– Isländskt 1300-tal har länge varit en förbisedd tid i den isländska historieskrivningen vilket är förvånande. Men den är minst lika viktig som den betydligt mer uppmärksammade och utforskade så kallade fristatsperioden (ca 930–1262/64) när Island var självständigt, i synnerhet med tanke på landets statsbildningsprocess, säger avhandlingens författare Sigríður Beck.
Innan Island blev norskt bestod landet av ett antal mäktiga hövdingedömen som stred om makten. Sigríður Beck har studerat hur den isländska makteliten förändrades i samband med att ön blev en del av Norge och nya ämbeten och en ny förvaltning infördes. Hon visar hur en aristokrati skapades i och med att kungen tillsatte ämbetsmän som skulle se till att landet förvaltades under norsk lag.
– Före kungamaktens etablerande fanns alltså en hövdingaklass som grundade sin makt på både personer och territorier, men genom kungamaktens övertagande byttes hövdingklassen ut mot en annan elit – en aristokrati.
Sigríður Becks forskning visar att aristokratin kom att ugöras av två olika grupper. Dels rika bönder som tack vare sin ekonomi blev en del av den nya tjänstearistokratin, dels delar av den gamla eliten som lyckades stanna kvar vid makten genom att anpassa sig till den nya situationen. Den isländska aristokratin bestod alltså av en blandning av gammalt och nytt.
Islands historiska utveckling har gärna setts som en särisländsk angelägenhet. Men en av Sigríður Becks slutsatser är att skapandet av en isländsk aristokrati inte nämnvärt skiljer sig från den aristokrati som uppstod i övriga Europa. Den isländska aristokratin blev dock aldrig mer än en lokal aristokrati, utan större möjlighet eller vilja att knyta sig till den norska riksaristokratin.
Men det var inte bara en ny politisk struktur som etablerades på Island utan även en ny ekonomisk struktur. Den nya ekonomin byggde i högre grad på jordegendomar och möjligheten att arrendera ut jord och skaffa sig rikedomar genom fiske.
– Denna utveckling bidrog till en större hierarkisering i samhället där de rika blev allt rikare på bekostnad av den övriga befolkningen, säger Sigríður Beck.
Kontaktinformation
Mer information:
Sigríður Beck, telefon: 031-786 1108, e-post: sigridur.beck@history.gu.se
Avhandlingens titel: I kungens frånvaro. Den isländska aristokratins formering på Island 1271–1387
Tid och plats för disputation: fredagen den 13 maj kl. 10.00, Lilla hörsalen, Humanisten, Renströmsgatan 6, Göteborg
Fakultetsopponent: Professor Már Jónsson
Avhandlingen kan beställas från författaren.
Den finns även digitalt publicerad på: http://hdl.handle.net/2077/24619
Enligt de resultat som forskargruppen publicerar i Science är en liten grupp gener lokaliserade inuti cellens kraftstation, mitokondrien, kritiska ledtrådar till lösningen av gåtan om manlig infertilitet.
De flesta gener utsätts för en rigorös kontrollprocess som förhindrar skadliga mutationer från att fritt kunna ackumuleras i generna hos olika arter. Om elaka mutationer uppkommer har individen som bär på dessa ofta svårt att föröka sig och överleva och på det sättet hålls mutationer på en låg nivå i den generella populationen. Denna noggranna kontrollprocess fungerar bra för de flesta av våra gener men har en benägenhet att kollapsa när det handlar om gener som finns lokaliserade inuti cellens mitokondrie.
Mitokondriska gener är annorlunda eftersom det bara förs vidare från mor till barn. Detta till synes enkla faktum får enorma konsekvenser för män. Det betyder att mutationer i mitokondrien kan ta sig förbi kvalitetskontrollerna obemärkt och ackumuleras i höga koncentrationer om dessa mutationer är skadliga för män men inte för kvinnor. Detta beror på att all screening av mitokondriska mutationer görs i kvinnor på grund av ärftligheten på mödernet.
– Från ett evolutionärt perspektiv visar dessa resultat tydligt att kön spelar roll för gener. Med andra ord betyder det att variationen i den genetiska koden kan få dramatiskt olika effekter för män och kvinnor. Det här är inget som forskare inom sjukdomars genetik tagit särskilt stor hänsyn till. Resultaten visar också att vi behöver studera variationen i mitokondriens genetiska kod mer detaljerat om vi ska få en bättre förståelse för infertilitet, säger Ted Morrow.
Damian Dowling vid Monash University, Australien, tillsammans med Paolo Innocenti och Ted Morrow vid Uppsala universitet presenterar starka bevis för denna process hos bananflugor. Forskarna visar att uppsättningen av mitokondriska gener som en individ har får stort genomslag i uttrycket hos ungefär tio procent av alla andra gener inuti hanar, men ingen effekt alls hos honor. Det är slående att de gener som påverkas mest hos hanar uttrycks nästan enbart i de deras fortplantningsorgan.
Forskningens resultat antyder att mitokondrien oavsiktligt har utvecklats till att vara till nackdel för män men till fördel för kvinnor, som en biprodukt av överföringen på mödernet.
Mycket av vetenskapen kring infertilitet förblir oförklarad. Medan läkare har en viss kunskap om att vissa mitokondriska mutationer kan orsaka manlig infertilitet antyder den evolutionära process som forskarna nu avslöjar att mitokondrien mycket väl kan hysa väldigt många oidentifierade mutationer som alla skulle kunna bidra till problemet med manlig infertilitet. Dessa nya resultat kan fungera som en karta att använda när vi letar efter dessa mutationer.
För mer information, kontakta Ted Morrow, tel: 070-2353141, 018-471 2676, e-post: ted.morrow@ebc.uu.se
Läs artikeln i Science: “Experimental Evidence Supports a Sex-Specific Selective Sieve in Mitochondrial Genome Evolution” Paolo Innocenti,Edward H. Morrow,and Damian K. Dowling
Science 13 May 2011: Vol. 332 no. 6031 pp. 845-848,DOI: 10.1126/science.1201157
– I dag desinficeras hela kroppen inför operationen och patienterna får antibiotika i förebyggande syfte. Men det slår ut den normala bakteriefloran, som ger ett visst skydd, och då kanske risken i själva verket ökar för att bli infekterad av de bakterier som finns i sjukhusmiljön, som dessutom är mer resistenta, säger Bengt Hellmark, biomedicinsk forskare som snart lägger fram en doktorsavhandling i medicinsk vetenskap vid Örebro universitet.
Allt fler människor får inopererade ledproteser i knä eller höft, i takt med den stigande ålderskurvan i samhället. För det stora flertalet leder det till en ökad livskvalitet, men varje år drabbas några hundra patienter av infektioner.
Orsakas av hudbakterier
För den som drabbas innebär det svåra smärtor, upprepade operationer, långvarigt sängliggande och omfattande antibiotikabehandling. Ibland leder infektionen till så stora skador att det inte går att sätta in en ny protes, och i värsta fall kan det krävas amputation. En ledprotesinfektion innebär dessutom stora kostnader för samhället, uppemot en miljon kronor per patient.
De bakterier som orsakar infektionerna är en sorts hudbakterier (Staphylococcus epidermidis), som det finns hundratals olika stammar av. På huden gör de nytta och bidrar till kroppens försvarssystem, men om de kommer in i kroppen kan vissa av dem i stället bli skadliga. Därför har man trott att det helt enkelt är patienternas egna hudbakterier som ger upphov till infekterade proteser.
Oväntat resultat
– Det var med den utgångspunkten som jag började min forskning, för att försöka förstå varför bakterierna förvandlas från att vara nyttiga på huden till att orsaka svåra infektioner. Men resultaten stämde inte med den rådande uppfattningen, utan pekade mot ett annat ursprung än patienterna själva.
En analys av prover från drygt 60 patienter avslöjade att det framförallt är två typer av S. epidermidis som orsakar ledprotesinfektionerna, och en av dem fanns överhuvudtaget inte hos de friska personer som ingick i studien.
– Dessutom är dessa båda typer mycket mer resistenta mot antibiotika än de som normalt finns på huden, vilket också tyder på de kommer från sjukhusmiljön. Det innebär tyvärr att det kan vara svårt att hitta en lämplig antibiotikabehandling.
Bengt Hellmark arbetar som biomedicinsk analytiker vid Universitetssjukhusets mikrobiologiska laboratorium och lägger fram sin avhandling fredag 13 maj.
Kontaktinformation
För mer information, kontakta Bengt Hellmark, 019-602 11 34 eller 070-367 45 55.
Varje år påverkas flera hundra tusen människor i Europa av skador på nervsystemet. Ryggmärgskador medför förlamningseffekter på kroppen beroende på var skadan sitter, och det finns idag ingen effektiv behandling av ryggmärgsskador där nervtrådar har gått av. Perifera nervskador i axel, underarm eller hand läker till viss del spontant, men vid skador där nervvävnad har förstörts uppstår ett gap.
I dessa fall måste en brygga användas för att vägleda de nervtrådar som växer ut igen så att de kan hitta rätt och återge funktionen i målorganen. Vid dagens behandling offras ofta ”mindre viktiga” nerver hos patienten för att de ska kunna användas som bryggor. Detta har dock sidoeffekter. Det mest optimala vore att konstruera bryggan biosyntetiskt och därmed undvika sidoeffekterna.
Poly-ß-hydroxybutyrate (PHB) är ett biosyntetiskt material som kan brytas ned av kroppen. Det är inte giftigt och har långa fibrer som kan guida återväxande nervfibrer. Dock växer inte nervfibrer in i bryggan efter ryggmärgsskada i råtta, men det kan övervinnas med hjälp av transplantation av Schwann-celler [Ref 2] eller differentierade stamceller från benmärg.
Nervfibrerna växer dock inte in över hela bryggan och in i den andra sidan av ryggmärgen. Detta innebär att ingen återkoppling av målorgan sker. Problemet är välkänt vid ryggmärgskador och är bland annat starkt relaterat till den ärrbildning som uppstår runt skadeområdet. PHB används också för att överbrygga nervvskador i det perifera nervsystemet. I detta fall kan PHB utan celler leda återväxande nervfibrer över gapet och in i den bortre änden, men återväxtens hastighet ökar markant med celltransplantation.
En utmaning vid celltransplantation är behovet att kunna följa cellernas förflyttning, morfologi och överlevnad. Detta kan dock göras med hjälp av inmärkning med flourescerande substanser som FastBlue, BrdU och GFP. Teknikerna för infärgning kan skilja sig åt markant både vad gäller tid, mängden arbete och vilken celltyp det gäller. Olika tekniker och infärgningsämnen har sina egna styrkor och svagheter. Detta bör beaktas, både vid planeringen av försöket och vid utvärderingen av resultaten.
I blodet finns ett ämne som är med och bildar sårskorpor, fibrinogen. Detta ämne används som bryggmaterial för att sammankoppla två nervändar efter en perifer nervskada. En brygga av fibrin lyckades återkoppla nervändar över ett gap på 10 mm inom fyra veckor i råtta. Jämfört med bryggor av råttans egna nervvävnad visade sig fibrinbryggan ge liknande resultat när målorgan och axontäthet i nerven studerades. Den ger dock bara halva antalet nervceller som växte över fibrinbryggan. Resultaten för fibrinbryggan försämrades också när nervgapet ökade till 20 mm. Detta visar hur viktigt det är med residerande nervceller, som finns i nervvävnad som används som bryggor, och vad celltransplantation kan bidra med till resultatet av en behandling.
PHB och fibrin kan användas som material till att tillverka bryggor som kan användas för att överbrygga nervgap. Parametrar som påverkar slutresultatet av bryggbygget är celltransplanation, tillväxtfaktorer och extracellulära molekyler.
För mer information, kontakta gärna Jonas Pettersson, doktorand vid Institutionen för integrativ medicinsk biologi, anatomi, Umeå universitet på
telefon 090-786 60 60
mobiltelefon 073-572 92 99
e-post jonas.pettersson@anatomy.umu.se
Torsdag 19 maj försvarar Jonas Pettersson, Institutionen för integrativ medicinsk biologi, sin avhandling med titeln Biosynthetic conduits and cell transplantation for neural repair (Svensk titel: Biosyntetiska transplantat och celltransplantation vid nervkirurgi).
Disputationen äger rum klockan 13.00 i sal BiA201, Biologihuset, Umeå universitet. Fakultetsopponent är professor Lars B. Dahlin, Lunds universitet, Universitetssjukhuset i Malmö.
Avhandlingen är elektroniskt publicerad här.
– Överallt, även bland forskare, förutsätter man att samverkan alltid leder till något positivt, säger Susanna Johansson. Själv hävdar hon inte motsatsen, men menar att man måste vara medveten om hur olika parter kan påverkas när de får nya samarbetspartners.
Som fallstudie har hon använt sig av den myndighetssamverkan som går under namnet Barnahus. Här ska bl.a. polis, åklagare och socialtjänst samarbeta kring utredningar av misstänkta brott mot barn. För denna samverkan finns två mål; dels att rättsprocessen ska effektiviseras och leda till ökad lagföring, dels att stöd- och behandlingsinsatser ska förbättras genom att hela processen blir mer barnanpassad. Problemet är att de här två målen inte alltid är förenliga:
– I fallet Barnahus blir det tydligt att det är myndigheter med två helt olika synsätt som ska samverka, säger Susanna Johansson. Medan polis och åklagare blickar bakåt och behöver utreda frågor om ett brott har begåtts och vem som var förövare, så blickar socialtjänsten framåt och har barnets framtid som huvudmål. Här uppstår en spänning mellan vilket synsätt som ska få tolkningsföreträde.
Analysen av maktspelen mellan myndigheterna i Barnahus visade att det oftast är polis och åklagare som drar det längsta strået. Även om det är Socialtjänsten som har huvudansvaret för barnets välmående och den sociala utredningen så viker man sig och ger den straffrättsliga logiken tolkningsföreträde. De låter sig påverkas av polis och åklagares prioriteringar och ger avkall på sina egna. Det kan exempelvis handla om när i processen man informerar vårdnadshavare eller i vilken turordning de olika myndigheternas insatser ska ske.
– Det finns ett inneboende dilemma i samverkan eftersom man å ena sidan ska samarbeta över gränserna och å andra sidan upprätthålla gränserna och sin egen professionella roll, säger Susanna Johansson.
Susanna Johansson har undersökt hur det går till när stora statliga myndigheter genomgår en förändring. Ett intressant fenomen, tycker hon, är att samverkan som organisationsform sprider sig i samhället även om forskning och utvärderingar pekar på osäkra resultat och oavsiktliga följder. Just detta gäller även för Barnahus; trots svårigheter att uppnå mätbara resultat så sprider sig samverkansformen som en löpeld bland svenska kommuner och även utanför rikets gränser.
– Det hänger samman med att vissa organisationsformer blir på modet och får en legitimerande funktion. Samverkan betraktas t.ex. som lösningen på en mängd välfärdsproblem utan att man egentligen har kunnat påvisa effekterna. En och samma organisationsidé kan också leda till mycket olika praktiker då idén implementeras lokalt. Det får givetvis också skilda konsekvenser för dem samverkan berör, säger Susanna Johansson.
Kontaktinformation
Susanna Johansson har skrivit avhandlingen Rätt, makt och institutionell förändring. En kritisk analys av myndigheters samverkan i barnahus. Hon nås på telefonnummer 046-2228838, 0737-271767.
Mineral är naturliga kemiska föreningar eller grundämnen med en väldefinierad sammansättning och kristallstruktur, vilka bildats genom geologiska processer. De är byggstenarna som sedan tillsammans bildar bergarter, och är därmed också byggstenarna för de fasta planeterna. Därutöver utgör mineral alla de malmer som vi bryter för att få fram de olika metaller som vårt samhälle, industri och teknik kräver. Man känner idag till omkring 4500 olika mineral från Jorden, samt extraterrestriskt material, efter flera hundra år av systematiska undersökningar. Det gör att nya mineralupptäckter är mycket mera sällsynta än motsvarande upptäckter av till exempel nya arter inom biologin.
– Fyndet visar verkligen hur mycket som återstår för oss att förstå och lära oss om den geologiska delen av jorden, säger Erik Jonsson, adjungerad professor vid Institutionen för geovetenskaper vid Uppsala universitet och statsgeolog vid Sveriges geologiska undersökning (SGU).
Långbanshyttanit har den förenklade kemiska formeln Pb2Mn2Mg(AsO4)2(OH)4•6H2O, och är alltså en bly-mangan-magnesiumarsenat. Mineralet representerar dessutom en ny, naturlig strukturtyp som inte varit känd tidigare.
Långban i östra Värmland är redan tidigare internationellt känd för sin unika mineralflora och långa geologiska utveckling. Platsens speciella karaktär har sitt ursprung i en omfattande och explosiv vulkanism i vad som för knappt 1,9 miljarder år sedan var ett grundhavsområde strax utanför en kontinentkant. Långbans gruvby har bevarat den gamla gruv- och hyttmiljön och är idag ett populärt besöksmål för turister såväl som för mineraloger och geologer från alla världens hörn.
För mer information, kontakta Erik Jonsson, tel: 018-17 92 10, mobil: 070-222 88 51, e-post: Erik.Jonsson@geo.uu.se
Framfall är ett vanligt sjukdomstillstånd bland kvinnor efter barnafödande och innebär att vagina och bäckenorganen förlorat sitt stöd och sjunker ned, för att i vissa fall bukta ut genom vaginalöppningen. I Sverige utförs uppskattningsvis 7-8 000 framfallsoperationer årligen. På senare tid har det uppmärksammats att traditionell framfallskirurgi ofta inte ger önskat behandlingsresultat och att framfallet ofta återkommer, så kallat recidiv.
I den nu publicerade studien jämfördes traditionell framfallskirurgi med en ny metod som bygger på att man opererar in ett nät av polypropylen för att den försvagade bäckenbotten hos kvinnor med framfall ska få ett permanent stöd. Samma typ av nät används idag rutinmässigt vid bland annat ljumskbråcks- och inkontinenskirurgi. I studien deltog 389 kvinnor med framfall. Av dessa valdes 200 slumpmässigt ut att genomgå nätkirurgi, medan övriga opererades på traditionellt sätt.
Resultatet av studien visar att nätoperationen minskade risken för att patienten att drabbas av recidiv och patienterna upplevde ett signifikant bättre utfall med avseende på framfallssymptom jämfört med traditionell kirurgi. Samtidigt konstaterades att nätoperationen resulterade i en ökad förekomst av komplikationer vid operationstillfället liksom ett flertal fall av problem med nätet upp till ett år efter ingreppet.
– Den nya operationsmetoden visar på klara fördelar jämfört med traditionell kirurgi. Men det faktum att risken för komplikationer ökar gör att man måste vara noga med att i varje enskilt fall informera patienten och väga för- och nackdelar med de två operationsmetoderna, säger Christian Falconer, docent vid Karolinska Institutet och överläkare vid Kvinnokliniken, Danderyds sjukhus.
Han konstaterar också att studien är betydelsefull då den bekräftar en ny behandlingsprincip och etablerar användandet av ett permanent stöd för vagina som ett alternativ vid framfallskirurgi. Men fortfarande återstår ansträngningar när det gäller material- och metodutveckling för att minska komplikationsrisken och att identifiera patienter där metoden kan vara av särskild nytta.
Artikeln i New England Journal of Medicine är resultatet av ett nordiskt samarbete mellan 53 kliniker i Sverige, Norge, Finland och Danmark. Från Karolinska Institutets institution vid Danderyds sjukhus (KI DS) har förutom Christian Falconer även docent och överläkare Daniel Altman deltagit i att leda studien. Arbetet har finansierat genom bidrag från Svenska Läkaresällskapet, Karolinska Institutets forskningsfonder, Stockholms läns landsting samt medicinteknikföretaget Ethicon.
Publikation: ”Anterior Colporraphy versus Transvaginal Mesh for Pelvic Organ Prolapse”, Daniel Altman et al., New England Journal of Medicine, online 12 May 2011.
Kontaktinformation
För mer information, kontakta:
Daniel Altman, docent och överläkare i obstetrik och gynekologi
Institutionen för kliniska vetenskaper, Danderyds sjukhus
Karolinska Institutet
Tel: 08-524 822 97 eller 070-742 40 62
E-post: daniel.altman@ki.se
– En av mina slutsatser är att romanerna byggs upp kring centrala metaforer på ett sätt som påminner om hur myter är strukturerade. Och här spelar inte minst ljus- och solmotiven en viktig roll, säger avhandlingens författare Jacob Carlson. Houellebecq använder ljus- och solmotiven på ett lekfullt sätt för att gestalta existentiella hållningar och metafysiska teorier.
Houellebecq är bland annat känd för att ha behandlat kontroversiella ämnen som mänsklig kloning, sexuell turism och religiösa sekter, liksom för sin misantropiska kritik av en andefattig och ekonomistisk västvärld, där också de mänskliga relationerna endast betingar ett marknadsvärde.
Författarskapet har belönats med flera priser – nu senast det mycket prestigefyllda Goncourtpriset för romanen La Carte et le territoire som kom hösten 2010. Men Michel Houellebecq har också kritiserats i ovanligt hårda ordalag. När romanen La Possibilité d’une île kom ut 2005 publicerades till exempel samtidigt tre pamfletter riktade mot hans författarskap. En av anklagelsepunkterna var då att Houellebecq mest av allt är en mediemanipulatör – en i litterärt hänseende mindre intressant författare vars framgång främst bygger på provokation och smart marknadsföring av den egna författarpersonan.
– Det är därför jag snarare har velat ta fasta på det litterära hantverk som ligger till grund för romanerna, säger Jacob Carlson som i sin avhandlig undersöker Houellebecqs fyra första romaner: Extension du domaine de la lutte (1994), Les Particules élémentaires (1998), Plateforme (2001) samt La Possibilité d’une île (2005).
Mängden böcker och artiklar om Houellebecq har de senaste åren ökat explosionsartat. Antalet akademiska avhandlingar som presenterats om hans författarskap är däremot ännu ganska begränsat, om än också det starkt tilltagande.
– Mig veterligen utgör min avhandling den första mera omfattande studie som analyserar det intrikata samspel mellan från den realism, menippeisk satir (en blandning av vers och prosa med rötter i antiken) och romantik som jag menar karakteriserar Houellebecqs romaner. Jag tror mig också vara först med att systematiskt undersöka de mytologiska element som dyker upp i texterna och deras samband med den för romanerna mycket centrala metafysiska och religiösa tematiken, säger Jacob Carlson.
Kontaktinformation
Mer information:
Jacob Carlson, telefon: 031-786 1809, e-post: jacob.carlson@rom.gu.se
Avhandlingens titel: La Poétique de Houellebecq : réalisme, satire, mythe
Tid och plats för disputation: lördagen den 14 maj 2011 kl. 10.00, Lilla hörsalen, Humanisten, Renströmsgatan 6
Fakultetsopponent: Anne Cousseau, maître de conférence, Nancy
Avhandlingen kan beställas av författaren.
Den finns även digitalt publicerad på: http://hdl.handle.net/2077/24618
Hundar har en stor inverkan på människan. Att förstå det känslomässiga bandet mellan hund och människa är viktigt för hur vi väljer att hålla våra hundar. De vardagliga interaktionerna påverkar även hundarnas välfärd.
-Ökad kunskap och förståelse för olika typer av hund-ägare-förhållanden och vad som karaktäriserar dessa, skulle kunna hjälpa till att identifiera de orsaker till konflikter i relationen som kan ligga bakom beteendeproblem, säger Therese Rehn.
Behövs mätmetoder
För att utvärdera relationen mellan hund och ägare behövs pålitliga mätmetoder. Ainsworth’s Strange Situation Procedure (ASSP) är ett test som utformats för att undersöka bandet mellan små barn (1-2 år gamla) och deras föräldrar.
–Detta test har tidigare använts i flera studier för att värdera relationen mellan hundar och deras ägare, då bandet mellan hund och ägare har liknats vid bandet mellan ett barn och dess förälder, säger Therese Rehn.
I avhandlingen granskades ASSP som ett redskap för att utvärdera bandet mellan hund och människa. Resultaten från denna studie visade att beteende vid återförening samt närhetssökande beteende är tillförlitliga mått på hundens känslomässiga band till en person.
Men troligen är ASSP inte ett bra redskap för fortsatt forskning, anser Therese Rehn, då själva ordningen av händelser i testsituationen har en tydlig effekt på hundens beteende.
Ensamma hundar
Ett av kriterierna för att två individer ska kallas känslomässigt bundna till varandra är att de känner obehag vid en ofrivillig separation.
Detta skulle kunna orsaka problem för hundar i vårt moderna samhälle då vi oftast inte har möjlighet att vara tillsammans med hunden stora delar av dagen.
Just reaktionen hos ensamma hundar undersöktes i avhandlingen. Therese Rehn valde att studera hur hundar, som inte lider av separationsångest, påverkas av tidslängden de lämnas ensamma hemma.
Det visade sig att hundarna var inaktiva större delen av tiden (92-97 procent) då de var ensamma och att deras beteende inte förändrades över tid.
Däremot betedde sig hundarna olika beroende av tidslängden när ägaren kom tillbaka hem. Efter längre tids separation, från två till fyra timmar jämfört med 30 minuter, var hundarna mer aktiva och uppmärksamma vid återseendet.
De skakade mer på sig och slickade sig om munnen efter längre tids separation. Hundarna viftade också mer på svansen och var mer kontaktsökande efter de längre separationsperioderna oavsett hur ägaren betedde sig vid återföreningen.
–Resultaten från båda studierna antyder att svansviftning, att slicka sig om munnen och att skaka på kroppen kan fungera som indikatorer på positiva känslotillstånd hos hund. Detta bör beaktas i ytterligare forskning om känslor hos djur, säger Therese Rehn.
Therese Rehn försvarar sin licenciatavhandling Betydelsen av det känslomässiga bandet med människan för hundars välfärd torsdag 12 maj vid SLU.
Länk till avhandlingen i dess helhet här.
För mer information:
Therese.Rehn@slu.se,
018-672108, 0707-400661
SLU:s vision är att vara världsledande inom Life Science. Detta blir möjligt genom hög kvalitet och kreativitet inom forskning och utbildning, nyskapande och tongivande miljöanalys, samt att vara en innovativ partner för de gröna näringarna.
Svenska informationssystem akademin, SISA, delar för första gången ut Börje Langeforspriset till den bästa doktorsavhandlingen inom sina ämnesområden – informatik, informationssystem, data- & systemvetenskap eller motsvarande. Juryn gav Annika Andersson, forskare i informatik vid Örebro universitet, priset med motiveringen att avhandlingen var samhällsrelevant och välskriven med intressant empiri.
Hennes avhandling beskriver hur studenter i många u-länder ser läraren som en auktoritet som lär ut kunskap medan de själva är passiva mottagare. Ju bättre studenterna är på att memorera och återge det som läraren sagt desto högre betyg får de.
– Om de istället lär sig tänka kritiskt har de bättre förutsättningar att förändra det samhälle de lever i. Jag har insett att det är en svår utmaning för studenter att förändra sitt sedan barnsben inövade lärbeteende men jag har också sett hur informations- och kommunikationsteknik kan underlätta denna övergång, säger Annika Andersson.
Hennes forskning visar att det är lättare för studenter att börja kommunicera med lärare och andra studenter när de kan göra detta via e-post, sms eller olika diskussionsforum. Dessutom börjar studenterna ifrågasätta vad läraren säger när de får tillgång till en rad olika informationskällor via internet.
– Det har varit spännande att få höra studenters reaktioner när de till exempel upptäcker att det finns olika historiebeskrivningar av samma konflikt. Eller när de vågar ifrågasätta vad läraren säger på en lektion eftersom de har läst något som inte stämmer överens med det på internet.
– Självklart är det otroligt hedrande att få detta pris – dels för att det visar att min avhandling har gjort skillnad i samhället eftersom det var ett av kriterierna. Dessutom kommer avhandlingen att vara en mall för framtida informatikavhandlingar i Sverige för vad som utgör god kvalitet. Det känns både roligt och läskigt.
SISA har inrättat priset för att uppmuntra en fortsatt god forskning men organisationen vill också hedra Börje Langefors, som var en pionjär inom IT och skapare av ämnet informatik. Han var den förste IT-professorn i Sverige och en av de första i världen. Han bidrog till att placera Sverige på den internationella IT-kartan och han pekade särskilt på användarens betydelse vid databehandling.
Kontaktinformation
För mer information kontakta: Annika Andersson: 019-303382, annika.andersson@oru.se, 0739-192417
Forskningen om en elektrisk rullstol som själv kan läsa av omvärlden och överföra informationen till den som är synskadad har kommit så långt att Luleå tekniska universitet ville testköra den för publik. Den som vågade sig på testen inför åskådare var Daniel Innala Ahlmark, blivande doktorand i forskningsprojektet ”Seende rullstol” på LTU – och själv synskadad.
Rullstolen fungerar så att den har en spak för styrning och en spak som fungerar som en virtuell blindkäpp, eller känslespröt. Med hjälp av en lasersensor bygger rullstolen upp en 3D-karta över sin omgivning. Det görs med hjälp av Time-Of Flight teknik. Det innebär att en kort ljuspuls skickas ut från rullstolen och när den stöter på ett hinder så reflekteras ljuset. Avståndet till hindret mäts i form av tiden det tar för det reflekterade ljuset att komma tillbaka. Den informationen används för att generera 3D-kartan som sedan förs över till en haptisk robot så att den som är blind kan ”känna eller se ” hinder som öppna dörrar eller mötande människor och navigera förbi dem.
Den seende rullstolen har tagits fram av Kalevi Hyyppä, professor vid Luleå tekniska universitet och hans forskarteam vid EISLAB, nämligen blivande doktoranden Daniel Innala Ahlmark, forskarassistenten Håkan Fredriksson och doktoranden Fredrik Broström.
– Det här kan bli ett viktigt hjälpmedel för synskadade som är rullstolburna. Många har redan hört av sig till mig och vill komma och provköra den, säger Kalevi Hyyppä.
Den första testen av den Seende rullstolen för publik utfördes i en av korridorerna på Institutionen för system- och rymdteknik på Luleå tekniska universitet. I korridoren finns flera klassrum vilket betyder att det ofta passerar studenter där. För den som är synskadad eller blind är det därför en ganska föränderlig miljö att röra sig i. Daniel Innala Ahlmark som själv är synskadad vågade sig på att testa rullstolen och berättade hur det kändes – och det gjorde han inför hela Norrbottens media och även riksmedia.
– Jag känner mig trygg när jag kör den, det är som att använda en blindkäpp, sade han när han stötte på olika hinder längs vägen.
Det finns mycket kvar när det gäller att utveckla lasersensorn och den haptiska roboten.
Laserstrålen som sveper framför rullstolen träffar bara föremål som är på 1,5 meters höjd. Den har inte har kapacitet att se saker som är högre eller lägre än 1,5 meter. Nu vill forskarteamet utveckla en 3D-kamera som kan göra en fullständig 3D-mätning. Då kan den seende rullstolen börja tillverkas och användas på riktigt. Om fem år skulle det vara möjligt.
Forskningen om den seende rullstolen har skett med medel från EU:s regionala strukturfondsprogram Övre Norrland.
Insulinlik tillväxtfaktor 1, IGF-I, är ett slags hormon som finns i blodet och som bland annat bidrar till kroppstillväxt och benmassa. Halterna av detta hormon är ökade hos personer som är vältränade och vid god hälsa. Forskarna vid Sahlgrenska akademin har för första gången visat att höga halter av detta hormon är kopplat till bättre långtidsläkning efter slaganfall, en så kallad stroke. Studien presenteras i tidskriften The Journal of Clinical Endocrinology and Metabolism .
– Denna nya studie är intressant av två skäl, dels att vi visar att ett hormon är kopplat till ökad långsiktig läkning – hoppet att läkningen kan förbättras är alltså inte ute tre månader efter stroke. Men också för att detta hormon är känt för att vara förhöjt hos fysisk vältränade personer, säger docent David Åberg vid Sahlgrenska akademin som lett studien tillsammans med professor Jörgen Isgaard.
Det är dock viktigt att tillägga , understryker David Åberg, att IGF-I nivåerna också styrs av andra faktorer såsom tillväxthormon, arv och näringsbalans.
Underlaget i studien består av 407 patienter som ingår i den så kallade SAHLSIS-studien vid Sahlgrenska akademin, där personer mellan 18-70 år, som drabbats av stroke på grund av blodpropp i hjärnan följts upp i två år efter insjuknandet. SAHLSIS står för ”The Sahlgrenska Academy Study on Ischemic Stroke”.
Hos dessa 407 patienter har forskarna mätt halterna av hormonet IGF-1 och noterat att ökade halter av detta hormon är kopplat till bättre läkning mätt mellan tre och tjugofyra månader efter en stroke. Även tidigare forskning (Bondanelli m fl) har visat en positiv effekt av höga IGF-I nivåer tidigt i förloppet efter stroke, medan forskarna vid Sahlgrenska akademin nu visar att den positiva läkningseffekten kvarstår även sent efter sjukdomsdebuten.
-Dessa fynd kan alltså vara en del av förklaringen till varför patienter som får träna mer aktivt med sjukgymnastik och fysisk träning uppvisar bättre läkning efter stroke. Tyvärr hade vi inte uppgifter till hur mycket våra patienter tränade efter sin stroke. Därför måste nya studier göras där man både mäter fysisk aktivitet och IGF-I nivåer för att förstå de exakta sambanden bättre, konstaterar David Åberg.
En annan möjlighet som deras resultat öppnar upp nya studier för, är om IGF-I höjande läkemedelsbehandling kan öka långtidsläkningen efter stroke. Enligt David Åberg finns två sätt att gå tillväga på, antingen att behandla med IGF-I eller med det mer välkända tillväxthormonet GH (growth hormone) som kan stimulera kroppens egen produktion av IGF-I.
– Dessa möjligheter måste förstås prövas i noggrant upplagda kliniska studier för att inte förbise eventuella biverkningar som man måste ta hänsyn till. Detta gäller särskilt i det akuta förloppet av strokesjukdomen medan behandling under läkningsfasen förmodligen är lättare och av större nytta, säger David Åberg.
Tidskrift: The Journal of Clinical Endocrinology and Metabolism
Artikelns titel: Serum IGF-I Levels Correlate to Improvement of Functional Outcome after Ischemic Stroke”.
Författare: Daniel Åberg, Katarina Jood, Christian Blomstrand, Christina Jern,
Michael Nilsson, Jörgen Isgaard, and N. David Åberg
Lena Mattsson
Informatör, Sahlgrenska akademin vid Göteborgs universitet
Telefon: 031-786 3869, 076-024 82 70
e-post: lena.mattsson@sahlgrenska.gu.se
Sahlgrenska akademin är den hälsovetenskapliga fakulteten vid Göteborgs universitet. Här finns undervisning och forskning inom medicin, odontologi och vårdvetenskap. Vid akademin studerar ungefär 4 000 grundutbildningsstudenter och 1 000 doktorander. Antalet anställda är 1 500, varav 850 är forskare.
Kontaktinformation
För mer information kontakta:
David Åberg, leg läkare och docent vid Sahlgrenska akademin, telefon 031-342 8422, 0736-185196, e-post: david.aberg@medic.gu.se
Professor Monica Rosén vid institutionen för pedagogik och specialpedagogik har analyserat skillnader över tid mellan olika länder för att förklara olikheter i läskompetens. Inom ramen för forskningsprojektet ”Förändringar i läskompetens under 30 år: En internationell jämförelse” har hon tillsammans med forskarkollegor studerat hur elevers läsförmåga förändrats från 1970 och framåt.
Ungern, Italien, USA och Sverige har varit med i samtliga internationella jämförelser. I Italien och Ungern har läsutvecklingen gått stadigt uppåt, medan den både i USA och i Sverige sedan 1991 har gått ned kraftigt.
Under tidsperioden har inte bara skolan och lärarutbildningen förändrats, utan också samhället och vad barn gör efter skolan. De svenska och de amerikanska eleverna rapporterade en stor ökning av sitt datoranvändande på fritiden under perioden, medan en liknande ökning inte kan rapporteras från Ungern och Italien.
– Vi visar i vår studie att datorernas intåg i hemmen har medverkat till att ändra våra barns vanor på ett sådant sätt att de inte utvecklar sitt läsande i samma utsträckning som tidigare. Genom jämförelser av länder över tid kan vi se att med ökad datoranvändning på fritiden så sjunker läsprestationerna, säger Monica Rosén.
Undersökningen visar att med det ökade datoranvändandet i hemmen har frekvensen nöjesläsning och mängden bibliotekslån på fritiden minskat.
Det är alltså inte datorerna i sig, eller aktiviteterna på dessa som påverkar läsförmågan negativt, utan det handlar om den tid datorerna ”tagit” från fritidsläsningen.
De nya datorvanorna gynnar inte läsutvecklingen på samma sätt som nöjesläsning av böcker gör. Också bland vuxna har läsandet på papper minskat. I många hem blir det allt ovanligare att någon faktiskt sitter och läser.
– Vi kan visa att de försämrade resultaten främst finns från mitten av skalan och uppåt. Det är inte de lågpresterande läsarna som blivit fler eller sämre, utan de duktiga läsarna som blivit färre, säger Monica Rosén.
Hon säger att det är komplicerat att mäta och jämföra läskompetensen över tid.
– Det är viktigt att inte vara så snabb med att lägga hela förklaringen till nedgången i läsning till brister i undervisningen. Tvärtom, datorvanornas negativa inverkan på resultaten i läsning visar med all tydlighet att fritiden är väl så viktig vad det gäller att utveckla en hög läskompetens, säger Monica Rosén.
Studien har genomförts med medel från Riksbankens Jubileumsfond.
Kontaktinformation
För mer information, kontakta Monica Rosén: tel: 031-7862435, monica.rosen@ped.gu.se
Cerebral pares (CP) beror på en tidig hjärnskada och leder till nedsatt förmåga att kontrollera och styra kroppsrörelser, särskilt vid krav på precision. Barn med CP behöver regelbunden träning för att underhålla sin rörelsekontroll. Träningen genomförs ofta hemma genom dagliga program eller mer periodvis som intensivträning. Eftersom barnen tränar så mycket är det lätt att de tappar motivationen, vilket kan ge konflikter med föräldrarna som känner ansvar för att träningen blir av.
TV-spel som styrs direkt med kroppsrörelser istället för joystick och liknande kontrolldon skulle kunna bli ett nytt inslag i rehabiliteringen av dessa barn. I avhandlingen studeras sådana spels effekt på motivationen för träning, fysisk aktivitet och rörelsekontroll hos en grupp barn med cerebral pares som provat TV-spelen hemma i fyra veckor. Intervjuer har även genomförts med deras föräldrar.
Studien visade att både barnen, i åldern 6-16 år, och deras föräldrar var positiva och att spelen bidrog till en roligare träningssituation. Barnen spelade regelbundet och tog själva initiativ till de flesta speltillfällen. Det tolkades som att motivationen för spelträningen var hög, men intresset avtog under de fyra veckorna. Spel med tävlingsmoment och som gick ut på att spela tillsammans var mest populära och barnen spelade under längre tid tillsammans med syskon, kompisar eller föräldrar. Föräldrarna upplevde att träningen blev en rolig aktivitet tillsammans med barnet och att deras egen roll som motivatör och tränare minskade. De spel som användes i studien ansågs däremot inte vara tillräckligt avancerade för att ge individuellt anpassad träning av specifika rörelser.
Kroppsstyrda TV-spel i rehabiliteringen bidrog också till att barnen blev mer fysiskt aktiva under dessa veckor. Frågan är om denna form av träning också förbättrar barnens rörelsekontroll. Föräldrarna trodde att spelen var bra för bland annat rörelseomfång, armkoordination och balans, men varken föräldrar eller barn såg några tydliga framsteg som kunde kopplas till spelträningen. Tester av rörelsekontroll visade att barnen till viss del hade förbättrat sin förmåga att koordinera rörelser, men det behövs mer forskning med fler deltagare för att säkert kunna uttala sig om detta.
Marlene Sandlund, som är utbildad sjukgymnast och systemvetare, är doktorand vid Institutionen för samhällsmedicin och rehabilitering, enheten för sjukgymnastik, där hon kan nås på tel. 070-683 91 31
e-post: marlene.sandlund@physiother.umu.se
Torsdagen den 19 maj försvarar Marlene Sandlund, Institutionen för samhällsmedicin och rehabilitering, Umeå universitet, sin avhandling med titeln Motion interactive games for children with motor disorders. Motivation, physical activity and motor control (Rörelsestyrda spel i träning av barn med motoriska nedsättningar. Motivation, fysisk aktivitet och motorisk kontroll).
Disputationen äger rum kl. 10.00 i Vårdvetarhusets aula.
Fakultetsopponent är professor Ann-Christin Eliasson, Karolinska institutet.
Läs hela eller delar av avhandlingen här
Jästceller är encelliga svampar med vitt skilda livsstilar och mycket lång evolutionär historia. De har också ett mycket stort värde inom vin-, öl- och matindustrin. Men varför har jäst egentligen börjat producera alkohol? Forskarna har studerat två olika jästarter för att försöka återskapa alkoholproduktionens evolutionära historia. Utifrån jästsvamparnas genetiska förändringar har forskarna rekonstruerat hur miljön såg ut när jästcellerna utvecklade förmågan att omvandla socker till alkohol.
För mer än 200 miljoner år sedan skiljdes vägarna åt för de två jästarterna, Saccharomyces cerevisiae och Dekkera bruxellensis. 50-100 miljoner år senare utvecklades de blommande växterna och därigenom frukter, och då uppkom ett överflöd av socker. För att kunna konkurrera om sockret utvecklade jästarterna förmågan att producera och tåla alkohol. På så sätt kunde de här jästsvamparna förgifta sina konkurrenter, medan de själva både överlevde och hade god tillgång på näring. Eftersom de båda arterna varit skilda i tiotals miljoner år utvecklade de denna förmåga helt oberoende av varandra. Överraskande i det här fallet är att båda jästarterna använde exakt samma molekylära mekanism för att börja producera alkohol.
– De här resultaten ger oss en fördjupad insikt i hur ursprungsmiljön såg ut och vilka evolutionära trender som verkade för många miljoner år sedan, säger Jure Piškur, professor i genetik vid Lunds universitet.
– Den här kunskapen hjälper oss också att utveckla nya jästsorter som kan underlätta jäsningen av vin och öl. Biobränsleproduktion är ett annat område som kan ha användning för nya jästsorter, säger han.
Undersökningen av de två jästarterna publiceras denna vecka i tidskriften Nature Communications under titeln ”Parallel evolution of the make-accumulate-consume strategy in Saccharomyces and Dekkera yeasts”. Den svenska delen av forskningsprojektet finansierades med bidrag från Vetenskapsrådet och fonderna Crafoord, Futura, Fysiografen, Lindström och Sörensen.
Kontaktinformation
För mer information, kontakta:
Jure Piškur, professor molekylär genetik, Biologiska institutionen, Lunds universitet
Tel 046 – 222 83 73 eller 070 – 345 71 03
E-post: Jure.Piskur@biol.lu.se
Anders Larssons forskning utgår från de frågor som handlar om hur vi bör leva våra liv i en gemenskap, alltså vad det kan finnas för olika typer av medborgarskapsideal. Han relaterar också idealen till olika föreställningar om vad vi är och olika sorters människosyn.
– Syftet med min avhandling är inte att finna ett enda svar på dessa frågor, utan att visa på variationer, skillnader, olika perspektiv och sätt att argumentera och, inte minst, konsekvenserna av olika ideal och föreställningar, säger Anders Larsson
Frågorna behandlas med hjälp av samtida medborgarskapsteori, vetenskapsteori, historia och olika idéhistoriska teman. Det leder fram till definitioner av olika typer som visar variationen av ideal och människosyn. När det gäller medborgarskapsidealen ger avhandlingen också förklaringar till varför och hur de uppstått. Därmed är avhandlingen också teoriutvecklande.
– För mig är en viktig drivkraft att tydliggöra en variation i svaren på dessa eviga frågor. Det finns radikalt olika svar som ändå var för sig är välmotiverade, rimliga och trovärdiga. Man får faktiskt tycka och tänka olika. Det finns parallella och olika ”sanningar”. Samtidigt är det också viktigt att konstatera att svaren inte är opartiska eller neutrala; de har både politiska och vetenskapliga konsekvenser, säger Anders Larsson.
I avhandlingen Att vara – tillsammans. Människosyn och medborgarskapsideal i den politiska idéhistorien argumenterar han också för en vidare definition av politikbegreppet inom statsvetenskapen, för mer specifika sätt att hantera frågor om medborgerliga och mänskliga rättigheter samt mot föreställningar om en neutral samhällsordning och en opartisk stat.
Frågor kan ställas till:
Anders Larsson, tel. 070-572 58 32, e-post anders.larsson@calaha.se
