Många yttre faktorer kan påverka vilka av cellens alla gener som används vid en viss tidpunkt. Att kroppen kan slå på och stänga av gener bidrar till vår förmåga att anpassa oss till olika förhållanden. Den här regleringen av genanvändning kallas epigenetik.
En av regleringsmekanismerna innebär att en liten kemisk grupp, en så kallad metylgrupp, sätts på och plockas bort från dna-strängen. Minskad metylering av en gen kan vara ett tecken på att den blir lättare för cellen att läsa av och använda. Mycket metylering innebär oftast att genen inte används.
Forskare vid Linköpings universitet har tidigare sett att det går att utläsa på dna om personer har blivit exponerade för tuberkulosbakterien genom att titta på vissa epigenetiska förändringar.
Tio personer med postcovid undersöktes
I en ny studie har forskarna studerat blodprover från en liten grupp människor. Här ingick tio personer som haft symtom på postcovid i mer än tolv veckor. De vanligaste symtomen var en känsla av att inte få tillräckligt med luft, hjärtklappning och muskelsvaghet, men också förlust av lukt och smak.
De jämfördes sedan med en grupp personer som haft covid-19 och tillfrisknat helt. De jämfördes också med individer som inte haft covid-19 när proverna togs.
Påverkar signalvägar för smak och lukt
Det visade sig att de tre grupperna skilde sig åt och hade tydliga metyleringsprofiler. Forskarna letade också efter vilka gener som skiljer sig åt i metyleringsmönster mellan grupperna.
– Vi hittar bland annat påverkan på signalvägar som styr smak och luktsinne. Det är som ett kvitto på att de epigenetiska skillnaderna faktiskt kan vara kopplade till symtombilden och ha fysiologisk relevans, säger Maria Lerm, professor i medicinsk mikrobiologi vid Linköpings universitet.
I studien fann forskarna också förändringar i det så kallade angiotensin-2-systemet. Det kan ha betydelse eftersom coronaviruset som orsakar covid-19 utnyttjar detta system för att ta sig in i och infektera celler.
Kan underlätta diagnos vid postcovid
Ett av flera tillstånd som liknar postcovid är kroniskt trötthetssyndrom, som också kallas ME/CFS.
– Ett viktigt fynd är att vi ser att cellernas energifabriker, mitokondrierna, är påverkade i postcovidgruppen. Andra studier har visat en påverkan på cellernas energifabriker även vid kroniskt trötthetssyndrom, säger Maria Lerm.
I dag finns inget prov som läkare kan använda för att avgöra om en person har postcovid. Forskarna hoppas därför att studiens fynd ska kunna bidra till utvecklingen av diagnostiska verktyg för vården, som kanske även skulle kunna särskilja postcovid från liknande sjukdomstillstånd.
Mer om studien
Forskarna mätte metyleringsmönstret på 850 000 punkter i dna och använde sedan en algoritm som kan hitta likheter och skillnader i data.
Forskargruppen har tidigare gjort en studie på personer som nyligen tillfrisknat från covid-19 och upptäckte då en liknande epigenetisk omprogrammering av signalvägar kopplade till smak och lukt.
Maria Lerm, professor i medicinsk mikrobiologi vid institutionen för biomedicinska och kliniska vetenskaper vid Linköpings universitet, maria.lerm@liu.se
Proteinbaserade biologiska läkemedel, som till exempel antikroppar, är lovande för att behandla sjukdomar som alzheimer och parkinson där hjärnans nervceller bryts ner. Men en stor utmaning finns: blod-hjärnbarriären hindrar stora molekyler att nå hjärnan.
Forskare vid Uppsala universitet har nu utvecklat en artificiell modell över blod-hjärnbarriären för att bättre kunna testa läkemedel utan att behöva använda djur.
Lurar blod-hjärnbarriären
Ett av de mest effektiva sätten att leverera stora antikroppar till hjärnan är att härma de sätt som kroppen använder för att leverera viktiga molekyler till hjärnan. Antikropparna kan alltså designas för att lura blod-hjärnbarriären att tro att de behöver komma in i hjärnan.
Idag är djurexperiment den vanligaste metoden för att testa om en antikropp kan nå hela vägen fram. Det är dyrt och tar tid, men forskare vill även av etiska skäl minska antalet djurförsök.
Kan ersätta djurförsök
Den artificiella blod-hjärnbarriärmodellen som nu utvecklats kan användas i stället för djurförsök för att bekräfta att antikropparna har förmåga att korsa barriären till hjärnan.
– Det finns många olika cellbaserade blod-hjärnbarriärmodeller, men de flesta försöker imitera den komplexa blod-hjärnbarriären, och är därför mycket svårare att hantera än den vi har utvecklat som fokuserar på att studera hur biologiska läkemedel transporteras, säger forskaren Jamie Morrison vid Uppsala universitet och fortsätter:
– Vårt mål var att utveckla ett robust och enkelt muscellsystem där flera antikroppars passage över blod-hjärnbarriären kan testas samtidigt på relativt kort tid. I våra resultat ser vi en tydlig skillnad mellan antikroppar som klarar att korsa blod-hjärnbarriären och de som inte kan, säger Jamie Morrison.
Resultaten från modellen har bekräftas med experiment på möss.
Bättre på att ta sig in i hjärnan
Den nya modellen har också använts med framgång i en annan studie. Där användes den för att visa att en ny antikropp, som forskargruppen tagit fram, var bättre på att ta sig fram till hjärnan jämfört med traditionella antikroppar.
Även om den artificiella blod-hjärnbarriärmodellen är ny har den redan blivit en del av många nya projekt i forskargruppen.
– Modellen kommer utan tvivel att förbättra den prekliniska utvecklingen av metoder för att leverera stora biologiska läkemedel över blod-hjärnbarriären och in i hjärnan och därmed på lång sikt ge hopp till dem som lider av neurodegenerativa sjukdomar, säger Jamie Morrison.
Det är väl känt att träning är bra för hälsan ur många perspektiv, men när det gäller hur det påverkar graviditet och förlossningar behövs mer kunskap. Det menar forskare bakom en ny studie.
– Tidigare studier på området har oftast varit små men nu har vi studerat hälsodata från mer än 200 000 personer, säger forskaren Cathrine Axfors vid Uppsala universitet.
Syftet med studien var att se om kvinnor som tränar mycket – och har en hög konditionsnivå – har en annorlunda risk för graviditets- och förlossningskomplikationer än andra kvinnor.
Data från hälsoregister
I studien studerades hälsodata från drygt 15 000 kvinnor som någon gång innan graviditeten åkt ett lopp under Vasaloppets vintervecka. De jämfördes med över 194 000 kvinnor som aldrig åkt loppet.
Forskarna undersökte även om kvinnornas åkprestation, det vill säga hur snabbt de åkte, var kopplad till risken för komplikationer.
Minskad risk för diabetes, viktuppgång och kejsarsnitt
Studien visar att skidåkare hade en lägre risk för graviditetsdiabetes, kraftig viktuppgång under graviditet, psykiatrisk sjuklighet och förlossning med kejsarsnitt.
Snabba skidåkare hade dessutom lägre risk för dessa komplikationer jämfört med långsammare åkare.
Fler resultat från studien
Forskarna hittade inga samband mellan mammans träning, hög prestation och risker för komplikationer hos barnen.
Skidåkarna, och särskilt de snabba åkarna, hade däremot en ökad risk för otillräcklig viktuppgång under graviditeten.
Barn till mammor som inte åkte skidor var oftare stora för sin ålder. De låg alltså högre på tillväxtkurvan, och det var delvis oberoende av mammans vikt.
Aktiv livsstil kan spela roll
Tidigare intervjustudier har visat att personer som åker Vasaloppet har en högre träningsnivå än befolkningen i allmänhet.
– Vi tänker alltså att det inte är skidloppet i sig, utan en aktiv livsstil, som kan spela en roll för sambanden vi såg. Vår studie besvarar inte frågan om det var träningen som bidrog till de minskade hälsoriskerna, vi pekar bara på ett samband.
För att verkligen ta reda på det skulle en större randomiserad studie krävas, där deltagare lottas till en träningsintervention eller till att leva som vanligt.
– Av praktiska skäl kan det vara svårt att genomföra men det skulle behövas för att reda ut om träning innan en graviditet förebygger komplikationer under graviditeten, säger Cathrine Axfors.
– Fördelen med radar är att den fungerar i alla väder och ser igenom rök och damm, säger Daniel Adolfsson, doktorand i datavetenskap vid Örebro universitet.
Med hans nya metod kan en självkörande bil, som har åkt 100 meter, bestämma var den har färdats med en noggrannhet på en meter. Det är en förbättring av radarsensorernas positioneringssystem med en meter.
– Det är ett stort framsteg att minska felmarginalen från två till en procent. Metoden är både väldigt snabb och noggrann vilket krävs om självkörande robotar ska fungera säkert i samspelet med människor och andra robotar, säger Daniel Adolfsson.
Radarsensorer kan se genom rök, damm och dimma
Idag navigerar självkörande fordon oftast med hjälp av lasersensorer. Med den nya metoden närmar sig radarpositionering den noggrannhet som kan uppnås med laser.
Det innebär att radarsensorer kan ersätta lasersensorer på de fordon som behöver kunna köra även vid dålig sikt, eftersom radarsensorer har förmågan att se genom rök, damm och dimma.
– Att vi har förbättrat radarsensorers noggrannhet kan leda till att självkörande fordon klarar av att köra säkert i alla väderförhållanden. Ett annat användningsområde är bygg- och gruvindustrin där självkörande arbetsmaskiner ska kunna fungera i miljöer med mycket damm.
Självkörande robotar kan kartlägga omgivningen
Med hjälp av radarsensorer blir det nu också möjligt för självkörande robotar att framställa sina egna kartor – en viktig pusselbit för att kunna skapa pålitliga robotar som är medvetna om sin omgivning. Kartorna är också viktiga för att självkörande robotar ska kunna kommunicera med varandra.
– Målet är att skapa kartor som dessa robotar kan förstå och positionera sig i, endast med hjälp av radarsensorer, säger Daniel Adolfsson.
Inom ramen för projektet undersöker han även hur fel kan undvikas när robotar kartlägger sin omgivning.
– Till slut kommer det att uppstå vissa fel. Det viktiga är att vi skapar robusta system som kan upptäcka och korrigera fel när de inträffar.
Algoritmer som påverkar navigering
Studien redovisar också vilka delar av algoritmen som egentligen påverkar noggrannheten vid positionering.
– Vi har studerat varje del av vår algoritm för att förstå exakt hur stor påverkan de olika delarna har på positionsnoggrannheten. Den kunskapen kan underlätta för andra forskare när de skapar liknande algoritmer, säger Daniel Adolfsson.
Katederundervisning eller ambulerande stöd i gruppdiskussioner? Jämn fördelning av uppmärksamheten, eller särskilt fokus på elever med stora behov? Lärare kan ha olika idéer om hur undervisningen ska bedrivas, och det skiftar också från lektion till lektion.
Men hur mycket läraren än har planerat är det svårt att veta hur utfallet faktiskt blev.
– Det kan kännas som att man har lagt all tid på en elev, eller att ett hörn av klassrummet inte fick någon uppmärksamhet alls. Men det är jättesvårt att skatta hur man har fördelat sin tid, förklarar Robert Ramberg och Patrik Hernwall som båda har lång erfarenhet av lärarrollen och är verksamma vid Institutionen för data- och systemvetenskap vid Stockholms universitet.
Läraren bar en uppkopplad dosa
I ett nyligen avslutat projektet ”Lärares rörelsemönster” har de hjälpt lärare att få syn på sin egen praktik. 18 lärare från nio svenska grund- och gymnasieskolor försågs med varsin ”tagg”, en liten uppkopplad dosa som kan hänga runt halsen. Taggen registrerar hur läraren förflyttar sig i klassrummet under lektionen. Datamaterialet kan sedan visualiseras i digitala bilder eller film.
– I det här projektet har det varit ganska stort fokus på teknikutveckling, men för oss är det egentligen inte tekniken i sig som är spännande. Vi är mer intresserade av den pedagogiska utvecklingen. Och vi ser stora pedagogiska värden i detta, säger Robert Ramberg.
Två system med snarlika funktioner har testats. I nästan alla skolor användes en färdig IoT-lösning.*
* IoT står för Internet of Things, eller ”sakernas internet” på svenska. Det är ett samlingsnamn för tekniker som innebär att föremål, till exempel kylskåp och bilar, är uppkopplade till internet. Föremålen kan då skicka och ta emot data, och styras över ett nätverk.
Färger visar vägen
Hur läraren rör sig under lektionen registreras och kan sedan åskådliggöras i så kallade heatmaps eller heatvideos.
– Man får svaret i svart på vitt, eller snarare i färg på vitt. Läraren kan se hur hen har rört sig och använda informationen för att reflektera kring den egna praktiken. Det händer mycket i mötet mellan läraren och tekniken, säger Patrik Hernwall.
– Tekniken vi använder är ganska enkel, det enda den gör är att hålla koll på hur läraren rör sig. Sedan kan man spela upp videon i olika hastigheter för att se hur ofta eller hur länge en lärare är på viss punkt. På filmen ser lärarna saker som de inte hinner se när de är mitt uppe i sin undervisning. Visualiseringen fungerar också som en påminnelse om hur de vill arbeta, säger Robert Ramberg.
Nya lektionsupplägg och möbleringar
Under projektets gång har forskarna haft regelbundna diskussioner med lärarna, som upplevde att tekniken blev ett stöd i deras självreflektion.
– När en lärare konstaterar att det finns ytor där hen rör sig mycket eller lite kan det påverka lektionsplaneringen framåt. Vi har lärare som har förändrat sitt didaktiska upplägg, och lärare som har möblerat om. I en skola hittade man inspiration i distansundervisningens ”breakout rooms” i Zoom. De byggde något liknande i det fysiska klassrummet, säger Patrik Hernwall.
Känsla av att inte hinna med
Tid är en dyrbar vara och lärare vill räcka till för alla sina elever. Många brottas med en känsla av att inte hinna med.
– Vi forskare pratar ofta om undervisning som en form av designpraktik. Lärare måste konstant hitta nya strategier, och ibland famlar de i blindo. De har bara sin professionella trygghet att förlita sig på. Visualiseringar av var lärarna tillbringar sin tid kan hjälpa dem till förändring och bättre balans i klassrummet, säger Robert Ramberg.
Tekniken kan utveckla pedagogiken
Hernwall och Ramberg menar att deras forskning står ut i ett internationellt perspektiv. Det finns en del studier som rör IoT i skolmiljöer, men de stannar ofta på konceptnivån.
Studierna handlar till exempel om hur skolor ska kunna hålla koll på sina elever, eller hur de kan spåra undervisningsmaterial som är mobilt. Det finns få konkreta exempel på hur tekniken kan utveckla den pedagogisk praktiken.
– Vi kommer söka medel för att fortsätta forska. Vi vill bygga vidare på det vi har sett och utveckla gränssnittet så att vi kan göra visualiseringar över längre tid. Elevperspektivet är den röda tråden. Det pedagogiska värdet handlar ju om att öka elevernas lärande.
– Genom att synliggöra lärares rörelsemönster, synliggör vi också eleverna, säger Patrik Hernwall och Robert Ramberg.
Mer om projektet
I det aktuella forskningsprojektet användes rörelsesensorer för att samla in data om hur lärare rörde sig medan de undervisade. Materialet kunde sedan plockas in i ett gränssnitt för att visualisera rörelsemönster över tid. Datamaterialet lagras bara lokalt, och ingen koppling till enskilda elever görs. I projekten har forskarna på Stockholms universitet samarbetat med Rise, grund- och gymnasieskolor, kommuner och teknikföretag.
Många fysiskt aktiva, inte minst idrottare, drabbas av skador på det främre korsbandet i knät.
En ny avhandling vid Umeå universitet visar att när skadan är läkt och idrottarna återgår till sin sport, är deras rörelsekontroll fortfarande inte likadan som hos personer utan skador. Det kan bero på både fysiska och psykologiska faktorer, och kan förklara risken att skadas igen.
– Det kan handla om oro för ny skada, att den som har skadat sig kan muskulärt styva upp sina ben och uppvisa en mer riskabel landningsstrategi under hopptester. Hen kanske fokuserar mer på den skadade kroppsdelen än på omgivningen och därmed rör sig på ett sätt som är mindre anpassningsbart till yttre förändringar, säger Adam Grinberg, fysioterapeut och doktorand vid Umeå universitet.
Förutom att studera hur knäskadade beter sig under hopptester undersöker avhandlingen även så kallad proprioception, det vill säga djup ledkänsla och hur man uppfattar knäledens position.
Rörelser hos skadade skiljer sig
Adam Grinberg har i sin avhandling studerat rörelsemönster hos unga fysiskt aktiva personer som drabbats av en främre korsbandsskada.
De jämfördes med två kontrollgrupper där personer utan skada ingick. En grupp var måttligt aktiva personer och en grupp var elitidrottare. Den skadade gruppen visade mer asymmetriska och stereotypa rörelser när deras kroppsuppfattning utmanades. Det tyder på att de har en minskad förmåga att anpassa sig till situationen.
Det kan möjligen till viss del förklara den höga frekvensen av nya skador som ses bland personer med främre korsbandsskada. Men det återstår att bevisa, enligt studien.
Avhandlingen innehåller också en delstudie som använt en ny metodik för att identifiera mönster i hjärnaktivitet som förknippas med rörelserelaterad rädsla.
Deltagarna i studien fick stå på en plattform och exponerades för en rad ljud. Några ljud följdes av plötsliga, oväntade och snabba rörelser av plattan i olika rörelseriktningar. Hjärnaktiviteten hos deltagarna studerades med hjälp av elektroencefalografi, EEG.
Testet framkallade en så kallad hot-associerad respons. Resultaten, som behöver bekräftas, kan bana väg för framtida fysiologiska utvärderingar av oro för ny skada.
Avhandlingen belyser att korsbandsskada inte bara handlar om en biomekanisk knäskada. Med tiden sker förändringar i hjärnan, vilket påverkar den övergripande motoriska kontrollen.
– Det handlar därför såväl om att fysiskt rehabilitera skadan, som att träna rörelsekontroll, och om att ta itu med psykologiska faktorer som kan vara en stor barriär för att våga vara fysiskt aktiv igen på olika sätt, säger Adam Grinberg.
Avhandlingen bygger på studier med 89 deltagare inom olika idrotter under perioden 2015-2022.
Adam Grinberg, institutionen för samhällsmedicin och rehabilitering, Umeå universitet, adam.grinberg@umu.se
Hos människor med typ 2-diabetes får vissa gener ett annorlunda uttryck. Nu har diabetesforskare identifierat 395 sådana gener, som påverkar de insulinproducerande cellerna på annat vis – än hos friska personer. Studien bygger på analyser av donerade celler från avlidna.
– Vi upptäckte många nya gener som har ett annorlunda uttryck hos personer med typ 2-diabetes. Vi har dessutom identifierat en gen som visade sig ha en mycket stark koppling till försämrad insulinfrisättning, säger Karl Bacos, docent inom experimentell diabetesforskning vid Lunds universitet.
Genen heter PAX5 och har tidigare visat sig vara kopplad till leukemi. Det fanns inga tidigare studier på hur den påverkar vid typ 2-diabetes, men nu gjorde forskarna flera experiment, för att undersöka hur ett förändrat uttryck av PAX5 påverkade insulinfrisättningen. Och kunde se att insulinfrisättningen minskade och celldöden ökade när PAX5 ”överuttrycktes”.
Hoppas kunna reglera PAX5 med gensaxen
Nu hoppas forskarna att kunskapen ska gå att använda för att utveckla nya behandlingar av typ 2-diabetes. Och vill själva undersöka om det går att använda gensaxen CRISPR/Cas9 för att reglera genens aktivitet.
– Vår långsiktiga målsättning är att vi ska reglera aktiviteten hos PAX5 med hjälp av gensaxen och på så sätt återställa PAX5-nivåerna hos personer med typ 2-diabetes, säger Charlotte Ling, professor i epigenetik.
Kan hjälpa dem med särskilt svår typ2-diabetes
Tidigare forskning har visat att det finns vissa patientgrupper som har särskilda problem med att frisätta insulin. Undergruppen har fått namnet SIDD (Severe insulin-deficient diabetes) och kännetecknas av försämrad insulinfrisättning.
– Det är möjligt att framtida behandlingar där vi återställer PAX5-nivåerna kan visa sig vara särskilt gynnsamma för den här gruppen av patienter. Typ 2-diabetes är ett växande folkhälsoproblem i hela världen och det är angeläget att vi hittar nya sätt att behandla sjukdomen, säger Charlotte Ling.
Insulinproducerande celler från hela Skandinavien
De insulinproducerande cellerna sitter svårtillgängliga långt inne i den sköra bukspottkörteln. Den studie som diabetesforskarna vid Lunds universitet gjort bygger på analyser av sådana celler från 238 individer med eller utan typ 2-diabetes. Cellerna är donerade från avlidna personer i hela Skandinavien.
– Vi har samlat insulinproducerande celler i bukspottskörteln från donatorer under flera års tid och har identifierat flera nya gener med ett förändrat genuttryck hos personer med typ 2-diabetes, eftersom vår biobank är så omfattande. Och det vore värdefullt att genomföra liknande analyser från individer med fler etniska bakgrunder eftersom vi vet att risken för att utveckla sjukdomen varierar mellan olika folkgrupper, säger Karl Bacos.
Epigenetik och typ2-diabetes
Vid typ 2-diabetes får bukspottskörteln sämre förmåga att tillverka och frisätta insulin. Kroppen inte kan ta hand om blodsockret lika effektivt som tidigare. Förmågan att producera insulin är inte helt borta, men mängden insulin räcker inte för kroppens behov. Och vävnaderna blir sämre på att utnyttja det insulin som finns. Vid typ 1-diabetes har kroppen slutat att tillverka insulin helt och hållet.
Många olika faktorer påverkar risken för att få typ 2-diabetes, bland annat genetik. Men även livsstilsfaktorer spelar stor roll, och det är här epigenetiken får betydelse.
Människor med typ 2 diabetes har epigenetiska förändringar i arvsmassan som friska personer inte har. Och många gener bidrar till en sämre insulinproduktion, som följd av de epigenetiska förändringarna.
Vad är epigenetik?
I cellerna finns arvsmassan, vårt dna, som innehåller gener. Vi ärver generna och de går inte att ändra. Men på generna sitter så kallade metylgrupper som påverkar vilket uttryck genen ska ha, om den är ”på” eller ”av”.
Metylgrupperna går att påverka på olika sätt, med träning, kost och livsstil, i en process som kallas dna-metylering. Det är epigenetik.
Epigenetik ger nya möjligheter att förstå orsakerna bakom typ 2-diabetes och hur sjukdomen utvecklas. Och epigenetiska biomarkörer kommer att kunna användas för att förutspå sjukdomen och individanpassa behandlingen, menar diabetesforskarna vid Lunds universitet.
Karl Bacos, docent i experimentell diabetesforskning vid Lunds universitet, karl.bacos@med.lu.se
Charlotte Ling, professor i epigenetik vid Lunds universitet, charlotte.ling@med.lu.se
Gränserna mellan biologi och teknologi suddas ut allt mer. Nu har forskare vid universiteten i Linköping, Lund och Göteborg lyckats odla elektroder i levande vävnad med kroppens egna molekyler som utlösare.
– I flera decennier har vi försökt skapa elektronik som härmar biologin. Nu låter vi i stället biologin skapa elektroniken för oss, säger Magnus Berggren som är professor vid Linköpings universitet.
Att koppla elektronik till biologisk vävnad är viktigt för att förstå komplexa biologiska funktioner, bekämpa sjukdomar i hjärnan och utveckla framtida gränssnitt mellan människa och maskin.
Men konventionell bioelektronik, med principer från halvledarindustrin, har en fast och statisk utformning som nästintill är omöjlig att förena med levande, biologiska signalsystem. För att överbrygga den här skillnaden har forskare utvecklat en metod för att skapa mjuka elektroniska ledande material i levande vävnad.
Zebrafiskar fick elektroder i vävnaden
Genom att injicera en gelatinliknande gel med enzymer som ”monteringsmolekyler” lyckades forskarna odla elektroder i vävnaden hos zebrafiskar och blodiglar.
– Kontakten med kroppens egna ämnen förändrar strukturen i gelen och gör den elektriskt ledande, vilket den inte är innan den injiceras. Beroende på vilken vävnad det handlar om kan vi också justera sammansättningen av gelen så att den elektriska processen kommer i gång, säger forskaren Xenofon Strakosas vid Lunds universitet.
Kroppens molekyler räcker
För att aktivera bildandet av elektroder räcker det med de kroppsegna molekylerna. Det behövs inte någon genetisk modifiering eller externa signaler – som ljus eller elektrisk energi – som varit nödvändigt i tidigare experiment. De svenska forskarna är först i världen att lyckas med detta.
När kroppsegna molekyler tillsätts till gelen blir den blå. Det indikerar att den är elektriskt ledande. Bild: Thor Balkhed
Inopererade föremål behövs inte
Studien banar väg för ett viktigt skifte inom bioelektronik. Där det tidigare krävts inopererade fysiska föremål för att starta elektroniska processer i kroppen, kommer det i framtiden räcka med en trögflytande gel som sprutas in.
I studien visar forskarna även att metoden kan användas för att rikta ledande polymerer till specifika biologiska substrukturer och därigenom skapa ett lämpligt material för nervstimulering. På längre sikt kan tillverkning av helt integrerade elektroniska kretsar i levande organismer vara möjligt.
Immunförsvaret en utmaning
I experimenten lyckades forskarna utveckla elektroder i hjärnan, hjärtat och i stjärtfenan hos zebrafiskar samt runt nervvävnaden i medicinska blodiglar. Djuren tog ingen skada av den injicerade gelen och påverkades i övrigt inte av att elektroderna utvecklades.
En av många utmaningar i försöken var att ta hänsyn till djurens immunförsvar.
– Genom att vi gjorde smarta förändringar i kemin kunde vi få fram elektroder som accepterades av hjärnvävnad och immunförsvaret. Zebrafisken är en utmärkt modell för att studera organiska elektroder i hjärnor, säger forskaren Roger Olsson vid Lunds universitet.
Mer forskning behövs
Han tog initiativ till studien efter att han läst om den elektroniska ros som forskare vid Linköpings universitet utvecklade 2015.
En svårighet i forskningen är skillnaden i cellstruktur mellan djur och växter. Medan växter har hårda cellväggar, som det går att odla elektroder på, är cellerna i djur mer som en lös massa. Det var därför en utmaning att skapa en gel med tillräcklig struktur och rätt mängd ämnen för att utveckla elektroder i en sådan omgivning. Det tog flera år för forskarna att lösa problemet.
– Våra resultatet öppnar helt nya sätt att tänka kring biologi och elektronik. Det återstår en rad problem som vi inte har löst, men studien är en bra startpunkt för framtida forskning, säger Hanne Biesmans, doktorand vid Linköpings universitet.
Det är känt att luftföroreningar har negativa konsekvenser för barns lunghälsa. Men om förändringar i luftkvaliteten kan påverka hur barns och ungas lungfunktion utvecklas har inte studerats lika mycket.
I Stockholm har luftkvaliteten blivit bättre under de senaste 20 åren. Därför ville forskare vid Karolinska institutet undersöka om även barns lungfunktion har förbättrats under denna period.
Barn fick testa lungfunktionen
I en ny studie har forskarna använt sig av en grupp barn som ingår i BAMSE-projektet, där omkring 4000 personer som föddes mellan 1994 och 1996 har följts.
Barnen fick besvara ett frågeformulär och undersöktes med hjälp av spirometri, som testar hur lungorna fungerar. Lungfunktionen undersöktes vid 8,16 och 24 års ålder.
Forskarna beräknade framför allt luftföroreningshalter från trafiken på platser där deltagarna bodde från födseln och fram till tjugoårsåldern.
Föroreningar har minskat i Stockholm
Jämfört med åren 2002-2004 var halterna av luftföroreningar överlag 40 procent lägre i Stockholm under 2016-2019. På vissa platser, till exempel Hornsgatan på Södermalm, minskade halterna med omkring 60 procent. I vissa andra områden förändrades däremot inte luftkvaliteten nämnvärt.
– När vi jämför områden som fått bättre luftkvalitet med områden som inte fått bättre luftkvalitet kan vi se att lungfunktionen förbättrades med några procent hos deltagarna i ung vuxen ålder. Men framför allt kunde vi se en 20-procentig minskad risk för att ha en påtagligt sänkt lungfunktion, säger forskaren Zhebin Yu vid Karolinska institutet.
Forskarnas slutsats är att minskad exponering för luftföroreningar, även vid relativt låga nivåer, är förknippad med förbättringar i utvecklingen av lungfunktionen från barndom till tidig vuxen ålder.
Luftföroreningarna har minskat med 60 procent på Hornsgatan i Stockholm.
God lunghälsa som barn påverkar vuxenlivet
Forskarna menar att resultaten är betydelsefulla eftersom optimal lungutveckling under barndomen är viktig för att ha en god hälsa under resten av livet.
– På sikt har det en stor betydelse eftersom den lungfunktion barn och ungdomar utvecklar under uppväxten, har de med sig som vuxen. Om man har sänkt lungfunktion i vuxen ålder har man en ökad risk för olika kroniska lungsjukdomar som KOL, hjärt-kärlsjukdom och även för tidig död. Genom att förbättra luftkvaliteten minskar vi risken för barn att senare i livet utveckla kroniska sjukdomar, säger forskaren Erik Melén.
Förbättringar av luftkvalitet gav resultat
Tidigare studier från BAMSE-projektet har visat att individers lungfunktionsutveckling både kan förbättras och försämras över tid. De nya resultaten visar att luftföroreningar kan spela en betydande roll.
– Luftföroreningar som till sin natur är ständigt närvarande är ett stort bekymmer. Vår studie ger en tydlig signal att arbetet med att förbättra luftkvaliteten på olika sätt har gett resultat med mätbara förbättringar av barns och ungas hälsa, säger Erik Melén.
Nästa steg i forskningen är att undersöka fördelar med renare luft vid lungsjukdomar som astma, bronkit och förstadier till KOL, men även för kardiometaboliska sjukdomar som hjärt-kärlsjukdom och typ 2-diabetes.
Erik Melén, professor vid institutionen för klinisk forskning och utbildning, Karolinska institutet, erik.melen@ki.se
Zhebin Yu, postdoktor, institutet för miljömedicin vid Karolinska institutet, zhebin.yu@ki.se
I en ny studie har forskare vid Lunds universitet undersökt blåmesars kognitiva kapacitet, det vill säga förmåga att lära sig något eller lösa ett problem.
När allmän kognitiv förmåga ska undersökas brukar forskare mäta och jämföra självkontroll som kan vara svårt för djur. Ofta brukar det ”transparenta cylindertestet” användas.
Listar ut bästa vägen till mat
Experimentet går ut på att forskarna placerar ett genomskinligt rör på tvären framför ett djur. I cylindern finns en åtråvärd matbit som djuret ser och vill komma åt. Om djuret försöker ta maten genom cylinderns vägg räknas det som ett misslyckande.
För att lyckas måste djuret förstå att det ska gå, eller flyga, runt till öppningen och plocka ut födan.
Människoapor och stora kråkfåglar brukar prestera bäst i dessa tester.
– Vi har tidigare testat talgoxar som står sig bra i den konkurrensen. Nu har vi gjort samma försök med blåmesar som trots sin nyfikenhet presterar sämre än talgoxarna, säger Anders Brodin, biologiprofessor vid Lunds universitet.
Blåmesar delades in i testgrupper
I försöket fångades 33 blåmesar på samma plats, och vid samma tid på året, som talgoxar som Lundaforskarna testat i ett tidigare experiment.
Småfåglarna delades in i tre grupper med elva individer i varje. En grupp gjorde testet utan någon speciell erfarenhet, en annan hade haft en genomskinlig plexiglasruta stående på botten av hemburen i tre dagar före försöket.
Den tredje gruppen hade ett genomskinligt rör på botten av buren i tre dagar.
Talgoxen lär sig hur röret fungerar
Försöket visade att i 52 procent av fallen lyckades blåmesarna hitta öppningen i cylindern och få ut en läcker mjölmask. Det kan jämföras med talgoxarna som lyckades i hela 68 procent av fallen.
– En grupp utmärkte sig, talgoxar med erfarenhet av ett genomskinligt rör som lyckades i 80 procent av fallen. De hade alltså lärt sig hur ett genomskinligt rör fungerar. Denna förbättring fanns inte hos blåmesarna. Detta stöder vår idé om att talgoxen är en ovanligt läraktig småfågel, säger Anders Brodin.
Talgoxar använder sig av sin erfarenhet för att klara uppgifter. Bild: Viktor Talashuk/Unsplash
Mesar har ganska stor hjärna
Schimpanser och korpar sticker ut med stabila testresultat på 100 procent, det vill säga tio rätt i de tio första försöken. De småfåglar som tidigare testats har legat på mellan 20 och 40 procent. Så talgoxarnas och blåmesarnas resultat på 68 respektive 52 procent är ändå mycket bra.
– Men det är inte så konstigt egentligen med tanke på att mesar har den relativt största hjärnan av våra småfåglar, säger Anders Brodin.
Anders Brodin, professor vid biologiska institutionen, Lunds universitet, anders.brodin@biol.lu.se
– De elever som ofta missar aktiviteter för att de inte har råd att delta löper en högre risk för att inte ha någon vän i klassen och att vara utsatt för mobbing, säger Simon Hjalmarsson, doktor i sociologi som forskar om barns ekonomi.
Vad innebär det att vara ett fattigt hushåll?
– Till fattiga hushåll räknas familjer som inte har råd med fem eller fler av tretton uppräknade nödvändigheter, som att ha det tillräckligt varmt hemma, att kunna betala oförutsedda utgifter och delta i sociala aktiviteter, säger Carina Mood, professor i sociologi och som forskar om fattigdom och ungas välfärd.
– Med de höga elräkningarna i vinter är det sannolikt fler som inte har kontantmarginal. Den materiella nöden ökar när kostnaderna ökar, fortsätter hon.
Så hur många har råd att resa bort på lovet?
– Alla åker inte bort på sportlovet. Olika normer styr, där normen i innerstadsskolor kanske är att åka till fritidshus eller alperna, men inte i landsortsskolor. Vad man väljer att göra beror mycket på vad andra gör.
I den senaste levnadsnivåundersökningen*, som gjordes 2010, svarade 39 procent av de ensamstående och 17 procent av hushåll med två föräldrar att de inte klarar en oförutsedd utgift på 13 000 kronor.
– På frågan om de har råd med en veckas semester svarade 17 procent av ensamstående att de inte har råd med det, och åtta procent av hushållen med två föräldrar, säger Carina Mood.
*Levnadsnivåundersökningen inleddes 1968 och har genomförts sju gånger. I undersökningen svarar ett representativt urval av Sveriges befolkning, även barn från tio års ålder, på frågor om hur de har det inom områden som ekonomi, relationer, jobb och hälsa. Cirka 5000 personer ingår i undersökningen.
Hur mycket pengar har barn att röra sig med?
– Familjer med ensamstående förälder eller utländsk bakgrund har sämre ekonomi. Men det är familjens ekonomi. När vi frågar barnen framkommer det att sambandet är svagt mellan föräldrars och barns inkomster. Föräldrar tycks prioritera barnen. Unga med svensk bakgrund jobbar mer än unga med utländsk bakgrund, sannolikt för att de har större kontaktnät. Men unga med utländsk bakgrund får mer pengar från föräldrarna så det blir inte så stora skillnader.
I undersökningen som gjordes 2010 hade barn mellan tio och tolv år någon hundralapp i månaden att röra sig med. Äldre barn hade i genomsnitt tusen kronor i månaden.
– Tolv procent av de tillfrågade svarade att de sällan hade råd att göra det som kompisar gör, lite högre bland barn med utländsk bakgrund, säger Carina Mood.
Risk att barnen blir mobbade
Forskaren Simon Hjalmarsson har studerat sambandet mellan barns sociala relationer och ekonomi. Han fann en koppling mellan åttondeklassares ekonomiska resurser och sociala relationer med klasskamraterna.
– De elever som ofta missar aktiviteter för att de inte har råd att delta löper en högre risk för att inte ha någon vän i klassen och att vara utsatt för mobbing. Alla barn som har sämre ekonomi upplever inte det, men det finns en förhöjd risk.
– Att sänka kostnaderna för aktiviteter som lockar barn och unga, till exempel under sportlovet, kan vara ett sätt att främja den sociala inkluderingen, säger Simon Hjalmarsson.
Alzheimers och Parkinsons sjukdom är två av de vanligaste neurologiska sjukdomarna som leder till nedbrytning av hjärnans nervceller. Sjukdomarna drabbar tusentals personer årligen och när diagnosen ställs kan skadorna i hjärnan ha gått långt.
Nu föreslår forskare vid Luleå tekniska universitet en ny screeningmetod för tidig upptäckt av sjukdomarna. Genom ett enkelt salivprov kan molekyler som kommer från hjärnan analyseras.
Tidig diagnos viktig
Med metoden skulle det kunna bli möjligt att ställa en diagnos av sjukdomarna upp till tio år innan de första symtomen visar sig.
– De här sjukdomarna påverkar livet väldigt mycket för många. Ett salivprov är en enkel metod som skulle kunna leda till tidig diagnos. Det ger möjligheten att sätta in tidiga åtgärder för individen och göra stor skillnad i deras liv. Det ger också möjlighet att förstå sjukdomen bättre vilket kan leda till nya läkemedel, säger Vaibhav Sharma, forskare i medicinsk teknik vid Luleå tekniska universitet.
Bubblor i nanostorlek
Metoden tar hjälp av exosomer – små bubblor i nanostorlek som utsöndras från kroppens celler.
När exosomerna först upptäcktes på 1980-talet trodde man att innehållet i bubblorna var skräp som cellerna gjorde sig av med. Senare års forskning har visat att den huvudsakliga uppgiften för exosomer är att bära information mellan celler, ungefär som en slags flaskpost i nanoskala. Flaskposten når rätt mottagare genom proteiner på utsidan. De känns igen av andra celler och fungerar alltså som en slags adresslapp.
Mellan hjärnan och resten av kroppen finns blod-hjärnbarriären, ett skydd för hjärncellerna som gör att stora molekyler inte kan ta sig in eller ut. Men exosomer är så små att de kan passera barriären och berätta vad som pågår i hjärnan.
Ett salivprov är en enkel metod som skulle kunna leda till tidig diagnos, säger forskaren Vaibhav Sharma. Bild: Luleå tekniska universitet
Forskarna har nu kunnat visa att parkinson och alzheimer kan diagnostiseras genom att analysera exosomer i saliv. Genom att använda sig av exosomens adresslapp – proteinet på utsidan – kan de urskilja vilka exosomer som kommer från hjärnceller.
Genom att mäta bubblornas rörelser med laser har forskarna analyserat mängd och storlek. Exosomerna kan på så sätt säga om det finns tecken på sjukdom, och ge indikationer om hur långt sjukdomen gått.
Kan utvecklas för ALS
Tekniken som forskarna använder är redan tillgänglig men tillämpningen är ny. Forskarna har fokuserat på parkinson och alzheimer, men det skulle även vara möjligt att utveckla metoden för fler neurologiska sjukdomar, till exempel ALS.
– Det som driver oss är möjligheten att upptäcka sjukdomarna så tidigt som möjligt. Vi vet sedan tidigare att de molekylära nedbrytningsprocesserna börjar långt innan symtomen visar sig. Det här är en metod som potentiellt kan upptäcka förändringarna innan hjärnan brutits ned så mycket att medicinering blir svårare. Det finns möjlighet att det även skulle kunna användas som screeningverktyg, säger Fredrik Nikolajeff, professor i medicinsk teknik vid Luleå tekniska universitet.
Vaibhav Sharma, forskare i medicinsk teknik vid Luleå tekniska universitet, vaibhav.sharma@ltu.se
Fredrik Nikolajeff, professor i medicinsk teknik vid Luleå tekniska universitet, fredrik.nikolajeff@ltu.se
Universitetsvärlden är internationell, men brottas också med svårigheter att integrera studenter från olika länder.
Nu pekar ny forskning från Chalmers på en metod som både minskar de akademiska och sociala klyftorna och dessutom ökar trivseln. Framgångsreceptet är att samarbeta i par – som läraren utser.
Allt fler internationella studenter
Det finns gott om forskning som pekar på att integration är en avgörande faktor för ett framgångsrikt studentliv för både individen och lärosätet.
Studenter som känner sig delaktiga och upplever samhörighet med sina studiekamrater kan få högre betyg och är mer benägna att fortsätta studera. Men att nå dit är en utmaning – i synnerhet när det gäller de internationella studenterna. Så i takt med att lärosäten, inte minst de svenska, internationaliseras blir frågan allt mer brännande.
– Om studenter får välja fritt, tenderar de att samarbeta med människor från samma etniska grupp som de själva tillhör. Interaktionen mellan studenterna blir därför liten, och minskar känslan av delaktighet och samhörighet med andra, säger Becky Bergman, universitetslektor vid Chalmers.
Studenterna fick hantera utmaningar
Men vad händer om studenterna inte får bestämma själva, utan att läraren i stället ger förutsättningar för vilka som ska samarbeta? Jo, då ser man mycket positiva effekter, visar studien.
– Det blev väldigt tydligt att akademiska och sociala klyftor överbryggades när läraren bestämde paren, bland annat för att studenterna tvingades att hantera utmaningar tillsammans på ett helt annat sätt än när de själva väljer partner eller jobbar i större grupper.
Samarbete minskade stress
Studien genomfördes under coronapandemin då undervisningen skedde på distans.
Det innebar en utmaning för studenterna. Arbetsbördan och det digitala arbetssättet var tufft för många. Trots detta upplevde studenterna att pararbetet minskade stressen och att de delade rättvist på uppgifterna. Arbetssättet gav också upphov till nya personliga kontakter och i vissa fall rena vänskapsband.
– Det är ett mycket intressant resultat. Jag har svårt att se att de här positiva effekterna skulle uppstå utan styrning från läraren, i synnerhet eftersom kursen genomfördes online. Paren bildades direkt i början av kursen, innan några informella grupper hunnit bildats. Det tror jag var viktigt, säger Becky Bergman.
Kommunikation flöt på
Till skillnad från tidigare forskning som visar att kommunikationen i interkulturella konstellationer är ett hinder, visar resultatet från studien att det var helt tvärtom. En av de faktorer som studenterna värderade högst var just bra kommunikation.
– En förklaring kan ju vara att tidigare forskning gjorts i engelsktalande länder, medan i vår studie hade nästan ingen engelska som modersmål. Det gör att alla var vana vid att tala och förstå ett ”andra språk”.
Styrning och struktur behövs för att lyckas
Internationalisering och interkulturell kompetens betonas ofta som viktiga för svenska lärosäten. Med tanke på resultaten från den nya studien, ser Becky Bergman styrning och struktur som framgångsfaktorer för att nå dit.
– Ja, vi vet att integration inte sker av sig själv och vi kan inte lägga ansvaret på enskilda studenter. Vi behöver styrning och agera strukturerat på alla nivåer för att alla studenter ska uppleva delaktighet och samhörighet och verkligen kunna nå sin fulla potential, säger Becky Bergman.
Så gjordes studien
Studien ägde rum på en ingenjörsutbildning på Chalmers.
De 64 studenterna i studien representerade 14 nationaliteter. Under åtta veckor fick de föra veckovis dagbok på tre teman: akademiskt, parjobbet i sig och hur de tyckte det fungerade socialt.
Därefter genomfördes intervjuer med åtta frivilliga studenter för fördjupning. Få hade engelska som modersmål.
Becky Bergman, universitetslektor, institutionen för vetenskapens kommunikation och lärande, Chalmers tekniska högskola, rebecca.bergman@chalmers.se
Livsmedel från hav, floder och sjöar – som även kallas sjömat eller blå mat – skulle kunna bli en viktig resurs i kampen mot undernäring, hjärt- och kärlsjukdomar och klimatrisker.
Det visar en studie vid Stockholm Resilience Centre på Stockholms universitet och Stanford-universitetet.
– Vattenlevande livsmedel, så kallad blå mat, kan spela en viktig roll i våra kostvanor, för samhället och för ekonomin. Men exakt hur kommer att skilja sig mycket från land till land och beroende på lokala förutsättningar, säger Beatrice Crona som är professor i hållbarhet vid Stockholm Resilience Centre.
Fakta om sjömat
Blå mat försörjer upp till 800 miljoner människor världen över.
I 93 länder har tio procent av befolkningen näringsbrist trots tillgång på blå mat.
Tillgången på mer överkomliga blå livsmedel kan förhindra 166 miljoner mikronäringsbrister världen över.
Konsumtionen av blå mat kommer att öka med 80 procent i ätbar vikt till 2050.
Möjligheterna att dra nytta av blå mat för hälsosamma och hållbara kostvanor har inte förverkligats fullt ut.
Forskarna har sammanställt och analyserat nationella data och fått fram fyra områden där dessa livsmedel kan spela en nyckelroll för att förbättra nationella livsmedelssystem.
Områdena är B12- och omega 3-näringsbrist, hjärt- och kärlsjukdomar som kan kopplas till överdriven konsumtion av rött kött, hög miljöpåverkan och klimatanpassning samt motståndskraft för att säkra bidraget från blå matsystem till näring, rättvis ekonomi, försörjning och kultur.
Kan ersätta kött och minska miljöpåverkan
Forskarna menar att nya insikter från studien har stor betydelse för finansiärer, förädlare, återförsäljare, utvecklingsorganisationer och fiskare.
– Vårt mål är att beslutsfattare till fullo ska förstå de olika bidrag som sjömat kan ge, men också att de ska överväga de avvägningar som måste förhandlas fram för att verkligen få ut det mesta av de möjligheter som sjömat ger, säger Beatrice Crona.
Forskarna fann att beslutsfattare i länder med stora miljömässiga livsmedelsfotavtryck och höga nivåer av hjärt-kärlsjukdomar – som är vanliga i utvecklade länder i Europa och Nordamerika – bör fokusera på att förbättra produktionen och tillgången till sjömat. Den kan fungera som en ersättning för konsumtion av mer rött kött som har större miljöpåverkan.
Musslor, sill och sardiner
I länder som kännetecknas av stora miljömässiga livsmedelsfotavtryck och utbredd näringsbrist kan beslutsfattare välja att stödja en större mångfald av blå livsmedelsproduktion och främja billigare mat. Forskning visar till exempel att odlade musslor eller små pelagiska fiskar, som sardiner och sill, kan gynna en mindre välbärgad befolkning. Samtidigt har maten litet miljöavtryck.
Vill inspirera beslutsfattare
Forskarna har också tagit fram ett interaktivt verktyg för att hjälpa beslutsfattare att utforska data om sjömat utifrån sina egna länder.
– Vi vill inspirera beslutsfattare till att utforma policyer och åtgärder som kan realisera det bidrag som blå mat kan innebära för livsmedelssystem runt om i världen, säger Beatrice Crona.
Bakom studien står Blue Food Assessment, en grupp på mer än 100 forskare som leds av Stockholm Resilience Centre vid Stockholms universitet, Stanford-universitet och intresseorganisationen EAT.
Fysisk aktivitet har en positiv påverkan på ungas fysiska och psykiska hälsa samt förmåga att lära sig. Trots detta blir barn i Sverige allt mindre aktiva och drygt 80 procent av svenska barn rör sig inte tillräckligt idag.
Forskare vid Luleå tekniska universitet och Statens väg- och transportforskningsinstitut, VTI, har nu tagit fram ett förslag till en nationell rekommendation att barn bör gå, cykla eller på annat sätt aktivt ta sig till skolan – hela eller delar av vägen.
Jobbar du i skolan och vill veta mera?
Aktiva skoltransporter är ett skolbaserat forskningsprojekt som syftar till att främja barns möjlighet till vardagsrörelse genom att cykla eller gå till och från skolan. På webbplatsen finns pedagogiskt material och länkar till forskningen.
Förslaget grundar sig i en analys av hälsa, trafiksäkerhet, miljö och barns rörelsefrihet. Det utgår också från konventionen om barns rättigheter.
– Vårt mål är att få till en normförändring och en systemförändring. Vi har utgått från vad som är bäst för barnen och tror på barns förmåga, säger Anna-Karin Lindqvist, biträdande professor i fysioterapi vid Luleå tekniska universitet.
Hon och forskarkollegor har arbetat med ett projekt om aktiva skoltransporter sedan 2016. De har bland annat skapat en modell för hur skolor kan arbeta med aktiva skolresor i samarbete med kommuner.
Ingen enkel fråga
Men det är inte bara i skolan forskarna vill väcka frågan. Rekommendationen riktar sig också till föräldrar och samhällsplanerare.
– Det kan tyckas som en enkel fråga, men blir komplext eftersom det handlar om trafiksäkerhetsfrågor, normer, föräldrars oro och underhållsfrågor, säger Stina Rutberg, biträdande professor i fysioterapi vid Luleå tekniska universitet.
Råd till föräldrar
Forskarna rekommenderar att barn året runt använder aktiva resor, till exempelvis gång eller cykel, till och från skolan redan från förskoleklass.
Barnet bör först lära sig trafikmiljön på ett säkert sätt tillsammans med en vuxen, men resandet kan så småningom göras i sällskap med andra barn eller självständigt – om barnet och vårdnadshavare tillsammans gör en bedömning av barnets förmåga i förhållande till aktuell trafikmiljö.
Rådande normer i vägen
Enligt forskarna är ett hinder för aktiva skoltransporter den rådande normen att barn inte är mogna att cykla själva före tolv års ålder. Normen som har bristande vetenskapligt stöd dyker upp i olika policydokument, trots att barns skolväg ser väldigt olika ut.
Forskarna menar också att föräldrars skjutsande av barn leder till en otrygg trafiksituation med mycket biltrafik vid skolorna. I studier där barn intervjuas visar det sig också att många vill gå eller cykla till skolan.
Barnens perspektiv tappas bort
Forskaren Anna Niska vid VTI har varit med och tagit fram underlag till förslaget om en nationell rekommendation.
Hon tycker att barnens perspektiv ofta tappas bort när samhällsplanerare fokuserar på arbetspendling för vuxna, till exempel när det gäller infrastruktur, cykelparkeringar eller underhåll av vägar.
– Målet är att få ner antalet skjutsande föräldrar, och föräldrarnas incitament måste gå hand i hand med infrastrukturen. Det kan till exempel handla om att planera så föräldrar som skjutsar med bil kan lämna sina barn utan att riskera andra barns säkerhet, säger Anna Niska.
Anna-Karin Lindqvist, biträdande professor i fysioterapi vid Luleå tekniska universitet, anna-karin.lindqvist@ltu.se
Anna Niska, forskningsansvarig för Cykelcentrum vid Statens väg- och transportforskningsinstitut, anna.niska@vti.se
Frön är som bekant ett sätt för växter att sprida nästa generation till nya platser. Växter har också utvecklat flera fiffiga sätt att klara sig trots att närmiljön förändras.
De kan till exempel bilda frön som lagras i jorden i väntan på bättre tider. Dessa fröbanker hjälper växterna att överleva tillfälliga förändringar i miljön, eller hänga kvar på ett ställe trots att omständigheterna har blivit sämre.
Kattfot är en växt med en nordlig utbredning i Europa. Deras fröer kan inte lagras i jorden. Bild: Alistair Auffret
I en studie vid Sveriges lantbruksuniversitet, SLU, har forskarna undersökt hur förmågan att bygga upp en fröbank skulle kunna hjälpa växter att klara sig när klimatet blir varmare.
De utgick från nästan 50 äldre studier med information om både de arter som fanns som frön i jorden och de som fanns i vegetationen ovanför jorden. Sammanlagt täcker studien fler än 2500 platser spridda över nio europeiska länder.
Eftersom medeltemperaturen i Europa redan har ökat med nästan en grad förväntade sig forskarna att de frön som lagrats i jorden skulle spegla historiska, svalare tider.
– Vi var förvånade när vi såg att fröbanken i huvudsak bestod av arter som trivs bättre i varmare klimat, jämfört med arterna i vegetationen, säger Alistair Auffret, docent i ekologi på SLU.
Det är inte bara så kallade ruderatväxter som bildar fröbanker. Jordvivan finns i många skogar i Europa, men är sällsynt i Sverige eftersom den inte är anpassad till kalla vintrar. Bild: Alistair Auffret
Fröbanker bromsar inte förändringar
Studien visar alltså att strategin att lagra frön i jorden är vanligare bland arter som har en varmare, mer sydlig utbredning i Europa.
Det betyder att fröbanker inte kommer att kunna hjälpa vissa arter att hänga kvar och på så sätt bromsa förändringar i floran. Tvärtom finns redan frön i jorden från arter som är anpassade till högre temperaturer, men det är inte nödvändigtvis bra för den biologiska mångfalden.
– De ”värmegynnade” arter som finns i fröbanker är inte där på grund av uppvärmningen, säger Alistair Auffret. Istället handlar det mest om generalister och växter som brukar kallas för ogräs eller ruderatväxter. Detta kan bidra till att växtsamhällen blir allt enformigare över tid.
Tufft för nordliga arter
Resultaten är också dåliga nyheter för arter som inte trivs i högre temperaturer.
– Vi visste sedan tidigare att arter med nordligare utbredning kan hotas av klimatförändringar och nu ser vi att de också saknar denna viktiga strategi för att kunna stanna kvar när uppvärmningen fortsätter, säger Alistair Auffret.
Alistair Auffret, universitetslektor vid institutionen för ekologi, enheten för landskapsekologi, Sveriges lantbruksuniversitet, alistair.auffret@slu.se
Vi använder kakor för att ge dig en bättre upplevelse av vår webbplats.
This website uses cookies to improve your experience while you navigate through the website. Out of these cookies, the cookies that are categorized as necessary are stored on your browser as they are essential for the working of basic functionalities of the website. We also use third-party cookies that help us analyze and understand how you use this website. These cookies will be stored in your browser only with your consent. You also have the option to opt-out of these cookies. But opting out of some of these cookies may have an effect on your browsing experience.
