Vid en första tanke kan det verka avlägset eftersom konsumtion av chili knappast ger en harmonisk, stillsam upplevelse. Faktum är dock att capsaicin redan finns registrerat som läkemedel i Sverige och har en dokumenterad effekt. Capsina® kräm innehåller capsaicin och ger smärtlindring vid ytliga smärtor orsakade av skador på nerver i huden, exempelvis efter bältros. Behandlingen är dock långt ifrån smärtfri. Den höga koncentrationen av capsaicin kommer till en början ge en brännande känsla på huden. Skälet är att capsaicin aktiverar smärt- och värmereceptorn, TRPV1. Aktiveringen av TRPV1 kommer så småningom leda till att de skadade nervtrådarna dör, de bränns bort helt enkelt. Så köp inte idén riktigt ännu… För visst ger en Alvedon inte samma hetta som chili i munnen?

Låt oss ta ett steg tillbaka. Capsaicin bildas tillsammans med flera andra närbesläktade substanser i chilifrukten. Evolutionärt är detta ett viktigt försvar för växten då den härigenom kan få hungriga växtätare på annat humör. Faktum är att effekten utav capsaicin är så stark att den utnyttjas i polisens pepparspray och är förbjudet i krig. Hur kan detta leda till nya läkemedel?

Bättre alternativ till Alvedon
Jo för kroppens smärtcentral finns i hjärnan. Här hanteras de smärtsamma impulser som uppstår vid exempelvis en brännskada och det är i hjärnan som paracetamol verkar (den aktiva substansen i Alvedon). Alvedon är Sveriges mest använda läkemedel. Summerar man dagligvaruhandelns försäljning med den receptbelagda så köper varje svensk medborgare i medeltal ~ 90 stycken tabletter årligen. Dessvärre kan en omfattande konsumtion leda till akuta leverskador.

För att förbättra läkemedlets smärtlindring och motverka oönskade bieffekter så måste man känna till hur läkemedlet fungerar. Därför arbetar forskarna vid avdelningen för klinisk kemi och farmakologi på universitetssjukhuset i Lund med paracetamol och dess smärtlindring som gäckat forskarsamhället under det senaste seklet.

Olika effekt på tungan och i hjärnan
År 2005 publicerades banbrytande rön där huvudbudskapet var att tydliga strukturella likheter påträffats mellan en nedbrytningsprodukt till paracetamol, AM404, och capsaicin. Djurförsök har visat att AM404 bildas i hjärnan efter intag av Alvedon och via en interaktion med TRPV1, som är lika potent som den för capsaicin, förmedlar AM404 här paracetamols smärtlindrande effekt. Detta genom att öka aktiviteten i ett smärtdämpande system vilket motarbetar smärtsignaleringen. Det är upptaget via tarmen, nedbrytningen i levern samt färden till hjärnan som tar tid och därför tar det cirka 20 minuter innan en tablett börjar verka.

Paradoxalt är alltså effekten av TRPV1 aktivering i hjärnan helt omvänt gentemot vad vi upplever vid intag av chili via vår mat. Under de senaste åren har därför nya paracetmol-liknande substanser kemiskt modifierats efter capsaicins struktur. Genom förädlingen ökas effektiviteten mot TRPV1 och därmed också smärtlindringen. På köpet kan man också motarbeta de biverkningar som Alvedon dras med, och all forskning grundar sig alltså i den substans som gör chili både så älskad och hatad.

Text & illustration: JOHAN NILSSON

Ovanstående text är en nyhet från Medicinska fakulteten vid Lunds universitet, 23 mars 2015. Artikeln är publicerad i Vetenskap & Hälsa, där mer information finns om ämnet.

Kontaktinformation
info@vetenskaphalsa.se

Ingvar Andersson är röntgenläkare och kom in på specialiteten mammografi mest av en slump.

– När jag var ny i Malmö frågade man om jag ville ta mig an en ny mammografiapparat. Den stod oanvänd nere i källaren, eftersom ingen haft tid att ägna sig åt den. Eftersom jag sett en kollega i Lund arbeta med mammografi tyckte jag det verkade intressant, berättar han.

Pionjärer inom mammografin
Resultatet blev så småningom den stora studie av mammografi som hälsokontroll, där 21 000 undersökta kvinnor jämfördes med lika många kvinnor som inte genomgått undersökningen. När malmöstudien startades 1976 var den världens andra i sitt slag (den första gjordes i New York).

Dessa, och andra studier som senare följde, gjorde så småningom mammografi till en etablerad metod inte bara i Sverige, utan i många andra länder.

Helt okontroversiell har metoden dock inte varit. Ett problem är de falskt positiva fynden: saker som ser ut att vara en tumör, men vid en närmare undersökning – då kvinnan i fråga kanske hunnit bli rejält uppskrämd – visar sig vara t.ex. en oskyldig cysta.

Ett annat problem är över- och underdiagnosticering: att metoden visar även tumörer som växer så långsamt att de egentligen inte skulle behöva behandlas, men missar dem som är så snabba att de hinner utvecklas mellan undersökningarna.

Plussidan överväger
– De flesta allmänna hälsoundersökningar har den typen av problem. Redan på 80-talet varnade jag för dessa nackdelar. Då fick jag mycket kritik från dem som ansåg att jag var alltför svartmålande. Men jag försöker bara vara objektiv, menar Ingvar Andersson.

När han väger samman plus och minus anser han fortfarande att plussidan överväger, dvs. att mammografiscreening är en meningsfull åtgärd. Exakt hur många liv den räddar är omtvistat, eftersom olika studier gett olika resultat. Att hitta tumörer på ett tidigt stadium har dock ett värde i sig, eftersom behandlingen då kan bli lindrigare och bröstoperationen mindre omfattande.

Vetenskapliga kontroverser om nya metoder är inte sällsynta, men just i mammografidebatten har tonläget varit ovanligt högt.

– Ett skäl är att kvinnors bröst är ett känsligt område. Att operera bort ett bröst är ju inte lika okomplicerat som att ta bort blindtarmen. Det har också varit mycket personlig prestige och pengar inblandade i mammografidebatten. Utrustningen är dyr och stora hälsokontroller kostar mycket att driva, säger Ingvar Andersson.

Stor studie om tomosyntes
Ingvar Andersson är idag 76 år, men arbetar vidare på halvtid. Han har sin tjänst hos företaget Unilabs, som sköter mammografin åt Region Skåne, men sitter på SUS i Malmö och publicerar sina studier under LU:s och SUS:s paraply. Just nu filar han och medarbetarna Kristina Lång och Sophia Zachrisson på en artikel om 7 500 kvinnor som undersökts med både mammografi och den nya tekniken tomosyntes.

– 15 000 kvinnor är vårt slutmål, och vi har faktiskt nästan hunnit dit. Men det är bara den första hälften som hunnit analyseras ordentligt. Resultatet ser bra ut för tomosyntesen: man hittar betydligt fler tumörer med den metoden, säger Ingvar Andersson.

Skillnaden beror på att en mammografibild visar alla lager i bröstet ovanpå varandra. En liten tumör kan då dölja sig bakom den normala bröstkörtelvävnaden.

Lättare upptäcka tumörer
Tomosyntes däremot är en skiktröntgen, där ett rörligt röntgenrör avbildar bröstet ur olika vinklar. Dessa bilder kan sedan analyseras dels som tunna snitt, dels som rörliga bilder, vilket gör det lättare att upptäckta tumörerna var de än ligger.

En fördel är också att tomosyntesen är mindre obehaglig för kvinnorna än mammografi, eftersom bröstet inte behöver klämmas ihop lika hårt. En nackdel är där-emot att dess bilder tar mer tid att analysera, eftersom de är så många fler.

Den stora malmöstudien kommer att spela en viktig roll när det gäller att avgöra om tomosyntesen helt eller delvis ska ersätta mammografin i framtiden.

– Att Malmö var så långt framme på 70-talet berodde på att det fanns ett intresse för bröstsjukdomar hos både patologer, röntgenläkare, cancerläkare och kirurger här på sjukhuset. Detta intresse har hållit i sig ända sedan dess. Därför är är vi nu lite av pionjärer även när det gäller att studera denna nya metod, säger Ingvar Andersson.

Text: INGELA BJÖRCK

Ovanstående text är en nyhet från Medicinska fakulteten vid Lunds universitet, 18 mars 2015. Artikeln är publicerad i Vetenskap & Hälsa, där mer information finns om ämnet.

Kontaktinformation
info@vetenskaphalsa.se

 Det pratade genusforskaren Lena Martinsson om under en seminariedag på Göteborgs universitet i samband med 8 mars.

Vad har religion för ställning i väst?
– Som en del av det koloniala tankearvet har det skapats föreställningar om icke-kristna religioner som udda och fundamentalistiska. Det görs i våra berättelser till något konstigt och det återskapas också i feministiska sammanhang. Jag vill vrida på problemet och betrakta också skapandet av den världsvida sekulära ideologin. I diskussionen som följt på senaste årens terrorattentat är det yttrandefriheten som har lyfts fram som hotat. Det går att förstå händelserna på många olika sätt, ändå är det just yttrandefrihetsdiskursen som har blivit det avgörande.

Varför är det just yttrandefriheten som har hamnat i centrum?
– Jag tror att det handlar om att yttrandefrihet kopplas till det sekulära, fria, individualistiska och moderna väst. Yttrandefrihet har blivit motsatsen till en stereotyp förståelse av religion. Men i debatten efter Charlie Hebdo tycker jag att det har skapats en ny sorts fundamentalism i och med att man inte är beredd på att reflektera över den här positionen och vad den gör med människor.

Vad gör talet om sekulärism med hur religion förstås?
– I förståelsen av det sekulära har kristna värderingar vävts in. Ändå finns det i det sekulära, inte minst som den framträdde i diskussionerna efter Charlie Hebdo, en känsla om att vara befriad från religion, att ha tagit ett steg framåt, nästan som att vara fri från ideologi. Även om många tycker att Charlie Hebdo kan vara rasistiska, homofoba och islamofoba så sägs det överallt att folk har rätt att utrycka sig, att vi måste försvara yttrandefriheten. Positionerna är yttrandefrihet kontra religiös fanatism, det fria mot det fundamentalistiska, det oberoende mot det grymma. Men kan det sekulära också bli fundamentalistisk? Det kan vara värt att fundera över tycker jag. Om fundamentalism är en stark övertygelse om att sitta på sanningen, vara opåverkbar, ha rätt gentemot andra oavsett så blir det sekulära en sanningsposition som riskerar att bli fundamentalistisk och därmed också förtryckande. I vår tid tror jag att vi måste utmana den typen av tankegångar också för att öppna förståelsen för vems yttrandefrihet vi skyddar.

Vems yttrandefrihet är det?
– Jag brukar använda Tintin som exempel; en vit, sekulär, rationell journalist som är ute på äventyr och använder världen som kuliss. Det finns en koppling till europeiska satiriker som ska få säga och göra precis vad de vill och struntar i om de samtidigt tystar någon. I Tintin tystades många grupper genom att de framställas som lite korkade och inskränkta stereotyper, några som inte lyssnades på utan snarare skulle lära upp. Yttrandefrihet är alltid relativ, någon tystas för att någon annan ska få tala. I det här fallet är det naturligtvis de religiösa rösterna. I konstruerandet av det sekulära förminskas och stereotypifieras också islam. Att komma från länder som har fått den stämpeln leder till att det kan bli svårare att bli hörd, trodd och betraktad som en talare.

Vilka feministiska utmaningar för det här med sig?
– Jag var i Pakistan år 2006 i samband med att nyheterna om den danska publiceringen av Muhammedkarikatyrerna nådde landet. Det blev en mycket försvårande händelse för den feministiska kampen där. Det finns en väldigt konservativ front som inte vill ha jämställdhet eftersom det kopplas samman med väst och inte anses passa med kulturen i Pakistan där kvinnor ska ha en annan position. När Islam smädas i väst så spär det på ett västhat, det spelar de konservativa i händerna. Och feministerna måste i än högre grad argumentera för att deras kamp för rättigheter inte kommer från väst. De får ännu fler fronter att kämpa mot. En annan utmaning är att som lärare och kunskapsskapande inom genusvetenskap fundera över hur föreställningar om religion återskapas. Vilka studenter finner universiteten intressanta om en omärkt och oproblematiserad sekularism dominerar? Vill vi bara ha sekulariserade studenter eller vill vi också bereda mark för andra positioner? Vi har allt för ofta en väldigt eurocentrisk och sekulär grund i vårt kunskapsskapande. Det är viktigt att ta del och påverkas av trosbaserad antirasistisk feminism också för att bli medveten om en hel del problematiska antaganden som naturaliserats i sekulär feminism. Det finns en stor modernitetskritik och en kritik mot det sekulära kan ses som en fortsättning på det.

Lästips: Is Critique Secular av Talal Asad, Wendy Brown, Judith Butler och Saba Mahmood (2009)

Text: Cecilia Köljing

Texten är publicerad 13 mars 2015 av Nationella sekretariatet för genusforskning, Göteborgs universitet.

Kontaktinformation
Cecilia Köljing, Kommunikatör, Nationella sekretariatet för genusforskning. Tel: 031-786 54 30 Mobil: 0708-76 93 74, E-post: cecilia.koljing@genus.gu.se

Håkan Toresson är docent och cellbiolog inom BioFINDER-studien (se faktaruta). Hans arbete skulle kunna liknas vid att lägga små pusselbitar i ett gigantiskt pussel där den framväxande bilden avslöjar allt mer om vad som händer i hjärnan vid Alzheimers sjukdom. Ytterst syftar forskningen till att förstå mekanismerna bakom Alzheimers sjukdom för att kunna utveckla läkemedel som stoppar eller ännu hellre botar sjukdomen. Många forskargrupper runt om i världen hjälps åt med detta pussel men än har forskningen en lång väg att gå innan vi kan stoppa sjukdomen helt.

Nya tag krävs
De senaste 10-15 åren har forskare och läkemedelsbolag försökt hitta sätt att rensa hjärnan från så kallade beta-amyloidplack, sjukliga proteinansamlingar som bildas i hjärnan vid Alzheimers sjukdom. Försök på möss har varit framgångsrika. Möss, hos vilka man har lyckats rensa bort beta-amyloiden, har tillfrisknat men tyvärr händer inte samma sak hos människor.

– Även i de fall där man har lyckats få bort beta-amyloiden i hjärnan hos patienter så fortsätter de här personerna att försämras i sin sjukdom. Det tyder på att vi inte bara kan översätta resultaten från möss till människor utan behöver utveckla metoder för att studera vad som faktiskt händer i den mänskliga hjärnan under sjukdomsförloppet. Det var därför vi startade BioFINDER-studien som utgår från kunskap om människor, säger Håkan Toresson.

Hans del i BioFINDER-studien går ut på att utveckla system för att kunna studera vad som händer i hjärncellerna under sjukdomsprocessen utan att behöva gå in i hjärnan – något som knappast skulle vara etiskt försvarbart.

Från hud till hjärna
Forskargruppen har dels provat nobelpristagaren Yamanakas metod att omvandla kroppsceller till stamceller och sedan vidare till nervceller. Metoden är visserligen välbeprövad vid det här laget men resurskrävande och tar lång tid, upp till ett halvår, berättar Håkan Toresson. I samarbete med stamcellsforskaren Malin Parmar, som forskar på Parkinsons sjukdom, har de därför provat ett annat system där man kan omvandla hudceller direkt till nervceller. Det är en mycket snabbare metod som går på ungefär fyra veckor och som så här långt tycks fungera väl.

– Omvandlingsmetoden fungerar och vi kan mäta proteinerna beta-amyloid och tau, och just nu håller vi på att finslipa våra mätmetoder så att vi kan veta om våra analyser går att upprepa med samma resultat.

Just proteinerna beta-amyloid och tau har visat sig vara viktiga markörer för Alzheimers sjukdom (läs mer i artikeln Mota Alzheimers i grind – avancerad teknik spårar tidiga tecken) när man mäter halterna i ryggvätska från patienter och friska.

– Vi kommer att jämföra beta-amyloid/tau-mönstret i ryggvätska med mönstret i de omvandlade hudcellerna från en och samma person. Det vi hoppas på är att mönstren från ryggvätska och de odlade nervcellerna ska stämma överens. Då har vi en mycket intressant metod för att studera vad som händer i hjärncellerna, säger Håkan Toresson.

Han är dock noga med att förklara att det återstår många år av mycket mödosamt arbete och att många, kanske oöverstigliga hinder lurar på vägen dit.

Skillnader kan ge ny kunskap
Ett annat intressant projekt som ligger i startgroparna är att studera hur förändringar i endocytos, en cellbiologisk process som handlar om hur celler tar upp ämnen från omgivningen, kan vara kopplade till sjukdomsprocessen. Man känner nämligen till att vissa riskgener för Alzheimers sjukdom också har en koppling till endocytos. Håkan Toresson vill sätta upp ett experimentellt system för att mäta endocytosen och jämföra processen i friska och sjuka celler. Eventuella skillnader skulle då kunna ge ny kunskap om sjukdomsmekanismen.

Håkan Toressons forskning bidrar med nya pusselbitar av kunskap som tillsammans kan lära oss mer om mekanismerna bakom Alzheimers sjukdom, för att på sikt kunna ställa säkrare och tidigare diagnoser, och så småningom utveckla läkemedel som stoppar eller kanske till och med botar sjukdomen.

Text: EVA BARTONEK ROXÅ

Ovanstående text är en nyhet från Medicinska fakulteten vid Lunds universitet, 16 mars 2015. Artikeln är publicerad i Vetenskap & Hälsa, där mer information och fler artiklar finns om ämnet och forskningen.

Kontaktinformation
info@vetenskaphalsa.se

Vårt civilsamhälle förändras. Individer, välgörenhetsorganisationer, kyrkor och privata stiftelser tar hand om uppgifter som tidigare välfärdsstaten skötte. Politiska frågor får plats utanför de etablerade politiska partierna. Nya generationer engagerar sig i olika frågor på sätt som inte var möjliga för något decennium sedan.

Samtidigt växer det upp fler tankesmedjor som engagerar sig i olika ämnen. Ofta handlar det om handelspolitik, välfärds- och företagsrelaterade frågor eller frågor som rör klimatförändringar. Tankesmedjorna tar fram kunskap och sprider den för att påverka politiska beslut. I globaliseringens kölvatten sprids tankesmedjorna över världen.

– Flera globala tankesmedjor som bildades i USA öppnar satellitkontor i andra delar av världen, framför allt i städer där det fattas många politiska beslut, som i Bryssel. I USA finns en fjärdedel av tankesmedjorna i Washington DC, berättar Christina Garsten som är professor i socialantropologi vid Stockholms universitet.

Tankesmedjor snabbare än akademiker
Hon studerar bland andra de stora globala tankesmedjorna RAND Corporation och CEIP (Carnegie Endowment for International Peace), som båda bildades i USA.

– De påverkar ibland vilka frågor som lyfts upp för vidare diskussion, hur de diskuteras och den allmänna opinionen kring dem.

Dessa tankesmedjor har många möjligheter att påverka. Goda kontakter inom media gör att de får mycket utrymme där. I amerikansk tv är det vanligt att någon från en tankesmedja kommenterar aktuella händelser.

Dessutom har de relationer som bär dem rakt in till de politiska beslutsfattarna. De får exempelvis ofta komma på så kallade hearings i kongressen, där man samlar in och analyserar information. Där kan de ge synpunkter på diverse politiska frågor.

– De forskar på dagsangelägna frågor och är snabbare än akademiker på att ta fram bakgrundsfakta, om exempelvis en region i kris, för att påverka regionen.

Vad är en tankesmedja?
En fråga Christina Garsten försöker besvara är vad tankesmedjorna har för roll på nya platser, som i Bryssel.

– Försöker de påverka regionalpolitiken där de befinner sig, eller är de mer lyssnande? Jag tittar på det men har ännu inte nog med data för att dra några slutsatser.

Det finns lite olika definitioner på vad en tankesmedja är. I Sverige menar vi en organisation som tar fram kunskap i vissa frågor och sprider den för att påverka politiska beslut. I USA, där begreppet kommer från, räknar man ofta in även forskningsinstitut, som är mer ideologiskt och politiskt oberoende.

Tankesmedjorna växte från 1970-talet till millennieskiftet kraftigt i antal. Det senaste decenniet har de blivit färre, men de som finns kvar bildar satelliter på nya platser. Det är svårt att uppskatta hur många som finns. Det finns siffror som tagits fram av amerikanska universitet, men de är svåra att använda eftersom vi inte definierar tankesmedjor på samma sätt överallt.

De svenska tankesmedjorna är små och inte särskilt högljudda jämfört med motsvarigheterna i USA, Storbritannien och Tyskland. De har sämre resurser och inte heller samma kanaler in till de politiska beslutsfattarna.

– I Sverige har de betydligt mindre inflytande. De har möjlighet att påverka opinionen kring vissa politiska frågor, säger Christina Garsten.

Alternativ plattform för demokratin
Är fenomenet bra eller dåligt för demokratin? Frågan är mångfacetterad, tycker Christina Garsten.

– De är ett hot mot en etablerad politisk representativ demokrati, genom att de har en typ av påverkan som är osynlig. Vrider man perspektivet erbjuder de ett nytt sätt att agera politiskt än genom det etablerade partipolitiska systemet. Det blir en alternativ plattform för demokrati, säger hon.

Även i auktoritära samhällen som i Kina finns organisationer i civilsamhället. De måste dock vara registrerade hos en myndighet. Någon inom statsförvaltningen ska gå i god för dem.

Det kinesiska civilsamhället framställs därför ofta som beroende, det vill säga inte skilt från staten. Johan Lagerkvist, som är docent i sinologi vid Utrikespolitiska institutet, håller dock inte riktigt med om den beskrivningen.

– Det stämmer ofta in på de registrerade organisationerna. Men inte på de som inte är registrerade och som organiserar omkring 200 000 protester och demonstrationer per år, mot till exempel miljöförstöring, korruption och maktmissbruk, säger han.

Många icke-registrerade organisationer i Kina
Det är svårt att kartlägga dessa organisationer eftersom de verkar i skuggan. En forskare i Hong Kong har dock uppskattat att de är drygt åtta miljoner.

– Siffran är osäker, men organisationerna finns och är många. Det finns dessutom exempel på att de har varit framgångsrika. Invånarna i en by lyckades till exempel avsätta en korrupt och maktfullkomlig ledare år 2011 och dessutom för första gången hålla demokratiska byval som den kinesiska författningen ger dem rätt till, berättar Johan Lagerkvist.

Globaliseringen och internet har haft mycket stor betydelse för utvecklingen även i Kina. Visserligen är sociala medier och sökmotorer som Twitter, Instagram, Facebook och Google blockerade, men landet har egna motsvarigheter till dessa.

– Den digitala tekniken har varit ett viktigt instrument för civilsamhället och för att organisera protester. Samtidigt lägger staten stora resurser på att övervaka trafiken på internet för att motverka detta och behålla kontroll och makt. Även företagen bakom sajterna kontrollerar vad som skrivs där. Censur, propaganda och kontroll av internet är centralt.

De oregistrerade organisationerna utmanar den auktoritära staten. De har dock inte påverkat maktbalansen, i alla fall inte ännu.

– Men de är ett tecken på en sjudande aktivitet som statsmakten inte har fullständig kunskap och därför inte kontroll över, säger Johan Lagerkvist.

Text: Siv Engelmark

Kontaktinformation
red@forskning.se

– Massor av patienter kommer nu och ber om att få papper på att de kan använda marijuana medicinskt. Det är omöjligt för oss läkare att gå igenom alla tveksamma studier med alla patienter och att vägra dem gör att de går till en annan läkare, säger Mark Ware, kanadensisk läkare och cannabisexpert som deltog på den stora vetenskapskonferensen AAAS i amerikanska San José i februari.

I Kanada och i hälften av USA:s delstater är möjligt att få licens från läkare för självmedicinering med marijuana. Det har blivit något av en trend. Över en miljon amerikaner och kanadensare har nu tillgång till cannabis “på recept” och andelen växer snabbt. De vetenskapliga bevisen för att cannabis botar är få, men forskningen bör inriktas på de som nu självmedicinerar anser Mark Ware.

Smärtstillande effekter
– För vissa av mina patienter är cannabis ett alternativ som tycks fungera, men det behövs mer forskning på dessa patienter. Det enda man säkert kan säga om marijuanas medicinska egenskaper efter alla studier som gjorts är att det har en viss smärtstillande effekt. Och att den effekten uppträder även i lägre doser än de som ger ett rus, säger Mark Ware.

Det som gör att cannabisplantan påverkar kroppen är att den till skillnad från de flesta andra växter innehåller en mängd olika ämnen som klassas som cannabinoider. Kroppen använder ämnen ur samma kemiska grupp för att reglera olika processer i till exempel nervsystemet. När cannabinoiden THC når hjärnan påverkar den dessa processer. Resultatet är i många fall ett välmående parat med bland mycket annat förändrad tidsuppfattning, minskad smärtkänslighet och sämre reflexer.

Eftersom det finns ett 70-tal olika cannabinoider i marijuana kan det finnas andra typer av påverkan. Endast ett fåtal är studerade, men neurofarmakologen Roger Pertwee vid Aberdeens universitet, som upptäckte THC på 70-talet, var på AAAS för att prata om andra möjliga medicinska effekter och nämnde till exempel molekylen THCV.

– THCV är inte psykoaktivt och ger rus, men vi har visat att den kan ha anti-psykotiska effekter som har potential att hjälpa vid schizofreni, säger Roger Pertwee, vars forskning än så länge inte har skett på människor.

Få bevis för att det hjälper
Jan Hillert, professor i neurologi på Karolinska Institutet och specialiserad på nervsjukdomen MS, ser få belägg för att cannabis hjälper i praktiken.

– Många hade föreställningen att det skulle förbättra livskvaliteten vid MS, men när man har gjort stora kontrollerade studier och jämfört cannabis med placebo kan man inte se några effekter på upplevd livskvalitet. Däremot finns en liten effekt på smärta, men det finns även andra behandlingsmetoder mot smärta.  

Jan Hillert tycker ändå att man måste vara öppen för cannabis inom vården.

– Det är möjligt att det finns situationer där just cannabis kan vara ett bra val, kanske till och med ett bättre val än mycket annat. Där måste vi vara öppna och är det så att studier visar medicinska egenskaper så kan man förstås använda ämnen från cannabis inom vården, säger Jan Hillert.

I dag finns endast två måttligt effektiva läkemedel som bygger på ämnen i marijuana. Det är Sativex mot smärta och stelhet vid MS samt Marinol mot illamående vid cancerbehandling. Igor Grant som är professor vid institutet för marijunaforskning på University of California tror inte att det kommer att komma några nya läkemedel inom överskådlig framtid.

– Intresset hos läkemedelsbolagen att utveckla nya mediciner från ämnen som finns i marijuana är inte tillräckligt stort. Dels är det svårt och dels går det inte att ta patent på dem eftersom ämnena finns naturligt. Det håller tillbaka läkemedelsbolagen. Detta kommer under överskådlig framtid att handla om att hantera den självmedicinering som många människor vill kunna ägna sig åt, säger Igor Grant.

Denna självmedicinering ökar alltså kraftigt i Nordamerika, men även i Europa. I Nederländerna, Tyskland och Italien finns i dag stora möjligheter att gå till en läkare och den vägen få tillstånd att bruka till exempel den holländska produkten Bedrocan, som är ren cannabis odlad och paketerad under kontrollerade omständigheter.

Olaglig som medicin i Sverige
– Vi märker ju att det här är en ökande trend. Samtidigt har vi i Sverige ett tydligt regelverk som vi kan hålla oss till och marijuana är inte klassat som läkemedel och därmed inte tillåtet att använda som medicin, säger Karin Jansson som är utredare på Läkemedelsverket.

Det finska läkemedelsverket har givit vissa läkare licens att skriva ut Bedrocan och norrmän som reser till Nederländerna och får medicinen utskriven där har möjlighet att ta med en begränsad mängd till Norge.

– Du får inte ta in Bedrocan i Sverige även om en läkare inom EU har skrivit ut medicinen till dig eftersom innehållet är narkotikaklassat. Det som skulle kunna ändra på reglerna är politiska beslut, säger Karin Jansson.

I ljuset av den ökande populariteten för “medicinsk marijuana” tycker läkaren Mark Ware att det är dags att ta kontroll över en situation som han anser är kaosartad. Han efterlyser mer forskning om vad som nu händer med de människor som självmedicinerar med marijuana. Han pekar också på ett positivt exempel från Israel där marijuana också har blivit godkänt för medicinskt bruk.

– Israeliska forskare har tagit fram en portabel vaporisator som kan laddas med vanlig marijuana och som släpper ifrån sig endast så mycket THC att smärtlindring uppstår, men inte något rus. Det gör att patienterna kan lägga in sin marijuana och få i sig en kontrollerad mängd THC. Det är en väg framåt, säger Mark Ware.

Text: Dag Kättström, vetenskapsjournalist

Kontaktinformation
red@forskning.se

– Först och främst måste den fossila förbränningen begränsas, men vi bör också skaffa mer kunskap om vilka möjligheter som finns att städa upp efter oss. Det kommer under alla omständigheter att behövas om vi vill återställa atmosfären i framtiden, säger Jennifer Wilcox, forskare på Stanford University och knuten till National Research Council.

Hon presenterade rådets rapport på vetenskapskonferensen AAAS i mitten av februari. Koldioxidinfångning och lagring (Carbon Capture and Storage, CCS), är enligt de medverkande forskarna det enda realistiska alternativet, efter minskade utsläpp, för att motverka klimatförändringarna. Andra idéer för att hejda klimatförändringarna handlar om att minska solinstrålningen och på det sättet kompensera för uppvärmningen. Ett sätt att göra det är att sprida reflekterande svavel i atmosfären, men denna tanke ger forskarna tummen ner eftersom det innebär för stora och oförutsägbara risker.

Insamling kräver stora resurser
Samtidigt konstaterar forskarna att det kommer att krävas enorma satsningar för att koldioxidinfångning ska göra skillnad. Man behöver samla in tusentals ton om dagen och dessutom lagra koldioxiden på ett säkert sätt. De tekniker för att fånga in koldioxid som anses mest realistiska i dag är dessa:

Använda bergarter
Vissa vanliga bergarter som till exempel Olivin reagerar naturligt med koldioxid och förvandlas till karbonater. Om man bryter dessa bergarter, krossar dem och sprider dem över världens åkrar kommer mer koldioxid att bindas i stenen, samtidigt som jordkvaliteten blir bättre. Metoden kräver global storskalighet för att göra skillnad.

Använda växter
Alltifrån träd till alger binder koldioxid, men när växterna dör frigörs koldioxiden igen. Den behöver tas om hand för att inte återgå till atmosfären och det kan ske genom anläggningar där koldioxiden avskiljs i samband med att biomassan bränns och skapar energi. Metoden ser i dag ut att vara den mest effektiva, men stora landarealer för odling av biomassa kommer att krävas.

Använda kemikalier
Så kallade aminer eller starka baser som natriumhydroxid kan binda koldioxid. Efter upphettning kan koldioxiden avskiljas och kemikalierna kan sedan användas igen för att fånga mer koldioxid. Processen kan i teorin skalas upp så att höghusliknande anläggningar med stora fläktar kontinuerligt suger koldioxid ur atmosfären. För att nå tillräcklig effekt kommer det att krävas mycket stora investeringar.

– Det finns inte någon teknologi som är fantastisk och kommer att lösa allt, men det är dags att starta pilotprojekt och kontrollera vad vi kan skala upp i den utsträckning som krävs, säger Jennifer Wilcox.

En annan profilerad forskare på området som deltog på konferensen, men inte har varit inblandad i rapporten, är skotten Peter Smith från Aberdeens universitet. Enligt honom måste teknikerna kombineras eftersom samtliga har begränsningar.

– Att skala upp metoden med biomassa kommer att leda till konflikter om land som behövs för att odla mat. Att använda bergarter kan troligen bara ta hand om en del av utsläppen och att suga koldioxid ur luften med hjälp av kemiska ämnen kommer att kosta mycket energi. Den energin bör komma från förnybara källor, men dessa ska i första hand användas för att ersätta fossila kraftverk, säger Peter Smith.

Jennifer Wilcox ser en möjlighet att sådana anläggningar ändå kan bli verklighet om det går att tjäna pengar på att ta bort koldioxid ur atmosfären. I dag är ren koldioxid en eftertraktad vara på marknaden och försöksanläggningar skulle kunna sälja den med vinst. Ironiskt nog är oljeindustrin en stor kund som pumpar ner koldioxid i borrhål för att kunna utvinna mer fossila bränslen.

Lagringsfrågan oklar
För att hålla den uppsamlade koldioxiden borta från atmosfären går det att lagra den i gamla borrhål eller naturliga håligheter under mark. Enligt Jennifer Wilcox finns det tillräckligt med väl lämpade platser. Redan i dag är ett tiotal kraftverk igång eller under uppförande världen över som avskiljer koldioxid från förbränning och pumpar ner den under mark. Andra forskare anser att metoden är osäker och att man inte kan garantera att koldioxiden stannar kvar i marken.

Ett alternativ är att tillverka karbonatbaserade byggnadsmaterial av bland annat insamlad koldioxid. På så sätt kan koldioxiden bindas i människans byggnader och vägar. En australiensisk forskningsanläggning har uppförts för att undersöka hur effektiv en sådan produktion kan göras.

Men Peter Smith varnar för att lägga för stora förhoppningar på teknikerna för att suga koldioxid ur luften och därefter lagra den. Det är den absolut sista möjligheten.

– Det är en plan B och att göra den till Plan A gör att vi inte har kvar någon plan B. Alltså måste vi satsa stenhårt på plan A, det vill säga att sänka utsläppen, säger Peter Smith.

Text: Dag Kättström

FAKTA
Länk till rapporten “Climate Intervention: Carbon Dioxide Removal and Reliable Sequestration” http://dels.nas.edu/Report/Climate-Intervention-Carbon-Dioxide-Removal/18805

Kontaktinformation
red@forskning.se

Övervikt orsakas främst av att vi har ett högre energiintag än den energimängd vi gör av med genom att röra på oss. Idag har många stillasittande jobb och väljer bilen eller bussen framför att promenera eller cykla. Vi prioriterar inte heller träning eller andra fysiska aktiviteter på fritiden. När det kommer till våra måltider består dessa ofta av extra “smakrik” mat, det vill säga mat som innehåller en stor del fett och/eller socker.

När vi sedan lagt på oss några extra kilon får vi ett ännu starkare sug för smakrik föda, så att dessa livsmedel fyller en ännu större del av vårt dagliga liv.

Hungerkänslan utslagen
Stressen kring olika dieter och kostråd gör tyvärr inte det ohälsosamma ätandet bättre. Trender som att äta flertalet mellanmål för att undvika att bli hungrig har lett till att vi idag har väldigt svårt att verkligen ”känna” hur hungriga vi är och hur mätta vi blir efter en måltid.

Detta gör att vi oftare äter större måltider och fler mellanmål. De medfödda hunger- och mättnadssignaler har blivit utslagna.

De läkemedel som idag finns tillgängliga för att motverka övervikt och fetma har oftast biverkningar, så som fettdiarré, huvudvärk, infektioner och hjärtklappning. Antalet fetmaoperationer, så kallad gastric bypass, ökar även världen över.

Hormoner påverkar mättnaden
I min forskning har vi funnit att ett membran från gröna blad, thylakoider, har positiva effekter hos både djur och människor. Tillsats av thylakoider leder till ett långsammare upptag av näringsämnen från mag- och tarmkanalen, vilket leder till ett lägre blodsockersvar efter måltid.

Ytterligare förbättringar som vi funnit hos personer som ätit tillskott av thylakoider är bättre reglerad frisättning av insulin samt sänkta blodfetter. Vi har även funnit att thylakoider ger en ökning av de hormoner som påverkar mättnaden, och minskar de hormoner som gör oss hungriga, vilket gör att vi håller oss mätta och belåtna en längre tid mellan måltiderna.

Bättre än jojo-bantning
Efter en måltid med thylakoider har vi även funnit att suget efter de extra smakrika produkterna med hög andel fett och/eller socker sjunker. Exempel på dessa smakrika produkter är choklad, kanelbullar och godis. Slutligen har vi visat i en studie hos människor att tillskott av thylakoider varje dag i tre månader resulterar i en viktnedgång på ca 5 kg (ca 6% av kroppsvikten). Denna viktnedgång kan verka blygsam, men den uppnås genom att endast ta thylakoid-tillskottet och i övrigt följa de svenska och nordiska rekommendationerna för födointag och fysisk aktivitet.

Det är dessutom mer hälsosamt med en långsam viktnedgång, som förhoppningsvis kan hållas stabil under resten av livet. Vid en sträng diet och snabb viktnedgång ändras kroppens ämnesomsättning för att ”spara” på den energi som kommer med födointaget, vilket är anledningen till den s.k. ”jojo-bantningen”.

I våra studier med thylakoider har vi däremot sett att denna ändring i ämnesomsättning motverkas, vilket talar för att en varaktig viktnedgång bör vara möjlig med tillskott av thylakoider.

Minskar suget
För att sammanfatta så påverkar tillskottet av thylakoider kroppen på ett fördelaktigt sätt. Thylakoider leder till en förbättrad reglering av blodsocker, insulin och blodfetter, påverkar hormoner som ökar mättnad och minskar suget efter ohälsosam mat. Tillskott av thylakoider har inte heller visat på några biverkningar.

Sammanfattningsvis leder tillskott av thylakoider till viktnedgång. Vi fastslår därför att thylakoider kan vara en ny metod för att motverka och behandla övervikt, fetma och de metabola sjukdomarna.

TEXT: CAROLINE MONTELIUS

Ovanstående text är en nyhet från Medicinska fakulteten vid Lunds universitet, 4 mars 2015. Artikeln är publicerad i Vetenskap & Hälsa, där mer information finns om ämnet.

Kontaktinformation
info@vetenskaphalsa.se

– I TEDDY-studien har vi kommit fram till att autoantikroppar ofta dyker upp redan under de första levnadsåren, säger Åke Lernmark, professor vid Lunds universitet och som leder den svenska delen av studien.

TEDDY-studien, som finansieras av NIH (National Institutes of Health), den amerikanska hälsovårdsmyndigheten, omfattar 8 600 barn från Sverige, USA, Tyskland och Finland.

Barnen i studien har en ökad ärftlig risk för typ 1-diabetes som upptäcktes vid födseln genom prov på navelsträngsblodet. TEDDY står för ”The Environmental Determinants of Diabetes in the Young” eller på svenska Omgivningsfaktorers betydelse för uppkomst av diabetes hos barn.

Antikroppar är en del av kroppens immunförsvar och förekomst av antikroppar i blodet är ett tecken på att kroppens immunsystem har reagerat på en inkräktare, till exempel ett virus eller en bakterie.
Ibland gör immunsystemet myteri och angriper den egna kroppen. Autoantikroppar är då ett tecken på autoimmun sjukdom och utgör markörer för att det pågår ett angrepp t ex på kroppens egna insulinceller.

Tre sätt att förutse diabetes
De nya forskningsresultaten från TEDDY-studien som publiceras i den vetenskapliga tidskriften Diabetologia visar att man kan förutse ett insjuknande i typ 1-diabetes på tre sätt:

1. Om den autoantikropp som först upptäcks går till attack mot insulin (IAA).
I Sverige inträffar detta vanligtvis vid 18 månaders ålder. I studien som helhet var de flesta dock under ett år.
– Får man sedan en andra autoantikropp så kommer personen att få diabetes – men det kan ta upp till 20 år, säger Åke Lernmark.

2. Om den första autoantikroppen riktar sig mot GAD65 (GADA), ett protein inuti de insulinproducerande cellerna.
I Sverige sker detta oftast i 2,5-årsåldern, medan det i studien som helhet var vanligast vid två års ålder.

3. Om båda autoantikropparna första gången påträffas samtidigt.
– I TEDDY har 40 procent av dessa barn redan fått diabetes, säger Åke Lernmark

Virusinfektion kan ligga bakom
Av de medverkande barnen har 6,5 procent fått sin första autoantikropp före sex års ålder. I 44 procent av fallen hade de enbart en autoantikropp mot insulin (IAA). De flesta redan vid 1-2 års ålder. I 38 procent av fallen uppmättes GAD65-autoantikroppar (GADA) ökande fram till andra levnadsåret för att sedan ligga på en konstant nivå. I 14 procent av fallen påträffades båda autoantikropparna samtidigt, med en topp vid 2-3 års ålder.

Vilken autoantikropp som barnet fick hade att göra med den ärftliga risken för typ 1-diabetes.

Vad det är som fått kroppens immunförsvar att över huvudtaget börja attackera de egna insulincellerna är dock fortfarande oklart. En teori är att virusinfektioner kan ligga bakom.

– Det är möjligt att vi har att göra med två olika sjukdomar, kanske ett virus triggar igång autoantikroppar mot insulin och ett annat virus GAD65, säger Åke Lernmark.

Fotnot: Allt sedan födseln har barnen i Teddystudien, eller deras föräldrar, fört regelbundna och detaljerade kostdagböcker, lämnat blod- och avföringsprover, nagelprover samt lämnat information om sjukdomar och medicinering. När autoantikroppar påträffats hos ett barn börjar forskarna det omfattande detektivarbetet att analysera allt materiel i jakten på VAD det är som kan ha lett fram till immunförsvarets myteri.

Inom TEDDY samarbetar ledande forskare inom genetik, proteinkemi och ämnesomsättning för att reda på varför en autoantikropp triggas igång.

TEXT: SARA LIEDHOLM

Ovanstående text är en nyhet från Medicinska fakulteten vid Lunds universitet, 3 mars 2015. Artikeln är publicerad i Vetenskap & Hälsa, där mer information finns om ämnet.

Kontaktinformation
info@vetenskaphalsa.se

Tillväxthormon (eng. Growth Hormone) tillverkas av kroppen genom hela livet och är mest känt för att bidra till den kraftiga längdtillväxt som sker under barn- och tonåren. Efter tonåren blir vi inte längre, men tillväxthormon tillverkas och frisätts fortfarande i kroppen med flera olika effekter. De mest väldokumenterade är ökad fettförbränning, ökade blodsockernivåer och ökad proteinuppbyggnad.

Vuxna som drabbats av en sjukdom som leder till brist på tillväxthormon får en ändrad kroppssammansättning med ökad fettmassa framför allt i buken och rubbade blodfettsnivåer, vilket är två starka riskfaktorer för hjärt- och kärlsjukdom. Sjukvården behandlar idag dessa med konstgjort tillväxthormon som minskar fetman och förbättrar blodfetterna.

Biverkningar med tillväxthormon som medicin
Även om dessa effekter verkar positiva har man inte kunnat visa att behandling med tillväxthormon förlänger livet. Det man däremot vet säkert är att andra patienter som producerar för höga nivåer av hormonet (sjukdomen akromegali) är kraftigt drabbade av hjärt- och kärlsjukdom, något som kan kännas motsägelsefullt då brist på hormonet, som tidigare nämnts, sägs öka risken för samma sjukdomar.

Utöver de godkända användningsområdena finns det även förskrivning utan myndigheternas tillstånd, bland annat till äldre för att motverka åldrande och ge krafterna tillbaka. En sorts doping på ålderdomshemmet alltså. Detta pga att man har sett att produktionen av hormonet sjunker när man blir äldre och man tänker sig då att man kan motverka åldringsprocessen. Studier visar att muskelmassan kan förbättras, men att det också kan leda till flertalet biverkningar, däribland diabetes.

Tillväxthormon kopplat till hjärt- och kärlsjukdom
Vi ville ta reda på hur förhållandet mellan tillväxthormon och hjärt- och kärlsjukdom egentligen ser ut hos friska människor. Därför mätte vi nivåerna av tillväxthormon hos över 4300 friska medelålders personer i början av 90-talet och följde dem sedan fram till 2010 för att se hur många av dessa som insjuknat i hjärtinfarkt, stroke eller avlidit i förtid.

Resultaten var slående. Det visade sig att ju högre nivåer av tillväxthormon en person hade, desto högre risk hade den att insjukna och dö i en hjärt- och kärlsjukdom. Den fjärdedelen med högst nivåer av tillväxthormon hade tre gånger ökad risk att avlida i en hjärtkärlsjukdom jämfört med fjärdedelen med lägst nivåer.

Personerna med låga nivåer av tillväxthormon i vår studie var oftare överviktiga och hade sämre blodfettsvärden i likhet med de patienter som har brist på tillväxthormon. Övervikt och sämre nivåer av blodfetter är som tidigare nämnt riskfaktorer för hjärt- och kärlsjukdom. Trots att personerna med låga nivåer av tillväxthormon hade just dessa riskfaktorer så levde de ändå längre än de personer som hade högre nivåer av tillväxthormon. Det verkar alltså som att nivån av tillväxthormon är kopplat till sjukdom och död. Det som återstår att utreda är om det just är tillväxthormon som leder till att sjukdom utvecklas, eller om det är en markör för någon annan obalans i kroppen.

Hur ser framtiden ut?
Man kan då fråga sig vad detta beror på och om det borde förändra behandlingen av patienter med brist på tillväxthormon? Eftersom tillväxthormon höjer blodsockret och därmed i förlängningen skulle kunna leda till diabetes, vilket belastar hjärta och kärl är det möjligt att en del av förklaringen ligger här. Det behövs dock fler studier för att kunna ge ett ordentligt svar. Eftersom vår studie tittar på tidigare friska personer, kan man inte uttala sig om hur detta påverkar patienter som har en konstaterad brist. Vi anser dock att det behövs fler studier som undersöker hur behandling med tillväxthormon påverkar en patients insjuknande i hjärt- och kärlsjukdom och livslängd.

Vi planerar att fortsätta undersöka kopplingen mellan tillväxthormon och hjärt- och kärlsjukdom. Härnäst kommer vi titta på hur generna påverkar tillväxthormon för att i ett senare arbete se om man kan påverka nivån av tillväxthormon i blodet med medicin. Framtiden får utvisa om vi ska ta tillväxthormon till vårt hjärta eller inte.

Text: ERIK HALLENGREN

Ovanstående text är en nyhet från Medicinska fakulteten vid Lunds universitet, 27 februari 2015. Artikeln är publicerad i Vetenskap & Hälsa, där mer information finns om ämnet.

Kontaktinformation
info@vetenskaphalsa.se


– Min utgångspunkt har varit kost i vår vardag, sådant som vi har i vår omgivning och som skulle kunna motverka typ 2-diabetes istället för ytterligare läkemedel, berättar Jennie Wickenberg, doktorand vid Lunds universitets diabetescentrum och läkare vid Skånes universitetssjukhus.

Både förebyggande positiva effekter och minskade komplikationer för personer som redan har diabetesdiagnos har intresserat henne.

Låg upptagningsförmåga försvårar
Gurkmeja innehåller ett ämne som heter curcumin. Det har i tidigare studier på möss visat sig främja insulinkänslighet.  Nu undersöktes det för första gången på människor, med delvis positiva men inte tillräckligt entydiga resultat. Och gurkmeja som kosttillskott avfärdas av praktiska skäl, eftersom kroppens upptagningsförmåga är så låg att det skulle vara svårt att få i sig en tillräcklig mängd.

– Många har varit intresserade av den här studien, och det är möjligt att det går att hitta en tillsats som ökar kroppens upptagningsförmåga av curcumin. Men det blir då mer fokus på farmakologi och läkemedelsforskning istället för kost, kommenterar Jennie Wickenberg.

Större studier behövs
Tidigare resultat kring grönt te och insulinkänslighet är motstridiga. I avhandlingen undersöktes insulinkänsligheten på nytt samt mättnadskänsla, i detta fall på 14 friska personer. Det blev ett överraskande högt blodsockersvar, men också en högre mättnadskänsla jämfört med vatten. Det behövs dock både fler deltagare och studier över längre tid för att utreda teets eventuellt positiva effekter på typ 2-diabetes, menar Jennie Wickenberg.

Även tidigare studier på kanel har ingett hopp. I cell- och djurstudier har positiva effekter på insulinkänsligheten noterats. Två sorters kanel, Cassia- och Ceylonkanel, testades på ett mindre antal personer med IGT (impaired glucose tolerance), som är ett förstadium till diabetes. Det framkom dock inga bevis för att behandling med någon av de båda kanelsorterna motverkade typ 2-diabetes.

Är det intressant att över huvud taget forska vidare kring gurkmeja, kanel och grön te i samband med typ 2-diabetes?
– För populationen i Sverige tror jag personligen främst att fortsatt forskning på grönt te är intressant. En förhöjd mättnadskänsla kan främja viktnedgång och därigenom indirekt ha betydelse för utveckling av diabetes. Det finns också många studier som visar på andra nyttiga effekter av grön te, t.ex. antioxidanter, och det finns därför en positiv grund att bygga vidare på.

Text: BJÖRN MARTINSSON

Ovanstående text är en nyhet från Medicinska fakulteten vid Lunds universitet, 25 februari 2015. Artikeln är publicerad i Vetenskap & Hälsa, där mer information finns om ämnet.

Kontaktinformation
info@vetenskaphalsa.se


– Det är obegripligt att det är så många barn som inte deltar i skolidrotten. Resultaten är överraskande och måste diskuteras i den fysioterapeutiska yrkesgruppen och tillsammans med skolorna, menar nydisputerade Katarina Lauruschkus, fysioterapeut inom Barn- och ungdomshabiliteringen i Lund. 

Även fritidsaktiviteter är en hälsofaktor
Barn i åldern 7-17 år med rörelsenedsättningar är mindre fysiskt aktiva och samtidigt mer stillasittande än barn utan rörelsenedsättning och har därför svårt att uppnå WHO:s rekommendationer för fysisk aktivitet. Barn med Cerebral pares (CP) är den största gruppen av barn med rörelsenedsättningar.

– Det är viktigt att inte bara utgå från det medicinska perspektivet utan även ta med fritidsaktiviteter som en hälsofaktor.

Fysisk aktivitet på recept bidrar till aktivare livsstil
Studien från Lunds universitet visar att Fysisk aktivitet på recept (FaR) i kombination med individuellt stöd från en fysioterapeut, bidrar till en aktivare livsstil för dessa barn. Fysioterapeuten, barnet och dess familj gör en skriftlig överenskommelse om vad barnet vill göra och vilka möjligheter som finns. Sedan följer fysioterapeuten upp, stöttar vid behov och anpassar eventuella hjälpmedeln till aktiviteten.

– Ledare för barns fritidsaktiviteter säger nästan alltid att ”alla är välkomna” men det räcker inte alltid för den här gruppen, utan fysioterapeuten måste ofta hjälpa gruppledaren med de fysioterapeutiska kunskaperna så att barnet kommer in i gruppen och aktiviteten fungerar.

Alla har olika behov av stöd
Katarina Lauruschkus betonar det individuella stödet – det räcker inte med att skriva ett recept eller göra en överenskommelse. Även om det kan krävas resurser i början, blir det så småningom en livsstilsförändring för familjen.

– Vissa behöver alltid mycket stöd – barn och deras familjer är olika och alla har naturligtvis skiftande behov. Nästa steg är att göra en hälsoekonomisk analys – hur dyrt blir det för samhället med individualiserat stöd, vilka hälsovinster finns och hur kostsamt blir det för samhället om vi inte får dessa barn mer aktiva, avslutar Katarina Lauruschkus.

Katarina Lauruschkus disputerde den 13 februari i ämnet hälsovetenskap med inriktning handikappvetenskap, särskilt habilitering. Avhandlingens titel: Participation in physical activities and sedentary behaviour among children with physical disabilities.

Text: ÅSA HANSDOTTER

Ovanstående text är en nyhet från Medicinska fakulteten vid Lunds universitet, 19 februari 2015. Artikeln är publicerad i Vetenskap & Hälsa, där mer information finns om ämnet.

Kontaktinformation
info@vetenskaphalsa.se

– Under de kommande 50 åren måste vi producera lika mycket mat som vi gjort de senaste 500 åren för att mätta en växande befolkning, samtidigt som förutsättningarna blir allt sämre, säger James Gerber som forskar om näringstillgång på University of Minnesota.

Torkan som följer av klimatförändringarna är det största problemet. Jordkvaliteten blir också stadigt sämre och näringsinnehållet i skördarna minskar. Samtidigt baseras många människors livsmedelsförsörjning på några få områden i världen med mycket hög produktion. Om dessa slås ut kan det snabbt bli mycket allvarligt.

– Matproduktionen är mer känslig än vad man tidigare trott. Utdragen torka eller någon hittills okänd sjukdom kan ställa till mycket skada och leda till social oro och till och med krig, säger forskaren James Berger.

De fem forskarna i panelen var eniga i sin bedömning att det som kallas “Food security” är ett högst allvarligt problem för alla, inte bara för de två tredjedelar av världens befolkning som redan i dag har en osäker tillgång till näring.

Klimatforskaren Kenneth Kunkel har studerat hur det amerikanska jordbruket påverkas av väderförändringar. Han konstaterar att jordbruket i USA är på väg att flytta norrut på grund av den ökande torka som redan är ett faktum i kölvattnet av klimatförändringar.

– I grunden är lösningen att ställa om hela strukturen som tillåter en livsstil som tagit oss till randen av en klimatkatastrof, säger Stanfordprofessorn Paul Ehrlich, biolog och känd debattör i befolkningsfrågor.

James Gerber framhåller köttätandet som ett centralt problem. Inte bara för att det tar stora arealer i anspråk som kan användas för att föda människor. Köttindustrin ligger också bakom 15 procent av växthusgaserna. Samtidigt pekar han på de vetenskapliga framsteg som har gjorts inom till exempel bevattningsteknik och att det är viktigt att fortsätta modernisera jordbruket.

– Att utveckla genetiskt modifierad gröda kommer troligen också att behöva vara en del av lösningen, även om det i dag finns många regleringar som förhindrar sådan forskning, säger James Gerber.

Text: Dag Kättström

Kontaktinformation
red@forskning.se

Sannolikheten att dessa kvinnor får sjukersättning (f.d. förtidspension) är
dessutom 9-10 gånger högre, jämfört med kvinnor i administrativa yrken.

– Det är överraskande att det är så stor skillnad mellan grupperna, säger Jenny Hubertsson, doktorand vid Medicinska fakulteten, Lunds universitet, som tittat på 3 834 patienter som varit sjukskrivna eller haft en sjukersättning p.g.a. knäledsartros mellan åren 2007-2012. Ungefär hälften var kvinnor.

Risken kan vara kopplad till arbetsmiljön
Anmärkningsvärt i studien är att även kvinnor med knäledsartros, som har en högre utbildning inom sjukvård och barnomsorg, som specialist-sjuksköterskor eller förskolärare, har flerfaldigt ökad risk att bli sjukskrivna jämfört med kvinnor inom administrativa yrken, med låg utbildning.

– Det talar för att den ökade risken är kopplad till arbetsmiljön för de här yrkesgrupperna. Men det behövs mer forskning på det här. Tidigare studier om artros och yrken fokuserar nästan uteslutande på traditionellt mansdominerade yrkesgrupper som byggnadsarbetare, metallarbetare och jordbrukare. De har nästan helt missat kvinnodominerade yrken som är tunga, säger Jenny Hubertsson.

Kostar samhället pengar och patienterna lidande
– De här sjukskrivningarna, i snitt tre månader, kostar samhället stora pengar, men också i lidande för patienten, då det inte alltid heller är särskilt hälsosamt att vara långtidssjukskriven. Därför bör läkare som behandlar de här patienterna vara uppmärksamma på att patienter med knäledsartros är en riskgrupp för längre sjukskrivning.

Artros orsakas av en obalans mellan nedbrytning och uppbyggnad av brosket i leden, vilket ofta medför smärta och nedsatt rörlighet. Försämringen i leden sker gradvis och idag finns ingen behandling som kan stoppa sjukdomsförloppet. Behandlingen av sjukdomen syftar istället främst till att, via träning och information till patienten, förhindra att tillståndet blir sämre, minska smärtan och öka funktionen i leden.

– För de här patienterna handlar det inte främst om att bli frisk. Det handlar snarare om att försöka leva ett så bra liv som möjligt med sin sjukdom, säger Jenny Hubertsson.

Text: OLLE DAHLBÄCK

Ovanstående text är en nyhet från Medicinska fakulteten vid Lunds universitet, 16 februari 2015. Artikeln är publicerad i Vetenskap & Hälsa, där mer information finns om ämnet.

Kontaktinformation
info@vetenskaphalsa.se


– Åderförkalkning orsakas till stor del av oxiderade blodfetter. Forskningsrönen som vi presenterar i detta arbete visar att A1M motverkar oxidation av blodfetterna och håller dem rena och fina. Och inte bara det, A1M kan även reparera oxiderade blodfetter, säger Bo Åkerström som är professor vid Medicinska fakulteten i Lund.

Omvandlar giftiga molekyler till ofarliga substanser
Proteinet A1M, alfa-1-mikroglobulin, finns i kroppen för att städa undan oxiderande hemmolekyler så kallat ”hem” och andra skadliga molekyler. Hem innehåller järn och finns i hemoglobinet vars viktigaste uppgift är att transportera ut syre i kroppen. När syret omsätts bildas skadliga molekyler s.k. fria radikaler, och just hemmolekylen kan både bilda fria radikaler och släpper ifrån sig det giftiga järnet till våra fibrer, celler och DNA. Kroppen har många olika metoder för att hålla såväl hem som fria radikaler i schack. Men för tio år sedan visade Bo Åkerström och hans forskargrupp att just A1M har förmågan att binda till sig de giftiga hemmolekyler och göra om dem till ofarliga substanser.

A1M skyddar mot skador på de molekyler som orsakar åderförkalkning
– Man kan säga att vävnaderna under en cykel på fem till tio minuter sköljs igenom av A1M som i det flödet suger med sig fria radikaler. A1M fungerar som ett sopkärl som fångar upp och oskadliggör giftiga ämnen i hela kroppen, i alla vävnader och både innanför och utanför alla celler, som annars orsakar inflammation och skador i på omgivande vävnader, säger Bo Åkerström.

I den nu aktuella studien fokuserade Bo Åkerström och hans kollegor på två av huvudorsakerna till åderförkalkning: oxidation av LDL (i vardagligt tal kallat det dåliga kolesterolet) och myeloperoxidas s.k. MPO. MPO är en molekyl i de vita blodkropparna som aktiveras vid inflammationer och infektioner och som likt hemglobinet innehåller giftiga hemsubstanser.

– Genom att studera och pröva A1M´s egenskaper i förhållande till LDL och MOP upptäckte vi att A1M kan tvätta och reducera tillbaka oxiderade blodfetter från LDL, men också ta hand om de farliga substanserna från MPO och bryta ner dem.

– Det innebär att A1M skyddar mot skadorna på de molekyler som vi vet är en orsak till åderförkalkning, säger Bo Åkerström.

Grundvetenskapliga fynd
Fynden är grundvetenskapliga och gjorda i provrör, men Bo Åkerström är förhoppningsfull.

– Nästa steg är djurförsök, men också försök på mänsklig vävnad. Vi vill undersöka i blod om det finns en koppling mellan A1M-nivån, koncentrationen av oxiderade blodfetter i patienter och utvecklingen av åderförkalkning.

– Om korrelationen finns där, så som jag tror att den gör, tänker jag mig att vi i framtiden kan få fram en förebyggande medicin som minskar risken för åderförkalkning. En dos A1M i månaden som får åka in i kroppen och tvätta rent i blodkärlen är inte otänkbart.

Text: KATRIN STÅHL

Ovanstående text är en nyhet från Medicinska fakulteten vid Lunds universitet, 10 februari 2015. Artikeln är publicerad i Vetenskap & Hälsa, där mer information finns om ämnet.

Kontaktinformation
info@vetenskaphalsa.se

Fysioterapeuten Terje Sund är doktorand vid CASE, Lund universitet. Han forskar kring nyttan med elrullstolar och elskotrar.

– För de är dyra, många och viktiga för brukarna, förklarar Terje Sund.

Den 30 januari 2015 lade han fram sin avhandling som anlägger både ett användarperspektiv och ett nordiskt perspektiv. I en av studierna följdes 180 personer upp ett år efter att de fått sin elrullstol eller elskoter. Deltagarna kom från Danmark, Finland och Norge. Genomsnittsåldern var 69 år.

– Resultaten visar att det blev lättare för deltagarna att utföra många vardagliga aktiviteter. Det gällde särskilt utomhusaktiviter som att ta en tur i parken eller handla, berättar Terje Sund.

Störst ökning för männen
Störst var ökningen av aktiviteter för männen medan kvinnorna endast ökade lite grann i aktivitetsnivå. Det kopplar Terje Sund samman med att kvinnorna redan låg på en högre nivå än männen före det att de fick sitt hjälpmedel. Kvinnorna ägnade sig – trots sina krämpor – mer åt vardagliga sysslor som att städa, tvätta och handla än männen.

– Livet underlättades för de flesta deltagare men för männen innebar det nya hjälpmedlet en stor positiv förändring, säger Terje Sund.

God nytta för de som mådde sämst
Ett annat positivt fynd var att de deltagare som på förhand skattade sin hälsa som lägst utförde signifikant fler aktiviteter efter att de fått en elrullstol eller elskoter.

– Det betyder att de som mår sämst har god nytta av dessa hjälpmedel och det gäller både män och kvinnor, konstaterar Terje Sund.

Dubbelt så lång handläggningstid i Danmark
Avhandlingen undersöker också tidsåtgången vid förskrivningen av elskotrar i Danmark och Norge. Det visade sig att den genomsnittliga tidsåtgången var nästan dubbelt så hög i Danmark jämfört med Norge (362 respektive 205 minuter). Ländernas regelverk skiljer sig åt och det anser Terje Sund är en bidragande orsak.

– Jag vill höja en varningens finger för att införandet av nya regler kan påverka tidsåtgången. Om inte mer resurser skjuts till riskerar det att gå ut över andra arbetsuppgifter.

Olika kostnader
I Norge är förskrivningen kostnadsfri. En dansk ansökan kan däremot resultera i att den sökande själv får ta halva kostnaden för elskotern. Beslutet fattas utifrån en bedömning av den sökandes funktionsnedsättningar men kan överklagas. De danska handläggarna måste därför kunna presentera ett gediget beslutsunderlag. Därför lägger de mer tid på undersökningar och dokumentation, enligt Terje Sund.

Två mätredskap utvärderade
Avhandlingen utvärderar också två mätredskap som används i studierna: NOMO 1.0 och SATS.

SATS är konstruerat för att mäta användarnas tillfredsställelse med förskrivningen av hjälpmedel. Det kan till exempel gälla tillgången till information och professionell hjälp, utbildning i att hantera hjälpmedlet och så vidare.

NOMO 1.0 är framtaget för att mäta användarnas nytta av förflyttningshjälpmedel. Till exempel behovet av hjälp från andra för att kunna förflytta sig, antalet utförda aktiviteter under en dag och så vidare.

Skattning av egna upplevelser
Terje Sund har främst inriktat sig mot att testa de psykometriska egenskaperna hos de båda mätverktygen. Det vill säga hur tillförlitliga instrumentens resultat är när det gäller de skattningar som användarna gör av sina egna upplevelser.

– Både SATS och NOMO 1.0 visade sig vara tillförlitliga när det gäller användare av elrullstolar och elskotrar. Men ytterligare psykometrisk testning behövs, sammanfattar Terje Sund.

Terje Sund, doktorand vid CASE, presenterade sin avhandling 30 januari.

Text: ERIK SKOGH

Ovanstående text är en nyhet från Medicinska fakulteten vid Lunds universitet, 6 februari 2015. Artikeln är publicerad i Vetenskap & Hälsa, där mer information finns.

Kontaktinformation
info@vetenskaphalsa.se