Strax utanför Lund växer ett nytt landmärke fram vid motorvägen E22. I den gamla skånska åkerjorden sträcker sig nu en över halv kilometer lång tunnel och runt den pågår febril verksamhet. När allt är klart kommer 23 byggnader att tillsammans utgöra världens kraftfullaste neutronmikroskop och synas långt över slätten. Det europeiska samarbetsprojektet ESS, European Spallation Source, ska ge ny kunskap om olika material ned på atomnivå.
Det är mycket prestige och pengar som ligger i potten. Uppförandet av den stora anläggningen måste därför lyckas. Den 537 meter långa tunneln i anläggningens hjärta tog två år att färdigställa och den ska nu fyllas med utrustning som kan accelerera atomkärnans positivt laddade protoner till nära ljushastigheten. Vid tunnelns mynning pågår ett intensivt arbete med att bygga målet för protonerna, den så kallade målstationsbyggnaden som blir motsvarande nio våningar hög.
Skurar av neutroner avslöjar strukturer
– Vi behöver påla extremt mycket i marken eftersom den så kallade monoliten som omsluter själva målhjulet i målstationsbyggnaden är så massiv. Byggnaden ska inte kunna sätta sig och hamna ur läge, säger byggchefen Kent Hedin, som ansvarar för att det stora projektet håller ihop.
Monoliten kommer att bestå av 5800 ton stål och betong, bli 13 meter hög och kapsla in ett roterande hjul av grundämnet volfram. När protonerna träffar hjulet frigörs skurar av neutroner, atomkärnornas oladdade partiklar. Processen kallas spallation och är själva poängen med det nära 18 miljarder kronor dyra bygget. Dessa neutroner kan nämligen avslöja strukturer ned på atomnivå och många liknar därför ESS vid världens största mikroskop även om det inte fungerar på samma sätt som ett förstorande ljusmikroskop. Det är när neutronerna passerar genom olika typer av material som man kan räkna ut hur de ser ut.
Förutom att det krävs många och stora byggnader måste ESS uppföras på ett annorlunda sätt jämfört med de flesta andra byggprojekt. Forskarna vill ha den senaste utrustningen och därför får Kent Hedin och hans mannar anpassa metoderna för att ge utrymme för ändringar under byggtiden.
– Vi blandar massa olika typer av byggnation på en tidsskala som är konstig för byggarna. Vissa hus är knappt ritade och andra står i princip färdiga. Men forskare blir aldrig färdiga, de jobbar i cykler och vi har valt att arbeta på så sätt med hela bygget, säger Kent Hedin.
Testkörning av mikroskopet 2019
Än så länge går allt enligt planerna. 2019 kommer det att vara möjligt att testköra mikroskopet, men först 2023 beräknas ESS öppna för externa forskare. Då gäller det att anläggningen blir framgångsrik. Det är inte minst viktigt för värdlandet Sverige som satsat sex miljarder kronor. Genom att ESS lockar forskare och företag från hela världen hoppas man få tillbaka på investeringen, men det kräver arbete.
– Sverige måste vara en aktiv värd och det är viktigt att det finns en stark forskarbas i landet som har möjlighet och intresse av att använda ESS, säger Marie-Louise Ainalem. Hon är själv forskare med erfarenhet av neutronspridning som forskningsmetod, men arbetar idag på ESS med bland annat relationerna till värdlandet Sverige.
– Vi har alla möjligheter i världen att skapa magi här i den skånska myllan, men det kommer inte ske av sig självt.
Den magi hon pratar om handlar om vad som inträffar när forskare möts över gränser, tar intryck av varandra och för vetenskapen framåt. Hon tror att området runt ESS kommer att kunna bli en sådan mötesplats. Granne med ESS ligger redan forskningsanläggningen MAX IV, som också är ett slags mikroskop baserad på röntgenstrålning. Mellan de båda kommer en så kallad “Science Village” att etableras.
Kartlägga kroppsmaskineriet på atomnivå
Just för att Sverige ska få mesta möjliga nytta av att det europeiska jätteprojektet ligger på svensk mark har Vetenskapsrådet tagit fram en strategi som nu ligger på regeringens bord. Mycket handlar om att samordna det svenska värdskapet med alltifrån internationella samarbeten till att den svenska akademin satsar på forskningsfält där ESS kan komma till nytta.
En aspekt som kan leda till att ESS får mer betydelse för svensk forskning är neutronkällans unika prestanda. ESS genererar många gånger fler neutroner än någon annan anläggning i världen och det öppnar för användning inom områden man tidigare inte har associerat tekniken med.
Ett exempel är livsvetenskaperna där det nu kan bli möjligt att kartlägga kroppens biologiska maskineri mer detaljerat än någonsin. Om man till exempel kan avgöra exakt hur atomerna sitter i proteiner på cellernas yta öppnar det en viktig väg mot nya läkemedel som kan påverka cellerna.
Ett annat exempel är arkeologi och möjligheten att studera känsliga fynd utan att förstöra dem. Neutronerna passerar igenom utan att skada och kan avslöja hur föremålen ser ut inifrån och ut. De arkeologiska fynd som gjordes i den gamla åkermarken innan grävmaskinerna kom för att bygga ESS kommer man att kunna studera i neutronmikroskopet när det är klart.
– Man kan helt enkelt genomlysa en värdefull målning eller urna eller liknande utan att föremålet tar skada. Utvecklingen av instrument för att möjliggöra sådana studier på ESS pågår så att vi ska kunna ha det på plats från början, säger Marie-Louise Ainalem.
För närvarande planeras 22 olika forskningsstationer som använder neutronerna som anläggningen genererar, men det blir troligen flera. ESS ska nämligen vara aktivt till minst 2065 och mikroskopet kan komma till användning på sätt som vi idag inte kan förutspå.
ESS (European Spallation Source)
Kostnad: Cirka 18 miljarder svenska kronor. Sverige står för sex av dessa miljarder.*
Byggtid: Från första spadtaget knappt 10 år.
Anläggningens yta: Två kvadratkilometer
Betongåtgång: 50000 kubikmeter
Antal pålar ner i berget: 6400
Antal anställda vid full drift: 450
Antal gästforskare: 2000-3000 per år
Text: Dag Kättström på uppdrag av Forskning.se
För fyra år sedan beslutade landstinget i Kronoberg att begränsa antalet vårdinrättningar där patienterna skulle kunna betala sina avgifter med kontanter. Från och med nu var sedlarna portade från samtliga kassor förutom de som fanns på Centrallasarettet i Växjö och på lasarettet i Ljungby. Men beslutet överklagades, och i september 2015 levererade Högsta förvaltningsdomstolen domen: landstinget bryter mot riksbankslagen.
Landstingets försök att bli av med sedlarna och mynten visade vilka som blir vinnare den dagen vi lever i ett kontantlöst samhälle: alla som hanterar kontanter.
För kontanter kostar. De ska förvaras, räknas, transporteras och sedan deponeras. Dessutom drar kontanter till sig rånare, vilket medför kostnader för säkerhet. Den butik som trots säkerhetsåtgärder drabbas av rån får betala dyrt. Enligt en beräkning som Handelsanställdas förbund gjorde 2005 kostar varje rån cirka 100 000 kronor utöver själva bytet. Då tillkommer det psykiska lidandet för personalen som var på plats vid rånet.
Det finns även butiker som har föregripit det kontantlösa samhället och satt upp skyltar som talar om att de inte accepterar kontanter.
– Det blir mer och mer vanligt att handlare gör så, men de är fortfarande i en klar minoritet, säger Niklas Arvidsson, docent och lektor i industriell dynamik vid KTH.
När Niklas Arvidsson publicerade rapporten Det kontantlösa samhället.., i januari 2013, trodde han inte att det skulle inträffa inom de närmaste 30 åren.
– Det som har hänt efter det är att utvecklingen har gått mycket snabbare än jag trodde då.
Bankerna vinnare när kontanter försvinner
År 2020, om drygt tre år, är det nya budet. Då kan vi befinna oss i ett samhälle där kontanter har en marginell betydelse. Niklas Arvidsson kallar det för det kontantfria samhället, som till skillnad från det kontantlösa har en viss mängd sedlar och mynt i omlopp. De stora vinnarna i ett sådant samhälle är också de som mest framgångsrikt, åtminstone mer framgångsrikt än landstingen, driver på utvecklingen: bankerna.
För bankerna innebär kontanterna en kostnad, dels för de enskilda kontoren men också för företaget Bankernas depå som ägs av de fem största bankerna. För att minska kostnaderna har bankerna stängt ner hundratals bankomater och höjt avgifterna för hanteringen av sedlar. De har även gemensamt lanserat betalningssystemet Swish, som har blivit en stor succé för betalningar mellan privatpersoner.
– Det som sannolikt händer i första skedet är att man börjar använda tjänster som tillhandahålls av bankerna och som är kopplade till kort, säger Niklas Arvidsson. Sedan försvinner bankernas kostnader i hantering av kontanter.
Men bankernas förmåga att tjäna pengar på det kontantlösa samhället hänger till stor del på hur bra de är på att hitta nya affärsmodeller. På kort sikt har bankerna en fördel, men på lång sikt kan nya, snabbrörliga företag se möjligheter som de stora kolosserna inte upptäcker.
– Vi ser redan att det dyker upp företag som levererar tjänster som erbjuder betalningar ovanpå den infrastruktur som finns, och på längre sikt skulle de kunna utmana bankerna också, säger Niklas Arvidsson. Så bankerna blir inte ensamma om att kunna utnyttja marknaden för den här typen av tjänster.
En del av marknaden består av tjänster som ska underlätta för de som blir förlorare i ett kontantlöst samhälle, däribland äldre, funktionshindrade och nyanlända. För att underlätta för de här grupperna har staten, genom länsstyrelserna, utlyst en innovationsupphandling av nya typer av betaltjänster. Enligt upphandlingen innefattar den här gruppen 1,5 miljoner personer. Upphandlingstiden gick ut i slutet av september.
Pensionärer inte lika positiva
Förutom banker och andra företag som levererar betalningstjänster är också staten en vinnare i ett samhälle utan kontanter. Skatteverket räknar med att de årligen går miste om 60-70 miljarder kronor på grund av svartarbete, en verksamhet som skulle försvåras avsevärt i ett samhälle där kontanter är ett undantag.
Alla som hanterar kontanter är dock inte vinnare i det kontantlösa, eller kontantfria, samhället. Det finns trots allt de som tjänar pengar på att transportera sedlarna utan att någon lägger beslag på dem. Björn Eriksson, ordförande för Säkerhetsbranschen, tog för ett drygt år sedan initiativet till vad som kallas Kontantupproret. Kampanjen har stöd av organisationer som PRO, Sveriges hembygdsförbund och Torg och marknadshandlarnas ekonomiska riksförening. Uppropet har när det här skrivs drygt 4000 underskrifter.
Det går inte att dra allmänna slutsatser utifrån studierna, påpekar Anna L Jonhed (tidigare Anna Forsell). Urvalet är inte slumpmässigt utan barnen uppfyller ett antal kriterier: utsatta för våld, mellan 3 och 13 år och svensk – eller engelskspråkiga.
Med dessa förbehåll kan Anna L Jonhed konstatera att tre av fyra av de intervjuade barnen har umgänge med sina våldsamma fäder, som främst misshandlat sina partners. Hos nästan två tredjedelar av barnen fanns också tecken på att de blivit utsatta för direkt våld. Hälften av barnen i den senare har dessutom oövervakat umgänge. Anna L Jonhed har en förklaring till att fädernas våldsbenägenhet inte är ett hinder för att träffa barnen:
– En pappa som vill ha umgänge agerar helt enligt de familjeideal vi har. En mamma som hävdar att pappan inte är lämplig agerar i motsatt riktning.
Villorat umgänge ett alternativ
Det kan också vara att mammor anser att en vårdnadstvist innebär en för stor risk, och därför istället väljer att inte strida enligt Anna L Jonhed. Det kan också vara att våldet inte bedöms som särskilt allvarligt.
Anna L Jonhed anser att den svenska lagen, föräldrabalken, borde skrivas om för att barnens perspektiv ska vägas in i besluten om umgänge:
– Lagen talar om behov av nära och god kontakt, men idag handlar umgänget om kvantitet och inte om kvalitet. Med kvalitet som främsta begrepp kan man vid behov villkora kontakten med papporna.
Ett villkor kan vara umgängesstöd i det fall barnen vill träffa sin pappa. Anna L Jonhed argumenterar för att det i så fall ska finnas en stödperson som ser till barnens bästa och en stödperson som hjälper pappan.
Barnens rätt borde komma i första hand
Det är ingen brådska att fatta beslut om umgänge vid en skilsmässa där pappan är våldsam enligt Anna L Jonhed som hänvisar till en av studierna i avhandlingen:
– Jämför man barn som har umgänge med sin pappa och de som inte har umgänge så mår de lika bra, eller dåligt.Teoretiskt borde de barn som träffar sin pappa må bättre, men så är inte fallet.
Barn har också fått ge sin syn på sina pappors förmåga till omsorg i allmänhet. Den visar att barnen anser att dessa fäder är oengagerade och ställer höga krav, alltså ytterligare faktorer som talar för att barnens omdöme borde spela roll i beslut om umgänge.
Barnens rätt måste komma i första hand på ett helt annat sätt än idag enligt Anna L Jonhed. Och så behövs det mer studier:
– Här är det mammor och barn som deltar, papporna saknas. Men sådana studier är svårt att få till, konstaterar hon.
Peter Jansson undersöker i sin avhandling möjligheterna till ett integrerat forskningsperspektiv på mäns våld. Utgångspunkten är att många olika faktorer samverkar vid mäns våld och att det därför är viktigt att anlägga en helhetssyn.
– Genom att följa en våldsdömd genom livet får man en mer komplex och rättvisande bild av varför personen reagerar med våld. Har han själv blivit utsatt för våld i barndomen? Hur fungerade det i skolan? Har det varit svårt att få jobb och hur har det fungerat på arbetsplatsen?, förklarar Peter Jansson.
Resultaten visade att de män som utsatts för våld i barndomen är mer skambenägna och ofta reagerar våldsamt när de blir kränkta.
– Våld och aggressioner föregås ofta av skamkänslor. Skam är en av de allra starkaste och smärtsammaste känslorna som kan drabba en människa. Istället för att rikta ilskan inåt, mot sig själv, är det vanligt att man riktar aggressionen utåt. Det är en skyddsmekanism.
Marginaliserad miljö förvärrar skamkänslorna
Studierna visade också att män från marginaliserade samhällsskikt var mer benägna att omsätta skammen i våldshandlingar, vilket också relaterades till påverkan från maskulinitetsnormer.
Peter menar att män som utsatts för våld och övergrepp i barndomen, och som har växt upp i ett bättre socialt sammanhang, kan klara av att hantera sina känslor på ett mer konstruktivt sätt än de män som växer upp i en marginaliserad miljö och under påverkan av maskulinitetsnormer med tuffhet, aggressioner och våld.
Hans förhoppning är att avhandlingen ska leda till vidare forskning inom området – och på sikt ge underlag till nya behandlingsformer. Avhandlingen presenterar bland annat material som kan underlätta i kontakten mellan terapeuten och våldsverkaren.
Våld överförs mellan generationer
– Skam är en känsla. Då fungerar det inte med enbart kognitiv beteendeterapi, utan den måste kompletteras. Våld överförs mellan generationer och därför är det väldigt viktigt att bryta mönstret. Kan vi bara hjälpa några få, så att våldet inte förs vidare, så kan effekten bli stor över tid.
Peter Jansson önskar också att hans avhandling ska bli en dörröppnare för den här typen av forskning i Sverige.
– Internationellt är det integrerade perspektivet vanligt. I Sverige tillämpas det inte alls. Idag är det offren som ligger till grund för teoribildningen men jag anser att det är lika viktigt att förstå förövaren. Istället för att begränsa sig till enbart ett könsmaktsperspektiv och därmed producera bilden av ett kvinnligt offer och en manlig förövare, behöver vi anlägga ett bredare synsätt där förövaren också kan vara ett våldsoffer som dessutom är påverkad av sin position i klasstrukturen.
– Övergrepp sker i miljöer där unga finns; på nätet, i skolan, på fester. Även på festivaler, men det kanske är att lägga fokus på fel ställe eftersom det bara är en bråkdel av ungdomars vardag, säger professor Carl Göran Svedin, kliniker och forskare på medicinska fakulteten vid Linköpings universitet.
Han har arbetat med ungas utsatthet för sexuella övergrepp sedan 1995 då han startade traumamottagningen Elefanten BUP i Linköping. Det var efter en stor ökning av anmälningar kring sexuella övergrepp under åren 1993-1994.
– Ökningen berodde på att vi hade tagit intryck av USA där sexuella övergrepp hade debatterats och funnits på agendan i tio år. Medvetenheten i Sverige ökade ganska drastiskt. Då började också anmälningarna komma in och det har varit en konstant ökning sen dess. Men ingen menar att det är en reell ökning. Snarare beror det på att vi accepterar mindre, blir kunnigare och anmäler mera, även om de flesta ärenden trots allt aldrig blir anmälda.
Stabila siffror
Svedin har gjort tre undersökningar tillsammans med Gisela Priebe vid psykologiska institutionen i Lund där de har frågat elever som går sista året på gymnasiet om deras utsatthet för sexuella övergrepp. Undersökningarna utfördes år 2004, 2009 och 2014. Planen är att göra en ny undersökning år 2019.
– Grundtanken har varit att ha ett antal återkommande frågor som är konstanta för att kunna jämföra mellan åren.
Undersökningarna visar på ganska stabila siffror i Sverige. Om man tittar på både killar och tjejer så har ungefär en av fem unga utsatts för sexuella övergrepp, allt från ofredanden till grövre övergrepp. Fördelat på könen handlar det om 10 procent bland killar och 30 procent bland tjejer.
Bland de som blev utsatta i yngre barndom var det ofta en närstående vuxen som var förövare. Om det skedde i tonåren var hälften av alla övergrepp utförda av ungefär jämnåriga. Där tycker Carl Göran Svedin att vuxenvärlden har svikit ungdomar.
– Det pågår mycket i den så kallade ungdomskulturen, i möten mellan barn och ungdomar. Vi tenderar att negligera det och se fallen där en vuxen förgriper sig på ett barn som det stora eländet. Vår forskning visar att det är precis lika allvarligt att bli utsatt av en jämnårig. Det kan till och med vara ännu jobbigare att prata om eftersom man inte vill ha ut det i kamratgruppen, ens kompisar kan ha enklare förstå och ta ens parti om det är mot en vuxen.
Vuxna har vaknat
Det är relativt vanligt att den som har utsatts för sexuella övergrepp berättar för någon. Oftast för en jämnårig; en kompis, pojkvän eller flickvän. I mindre omfattning för föräldrar. Och i ännu mindre omfattning för professionella.
Övergreppen är ofta förknippade med skam och skuld vilket kan göra det svårt att berätta. Svedins och Priebes undersökningar visar även att ungdomar är oroliga för vad som händer när socialtjänst och polis kommer in, att det ses som ännu jobbigare snarare än som en hjälp.
– Mindre än 10 procent av alla sexuella övergrepp blir anmälda till myndigheter. Och där ser vi att saker som sker i publika sammanhang, till exempel på festival, är lättare att prata om än om du blir utsatt för ett övergrepp i en trappuppgång hemma i hyreshuset.
Carl Göran Svedin tror inte att de senaste årets mediala uppmärksamhet kring sexuella övergrepp bland har påverkat unga till att anmäla större utsträckning. Snarare har det lett till att vuxna har vaknat. Ungdomar är redan plågsamt medvetna om vad som pågår.
– Jag tycker det är bra att vuxenvärlden sätter fokus på det här, vad som händer ungdomar emellan. Vi har tagit för lite ansvar och säger saker som att pojkar är pojkar, det är inget att bry sig om, så var det när jag var ung också. Vi borde vara lika upprörda när det sker mellan unga som när vuxna förgriper sig. Oavsett är det någon som går över gränsen och tvingar någon annan till något de inte vill vara med om.
Händer varje dag
Nina Rung är kriminolog och arbetar som utredare på Stockholmspolisens barnenhet. Hon jobbar med våldsprevention och är särskilt engagerad i mäns våld mot kvinnor. Hon möter många av de ungdomar som den mediala debatten har kommit att handla om.
– När polisen är ute på festivaler är det många unga som säger: ”det här händer mig varje dag.” Den typen av vittnesmål får vi hela tiden. De utsätts i alla typer av miljöer och festivaler står bra för en bråkdel av fallen. Främst är det över nätet, via sociala medier, på privata fester samt i skolan som ofredanden sker.
Sexuella ofredanden, till exempel att någon blottar sig för en eller tar en på könsdelar mot ens vilja, är den vanligaste formen av sexuella övergrepp. Det är också ett brott med ett väldigt stort mörkertal. Dels eftersom det ofta är oerhört skamfyllt att utsättas. Dels eftersom det är väldigt normaliserat och många unga inte vet att det de utsatts för är ett brott.
– Den kunskapen förmedlas inte. Jag är ofta ute i skolor och det är ingen som vet var gränsen går för vad som är brottsligt eller hur lagen ser ut kring sexualbrott. De allra flesta kvinnor minns hur de blivit tafsade på av olika män, lärare, killar i klassen eller främlingar ute på krogen, men oerhört få har anmält vad de utsatts för. Där spelar normalisering, skam, och okunskap kring brotten väldigt stor roll.
Då är det positivt att sexuella ofredanden uppmärksammas. Dock sker det på ett ganska enkelspårigt och ibland direkt missvisande sätt. Efter sommarens larmrapporter var det till exempel många föräldrar som började fundera på om de skulle låta barnen gå på festival. Nina Rung menar att frågan lika gärna hade kunnat handla om huruvida de ska låta barnen gå till skolan där oerhört många fler liknande brott begås.
– Det här är barns vardag, de blir tagna på könsdelar mot sin vilja hela tiden, på en mängd olika platser. Och det tycker jag är bra att vi, både vuxenvärlden och myndigheter, uppmärksammar. Så länge vi inte hemfaller åt förenklade förklaringsmodeller som att det bara handlar om att det är personer från andra kulturer. Det är inget vi kan se vare sig i statistik eller i någon faktisk ökning. Snarare är det så att fler vågar anmäla och det är positivt.
Fokusera på ungdomars vardag
Nina Rung menar att ett viktigt steg är att börja arbeta förbyggande.
– Ge barnen kunskap genom en ordentlig sexualundervisning om könsnormer och maskulinitetsskapande som bygger på barns sexuella integritet snarare än på deras sexuella frihet. Vi behöver också införa ämnet som obligatoriskt på lärar- och socionomutbildningar samt för alla ledare inom idrottsrörelsen.
Hon skulle vilja se samma uppmärksamhet som lagts på sommarens festivaler riktas mot det som sker på sociala medier. Där kan känslan av utsatthet vara minst lika påtaglig och framförallt mer varaktig.
– En 14-årig tjej som blir tagen på rumpan på en festival kan känna sig väldigt kränkt. Men tänk någon som hela tiden utsätts för sexuella ofredanden via sociala medier, som kanske hängs ut, får bilder skickade till sig, ser att folk skriver saker om henne och att det aldrig tar slut. Man kan inte stänga av sin telefon för det är genom den som unga, liksom vuxna kommunicerar. Det är en utsatthet som bara fortsätter.
Även Carl Göran Svedin menar att vi måste lyfta blicken från festivalerna och fokusera mer på ungdomars vardag.
– Vi måste börja i attityder och värderingar. Och ska vi prata om förebyggande arbete är det förstås i skolan vi ska lägga krutet. I våra undersökningar har vi föreslagit en moderniserad sexualundervisning som tar upp relationskunskap, vad som är respekt, vad som är en bra kompis, vad som är ett ja respektive ett nej. Ungdomar kan redan mycket om det tekniska kring sex. De behöver kunskap kring hur de ska vara med varandra. Vi måste få till stånd en etikdiskussion om allt det där som barn får tåla fast de inte ska behöva det.
Fakta – Sexuella övergrepp
Sexuellt övergrepp är både en egen brottsrubricering och ett samlingsbegrepp som inbegriper allt från sexuella ofredanden till grov våldtäkt. Det avser psykiskt och fysiskt kränkande handlingar som begås mot din vilja. Den vanligaste formen av sexuellt övergrepp är olika typer av sexuella ofredanden, till exempel blottning eller tafsande.
Text: Cecilia Köljing på uppdrag av Forskning.se
Det ekonomiska värdet av offentlig upphandling i Sverige ligger nånstans på drygt 600 miljarder kronor årligen, cirka 15 procent av BNP. Vad stat, kommuner och landsting upphandlar har alltså stor effekt. Inte bara för de enskilda företag som vinner upphandlingen och får leverera sina produkter för stora summor, utan också för miljö och arbetsrätt. Upphandling kan därmed användas som politiskt styrmedel för att uppnå ett mer hållbart samhälle.
Sverige skulle egentligen ha infört EU:s nya upphandlingsdirektiv i april 2016, men har skjutit på det till januari 2017. Regelverket är omfattande och propositionen är en diger lunta på 2849 sidor. Bakom direktiven fanns just en politisk vilja att minska den offentliga konsumtionens miljöpåverkan och använda upphandlingen för att påverka sociala missförhållanden.
Mathias Sylwan var under tio år förbundsjurist på Sveriges Kommuner och Landsting. Idag delar han sin tid mellan en tjänst som upphandlingsjurist i Lidingö kommun och konsultarbete i den egna firman. Han har länge kritiserat svenska myndigheters ovilja att se lagen om offentlig upphandling som ett verktyg för politisk påverkan.
– Det har rått en rättslig osäkerhet kring vad som har varit juridiskt möjligt, säger Mathias Sylwan. Här har svenska jurister på myndigheter och domstolar haft en restriktiv hållning när det gäller möjligheten att ta den här typen av hänsyn. Man har sett det som en lagstiftning som tillåter hårda värden som pris, möjligen kvalitet i snäv bemärkelse men om man pratar om rättvisemärkt eller andra krav har inställningen varit att det är tveksamt om det är tillåtet.
Slut med lägsta pris som tilldelningsgrund
En upphandlande myndighet har fram till nu kunnat välja mellan två olika tilldelningsgrunder; ”lägsta pris” eller ”ekonomiskt mest fördelaktiga anbud”, där det senare har inneburit vissa möjligheter att ställa krav på saker som kvalitet, leveranstid och miljöegenskaper. Enligt konkurrensverket har ”lägsta pris” som tilldelningsgrund ökat kraftigt i Sverige och användes under 2014 i hälften av upphandlingarna. I EU:s nya direktiv finns ”lägsta pris” inte längre med. Belgaren Marc Tarabella, socialdemokratisk ledamot i Europaparlamentet, som har lett arbetet med de nya direktiven, har sagt att det nu är ”slut på det lägsta prisets diktatur.”
Möjligheten att ställa krav har funnits tidigare, menar Mathias Sylwan, men nu tvingas svenska myndigheter att använda det nya regelverket.
– Svenska myndigheter har sett hela rättsordningen från EU som något som handlar om fri rörlighet för företag, och det kanske var sant när romfördraget antogs. Men sedan dess har EU genomgått en utveckling där välfärdstjänster har fått mer utrymme och sociala hänsyn får tas vid upphandling.
Upphandling som strategiskt verktyg
Mathias Sylwan beskriver det som att Sverige har levt i en bubbla, mycket beroende på att svenska domstolar, till skillnad från domstolar i andra länder, inte har lyft tvister kring hållbar upphandling till EU-domstolen.
Lina Wedin Hansson forskar om hållbar offentlig upphandling, med fokus på byggupphandling, vid Lunds universitet. Hon menar att direktiven lyfter upphandlingen som strategiskt verktyg.
– Det blir ett ökat fokus på upphandling som strategiskt verktyg för att nå samhällsmål, möjligheten att ställa krav blir tydligare och det jämnar ut vikten mellan ekonomiska och andra aspekter, säger Lina Wedin Hansson. Dessutom kan man straffa social dumpning på ett annat sätt i och med att man måste utesluta orimligt låga anbud.
Länge handlade de krav som ställdes i upphandlingar om miljön, men på senare år har sociala hänsyn blivit vanligare. När det gäller byggsektorn kan upphandlaren ställa krav på anpassning till funktionshindrade eller att hänsyn ska tas till jämställdhet. Andra krav handlar om arbetsrätt och att kräva av utländska underleverantörer att de betalar skäliga löner.
Skiljer på effekt och effektivitet
Flera kommuner, bland dem Örebro, har använt upphandlingen för att motverka lokal arbetslöshet och utanförskap.
– Örebro var långt framme för flera år sedan och testade ett nytt sätt att ställa krav i upphandlingar där de la vikt vid förmågan att tillhandahålla arbetstillfällen för de som bodde där, säger Lina Wedin Hansson. De skapade ett långsiktigt samarbete med entreprenören för att förbättra sociala förhållanden i området.
Men bara för att möjligheten finns att ställa miljömässiga eller sociala krav i en upphandling är det inte säkert att det, ur ett samhällsekonomiskt perspektiv, är en bra idé att göra det. Det menar Sofia Lundberg, docent i nationalekonomi vid Umeå universitet. Hon och kollegan Per-Olov Marklund har publicerat ett par rapporter som rört om i debatten om hållbar upphandling, en debatt som annars brukar utgå ifrån att ju hårdare krav desto bättre.
Sofia Lundberg menar att det är viktigt att skilja på effekt och effektivitet. En åtgärd kan ha en effekt, men behöver därför inte vara effektiv. En upphandlare som ställer miljökrav kan mycket väl uppnå en viss effekt, på kort eller lång sikt.
– Men för att veta om det är effektivt måste en jämförelse göras med antingen till exempel måleffektivitet eller kostnadseffektivitet. Det förra syftar till förmågan att leda till att samhällets miljökvalitetsmål nås, det senare till att nå målet till lägsta möjliga kostnad för samhället. Ett styrmedel som är måleffektivt behöver inte vara kostnadseffektivt, och vice versa.
– Om man har en krona att satsa på en miljöpolitisk åtgärd vill man få ut så mycket som möjligt, och då kan man välja mellan olika åtgärder, säger Sofia Lundberg.
Skattekrav starkare än krav i upphandling
Jämfört med att ställa krav i en upphandling har till exempel en skatt flera fördelar, enligt Sofia Lundberg.
– En skatt är alltid kostnadseffektivt för du behöver inte tala om för företagen vad de ska göra utan de vet att det kostar att göra det. Skatten verkar direkt, medan den offentliga upphandlingen är ett indirekt styrmedel.
En annan fördel med en skatt är att det inte går att komma undan. Kraven i en upphandling kan undvikas genom att inte delta i upphandlingen.
Men även om upphandling kommer långt ner på Sofia Lundbergs lista över effektiva styrmedel, finns situationer där den kan användas.
– Styrkan ligger i upphandlingens förmåga att kunna anpassas till lokala miljöproblem som inte finns på andra ställen. En skatt slår ju över hela landet.
En sak är Sofia Lundberg och förespråkarna för grön upphandling överens om, att det behövs mer forskning.
– Det tog en stund innan forskningen fick upp ögonen för det här som fält. Men grön upphandling är en trend som vi ser också utanför Europa, som i Kina. Så med tiden kommer det nog att skrivas mer om det.
Text: Johan Frisk, frilansskribent på uppdrag av forskning.se
År 1661 utfärdade Stockholms Banco, en föregångare till den svenska centralbanken, Europas första sedlar. De tycktes på ett tjockt vattenstämplat papper med bankens sigill och åtta handskrivna signaturer.
Förra året lanserades Sveriges allra nyaste sedlar – denna gång en aning tunnare och utan handskrivna signaturer som för 370 år sedan. Men frågan är hur mycket dessa sedlar kommer att användas? Enligt den brittiska dagstidningen The Guardian är det nämligen bara en tidsfråga innan Sverige blir världens första kontantfria samhälle. Exakt när detta sker är enligt tidningen – och forskarna – dock oklart.
Kostar mer än de smakar
– Det kommer nog att dröja innan Sverige är helt utan kontanter, även om utvecklingen går snabbt i den riktningen och viljan att helt avskaffa kontanter ganska snart kan bli ett mål i sig. Redan nu hävdar bankerna att kostnaderna för kontanter vida överstiger nyttan med att använda mynt och sedlar, säger Peter Öhman, professor i företagsekonomi vid Mittuniversitetet Sundsvall.
Hans kollega, Heléne Lundberg, docent i företagsekonomi, menar att det i högsta grad är ett politiskt beslut.
– Det är svårt att ge en tidsangivelse eftersom det beror på vilka krafter som är starkast. Bankerna driver på för ett kontantlöst samhälle och frågan är om det finns någon eller några som vill bromsa utvecklingen?
Enligt henne kan kontanterna komma att behållas mycket längre än ”nödvändigt” som en service för de som inte kan ta till sig den nya tekniken, till exempel äldre.
Mobilbetalningar tar över
I Sverige har det de senaste åren varit omöjligt att köpa en bussbiljett med kontanter. Vill du köpa en biljett på Öresundstågen i Skåne och Danmark får du istället 800 kronor i böter.
Enligt Riksbanken utgjorde kontanttransaktioner endast två procent av alla betalningar förra året och siffran förväntas att sjunka till 0,5 procent år 2020. I butiker står kontanter för drygt 20 procent av alla transaktioner, vilket är hälften jämfört med för fem år sedan. Globalt står kontanter för 75 procent av alla transaktioner. Enligt Visa använder svenskarna kortet tre gånger så ofta som den genomsnittliga europén, vilket i snitt innebär 207 betalningar per kort och år. Dessutom har runt 900 av 1600 banker slutat att hantera kontanter.
Anledningen till att Sverige ligger så långt fram vad gäller digitala betalningar beror till stor del på de mobila betalsystemen Swish och iZettle. Exempelvis så gör Swish nio miljoner betalningar per månad.
– Man brukar tala om något som heter ”first mover advantage” och som innebär att de som leder utvecklingen och är först med något har fördelar framför dem som följer i spåren. Det kan vara en drivkraft för företag att vara först med att utveckla smidiga och användarvänliga elektroniska betalningssätt, säger Peter Öhman.
Fördelar och nackdelar
Även om det kan kännas märklig med en framtid utan kontanter finns det enligt forskarna flera fördelar med ett sådant samhälle. Bland annat reduceras kostnaderna förknippade med kontanthantering, till exempel transporter mellan olika depåer. Dessutom minskar risken för rån.
– Många butiksinnehavare upplever ett obehag när de går med sin kontantkassa till insättningslokalen, säger Heléne Lundberg.
En annan fördel med mindre kontanter i omlopp är att den svarta marknaden förväntas att minska eftersom den handeln till stor del sker med sedlar och mynt.
Som med allt annat finns det såklart även nackdelar med ett kontantfritt samhälle. Enligt en rapport vid namn ”Det kontantlösa samhället” av Niklas Arvidsson, docent och lektor i industriell dynamik vid KTH, är det framförallt småhandlarna som riskerar att råka illa ut om kontanterna försvinner.
Å ena sidan minskar kostnaderna för kontanthantering när kontanterna försvinner, å andra sidan hamnar de i en svår förhandlingssits mot kortföretag och banker när det gäller avgifter för kortbetalningar som i regel är höga. Men om ökad konkurrens leder till lägre kortavgifter kan även småföretagare få fördelar.
Sedlar känns mer verkliga
En annan potentiell nackdel är att människor riskerar att bli mer slösaktiga så fort de inte har pengarna i handen.
– Man behöver bara gå till sig själv för att uppleva att beloppen blir tydligare och pengarna mer verkliga när man står med sedlarna i handen.
Hon får medhåll av Peter Öhman.
– Digitala pengar kan få en karaktär av ”monopolpengar” över sig och vissa kan ha svårt att förhålla sig till detta, till exempel de som fascineras av spel och dobbel. Det är nog ingen slump att program som Lyxfällan använder ”riktiga pengar”, det vill säga sedlar när programledarna försöker förmå människor att ändra sina beteenden.
Text: Izabella Rosengren på uppdrag av Forskning.se
Panama papers, den senaste i raden av läckor från skatteparadis, består av drygt 11 miljoner dokument. Även om dokumenten inte säger något om hur mycket pengar som göms undan kan de berätta att hundratals politiker, däribland flera nationella ledare, har kopplingar till företag i skatteparadis. Listan innehåller även kända idrottsprofiler och filmstjärnor. Dessutom framkom att storbanker, däribland svenska Nordea, hjälpt förmögna kunder att öppna brevlådeföretag i länder med liten eller ingen insyn och låga skatter.
Den vanliga medborgaren, i den mån det finns en sådan, kan lätt få bilden att skattefusk är något som alla sysslar med. Åtminstone de som har en möjlighet. Varje stort avslöjande brukar åtföljas av debattartiklar och ledare som menar att de inblandade har brutit samhällskontraktet, och att en följd blir att beteendet sprider sig.
Att det är så är inte helt säkert. Ett skäl är uppenbart: de flesta har inte någon möjlighet att fuska med skatten. Arbetsgivaren betalar in och vid deklarationen är blanketten redan ifylld.
Men det finns ju andra möjligheter att fuska, som att tjuvåka på bussen eller söka bidrag man inte har rätt till.
– Det är riktigt att en känsla av att många smiter från skatt kan skapa en vilja att själv smita, vi är ju flockdjur, säger Roger Persson-Österman, professor i finansrätt vid Stockholm universitet.
De som själva fuskar känner ofta andra fuskare
Men även om rapporter om elitens fuskande kan få näven att knyta sig i fickan, är det av större vikt hur människor i ens närhet beter sig.
– Hur människor beter sig beror på en mångfald av betingelser. Framför allt hänger det på vad din granne gör, ditt sociala nätverk. Om du blir tagen som skattefuskare vad kommer det att betyda i ditt nätverk?
I Skatteverkets senaste medborgarundersökning bekräftas den bilden. Medborgarundersökningen genomförs med några års mellanrum och mäter bland annat medborgarnas och företagens syn på skattefusket. Vid den senaste undersökningen, från 2012, ställdes för första gången frågan om man själv har arbetat svart eller på något annat sätt fuskat med skatten de senaste fem åren. De som uppgav att de själva fuskar känner i högre utsträckning än andra någon som fuskar, och befinner sig i en omgivning där fusk är accepterat. I den här gruppen uppgav 26 procent att de hade fuskat. Bland dem som inte känner andra fuskare var det endast två procent som själva fuskat.
Skatteverket utgår ifrån att det finns en skattemoral och lägger mycket kraft på att förmå folk att göra rätt från början. Men det är inte alla forskare som är övertygade om att skattemoral har någon betydelse.
– Det finns forskning som säger att det bara handlar om ekonomiska drivkrafter, om du tjänar på att betala skatt så gör du det.
Katarina Nordblom, docent i nationalekonomi vid Göteborgs universitet, forskar om skatter och beteendeekonomi. Hur tror hon att rapporterna om skattefusk påverkar skattebetalarna?
– Det finns studier som visar att ju lägre förtroende man har för politiker och andra med höga positioner desto mer okej tycker man att det är att själv fuska och desto vanligare tror man att det är med fusk. Sedan är det här saker som tar lite tid, sociala normer är trögrörliga. Ibland ser man omedelbara effekter efter en skandal men då handlar det om att folk börjar tänka till, men normförändringarna tar ofta längre tid.
Ofta en gråzon
Rapporterna om skattefusk handlar inte bara om privatpersoner, även företag har avslöjats med händerna i skatteparadisens anonyma syltburkar. I många fall är företagens skatteplanering laglig, eller befinner sig åtminstone i en gråzon.
I rapporten CSR i företagsbeskattning ställer författarna Roger Persson-Österman och Carl Svernlöv frågan om skatteplanering är förenligt med företagens sociala ansvarstagande. Bör företag, med hänvisning till sitt sociala ansvar, avstå från lagliga möjligheter att minska skatten? Svaret hänger inte på de enskilda befattningshavarnas skattemoral, utan på om företaget kan anses gynnas ekonomiskt. Vilket i sin tur påverkas av hur omgivningen ser på företaget.
Rapporterna om elitens kopplingar till skatteparadis har därmed en indirekt effekt på företagens vilja att utnyttja de kryphål som finns.
Lotta Björklund Larsen, socialantropolog vid Linköpings universitet, leder ett forskningsprojekt om Skatteverkets möjlighet att stärka företagens skattemoral.
– De svenska företag som jag har varit i kontakt med menar att skattemoralen har stärkts. Idag gör företagen inte de skatteplaneringar som de gjorde för tio, femton år sedan. Vad det beror på vet jag inte men det är en bra fråga.
Enligt Skatteverkets medborgarundersökning har andelen som säger att de inte skulle undanhålla skattemedel om de hade en möjlighet ökat från 57 procent 2006 till 78 procent 2012. Det här var före de stora avslöjandena baserade på läckor från skatteparadis. Samtidigt visar läckorna bara upp en liten del av det som föregår i skatteparadisen.
– Fonseca är en stor spelare i Panama, men det finns tusentals Fonseca runt om i världen, säger Torsten Fensby, expert på internationell skatteflykt.
Mossack Fonseca är den advokatbyrå i Panama där den senaste läckan hade sitt ursprung. Torsten Fensby, som förhandlat fram avtal med många skatteparadis för såväl nordiska länder som OECD, menar att summan av de pengar som göms undan är så stor att siffran blir svår att ta in.
Men även om läckorna mångfaldigas, och människor lyckas ta in siffrornas storlek, tror inte Torsten Fensby att folks beteende kommer att förändras. Inte än.
– Jag tror inte att det kommer slå igenom så länge systemet håller, men däremot den dagen då det kommer en kris. Jag brukar säga att nästa kris är inte bara ekonomisk utan politisk, folk kommer ställa sig frågor om vilket system vi har skapat.
Text: Johan Frisk, frilansskribent på uppdrag av forskning.se
Den senaste stora skattereformen genomfördes 1991, efter många års debatt och utredningar. Inkomstskatterna blev mindre progressiva och företagen fick sänkta skattesatser i utbyte mot färre avdragsmöjligheter. Ledordet var enkelhet, inspirationen kom från USA och många forskare var delaktiga i förarbetet.
– Den stora skattereformen var inspirerad av forskningen, säger Lennart Flood, professor emeritus i nationalekonomi vid Göteborgs universitet.
Sedan dess har både skattesystemet och forskningens villkor förändrats. Politikerna har infört ett par hundra undantag i skattelagstiftningen. Inkomstskatterna har blivit mer progressiva igen, med en värnskatt för höginkomsttagare, en rad nya avdragsregler har skapats. Samtidigt har förmögenhetsskatten avskaffats, liksom skatten på arv och fastighetsskatten har ersatts med en låg kommunal avgift. Bolagsskatten har sänkts i flera steg. Sammantaget har det skett en förskjutning mot lägre skatt på kapital och högre på arbete, något som många idag ser som ett viktigt skäl att genomföra en ny reform.
– Fler och fler verkar vara överens om att det behövs en reform, säger Lennart Flood.
Kraven kommer både från höger och vänster. De tre fackliga centralorganisationerna har alla påpekat vikten av att skattesystemet förändras, samma krav har hörts från Liberalerna och flera företrädare för näringslivet.
I februari 2014 publicerade LO en debattartikel där de krävde att en ny skattereform ska vara på plats senast 2018. Men artikeln tycks inte ha gjort något större intryck på politikerna.
– Min bedömning är att man borde ha inlett ett bredare utredningsmaskineri, säger Torbjörn Hållö, LO-ekonom. Det var så man gjorde för 25 år sedan, det var ett antal utredningar som rullade ett tag.
Var finns motståndet?
– Jag vet inte. Det är väl uppenbart att moderaterna inte är så intresserade, men vad jag förstår så finns andra partier som är intresserade av en översyn, säger Torbjörn Hållö.
Men även om politikerna skulle enas om att utreda en ny skattereform så skulle de snart stöta på problem. För samtidigt som skattesystemet har blivit mer komplicerat så har forskningen påverkats av globaliseringen och blivit mer internationell. Den som vill meritera sig måste publicera texter i internationella tidskrifter, och där har forskning om svenska skatter inte så hög status.
Åsa Hansson, docent i nationalekonomi vid Lunds universitet, var med i den danska Skattekommissionen 2008-2009. Hon har också, trots chefens avrådan, deltagit i den svenska Företagsskatteutredningen. För något år sedan fick hon en fråga från Timbro att ta fram ett förslag till en skattereform, men tackade nej.
– Generellt sett är forskarvärlden inte så involverad i svensk skattepolitik, det är inget som är meriterande för oss att göra. Det har blivit svårare att hitta oberoende forskare som vill sitta med i skatteutredningar.
Var det annorlunda 1990-1991?
– Då var det ett helt annat klimat, den var mer driven av akademiker och det var meriterande att vara med i sådana utredningar, säger Åsa Hansson.
En annan skillnad är att då, för 25 år sedan, ansågs läget vara mer akut.
– Det var uppenbart att systemet var perverst, det är inte lika uppenbart idag. Men samtidigt händer det mycket.
Ideologin skiftar
Vid den förra stora reformen fanns en rörelse bland ekonomer i många länder för att göra skattesystemen mindre progressiva. De skatteskalor som gällt i många västländer under efterkrigstiden med marginalskatter på 70, 80 procent eller mer skulle ersättas med plattare skatt och kapitalskatterna skulle sänkas.
– En skatt som sänker progressiviteten på arbete kommer att leda till ökad ojämlikhet och då får man ta ställning vad som är viktigast, tillväxt och produktivitet eller jämlikhet. Det är grundpelaren i all skattepolitik, säger Lennart Flood.
Idag kommer ekonomernas invändningar från ett delvis motsatt håll, där inte minst den uppmärksammade franske ekonomiprofessorn Thomas Piketty argumenterar för en återgång till ett mer omfördelande skattesystem, med ”konfiskatoriska” nivåer i beskattningen av riktigt höga inkomster.
Förutom alla ändringar som har genomförts i det svenska skattesystemet har den internationella skattekonkurrensen ökat. Dessutom har England beslutat att lämna EU, något som förändrar spelplanen.
– Om England sänker bolagsskatten kommer inte resten av Europa att titta på utan att följa med, även om det är sämre för alla, säger Åsa Hansson.
Hur länge kan Sverige vänta med en reform?
– Det är ingenting man kan göra över en natt utan det måste utredas grundligt, det tar år innan det blir verklighet. Då är det bra om man tar tag i det så fort som möjligt istället för att det blir ett hastverk.
Lennart Flood menar att det över huvud taget är svårt att få unga forskare att delta i utredningar. Inom skatteområdet kan han komma på tre unga forskare som skulle kunna delta i utredningar.
– Det borde vara 50, säger han.
Forskning om det svenska skattesystemet har länge burits av god tillgång på bra registerdata. Det här har lockat forskare från andra länder att studera det svenska systemet. För att få tillgång till registren har de varit tvungna att arbeta med svenska forskare, vilket har gynnat den svenska forskningen.
– Men på senare år har vi försvårat tillgången till registerdata, istället har andra länder som Danmark blivit mer intressanta, säger Lennart Flood.
Samtidigt, menar Lennart Flood, bör man inte överdriva den svenska skatteforskningens betydelse. Den stora reformen var en blåkopia från USA och även jobbskatteavdraget var inspirerat av liknande reformer från USA. Däremot kan det bli svårare att genomföra en kvalificerad utredning om förväntade effekter av en reform utan kunniga forskare.
– Den stora fördelen med att ha en avancerad nivå på forskarutbildningen är att det kommer att spilla över på utredningskvaliteten, ett minskat intresse för skatteforskning riskerar att påverka möjligheten för utvärderingar av olika förslag inom skatteområdet. Och du genomför inte en skattereform utan en ganska noggrann utredning.
Text: Johan Frisk, frilansskribent på uppdrag av forskning.se
Forskarna har intresserat sig för hur duktiga politikerna är på att fatta beslut och hur väl deras sociala bakgrund stämmer överens med befolkningen som de är satta att representera.
Egenskaperna hos alla svenska politiker i alla kommunalval mellan 1982 och 2010 har kartlagts och studien har fått namnet Who becomes a politician.
Där framträder en tydlig bild av svenska politiker som både intelligenta beslutsfattare och skickliga ledare. Jämfört med befolkningen i övrigt tillhör de den mest begåvade tredjedelen. Och ju högre upp i den politiska hierarkin desto mer kompetenta politiker.
Forskarna jämförde även politikerna med yrken som anses dra till sig talangfulla personer som verkställande direktör, medicinare, jurister och universitetsanställda samhällsvetare.
– Då kan vi konstatera att kommunstyrelsens ordförande är i genomsnitt lika smart som verkställande direktörer i företag med mellan 25 och 250 anställda, säger Torsten Persson. De är lite mindre smarta än medicinare, jurister och samhällsvetare på universitet. Men de är betydligt bättre ledare. Resultaten gäller alla politiker och alla partier.
Samband mellan lön, IQ och ledarskap
För att identifiera politikernas förmågor har Torsten Persson och hans kollegor använt flera metoder. Dels resultat från mönstringen till militärtjänsten som innehåller mått på både ledarskapsförmåga och intelligens. Men eftersom det inte täcker kvinnor och heller inte alla män har också politikernas löner jämförts. Genom att kontrollera för faktorer som ålder, utbildning, kön, bostadsort etc. graderar forskarna lönerna inom grupper med samma förutsättningar. Resultatet visar att ju högre lön en person har i varje grupp desto mer lämpligare är den personen. Mot detta kan invändas att ekonomisk framgång kan framstå som ett konstigt mått på politisk skicklighet. Men Torsten Persson säger att det finns starka samband mellan nivå på lön, resultat på IQ-tester och ledarskapstalang belagt i tidigare forskning.
För att mäta hur väl politikernas sociala förhållanden speglar sammansättningen i befolkningen som helhet har forskarna bland annat utgått från inkomsterna hos politikernas föräldrar. De tre största partierna i kommunerna har undersökts, socialdemokraterna, moderaterna och centerpartiet. Sammantaget bildar den informationen en gemensam beskrivning av svenska kommunpolitikers ekonomiska bakgrund.
– Hos socialdemokraterna är låginkomsttagare och höginkomsttagare underrepresenterade och medelinkomsttagare överrepresenterade bland föräldrarna. När det gäller moderater dominerar höginkomsttagare och inom centern finns det flest låginkomsttagare. Slår vi ihop det här får vi en väldigt representativ politikerkår, säger Torsten Persson.
En annan fråga som intresserat forskarna är om politiska eliter reproducerar sig själva eller om systemet belönar de mest lämpade oavsett bakgrund. Därför jämfördes politikernas IQ med deras syskons. Politikerna visade sig då vara betydligt intelligentare än syskonen. Det pekar på att det inte är ärvda förmåner som styr urvalet av vem som får bli svensk politiker. Den slutsatsen får också stöd av att politikernas sociala bakgrund stämmer överens med befolkningen som helhet, säger Torsten Persson.
Duglighet säger mycket – men inte allt
Drivkraften för att engagera sig politiskt är för många en stark vilja att påverka samhället. Ofta är det viktigare än status, karriär och hög lön. Det visar tidigare forskning. Men Torsten Persson konstaterar att de mer egennyttiga målen inte ska underskattas.
– Vi försöker kasta ljus över vad som ligger bakom människors val att engagera sig i politiken. Vi finner då att det inte går att frikoppla samhällsengagemang från materiella motiv. Ekonomiska ersättningar tycks påverka hur smarta politiker som rekryteras. Till exempel verkar mer dugliga personer engagera sig politiskt i kommuner där kommunstyrelsens ordförande har högre lön.
Har du större förtroende för Sveriges politikerkår nu?
– Ja det har jag nog. Men duglighet och representativitet är ju inte allt. Man skulle också vilja veta något om politikers integritet . För att tjäna samhället vill man ju ha hederliga personer som inte låter sig korrumperas. Men hur mäter man det?
Text: Lotta Nylander, på uppdrag av forskning.se
Tips! På seminariet Vem vill bli politiker föreläser bland annat Torsten Persson om detta. Det hålls den 16 september i Stockholm, men går att se live på nätet från kl 10.00. http://bambuser.com/channel/framtidsstudier
En av ozonlagrets största fiender är dikväveoxid, N2O; en förening mer allmänt känd som lustgas. Det är också en kraftfull växthusgas; ett kilo dikväveoxid kan absorbera ungefär 300 gånger mer värme än ett kilo koldioxid.
Lustgas bildas naturligt i miljön när ammoniak oxideras till nitrat och nitrat reduceras till kväve, men även till följd av förbränning. Gödselanvändning i jordbruket är en starkt bidragande orsak till att lustgasutsläppen ökar. N2O kan dock omvandlas till kvävgas, N2. Denna process utförs bland annat av mikrobsamhällen i jordar och havsbottnar, och är den huvudsakliga kvävesänkan i havet.
I en process som kallas denitrifikation reduceras nitrat och nitrit i en serie reaktioner till kvävgas och återgår till atmosfären. Kvävegasen kan också bildas från ammoniak under så kallad anammox. Även om denitrifiering vanligtvis är den viktigaste processen för avlägsnandet av kväve är anammox stundtals lika tongivande. Båda dessa processer drivs av mikroorganismer, och båda kräver nästan helt syrefri miljö för att äga rum.
Syrekänsliga processer
Mikroorganismerna bakom denitrifieringsprocessen kan grovt indelas i två grupper:
de som har de genetiska förutsättningarna för hela nedbrytningen från nitrat till kvävgas
de som endast kan utföra det sista steget, från dikväveoxid till kvävgas.
Den sista gruppen har lyfts fram som särskilt viktiga reglerare av dikväveoxidnivåerna i atmosfären. Båda grupperna är känsliga för syre och behöver en anaerob miljö för att effektivt bryta ner kväveföreningar. Havet är dock en ombytlig plats, och syrenivåerna kring bottnarna fluktuerar beroende på både biologiska och klimatologiska omständigheter.
Det är därför troligt att lokala bottensediments förmåga att verka som kvävesänka och N2O-reglerare varierar med dessa fluktuationer. Om detta handlar en studie från institutionen för skoglig mykologi och växtpatologi vid Sveriges lantbruksuniversitet.
Doktorand Lea Wittorf är en av studiens upphovspersoner.
– Havet är en viktig lustgasproducent, och kustnära vatten med stor avrinning från jordbruket producerar nog mer än det öppna havet. Men hur mycket denitrifierande bakterier påverkar produktionen vet vi inte, säger hon.
– Vi vet i allmänhet inte särskilt mycket om lustgasreduktion i några ekosystem. I den här studien ville vi därför förstå hur olika mönster av syresättning av havsvattnet påverkar de denitrifierande mikrobsamhällena.
Lea Wittorf inkuberade bottensediment i olika vattenmiljöer; kontinuerligt syresatt, kontinuerligt anaerobt med en blandning av koldioxid och kvävgas istället för luft, och i femdagarscykler växelvis syresatt eller anaerobt. Detta pågick i 137 dagar.
– Vår hypotes var att vattnet med de oscillerande syrenivåerna borde främja denitrifieringen i sedimente. Eftersom denitrifikationen inte kan äga rum under i närvaro av syre i någon större omfattning, samtidigt som den kräver tillgång på nitrat och nitrit, vilka i sig inte bildas i anaerob miljö. Därför ser vi ofta att denitrifikationsprocessen med tiden avstannar i helt anaeroba miljöer, säger Lea Wittorf.
Växlande syresättning gynnar denitrifikation
Forskarnas genomförde DNA-analyser på sedimentproverna för att studera mikrobsamhällets genetiska förutsättning för kvävenedbrytning, och fann att oavsett syresättning var resurserna för denitrifiering signifikant större än för anammox, vilket tyder på att detta är den dominerande kvävecirkulationsvägen i proverna.
– Men vi såg också att mikrobsamhället påverkades olika av respektive syrebehandling. Oscillerande syrenivåer hade en märkbart gynnsam effekt på denitrifierande mikrober. Bland dessa kunde vi se att de med förmåga till hela nedbrytningen från nitrat till kvävgas dominerade över de som enbart kunde utföra det sista steget, från dikväveoxid till kvävgas. Båda grupperna gynnades dock signifikant av den oscillerande syrebehandlingen, säger Lea Wittorf.
Professor Sara Hallin är initiativtagare till projektet.
– Slutsatsen av vår studie är att syre är en mycket viktig faktor för havets kvävekretslopp. Det påverkar både mängden gener för kvävenedbrytning i mikrobsamhället och samhällets artsammansättning. Den för växthuseffekten och ozonlagret viktiga N2O-nedbrytningen visade sig huvudsakligen utföras av bakterier som är kapabla att fullständigt denitrifiera kväve, hela vägen från nitrat, och dessa bakterier påverkades märkbart av syresättningen i vattne, säger Sara Hallin.
Detta är viktig kunskap för att förstå bland annat hur eventuella förändringar i havsmiljön kan påverka växthusgaser i atmosfären.
På en gård en dryg timme utanför Havanna trängs trängs pumpor och tomater med mangoträd och kamomill och mycket mycket annat. Det är så frodigt att man för ett ögonblick tror att man hamnat i edens lustgård. Illusionen kommer dock av sig när sju bikupor med i runda slängar 350 000 gaddade honungsbin uppdagar sig. Både gården och bina ägs av José Luis Nuñes, som svettas så det droppar där han sitter på knä och stoppar in bitar av cederträ i en rökpust.
– Ju mer väldoftande trä, desto gladare bin, skojar han och sätter på sig en hemmagjord variant av den klassiska biodlarhatten.
José Luis Nuñes använder rökpusten för att bina ska äta sig lugna. Foto: Malin Palm
I själva verket är röken ett knep för att få bina att inte sticka. Genom att spruta rök tror bina nämligen att det är en brand på gång vilket gör att de börjar hetsäta honung för att inget ska gå till spillo. Resultatet blir jättemätta bin som inte ens orkar använda gadden. När de lugnat sig lyfter José av taket på en av kuporna och en ullig brungul massa uppenbarar sig. Han petar hål på en av skärmarna och mörkt orange honung rinner ut.
Bortsett från färgen smakar den ungefär som honungen man köper hemma i matbutiken. Men medan honungen vi köper vanligtvis är producerad av bin som behandlats för olika sjukdomar och ätit från besprutade grödor är den kubanska honungen hundra procent ekologisk.
– Ingen här använder sig av bekämpningsmedel, men eftersom bina kan flyga åtta kilometer så måste vi vara vaksamma på vår omgivning. Om någon börjar att använda kemikalier på sina fält innebär det säkerligen slutet för bina.
Pollinatörer svälter ihjäl
Ett internationellt forskarteam kom 2006 fram till att var tredje tugga vi äter helt eller delvis kommer från insektspollinerade grödor. De senaste åren har pollinatörer så som bin och humlor dock dött med en alarmerande hastighet, vilket hotar framtida matförsörjning. I Kina är framtiden redan här och efter att ha förlorat 80-90 procent av sina bin tvingas bönderna att pollinera sina fruktträd för hand för att få någon skörd överhuvudtaget.
Läget i Europa är inte mycket bättre. I Sverige är en tredjedel av alla vilda bin rödlistade och biodlare upplever ett allt större problem med ökad vinterdödlighet hos honungsbin.
Det är fortfarande oklart exakt vad som orsakar den globala massdöden, men mycket tyder på att det är bekämpningsmedel innehållande neonikotinoider tillsammans med matbrist som ligger bakom. Förra året publicerade forskare vid Lunds universitet resultaten av en stor studie i vetenskapstidskriften Nature där det tydligt framgår att humlor och vilda bin förökar sig sämre vid grödor behandlade med insektsmedel innehållande neonikotinoider.
– Humlekolonier vid den behandlade rapsen producerade nästan inga nya drottningar, och eftersom de nya drottningarna är de enda som överlever vintern får det stora effekter på humlornas populationer. Dessutom hade ingen solitärbihona återvänt till holken och byggt bo, vilket de hade gjort på sex av åtta av de obehandlade fälten, säger Lina Herbertsson, en av forskarna bakom studien.
Förutom bekämpningsmedel är Lina Herbertsson övertygad om att västvärldens industriella och monokulturella jordbruk är en stor bov i dramat.
– I dagens jordbrukslandskap är det ont om betesmarker, ängar och blommande ogräs jämfört med förr, vilket gör att humlor och vilda bin har svårt att klara sig. Om en humlekoloni ligger bredvid raps kan den växa och bli jättestor i början av säsongen, men sedan måste det finnas mat någon annanstans inom flygavstånd, annars klarar inte kolonin sig säsongen ut, säger hon.
Matbristen gäller dock inte honungsbin eftersom ägaren oftast flyttar kupan dit maten finns. Inte heller visade Naturestudien några signifikanta förändringar i honungsbinas beteende jämfört med humlor och solitära bin så än så länge verkar honungsbina opåverkade av bekämpningsmedel. Biodlarna på Kuba är dock väldigt medvetna om giftenas miljöpåverkan och är mycket noga med att hålla sina bin borta från tveksamma områden.
Ofrivilligt ekologiskt jordbruk
För 20 år sedan såg jordbruket på Kuba ungefär ut som i resten av världen och under kalla kriget, när landet hölls under armarna av storebrodern Sovjetunionen, använde landet mer bekämpningsmedel än USA. Användandet fick dock ett abrupt slut 1989 i och med Sovjetunionens sammanbrott och landet tvingades ställa om från ett industriellt jordbruk till ett småskaligt ekotänk.
– Bönderna hade inget annat val än att odla utan kemikalier. För att försäkra sig om att få friska skördar började man istället att praktisera växelbruk och introducera ”nyttiga” insekter som höll skadedjuren borta, säger Humberto Rios Labrada, den kubanska ekoodlingens fader och 2010 års pristagare av Goldman Environmental Prize som delas ut till framstående miljörättskämpar.
När jordarna hade återhämtat sig efter århundraden av monokulturella sockerrörsodlingar kom bina tillbaka. Sedan dess har beståndet varit stabilt och bidöden som har lamslagit resten av världen existerar inte på ön.
Kuba har 2000 biodlare
Honung är den fjärde mest inkomstbringande exportprodukten på Kuba efter rom, tobak och fiskeprodukter. Enligt FN:s livsmedels- och jordbruksorganisation FAO producerade Kuba 2014 över 7200 ton honung till ett värde av 195 miljoner kronor. Enligt det amerikanska jordbruksverket är var tredje tugga vi äter direkt eller indirekt beroende av att bin pollinerar grödorna. Det finns drygt 2000 biodlare på Kuba
Källa: FAO och det amerikanska jordbruksverket
Dock är de kubanska bina, precis som i andra delar av världen, utsatta för diverse insektsangrepp, bland annat från invasionsmyran som dödar bina med sitt gift. Men istället för att angripa inkräktarna med kemikalier introducerade man helt enkelt en större myra som åt upp de bidödande myrorna.
Kubas biframgångar kan dock få ett abrupt slut. I spåren av den upptinade relationen mellan USA och Kuba och ett utökat handelsutbyte uttrycks oro för att bekämpningsmedel åter ska bli tillgängliga på den karibiska önationen. Humberto, som arbetat med att ta fram hållbara jordbruksmodeller i över 20 år, anser dock inte detta vara det största problemet.
– Vad är meningen med orörd natur och biodiversitet när folket lider? Jag är för ett ekologiskt jordbruk, men jag är också för demokrati. Folk måste kunna tjäna pengar och en bättre relation med USA innebär att många kan få det bättre ställt.
Enligt honom är det stora problemet att hitta en balans mellan ekonomisk och hållbar utveckling.
– Bevis är den viktigaste katalysatorn. Det räcker inte med att prata om det, du måste visa det konkret. Ekologisk odling är avgörande, både nu och i framtiden.
Hoppas inspirera andra
I närheten av tobaksstaden Pinar del Rio ligger den ekologiska gården Finca Marta som drivs av Fernando Funes Monzote, agronom och doktor i ekologiskt jordbruk. För tre och ett halvt år sedan startade han med en bikupa. I dag har han 80 stycken med sammanlagt 32 miljoner bin och kan utvinna i snitt tio kilo honung per dag.
Fernando Funes Monzote är en av Kubas mest hypade ekobönder. Hans grödor säljs till flera av Havannas toppkrogar och han tar nästan dagligen emot besök av nyfikna forskare, journalister, statsmän och ekoturister som vill lära sig mer om hans jordbruksmetoder. Trots framgångarna är han dock inte sugen på att expandera verksamheten.
– Vi vill inte växa som gård, vi vill växa med folket. Målet är att ge bönderna ett sätt att försörja sig på i en tid när många har gett upp och flyttat till de större städerna. Om vi inte vill att utländska bolag ska ta över det kubanska jordbruket ännu en gång måste vi ge jordbrukarna en anledning att stanna på gården, säger han och blickar ut över de prunkande terrassbäddarna.
Under ett omkullblåst träd ligger en bikupa, den är mycket mindre än de andra och i betydligt sämre skick. Fernando öppnar locket och inuti gömmer sig melipona, kubanska gaddlösa bin som vanligtvis håller till i gamla träd. Istället för vaxkakor bygger de upp ett samhälle som påminner om ett månlandskap i miniatyr. Han sticker hål på en bubbla och inuti gömmer sig den ljuvligaste guldbruna honung med en smak av lika delar surt och sött. Den påminner inte alls om honungen från de europeiska bina hos José som är mycket sötare.
– Jag hittade samhället i ett gammalt träd och tyckte att det var synd att inte ta vara på det. Dessvärre är de kubanska bina mycket mindre produktiva än deras europeiska släktingar så det blir inte så mycket honung från dem.
Kubanska eller europeiska bin – båda arterna är troligtvis inte så sugna på en framtid i kemikaliernas tecken. Fernando å andra sidan har så fullt upp med nuet att han inte hinner tänka på morgondagen.
– Hela livet är fullt av hot och möjligheter – det handlar om att anpassa sig och prioritera. Jag oroar mig inte för framtiden, jag har fullt upp här och nu.
Om Kuba
Kuba är en före detta spansk koloni som upptäcktes av Columbus 1492. Ön var spansk ägo till 1898, varefter den kort administrerades av USA fram till man fick nominell självständighet 1902. Den bräckliga republiken uthärdade en allt mer radikal politik och sociala konflikter, och trots insatser för att stärka sitt demokratiska system, hamnade Kuba i en diktatur under förre presidenten Fulgencio Batista 1952. Batista störtades emellertid 1959 av 26 juli-rörelsen som sedan etablerade en socialistisk enpartistad under ledning av Fidel Castro. 1960 inledde USA sin blockad, vilket fick till följd att landet etablerade starka band med Sovjetunionen. Detta stöd upphörde dock efter Sovjets sammanbrott och 1990-talet dominerades av en ekonomisk kris. För att undkomma nöden öppnade landet för turism och i dag besöker drygt tre miljoner turister Kuba årligen. 2008 övertog Raul Castro presidentposten och sedan dess har landet långsamt öppnat upp sig mot omvärlden.
Text: Izabella Rosengren på uppdrag av Forskning.se
Det är kanske en överdrift att kalla dem vanliga, men visst finns det delfiner i svenska vatten. Grejen är att de inte har varit särskilt synliga – fram tills nu.
Bara i år har det siktats delfiner I Bråviken, Kalmar, Ven och Öresund med mera. Det har även rapporterats om ovanligt många strandade delfiner, bland annat längs Hallandskusten, Kungsbacka och på Öland.
Bland de mer spektakulära fynden hör sammanlagt fyra strimmiga delfiner, en art som inte har siktats i Sverige på 18 år.
– Jag tror att man skall vara mycket försiktig med att dra några slutsatser om klimatpåverkan som förklaring på dessa besök. Så vitt jag vet så har havets temperatur inte ökat i någon avgörande grad. Fisket har säkert en mycket större påverkan på fiskbestånden och därmed på delfiner och valar, säger Mats Amundin, forskningschef på Kolmården.
Följt med fiskstimmen
Enligt honom är det mer troligt att delfinerna följt med fiskstim in i Skagerrak och Kattegatt och sedan vidare in i Östersjön.
– Kanske leddes de in genom Bälthaven av sillstim som vandrar söderut i samband med vårlek. De delfin som stannade här i Bråviken i flera veckor gjorde det säkert för att det fanns massor av lekande strömmingar nära nordsidan.
Dessvärre för alla delfinälskande svenskar så verkar alltså delfinen inte vara på väg att bli en standardart i svenska vatten. Åtminstone inte på grund av klimatet.
– Sen kan man fundera över varför fiskbestånden fluktuerar, men det beror nog inte på klimatet – ännu, säger Mats Amundin.
Anna Karlsson är utredare på Havs- och vattenmyndigheten. Precis som Mats Amundin menar hon att det handlar om betydligt fler faktorer än en ökad vattentemperatur.
– Det handlar inte bara om att vattnet blir varmare. För att en art ska kunna etablera sig krävs rätt livsmiljöer och föda och så vidare. Men i stora drag kan man väl säga att i takt med att temperaturen ökar så kommer kallvattenarter att försvinna och mer sydliga arter att komma hit.
Ballast en stor bov
Någon som har valt att forska på vilka marina arter som kan komma att söka sig till Sverige i framtiden är Matthias Obst, forskare vid institutionen för marina vetenskaper på Göteborgs universitet. Med hjälp av klimatmodeller kan han räkna på scenarion över tid, till exempel om salthalten är på en viss nivå, vid en viss punkt, vid ett visst år – vilka arter skulle trivas på platsen då? På så sätt kan han förutspå vilka djur som kommer hit och vilka konsekvenserna av detta blir.
– Temperaturförändringen i Östersjön har framförallt lett till att antalet mycket kalla dagar och dagar med istäcke har minskat, vilket har lett till en längre frostfri period, säger han.
– Klimatrelaterade ändringar i nederbörd påverkar även salthalten i havet och för vissa delar av Östersjön går det att förutsäga en minskning av den redan låga salthalten. Både istäcke, temperaturvariation och salthalt är ofta avgörande miljöfaktorer för djurens marina utbredning.
Han tror dock inte att de nya arter som valt Sverige som boplats har kommit hit på grund av ett varmare klimat.
– Många främmande arter trivs här oavsett klimat. Det beror främst på båttrafiken och båtarnas ballastvatten. Det transporteras mycket vatten hit och dit och det för med sig många arter, till exempel små larver av fisk och kräftdjur.
Främmande art blir invasiv
Det finns dock arter som, trots att de har funnits här i liten skala i många år, kommit att expandera sin utbredning på grund av klimatförändringen. Ett sådant exempel är japanskt jätteostron som importerades från Japan och Kanada till Frankrike på 1970-talet och som sedan har spridit sig norrut. Då etablerades även en liten koloni i Kosterområdet som för drygt tio år sedan plötsligt började röra på sig.
Från att ha varit en främmande art med låg profil blev det japanska jätteostronet plötsligt en invasiv art med en explosionsartad utbredning. I dag känner man till minst 250 platser längs den svenska västkusten där arten har etablerat sig med upp till 500 000 ton biomassa.
– I de klimatmodeller vi använder ser man tydligt hur de migrationen fortsätter längs den norska kusten, vilket vi också får fler rapporter om. Unga ostron är känsliga för is och frös tidigare bort, men på grund av varmare vatten kan de nu etablera sig längre norrut.
Nu är frågan vilka arter som kommer att få konkurrera med det japanska jätteostronet. Matthias Obst tror att våra egna ostron och blåmusslan ligger illa till eftersom de konkurrerar om samma habitat.
Precis som Mats Amundin och Anna Karlsson tror inte Matthias Obst att delfinerna som siktats i Sverige har kommit hit på grund av klimatförändringen.
– Jag tror inte att delfinen är så känslig att de skulle påverkas av detta. De många strandningarna beror troligtvis på vädret, till exempel stormar, och på att hela näringskedjan håller på att återhämta sig från fisket.
Text: Izabella Rosengren, frilansskribent på uppdrag av forskning.se
Kubas nationalsport må vara baseball, men det är i boxning som landet har tagit flest mästerskapsmedaljer. Sedan OS i Mexico City 1968 har Kuba tagit 53 medaljer, varav 33 guld, vilket är fler än något annat land i världen. I ett land som så fullkomligt strösslat med olympiska mästare är det inte så konstigt att barn så unga som sju år står och stampar i boxningsringen på landets alla boxningscenter.
Ett av dessa center, Rafael Trejo Boxing Center, ligger på en dammig bakgata i Havannas gamla bordellkvarter. För en utomstående ser det inte mycket ut för världen – en boxningsring med flisigt trägolv och en skranglig läktare – men faktum är att det på denna lilla betongbakgård har fostrats några av Kubas främsta elitboxare. Just i dag är det dock tomt på proffs. Istället ockuperas ringen av ett femtontal intensivt skuggboxande åttaåringar med grymma höger- och vänsterkrokar.
– Fuerte! ropar tränaren Rene Pedroso till en liten tanig kille som med ens börjar att jabba dubbelt så snabbt.
Rene Pedroso är själva stereotypen av en tränare – hård, men rättvis. Det märks att barnen har en enorm respekt för honom och det är inte ovanligt att de får en lavett om de inte brukar allvar.
Sportgymnasium är målet
Efter att ha levt med och för boxning i hela sitt liv vet han vad som krävs för att nå toppen. Han har nämligen varit där själv. Som ung tog han bland annat guld i Panamerikanska spelen 1975, där Kuba för övrigt var representerade i samtliga boxningsfinaler utom två.
– Det bästa sättet att bli framgångsrik är att gå i boxningsskola. 80 till 90 procent av de som börjar här fortsätter som atleter och de som inte fortsätter har ändå nytta av sporten i hela livet.
För de barn som presterar bra väntar en plats på de statliga idrottsgymnasierna när de är drygt 12-13 år gamla. De lämnar då familj och vänner för att totalt gå upp i sporten i hopp om en karriär i landslaget.
Den här typen av hårdsatsning redan i ung ålder har diskuterats flitigt i Sverige. Å ena sidan är det bra att barnen kommer in i det tidigt och får längre tid på sig att träna. Å andra sidan kan för tidig hårdträning orsakar fysiska och psykiska problem. Den sistnämnda sidan fick 2013 vatten på sin kvarn då amerikanska forskare kunde konstatera att specialisering före tonåren inte alls leder till fler medaljer utan snarare till psykologisk stress, skador och utbrändhet. Studien publicerades i den vetenskapliga tidskriften Sports Health.
Frågan är då hur det kommer sig att länder där barn tränas för att bli elitidrottare redan från åtta års åldern, till exempel Kuba, generellt är mer framgångsrika i internationella mästerskap?
Man skulle såklart kunna peka på att ett land som har tio gånger så stor befolkning som Sverige rimligtvis borde få fram fler toppatleter. Det gäller dock inte Kuba som bara har två miljoner fler invånare än Sverige.
Framgången före individen
– Riksidrottsförbundet har fastställt att barn- och ungdomsidrotten i Sverige ska följa FN:s konvention om barns rättigheter. Det innebär bland annat att barnets bästa ska komma i första rummet. Alla länder tillämpar dock inte konventionen utan prioriterar framgångar framför enskilda personers bästa, säger Erwin Apitzsch, idrottspsykolog vid Lunds universitet.
Som exempel nämner har forna Östtyskland vars framgångar i EM, VM och OS utan tvekan var bevekelsegrunden för elitsatsningen på barn- och ungdomsverksamheten. Talangerna skildes från sina hemmiljöer och placerades på olika elitidrottscenter där dopning också förekom.
– Hur många individer som offrades på vägen till internationella framgångar är okänt, men många har vittnat om de negativa konsekvenserna som detta har fått för deras kroppar och livet efter idrottskarriären. Inför OS i Rio de Janeiro är det fortfarande ovisst om ryska friidrottare får delta på grund av den dopningskultur som har rått i Ryssland, säger han.
En annan möjlig förklaring till Kubas och liknande länders sportframgångar är tradition, samt de fördelarna en yrkeskarriär som atlet medför. Ett av barnen har exempelvis en farbror som är före detta VM-mästare i boxning. En annan vill bli proffs eftersom det innebär att han får resa och se världen. Precis som fotboll ofta ses som en väg ur fattigdom i just fattiga länder, ses boxning som en väg ut på Kuba.
Hyperaktiva barn
Klockan är två på eftermiddagen och det är olidligt varmt. Svetten lackar på samtliga, utom de unga boxarna som tränar två timmar varje dag, måndag till lördag. En timme teknik, en timme lek, till exempel fotboll.
Skuggboxningen går över i uthållighetsträning. Barnen ställer sig under ett järnrör som egentligen är en del av grannhusets byggnadsställning. Där får de sedan hänga tills det bara är en kvar. Den taniga killen grimaserar av ansträngningen, medan hans motståndare visslar obekymrat.
– De flesta av barnen här är hyperaktiva och gillar att slåss. Jag får ofta höra av lärare och föräldrar hur dåligt barnen har uppfört sig och det är inte ovanligt att föräldrarna skickar hit barnen som en sista utväg – därav den hårda disciplinen.
Eric Slandiy Rubio, 8 år, är en av pojkarna som uppförde sig dåligt i skolan.
– Jag var inte duktig i skolan utan uppförde mig illa och hamnade ofta i slagsmål, säger han.
När han började att boxas dröjde det inte länge innan det även började gå bättre i skolan.
– Jag älskar att boxas så jag försöker vara snäll i skolan, annars får jag inte fortsätta.
Enligt Rene Pedroso är det så det brukar går till. Boxningen blir som en ventil och efter träning brukar barnen inte orka hitta på mer hyss.
Erwin Apizsch är ingen expert i frågan, men menar att hyperaktiva barn vanligtvis inte är så bra på idrott på grund av bristande koncentrationsförmåga, koordinationssvårigheter och dålig impulskontroll.
– Det innebär att teknikidrotter och lagidrotter inte passar dem så bra. Löpning, som är en förutsebar idrott och ger utlopp för energi, torde passa bättre.
Ämnet är dock tämligen outforskat och Erwin Apizsch har inte kunnat hitta någon litteratur som stödjer varken den ena eller den andra åsikten.
Dagens träning är slut och Rene Pedroso förhör barnen på den kommande veckans schema. Barnen svarar lydigt och slänger sedan upp sina ryggsäckar med Spindelmannen-, Powerrangers- och Bilarmotiv på ryggen. Därefter ställer de sig ett prydligt led och marscherar tillsammans med sina tränare mot skolan där föräldrarna väntar.
Text: Izabella Rosengren, frilansskribent på uppdrag av forskning.se
Sommarens fotbollscuper och ridläger börjar så sakteliga att gå mot sina slut och om inte fotbolls-EM har fått barnen att drömma om en idrottskarriär kommer säkerligen OS att göra det. Huruvida det är försvarbart att redan i tidig ålder inleda en elitträning är dock en fråga som debatterats flitigt de senaste åren.
Onödigt att börja tidigt
Det finns i dag ingen allmänt accepterad definition på vad en elitsatsning är eller hur gammal man bör vara när den inleds. Att bedriva forskning på området har nämligen visat sig vara problematiskt.
– Det är inte alldeles lätt att bedriva denna typ av studier eftersom det av etiska skäl inte går att dela in barn i olika grupper, utsätta dem för olika hård träning och sen utvärdera effekterna, säger Karin Redelius, professor i idrottspedagogik vid Gymnastik- och idrottshögskolan, GIH.
Den forskning som finns har dock visat att tidiga elitsatsningar inte är lika med ökade medaljchanser senare i livet. Trots detta kryper elitsatsningarna allt längre ner i åldrarna och i dag finns till exempel speciella skolor där åttaåringar tränar 25 timmar i veckan. Enligt en undersökning som Sveriges Radio gjorde 2013 uppgav ett 40-tal föreningar av 161 att de hade elitsatsningar för barn under 13 år. Helt i onödan enligt forskarna.
– Innan puberteten är det svårt att avgöra vem som kommer att bli bäst och den generella inriktningen är därför är att barn bör träna allsidigt och inte specialisera sig förrän i mitten av tonåren, säger Karin Redelius.
Kort efter att undersökningen blivit offentlig publicerade idrottsläkare-, psykologer och före detta elitidrottare en debattartikel i Svenska Dagbladet där de bland annat krävde att Riksidrottsförbundet skulle stoppa allt stöd till klubbar som bedrev elitsatsning för barn under 12 år. Samtidigt avslöjade SVT att många kommuner ville dra in det ekonomiska stödet till klubbar som elitsatsar på barn under 13 år.
Det är inte bara risken för fysiska skador som ökar i takt med att träningen går från lek till allvar. Inom idrott är det topprestationer som premieras och vuxna som väljer ut vilka som ska ingå i elitsatsningen. Denna selektering riskerar inte bara att bryta upp kompisar och sänka ambitionen hos de som blivit bortvalda, utan även leda till prestationsångest, depression och ätstörningar hos den som blivit utvald. Att bara spela för att motionera och för att det är kul finns det oftast ingen plats för.
Enligt Erwin Apitzsch, idrottspsykolog vid Lunds universitet, är mentala problem särskilt tydliga i mätbara idrotter.
– Som idrottspsykolog har jag kommit i kontakt med både svenska och internationella elitidrottare som har mentala problem. Har man som spjutkastare flera gånger kastat över 80 meter på träning, men i tävling aldrig nått längre än 75 meter, är det uppenbart ett psykologiskt problem, säger han.
Han konstaterar att trots att det pratas mycket om hur viktig den mentala träningen är, läggs väldigt lite tid på det, vilket leder till att barnen inte kan hantera de förväntningar som ställs på dem.
… men så gör även stresståligheten
Något det inte pratas lika mycket om är de fysiska och psykologiska fördelarna med att elitsatsa i tidig ålder. Förutom en allsidig träning och medvetande om kroppen tycker Erwin Apitzsch inte att man ska underskatta idrottens inverkan på deltagarnas förmåga att sätta upp mål och strukturera sin tid.
– Inom tävlingsidrotten är det viktigt att skilja på resultatmål och processmål. För att motivera sig för systematisk och långsiktig träning har man resultatmål i form av att få en OS-medalj. I den konkreta tävlingssituationen är det processmål som gäller, det vill säga hur man ska göra för att uppnå sitt resultatmål. En höjdhoppare ska alltså inte tänka ”jag måste klara den här höjden” utan ”så här ska jag göra för att klara höjden” och se sig utföra ett optimalt hopp.
Denna mentala teknik är till nytta även i vardagslivet och hjälper oss bland annat att blir mer stresståliga, fokusera på rätt saker och hantera målsättningsprocessen.
En annan fördel enligt Erwin Apitzsch är att deltagare i lagidrotter får insikt och kunskap om hur man i en grupp utnyttjar enskilda deltagares kompetens och vad ett framgångsrikt lagarbete innebär.
Karin Redelius är lite mer tveksam till de tidiga fördelarna.
– Det är klart att man kan ha fördel av att lära sig en idrott eller teknisk färdighet tidigt, men det viktiga är hur en sådan satsning sker. En tidig specialisering behöver inte vara ensidig om tränarna vet vad de gör. Problemet är att vi i Sverige med vårt stora ideella engagemang sällan besitter den formen av expertis.
Text: Izabella Rosengren, frilansskribent på uppdrag av forskning.se
Förra året var det bara fyra procent av anmälningarna om kränkningar på nätet som gav upphov till någon åtgärd. Av dem var det ännu färre som ledde fällande dom.
– Idag är det i praktiken något av vilda västern på internet. Det kan vara svårt att identifiera vem som gjort sig skyldig till ett brott och handlingar som de flesta anser borde vara olagliga är fullt tillåtna, säger Mårten Schultz professor i civilrätt vid Stockholms universitet.
Det är en rad olika orsaker som tillsammans gör det enkelt att kränka utan påföljd, menar Mårten Schultz. Dels är rättsväsendet ineffektivt. Bland annat saknas poliser som har tillräcklig it-kompetens vilket gör att brotten prioriteras ner.
Brister i lagstiftningen
Anonymiteten på internet betyder också mycket. Och att det är svårt att få fram uppgifter om hur människor surfar från de stora it-bolagen
Men det finns också brister i lagstiftningen. Svensk lagstiftning skiljer sig från flera andra länder. Handlingar som de flesta skulle betrakta som olagliga är här fullt tillåtna här. Till exempel att filma när människor misshandlas, att sprida filmen och att sedan ta betalt för att visa den. Något som har uppmärksammats av Europakommissionen. Sverige har kritiserats för att lagstiftningen inte når upp till grundläggande regler för mänskliga rättigheter.
– Att genomföra misshandeln är naturligtvis olagligt men inte, i sig, att filma och publicera filmen. Det är också tillåtet att sprida bilder på människor i extremt utsatta situationer, till exempel svårt sjuka eller allvarligt skadade personer, säger Mårten Schultz.
Ett känt exempel är de så kallade Arbogamorden när två syskon mördades. Då spreds obduktionsbilderna över internet utan att det gick att stoppa.
Varför är inte den här typen av handlingar brottsliga?
– Generellt har vi ett lågt skydd för integriteten i Sverige. Det hänger samman med att vi har ett starkt skydd för yttrandefriheten. Dessa två rättigheter kan ofta stå i motsättning till varandra. Sedan är internet ur ett lagstiftande perspektiv relativt nytt.
Näthat ett stort stort antal brott
I juridisk mening finns inte något brott som kallas ”näthatsbrott”. Det bör det heller inte göra, menar Mårten Schultz.
– Det vore konstigt om vi försökte konstruera ett sådant brott eftersom det handlar om väldigt olika typer av kränkningar. Näthat, som ordet används i den allmänna debatten, är ett antal brott som kränker den personliga integriteten. De rättsliga frågorna kring detta är olika. De brott som det i allmänhet rör sig om är hot, ofredanden, förtal och brott mot personuppgiftslagen.
Det har tagit tid för lagstiftarna att förstå vilken effekt kränkningar på nätet kan få. Det är först de senaste åren som debatten inkluderar frågor om hur hat mot folkvalda och journalister påverkar demokratin och samhället i stort, menar Mårten Schultz.
Lagen ska stärkas
– Uppdrag Granskning-programmet om näthat mot kvinnliga journalister blev en startpunkt för mycket av diskussionen. Då klargjordes att just kvinnliga journalister är särskilt drabbade. Men det tog en tid innan dessa angrepp började diskuteras som ett samhällsproblem och inte bara ett problem för de utsatta journalisterna.
Men i den utredning som gått under namnet näthatsutredningen men som egentligen heter Integritet och straffskydd finns förslag som skärper lagen. Utredningen kom med sitt betänkande i februari och Mårten Schultz har medverkat som expert.
– Där föreslås en ny brottsrubricering som heter olaga integritetsintrång. Syftet är att på det sättet göra det olagligt att sprida information som är integritetskränkande. Det här är första steget mot ett starkare skydd mot kränkningar. Samtidigt kommer samhället att behöva acceptera att vi inte kan lagföra alla människor som kränker och begår hatbrott anonymt på nätet.
Behövs fler poliser med it-kompetens
Hat, hot och kränkningar på nätet måste bekämpas en rad olika sätt, säger Mårten Schultz. Det behövs fler poliser som har it-bakgrund. Skolan kan ta ett större ansvar. Skollagen är tydlig med att skolan har är skyldig att verka mot kränkningar på nätet som hör ihop med vad som sker i skolan.
Arbetsgivare kan bli mer aktiva eftersom de har kontroll över flödena från en arbetsplats. Även ägarna av de stora digitala mötesplatserna skulle kunna tvingas agera när kränkningar sker på deras webbplatser.
Till exempel skulle det kunna vara otillåtet att inte snabbt ta bort kränkande innehåll. Då skulle direktörer på sajter som Facebook och Instagram straffas för underlåtenhet. Så gör man redan i vissa länder i Europa.
Nätombudsmannen kunde väcka åtal
En ytterligare möjlighet är att införa en ny myndighet, en nätombudsman. Nätombudsmannen skulle kunna arbeta på samma sätt som diskrimineringsombudsmannen och barn- och elev-ombudet. Personer som utsatts för kränkningar skulle kunna anmäla händelsen och nätombudmannen har då möjlighet att väcka åtal. Istället för att det är en uppgift för den drabbade personen.
Och Mårten Schultz är hoppfull. Han tror att spridningen av hat, hot och brutala bilder kommer att minska.
– Jag tror att insikten om hur juridiken kan användas för att begränsa kränkningar kommer att öka hos människor som inte är jurister. Det kan leda till att människor både avhåller sig från att kränka och att de i högra grad också anmäler de kränkningar som inträffar.
Text: Lotta Nylander, frilansskribent på uppdrag av forskning.se
Vi använder kakor för att ge dig en bättre upplevelse av vår webbplats.
This website uses cookies to improve your experience while you navigate through the website. Out of these cookies, the cookies that are categorized as necessary are stored on your browser as they are essential for the working of basic functionalities of the website. We also use third-party cookies that help us analyze and understand how you use this website. These cookies will be stored in your browser only with your consent. You also have the option to opt-out of these cookies. But opting out of some of these cookies may have an effect on your browsing experience.
