet, berättar Niclas Vallin.
För mer information kontakta Niclas Vallin, tel. 018-471 26 13 eller 073-831 17 36, e-post: niclas.vallin@ebc.uu.se
Avhandlingen försvaras den 30 september.
Läs mer om och ladda ner avhandlingen
Vulkanerna Geitafell och Dyrfjöll är båda utdöda och glaciärer har sedan länge eroderat vulkanens innandömen, vilket gör det möjligt att på ett unikt sätt få inblick i hur en vulkan egentligen ser ut på insidan. Dessa döda vulkaner på östra Island har samma struktur som de aktiva vulkanerna Eyjafjallajökull och Katla.
I en vulkan tränger het magma (smälta bergarter) upp från jordens inre genom berggrunden eftersom magman har en större volym och lägre densitet än det fasta berget. Innan den når ytan samlas magman i stora magmakammare där den förblir tills sprickor och hålrum i berget gör att den kan fortsätta att stiga uppåt och ett utbrott inträffar. Vulkaner kan se väldigt olika ut, vissa har flera olika magmakammare, medan vissa andra bara har en primär. Dyrfjöll har nu visat sig vara en del i ett komplext vulkaniskt kluster, en motsvarighet till Askja. Geitafell med en stor magmakammare påminner om Krafla.
I de utdöda vulkanerna har glaciärer eroderat bort det mesta av berget, men forskare vid Institutionen för geovetenskaper vid Uppsala har utvecklat ett sätt att studera och göra 3D-projiceringar av de kanaler som magman en gång skapade på väg upp mot ytan för att därigenom kunna skapa sig en bild av vulkanerna. Forskningen har nyligen publicerats i tidskriften Geochemistry, Geophysics, Geosystems (G3).
— Genom att studera spåren av magman i berget kan vi avgöra hur vulkanen skapades och hur den såg ut, hur många magmakammare den hade och hur den fungerade. Det är vulkanforskningens motsvarighet till att studera fossil, säger Steffi Burchardt, forskare vid Institutionen för geovetenskaper.
— Det här är än så länge ett ganska försummat område inom vulkanologin. Det intressanta är att det är möjligt att med ny teknik se inte bara hur vulkanen såg ut, utan även hur den formades över tid, vilket är oerhört relevant när det gäller att förstå hur jordskorpan egentligen är uppbyggd, inte bara på Island utan även i andra områden med många aktiva vulkaner, säger Steffi Burchardt.
För mer information kontakta Steffi Burchardt, tel: 018-471 2552, 0722-003320, e-post: Steffi.Burchardt@geo.uu.se
Burchardt, S., D. C. Tanner, V. R. Troll, M. Krumbholz, and L. E. Gustafsson (2011), Three-dimensional geometry of concentric intrusive sheet swarms in the Geitafell and the Dyrfjöll volcanoes, eastern Iceland, Geochem. Geophys. Geosyst., 12, Q0AB09, doi:10.1029/2011GC003527.
Nedan följer en kort sammanfattning av rapporten Anmälningar mot poliser – en kartläggning.
Vem anmäler?
Den typiska anmälaren är en man (75 %) som anser sig blivit felaktigt behandlad. Oberoende vittnen är ovanliga. Medelåldern är 39 år med en jämn åldersspridning och utifrån beräkning med hjälp av efternamn föreligger ingen skillnad mellan personer med nordiskt, respektive icke nordiskt efternamn.
Omkring 60 procent har under en tioårsperiod haft få eller inga registrerade kontakter med polisen och inte blivit dömda eller fått straff som normalt ger böter.
Omkring 33 procent antas under samma period ha dömts till fängelse, 20 procent fler än en gång. Den vanligaste orsaken till fängelse är trafikrelaterade brott (54 %), därefter följer tillgreppsbrott (46 %), misshandel/grov misshandel (36 %), narkotikabrott (34 %) och våld mot tjänsteman med mera (25 %). Dessa personer kan därmed antas tillhöra polisens återkommande klientel.
Tvärtemot föreställningen, om att så kallade rättshaverister dominerar, visar det sig att endast 11 personer under 2004 har anmält 3–15 gånger vilket motsvarar 2 procent av antalet anmälare och 11 procent av antalet anmälningar från privatpersoner.
Vad anmäler man för?
Hälften av alla anmälningarna inkluderar klagomål om olika former av bemötande från polisers sida. Det handlar till exempel om allmänt dåligt bemötande, provocerande beteende, kränkande uttalanden, diskriminerande beteenden samt överdriven våldsanvändning.
I knappt 40 procent av alla anmälningar från privatpersoner ingår kritik antingen för att man ingripit och eller för underlåtenhet att ingripa.
Vilka blir anmälda?
I drygt hälften av fallen har en eller flera poliser kunnat identifieras. Merparten är män som arbetar i yttre tjänst. De flesta av dessa (76 %) har blivit anmälda en gång under hela undersökningsperioden. 15 procent har anmälts två gånger.
Frekventa anmälda
Därtill kommer en grupp frekvent anmälda som anmälts 3-9 gånger. Dessa utgör 9 procent av alla identifierade anmälda, men förekommer i en tredjedel av alla anmälningarna för överdriven våldsanvändning.
Gruppen är homogen såtillvida att de flesta är män (95 %), som arbetar i yttre tjänst inklusive spaningsverksamhet (90 %). Gruppen domineras av erfarna poliser. Medelåldern är 40 år och de har i genomsnitt 17 år i tjänst.
Vad händer med anmälan?
Endast ett fåtal anmälningar gick vidare till beslut om åtal. 60-75 procent av anmälningarna avskrevs direkt utan förundersökning. För avskrivna ärenden utan förundersökning dominerar såväl 2004 som 2006 avskrivningsmotiveringen ”Ej anledning att anta brott som faller under allmänt åtal”. För ärenden som gått till förundersökning tillkommer i knappt hälften av fallen motiveringar av typen ”Brott kan ej styrkas”.
Varför leder så få anmälningar till åtal?
En viktig anledning till att anmälningarna avskrivs är att de inte utgör brott och att anmälaren saknar kunskap om polisens befogenheter. En annan är att det inträffade inte uppfyller de relativt stränga kriterierna för tjänstefel, utan enbart betraktas som ringa. Detta hindrar emellertid inte att händelserna kan vara professionellt och etiskt klandervärda.
Ytterligare en anledning är att uppgift står mot uppgift. Polisen torde vara en svårutredd grupp ifråga om brott, bland annat på grund av att mycket polisarbete sker utan offentlig insyn och utan att detta dokumenteras på ett oberoende sätt. Inom yrkeskollektivet finns dessutom kunskap kring hur man skall kunna motivera en insats så att det egna agerandet framstår som legitimt oberoende av om det ursprungliga agerandet var det. Därtill förekommer bland poliser en tystnadskod som innebär att poliser inte anmäler eller vittnar mot en kollega.
Författarna efterlyser
I rapportens avslutande diskussion kritiseras den ensidiga straffrättsliga behandlingen av dessa anmälningar. Författarna efterlyser kompletterande förebyggande utredningar där man istället för att bara jaga eventuellt skyldiga, undersöker vad som hänt och vad man kan göra ur ett såväl organisations- som grupp och individperspektiv.
Undersökningen är genomförd i Skåne 2004 med kompletterande data för 2005 och första kvartalet 2006.
Mer information:
Rolf Granér kommer att presentera rapporten på en öppen föreläsning den 28/9 kl. 13.15 – 14.30 på Linnéuniversitetet i Växjö. Sal Myrdal, Hus K.
Rapporten kan laddas ner här:
http://lnu.se/polopoly_fs/1.55195!hela%20rapporten.pdf
Rapporten är författad av Rolf Granér, Peter Skoglund och Maria Mikkonen
För ytterligare upplysningar:
Rolf Granér, lektor, Polisutbildningen vid Lnu. E-post: rolf.graner@lnu.se, tel. 070-633 62 22.
Christina Dahlgren, pressansvarig. tel 070-572 26 56.
Pedagogisk dokumentation innebär att förskollärare följer barns meningsskapande processer genom att dokumentera dessa. Dokumentationsverktyget är utvecklat vid de kommunala förskolorna i Reggio Emilia i norra Italien. Olika händelser och processer i verksamheten dokumenteras genom fotografering, videofilmning eller genom anteckningar. Därefter reflekterar förskollärarna tillsammans över den egna pedagogiska verksamheten.
Arbetet med dokumentationsverktyget är mycket spritt. Mer än hälften av Sveriges kommuner kompetensutvecklar sin förskolepersonal i detta. Det finns dock en brist på empiriska studier av just pedagogisk dokumentation.
Lise-Lotte Bjervås har följt förskollärare när de för samtal om och gör bedömningar av barn i relation till de pedagogiska dokumentationer som de själva har gjort. Majoriteten av barnen som omtalas i de studerade samtalen är i åldrarna 1-3 år.
– Bilden är ofta att pedagogisk dokumentation skulle skilja sig från annan dokumentation och inte innebära individuella bedömningar. Men även denna form av dokumentation visar sig innehålla just individuella bedömningar, säger Lise-Lotte Bjervås.
Hennes studie visar att lärarna främst bedömer barnen som kompetenta barn med många förmågor. Förmågorna placerar dock lärarna företrädesvis i barnen och inte i första hand i det pedagogiska sammanhang som lärarna erbjuder dem.
– I begreppet meningsskapande ingår att barn vill sortera sin värld och förstå det sammanhang de finns i. Att pedagogiskt bedöma detta behöver inte främst innebära att visa på barns svårigheter eller brister utan även på deras möjligheter, säger Lise-Lotte Bjervås.
I de samtal som hon studerat på förskolorna framkommer att lärarna menar att dokumentationerna är värdefulla även för barnen. Lärarna anser att dokumentationerna medverkar till vidgade möjligheter för barn att visa förmågor, bruka dessa och utveckla nya förmågor.
Svensk förskola kommer ur en socialpedagogisk tradition och lyfts av OECD fram som ett föredöme där omsorg, fostran och lärande bildar en enhet.
Tio år efter förskolereformen 1998 – då förskolans myndighetsansvar flyttade från Socialstyrelsen till Skolverket – visade dock Skolverkets utvärdering att bilden av svensk förskola är komplex och delvis motstridig. Förskoleverksamheten är förändrad; svensk förskola har blivit mer skolförberedande och närmat sig den läroplanstradition som företräds av fransk- och engelskspråkiga länder, där yngre barn möter ett skolliknande innehåll och skolans arbetsmetoder.
Kontaktinformation
För mer information kontakta: Lise-Lotte Bjervås, 0480-44 63 75, 070-314 44 41. epost: lotta.bjervas@lnu.se
Lise-Lotte Bjervås lägger fram sin avhandling Samtal om barn och pedagogisk dokumentation i förskolan som bedömningspraktik. En diskursanalys vid institutionen för pedagogik, kommunikation och lärande, fredagen den 30 september kl. 13.15.
Plats: Margaretha Huitfeldts Auditorium, Pedagogen Hus C, Läroverksgatan 5, Göteborg
1695 års psalmbok har kallats århundrades märkligaste diktsamling. De 413 psalmerna i boken kan dessutom berätta en hel del för oss om sin samtid. Det är också vad litteraturvetaren Håkan Möller gjort i sitt nyligen avslutade RJ-projekt om psalmboken. Bland annat kan han visa att psalmerna kunde kommentera tidens mode.
— Psalmboken är precis som all annan litteratur nedsänkt i sin samtid, och genom att analysera psalmerna kan man komma åt så skilda saker som synen på överheten och uppfattningen om modet, säger litteraturvetaren Håkan Möller som nyligen avslutat projektet Gud – människa – samhälle i 1695 psalmbok, finansierat av Riksbankens Jubileumsfond.
Psalmboken blev under 1800-talet med sina då 250 upplagor och 1,5 miljoner tryckta exemplar en verklig folkbok, som bar på ett tydligt budskap till sin publik. Och det handlade inte nödvändigtvis om gudsfruktan. Det kunde, som Möller visat, handla om så banala saker som mode och stil.
— Ett exempel är biskop Jesper Swedberg, som skrev egna psalmer och redigerade 1695 års psalmbok, samtidigt som han var en hängiven kritiker av det överdåd som han tyckte sig se i sin samtid.
Liksom många andra tyckte han att unga män borde bry sig mindre om stil och sina peruker – som i värsta fall kunde vara gjorda av ”horo-hår”. På samma sätt borde unga damer inte ägna sig åt kläder, mode och överflödig lyxkonsumtion. Sådana åsikter kan också ses i psalmboken. Ett par psalmer handlar om tidens högfärd och högmod. I en psalm gjorde författaren sig direkt lustig över det franska modet att ha peruk med långt kvinnohår. Män borde bete sig mer som män, och kvinnors fallenhet för mode kunde var direkt samhällsfarligt.
— Kvinnor ansågs särskilt svaga för modets nycker, och det var hotfullt, eftersom det svagare könets lättledhet riskerade att förgöra hela samhället. Kvinnornas påstådda modenycker blev helt enkelt ett undergångstecken, berättar Håkan Möller.
En anledning till att modekritik letar sig in också i psalmboken är att Stockholm under 1600-talets slut blev en storstad, där adeln hade möjlighet att följa modet. Samtidigt började det emellertid uppkomma sprickor i det samhällssystem som var uppbyggt kring de fyra stånden (adel, bönder, borgare och präster). Det fanns helt enkelt möjlighet för andra än adeln att ägna sig åt lyxkonsumtion, och det hotade hela systemet. Det reglerades också av allmänna överflödsförordningar.
-Människor ansågs helt enkelt inte ha rätt att rucka på den ordning som Gud fastställt i stånden, och därför kan man säga att moderniteten flåsade sådana som biskop Jesper Swedberg i nacken, konstaterar Håkan Möller.
Psalmboken fick nu en disciplinerande och normerande funktion, inte bara på religion, utan på livet i allmänhet. Vardagsbestyr kommenterades och högmod – vilket modenycker som bärandet av peruker ansågs vara – skulle bestraffas.
Läs mer om forskningen i Möllers slutredovisning. Forskning utfördes vid Uppsala universitet, men Möller är i dag knuten till Göteborgs universitet och nås på: hakan.moller@gu.se
/Jenny Björkman
Sedan 1980-talet har virkesförrådet ökat med 26 procent i slutavverkningsskog (i dag 213 skogskubikmeter per hektar) och sju procent i gallringsskog (i dag 134 skogskubikmeter per hektar). Notabelt är en ökning med 56 procent i plant- och ungskog, främst orsakad av att fler grövre träd nu får stå kvar när skogen slutavverkas.
– Ur ett skogsbruksperspektiv är det värdefullt att vi får virkesrikare skogar, säger Per Nilsson, redovisningsansvarig på Riksskogstaxeringen vid SLU. Det är också tillfredställande att den ökade miljömedvetenheten slår igenom i siffrorna.
För att virkesförrådet ska fortsätta att öka måste skogens tillväxt vara högre än den totala avgången av skog, det vill säga avverkningen plus den mängd skog som dör av naturliga orsaker. Skillnaden mellan dessa har minskat under senare år och ligger för närvarande på cirka tio miljoner skogskubikmeter per år på den brukade produktiva skogsmarken. De viktigaste orsakerna till detta är ökade avverkningar och effekter från stormarna Gudrun och Per. Detta har också medfört att ökningstakten för virkesförrådet inte har varit lika kraftig under 2000-talet jämfört med de föregående decennierna.
Blåbär och renlav minskar och husmossan ökar
Årets temaavsnitt i publikationen Skogsdata 2011 handlar om fält- och bottenskiktvegetation i Sveriges skogar. Med Riksskogstaxeringens detaljerade vegetationsinventering kan tillstånd och förändringar under de senaste 20 åren studeras för många växter i skogslandskapet.
– Den minskning av blåbärsris vi kan se har skett i norra Sverige och renlav minskar främst i medelålders skog i norra Norrland samt i äldre skog i Svealand, berättar Jonas Dahlgren vid SLU som författat temaavsnittet. Husmossa ökar i yngre och medelålders skog i hela landet. Jonas Dahlgren betonar dock att ytterligare analyser behövs för att hitta orsakerna till dessa förändringar.
Fakta
Riksskogstaxeringen är en årlig landsomfattande stickprovsinventering av skog och mark i Sverige. De insamlade uppgifterna används bland annat till att producera officiell statistik om Sveriges skogar. Riksskogstaxeringen utförs av SLU i Umeå.
Gå gärna in på Riksskogstaxeringens hemsida och statistikportal, där det finns en stor mängd statistik och analyser om Sveriges skogar.
Läs mer:
http://www.slu.se/riksskogstaxeringen
http://www.slu.se/skogsstatistik
Kontaktinformation
Mer information:
Per Nilsson, tel 090-786 84 72, Per.Nilsson@slu.se
Jonas Dahlgren, tel 090-786 82 93, Jonas.Dahlgren@slu.se.
Och det kan räcka för att uppnå goda hälsoeffekter. En kartläggning av aktiva Stockholmspendlare visar att många av dem faktiskt når upp till den rekommenderade miniminivån av fysisk aktivitet enbart genom att ta sig till och från jobbet för egen maskin.
— Fysiskt aktiv arbetspendling är en motionsform som passar de stora grupper människor som skyr mer organiserade och intensiva sporter. Det är billigt, blir lätt en vana, och är dessutom bra för miljön, säger idrottsforskaren Erik Stigell, som nyligen presenterat en doktorsavhandling vid Örebro universitet om aktiv pendling i Storstockholmsområdet.
Hittills har aktiv pendling inte fått särskilt stor uppmärksamhet inom motionsforskningen, trots att den omfattar väldigt många människor. Den har betraktats som en ganska oviktig aktivitet med för låg intensitet, och därför hamnat i skymundan bakom mer intensiva träningsformer.
— Men faktum är att majoriteten av dem som går till jobbet året om når upp till Världshälsoorganisationens rekommendation om minst 150 minuters måttlig fysisk aktivitet per vecka.
Hela året viktigt
Gruppen cyklister, å andra sidan, passerar visserligen 150-minutersstrecket med råge under sommarhalvåret, men många av dem gör ett långt uppehåll under vintermånaderna, och då krävs det andra aktiviteter för att kompensera. Annars kan det leda till en snabb fysisk försämring.
— Det är viktigt att hålla aktivitetsnivån uppe över hela året för att få en god och långvarig hälsoeffekt. Därför bör man kanske se över vilka möjligheter det finns att förbättra förutsättningarna för cykling även på vintern.
Ur folkhälsosynpunkt skulle en kampanj riktad mot cyklister med råd och tips om lämplig klädsel och vinterutrustning, som exempelvis dubbdäck, kunna vara väl använda pengar, enligt Erik Stigell. Eller att helt enkelt uppmuntra cyklisterna att i stället gå till fots under vintern, åtminstone några dagar i veckan eller i den ena riktningen.
20-25 minuters avstånd
— Det finns en grupp pendlare som växlar mellan gång och cykling, och de får nästan lika bra resultat som dem som enbart går.
Undersökningen, som omfattar drygt 2000 stockholmare, har kartlagt avstånd, tid, hastighet och frekvens över hela året, samt om det finns skillnader mellan män och kvinnor.
Resultatet visar bland annat att de aktiva pendlarna, oavsett om de cyklar eller går, vanligen lägger mellan 20 och 25 minuter i vardera riktningen. De flesta är medelålders, och kvinnor är i majoritet. Deras inkomster ligger över genomsnittet, och de flesta har tillgång till bil.
För mer information, kontakta Erik Stigell, 0704-935 940.
Varje år avlider hundratusentals barn i utvecklingsländer av vinterkräksjukan eller närbesläktade virusinfektioner. Sjukdomen slår också hårt mot västvärldens vårdsektor med stängda avdelningar och senarelagda behandlingar som följd.
Alla virusinfektioner inleds med att enstaka virus binder till specifika receptorer på ytan av en värdcell. De tusentals viruskopior som värdcellen tillverkar angriper snabbt nya celler och insjuknandet är ett faktum. Att tidigt identifiera och förstå hur ett virus binder till cellens yta är helt avgörande för att få bukt med sjukdomen.
Nu har forskare på Chalmers och Sahlgrenska akademin, Göteborgs universitet, tagit ett viktigt steg mot såväl effektivare diagnostik som förbättrade möjligheter att utveckla virushämmande läkemedel. Rönen, som inom kort kommer att publiceras i den mycket ansedda tidskriften Physical Review Letters, bygger på en metod som utvecklats på Chalmers.
– I korthet gör metoden det möjligt att identifiera och studera enstaka virus, 40 nanometer stora, ett och ett. Inga andra metoder, baserade på lika enkel analys, erbjuder den här känsligheten utan att viruset på ett eller annat sätt har modifierats innan analysen, säger professor Fredrik Höök som lett studien.
På Sahlgrenska akademin har professor Göran Larson lyckats identifiera ett flertal sockermolekyler som binder starkt till just det virus som orsakar vinterkräksjukan. Denna kunskap har nu kombinerats med metodutvecklingen på Chalmers och resulterat i en möjlighet att i detalj studera den allra första kontakten mellan ett virus och cellens yta – vilken innehåller ett flertal olika sockermolekyler.
Metodens överlägsna känslighet kan göra den central i arbetet med utvärdering av läkemedelskandidater framtagna med syftet att hindra viruset från att binda till sin värdcell.
Genom att titta på de svaga bindningar som är förstadiet till den starka interaktion som leder till att viruset tas upp av cellen, kommer forskarna också att kunna studera hur viruset förändras år från år. Det är bl.a. dessa förändringar som ligger bakom den ökade intensiteten i utbrotten, så snabb diagnostik av nya virusstammar är av central betydelse.
Eftersom dessutom enstaka virus kan identifieras, hoppas forskarna att de mycket små mängder virus som ansvarar för spridningen i samhället, via t ex dricksvatten, ska kunna hittas på ett tidigare stadium än vad som idag är möjligt.
Chalmers i Göteborg forskar och utbildar inom teknik, naturvetenskap och arkitektur, med en hållbar framtid som allomfattande vision. Chalmers är känt för sin effektiva innovationsmiljö och har åtta styrkeområden av internationell dignitet – Energi, Informations- och kommunikationsteknologi, Livsvetenskaper, Materialvetenskap, Nanovetenskap och nanoteknologi, Produktion, Samhällsbyggnad och Transport.
Kontakt: Fredrik Höök, professor vid institutionen för tillämpad fysik, 031-772 61 30, 070-895 12 39, fredrik.hook@chalmers.se www.chalmers.se. Göran Larson, professor vid institutionen för biomedicin, Sahlgrenska akademin, Göteborgs universitet, 031-342 13 30, 070-625 02 16, goran.larson@clinchem.gu.se www.sahlgrenska.gu.se.
Mobbning i skolor är vanligt i Vietnam och har på senare år också kommit att diskuteras allt mer. Vietnam skrev tidigt under barnkonventionen och har gjort flera internationella åtaganden för att skapa barnvänliga miljöer, inte minst i skolorna. Samtidigt har flera fall av självmord, och bland flickor även gruppsjälvmord, förekommit bland vietnamesiska skolbarn.
Med finansiering från Sida/Sarec har Paul Horton studerat mobbning i ett par vietnamesiska skolor. Han disputerar nu vid Tema barn, Linköpings universitet.
Mer än hälften av skolbarnen, eller 56 procent, har upplevt mobbning, enligt studien som omfattar totalt 900 elever i två skolor. Motsvarande andel i Sverige är lägre än tio procent, även om det är svårt att jämföra rakt av, säger Paul Horton. Han definierar mobbning som en maktrelation, där en person kan tvinga en annan att göra något mot sin vilja.
– Elever tvingar andra elever att göra saker de annars inte skulle ha gjort.
Och, fortsätter han, detta är egentligen en avspegling av maktrelationerna i skolan. Skolan som institution handlar om att få barn att göra saker de annars inte skulle ha gjort och kanske inte vill. Den disciplinerande och övervakande funktionen är central och utövas av läraren.
– Skolan står för något tråkigt. Undervisningen är av typen korvstoppning, där barnen är tysta och läraren talar. Barnen tränas i att tiga. I Vietnam är det inte ovanligt att slå barn som bestraffning. Att slå barnen är ett sätt av lärarna att mobba dem.
– Mobbning förekommer ju också på arbetsplatser och andra institutioner, ja, överallt där människor tvingas vara tillsammans med andra de inte har valt själva.
Därför tror han inte på att en hårdare disciplin kan motverka mobbning, snarare tvärtom. En mer dialoginriktad pedagogik är vad som behövs om skolmobbningen ska kunna minska.
– En bra lärare är en lärare som lyssnar och som vågar släppa på disciplinen.
Men där det finns makt finns också motstånd. Elever hittar olika metoder för att undkomma eller motarbeta skolans makt. De fuskar med närvarolistor, byter platser med varandra, de hjälper varandra på proven. Elever som inte ställer upp på detta löper större risk att bli mobbade. Elever som skvallrar eller som vägrar dela med sig av svar, papper, pennor och så vidare, de är de vanligaste mobbningsoffren, säger skolbarnen i Paul Hortons studie.
Paul Horton disputerade den 23 september. Avhandlingen heter School bullying and power relations in Vietnam. Telefon till Paul Horton 013 282937.
– Formuläret fångar i viss mån det minne som mäts med vanliga minnestester, säger Peter Vestergren, som disputerar i beteendevetenskapliga mätningar i slutet av september.
Att förutsäga vilka som kommer att utveckla demens i framtiden blir allt viktigare med en åldrande befolkning och nya behandlingsmetoder som kan bromsa sjukdomsförloppet. Jämfört med minnestester och kliniska utredningar är frågeformulär om minnet resurssnåla, och har föreslagits som metod för att ”screena” personer, till exempel vid besök på vårdcentralen.
Många frågeformulär om minne har tagits fram under årens lopp, men det har visat sig att skattningar av det egna minnet överensstämmer dåligt med resultat på minnestester. För att förbättra överensstämmelsen utvecklade Peter Vestergren och kolleger ett nytt frågeformulär där personer fick ange hur ofta deras minne fallerar när det gäller rutinhandlingar, ord, ansikten, tider och platser.
Utvecklingsarbetet baserades på svar från närmare 1 500 personer i åldrarna 25–95 år. Samtliga deltagare ingår i det så kallade Betula-projektet om åldrande, minne och demens, som pågått vid Umeå universitet i över tjugo år. Tillgången på data från tidigare minnestester var en stor fördel för forskarna, som kunde jämföra och välja ut de tjugo frågor som hade störst samband med testresultaten till det slutliga formuläret.
Peter Vestergren anser att frågeformuläret är lovande som verktyg för screening, men menar att det behövs ytterligare studier för att undersöka den kliniska användbarheten. Sådana studier är fortfarande på planeringsstadiet.
– Vi har sett att det finns ett samband med tester av minne och tänkande, men vi har ännu inte undersökt om, och i så fall hur väl, det upptäcker tidiga tecken på demens. Dåliga resultat på minnestester kan ha andra orsaker, och det är många fler faktorer som man måste ta hänsyn till innan en demensdiagnos kan ställas.
Fakta om disputationen:
Fredagen den 30 september försvarar Peter Vestergren, institutionen för tillämpad utbildningsvetenskap, Umeå universitet, sin avhandling i beteendevetenskapliga mätningar med titeln On the subjective-objective distinction for measures of memory and cognition: Theoretical and methodological issues in questionnaire development and validation. Svensk titel: Distinktionen subjektivt-objektivt för mått på minne och kognition: Teoretiska och metodologiska aspekter vid utveckling och validering av frågeformulär. Disputationen äger rum kl. 10.00 i sal Hs1031, Norra beteendevetarhuset. Fakultetsopponent är professor Björn Lyxell, institutionen för beteendevetenskap och lärande, Linköpings universitet.
Läs hela eller delar av avhandlingen
Kontaktuppgifter:
Peter Vestergren
institutionen för tillämpad utbildningsvetenskap/ beteendevetenskapliga mätningar
Umeå universitet
Tel: 090 – 786 6373, Mobil: 073 – 0457735, E-post: peter.vestergren@edusci.umu.se
Resultaten visar att fettcellerna hos feta personer har ökad förmåga att lagra fetter men minskad förmåga att göra sig av med dem.
– Rent intuitivt skulle man kunna tänka sig att det är så. Men det är första gången någon visar att omsättningen av fett i fettcellerna ser olika ut hos friska och feta individer. Det här öppnar för nya forskningsfält och möjligheter till behandling som påverkar lagring och frisättning av fett från fettceller, säger Peter Arner som lett studien tillsammans med kollegan Kirsty Spalding.
Forskarna använde vävnadsprover från nära hundra personer, smala såväl som feta. Genom att ta reda på åldern på fettet i fettcellerna kunde de dra slutsatser om hur fettet lagras och utsöndras över tid. Metoden för åldersbestämningen utgår från upptag av radioaktivt kol, kol-14, från atmosfären in i kroppen. Kärnvapentester under det kalla kriget ledde till en kraftig ökning av kol-14 i atmosfären. Sedan testerna upphörde har det sedan skett en gradvis minskning.
– Genom att jämföra halterna av kol-14 i fett och i atmosfären kan vi datummärka fettet, säger Kirsty Spalding, som har utvecklat metoden för undersökning av fettvävnad och andra biologiska prover.
På så sätt kom forskarna fram till att fett i friska människors fettceller i genomsnitt förnyas sex gånger under de tio år som en fettcell lever. Personer med ett förstadium till typ 2- diabetes, så kallad insulinresistens, hade däremot nedsatt förmåga att göra sig av med fettet från fettcellerna. Det gällde också personer med familjär kombinerad hyperlipidemi, en vanlig form av ärftlig blodfettsrubbning som är förenad med stor risk att utveckla kranskärlssjukdom. Dessa personer hade även minskad förmåga att lagra fetter i fettcellerna. När omsättningen rubbas på det sättet skulle det kunna innebära att koncentrationen av triglycerider och kolesterol i blodet ökar.
Publikation: ”Dynamics of human adipose lipid turnover in health and metabolic disease”, Peter Arner, Samuel Bernard, Mehran Salehpour, Göran Possnert, Jakob Liebl, Peter Steier, Bruce A. Buchholz, Mats Eriksson, Erik Arner, Hans Hauner, Thomas Skurk, Mikael Rydén, Keith N. Frayn, Kirsty L. Spalding, Nature, online 25 September 2011, DOI: 10.1038/nature10426.
Kontaktinformation
För mer information, kontakta:
Med dr, forskarassistent Kirsty Spalding
Institutionen för cell- och molekylärbiologi
Tel: 070-437 15 42
E-post: kirsty.spalding@ki.se
Professor Peter Arner
Institutionen för medicin, Huddinge
Tel: 08-585 823 42 eller 070-579 81 21
E-post: peter.arner@ki.se
Genom att mäta hur ämnen rör sig i gasform har Linus Malm lyckats fastställa storleken på kolhydraten hyaluronan. Dess funktion är nära kopplad till dess storlek och man har funnit samband mellan hyaluronan och sjukliga förändringar i kroppens vävnader, bland annat inflammation, cancer och hjärtförstoring.
Tidigare har man saknat bra verktyg för att mäta storleken på hyaluronanmolekylen i vävnadsprov, eftersom stora mängder har krävts för att få noggranna mätningar. Den nya metod som presenteras i avhandlingen kommer att möjliggöra närmare studier av hyaluronanets roll i både frisk och sjuk vävnad.
Med en modell som tar hänsyn till förändringar av egenskaperna hos proteinernas byggstenar, aminosyror, beräknas i avhandlingen också hur proteiner kan bilda en speciell typ av fibrer, som kallas amyloider och är förknippade med sjukdomar som till exempel Skelleftesjukan och Alzheimers sjukdom.
– Min förhoppning är att metoderna skall ge nya verktyg för säkrare diagnostik och bättre behandling av de sjukdomar som dessa molekyler är kopplade till, säger Linus Malm.
Linus Malm, som är född och uppvuxen i Alfta, är doktorand vid Institutionen för medicinsk kemi och biofysik, Umeå universitet, där han kan nås på
mobil 070-251 90 91, e-post linus.malm@medchem.umu.se
Fredag 30 september försvarar Linus Malm, Institutionen för medicinsk kemi och biofysik, Umeå universitet, sin avhandling med titeln Size Determination of Hyaluronan and Multivariate Analysis of Amyloid Prone Proteins (Svensk titel: Storleksbestämning av hyaluronan och multivariat analys av amyloida proteiner).
Disputationen äger rum kl. 13.00 i sal KB3B1, KBC-huset.
Fakultetsopponent är professor Mary K. Cowman, Polytechnic Institute of New York University, USA.
Läs hela eller delar av avhandlingen på
http://urn.kb.se/resolve?urn=urn:nbn:se:umu:diva-46601
Forskare vid Sahlgrenska akademin, Göteborgs universitet, har genomfört en studie på 874 män som strålbehandlats på Jubileumskliniken vid Sahlgrenska Universitetssjukhuset. I en enkät fick männen uppge om de upplevde problem i urinvägarna, tarmarna och med sin sexuella funktion, samt hur ofta och intensivt symtomen visade sig. Totalt undersöktes förekomst och intensitet av tolv långvariga tarmsymtom.
I studien beräknades hur stor dos strålning som ringmuskeln, ändtarmen och nedre delen av tjocktarmen fått. Resultaten, som jämfördes med 243 friska personer, visade att män som röker har en ökad risk att drabbas av långvariga symtom som för den drabbade medför stora begränsningar i vardagslivet:
• Jämfört med personer som aldrig rökt löper rökande män som strålbehandlats för prostatacancer fem gånger högre risk för plötslig total tarmtömning i kläderna
• Risken för diarré är tre gånger högre bland rökare, akuta trängningar 1,5 gånger högre och känslan av en ofullständigt tömd tarm ungefär 2,5 gånger högre
• Rökare löper tio gånger större risk att drabbas av krampsmärtor jämfört med dem som aldrig rökt
Riskökningen gällde endast de män som fått så kallad yttre strålbehandling, inte de som fått en kombination av yttre och inre strålbehandling eller som fått yttre strålbehandling efter att först ha genomgått operation.
–De som fått yttre strålbehandling hade fått en högre stråldos i både ringmuskeln, ändtarmen och nedre tjocktarmen, vilket kan vara orsaken till att vi endast såg effekterna av rökning i den gruppen, säger David Alsadius, doktorand vid Sahlgrenska akademin och läkare vid Sahlgrenska Universitetssjukhuset.
Slutsatsen av studien, som redovisas i tidskriften Radiotherapy and Oncology, är att män som strålbehandlats mot prostatacancer bör uppmuntras att sluta röka.
–Vi vet inte från våra data om rökstoppet bör ske innan, under eller efter strålbehandlingen. Men för män som strålbehandlats mot prostata är det av fler än ett skäl rimligt att rekommendera ett så tidigt rökstopp som möjligt, säger David Alsadius.
Fakta biverkningar:
Biverkningar av strålbehandling delas in i akuta biverkningar — sådana som uppkommer under eller inom tre månader efter strålbehandling, och långvariga biverkningar som uppkommer minst tre månader (eller ibland flera år) efter strålbehandlingen. Biverkningarna orsakas sannolikt av att strålningen skadar blodkärl i den friska normalvävnad som omger cancern.
Kontaktinformation
Kontakt: David Alsadius, Sahlgrenska akademin, Göteborgs universitet 0703-037 037 david.alsadius@oncology.gu.se
