Rapporten Ett år efter avslutad behandling är en uppföljningsstudie som följt ungdomar som lämnade SiS år 2007. De unga intervjuades med hjälp av ADAD (Adolescent Drug Abuse Diagnosis) vid både inskrivningen och uppföljningen ett år efter utskrivning från institution. I rapporten ingår 214 ungdomar (66 flickor och 148 pojkar). Författare är Erna Gudmundsdottir och Stefan Nordqvist.
Det är de mest utsatta ungdomarna som kommer till SiS. Många ungdomar som vårdas på något av SiS ungdomshem är tungt kriminellt belastade och den genomsnittliga debutåldern för alla typer av brott är lägre än 15 år. Det är en av anledningarna till att många hade kvar sitt kriminella beteende även vid uppföljningen. Andelen ungdomar som begår våldsbrott minskade kraftigt – från sju av tio vid inskrivning på institution till fyra av tio ett år efter utskrivning. De flesta har också tidigt provat droger.
”Ganska bra”
En fråga är när det kan anses att behandlingen varit effektiv och att det har ”gått bra” för den unge. Övervägande andel av de intervjuade anser själva att det gått ganska bra för dem efter institutionsvistelsen. Detta trots att de kan ha fallit tillbaka i brottslighet eller missbruk efter vårdtiden. ”Det går bra nu, först ner och sedan upp igen! Riktigt illa första tiden………..” säger en ungdom som betecknades som våldskriminell vid tiden för institutionsvård. ”Det har gått rätt bra med kriminalitet och droger, har knappt förekommit” säger en annan.
Bra på att motivera
Stefan Nordqvist konstaterar att ungdomarna själva tycker att de fått andra förutsättningar tack vare vistelsen på SiS men han betonar samtidigt att det är mycket viktigt att eftervård fungerar.
– Vi är bra på att motivera och uppnå ändrat beteende så länge ungdomarna är hos oss. Men har man en tung problematik och upplever brister i utslussningen är det lätt att falla tillbaka i det gamla.
En del saker som ungdomarna tar upp som positiva erfarenheter är att de blivit bättre på att kontrollera sin ilska. Andra tar upp skolundervisning som bra exempel.
– Självklart kan vi inte slå oss till ro med att ungdomarna blivit mer medvetna. Rapporten visar tydligt att SiS måste fortsätta utveckla arbetet med att involvera andra aktörer i behandlingsarbetet, aktörer som finns där när institutionsvistelsen tar slut, säger Stefan Nordqvist.
Kontaktinformation
Utredare Stefan Nordqvist 08-4534094,070-5871516
Utredningssekreterare Erna Gudmundsdottir 08-4534071, 070-2844739
Susanne Thulin har i sin avhandling undersökt hur lärare och barn kommunicerar kring naturvetenskap i förskolan. I sin studie har hon gjort videoobservationer på förskolor när barn och lärare arbetar med ett naturvetenskapligt innehåll i två temaarbeten, ”Livet i stubben” och ”Hur jord blir till”.
Hennes resultat visar att det naturvetenskapliga innehållet riskerar att förbli osynligt för barnen. Då barnen frågar möts de oftast själva av frågor från lärarna. Mycket sällan får de svar, eller får ta del av lärarens kunskaper och erfarenheter på det aktuella området. Det är också läraren som lanserar språkbruket, exempelvis det antropomorfistiska språkbruket där djur omtalas i mänskliga termer.
– Barn vill begripa världen men riskerar att bli lämnade åt ett eget planlöst meningssökande, säger Susanne Thulin.
Hon ser flera möjliga orsaker till resultaten.
– För det första kan det handla om att lärarna inte kan svaren på barnens frågor. För det andra kan det handla om att den traditionella och överordnade synen på verksamheten som har gällt i svensk förskola tar överhanden. Där väger omsorg och lek tyngre än lärande. Enligt den synen ska man som lärare inte vara föreskrivande och berätta allt är för barnen. Barnen ska tänka själva och ta reda på saker själva, säger Susanne Thulin.
Förskolans uppdrag har förändrats. Förskolans första läroplan kom 1998 vilket innebar att den fick en mer framskjuten roll i utbildningssystemet. Det förstärkta kunskapsuppdraget för förskolan understryks än mer i den revidering av läroplanen som börjar gälla 1 juli 2011. Inom det naturvetenskapliga området ska utöver biologi, ekologi och miljö nu även specifika innehållsområden som kemi, fysikaliska fenomen och teknik behandlas i förskolevardagen.
– Men ska barns lust att förstå väckas behöver lärare ha en förmåga att skapa kopplingar mellan barns vardagserfarenheter, barns vardagliga språk å ena sidan och ett naturvetenskapligt språk och ett naturvetenskapligt förhållningssätt å andra sidan. Innehållet måste få träda fram och bli synligt för barnen. Det betyder att barnen ställer frågor, får undersöka för att ta reda på svaren och får diskutera varför resultatet blev som det blev. Det kräver både vilja, mod och kompetens av förskollärarna, säger Susanne Thulin.
Avhandlingen har tillkommit inom ramen för den Nationella forskarskolan i Barndom, lärande och ämnesdidaktik (FoBa).
För mer information: Susanne Thulin, telefon: 0709—548 405, 044—203 069, e-post: susanne.thulin@hkr.se Susanne Thulin lägger fram sin avhandling Lärares tal och barns nyfikenhet. Kommunikation om naturvetenskapliga innehåll i förskolan vid institutionen för pedagogik, kommunikation och lärande, Göteborgs universitet.
Sjukdomen debuterar vanligtvis i 20-30 års åldern och leder till livslång medicinsk behandling och ibland även tarmkirurgi. Cirka en procent av befolkningen har någon form av inflammatorisk tarmsjukdom och det har blivit en av våra folksjukdomar.
Forskare vid Linköpings universitet publicerar i majnumret av den högt rankade internationella tidskriften Gastroenterology en studie med nya rön kring uppkomstmekanismerna vid ulcerös kolit. Tidigare internationella studier visar på sambandet mellan långvarig stress och risk för nya skov av sjukdomen. Den nu aktuella studien visar på cellnivå hur detta samband ser ut i tarmslemhinnan.
– I djurförsök har man sett att stress ger en mer läckande slemhinna i grovtarmen. Skyddet blir mindre finmaskigt vilket leder till att bakterier har lättare att ta sig in i tarmväggen. Detta leder till inflammation i grovtarmen. Den studie vi gjort visar att liknande signaleringsvägar finns hos människan och vi kan steg för steg visa hur det går till, säger Johan D Söderholm, professor i kirurgi och verksam vid Institutionen för klinisk och experimentell medicin vid Linköpings universitet.
Mastceller, som finns i slemhinnan i grovtarmen, aktiveras vid ökad stress. Forskarna har undersökt hur denna aktivering går till och funnit att den sker via celler som kallas eosinofiler. Dessa eosinofiler släpper i sin tur ut ett ämne, CRF, som bildas lokalt i tarmen och frisätts vid stress. CRF har en central roll genom att det fungerar som en signalsubstans som aktiverar mastcellerna. När mastcellerna aktiveras kan förändringar i slemhinnefunktionen uppstå.
– Detta visar sig hos patienter med ulcerös kolit. De har ett ökat antal eosinofiler och CRF i större mängd i grovtarmen. Det gör att tarmslemhinnan läcker mer vilket kan bidra till skov i sjukdomen.
En konsekvens av upptäckten kan bli att det går att hitta nya behandlingsmöjligheter.
– När vi förstår signaleringsvägarna så bör det också bli lättare att hitta metoder för att i tid blockera inflammationsutvecklingen.
En annan, mer indirekt effekt som Johan D Söderholm nämner, är att patienterna kan komma att få en större förståelse för sina symptom inom sjukvården.
– När man hittar tydliga biologiska förklaringar till hur stress kan aktivera skov så finns det en ökad benägenhet att ta symtomen på allvar och inbegripa patientens egna erfarenheter i behandlingsstrategin. Vi kan inte bota sjukdomen men kan bidra till att minska antalet dagar där patienten är påverkad av sin sjukdom, säger Johan D Söderholm.
—
Länk till artikeln: www.gastrojournal.org/article/S0016-5085(11)00125-9/
Övriga LiU-forskare som deltagit i studien är Conny Wallon, Mats Persborn, Maria Jönsson och Ann-Charlott Ericson.
I studien deltar även forskare från Uppsala universitet samt från Kanada och Spanien.
Kontaktinformation
Johan Söderholm träffas på tel 013-286806 eller via sjukhusets växel 010-103 00 00
E-post johan.d.soderholm@liu.se
Studier av förlopp och utgång av schizofrenisjukdom i låginkomstländer blir allt viktigare för att utmana föreställningen om god utgång för drabbade i dessa länder. Förutom kliniskt förlopp och utgång ansers dödlighet vara ett viktigt mått på schizofreni. Kultur och tradition spelar en viktig roll i uttrycken för svåra psykiatriska sjukdomar. Khat är en kulturellt accepterad växt som växer naturligt och endemiskt i östra Afrika. Det anses att Khat påverkar förloppet och utgången av schizofreni, även om systematiska studier av detta är sällsynta. Patienter med svåra psykiatriska sjukdomar fortsätter att tugga Khat trots råd om att sluta från behandlande läkare. Orsakerna till detta beteende är inte fullständigt utredda tidigare.
Solomon Teferras studier är gjorda på två platser: Butajira och Borana. Butajira-studien omfattade undersökning med hjälp av WHO:s intervjuverktyg Composite International Diagnostic Interview (CIDI) och nyckelinformatörer (Key Informants, KI:s), av mer än 68 000 vuxna i åldrarna 15-49 år. Av dessa diagnostiserades 321 personer med schizofreni. Dessa följdes upp i fem år för kartläggning av deras kliniska förlopp och utgång, inklusive dödlighet. En kvalitativ studie omfattande 37 män med SMI och 30 kvinnliga vårdare gjordes i Butajira för att studera anledningarna till att patienter fortsätter att tugga Khat trots att deras läkare avråder ifrån det. I Borana-studien av en avlägsen halvnomadisk befolkning i södra Etiopien användes kvalitativa metoder inklusive 56 nyckelinformatörer för att identifiera beskrivningar av psykos, upplevda orsaker och föredragen behandling i samhället. Fallen som identifierades av nyckelinformatörerna genomgick även så kallad SCAN-intervju för att diagnosen skulle kunna bekräftas.
Den femåriga uppföljningen av schizofrenipatienter visar att 45 procent av deltagarna i studien hade symtom kontinuerligt och 30,3 procent hade haft kontinuerliga episoder av psykos. Cirka 20 procent hade upplevt kontinuerliga återfall. Att vara ensamstående, ha fått antipsykotisk behandling i minst 50 procent av uppföljningstiden och att ha en diagnos av paranoid subtyp av schizofreni är förknippat med längre perioder av återfall.
I Borana-studien beror skillnaden mellan lokala och psykiatriska koncept i CIDI huvudsakligen på att KI:er beskriver marata (galenskap) i termer av öppet beteendemässiga symtom i stället för tankestörningar. Efter diskussionerna i fokusgruppen identifierade deltagarna åtta individer med schizofreni och 13 med en psykotisk stämningslägessjukdom. Detta bekräftades av SCAN-intervjuer.
Övernaturliga orsaker som besatthet av onda andar, förhäxning, ”exponering för vind” och därpå följande attacker av onda andar hos nyförlösta kvinnor; biopsykosociala orsaker som infektioner (malaria), förlust av närstående, att ”tänka för mycket”, missbruk av alkohol och Khat nämndes som orsaker till SMI. Förstahandsvalen vad gäller behandlingar av svåra mentala sjukdomar omfattade huvudsakligen traditionella angreppssätt, som exempelvis visa män i Borana eller traditionella helbrägdagörare, bön, behandling med heligt vatten och slutligen att uppsöka modern hälso- och sjukvård.
Vad gäller Khat och svår psykiatrisk sjukdom i Butajira var skälen som angavs av patienter såväl som av vårdgivare mer eller mindre desamma: socialt tryck, ett medel för att överleva genom att förbättra funktionen, kamp med biverkningar av medicinen för att uppleva välbefinnande och curbing aptit. Schizofrenins förlopp är kroniskt och icke övergående, och är förknippat med väldigt hög för tidig dödlighet i Butajira. Kontinuerlig behandling med antipsykotiska läkemedel är konsekvent förknippad med positiv utgång och minskad dödlighet.
Fallidentifiering i studier av psykotiska sjukdomar i traditionella samhällen vinner troligtvis på att kombinera strukturerade intervjuer med den huvudsakliga informationsmetoden. Planering av psykiatrisk hälso- och sjukvård i traditionella samhällen behöver involvera inflytelserika personer och traditionella helbrägdagörare för att öka acceptansen för modern hälso- och sjukvård. Patienter med svår psykiatrisk sjukdom tuggar Khat av någon anledning, en anledning som kliniskt verksamma läkare behöver ta i beaktande vid behandlingen av de drabbade.
Solomon Teferra är psykiater och verksam vid Institutionen för psykiatri, Addis Ababa University i Etiopien. Han är engelskspråkig, och disputationen kommer att hållas på engelska. Kontakta honom gärna via handledaren Lars Jacobsson på
telefon 090-785 63 13, e-post: lars.jacobsson@psychiat.umu.se”>lars.jacobsson@psychiat.umu.se
Tisdag 7 juni försvarar Solomon Teferra, Institutionen för klinisk vetenskap, psykiatri sin avhandling med titeln Studies on psychotic disorders in rural Ethiopia (Svensk titel: Studier om psykotiska sjukdomstillstånd på etiopisk landsbygd).
Avhandlingen är elektroniskt publicerad, se
http://urn.kb.se/resolve?urn=urn:nbn:se:umu:diva-43826
I hela tre dygn efter att persiljaodlingar hade bevattnats med vatten som innehöll en harmlös form av Escherischia coli kvarstod smittan. Med höga doser av bakterier i bevattningsvattnet fanns det fortfarande efter 72 timmar kvar höga halter på plantorna. Inte ens med den lägsta dosen av bakterier (100 kolonier E. coli O157:H7 per ml) hade smittan försvunnit helt.
Odlaren bör alltså definitivt inte underskrida säkerhetsgränsen på tre dygn mellan bevattning med ytvatten och skörd av frilandsodling av persilja.
Studien pekar också på vikten av att ha hög hygienisk kvalitet i bevattningsvattnet till frilandsgrönsaker. Kommunalt vatten, grundvatten och regnvatten som har samlats in på ett säkert sätt är oftast av bra kvalitet, medan ytvatten från dammar, bäckar och sjöar lättare kan förorenas av smittämnen.
* EHEC är en aggressiv form av tarmbakterien Escherischia coli. Enterohemorragisk E. coli-infektion kan ge blodiga diarréer.
Läs mer EHEC:s öde på frilandsodlade grönsaker: http://pub-epsilon.slu.se:8080/2464/01/alsanius_e_al_101020.pdf
Text: Nora Adelsköld
Kontakt: Beatrix.Alsanius@slu.se, 040-41 53 36, 076-768 04 96
– Tre av fyra människor vill ha en blandning av öppen och orörd skog att vandra i. Samtidigt kan vi se att fåglarna trivs och fortsätter att häcka i de skogsområden som inte röjs mer än 50 procent, säger Erik Heyman på institutionen för växt- och miljövetenskaper vid Göteborgs universitet.
Eftersom allt fler människor bosätter sig i städer blir stadsnära grönområden allt viktigare. Den biologiska mångfalden är relativt hög i svenska stadsnära skogar, samtidigt som dessa skogsområden är viktiga för rekreation och friluftsliv. För att behålla skogens ekologiska och sociala värden krävs att den sköts på rätt sätt.
Erik Heymans studier baseras storskaliga fältexperiment i fem lövskogsområden vid tre medelstora städer i Västra Götaland: Alingsås, Borås och Skövde. Där genomfördes två olika typer av röjningar; dels en 90-procentig röjning av buskar och sly, dels en 50-procentig röjning som utfördes i ett rutmönster med cirka 50×50 meter stora rutor. De två typerna av röjningar utfördes på 3-5 hektar stora ytor och i varje skogsområde lämnades en yta av motsvarande storlek orörd för att användas som kontrollområde.
– I de områden som röjdes till 90 procent minskade antalet häckande fåglar, medan den 50-procentiga röjningen inte gav några negativa effekter på antalet fåglar. Fåglarnas sökande efter föda hade stor påverkan på småkrypsfaunan i buskskiktet, vilket betyder att en viktig födoresurs för insektsätande fåglar försvinner om buskskiktet röjs bort.
Skogens rekreationsvärden för människor har också undersökts av Erik Heyman. Det skedde dels genom att låta försökspersoner se bilder från de röjda skogsområdena och bedöma dem, dels genom en fältstudie där kameror delades ut till deltagarna som fick i uppgift att ta bilder på de platser som de tyckte bäst respektive sämst om längs en vandringsslinga i skogen.
– Analysen av bilderna visade att både öppna och slutna skogsmiljöer bedömdes positivt, medan spår av skötselåtgärder, skräp och annan synlig mänsklig påverkan uppfattades negativt. Röjning av buskar och mindre träd kan öka skogens rekreationsvärden men bör utföras i begränsade områden för att skapa variation och undvika negativ påverkan på fågellivet. Skogsskötsel, fasta skyltar, soptunnor, bänkar med mera utformas för att smälta in i skogsmiljön i största möjliga utsträckning.
Avhandlingen Management of urban woodlands – effects on bird communities and recreational values försvarades vid en disputation den 27 maj. Handledare: Bengt Gunnarsson.
Länk till avhandlingen: http://hdl.handle.net/2077/25327
Kontakt: Erik Heyman, institutionen för växt- och miljövetenskaper, Göteborgs universitet 031- 7862 986 0730- 55 54 23 erik.heyman@dpes.gu.se”>erik.heyman@dpes.gu.se
Vad som har kommit att kallas för folkböcker är ett antal, företrädesvis, fiktionslitterära verk, som vann en relativt stor popularitet i Europa från 1500-talet till slutet av 1800-talet. De bestod till huvuddelen av äldre medeltida eller antika förlagor, som riddarepos, kärleksäventyr och skämthistorier. Folkböckerna gavs ut i häftade, billiga upplagor – en tidigmodern variant av pocketboken. I Sverige började folkböcker översättas och ges ut i början av 1600-talet. Dessa är idag i princip helt bortglömda och har i liten grad kommit att intressera forskningen.
Rikard Wingård har undersökt de tidiga svenska folkböckerna och deras läsare som fanns främst inom de högre samhällsskikten, men även bland lägre och fattiga.
Inom kyrkan och bland bildade blev folkböckerna redan under 1500-talet utsatta för kritik. Rikard Wingård visar hur den växande kritiken grundade sig i en kristen, skriftspråklig livssyn med ett linjärt, historiskt medvetande, vars estetiska preferenser folkböckerna inte kunde tillgodose.
– Detta läsesätt kallas expansiv läsartstyp och har sedan renässansen kommit att bli den dominerande i västvärlden. Denna läsartstyp strävar efter att uppnå en meningsfull helhet i den lästa texten, en meningsfullhet som i bästa fall inte förverkligas förrän i berättelsens slut.
I motsats till den expansiva läsartstypen verkar istället många av folkböckerna vara gjorda för att locka en annan sorts läsare. Meningsfullhet etableras här redan i början av läsningen och inte i slutet. Denna form kallas för assimilativ läsartstyp och bygger på en existentiell syn som finns i muntliga och traditionella kulturer, där tiden ofta upplevs som cyklisk och upprepningsbar.
Folkböckerna innehåller många olika element som stödjer den assimilativa läsartstypens mål och motverkar den expansivas. Folkböckernas titlar är till exempel ofta mycket långa och uttömmande, och redogör för berättelsens väsentliga händelseförlopp. Ibland finns sammanfattningar av berättelserna innan huvudtexten börjar.
Med hänvisning till de båda läsartstyperna, kan kritiken mot folkböckerna respektive deras popularitet förklaras. Kristendomens och skriftspråklighetens ökande dominanta ställning i samhället ledde till att den assimilativa läsningen, och som en följd även folkböckerna, försvann. Detta är en av Rikard Wingårds slutsatser.
– Sett i ett vidare perspektiv öppnar avhandlingen upp för nya betraktelsesätt av den tidigmoderna periodens mentalitet, reception och läsning. Den skapar ny förståelse för en bortglömd litteratur och får oss att reflektera över modernare tiders läsmönster och vad de grundar sig i.
– Dessa långa titlar och sammanfattningar som avslöjar hela handlingen i förväg känns främmande för oss, men måste på något sätt ha tilltalat dåtidens läsare, säger Rikard Wingård
Mer information: Rikard Wingård, telefon: 0522-64 16 20, e-post: rikard.wingard@lir.gu.se Avhandlingens titel: Att sluta från början. Tidigmodern läsning och folkbokens receptionsestetik.
Avhandlingen kan beställas från bokförlaget Frondes, e-post: frondes@mail.com Abstract finns digitalt publicerat på: http://hdl.handle.net/2077/24698
.
Nu är han här, den virtuella språkläraren Ville. Med hjälp av talteknologi, spel och speciella övningar baserade på lingvistiska och fonetiska kunskaper gör han livet lättare för människor som ska lära sig ett nytt språk.
– Ville är en animerad 3D-modell, ett talande huvud. Han skapar en naturlig miljö för att träna uttal och andra aspekter av språk, säger Preben Wik, forskare på Institutionen för tal, musik och hörsel vid KTH.
Han har precis försvarat sin avhandling ”The virtual language teacher” där Ville ingår. Han förklarar Villes existens med att vi människor är vana vid att prata med människor.
– Om vi ska träna på att prata kan det kännas mer naturligt att prata med en människa – äkta eller virtuell – än att prata med en meny eller knapp, säger Preben Wik.
Hjälper till med uttalet
Ville visar dessutom till exempel hur läpparna formas i vokaler som ”i” och ”y”, och använder huvudrörelser och ögonbryn för att markera visuellt i vilken stavelse betoningen ligger i ord för att underlätta undervisningen. Dessutom tycker studenter som har fått prova på programmet att det bidrar med ett underhållningsvärde. ”It makes things a little bit more fun and less of a serious environment of learning. It makes you more relaxed.” skriver till exempel en student när Ville ska utvärderas.
Tanken är att det i framtiden ska finnas sätt för Ville att mäta och ge återkoppling på alla de vanligaste typerna av uttalsfel, och samtidigt att skapa en inlärningsmiljö som är konstruktiv och underhållande.
– ”Game-based learning” är ett koncept jag tror mycket på. Motivationen för att lära sig ett nytt språk är avgörande för hur bra man lyckas, och där har vi mycket att lära från de som producerar dataspel, säger Preben Wik.
En mänsklig lärare är naturligtvis bättre än en virtuell lärare på många sätt, men den virtuella läraren har också vissa fördelar framför människan. Datorns förmåga att göra miljontals beräkningar per sekund kan användas till att göra exakta mätningar av studentens yttranden, hålla reda på studentens individuella framsteg, och i en aldrig tröttnande eller uppgiven attityd ge konsekvent visuell eller förklarande återkoppling på dennes beräkningar.
Skräddarsydda spel och övningar
– När detta kombineras med kunskaper om vilka meningsbärande fonetiska kontraster som är relevanta i ett nytt språk, samt en samling relevanta spel och övningar skräddarsydda för varje individ, kan den virtuella läraren faktiskt erbjuda något mer än en människa kan, säger Preben Wik.
På språkkurser har man ofta varken tid eller tillräckliga kunskaper till att ge god uttalsträning. Vilka uttalsproblem en person har varierar mellan olika människor baserat på bland annat deras modersmål, och individuell träning med återkoppling på uttalsfel är därför nästan omöjligt att genomföra i ett klassrum med 30 elever.
– Dessutom tycker många nybörjare att det är pinsamt att träna framför andra, säger Preben Wik.
Ville kan redan förklara, analysera och ge återkoppling på flera vanliga uttalssvårigheter, och i och med att han kan erbjuda studenter möjligheten att träna hemma, när det bäst passar studenten, är det inte svårt att se att många tror detta öppnar upp för nya sätt och möjligheter att tillägna sig språk.
Norrmännen har nappat på Prebens program och en norsk version av Ville utvecklas just nu i samarbete med NTNU i Trondheim. I den norska versionen ska både välutbildade och analfabeter kunna få hjälp med språket.
– Norrmännen har ju pengar, säger Preben Wik med ett leende. Samtidigt påpekar han att en satsning från till exempel Migrationsverket på uttalsträning med hjälp av Ville, skulle kunna bidra till ökad integration även i Sverige.
Läs avhandlingen:
Den virtuella språkläraren finns att ladda ner/läsa på Digitala vetenskapliga arkivet, DIVA.
För mer information, kontakta Preben Wik på 08 – 790 62 93 eller preben@speech.kth.se.
Enterokocker förekommer naturligt i djurs och människors tarmflora. Normalt är dessa bakterier ganska harmlösa, men de har blivit en allt vanligare orsak till sjukhusförvärvade infektioner. Ett särskilt bekymmer är de enterokocker som utvecklat resistens mot vankomycin, ett viktigt antibiotikum inom intensivvården.
Under början av 2000-talet ökade förekomsten av vankomycinresistenta enterokocker (VRE) hos svenska slaktkycklingar, trots att varken vankomycin eller liknande antibiotika används i uppfödningen. Oskar Nilsson har i sitt doktorsarbete utrett bakgrunden till denna ökning, liksom förutsättningarna att minska förekomsten av VRE. För även om kycklingarna inte blir sjuka av VRE är det oönskat att de bär på dem, eftersom VRE kan spridas via livsmedel och eventuellt påverka läget i sjukvården.
Arbetet har visat att de varianter av VRE som finns bland svenska slaktkycklingar inte hör till dem som är vanligast hos människor i Sverige. Dessutom visade det sig att ökningen av VRE hos svensk slaktkyckling beror på att en enskild klon har spridit sig inom produktionen. Hur denna spridning gått till och vad som ger just denna klon fördelar jämfört med andra är dock inte känt.
I avhandlingsarbetet upptäcktes att nedsatt känslighet för ionoforen narasin, som ges till slaktkycklingar för att förebygga tarminfektioner med koccidier, kan föras över mellan enterokocker tillsammans med resistens mot vankomycin. Troligen sitter de gener som ger de båda egenskaperna nära varandra i enterokockernas arvsmassa. Därmed skulle användningen av narasin eventuellt kunna bidra till att både den minskade känsligheten för narasin och resistensen mot vankomycin blir kvar i enterokockerna. Men att så är fallet är ännu inte visat.
Oskar Nilssons undersökningar hos olika slaktkycklingproducenter visar också att det är mycket svårt att bli av med VRE från gårdarna. Trots att kycklingstallarna rengjordes fanns smittan kvar och kunde kolonisera nästa omgång kycklingar. Mängden VRE som finns kvar, och andelen kycklingar som bar på VRE skilde sig dock mellan gårdarna, vilket tyder på att förekomsten av VRE kan minskas.
Ett praktiskt desinficeringsförsök bekräftade att förekomsten av VRE bör kunna minskas i svensk slaktkycklingproduktion. En desinficeringsmetod som kombinerar het vattenånga och formalin visade sig ha större effekt mot VRE än de metoder som normalt används idag.
– Kanske går det till och med att helt få bort dem, säger Oskar Nilsson.
———————————————————–
Veterinär Oskar Nilsson, institutionen för kliniska vetenskaper, SLU, försvarar sin avhandling Vancomycin resistant enterococci in Swedish broilers: Emergence, epidemiology and elimination.
Mer information: Oskar Nilsson, 018-67 44 92, Oskar.Nilsson@sva.se
Arbetet har genomförts i ett samarbete mellan SLU och Statens veterinärmedicinska anstalt (SVA).
Länk till avhandlingen (pdf): http://pub.epsilon.slu.se/8125/
http://www.sva.se/sv/navigera/Djurhalsa/Antibiotikaresistens/Anmalningspliktig-resistens/VRE/
Idag finns tre möjliga vägar in till högskolestudier – betyg, högskoleprov och reell kompetens. Hur olika lärosäten värderar den sistnämnda kan få stora konsekvenser för individens framtida yrkesliv.
Umeåforskaren Tova Stenlund har undersökt kvaliteten i en speciell procedur som används vid bedömningen för att antas till, och tillgodoräknas sig poäng i, yrkeslärarutbildningen. Studierna genomfördes under åren 2008–2010, och baseras på data från cirka 600 ansökningar till åtta olika universitet.
Till att börja med visar Tova Stenlund att det är stora skillnader i administrationen av bedömningen, exempelvis har de sökande fått olika mycket hjälp för att beskriva sin reella kompetens. Det finns heller ingen insyn i bedömningsprocessen, som många sökande upplever som orättvis och opålitlig.
Dessutom överensstämmer inte utlåtanden från olika yrkesexperter, som ska bedöma den yrkesmässiga kompetensen. Tova Stenlund anser därför att resultatet av bedömningen kan bli olika beroende på vem som anlitas som expert.
Hon menar också att universiteten hanterar antagningsbesluten på olika sätt, bland annat i vilken utsträckning de följer yrkesexperternas bedömning, något som ifrågasätter trovärdigheten i besluten.
Att bedöma reell kompetens handlar om hur människors kompetens, oavsett om det är formell (exempelvis utbildning) eller informell (exempelvis yrkeskompetens), kan identifieras, värderas och erkännas (kallas ofta validering). Inom högre utbildning används bedömning av reell kompetens för antagning och tillgodoräknande i kurs eller program.
Fakta om disputationen
Onsdagen den 1 juni försvarar Tova Stenlund, institutionen för tillämpad utbildningsvetenskap, Umeå universitet, sin avhandling med titeln As valid as it can be? Assessment of prior learning in higher education. Svensk titel: Validitet i bedömning av reell kompetens inom högre utbildning. Disputationen äger rum kl. 10.00 i hörsal 1031 i Norra Beteendevetarhuset.
Läs hela eller delar av avhandlingen
Kontaktuppgifter
Tova Stenlund,
institutionen för tillämpad utbildningsvetenskap, Umeå universitet,
Tel: 090-786 6909, 070-62 88 704. E-post: tova.stenlund@edusci.umu.se
43 000 hästars resultat på tävling inom hoppning, dressyr och fälttävlan utgör underlag för en licentiatavhandling vid SLU.
Husdjursagronom Åsa Braam, institutionen för husdjursgenetik vid SLU, har studerat om antal år i tävling också är ett mått på hållbarhet hos hästar.
I avelsmålet för den svenska varmblodiga hästen står det att man ska producera hästar med en bra exteriör och som kan vara internationellt konkurrenskraftiga som dressyr- eller hopphästar. Även hållbarhet är ett avelsmål men det har man tidigare inte skattat avelsvärdet för.
–Mina studier visar att de hästar som tävlat med framgång i flera discipliner före sex års ålder och därmed fått en varierad träning som unga visar större hållbarhet. Dessa hästar har i snitt tävlat två år längre än övriga, säger Åsa Braam.
Hon kan även konstatera att arvet, det vill säga hästens härstamning, är viktigare för hopphästar än för dressyrhästar. Generellt är arvbarheten för antal år i tävling ganska låg (0,04-0,12) men det genetiska sambandet för antal år i tävling och hoppegenskaper är 0,65-0,69.
Trots den låga arvbarheten tycker Åsa Braam att man absolut bör väga in tävlingskarriären i bedömningen inom aveln, men det bör delas upp i olika discipliner för att ge en rättvis bild. Anledningen är att hopphästar oftast inleder sin tävlingskarriär när de är relativt unga och gör fler starter under livet än till exempel dressyr- och fälttävlanshästar.
–Därför bör avelsvärden för antal år i tävling skattas var för sig för de enskilda disciplinerna, säger Åsa Braam.
Bättre djurskydd
Det finns flera skäl att det bör bedrivas avelsarbete för hållbarhet. Bland annat för ett bättre djurskydd då skador och sjukdomar leder till ett lidande för de drabbade hästarna. Ett annat skäl är ekonomi eftersom det görs stora investeringar i hästar och kostnader för veterinärbehandlingar vid skador kan bli stora.
Syftet med Åsa Braams studier var att undersöka om den redan befintliga tävlingsstatistiken kan användas för att skatta avelsvärden för hållbarhet genom att studera antal aktiva år i tävling. Via Svenska Ridsportförbundet, som administrerar tävlingar inom ridsport, fick hon tillgång till en stor mängd data.
Åsa Braams avhandling är baserad på tävlingsresultat från regional klass och upp till elitnivå för 43 000 hästar födda under åren 1967-2004 med tävlingsresultat från 1971-2009.
Hästarna har delats upp i tre grupper: Valacker (kastrerade hingstar) som tävlat färdigt (17 000 hästar), valacker som fortfarande är aktiva (25 000 hästar) och samtliga hästar (ston, hingstar och valacker, 43 000 hästar). I den sistnämnda gruppen finns både hästar som tävlar aktivt och hästar som avslutat sin tävlingskarriär.
Att ston och hingstar har färre antal aktiva tävlingsår beror inte på sämre förmåga utan på att de även verkat inom hästaveln.
–De hästar som tävlat längst har 18 aktiva år bakom sig, vilket är ganska imponerande, tycker Åsa Braam.
Avhandlingen ”Breeding for durable riding horses using competition statistics” är ännu en i raden från institutionen för husdjursgenetik, SLU, som har koppling till avelsarbete för svenska ridhästar.
Åsa Braam presenterar sin licentiatavhandling den 30 maj vid SLU i Uppsala.
För mer information: Åsa Braam asa.braam@slu.se 0733- 693940
Svensk Dagfjärilsövervakning är ett nationellt övervakningsprogram som koordineras av Lunds universitet på uppdrag av Naturvårdsverket. Projektet startade förra året och ger nu ut sin första årsrapport om fjärilsläget.
– Tack vare ett nätverk av frivilliga fjärilsobservatörer kan vi få veta inte bara hur det går för våra fjärilar utan även hur det går för den biologiska mångfalden i vårt land, säger projektledaren Lars Pettersson, forskare på Biologiska institutionen vid Lunds universitet.
Han förklarar att dagfjärilar de senaste åren alltmer har uppmärksammats som värdefulla indikatorer på miljötillståndet i ett område och även på miljöförändringar i vid bemärkelse. Fjärilarnas snabba generationstid, höga reproduktionsförmåga och klimatkänslighet gör dem till utmärkta exempel på en djurgrupp som kan förväntas svara snabbt på olika aspekter av en föränderlig miljö. I Europa finns nu nationella övervakningsprogram i 14 länder med ytterligare fem länder, bland annat Danmark och Norge, på väg att ansluta sig.
Antalet rapportörer under det svenska premiäråret har varit 117 personer. Projektet Svensk Dagfjärilsövervakning har räknat in totalt sett närmare 30 000 fjärilsindivider av 83 arter. Inför fjärilsprojektets första säsong förra året hoppades Lars Pettersson kunna nå ett mål om 30 inventerade slingor i landet. Det visade sig att intresset var väsentligt mycket större än så. Första årets övervakning resulterade i rapporter från 59 slingor och 109 punktlokaler, nära sex gånger fler lokaler än han hade vågat hoppas på.
Med enbart en säsongs data är det ännu för tidigt att uttala sig om trender bland landets olika arter. Lars Pettersson konstaterar dock att vissa fjärilar hade ett anmärkningsvärt gott år 2010. Flera spännande fynd finns i Svensk Dagfjärilsövervaknings årsrapport för 2010 som bland annat visar kartor, flygtider och vädret för det gångna fjärilsåret.
Svensk Dagfjärilsövervakning drivs som ett samarbete mellan Sveriges Entomologiska Förening, Naturvårdsverket, Lunds universitet, Sveriges Lantbruksuniversitet och Länsstyrelserna.
Kontaktinformation
För mer information, kontakta:
Lars Pettersson, Biologiska institutionen, Lunds universitet
Tel: 046-222 3818
Mobil: 070-611 6345
E-post: lars.pettersson@biol.lu.se
Kronisk hjärtklaffsdegeneration är den vanligaste hjärtsjukdomen hos hund. Den drabbar framför allt hundar av små till medelstora raser och de flesta insjuknar från medelåldern och uppåt.
Hundar med kronisk hjärtklaffsdegeneration kan ha sjukdomen under flera år utan att det märks, men när hjärtat inte längre klarar av att kompensera för otätheten drabbas hundarna av hjärtsvikt.
–Sjukdomen leder till att hjärtklaffen mellan vänster förmak och kammare förändras i struktur och får ett onormalt rörelsemönster, säger Ingrid Ljungvall, institutionen för kliniska vetenskaper vid SLU.
–Eftersom klaffen inte längre kan sluta tätt börjar blod läcka tillbaka upp i förmaket när hjärtat dras ihop, istället för att enbart pumpas ut i stora kroppspulsådern.
Ökad volym
För att kompensera klaffläckaget ökar volymen i vänster förmak och kammare, liksom vänster kammares muskelmassa. I avhandlingen beskrivs hur vänster kammare förändras hos hundar med olika långt framskriden kronisk hjärtklaffsdegeneration.
För första gången har modern ”real-time” tredimensionell ultraljudsteknik använts för att utvärdera vänster kammares volym och form hos hundar.
Redan på ett tidigt stadium av sjukdomsutvecklingen kunde en liten ökning av vänster kammares volym ses, men först vid långt gången sjukdom syntes en påtaglig ökning av volymen. Vänster kammare får dessutom en mer rundad form hos hundar med långt gången sjukdom.
Känsligare än örat
I samband med klaffläckaget uppstår turbulens i blodet i vilket ger upphov till ett blåsljud. Traditionellt upptäcks detta med hjälp av stetoskop vid undersökning.
Ingrid Ljungvall har använt digital analys av blåsljud och hjärtljud för att undersöka förändringar i blåsljudets och hjärttonernas karaktär. Digital signalanalys kan registrera förändringar i hjärtat som mänsklig hörsel inte klarar. Denna typ av analys har aldrig tidigare använts på något djurslag, inklusive människor, med kronisk hjärtklaffsdegeneration.
Den digitala tekniken visade att hundar med kraftigt klaffläckage hade blåsljud med högre frekvens, som pågick längre och var mer komplexa jämfört med hos hundar som hade mildare klaffläckage. Även hjärttonernas karaktär påverkades av graden av läckage från hjärtklaffarna.
Biomarkörer ger besked
Ingrid Ljungvall undersökte även olika substanser i blodet som frisätts när det sker förändringar i hjärtats volym och vikt. Dessa substanser, bland andra cardiac troponin I, kan fungera som biologiska markörer och därmed ge svar på om det finns en sjukdom i hjärtat.
Avhandlingen visar resultat som ökar kunskapen om de komplexa förändringar som sker i hjärtat hos hundar med kronisk hjärtklaffsdegeneration.
–Min förhoppning är att kunskapen kan bidra till bättre omhändertagande av hjärtsjuka hundar i framtiden, säger Ingrid Ljungvall.
Veterinär Ingrid Ljungvall försvarar sin avhandling ”The Left Ventricle in Dogs with Myxomatous Mitral Valve Disease. Remodeling and Overall Performance” den 27 maj 2011 vid SLU.
Kontaktinformation
För mer information: Ingrid Ljungvall ingrid.ljungvall@slu.se 018-67 13 38, 0709532488
Övervikt och insulinresistens innebär större risk för fettlever än man hittills trott, visar en studie vid Linköpings universitet som publicerats i tidskriften Annals of Medicine.
Att alkohol kan orsaka fettlever är känt sedan länge. Senare forskning har dessutom visat att fettlever också kan orsakas av övervikt och insulinresistens, som i sin tur har ett starkt samband med diabetes, högt blodtryck och hjärt-kärlsjukdom.
Hittills har det ansetts vara tillräckligt med drygt ett halvt glas vin om dagen för kvinnor och ett glas för män för att orsaka fettlever. Därför har många personer med fettlever uppmanats att avstå helt från alkohol. Om leversjukdomen ändå inte blivit bättre har läkarna utgått från att patienten trotsat läkarnas råd och ändå druckit alkohol.
De bägge forskarna Fredrik Nyström och Stergios Kechagias vid Linköpings universitet visar nu att små mängder alkohol dagligen inte orsakar fettlever. I deras studie deltog 44 personer som endera avstod helt från alkohol eller drack ett glas rödvin om dagen för kvinnor och två glas om dagen för män. Före och efter försöket undersöktes försökspersonerna med blodprover och genom att mäta fettinnehållet i levern med magnetkamera.
– Det visade sig att mängden fett i levern berodde på fetma och insulinresistens och inte påverkades av om försökspersonerna druckit alkohol eller inte. Efter tre månader hade ingen av dem utvecklat fettlever eller förhöjda levervärden, berättar Stergios Kechagias som är leverspecialist och docent vid LiU.
Dessutom minskade det farliga LDL-kolesterolet med 16 procent hos dem som drack rödvin jämfört med dem som inte drack någon alkohol alls.
– Det finns ett starkt samband mellan måttligt intag av alkohol och minskad risk för hjärt-kärlsjukdom, konstaterar Fredrik Nyström, professor i internmedicin vid LiU.
Fettlever kan leda till skrumplever och är den vanligaste leversjukdomen i västvärlden. Ungefär var fjärde svensk har fettlever.
Annals Medicine: http://informahealthcare.com/
http://www.ncbi.nlm.nih.gov/pubmed/21599573
Kontaktinformation
För mer information, kontakta:
Fredrik Nyström, 0736-569303
Stergios Kechagias, 070-3992931
Den vanligaste formen av grön starr, så kallad öppenvinkelglaukom, är en sjukdom som drabbat fler än 16 miljoner människor i världen. Synnervens nervfiberlager förtvinar långsamt, vilket leder till försämring av vidvinkelseendet och så småningom även till en allvarlig synskada.
Tidigare har man trott att grön starr orsakats av förhöjt tryck i ögat. Men nu har Peter Söderkvist och Mounira Hmani-Aifa vid Hälsouniversitet i Linköping, i ett samarbete med tunisiska och amerikanska forskare, kunnat identifiera den sjukdomsalstrande genen PRSS56, som är ett serin protease (det vill säga ett enzym som klyver andra proteiner vid aminosyran serin). Det är dock fortfarande okänt vilket (a) proteiner som är substrat för PRSS56.
Man har undersökt tunisiska familjer som drabbats av såväl grön starr som mikroftalmi, förkrympta ögonglober, och i det arbetet lyckats identifiera den gen som muterats och orsakat sjukdomen. Den amerikanska forskargruppen som deltar i samarbetet har också muterat genen i möss och fått liknande effekter.
Resultatet har kommit fram som en del i ett bilateralt samarbete mellan Centre for Biotechnology i Sfax, Tunisien och Hälsouniversitetet i Linköping, ett samarbete som handlar om just forskning kring familjer med genetiska sjukdomar.
Projektet stöds av såväl Vetenskapsrådet som SIDA.
Läs artikeln i Nature Genetics [Ref 1]
Kontaktinformation
För mer information kontakta:
Peter Söderkvist
+46-010-1031708
peter.soderkvist@liu.se
Lena Fridlund har i sin avhandling undersökt hur grundskolan i praktiken hanterar sitt uppdrag att vara ”en skola för alla” med en inkluderande och interkulturell intention. Hon har gjort det med fokus på svenskämnet där en del elever, tvärt emot det inkluderande förhållningssättet, undervisas i ett eget svenskämne med egen kursplan, eller i förberedelseklasser.
– Lärare och rektorer är satta på uppdraget att bidra till och underlätta integration med hjälp av ett eget svenskämne för vissa elever. Det är ett uppdrag som flera av de verksamma i skolan beskriver som ett dilemma och en ”mission impossible”, säger hon.
Idag har cirka 20 procent av grundskolans elever en annan språklig och kulturell bakgrund än den svenska. Under läsåret 2008/2009 undervisades nästan 70 000 elever i svenska som andraspråk. Vidare undervisades ett stort antal elever med annan bakgrund än den svenska i vad som benämns förberedelse- eller introduktionsklasser.
Ämnet svenska som andraspråk etablerades i mitten av 1990-talet. Tidigare hade ämnet praktiserats i form av bland annat stödundervisning, vilket ansågs bidra till att ämnet hade låg status. Ett självständigt ämne med egen kursplan ansågs därför vara en nödvändighet för att höja ämnets status. I realiteten är de båda svenskämnenas kursplaner i stort sett likartat formulerade.
Mångfald bra för lärande
I omsorg om eleverna gör lärare och rektorer sitt bästa för att legitimera den andraspråksundervisning som styrdokumenten föreskriver. De gör det medan samma elever i skolans övriga ämnen istället undervisas tillsammans med övriga elever. Där gäller alltså den inkluderande principen, där mångfald ses som berikande för allas lärande.
– Det är i förordningstexter, läroplaner och kursplaner som de institutionella villkoren skapas. Men styrdokumentens formuleringar är såväl otydliga som motsägelsefulla, varför det är svårt för lärare och rektorer att motivera uppdelningen av elever, säger Lena Fridlund.
I hennes studie försöker lärare och rektorer motivera undervisningen i termer av elevernas annorlunda beteende, deras särskilda behov av lugn och ro och deras behov av enklare undervisning.
Lärarna i svenska som andraspråk och i förberedelseklasser, vars uppdrag det är att bidra till integration med hjälp av ett eget svenskämne och förberedelseklassundervisning för vissa elever, verkar även dessa ha svårt att motivera den uppdelade undervisningen med språkutvecklingsargument.
– På den internationella forskningsarenan kritiseras en uppdelning av elever mot bakgrund av deras olikheter inom språkutvecklingsområdet i betydligt större utsträckning än vad som görs i Sverige, säger Lena Fridlund, som själv arbetat både som specialpedagog och med svenska som andraspråk.
Läs avhandlingen
”Interkulturell undervisning — ett pedagogiskt dilemma. Talet om undervisning i svenska som andraspråk och i förberedelseklasser” finns på Gupea.
Kontaktinformation
För mer information:
Lena Fridlund, telefon 031-7862460, 0706-560438,
epost: lena.fridlund@ped.gu.se
Lena Fridlund lägger fram sin avhandling ”Interkulturell undervisning – ett pedagogiskt dilemma. Talet om undervisning i svenska som andraspråk och i förberedelseklasser” vid institutionen för pedagogik och specialpedagogik, Göteborgs Universitet.
Tid: fredag 3 juni, kl 13.15,
Plats: Kjell Härnqvistsalen, Pedagogen Hus A, källarplan, Västra Hamngatan 25, Göteborg.
