Teater och skådespeleri används gärna som metafor för hur vi handlar och uttrycker oss i vardagen. Ofta stannar liknelsen vid en klichébild av vad det innebär att vara skådespelare: någon som gör sig till och som kan ljuga om sina känslor. Men vid en närmare undersökning av hur skådespelare faktiskt arbetar bekräftas inte den bilden: att leva sig in i och uttrycka en karaktär på scenen är svårare och mer krävande än vad forskningen hittills förutsatt.
Skådespelare uttrycker ofta starka känslor på scenen; de är rasande, sorgtyngda och kära inför publik kväll efter kväll. I sin avhandling visar Stina Bergman Blix att skådespelare använder sina privata känslor och erfarenheter i början av arbetet med en roll för att kunna förstå och leva sig in i den.
Efterhand frikopplas de känslor som rollen uttrycker till stor del från sitt privata ursprung; känslorna blir därmed professionella och laddas genom den sceniska situationen snarare än av privata minnen. Det innebär att rollen kanske uttrycker sorg på ett annat sätt än vad skådespelaren skulle göra privat; uttrycket blir rollens eget. När känslan sedan upprepas gång på gång så minns kroppen uttrycket och skådespelaren kan visa sorg utan att uppleva känslan lika starkt.
– På så sätt kan skådespelaren på scenen visa känslor som av publiken kan upplevas som nyanserade och verkliga utan att behöva gå in i starka känsloupplevelser varje gång, säger Stina Bergman Blix. Men för att känslouttrycket ska upplevas som livfullt och realistiskt är det viktigt att det inte helt frikopplas från en motsvarande upplevelse.
Förmågan att kunna professionalisera känslor gör det lättare att gå in i och ut ur känslor i professionella situationer, men det kan också påverka skådespelarens privatliv.
– Vi förknippar ofta känslor med äkthet, om vi känner så är det ’på riktigt’, men skådespelare beskriver hur de har lärt sig att använda små impulser för att väcka känslor och kan därför lätt ”halka in i känslor” även i det privata livet. Lättheten att gå in i och ut ur känslor kan göra att upplevelsen av känslor förlorar i äkthet, säger Stina Bergman Blix.
Utvecklingen från en privat upplevd känsla till ett professionellt uttryck som ska kunna repeteras gång på gång utan att förlora sin vitalitet är relevant för många yrkesgrupper, t ex inom vårdyrken, där ett uttryck som medkänsla bör vara både privat och professionellt, det vill säga vara genuint i betydelsen ha en privat förankring, och samtidigt kunna hållas på distans och därmed lämna utrymme för ett professionellt agerande. I dessa sammanhang, liksom på teaterscenen, är det alltför enkelt att tala om känslor som spelade eller äkta; Den ’effektiva’ känslan, som övertygar på scenen eller som fungerar i vården, för publiken och vårdtagare, rymmer element av båda.
Avhandlingens titel: Rehearsing Emotions: The Process of Creating a Role for the Stage
Disputation: Lördag 16 oktober kl 13.00, Nordenskiöldsalen, Geovetenskapens hus, Frescati
Kontaktinformation
Ytterligare information: Stina Bergman Blix, Sociologiska institutionen, Stockholms universitet
Tel 0708-97 04 04, 08-16 31 84
E-post: stina.bergmanblix@sociology.su.se
John Paoli är forskare vid Sahlgrenska akademin och specialistläkare på hudkliniken vid Sahlgrenska Universitetssjukhuset och är en av föreläsarna under den pågående hudläkarkonferensen.
– Vi går ut i press och media i maj varje år med information om risken med att sola för mycket och varningstecken för att man kan ha utvecklat hudcancer. Sedan erbjuds tider hos hudläkare för bedömning av misstänkta fläckar en särskild dag, Euromelanoma Day, utan att man behöver vända sig först till sin vårdcentral.
Initiativtagare till kampanjen är Euromelanomagruppen inom Europas största ideella förening inom dermatologi och venereologi, EADV. I Sverige brukar cirka 3 000 patienter undersökas denna dag och nästan en procent av patienterna har malignt melanom, sex procent har basaliom – en vanligare form av hudcancer som dock inte är lika farlig och 1O procent har förstadier till en tredje form av hudcancer, så kallad skivepitelcancer.
– Vi försöker införa nya bokningsmetoder för de begränsade tider som erbjuds under dagen i vår strävan att nå de patienter som löper större risk att utveckla hudcancer. Bland annat så har vi infört en åldersgräns på 18 år, säger John Paoli.
– Med hjälp av denna begränsning visar det sig att vi får in äldre patienter och färre ”onödiga” besök för unga patienter med mycket låg risk för att ha hudcancer. Patienterna som undersöks i Sverige är därmed tio år äldre i snitt än de i Europa och vi hittar därför fler tumörer.
En annan nyhet, enligt John Paoli, som skiljer Sverige från det övriga Europa, är att patienterna ska få betala normal taxa för besöket hos hudläkare. Deras erfarenhet hittills är att detta leder till att man som patient verkligen har undersökt sin hud noggrant före besöket och att det finns en fläck som man är oroad för och inte bara söker för säkerhets skull.
– V hoppas att dessa åtgärder kommer att leda till färre dödsfall och mindre kostnader för samhället, eftersom säker diagnostik hos hudspecialist har visat sig vara klart effektivare än onödig provtagning inom primårvården, betonar John Paoli.
FAKTA HUDCANCER
Hudcancer är en grupp vanliga cancerformer. Basaliom är den vanligaste formen med cirka 35 000 fall årligen i Sverige. Den mest allvarliga formen är Malignt melanom och den drabbar cirka 2 500 personer per år. Behandlingen består av kirurgi eller strålning eller en kombination av båda. Om sjukdomen upptäcks i ett tidigt skede är prognosen god, men mindre botbar om tumören fått växa under lång tid.
Kontaktinformation
John Paoli, specialistläkare på hudkliniken vid Sahlgrenska Universitetssjukhuset och forskare vid Sahlgrenska akademin, mobil: 073-040 40 44, e-post: john.paoli@vgregion.se
Studiens titel: Skin Cancer Detection among 2961 Patients during the ”Euromelanoma Day” Screening Campaign in Sweden 2009
Författare:John Paoli, Sophia Lindorsson, Mikael Tarstedt, Margareta Frohm-Nilsson
Tid: fredag, 8 okt kl 15:25
Plats: Sal J1, Svenska Mässan, Göteborg
Kroniska sjukdomstillstånd, som cancer, är stora folksjukdomar. För personer med huvud – och halscancer är vikten av ett fungerande vardagsliv en ofta förbisedd folkhälsoutmaning. I vården ökar kraven på att hälsofrämjande insatser bör integreras och vara en självklar del under behandlingen av en svår sjukdom.
– Om patientens egen förmåga till strategier för att exempelvis få i sig maten understödes av personalen kan deras hälsa öka, säger Margereth Björklund.
I sin avhandling har hon intervjuat 35 personer med huvud- och halscancer.
– Ett salutogent och hälsofrämjande synsätt innefattar ett gott bemötande från kompetent vårdpersonal där patienten upplever dialog, delaktighet och jämlikhet, säger hon.
Margereth Björklunds avhandling visar att kontakten med vården för vissa patienter ingav känslan av maktlöshet och sårbarhet. Dessa patienter upplevde ofta, både före och efter behandlingen, att de inte blev trodda eller respekterade då de beskrev sina problem och sin sjukdomsupplevelse. Samordningen mellan hälso- och sjukvårdens olika funktioner upplevdes som bristfällig under hela sjukdomsförloppet.
– Detta kan tyda på avsaknad av en patientprocessorienterad vårdorganisation i arbetet med en psykosocial rehabilitering, säger Björklund vidare som har arbetat som sjuksköterska på öronklinik i Helsingborg i 25 år och är adjunkt på Högskolan i Kristianstad sedan 11 år.
Forskningsresultatet visar att om personalen är tillgänglig, engagerad, respektfull och bekräftande ges patienterna chans till ökad makt och kontroll. De behöver också konstant känslomässigt stöd från närstående. En nära kontakt med djur och natur liksom anpassade aktiviteter ökar möjligheten att bemästra.
– De delvis livshotande symtom som hotar deras existens och identitet vilket skapar en känsla av fångenskap men trots detta uttrycker de flesta intervjuade en stark optimism och framtidstro. Dessa kan påverkas om det finns möjlighet att bygga egen styrka, aktivitet och hälsoresurser i mötet med vårdpersonalen, fortsätter Björklund.
Betydelse för hälsan
Ett hälsofrämjande bemötande från vårdpersonalen ger möjlighet för patienten att hantera en förändrad vardag. Andra betydelsefulla aktörer är support från patientföreningar. Kurser i att lära sig leva med cancer är viktiga och minskar tillsammans med egenvård patienternas beroende av andra.
Avhandlingen kan lägga grunden för en djupare förståelse för dessa patienters vardagsliv och upplevelser av hälsa och möjligheter istället för att fokusera på diagnoser, sjukdom, problem och brister.
En reflektion Margereth gör är att det hade varit önskvärt om mer intresse lades på att skapa en hälsosam och stödjande vårdmiljö. Det inkluderar lättillgänglighet och planering av avskilda, tysta, avstressade rum med utsikt mot parker eller gröna ytor för både patienter och närstående. Hon påpekar att det också behövs mer kultur i vården; konst, musik och tillgång till sådant som bibliotek och kafé.
Om vårdpersonal fick djupare förståelse för patienternas vardagsliv och upplevelse av psykosocial, existentiell samt social och ekonomisk oro skulle de kunna ge adekvat hjälp till patienter och närstående.
Titel: LIVING WITH HEAD AND NECK CANCER: A HEALTH PROMOTION PERSPECTIVE – A Qualitative Study/ Att leva med huvud- och halscancer: främjande av hälsa och välbefinnande i vardagslivet – en kvalitativ studie
Kontaktinformation
Författare: Margereth Björklund.
Tel: (+46) 042 22 87 68; (+46) 044 20 40 94; (+46) 070 276 33 18
e-post: margereth.bjorklund@hkr.se. Högskolan Kristianstad.
Huvudhandledare: Anneli Sarvimäki, leg sjuksköterska, filosofie doktor, professor, direktör. Äldreinstitutet, Helsingfors, Finland.
Tel +35 89 61 22 16 28, +35 84 05 30 26 02
e-post: anneli.sarvimaki@ikainst.fi.
Bihandledare Agneta Berg, leg sjuksköterska, doktor i medicinsk vetenskap, docent.
Tel: +46 44 20 12 44 83; +46 70 86 96 697;
e-post; agneta.berg@hkr.se. Högskolan Kristianstad.
Avhandlingen försvaras offentligt tisdagen den 12 oktober 2010 kl. 13.00 i aulan, Nordiska Högskolan för Folkhälsovetenskap, Nya varvet i Göteborg.
Adress: Nya Varvet 25, Göteborg
Avhandlingen kan beställas för 150 kr exklusive porto: kirsi.gomes@nhv.se
Både nationella och internationella studier visar att sjuksköterskestudenter har svårt att beskriva vårdandets innebörd, trots att de under sin utbildning ska utveckla kunskaper i vårdande. I vårdteorier och genom sina verksamhetsförlagda studier möter studenterna olika förväntningar på vårdande.
I dessa möten framträder det, som Cecilia Rydlo beskriver som annanheten, studenternas egna unika och självklara vårdande tankar, som baseras på tidigare erfarenheter. De beskrivs av studenterna som en tillförlitlig kunskapskälla. Utifrån annanheten reflekterar studenterna före, under och efter vårdsituationer för att kunna ge patienterna det bästa vårdandet.
Under studietiden får studenternas egna vårdande tankar fotfäste och de för en kamp för sin annanhet. Studenterna lever, växer och stannar kvar i den egna arenan av vårdande, deras annanhet, under utbildningen.
– Vi måste ge studenter förutsättningar att förena sina tankar med vårdteorier och det vårdande som beskrivs inom olika kliniska verksamheter. Det innebär att möta studenter i deras livsvärld och tillvarata deras annanhet både i början som under sin utbildning, säger Cecilia Rydlo, som arbetar som universitetsadjunkt vid Mälardalens högskola.
Innovativa lärandestrategier som drama, estetik, musik och berättelser kan vara till hjälp att stödja studenternas utveckling. Dessa strategier med sin bas i vårdvetenskap kan stödja studenter att reflektera över patientperspektivet för att på så sätt kunna integrera detta perspektiv med sitt eget sätt att tänka.
Genom att vårdande sätts in i ett sammanhang kan möjligheter skapas för att stödja studenter i en trygg lärandemiljö. Cecilia Rydlo efterlyser en organisation med tydliga ledare, lärare och handledare i både utbildning och klinisk verksamhet som är förankrade i vårdvetenskap och som tillsammans samverkar utifrån gemensamma mål.
Dessutom behöver man skapa förutsättningar för handledare och lärare när det gäller tid, utrymme, vidareutveckling och stöd för att utveckla lärandemiljöer.
– Jag hoppas att min forskning om studenters växt i vårdande kan bidra till en förståelse om att lärandestrategier som fångar studenterna i deras livsvärld under utbildningen behöver utvecklas, säger Cecilia Rydlo.
Kontaktinformation
För mer information kontakta: Cecilia Rydlo 070-718 45 45
Att lära sig svenskt teckenspråk och svenska har sedan 1980-talet varit bland de främsta kursmålen för döva skolelever i specialskolan. Teckenspråk ses då som dövas förstaspråk, det vill säga det språk som används i undervisningen och i daglig kommunikation. Svenska däremot ses som dövas andraspråk och lärs in primärt via skrift. Men hur språken utvecklas i relation till varandra vet man litet om. I sin avhandling vid Institutionen för lingvistik, Stockholms universitet har Krister Schönström studerat en grupp döva skolelevers tvåspråkighet, närmare bestämt hur deras svenska utvecklas och hur man kan beskriva färdighetsnivåer i deras teckenspråk.
– Min forskning visar att vad som beskrivits för hörande andraspråksinlärare också gäller för döva skolelever som har svenska som andraspråk. De lär sig svenska i samma ordning som hörande, säger Krister Schönström som själv är döv sedan barndomen.
Inom andraspråksforskningen menar forskarna att den mänskliga hjärnans möjlighet att ”processa” ett nytt språks grammatik, till en början, är begränsad. Forskningen har visat att andraspråksinlärare först lär sig ord för att sedan avancera till böjningsändelser, fraser, mer komplicerade fraser och slutligen meningar. Det beror på att specifika språkliga regler måste automatiseras i en viss ordning. Skillnaden för döva är att de lär sig svenska primärt via skrift. Här har då frågan ställts om döva också följer denna speciella inlärningsordning trots avsaknaden av hörsel.
Ett annat fenomen som studerats i avhandlingen är hur stor betydelse ett förstaspråk har för andraspråksinlärningen. Under 2000-talet har bl.a. amerikansk forskning pekat på att döva skolelever i USA som uppnår hög färdighet i engelska också haft hög färdighet i amerikanskt teckenspråk i testresultaten. I avhandlingen försöker Krister Schönström beskriva de döva skolelevernas teckenspråksfärdigheter och jämföra detta med deras utvecklingsnivåer i svenska.
– Att beskriva nivåer i teckenspråk är lättare sagt än gjort. Det behövs mer forskning om hur döva barn utvecklar sitt teckenspråk innan man säkert kan bestämma nivåer. Men min studie visar att de elever som har högst nivåer i svenska också berättar mer ”fylligt”, d.v.s. deras berättelser är mer levande i jämförelse med de som har lägst nivåer i svenska, säger Krister Schönström.
Avhandlingen visar därmed att döva trots avsaknaden av hörseln inte tycks skilja sig åt från hörande andraspråksinlärare när det gäller språkutveckling. Dessutom bekräftar avhandlingen tidigare forskningsresultat att ett utvecklat förstaspråk är viktigt för andraspråksinlärningen.
Avhandlingens namn: Tvåspråkighet hos döva skolelever. Processbarhet i svenska och narrativ struktur i svenska och svenskt teckenspråk.
Kontaktinformation
Ytterligare information
Krister Schönström, Institutionen för lingvistik, Stockholms universitet
SMS: 0735-10 79 73
E-post: schonstrom@ling.su.se
www.ling.su.se
– Goda språkkunskaper och särkilt förmågan att tala landets språk underlättar närheten till kunderna och lägger grunden för ett vinn-vinntänkande. Den som kan språket har lättare att bygga relationer, skapa tillit och ansvar, se helheten och öka effektiviteten i arbetet, säger Kjell Ljungbo. Allt detta kan bidra till ökad försäljning, bättre resultat och därmed ökande marknadsandelar, vilket i förlängningen leder till fler arbetstillfällen och en högre levnadsstandard i Sverige.
För att nå en djupare förståelse av olika länders kultur har Kjell Ljungbo själv på plats i de sju länderna Ryssland, Polen, Serbien, Tjeckien, Ukraina, Rumänien och Bulgarien lärt sig språken genom intensiva studier.
Resultatet av hans studie i dessa länder visar att några områden där svenska utlandschefer bör arbeta med att stärka de lokalanställdas förmågor är tillit, ansvars- och initiativtagande, självständigt tänkande och helhetsperspektiv, samt vinn-vinn-tänkande och att reducera människors rädsla i arbetet.
– Kunskaper i engelska är viktiga men räcker ofta inte till för att fullt ut tillvarata företagets hela affärspotential, säger Kjell Ljungbo. För att lyckas väl i sin interkulturella affärskommunikation bör en svensk utlandschef äga en mångsidig kommunikationsförmåga, ha en nyfikenhet för kulturen inom olika länder och därtill kunna tala flera språk, allra helst det aktuella landets språk. Företag har mycket att vinna på att rekrytera språkkunnig personal och att utbilda medarbetarna i språk.
Under de senaste åren har det i Öst- och Centraleuropa skett en övergång från ett tidigare fokus på låga produktionskostnader till att nu fokusera på att vinna marknadsandelar. Därtill utgörs en större del av exporten idag av tjänster, vilka till sin natur ofta är klart mer kommunikativa än varor. Detta är två faktorer som leder till att språkkunskaper ökar i betydelse, enligt Kjell Ljungbo.
Avhandlingens namn: Language as a Leading Light to Business Cultural Insight
Kontaktinformation
Ytterligare information:
Kjell Ljungbo, Företagsekonomiska institutionen, Stockholms universitet
Tel 076-226 64 37
E-post: klj@fek.su.se
www.fek.su.se
(PET), har gjort det möjligt för forskare och sjukvårdspersonal att studera biologiska fenomen i kroppen utan att behöva utsätta patienten för någon typ av ingrepp. De senaste åren har metoderna för medicinskavbildning utvecklats enormt snabbt. När det gäller MRI för studier av människa har utvecklingen gått mot användning av kontinuerligt ökande så kallade fältstyrkor som mäts i tesla.
– Högre fältstyrka ger bättre bildkvalitet och högre upplösning. Det ger oss även ökade möjligheter att studera funktioner i den vävnad som avbildas, berättar professor Freddy Ståhlberg.
Vetenskapsrådet har nu beviljat medel för en ultrahögfälts MRI-utrustning på sju tesla. Utrustningen kommer att bli tillgänglig för alla svenska forskare inom detta forskningsfält. Den nya utrustningen kommer att stärka det medicinska bildcentrum, Lund Bioimaging Center, som just nu byggs upp i Lund under ledning av professor Freddy Ståhlberg.
– Med en MRI-utrustning på sju tesla kommer vi att kunna studera exempelvis hjärnan med mycket hög upplösning. Vi kommer att fokusera bland annat på hjärnans degenerativa sjukdomar och cancer, fortsätter Freddy Ståhlberg.
– Det här är ett stort framsteg för Bildcentrum vid Lunds universitet och med detta nytillskott blir centrat en nationell resurs för bildforskning. Jag ser fram emot ett gott samarbete med de övriga lärosätena som ingår i det nationella initiativet, säger Lunds universitets rektor Per Eriksson.
Bakom ansökan står sex svenska universitet, Umeå universitet, Uppsala universitet, Karolinska Institutet, Linköpings universitet, Göteborgs universitet och Lunds universitet. Ansökan har beviljats av Rådet för forskningens infrastruktur vid Vetenskapsrådet.
Kontaktinformation
Kontakt:
Professor Freddy Ståhlberg, 070-688 31 19, Freddy.Stahlberg@med.lu.se
Lund Bioimaging Center
Lund Bioimaging Center (LBIC) ska kunna erbjuda modern och bildgivande teknik för avancerad biomedicinsk forskning som idag inte finns tillgänglig i Sverige.. Centrat skall utgöra en tvärvetenskaplig resurs där forskargrupper nationellt såväl som internationellt skall kunna genomföra sina försök.
Webbplats: http://www.med.lu.se/bioimaging_center
– Resultaten ger mer kunskap om hur en växt kan överleva drastiska väderleksförändringar. Med mer förståelse för hur kommunikationen i växten fungerar skulle vi kunna undvika delar av de förluster som årligen sker inom jordbruket vid frost och torka, säger Peter Kindgren.
Vi människor kan tacka växterna för det syre vi andas. Genom fotosyntesen i växternas energifabrik – kloroplasten – frigörs det syre som vi sedan kan använda. Fotosyntesen omvandlar också solens energi till kolhydrater i växten. För att få bästa möjliga tillväxt behöver kloroplasten kunna kommunicera med andra delar av växtcellen. I sin avhandling har Peter Kindgren, Umeå universitet, studerat de nödsignaler som kloroplasten skickar när en växt utsätts för stress i form av låga temperaturer och höga ljusintensiteter.
Kloroplastens signaler kan reglera olika processer i en växt. Peter Kindgren har använt sig av modellväxten backtrav (Arabidopsis thaliana) för att undersöka vilka molekyler och proteiner som är viktiga i kommunikationen. I sitt arbete har han lyckats identifiera viktiga signalmolekyler i klorofyllsyntesen. Dessa molekyler kallas för tetrapyrroler och kan exporteras från kloroplasten under stressförhållanden, som kyla och starkt solsken. De aktiverar en signal som bland annat styr geners uttryck och på så sätt startar olika aktiviteter i växten.
Starkt solsken är något som en växt uppfattar som stress. Växter har olika protein som känner av framförallt blått och rött ljus. Peter Kindgren har i sitt arbete upptäckt att ett protein som absorberar blått ljus är en sensor för hur intensivt ljuset är. Han har dessutom funnit ett annat tidigare okänt protein som bara finns i växter.
– Proteinet är involverat i den signalering som utgår från kloroplasten och den huvudsakliga funktionen är att anpassa fotosyntesen vid starkt solsken, så att växten överlever, berättar Peter Kindgren.
Peter Kindgren kommer ursprungligen från Örebro. Han har tidigare studerat teknisk biologi vid Umeå universitet.
Fredagen den 15 oktober försvarar Peter Kindgren, Institutionen för Fysiologisk botanik, Umeå universitet, sin avhandling med titeln The Chloroplast Talks – Insights into the language of the chloroplast in Arabidopsis.
Svensk titel: Kloroplasten pratar – En inblick i kloroplastens språk i Arabidopsis.
Disputationen äger rum kl 13.00 i KB3A9, KBC-huset.
Fakultetsopponent är professor Barry Pogson, Research School of Biology, The Australian National University, Canberra, Australia.
Kontaktinformation
För ytterligare information, kontakta gärna:
Peter Kindgren
Telefon: 073-6730313
E-post: peter.kindgren@plantphys.umu.se
– Mest överraskande är att många av dessa bosättningar ligger långt från flodområdena – i regnskogsområden som idag är ytterst glesbefolkade, säger Per Stenborg vid institutionen för historiska studier, som under sommaren ledde arkeologiska undersökningar i området.
Traditionellt har arkeologer trott att dessa inlandsområden även innan européernas ankomst varit glesbefolkade. Dels eftersom jordarna är magra, dels eftersom tillgången av vatten blir dålig under torrperioderna i och med stora avstånd till större vattendrag. Det har därför varit något av ett mysterium att den tidigaste historiska skildringen, från spanjoren Francisco de Orellanas färd utmed Amazonfloden 1541-1542, beskrev området som en tätbefolkad region med, vad spanjorerna uppfattade som ”städer”, såväl utefter själva floden, som i inlandet.
De nu inledda arkeologiska undersökningarna i Santarémområdet kan mycket väl komma att förändra bilden av Amazonas förhistoria. Arkeologerna påträffar områden med mycket bördiga jordar insprängda i den annars magra marken. Jordarna är inte naturliga, utan har skapats av människor.
– Lika viktigt är att vi vid flertalet av de större bosättningarna hittat runda sänkor i landskapet, några närmare hundra meter i diameter. Sänkorna kan vara rester av vattenreservoarer, konstruerade för att säkra vattenförsörjningen under torrperioderna, säger Per Stenborg.
Det är alltså möjligt att de gamla uppgifterna från de Orellanas resa får stöd genom de nya arkeologiska undersökningarna, och att indianbefolkningarna i denna del av Amazonas hade utvecklat tekniker för att kunna bruka den magra jorden.
De arkeologiska fyndplatserna i Santarémområdet är mycket rika på fynd, i synnerhet keramik. Ett stort och huvudsakligen outforskat material från just Santarémområdet ingår i Världskulturmuseets samlingar i Göteborg. Materialet samlades in på 1920-talet av den tysk-brasilianske forskaren Curt Unkel Nimuendajú och hamnade på Etnografiska museet i Göteborg. Materialet har ett stort värde för att förbättra kunskaperna om det historiska Amazonas. Brasilianska forskare är därför intresserade av gemensamma satsningar där nya arkeologiska fältundersökningar kombineras med forskning kring Världskulturmuseets samlingar från samma område.
– Santarémområdet är idag utsatt för kraftig exploatering i samband med de senaste årens jordbruksexpansion och vägbyggen. Det gör att områdets fornlämningar utplånas i rask takt och, följaktligen, att räddningsarkeologiska insatser är mycket angelägna, säger Per Stenborg.
De arkeologiska undersökningarna är en del av projektet ”Vårdad Vildmark”, som leds av fil. dr. Per Stenborg vid Göteborgs universitet. Projektet sker i nära samarbete med brasilianska arkeologer från universitetet i Pará, och har möjliggjorts genom anslag från Stiftelsen för Humanistisk Forskning, Kungl. Vetenskaps- och Vitterhetssamhället i Göteborg, Rådman och Fru Ernst Collianders Stiftelse, Mannheimers Fond, samt universiteten i Pará och Göteborg.
Kontaktinformation
För mer information: Per Stenborg, tel: 031-786 5173 eller 073-5703176, e-post: p.stenborg@archaeology.gu.se
Kartmaterial/foton kan beställas av Thomas Melin, tel: 0766-181068, eller e:post: thomas.melin@hum.gu.se
I takt med ett ökande ozonhål och förändrade solvanor har fallen av hudcancer ökat runt om i världen. Ett sätt att komma till rätta med detta har varit att propagera för solkrämer. Men den ökade användningen av solkräm har medfört en ökad kontaktallergi och fotoallergi mot solskyddsmedel.
– Det är känt att solkrämerna passerar genom huden in i vår kropp, men vi känner inte till vilken effekt det har på oss. Många av de solskyddsmedel som används går nämligen sönder när solljuset träffar dem. Vi ville därför undersöka vad som kan hända med de kemiska solskyddsmedlen då de utsätts för UV-strålning och hur nedbrytningsprodukterna som samtidigt bildas påverkar huden, säger Isabella Karlsson, doktorand på institutionen för kemi vid Naturvetenskapliga fakulteten på Göteborgs universitet.
I en studie har nu forskarna lyckats ge en förklaring till vad som händer under processen.
– En av nedbrytningsprodukterna i solkrämer, arylglyoxalerna, visade sig vara starkt allergiframkallande. Vilket skulle kunna förklara varför människor blir allergiska mot solkräm som innehåller dibensoylmetaner, det vill säga en UVA-absorberande substans i solkrämen, berättar Isabella Karlsson.
Detta innebär i första hand en bättre förståelse för mekanismen bakom fotoallergi. Kunskapen kan leda fram till ett solskydd som inte orsakar allergi och kunna avgöra vilka solskydd som det är störst risk att bli överkänslig emot.
Men deras upptäckt har redan gett resultat. Sjukvården har länge haft svårt att testa patienter vid misstanke om fotoallergi och tack vare deras studie är ett nytt test på gång.
–Vi håller i dagsläget på att starta upp samarbete med olika hudkliniker för att kunna göra en utvärdering av testet. Det innebär att fler patienter kommer att kunna få reda på att de har en fotoallergi, vilket kan hjälpa dem i deras vardag samt minska belastningen inom sjukvården, konstaterar Isabella Karlsson.
FAKTA FOTO- OCH KONTAKTALLERGI
En fotoallergisk reaktion beror på att solskyddsmedlet förändras kemiskt av solljuset och kroppens immunsystem reagerar då med en allergisk reaktion. Reaktionen är ovanlig och orsaken till tillståndet är i regel solskyddsmedel. Symtomen är eksemliknande utslag som kan ge klåda. Behandling är att undvika substansen som utlöser allergin.
Studiens titel: Photodegradation of Dibenzoylmethanes: Potential Cause of Photocontact Allergy to Sunscreens
Författare: Isabella Karlsson, Lisa Hillerström, Anna-Lena Stenfeldt, Jerker Mårtensson och Anna Börje
Tid: Lördagen den 9 oktober kl 13:30.
Plats: Föresläsningssal F07,Svenska mässan i Göteborg
Kontaktinformation
För mer information kontakta:
Isabella Karlsson, doktorand på institutionen för kemi vid Naturvetenskapliga fakulteten i samarbete med Sahlgrenska akademin, tel: 031-786 91 08, e-post: isabella.karlsson@chem.gu.se
Anna Börje, forskare på institutionen för kemi vid Naturvetenskapliga fakulteten i samarbete med Sahlgrenska akademin, tel: 031-786 90 12, e-post: aborje@chem.gu.se
I en tvärspråklig studie i programmet Avancerad andraspråksinlärning som finansieras av Riksbankens Jubileumsfond har forskare undersökt svenskar som andraspråksanvändare av spanska, engelska och franska.
Forskningen har resulterat i ett mönster i språkanvändningen hos de svenska andraspråksanvändarna, det vill säga hur de organiserar meningar eller yttranden och vad de väljer att ta med för information.
-Trots att de ofta har bra uttal, grammatik och ordförråd så har de inte plockat upp språket på diskursnivå fullt ut, påpekar Lars Fant, som är professor i spanska vid Stockholms universitet, och sitter i ledningsgruppen för programmet.
Felen kan vara avgörande för hur vi uppfattas. Det handlar bland annat om hur man förpackar det man säger med artighetsfraser och pragmatiska markörer. Den infödde kan reagera på fel som inte går att sätta fingret på. Endera gör det att man inte förstår varandra eller så upplevs svensken som plump eller oartig.
I en av uppgifterna i den tvärspråkliga studien skulle deltagarna söka ledigt hos sin chef. Svenskarnas förfrågningar på franska och engelska uppfattades ofta som mer direkta jämfört med infödda talare. Det kunde bland annat uppfattas som mindre artigt eftersom svenskarna tenderade att hoppa över nedtonande uttryck som ”I was wondering” eller ”I was hoping” för att inleda en fråga.
I en motsvarande studie i Chile valde svenskarna att inte ta med information om de familjeangelägenheter som låg bakom den önskade ledigheten, men kom däremot med förslag hur deras frånvaro skulle lösas rent praktiskt. I stället för att upplevas som professionella så uppfattades svenskarna som opersonliga, och till och med oartiga, eftersom de lade sig i och försökte ta över chefens arbetsuppgifter.
Lars Fant menar att det är svårt att skilja på vad som är kulturella och strukturella skillnader. Men det är viktigt att man känner till dessa skillnader eftersom risken för missuppfattning annars är stor.
-Vi vet ganska lite om de senare stadierna i inlärningen eftersom mycket forskning tittar på nybörjarstadierna. Vi har inga bra verktyg för den högre undervisningen, men den är väldigt viktig för att klara av sofistikerade aktiviteter och komplicerade samtal.
Kontaktinformation
Professor Lars Fant lmfant@isp.su.se
Professor Kenneth Hyltenstam kenneth.hyltenstam@biling.su.se
Tre procent av dagens 18-åringar i Sverige, ungefär en per skolklass, har idag erfarenhet av socialtjänstens samhällsvård. Hur dessa ungdomar klarar högre studier har nu undersökts bland annat av forskare från Göteborgs universitet.
Studien fokuserar på ungdomar som varit placerade i familjehem eller på institution under hela eller delar av sin uppväxt. De unga i studien är mellan 18 och 21 år gamla idag, har varit placerade minst ett år i samhällsvård, har klarat grundskolan och var placerade det år de var 16 år gamla.
Registerstudier av ungdomar födda 1972 – 1992, som varit placerade i samhällets dygnsvård, visar att 20 procent läst det individuella programmet på gymnasieskolan och 56 procent på yrkesinriktade gymnasieprogram. Men 60 procent av dem avslutar inte sina gymnasiestudier, att jämföra med 18 procent för övriga ungdomar i samma ålder. Andelen som söker sig till högre studier är 13 procent mot 41 procent bland övriga ungdomar. Andelen som får hjälp med hemläxor, nedlagd tid på läsläsning och betygsmedelvärdena är också lägre för dem som är placerade i samhällets dygnsvård.
Antalet placeringar och längden på placeringstiden slår tydligt igenom på betygen enligt studien. Få och stabila placeringar påverkar betygen positivt. Betygsskillnaderna motsvaras inte av skillnad i begåvning. Det visar resultaten på de kognitiva tester som gjorts på både placerade och inte placerade barn.
– Det visar att med vi med hjälp av olika stödinsatser verkligen kan ge den här gruppen barn möjligheter att bli lärande personer, säger docent Ingrid Höjer vid Göteborgs universitet.
En av många rekommendationer forskargruppen ger är att fokus hos alla de professionella som omger de familjehemplacerade mer måste läggas på själva skolgången.
– Ofta fokuserar socialarbetare enbart på relationer och känslor, inte ungdomarnas skolprestationer, vilket vi anser vara felaktigt. Dessutom är ofta förväntningarna onödigt lågt ställda på barnen och ibland genomförs byte av placering utan tanke på att barnen då blir utan betyg på den skola de går på, säger Ingrid Höjer.
En annan rekommendation är möjligheten till vuxenutbildning för alla unga. Möjligheten att komma igen och att få en ny chans är något som har visat sig mycket betydelsefullt inte minst för många av studiens tidigare familjehemplacerade unga.
Den svenska forskargruppen utgörs av Margreth Hill från institutionen för pedagogik och specialpedagogik och Ingrid Höjer, Helena Johansson och Rachel Hadodo från institutionen för socialt arbete.
FAKTA/YiPPEE
Studien är en del i det EU-finansierade forskningsprojektet YiPPEE – Young People from a Public Care Background: Pathways to Education in Europé. I Sverige, Danmark, Ungern, Spanien och Storbritannien söker forskare de kulturella, sociala, psykologiska och praktiska faktorer som gör att ungdomar som varit placerade i familjehem eller på institution ändå tar sig in på högre utbildning. Studien är grundad på en stor statistikanalys, fallstudier i olika geografiska områden plus fördjupade intervjuer med personal på socialkontor och med ungdomar själva. Syftet med projektet är att bidra till kunskap om gruppens utbildningssituation och också att bidra till förändring av både policy och praktik som kan få fler i den gruppen av unga att studera vidare.
Kontaktinformation
För mer information kontakta:
Ingrid Höjer, ingrid.hojer@socwork.gu.se 031-786 1568
Helena Johansson, helena.johansson@socwork.gu.se 031-786 5721
Rachel Hadodo, rachel.hadodo@socwork.gu.se 031-786 160
Margreth Hill, margreth.hill@ped.gu.se 031-786 2083
Teknikämnet är obligatoriskt i den svenska grundskolan sedan 1980, då läroplanen Lgr 80 definierade teknik som ett eget kunskapsområde, skilt från naturvetenskap. I den därpå följande läroplanen, Lpo 94, utvidgades undervisningsskyldigheten i teknik till hela grundskolan, från år 1 till 9. Nu blev det också tydligt att teknikämnet inte bara handlar om praktiskt handlag med tekniska saker, utan om en bredare förståelse för hur tekniska system fungerar och påverkar våra liv och vår värld.
Men i förverkligandet av de här intentionerna lämnades lärarna i stort sett åt sig själva. Varken läromedel eller fortbildningsinsatser gav dem stöd i att undervisa med ett bredare systemperspektiv. Resultatet har därför också blivit magert.
Det konstaterar Claes Klasander i sin avhandling i teknikens didaktik som han lagt fram vid Linköpings universitet. Han har studerat hur undervisningen i just tekniska system ser ut i skolan. Han har tittat på såväl de politiska ambitionerna i läroplaner och andra styrdokument, som hur de förverkligats i läromedel och i den praktiska undervisningen.
– Samhället blir allt mer komplext, säger han. Tekniska system är en del av vår vardag, tänk bara på hur beroende vi blivit av internet. Skolan ska ge eleverna redskap att förstå samhället. Då behöver de förberedas för ett tekniskt komplicerat samhälle.
I läroplanerna speglas också detta, säger han. Ett globalt perspektiv ska läggas på teknikämnet. Teknikens roll i hållbar utveckling ska studeras. För att det ska bli möjligt behöver tekniska system förstås i sin helhet. Vad kommer in i och ut ur dem och hur påverkar det omgivningen? Hur styrs de och hur kan de påverkas?
Men, både i läromedel och i den praktiska undervisningen, är synsättet snarast reduktionistiskt, fortsätter han. Systemen plockas isär i sina enskilda komponenter och det är dem man studerar var för sig. Läromedlen har tyngdpunkten på industriell design. Praktiska övningar går ut på att tillverka saker. Teknikämnet behåller sin gamla karaktär av utvidgat slöjdämne, ”en asyl från bokliga studier”, som Claes Klasander formulerar det.
I läromedlen förekommer visserligen beskrivningar av stora tekniska system, som kärnkraftverk. Men då är människan frånvarande. Människans roll i systemet osynliggörs, skriver Claes Klasander. Om hon finns med betraktas hon snarast som ett bekymmer och en störkälla.
Ingen av de tekniklärare som finns med i hans studie är utbildade för att undervisa i teknik. De har heller inte fått den fortbildning de skulle ha behövt.
– Det är ju så, säger Claes Klasander, själv gammal tekniklärare, att i skolans värld är förändringar beroende av stora fortbildningsinsatser. Uteblir de, stannar förändringen på papperet.
– Att tänka och undervisa i termer av system är nytt för lärarna och de får heller inte mycket stöd i läromedlen.
Undervisningen i teknikämnet präglas fortfarande av ett naturvetenskapligt synsätt, där intresset vänds inåt-nedåt istället för att hållas kvar på en komplex nivå. När området Energi behandlas, till exempel, hamnar undervisningen i frågor om energiöverföring, som hur lägesenergi kan omvandlas till rörelseenergi, istället för att energisystemens utformning studeras.
Länge betraktades också teknik som tillämpad naturvetenskap. Claes Klasander talar om naturvetenskapens starka kunskapstradition och makt över teknikämnet.
Vad som behövs idag, menar han, är att också se på teknik ur samhällsvetenskapliga perspektiv. Dagens stora frågor är globala och handlar om hållbarhet och etik. Då spelar kunskaper om teknik en central roll. ”Ska alla kineser ha bil?” är ett exempel.
Kontaktinformation
Claes Klasander disputerade den 24 september vid Fontd, Nationella forskarskolan i naturvetenskapens och teknikens didaktik. Avhandlingen heter Talet om tekniska system – förväntningar, traditioner och skolverkligheter. Claes Klasander nås på 011-363307, e-post: claes.klasander@liu.se.
Årets nobelpristagare i medicin eller fysiologi, professor emeritus Robert Edwards från universitet i Cambridge gjorde redan försök i mitten av 1960-talet att hitta de rätta omständigheterna för befruktning av mänskliga äggceller utanför kroppen.
Men först 1978 lyckades den första provrörsbefruktningen och världens första IVF-barn, Louise Brown, föddes i Storbritannien. Ungefär 2,1 miljoner barn har sedan dess kommit till via provrörsbefruktning. I Sverige föddes det första IVF-barnet i Göteborg 1982 och forskningteamet bakom framgången bestod av forskare från Göteborg. Teamet leddes av professor emeritus Lars Hamberger och övriga forskare som deltog i gruppen var: professor emeritus Per-Olof Jansson på avdelningen för obstetrik och gynekologi vid Sahlgrenska akademin och docenterna på avdelningen för obstetrik och gynekologi vid Sahlgrenska akademin: Matts Wikland, Torbjörn Hillensjö och Lars Nilsson
Sahlgrenska akademin bedriver omfattande forskning på området ofrivillig barnlöshet. Tre procent av alla infertila par kan inte bli gravida för att kvinnan av olika anledningar inte har någon livmoder. Sedan flera år pågår forskning vid Sahlgrenska akademin som kan göra det möjligt att ge kvinnan en ny livmoder genom transplantation. I somras genomfördes djurförsök med professor Mats Brännström i spetsen där forskarna kom ett steg närmare som kan leda till världens första lyckade transplantation av en mänsklig livmoder.
FAKTA OFRIVILLIG BARNLÖSHET
Ofrivillig barnlöshet ses hos 9 procent av par i barnafödande ålder, många av dessa par söker hjälp från sjukvården för utredning och behandling av infertilitet. Orsakerna kan bland annat vara äggledarskador, nedsatt spermakvalitet, avsaknad av spermier, endometrios, hormonrubbningar men ibland finner man ingen förklaring till ofrivillig barnlöshet. In vitro fertilisering, IVF, är idag en etablerad behandlingsform och paren erbjuds ofta tre behandlingar.
Kontaktinformation
För mer information och kommentarer om Robert Edwards kontakta:
Per-Olof Jansson, professor emeritus på avdelningen för obstetrik och gynekologi vid Sahlgrenska akademin, telefon 031- 342 21 48, mobil 0708-85 43 88, e-post:per-olof.janson@obgyn.gu.se
Lars Nilsson, docent på avdelningen för obstetrik och gynekologi vid Sahlgrenska akademin, e-post:lars.b.nilsson@vgregion.se
Christina Bergh, professor på avdelningen för obstetrik och gynekologi vid Sahlgrenska akademin- bedriver en omfattande forskning kring IVF, telefon 031-342 37 95, mobil: 073-688 93 25
Mats Brännström, professor på avdelningen för gynekologi och obstetrik vid Sahlgrenska akademin, e-post:mats.brannstrom@obgyn.gu.se
– Det är lätt att ta till förklaringar som antingen rör den mobbades personlighet eller till exempel en chefs elakhet eller bristfälliga ledarskap men den sociala process som mobbning är, är allt för komplex för att kunna peka ut någon vars fel det är. Flera saker samverkar.
Nio procent av människor som arbetar i Sverige upplever att de har blivit utsatta för mobbning på sin arbetsplats. Louise Svenssons doktorsavhandling, i vilken hon intervjuat mobbade, observatörer och mobbare, visar att sammanhanget är viktigt. Att arbeta eller att vara annorlunda än vad som är normalt för just det kontoret eller den fabriken kan vara avgörande.
– Det kan handla om att man är van vid att arbeta självständigt men det är inte så man arbetar på den nya arbetsplatsen. Kanske ifrågasätter man saker på möten när andra inte är vana vid att det görs. Självklart kan det också vara så att man tillhör en minoritet – en kvinna bland många män, man bland kvinnor eller invandrare bland svenskar.
Mobbningen kan också starta i och med en konflikt eller efter att en anställd bytt position. Mobbning kan därmed komma smygande under en längre tid eller starta hastigt efter en viss händelse. Plötsligt blir kollegor mobbare.
Den eller de som mobbar kan både vara chefer, kollegor eller underordnade. Det vanligaste är att det är någon eller några som mobbar snarare än en stor grupp. Ingen vill se sig själv som mobbare men oberoende om man handlar eller inte handlar så kan alla anses delta i mobbningen på sitt sätt.
– Många kanske inte ens vet om att det pågår men för den utsatte kan alla som inte öppet visar sitt stöd vara potentiella mobbare. Den mobbade vet var han har mobbarna, de som uttryckligen utsätter honom för negativa handlingar, men inte var han har de som jag kallar medlöparna. Den osäkerheten blir en del av mobbningen.
Samtidigt visar Louise Svenssons avhandling att kollegor som vågar visa för andra kollegor och mobbaren att de står på den utsattes sida lätt kan bli mobbade själva. De stödjare som verkar kunna undvika att bli mobbade själva har antingen en stark ställning i gruppen redan innan eller kan göra det utifrån sin formella position som chef eller annat ombud.
– De som öppet stödjer den mobbade gör det av en mängd olika skäl. Det kan vara så att gemenskapen med den mobbade betyder mer än gemenskapen med resten av gruppen. De som jag har intervjuat känner starkt att mobbning är moraliskt fel. Någon sade att de inte kunde leva med sig själva om de inte gjorde något åt det som hände.
Mobbning kan uppstå i alla organisationer med fler än två personer men det förekommer mer eller mindre i olika branscher. På vissa arbetsplatser kan dessutom mobbningen bli mer märkbar – till exempel där de anställda inte har någon fysisk reträttplats. När man måste dela utrymmen med andra kollegor finns möjlighet att bli mobbad hela tiden. Finns det egna rum kan man komma undan negativ behandling i alla fall ibland.
– Jag ger inte direkta förslag, men jag hoppas att avhandlingen kan utgöra en grund för arbetsmiljöansvariga som ska arbeta för att förhindra mobbning. Mobbning kan te sig olika i olika former av samarbete.
– För oss som medarbetare kan det vara bra att tänka på att till exempel särskilja sak från person. Vi kan försöka att behålla den professionella kontakten även om man inte drar jämnt på det personliga planet.
Kontaktinformation
För mer information kontakta: Louise Svensson 076-11 32 688
– I Sverige bor 84 procent av befolkningen i städer. Genom långsiktig stadsplanering kan vi mildra negativa effekter av klimatförändringen eller ta till vara dess möjligheter och på så sätt skapa attraktiva, trygga, hälsosamma och hållbara städer. Syftet med projektet är att utveckla metoder och kunskap för att minska riskerna och effekterna av extrema väderhändelser, säger Sofia Thorsson på Institutionen för geovetenskaper vid Göteborgs universitet.
Fram till år 2100 beräknas medeltemperaturen i Sverige öka med 2-5 grader till följd av klimatförändringar. Det innebär att vintrarna kommer att bli mildare och regnigare, somrarna allt varmare och torrare samt att extrema väderhändelser kommer att bli vanligare. Alltihop faktorer som kan få stor påverkan på samhällsfunktioner som vatten, avlopp och kommunikationer. Dessutom påverkas såväl miljö som människors hälsa och välbefinnande. Därför är det viktigt att anpassa samhället för ett klimat i förändring.
Masthuggskajen, Frihamnen och Papyrus
Sofia Thorsson kommer tillsammans med forskare vid Statens geotekniska institut, Chalmers och Linköpings universitet att detaljstudera tre stadsdelar i Göteborgsområdet: Masthuggskajen (befintlig miljö), Frihamnen (exploateringsområde) och Papyrus (stort exploateringsområde).
Studien innefattar bland annat risk för höga temperaturer, dålig luft, skred och översvämningar. I projektet medverkar forskare med specialkompetens för mätning och modellering av komfortklimat, luftkvalitet, riskbedömning av naturolyckor, socioekonomiska analyser, flerkriterieranalys och stadsplanering. Även kommunens Stadsbyggnadskontor och analys- och teknikföretaget WSP deltar i projektet.
– Byggnader, asfalterade ytor och grönområden påverkar det lokala klimatet, luftkvalitén och klimatkomforten i en stad. Forskare sitter på mycket kunskap, men det tas sällan klimathänsyn i stadsplaneringen. Om forskare kan komma in tidigt i planeringsprocessen och samarbeta med arkitekter och andra, så kan man tillsammans komma på smarta lösningar för alla som bor i stan, säger Sofia Thorsson.
Pengarna kommer från Forskningsrådet Formas, Energimyndigheten, Naturvårdsverket, Riksantikvarieämbetet och Trafikverket som tillsammans satsar 33 miljoner kronor på sex projekt på temat Hållbar stadsutveckling.
Göteborgsstudien är också kopplad till ett europeiskt forskningsprojekt om stadsutveckling som omfattar Sverige, Tyskland och Portugal. Det europeiska samarbetsprogrammet Urban-Net beviljade i somras ett forskningsanslag på 4,7 miljoner kronor till den svenska studien, som koordineras av Sofia Thorsson.
Kontaktinformation
KONTAKT:
Sofia Thorsson
031- 786 4733
sofia.thorsson@gvc.gu.se
