Idén med klimatkompensation är att den som orsakar utsläpp betalar för att motsvarande mängd utsläpp ska minska på annat håll. I samband med en flygresa kan man till exempel köpa utsläppsrätter eller lägga pengar på plantering av skog.
Men frågan är om valet att klimatkompensera bara styrs av mängden utsläpp, alltså ren matematik, eller om det kan finnas andra skäl.
Moralisk och omoralisk resa
Forskare på Högskolan i Gävle har i två experiment undersökt psykologiska mekanismer och motiv bakom klimatkompensation.
I det första experimentet fick 500 försökspersoner ta ställning till hur många träd som behövs för att kompensera för en flygresa. För hälften av deltagarna beskrevs att syftet med resan var att skicka flyktingbarn till en krigszon. För den andra hälften beskrevs syftet som det motsatta – att rädda flyktingbarnen ur en krigszon.
Utsläppsmängden för de tänkta resorna var densamma.
Omoralisk resa ger mer klimatkompensation
Det visade sig att de som tog ställning till resan med det omoraliska syftet, det vill säga att transportera barn till ett krigsområde, tyckte att kompensationen då behövde vara större än när syftet med resan var gott.
I det andra experimentet vägdes även deltagarnas kunskap om klimat och utsläpp in. Forskarna la även till ett neutralt res-syfte, utöver det moraliska och det omoraliska.
Syftet med resan påverkade fortfarande deltagarnas uppfattning om behovet av klimatkompensation – det gällde även de deltagare som hade goda kunskaper om koldioxidutsläpp.
Det visade sig också att neutralt eller gott syfte med resan inte skilde sig åt särskilt mycket vad gäller den mängd klimatkompensation som behövdes enligt försökspersonerna.
Men, precis som i det första experimentet, stack omoraliska resor ut som det som enligt deltagarna behövde mest klimatkompensation.
Borde vara ren matematik
– Det här visar att medlidande avgör när och hur mycket vi klimatkompenserar, trots att det egentligen borde vara ren matematik hur mycket och om vi ska kompensera för en viss resa, säger Patrik Sörqvist, professor i psykologi vid Högskolan i Gävle.
Studien, menar forskarna, stärker en tes från tidigare forskning, nämligen att människor strävar efter balans på ett moraliskt konto. Det här sättet att tänka verkar inte bara gälla balans i eget beteende, utan också balans i saker som ligger utanför oss själva.
– Ett moraliskt beteende som att donera panten till välgörenhet i affären följs ofta av ett mindre moraliskt beteende, som att inte välja ekologiska varor när man handlar efter att ha pantat burkarna. Samma tankefel verkar ha betydelse för klimatkompensation: Människor blandar in saker som inte har med utsläppsmängden att göra, säger Patrik Sörqvist.
IBD, se faktaruta nedan, har tidigare kunnat kopplas till negativa födelseutfall. Till exempel har samband synts mellan IBD och för tidig födsel, främst hos kvinnor med tecken på aktiv sjukdom.
De som inte har en uppenbar sjukdomsaktivitet har ofta en mikroskopisk inflammation i tarmens slemhinna. Men det har hittills inte varit känt huruvida sådan mikroskopisk inflammation kan kopplas till risker vid graviditet.
IBD, tarmsjukdom som går i skov
IBD omfattar ulcerös kolit och Crohns sjukdom och karakteriseras av en kronisk inflammation i tarmens slemhinna. Det är oklart exakt vad som orsakar sjukdomen, men både arv och miljö är av betydelse.
Till skillnad från IBS, irritabel tarm, medför IBD synliga skador i tarmens slemhinna. Sjukdomarna debuterar oftast i åldern 15-30 år och förekomsten i befolkningen är cirka 0,5 procent.
IBD kännetecknas av att symtomen går i skov, ibland med längre perioder av låg eller ingen sjukdomsaktivitet. Enligt studier utvecklar cirka 20 procent av patienterna med Crohns sjukdom kronisk kontinuerlig sjukdomsaktivitet, för ulcerös kolit är siffran betydligt lägre.
Men nu visar en studie att även mikroskopisk inflammation, framför allt vid ulcerös kolit, har ett samband med att föda för tidigt, före 37 fullgångna graviditetsveckor.
Av barn till kvinnor med mikroskopisk IBD-inflammation var 9,6 procent för tidigt födda, jämfört med 6,5 procent av barn till kvinnor med IBD men med mikroskopiskt läkt tarmslemhinna.
Det motsvarar en relativ riskökning på 46 procent. Mikroskopisk inflammation var inte tydligt kopplat till andra negativa födelseutfall, som tillväxthämning.
Resultaten bygger på registerdata om kvinnor i Sverige diagnosticerade med IBD. I studien ingick 1 223 barn till kvinnor med mikroskopisk inflammation i tarmen och 630 barn till kvinnor med IBD men med mikroskopiskt läkt tarmslemhinna. Till detta länkades uppgifter från flertalet nationella hälsoregister.
Kan få betydelse för födande
– Våra resultat antyder att IBD-behandling med mål att nå inte enbart symtomfrihet utan även mikroskopisk utläkning kan minska riskerna för att föda för tidigt, säger Karl Mårild, docent i pediatrik på Sahlgrenska akademin vid Göteborgs universitet och överläkare vid Drottning Silvias barnsjukhus i Göteborg.
– Om våra resultat står sig i framtida studier kan de därför ligga till grund för rekommendationer att bekräfta mikroskopisk utläkning före graviditet, för att minska risken för att föda för tidigt.
Även en ganska måttligt ökad risk för tidig födsel är viktig att uppmärksamma, menar Karl Mårild. Detta eftersom för tidig födsel kan påverka barns hälsa både korsiktigt och långsiktigt.
– För tidig födsel är även i Sverige en av de vanligaste dödsorsakerna för barn under fem års ålder, det gäller framför allt extremt tidigt födda barn, säger Karl Mårild.
Karl Mårild, docent i pediatrik på Sahlgrenska akademin vid Göteborgs universitet och överläkare på mag-, tarm- och levermottagningen vid Drottning Silvias barnsjukhus i Göteborg karl.marild@gu.se
Ett av målen med utvecklingen av förnybara träkompositer är att göra det starkt nog att ersätta fossilbaserade material som används till inredning i till exempel badrumsskåp, dörrar och bänkskivor. Forskare vid KTH utvecklar nu ett alternativt material som kan återvinnas.
– Nedbrytbarhet möjliggör cirkularitet. Genom att bryta ned plasten kan fibrerna återvinnas och de kemiska komponenterna från plasten återanvändas, säger Peter Olsén, forskare vid Kungliga tekniska högskolan.
Utmaningar med material
Högt fiberinnehåll är nyckeln till styrkan hos material som glasfiber, men det är svårt att leverera en nedbrytbar träkomposit utan värmeskador från processer som smältblandning.
Peter Olsén och hans forskarkollegor på KTH har hittat ett sätt att leverera både högt fiberinnehåll och nedbrytbarhet.
– Ingen har kunnat göra en nedbrytbar plast med så hög fiberhalt tidigare, samtidigt som fibrerna har god spridning i materialet och låg fiberskada. Detta möjliggör att materialegenskaperna förbättras dramatiskt jämfört med tidigare försök, säger Peter Olsén.
Ofarlig nedbrytning av produkterna
För att uppnå högre fiberinnehåll kombinerar forskarna polymerkemi med processteknik som liknar den som används för kolfiberkompositer. Allt bygger på billiga och tillgängliga råvaror. Nedbrytningsprodukterna är också ofarliga för miljön och kan återanvändas. Detta möjliggör vad Peter Olsén kallar ”ett helcirkulärt produktkoncept”.
– Materialet kan faktiskt rädda träd. Det uppmanar till återvinning av träfibrer för att möjliggöra omformning av materialet, säger Peter Olsén.
Enligt forskarna måste dock formeln optimeras för att kunna gå vidare till kommersialisering.
Det investeras stort i det som kallas foodtech, det vill säga nya tekniker för odling, förädling och distribution av mat.
Lösningarna påstås ofta vara miljösmarta och hållbara, men mycket få av dem har utvärderats vetenskapligt utifrån ett brett hållbarhetsperspektiv, visar en ny studie.
– Ny teknik inom matsystemet omges ofta av en hållbarhetsgloria och många av dem har som ambition att reducera avtrycket på klimatet. Men de ignorerar i regel andra aspekter av hållbarhet, säger Anne Charlotte Bunge, forskare på Stockholm Resilience Centre vid Stockholms universitet.
I en studie jämför hon och forskarkollegor den vetenskapliga grunden för hållbarhetslöftena gällande fyra matinnovationer: Växtbaserade substitut till animaliska produkter, vertikal odling, hemleveranser av mat samt blockkedjetekniken.
Alla fyra är populära bland investerare i Norden och presenteras ofta som hållbara lösningar på utmaningar inom matsystemet.
Växtbaserade substitut – mycket forskning saknas
Växtbaserade substitut, till att börja med, har enligt studien lägre miljöpåverkan än animaliska produkter, generellt. Men – hälsoeffekterna av att konsumera dessa produkter under en längre tid har ännu inte studerats. Och socioekonomiska faktorer, som prissättningen, diskuteras också sällan.
– Växtbaserade alternativ kostar mer än konventionella animaliska produkter. Det kan framstå som att en växtbaserad kost är dyrare och en sorts lyx, vilket i sin tur kan leda till sociala orättvisor, säger Anne Charlotte Bunge.
Vertikal odling är energikrävande
Vad gäller vertikal odling och hållbarhet är resultaten blandade. Att odla på höjden kräver mindre yta och vatten jämfört med att odla på traditionellt vis utomhus, eller i växthus.
Däremot behövs ofta mer energi. Växthusgasutsläppen är i regel också högre än vid utomhusodlingar. Andra hållbarhetsaspekter av vertikal odling har bara undersökts i mycket begränsad omfattning.
– Vi kan se att det finns en tydlig kunskapslucka vad gäller de socioekonomiska effekterna av att skala upp vertikal odling, säger Anne Charlotte Bunge.
Hemkörd mat är sämre ur hållbarhetsvinkel
Att få hemleverans av mat är i de flesta fall sämre ur hållbarhetssynpunkt än att handla mat i butiken. Det enda undantaget är om matleveransen ersätter en konsuments bilresa till affären.
Och att få lagad mat hemkörd har inga hållbarhetsfördelar alls, enligt studien.
– Forskningen visar att den som går till en restaurang och äter sin mat där kan spara 68 procent växthusgaser jämfört med den som får måltiden hemlevererad, säger Anne Charlotte Bunge.
Beträffande användning av blockkedjetekniken i livsmedelsbranschen finns ingen forskning som har visat påtagliga förbättringar, enligt studien. Det som hittills har publicerats diskuterar bara fördelar ur ett teoretiskt perspektiv.
Forskarna bakom den nya studien efterfrågar ett nytt ramverk för att bedöma nya teknikers hållbarhet.
– För att framtida investeringar ska kunna bidra till en verkligt hållbar omställning av matsystemet krävs en mer robust, kvantitativ bedömning av den ny teknikens faktiska hållbarhetseffekter, säger professor Line Gordon, chef på Stockholm Resilience Centre vid Stockholms universitet.
Anne Charlotte Bunge, doktorand vid Stockholm Resilience Centre, Stockholms universitet annecharlotte.bunge@su.se
FN:s årliga klimattoppmöte äger i år rum i Sharm el-Sheikh i Egypten. Under två veckor samlas representanter för världens länder för att diskutera hur man kan nå målen i Parisavtalet från 2015 och bidra till klimatomställningen.
– Förhandlingarna är en process där varje steg och varje möte spelar roll. På toppmötet i Glasgow i fjor togs nya initiativ, som arbetsprogrammen för höjda ambitioner när det gäller utsläppsminskning och anpassning. Att man konkretiserar dessa program under årets möte är väldigt viktigt eftersom de globala utsläppen fortsätter att öka och klimateffekterna blir fler – det blir allt tydligare hur kort tid vi har på oss för att vända utvecklingen, säger Markku Rummukainen.
Markku Rummukainen, professor i klimatologi vid Centrum för miljö- och klimatvetenskap (CEC) och Institutionen för naturgeografi och ekosystemtjänster vid Lunds universitet. Bild: Kennet Ruona
FN:s klimattoppmöte – vad står COP för?
COP står för Conference Of the Parties. Parterna är de länder som har skrivit under FNs klimatkonvention (UNFCCC) som formades på Riokonferensen 1992.
Varje klimat-COP får en siffra som anger vilket toppmöte i ordningen det handlar om. COP27 är följaktligen det 27:e toppmötet om klimatet i FN.
Vilka förväntningar på mötet är rimliga att ha?
– Inget enskilt möte löser klimatfrågan. Världen går fortfarande i otakt när det gäller åtgärder för klimatet. Men en konkretisering av besluten som togs i Glasgow kan bidra till att stärka både utsläppsminskning och anpassning. Vissa framsteg har gjorts under de ”mellansamtal” som hållits under året, till exempel när det gäller skador och förluster.
Vad behöver komma på plats under COP27 för att det globala klimatsamarbetet ska komma vidare?
– Det efterlyses mer klimatfinansiering för utvecklingsländer, inklusive ersättning för det som kallas klimatrelaterade skador och förluster. Det är också viktigt att den så kallade *globala översynen kommer längre under mötet, den ska jämföra den samlade effekten av länders nationella klimatplaner med Parisavtalets globala mål – hur mycket skiljer det sig mellan de förra och de senare? Facit på var vi står gällande ambitionsnivå i utsläppsminskningar ska sedan vara en grund till uppdaterade nationella klimatplaner.
Vad är den globala översynen?
Den globala översynen utvärderar alla länders gemensamma insatser i förhållande till Parisavtalets långsiktiga mål. I stort sett alla världens länder (191) har ju förbundit sig att genomföra åtgärder som bidrar till att målen i Parisavtalet uppnås. Det är meningen att ländernas åtagande ska skärpas successivt och stäms av globalt var femte år genom den globala översynen.
Vad är Parisavtalet?
Parisavtalet är en internationell överenskommelse som slöts under FN:s klimatkonferens 2015 i Paris (COP21) och som började gälla året därpå. Genom avtalet, som ses som en historisk milstolpe i det globala klimatarbetet, förbinder sig de 191 undertecknande länderna att arbeta för att hålla den globala uppvärmningen långt under 2 grader, med ambitionen att den ska stanna vid 1,5 grader. Avtalet, som består av 29 artiklar, berör också frågor som klimatanpassning, klimatfinansiering, tekniköverföring, skador, förluster, med mera.
Rening av avloppsvatten är en nödvändig funktion i ett modernt samhälle. I reningsverket görs viktiga delar av arbetet av miljarder bakterier. Genom biologiska processer sker en stegvis rening i en process som kallas aktivt slam.
Det gör att avloppsvattnet så småningom kan släppas ut i hav eller vattendrag.
Bakterierna smittas ständigt av virus
– Bakteriesamhällena är konstant utsatta för virus som infekterar dem. Vi ställde oss frågan om reningsprocessen periodvis kan vara mer utsatt för infektioner och vad som händer då, säger Oskar Modin, biträdande professor på institutionen för arkitektur och samhällsbyggnadsteknik.
Så här gjorde forskarna för att undersöka saken:
Oskar Modin och hans forskarkollegor mätte mängden viruspartiklar i det renade avloppsvattnet från fyra olika avloppsreningsverk i Sverige. I Lund, Malmö, Kalmar och Göteborg. Virusmängden jämfördes sedan med hur mycket organiskt kol som fanns i det vatten som släpptes ut från reningsverken.
Organiskt kol bryts lätt ned i naturen vilket orsakar ökad syreförbrukning i det vatten det släpps ut i. Ett virusinfekterat reningsverk ökar den här effekten. Anledningen är dels att virus själva består av organiskt kol. Men också för att virusangreppet på bakterierna skadar bakteriernas celler vilket leder till att ännu mer kol släpps ut i vattnet.
Mer virus, mer organiskt kol
– När vi mätte viruspartiklar i vattnet hittade vi ett samband mellan virus och organiskt kol – när det var mer virus var det också mer organiskt kol i det utgående vattnet, säger Oskar Modin.
Utsläpp av organiskt kol får konsekvenser för vattenlevande organismer i det marina ekosystem där utsläppet sker. Därför råder stränga krav på mängden kol i det renade avloppsvattnet. En ökad mängd organiskt kol bidrar också till ökad energi- och materialanvändning i reningsverk.
I delar av världen används resurskrävande processer för desinfektion och avskiljning av läkemedelsrester, och sådana processer blir också mindre effektiva när halten av organiskt kol ökar i avloppsvattnet.
Ingen risk att människor infekteras
Virus är beroende av en värd för att kunna föröka sig. Eftersom det finns en så stor mängd bakterier i avloppsreningsverk, vilka kan fungera som värdar för virus, kommer mängden virus att snabbt öka om bakteriefloran infekteras. Men någon risk för att dessa virus ska smitta människor är det inte tal om.
– Virus är ofta specialiserade på en viss art, vilket innebär att människor och bakterier inte kan smittas av samma virus. Ett möjligt sätt att påverka virusmängden i reningsverk skulle kunna handla om att justera styrningen av reningsverket. Vi såg skillnader mellan reningsverken i studien. Vi tror att de kan hänga ihop med hur de biologiska reningsprocesserna är utformade eller styrda, säger Oskar Modin.
Oskar Modin, biträdande professor, institutionen för arkitektur och samhällsbyggnadsteknik, Chalmers tekniska högskola, oskar.modin@chalmers.se
Stigande temperaturer i världen innebär ett växande hot mot människors hälsa. I samband med FN:s klimatkonferens i Egypten har forskare vid Göteborgs universitet gått igenom olika scenarier och hälsoeffekter av extremvärme. Rapporten har bland annat utgått från vetenskapliga studier under de senaste 18 åren.
– Det mest påfallande i materialet är omfattningen av problemen, att extrem hetta drabbar så många. Och det är allt fler områden i världen som riskerar att bli sådana att man inte kan bo och arbeta där, säger hon professor Anna-Carin Olin vid Göteborgs universitet.
Barn känsliga för värmestress
I rapporten beskrivs det som kallas värmestress. Den uppstår när kroppen inte kan reglera hög värme, något som leder till att hjärta och cirkulationssystem påverkas. I kombination med arbete utomhus, sjukdom eller hög ålder ökar riskerna för exempelvis lågt blodtryck och värmerelaterad huvudvärk. I svårare fall kan även värmeslag och dödsfall inträffa.
Barnens utsatthet lyfts också fram. Små barn har liten kroppsvolym i förhållande till den yta som exponeras för värme. Det gör att de blir extra känsliga för värmestress och uttorkning.
Svårt att hitta kyla i stora städer
Överbefolkade storstadsmiljöer i riktigt varma länder, där dagsvärmen absorberas i gator och byggnader, lagras och sedan frigörs långsamt nattetid, innebär en svår levnadsmiljö för barn. Fenomenet kallas urbana värmeöar och ger inte utrymme för återhämtning från hettan.
– Det här är särskild svårt i utvecklingsländer, det förekommer ofta i fattigare områden i stora städer utan möjligheter att kyla ner sig. I de här områdena där det inte går att skydda sig utgör barnen en särskilt sårbar grupp, säger Anna-Carin Olin.
Problem också i Sverige
De befolkningar som kommer att påverkas mest av stigande temperaturer finns i redan varma regioner i världen, där även små temperaturförändringar kommer att ha en allvarlig påverkan på hälsan.
I Europa väntas ökningen av dödsfall kopplat till värme vägas upp av minskad köldrelaterad dödlighet, men inte på längre sikt.
– Vi ska inte glömma bort att vi också är utsatta. Det gäller inte minst äldre personer som bor själva eller på äldreboenden. Där har vi inte alltid beredskap för att skydda folk från höga temperaturer, Anna-Carin Olin.
Mer om rapporten
Rapporten beskriver de mest utsatta befolkningarna i världen, regioner där extremvärme råder och olika framtidsscenarier för global uppvärmning. Underlaget är hämtat från rapporter och vetenskapliga publiceringar från åren 2004-2022, med tyngdpunkt på de senaste åren.
Anna-Carin Olin, professor i arbets- och miljömedicin på Sahlgrenska akademin vid Göteborgs universitet, anna-carin.olin@amm.gu.se
Om man tar stort ansvar för att vårda en gammal förälder, hur påverkar det sådant som psykiskt mående och närvaro på jobbet? Det är ämnet för en avhandling vid Ekonomihögskolan vid Lunds universitet.
– Ju äldre befolkningen blir, desto mer krav ställs det på oss att klara av både förvärvsarbete och obetalt arbete med att vårda våra äldre familjemedlemmar. Omsorgsarbetet tar både tid och energi i anspråk, vilket påverkar yrkeslivet och det egna måendet, säger avhandlingens författare Elisa Labbas.
Obetalt arbete hemma, frånvaro på jobbet
Hon har studerat ett antal europeiska länders mönster vad gäller sådant som lönearbete, obetalt omsorgsarbete och livskvalitet. Länderna skiljer sig sinsemellan: i Norden sköts stor del av omsorgsarbetet av det offentliga och i södra och östra Europa sker mer av samma arbete i hemmet. Detta obetalda arbete utförs ofta av kvinnor – som många gånger samtidigt har ett lönearbete.
Detta är omsorgsansvar
”Omsorgsansvar” definieras i avhandlingen som regelbunden hjälp till en egen förälder med personlig omvårdnad som påklädning, hjälp med bad eller dusch och hjälp med måltider och toalettbesök. Det omfattar även hjälp med pappersarbete samt praktiskt hushållsarbete, som att handla, städa, sköta trädgård eller ordna med transporter. Hjälpen kan ha skett varje dag eller mindre ofta, men med regelbundenhet.
I hela Europa är omsorg för föräldrar kopplad till en ökad risk för sjukfrånvaro, visar avhandlingen.
Risken för sjukfrånvaro är högre i länder där många får hemtjänst. Det skulle kunna tyda på att hemtjänsten inte räcker fullt ut och familjemedlemmar måste ta ett större ansvar än förväntat, enligt Elisa Labbas.
Inga bevis syns dock för att många skulle minska sin arbetstid, eller sluta jobba, på grund av omsorgsansvar för en förälder.
Risken för depression ökar
Dessutom finns en koppling mellan obetalt omsorgsarbete och eget mående. Kvinnor i södra Europa som tar ett stort vårdansvar uppvisar de dystraste siffrorna vad gäller livskvalitet och risk för depression.
Även i Norden syns sambandet, om än inte lika starkt. De män och kvinnor i Norden som tar ett stort ansvar för en äldre förälder upplever också en sämre livskvalitet och har en ökad risk för depression, jämfört med dem som inte tar ett sådant ansvar.
Anhöriga behöver mer stöd
Resultaten tyder på att det är vanligt att uppleva svårigheter med att kombinera arbete och omsorg. De visar också att de nordiska ländernas offentliga insatser för äldreomsorg saknar ett anhörigperspektiv, menar Elisa Labbas.
Hon vill betona vikten av att politiker – som uttryckligen vill att människor ska kunna jobba längre och vara friska – beaktar och ger stöd till familjemedlemmar som tar hand om äldre och kanske sjuka släktingar. När stora reformer görs måste man också beakta den offentliga äldreomsorgens betydelse för anhöriga i arbetsför ålder.
I studien återanalyserades datamaterial från idrottspedagogisk forskning gällande totalt nästan 40 000 elevers uppfattning om idrott och hälsa. Svaren kommer från elever som gick i årskurs sex och nio under åren 2003–2018. Att material återanalyserades innebär att data från tidigare studier samlades in, slogs ihop och sedan analyserades.
Ett centralt mål i ämnet idrott och hälsa är likvärdighet. Tidigare forskning har pekat på att tjejer har mer negativa upplevelser av ämnet än killar har. Det har tolkats som ett problem med likvärdigheten, att tjejer på olika sätt missgynnas.
Men den nya studien visar att skillnaderna är små – att killar och tjejer tycker ungefär samma om idrotten.
– I den här studien visar resultatet att skillnaderna mellan tjejer och killars upplevelser av idrott och hälsa är väldigt små. Oavsett typ av frågor, tidsperiod och statistiska mått som använts finns bara små könsskillnader, säger Alexander Jansson, doktorand i idrottsvetenskap vid Malmö universitet.
Nya resultat – varför?
Studiens författare har vägt samman elevers svar från tidigare studier – varav många har visat på könsskillnader i elevernas uppfattning om idrottsämnet. Varför ger då denna studie ett annat resultat?
– Tidigare studier tittar över lag på om könsskillnaderna är statistiskt säkerställda. Men de använder för sällan analyser för att undersöka hur stor själva effekten av könstillhörighet blir, säger Alexander Jansson.
– Dessutom är det ovanligt att kontrollera för andra faktorer, exempelvis föräldrars utbildningsnivå och idrottsdeltagande på fritiden.
Risk att cementera könsskillnader
Missar den idrottspedagogiska forskningen att undersöka hur stor skillnaden blir missas även en väsentlig del av analysen, fortsätter Alexander Jansson.
– Man riskerar då att dra felaktiga slutsatser och cementera redan befintliga och felaktiga uppfattningar om hur tjejer och killar upplever idrott och hälsa.
Det kan i sin tur, menar Alexander Jansson, leda till att killar och tjejer faktiskt behandlas olika i skolan.
– Om tidigare rådande uppfattning cementeras skulle det i förlängningen kunna bidra till att idrottslärare får olika förväntningar och därigenom ställer olika krav på tjejer och killar.
När världens länder samlas för ett klimattoppmöte i Egypten den 6-18 november, anordnar forskare vid Lunds universitet ett eget event om klimatrelaterade skador.
Alltmer forskning visar på ett samband mellan klimatutsläpp och extrema väderhändelser, både vad gäller frekvens och intensitet. Redan nu finns studier som visar att översvämningarna i Pakistan och sommarens torka i Europa förvärrades på grund av klimatförändringarna.
– Forskning om vilka skador klimatförändringar leder till och vilka grupper som är mest utsatta är enormt viktig. Vi måste förbereda oss på att hantera de skador som redan uppkommit och som kommer att bli ännu värre i framtiden, säger Emily Boyd, professor vid Lund University Centre for Sustainability Studies, LUCSUS.
Hon är en av få experter i Sverige på klimatrelaterade skador, så kallade loss and damage. Under FN:s klimatkonferens i Sharm el-Sheikh, anordnar hon ett evenemang om klimatskador med forskarkollegor från olika regioner i Afrika.
Vad handlar egentligen ”loss and damage” om?
– Det handlar om hur man ska kompensera för permanenta klimatrelaterade skador som inte går att förebygga. Det kan röra sig om önationer i Stilla havet som försvinner när havsnivåerna stiger, eller om åkerjord som blir obrukbar på grund av torka. Ibland måste hela befolkningar flytta. Det omfattar även det som förstörs men går att återställa, som exempelvis ekosystem.
– Även icke-ekonomiska förluster och skador räknas hit. Det är det område jag själv forskar om och det kan handla om immateriella skador såsom förlust av identitet, kulturarv och traditioner.
– Begreppet loss and damage myntades av FN:s klimatråd på 1990-talet och för snart tio år sedan inrättades en mekanism för att hantera skador i länder som är särskilt drabbade av klimatförändringar. Men mycket litet har hänt sedan dess vad gäller att omsätta mekanismen i praktiken. Det finns fortfarande många grundläggande frågor som måste besvaras: de handlar om hur man definierar klimatskador, minimerar effekterna av klimatförändringarna, och hur man undviker framtida skador.
Det handlar också om klimaträttvisa
– Den viktigaste frågan för fattiga länder rör finansiering och kompensation för permanenta skador – en fråga som många länder vill undvika. Men det handlar också om klimaträttvisa: man vill att rika länder – som stått för den största delen av utsläppen – ska erkänna sitt historiska ansvar för klimatförändringarna.
”Loss and damage” – en fråga om klimaträttvisa
Effekterna av klimatförändringarna har blivit påtagliga över hela världen, men speciellt för människor i de fattigaste länderna: översvämningar och orkaner, eldsvådor och höga temperaturer. Förlorad biologisk mångfald. Lidande, förluster och förstörelse.
Frågan är hur människor som drabbas av klimatskador kan bli kompenserade? Vem är ansvarig och vem ska betala för skador och förluster? I grunden handlar det om klimaträttvisa, vilket är centralt i begreppet ”loss and damage”.
”Loss” hänvisar till det som gått förlorat för evigt: det kan vara människor liv, hälsa eller förlust av arter. Kulturarv, traditioner och brödföda. Men det kan också handla om förlust av hem, infrastruktur och marker.
”Damage” hänvisar till saker som blivit förstörda, men kan bli reparerade eller återställda.
Frågan om kompensation och historiskt ansvar är väldigt omtvistad i de rika länderna. Det som händer nu är att civilsamhället och fattiga länder kräver kompensation. Och mobiliserar för att ta strid i frågan om klimaträttvisa.
Varför är klimatrelaterade skador en så känslig fråga på klimatmötet?
– Dels är det kostsamt för den rika världen att kompensera fattiga länder för deras klimatförluster. Dels är det komplext: hur kompenserar man en hel befolkning som måste flytta, eller för förlust av kultur och traditioner?
– Många länder och grupper menar också att kompensationsfrågan avleder uppmärksamhet från det allra mest akuta arbetet – det vill säga att begränsa uppvärmningen till 1,5 gradersmålet.
Vad är dina förhoppningar för COP27?
– Jag skulle vilja se en överenskommelse om hur enskilda länder ska kunna förverkliga förlust- och skademekanismen. Danmark har etablerat en särskild fond för att kompensera de som har drabbats av klimatförändringarna, nu återstår det att se hur den kommer att realiseras.
– Man ska dock inte ska ha så stora förväntningar på själva COP-mötena eftersom de inte är beslutsfattande organ. Förändringar måste alltid göras på nationell nivå, genom omfattande och ambitiös klimatpolitik. Vi måste se över hur vi ska hantera klimatförluster även på hemmaplan orsakade av värmeböljor i städer, torka inom jordbruket och översvämningar.
Forskning om klimatskador
Emily Boyd är professor inom hållbarhetsstudier och föreståndare för LUCSUS, Lund University Centre for Sustainability Studies. Hon är en av författarna till IPCC:s (FN:s klimatpanel) sjätte kunskapsutvärdering (kapitel 8) som handlar om fattigdom, försörjning och hållbar utveckling.
Hennes nuvarande forskning undersöker icke-ekonomiska klimatrelaterade skador och förluster, och försöker besvara frågor som: var inträffar förluster, vilka påverkas, och hur mäts och utvärderas förluster och skador, vem har ansvar?
– Det här är starten på en ny klass av antibiotiska substanser som fungerar på väldigt många bakterier som förknippas med vårdrelaterade infektioner, som man även brukar kalla sjukhussjuka, till exempel VRE och MRSA, säger Fredrik Almqvist, professor vid Umeå universitet och som forskat om nya alternativ till antibiotika sedan slutet av 1990-talet.
Fungerande antibiotika är avgörande för att rädda liv inom till exempel kirurgi, cancerbehandling och intensivvård, men också för att behandla vanliga sjukdomar som klamydia eller lunginflammation. Men i takt med att antibiotikaresistensen ökar tickar klockan för forskarvärlden.
– Antibiotikaresistens är listat av WHO som en av planetens största utmaningar. Man pratar om att det är i paritet med klimathotet, säger Fredrik Almqvist.
Ny klass antibiotika
Studier som gjorts vid Umeå universitet och Washington university i Saint Louis, USA, kan vara en viktig pusselbit i kampen mot de farliga bakterierna.
Den nya klassen antibiotika, som forskarna kallar GmPcider, bekämpar så kallade Gram-positiva bakterier. Enligt studierna är de effektiva på egen hand, men förhöjer även effekten när de kombineras med redan existerande antibiotika.
Dödar även bakterier som växer
Forskningen visar att GmPciderna inte bara kan stoppa bakterierna från att försöka sig, utan även döda bakterier som inte är under tillväxt. Något som annan antibiotika ofta har svårt att göra.
Fredrik Almqvist är väldigt hoppfull över resultaten.
– Det här är ett första steg, en ny klass som har spännande egenskaper, och nu jobbar vi såklart vidare för att de här ska gå att utveckla till något som också kan hjälpa människor framöver. Vårt mål är att komma till en substans som bakterierna inte lätt blir resistenta mot, säger han.
Fredrik Almqvist, professor vid Kemiska institutionen, Umeå universitet, fredrik.almqvist@umu.se
Det visar en rapport från 44 europeiska forskare. Rapporten handlar om hälsorisker i Europa till följd av klimatförändringarna. Den belyser redan existerande hälsoeffekter och framtida scenarion.
Bland annat finns en ökad risk, när temperaturerna stiger, att människor smittas av infektionssjukdomar.
Rapporten om hälsorisker visar bland annat:
Under 2000-2009 jämfört med 2010-2019 ökade exponeringen för värmeböljor i snitt med 57 procent, med lokala ökningar mer än 250 procent.
Risken för spridning av infektionssjukdomar som denguefeber, malaria, vibrioinfektioner och West Nile-viruset ökar i Europa.
Den fortsatta förbränningen av fossila bränslen ledde till år 2020 till 117 000 dödsfall på grund av luftföroreningar, mest från transportsektorn.
Nästan 60 procent av 197 undersökta städer i Europa rapporterar att klimatförändringarna hotar hälso- och sjukvården eller folkhälsan, med värmerelaterade sjukdomar som den största klimatrelaterade hälsorisken.
– Rapporten kan ses som en varningsklocka för europeiska regeringar, hälso- och sjukvårdsledningar och andra beslutsfattare att ta till sig i arbetet för att skydda människors hälsa, säger Maria Nilsson, professor vid Umeå universitet och ordförande för Lancet Countdown i Europa, som står bakom rapporten.
Covid-19-pandemin har pekat på behovet av att skydda européernas hälsa, men nu är det tydligt att klimatförändringarnas ökande hälsoeffekter sätter ytterligare press på hälso- och sjukvården, enligt Maria Nilsson.
– För att klara det behöver vi klimat- och miljömässigt hållbara hälsosystem med resurser och beredskap för att minska nuvarande och framtida hälsoeffekter.
Maria Nilsson, professor vid institutionen för epidemiologi och global hälsa, Umeå universitet maria.nilsson@umu.se
Cirka fyra miljoner barn i världen drabbas årligen av syrebrist vid födseln. Tidigare forskning har mestadels tittat på sambandet mellan syrebrist som nyfödd och hjärnans utveckling, men i en ny studie från Karolinska institutet undersöks hur komplikationer från syrebrist påverkar risken för hjärt-kärlsjukdom senare i livet.
I studien har forskare följt över 2,8 miljoner personer som föddes mellan 1988 och 2018. Drygt 30 000 av dem drabbades av komplikationer till följd av syrebrist vid födseln. Totalt upptäcktes cirka 4000 fall av hjärt-kärlsjukdom. Främst finns en ökad risk för stroke och hjärtsvikt, men även för förmaksflimmer.
Få drabbas trots högre risk
Men trots att det finns en ökad risk är det fortfarande få barn som drabbas av hjärt-kärlsjukdom – även om de haft syrebrist som nyfödda.
– Även om den absoluta risken för hjärt-kärlsjukdom är låg i ung ålder, så visar vår studie att syrebrist-relaterade komplikationer vid födseln är förknippat med ökad risk för hjärt-kärlsjukdom senare i livet, säger Neda Razaz, forskare vid Karolinska institutet.
Efter uppföljningsperioden på 30 år hade bara 0,3 procent av personerna med syrebristkomplikationer en hjärt-kärlsjukdomsdiagnos, jämfört med 0,15 procent av dem utan komplikationer.
Mer om studien
Studien följde över 2,8 miljoner individer födda i Sverige mellan 1988 och 2018, varav 31 419 drabbades av syrebrist-relaterade komplikationer vid födseln. Totalt identifierades 4 165 fall av hjärt-kärlsjukdom under uppföljningsperioden.
I studien har forskarna tagit hänsyn till tänkbara faktorer som kan störa resultatet, till exempel födelsevikt och livsstilsfaktorer hos mamman. Eftersom det är en observationsstudie går det inte att fastställa orsakssamband.
Neda Razaz, biträdande lektor vid Institutionen för medicin, Karolinska institutet, neda.razaz@ki.se
Studien består av intervjuer med ungdomar i åldern 15-21 år och rör erfarenheter av så kallad existentiell ensamhet.
– Existentiell ensamhet beskrivs som en djup form av ensamhet, en känsla som kan komma och gå och som är en del av att vara människa, säger Tide Garnow, som doktorerar i vårdvetenskap vid Högskolan Kristianstad.
Existentiell ensamhet hos vuxna uppstår i övergångsfaser, exempelvis när någon går från att vara frisk till att bli sjuk. Tankar om livet och döden, mening och meningslöshet, kan då väckas.
Äldre tänker tillbaka, ungdomar framåt
– Ungdomstiden är en övergångsfas mellan barndom och vuxenliv som väcker många jobbiga tankar och känslor, så det var inte helt förvånande att även ungdomar har erfarenheter av existentiell ensamhet.
Ensamheten handlar om att försöka navigera i en ny och okänd situation och att ha en längtan efter att känna tillhörighet.
– Både ungdomar och vuxna försöker lindra lidandet genom att exempelvis söka sig till en gemenskap eller försöka fokusera på annat än det som smärtar. Studier har visat att äldre personer tänker tillbaka på sina liv och finner en sorts lindring i det, medan ungdomarna i vår studie försökte tänka på framtiden i stället för att vara i ett plågsamt nu, säger Tide Garnow.
Att inte passa in någonstans
Studien visar att ungdomars ensamhet hänger ihop med upplevelser av utanförskap och så kallat mellanförskap.
– Ungdomarna berättade om erfarenheter av utanförskap i form av att vara unik och därför aldrig kunna bli helt förstådd, eller att vara annorlunda och därför inte passa in. De beskrev också att de inte kände sig delaktiga eller prioriterade, och att de lämnades ensamma med sina innersta tankar och känslor.
– Mellanförskapet var relaterat till att känna sig vilsen och inte höra hemma någonstans. Ungdomarna berättade att de ställdes inför motstridiga krav och förväntningar, att de ”övertänkte” och de kunde känna sig stora och små samtidigt. För att lindra lidandet försökte ungdomarna ibland att undvika jobbiga känslor och tankar.
Önskan: Någon pålitlig att dela tankar med
Ungdomarna i studien beskrev också att de försökte må bättre genom att göra saker som de egentligen visste inte var bra för dem, som att skada sig eller ta droger.
De uttryckte också en önskan om att dela sina tankar och känslor med någon som de kunde lita på och som kunde förstå dem.
– Flera ungdomar valde att inte dela sitt innersta med någon eftersom de var rädda för att den de delade med inte skulle finnas kvar för dem, eller så ville de inte visa sig svaga eller sårbara. De ungdomar som ändå valde att dela sitt innersta med en annan person gjorde det med någon som de kände förstod dem och som de kunde lita på, säger Tide Garnow.
– En kille beskrev så talande att han egentligen inte ville ha några svar från vuxenvärlden utan snarare någon som han kunde pröva sina tankar och känslor med. Jag tänker att vuxna som har ungdomar i sin närhet behöver vara lyhörda och våga närma sig den här typen av frågor. Det kan räcka med att vara genuint nyfiken och ta sig tiden att faktiskt lyssna på den unga.
Vad får resultaten för praktisk betydelse?
– Under ungdomstiden sker stora förändringar i kroppen, relationer och identiteten. Samtidigt väcks jobbiga tankar och känslor som kan vara svåra att hantera. Dessa känslor kan komma till uttryck på olika sätt och det är inte alltid så lätt för omgivningen att upptäcka och förstå dem. Det finns en risk att uttrycken tolkas som sjukliga och därför inte möts adekvat.
Vad fick dig intresserad av att studera existentiell ensamhet bland ungdomar?
– Ungdomar har historiskt sett sällan fått något större utrymme i forskning och i samhället i stort. Det har därför känts viktigt för mig att låta ungdomars röster bli hörda.
Faktorer som ålder, risk för allvarlig sjukdom, socioekonomiska förhållanden, kunskap och information har betydelse för hur människor ställer sig till vaccinationer, inklusive covid-19-vaccination.
Statsvetare vid Göteborgs universitet har undersökt hur många i Sverige som i början av pandemin var tveksamma till att vaccinera sig mot covid-19, och vad som utmärkte dem som var tveksamma.
Studien baseras på två enkätundersökningar från 2020 med svenskar i åldrarna 16–85 år. Dessa fick frågan om hur sannolikt det var att de skulle vaccinera sig mot covid-19 om de blev erbjudna ett sådant vaccin. Enkätpersonerna fick också samhälleliga och politiska frågor, som hur nöjda de var med hur den svenska demokratin fungerar.
Tvekan hos män, unga, SD-sympatisörer
Det visade sig att 40 procent av personerna i undersökningen var tveksamma till att vaccinera sig mot covid-19.
Tveksamheten var utbredd i flera samhällsgrupper, som grupper med unga som hade mindre risk för att bli allvarligt sjuka samt personer födda utanför Europa. Men det fanns ytterligare grupper ”tveksamma” som utmärkte sig genom sina politiska uppfattningar.
– Det handlar om grupper som är missnöjda med hur demokratin fungerar i Sverige och grupper som inte litar på andra människor, säger Johannes Lindvall, professor i statsvetenskap vid Göteborgs universitet.
– Dessutom hittar vi grupper där en kombination av politiska attityder och personliga hälsorisker verkar förklara synen på covid-vaccinet. Den grupp i vårt material där tveksamheten var som störst bestod i huvudsak av manliga SD-sympatisörer mellan 36 och 70 år.
Kan handla om misstro mot myndigheter
Hur kan då demokratimissnöje och vaccintvekan tänkas hänga ihop? En tolkning, säger forskarna, är att viljan att bidra till ett kollektivt projekt som en massvaccinering beror på människors upplevelse av hur väl samhällets styrsystem fungerar. Det kan också handla om en generell misstro mot myndigheter, eller en känsla av utanförskap.
Resultaten visar alltså att flera olika faktorer interagerar på ett komplicerat sätt när det gäller människors inställning till vaccinationer.
– Studien belyser bredare frågor om moderna demokratiska staters förmåga att övertyga medborgare att göra en kollektiv insats för folkhälsan. Vaccinationsviljan under coronapandemin är ett tydligt exempel på det, säger forskaren Björn Rönnerstrand.
Enkäterna genomfördes av SOM-institutet vid Göteborgs universitet.
Människor i Sverige lever allt längre och fler drabbas av demens. Många med en demenssjukdom vill bo kvar i sina hem, något som är möjligt tack vare hemtjänst och olika hjälpmedel.
För att underlätta tillvaron för äldre som bor hemma finns till exempel hjälpmedel för minnesstöd, hörapparater, kommunikationstavlor, talboksspelare, spisvakter, toalettförhöjare, rullstolar och rullatorer.
I en ny studie har forskare jämfört val, användning och nyttan av hjälpmedel för äldre – med och utan demens.
– Vi har också undersökt sambanden mellan användning av hjälpmedel bland hemtjänstbrukare och deras upplevelser av hemtjänsten, ensamhet och trygghet, säger forskaren Johan Borg vid Högskolan Dalarna.
Upplever mer otrygghet
Studien visar att hemtjänstbrukare med demens var mindre delaktiga i valet av hjälpmedel och hade mindre nytta av dem. Användare av hjälpmedel oavsett demensdiagnos var mer besvärade av ängslan, oro, ångest och ensamhet.
De kände sig mer otrygga att bo hemma med stöd av hemtjänsten och upplevde i större utsträckning att personalen inte tog hänsyn till deras åsikter och önskemål om hur hjälpen ska utföras. De upplevde också att de blev sämre bemötta.
– Det är viktigt att öka äldre personers delaktighet i val av hjälpmedel för att öka nyttan med dem. Det är också viktigt att undersöka hur man kan dämpa deras oro och minska upplevd ensamhet. Hemtjänsten behöver säkerställa att de tar hänsyn till hjälpmedelsanvändares åsikter och önskemål i samma utsträckning som andra hemtjänstbrukares samt bemöter alla på ett likvärdigt sätt, säger Johan Borg.
Risken för olyckor ökar
Resultaten väcker farhågor om att behoven av hjälpmedel bland hemtjänstbrukare med demens inte är tillräckligt tillgodosedda, framför allt vad gäller syn och förflyttning.
– Eftersom demenssjukdom ökar risken för att äldre personer faller och skadar sig i hemmet är det betydelsefullt att de har de hjälpmedel de behöver för att se bra och röra sig säkert, säger Johan Borg.
Resultaten pekar också på att mer hänsyn bör tas till personliga behov när hemtjänst och hjälpmedel utreds, och även vid utförandet av hemtjänst till personer med hjälpmedel.
Så gjordes studien
Forskarna har analyserat data från Socialstyrelsens rikstäckande enkätundersökning av äldre personers uppfattning om kvaliteten i hemtjänsten från 2017.
Totalt analyserades data från 89 811 personer som är 65 år eller äldre. Patientregistret och läkemedelsregistret använder för att identifiera hemtjänstbrukare med demens.
Bland hemtjänstbrukarna i studien hade 8,9 procent demens och 88,2 procent använde minst ett förskrivet hjälpmedel.
This website uses cookies to improve your experience while you navigate through the website. Out of these cookies, the cookies that are categorized as necessary are stored on your browser as they are essential for the working of basic functionalities of the website. We also use third-party cookies that help us analyze and understand how you use this website. These cookies will be stored in your browser only with your consent. You also have the option to opt-out of these cookies. But opting out of some of these cookies may have an effect on your browsing experience.
