Åre augusti 2023. Dramatiska inspelningar visar hur kraftiga skyfall får vattendraget i centrala Åre att svämma över. Vattnet forsar fram längs gatorna och jord, stenar och träd skjuter fram som projektiler i strömmen. När stormen har lagt sig kommer kritiken: skidorten har prioriterat turisterna framför miljön och det här är resultatet.
Skidbackar är kalhyggen
Hjalmar Laudon, professor i skogslandskapets biogeokemi vid SLU, vill inte kommentera Åre specifikt, men menar att avverkade skogar och brist på träd längs sluttningar ofta får katastrofala konsekvenser.
– Skidanläggningar har vanligen stora trädlösa kalhyggesliknande skidnedfarter. Det kan leda till en mycket snabb avrinning. Plötsligt kan man få en extrem väderhändelse när det regnar intensivt. Hade det då funnits fler träd hade de kunnat stoppa upp en del av vattnet, och bundit jorden bättre så att inte lika mycket sediment hade följt med, säger han.
Träd kan bilda armé mot översvämningar och andra effekter av extremväder.
Träd kunde ha hindrat förödelse
Åre är på inga sätt unikt. Det är inte heller bara skidorter som drabbas av översvämningar. Malmö 2014, Bjuv 2016, Kristianstad 2021 och Gävle 2021 – det är några exempel på orter som har drabbats av förödande översvämningar det senaste decenniet som resultat av extrema skyfall.
Majoriteten av översvämningarna hade enligt Hjalmar Laudon sannolikt kunnat mildras och kanske till och med hindrats om det hade funnits fler träd och annan växtlighet.
– Träd skapar ett utrymme i marken för att ta upp mycket av vattnet. I en stadsmiljö där det finns begränsat med träd och istället gott om hårdgjorda ytor sker avrinningen blixtsnabbt.
Nästan allt regn avdunstar
Förutom att binda vatten till jorden och därmed minska risken för både översvämning och torka spelar träd en viktig roll i det hydrologiska kretsloppet. Det handlar främst om två processer:
1
När det regnar ”fångas” en del av vattnet upp av trädens löv där det sedan avdunstar tillbaka till atmosfären.
2
Träden transporterar också vatten från jorden genom stam och grenar till löven där vattnet sedan transpirerar, det vill säga avdunstar. Man skulle nästan kunna säga att löven svettas ut vatten.
Dessa två processer kallas evapotranspiration och enligt Hjalmar Laudon svarar den för att 50-70 procent av den nederbörd som faller återförs till atmosfären. På sommaren gäller det en ännu större andel av regnet.
– Det sker nästan ingen återtagning av grundvattenmagasinen under sommaren eftersom det mesta av nederbörden avdunstar. Men om man tar bort träden, till exempel genom avverkning, minskar evapotranspirsationsprocessen och avrinningen och risken för översvämning ökar.
Städerna har fått färre träd
Det finns drygt 87 miljarder träd i Sverige. Det är tillräckligt många, menar Erik Glaas som är klimatforskare vid Linköpings universitet och klimatanpassningsstrateg vid Gävle kommun. Enligt honom handlar klimatanpassning inte om att öka antalet träd i Sverige, utan om att träden ska stå på rätt ställen och i rätt typ av jord- för att minska effekterna av värmeböljor och översvämningar
– Det är ironiskt. Vi får ju fler och fler träd i Sverige i och med att skogsarealen ökar, men vi får färre träd i städerna, säger han.
Träd och annan växtlighet är också viktiga för att minska de negativa effekterna av extrem värme – ännu ett extremväder som har blivit allt vanligare. Dels skänker träd skugga, vilket skapar ett mikroklimat som är mycket svalare än oskuggade ytor, dels kyler växterna luften runtomkring genom att avge vattenånga (transpiration).
Städer tenderar att ha färre träd jämfört med omgivningen till förmån för fler hårdgjorda ytor, exempelvis torg, vägar och parkeringsplatser, och förtätning. Resultatet är att städer under somrar kan vara flera grader varmare än en närliggande by. Generellt gäller att ju tätare och mer hårdgjord en yta är, desto fler träd behövs det.
– Träden behöver planteras där det är viktigast att kunna ta emot vatten, vid till exempel vägar och parkeringsplatser som lätt översvämmas. Vad gäller värme är det träd i söderläge som gäller, säger Erik Glaas.
Träd på taken i stället för AC?
Träd kan skydda genom att fånga upp vatten, skänka svalka och binda jorden. Det är människor vetat sedan urminnes tider. Att plantera träd och anlägga trädgårdar är en flera tusen år gammal metod för att sänka temperaturen i ett mikroklimat*. I Indien under förhistorisk tid anlade man trädgårdar på taken eftersom växtlighet skyddar mot värme genom att skänka skugga, men också för att den absorberar en del av solinstrålningen. Dessutom kyler växterna luften runtomkring genom att avge vattenånga. Under antiken fyllde romarna sina atriumgårdar med växter, träd, dammar och fontäner. Förutom att vara sköna för ögonen skänkte växterna och vattnet skugga och svalka under sommaren.
Skelettjord räddar träd från vattendöden
Flera större städer har börjat plantera sina träd i så kallad skelettjord. Skelettjord är jord som är uppblandad med makadam och med ett lager ännu grövre makadam undertill. Detta för att träden växer bättre när rötterna får mer plats att breda ut sig, men också för att den porösa jorden kan ta emot stora mängder vatten och därför minskar risken för översvämning.
– Träd i skelettjord är också mindre känsliga för vattensjuka marker. Träd som står i en vattensjuk mark riskerar att skadas och då måste man ta ner dem, säger Erik Glaas.
Om man tvingas ersätta äldre träd med yngre får de inte alls samma effekt mot värme och översvämningar eftersom unga träd inte tillnärmelsevis tar upp lika mycket vatten eller ger lika mycket skugga, säger Erik Glaas.
Plantera reservträd i god tid
Enligt honom är därför den bästa klimatanpassningen, att ersätta skadade träd med äldre träd. Och att i god tid plantera reservträd just för det ändamålet.
– Tänk 25 år gamla träd istället. Så har man till exempel gjort i Norrköpings kommun där man tidigt insåg att man skulle behöva ersätta alléerna och började plantera efterträdare.
Vilka träd som är bäst på att förhindra översvämningar och effekterna av värmeböljor beror på i vilken miljö de står, se faktaruta. Men det är bättre med lövträd än barrträd, säger Erik Glaas, eftersom de är mindre känsliga för stormar.
– Kollar man på stormskador är det främst tall och gran som faller eftersom de är vintergröna och därmed har ett stort vindfång, medan lövträd som har tappat löven inte har lika stort vindfång.
Bara plan för p-platser
Trots att extremväder med översvämningar och värmeböljor har blivit allt vanligare och enligt olika klimatscenarier kommer att bli ännu vanligare inom snar framtid, saknas planer för klimatanpassning på både nationell och lokal nivå, visar forskning. Och det finns en osäkerhet kring vad lagarna säger.
I plan- och bygglagen finns till exempel specificerat hur många parkeringsplatser ett nybygge ska tillhandahålla, men hur många träd som bör planteras eller lämnas kvar, står det ingenting om. Miljöhänsyn saknas och det är ett uppenbart problem, menar Erik Glaas.
– Jag önskar att det fanns tydligare styrmedel för grönska och träd. Det är en sak att våga ställa krav i större städer där de som bygger vet att de får ut vad de vill för marken, men i många mindre kommuner vågar man inte ställa samma krav på byggherrarna i rädsla för att de ska dra sig ur.
Träd på stans bästa ställen
Forskare vid LTH och SLU kom 2019 fram till att stadsdelen Augustensborg i Malmö, som de senaste decennierna byggts om till en grön ekostad med bland annat fler träd, gröna tak, dammar och öppna dagvattensystem har lett till mindre översvämningsskador vid kraftigt regn. På rätt plats skyddar träd och grönska mot översvämningar. Det ska vara:
Träd längs gator och vägar
Träd längs sluttningar
Fler träd i parkerna
Gröna innergårdar
Diken
Kanaler
Gröna tak
Regnbäddar (en nedsänkt planteringsyta anpassad för att kunna ta upp vatten)
Text: Izabella Rosengren på uppdrag av forskning.se
Larver som krälar i ett sår kan instinktivt kännas både fel och äckligt, som ett tecken på vanvård. Men faktum är att vissa larver har utmärkta egenskaper vad gäller att rensa sår och påskynda läkning, säger Christina Lindholm, professor emerita i klinisk omvårdnad och sårforskare.
Larvterapi används sparsamt i svensk vård – trots att den kan vara bättre än både antibiotika och kirurgi. I vissa fall har behandling avbrutits för att patienten känt sån avsmak. Och det finns fler exempel på hur larver kan hjälpa mänskligheten, om de bara får:
Världen över blir vi fler, och fler får det gott ställt. När medelklassen växer ökar också efterfrågan på kött. På många håll leder det till skogsavverkning för att ge djur bete, stora belastningar på klimatet och en köttindustri där antibiotika används inte bara för att behandla sjuka djur, utan för att driva på deras tillväxt. På andra håll hotar livsmedelsbrist och hunger.
Enligt FN:s livsmedels- och jordbruksorganisation FAO, krälar, kryper och surrar lösningen på de här problemen delvis närmare än vi tror. Insekter är proteinrika, nyttiga och ger mycket litet koldioxidavtryck – de kan dessutom livnära sig på organiskt avfall.
Den vanliga mjölbaggens (Tenebrio molitor) larver kallas för mjölmask. Mjölmaskar får säljas som mat i affärer i alla länder i EU. De kan bli upp till 30 milllimeter långa och är i början vita men ändras så småningom till en mer gul glansig färg.
Mjölbaggen godkänd som föda
Insekter kan användas som djurfoder, eller malas ner till livsmedel för människor. I många länder ingår insekter i viss mån i den traditionella kosten, men i Europa är det något nytt. Först 2021 godkände EU-kommissionen en insektsart som livsmedel i EU, larver av vanlig mjölbagge.
I Sverige är larver som föda i dag så pass kuriöst att det ingår i ”menyn” i smakbaren på Disgusting Food Museum i Malmö. Genom att visa och servera mat från hela världen hoppas museets grundare kunna utmana besökarnas uppfattning om vad som är ätbart och oätbart.
Kan vi börja äta miljömässigt hållbar mat i framtiden genom att utmana vår uppfattning av äckel? Det är också en fråga som intresserar Patrik Lindenfors, evolutionsforskare knuten till Institutet för framtidsstudier, och aktuell med boken Äckel.
Äckelkänslor skyddade oss från smitta
Äckel är en emotion, en känsla: en snabb och intuitiv helhetsbedömning som kroppen både tillhandahåller och reagerar på, filtrerad genom allt vi har lärt oss. Precis som med rationellt genomtänkta bedömningar baserar sig äckel på en stor mängd information, berättar Patrik Lindenfors.
– Vi behöver emotioner för att över huvud taget kunna orientera oss i världen, de tillhandahåller snabba överslagsbedömningar och motiverar oss att handla. Men ibland är de verkligen dåligt grundade och skulle behöva bortses ifrån.
När det gäller larver och insekter finns det evolutionära skäl till avsmaken, menar han. Många av våra äckelreaktioner verkar skräddarsydda för att undvika de spridningsvägar som finns för mänskliga smittämnen. Bland djur är vissa insekter, som kackerlackor, och råttor starkt förknippade med smittspridning, något som präglar vår bild av dessa arter.
Det finns en koppling mellan äckel och rädsla inför djur, visar forskning.
Kulturellt betingat äckel
Men vad vi äter och inte äter är till minst lika stor del en fråga om kultur, säger Patrik Lindenfors. Och den kan förändras.
– Det handlar om inlärning – vi har växt upp i ett samhälle där normen har varit att vi inte äter insekter. I många andra kulturer äter man insekter, det är högst tjänlig föda. Det går att ställa om sådana här preferenser, men det kräver lite ansträngning. I min barndom åt man inte rå fisk i Sverige. Nu anses sushi och sashimi vara delikatesser.
Ett inhemskt exempel är surströmming. Någon uppväxt med surströmmingskalas kan bli lyrisk av doften från en nyöppnad burk, medan någon som inte är van vid den fermenterade fisken kastar upp av bara lukten.
Vad vi äter och vad vi tycker är för äckligt att äta är en fråga om inlärning. Här är en tallrik feta larver av den svarta palmbaggen, Rhynchophorus palmarum. En delikatess i Peru.
Japaner äter gärna getingar
Det är framförallt i tropiska länder som insekter är en del av kosten. Enligt FAO äter människor i Afrika ungefär 250 olika insektsarter, 549 arter är omtyckta i Mexiko, 180 i Kina och 160 i Mekongområdet.
Även i Japan som inte är ett tropiskt land finns det ett antal populära mat-insekter, särskilt bland getingarna.
Sammanlagt finns det alltså fler än 1900 nu kända ätbara insektsarter, de viktigaste inom insektsordningarna: Coleoptera (skalbaggar), Lepidoptera (fjäril och malar), Hymenoptera (bin, getingar och myror), Orthoptera (gräshoppor och syrsor), Isoptera (termiter), Hemiptera (halvvingar) och Homoptera (cikador).
Helena Hörnfeldt, docent i etnologi vid Stockholms universitet, har i sin forskning bland annat berört kopplingen mellan äckel och rädsla inför djur. I samband med ett projekt kring rädslor hos barn kopplat till klimatförändringar frågade hon också förutsättningslöst barnen vad de var rädda för.
– Jag intervjuade barn från 7 och till 18 år. Alla, alla, nämnde djur de var rädda för. Jag kände att det var något jag ville fördjupa mig i.
Vissa djur återkom oftare än andra i barnens utsagor: Fåglar, insekter, björnar, ormar, hajar. Många av de djur som barnen uppfattade som läskiga ansåg de också vara äckliga.
– Det kunde vara att de var slemmiga, oberäkneliga, att djuren har kroppsliga detaljer som vi själva inte har, svans, vingar och klor, många sådana detaljer kom upp.
Det finns ett kulturellt rädslonarrativ som anger vilka djur det är acceptabelt att vara rädd för, menar Helena Hörnfeldt. Det är något vi får till oss tidigt, bland annat genom populärkultur. Just insekter har varit en stor inspirationskälla i konstruktionen av monster.
Skaldjur delikatesser trots sitt läskiga yttre
– Insekter upplevs ha ögonen på fel plats, man vet inte hur man ska få kontakt med djuret för blicken är åt fel håll. Insekter är ofta små, man vet inte var man har dem och man får en känsla av att de kan nästla sig in och ta sig in i kroppen. Dessutom finns idén om att de bär på sjukdomar eller gift, vilket ju vissa också gör.
Helena Hörnfeldt tycker att skaldjur är intressanta i relation till insekter.
– Räkor och kräftor har det där utseendet som vi borde uppfatta som äckligt, men det gör vi inte. Jag har inget svar på varför, mer än att det är en tradition med en tillvänjningsfas. Ska vi börja äta insekter behöver de presenteras på ett sätt som gör att vi accepterar det. Om man maler ner insekter så är det helt plötsligt mindre problem att äta dem, till exempel.
Larver renade sår långt innan antibiotikan
Inom medicinen spelade larver under lång tid en viktig roll vid sårrengöring. Det bruket försvann i många delar av världen när verksam antibiotika kom på 1940- och 50-talet. Men i takt med att antibiotikaresistenta bakteriestammar blivit vanligare har det uppstått ett behov av alternativa behandlingsmetoder, och intresset för larver har i viss mån vaknat på nytt.
– Larver som renar sår har funnits i många kulturer. Det finns beskrivet redan i Jobs bok. Vi vet att aboriginer dränkte trasor med koblod för att det skulle komma flugor och lägga ägg, varpå man tog dem och använde larverna. Mayafolket gjorde på liknande vis. Det är en vitt spridd metod sedan årtusenden, som då och då poppar upp.
Spyflugor äter såret rent
Under tidigt 1900-talet kartlades metoden vetenskapligt. De larver som kan användas för upprensning av sår hör till några olika arter av spyflugor. Dessa äter bara död vävnad och har också andra egenskaper som är gynnsamma för sårets rening och läkning. Bland annat utsöndrar de ett sekret som innehåller enzymer som bryter ned den döda vävnad de sedan äter.
– I dag använder vi metoder som innebär att såret görs så rent som möjligt för att kunna läka. Det bildas något vi kallar biofilm i sår som står öppna ett tag, och i den har man också kunnat se att det finns svamp. Det ger upphov till ett slags skelett som bakterier fångas i. För att såret ska läka behöver man få bort biofilmen. Och det är något fluglarver förmår, säger Christina Lindholm
Larver av flugan Lucilia sericata äter upp död vävnad i sår – och lämna det friska i fred. På så vis kan larverna rena ett svårläkt sår på några dygn.
Larvterapi rår på kroniska sår
För att ett sår ska läka måste den döda vävnaden bort. Flugan Lucilia sericata är lite mindre än en vanlig husfluga, och dess larver mästare på biologisk rening av sår. När de nykläcka millimterstora larverna placeras i patientens sår – oftast i en liten påse – äter de upp de döda vävnaden i såret och lämnar den friska i fred. Dessutom utsöndrar de antibakteriella och läkningsstimulerande ämnen. Forskning visar att larverna inte har några käkar utan i stället löser upp den döda vävnaden med hjälp av ett proteinnedbrytande enzym, för att sen suga upp de döda vävnaderna med allt sitt bakterieinnehåll.
Sahlgrenska sjukhuset slutade odla larver
I några av de mer moderna studier som har gjorts på larvterapi har man inte bara tittat på sårläkningen, utan också patienternas upplevelse. I några fall rapporteras patienterna ha känt sådan avsmak att de avbrutit behandlingsmetoden, eller avstått den.
I Sverige används larvterapi i dag sparsamt och då främst för svårläkta sår, exempelvis bensår, ofta hos äldre patienter. Larver för medicinskt bruk odlades tidigare på Sahlgrenska sjukhuset i Göteborg, men får sedan ett antal år importeras från andra länder. Christina Lindholm har en positiv bild av metodens verkan och har inte heller mött någon patient som har motsatt sig den.
– Man tror att patienterna ska tycka att det är äckligt, men de tycker att det är helt okej, bara det kan få såret att läka. En del kan känna att det kryllar lite, men de är fascinerade och de hamnar i centrum för allas intresse. Väldigt bra metod, även om den är lite opraktisk. Det är viss olägenhet att hantera larverna.
Spyflugelarver fixar såret på tre dygn
Larverna arbetar i såret i tre dygn. Under den tiden växer de från någon millimeter till cirka 1 centimeter.
– När man ser den effekt behandlingen har blir man ödmjuk. Man känner nästan sympati för de där små fluglarverna som har gjort så stor nytta. När de är klara ska de gå hädan, in i en plastpåse och begravas i soporna, säger Christina Lindholm.
Text: Jenny Damberg på uppdrag från forskning.se
De senaste åren har forskning visat att tomatplantor ”skriker” när de klipps av, att växter lär sig att en del beröring inte är farlig samt att de varnar varandra för hot. Är växter smartare än vi trott – och vad betyder det i så fall för hur vi behandlar dem?
Växter, träd och andra organismer kommunicerar med varandra genom ljud, ljus, beröring och inte minst genom kemiska signaler – som dofter både ovan och under jord. Genom sammankopplade nätverk av rötter och svamptrådar sänder exempelvis starkare träd näring till svagare träd.
Nyligen kom en studie från universitetet i Tel Aviv i Israel som visade att tomat- och tobaksplantor avger högfrekventa ljud när de utsätts för torka eller klipps av – ljud som forskarna först spelade in med ultraljudsmikrofoner och sedan spelade upp i ett långsammare tempo så att människor kunde höra dem som ett klickande.
Tomater som lider av torka avger högfrekventa ljud – som inte ett människoöra kan höra. Plantorna börjar ge ljud i från sig innan det syns på plantan att den är torr. Kanske skulle ultraljudsmikrofoner i en tomatodling kunna fungera som ett varningssystem, menar forskare.
Så undviker rötter att krocka
Även växters rötter ger ifrån sig högfrekventa ljud. När de växer och möter motstånd i jorden går rötternas toppar av. Ljudet hjälper växter att undvika sina egna och andras rötter. Rötterna avger också kemiska ämnen som andra växter kan förnimma. Dessutom uppfattar växter hur solljus reflekteras från en grannväxts blad – vilket berättar hur nära grannen står.
Allt detta är exempel på hur växter kan uppfatta sin omgivning, reagera på signaler ifrån den och ändra sitt beteende för att få konkurrensfördelar. Till exempel kan plantor undvika att växa i riktning mot en granne och istället växa mot en ledig yta.
– För att bemöta sina konkurrenter kan växter inte flytta på sig och välja en annan miljö, utan de måste anpassa sig till sin omgivning så fort som möjligt. Allt som växter gör kan bli en signal till andra växter. Om de kan identifiera dessa signaler kan de anpassa sin tillväxt fortare, säger docent Velemir Ninkovic vid Sveriges lantbruksuniversitet i Uppsala, en av dem som forskat längst på växtkommunikation i Sverige.
Bra personkemi mellan potatis och lök
Det som Velemir Ninkovic har studerat mest är de dofter, eller luftburna kemiska ämnen som växter avger, och hur de kan minska behovet av besprutning i jordbruket. Hans farfar, som var framgångsrik odlare utanför Belgrad, brukade berätta att det blev färre bladlusangrepp när potatis och lök odlades tillsammans. Flera decennier senare kunde barnbarnet bekräfta observationerna i experiment, där antalet bladlöss minskade med 50–60 procent.
– Samspelet mellan arter förändrar potatisens luftburna signaler så att de blir mycket mindre attraktiva för bladlöss, säger Velemir Ninkovic.
Majsplantor blir rädda när något, eller någon, rör vid andra plantor i omgivningen.
Han och hans kollegor har också studerat beröring som en form av kommunikation. Ninkovic stal sin frus nya sminkborste och forskarna borstade på majsplantorna i en minut. Sex minuter senare reagerade växterna kraftigt genom att avge stora mängder luftburna ämnen. Men efter sex dagar av samma behandling avgav plantorna helt andra ämnen och reaktionen dröjde i nästan 100 minuter. De tycktes ha vant sig vid beröringen och lärt sig att den inte var farlig.
Växter kan ignorera hot som gällde andra
Forskarna undersökte också om majsplantor, som inte utsattes för beröring, reagerade på de luftburna signalerna. Det visade sig att de orörda växterna reagerade ännu kraftigare än de som utsattes för sminkborsten.
En förklaring kan vara att de fick signaler om ett hot, men inte visste vad hotet var. Över tid blev dock effekten tvärtom – de borstade plantorna förändrade sina gener som ett svar på stressen, medan de andra plantorna lärde sig att hotet aldrig kom och behövde därför inte ta det på lika stort allvar.
Studier av andra forskare visar att krukväxten Mimosa pudica kan minnas olika slags beröring, att svampar kommunicerar med mönster av elektriska impulser som kan tolkas som ord, samt att de köttätande växterna venusflugfällor kan räkna till fem.
Venusflugfällan – en växt som räknar till fem innan den smälter en insekt.
Växter kan räkna
Venusflugfällornas fällor slår bara igen om två av håren på ytan berörs inom ett kort tidsintervall. Och först när ytterligare fem hår har vidrörts sätter växten igång att producera enzymer som kan bryta ner insekten. Mekanismen förhindrar att andra föremål – som till exempel kommer flygande med vinden – löser ut fällan och växtens matsmältning helt i onödan. Venusflugfällornas sofistikerade infångningssystem används ofta som ett exempel på växters förmåga att minnas och att räkna.
Är växter intelligenta?
På senare år har också böcker som ”Trädens hemliga liv” av Peter Wohlleben och ”Intelligenta växter” av Stefana Mancusco och Alessandra Viola gjort succé med berättelser om hur växter har personligheter, sover och matar andras avkommor.
Betyder då allt detta att växter är intelligenta? Ja, menar Cecilia Åsberg, som är professor i genus, natur och kultur vid Linköpings universitet. Dock beror det på hur intelligens definieras.
– Människor har fantastiska förmågor, som att kommunicera, läsa av situationer, problemlösa och förbättra miljön runt oss, som vi verkar dela med andra arter. Och det är bra om vi får en bredare definition av intelligens som kan inkludera det icke-mänskliga, säger hon.
– Vi behöver förstå att människor, även om vi är en speciell art, inte är exceptionella varelser utan en del av och beroende av ekologiska system.
Växter kan känna och minnas
Velemir Ninkovic menar att termer som ”intelligens” och ”minne” inte går att överföra rakt av till växter.
– Om intelligens bara är kopplad till neuroner och hjärnor som bearbetar information för att komma fram till ett beslut så kan jag inte se att växter är intelligenta. Å andra sidan säger vi ibland att växter är väldigt enkla eftersom de inte kan tänka, men växter är mycket mer levande och aktiva organismer än vi har trott hittills, som reagerar dynamiskt på sin omgivning, säger han.
Båda forskarna svarar ja på frågan om människor och växter kan kommunicera med varandra.
– Absolut. Vi gör det hela tiden, men inte med vanliga ord. Våra sinnen läser alltid av miljön omkring oss. Pollen gör oss kanske allergiska, det är bara ett inte så njutbart exempel på en biologisk kommunikation med miljön. Vi kan bli mer medvetna om den omgivning som vi gjort till bakgrundsbrus eller passiv naturresurs genom att lära oss att läsa av andra beteenden eller behov, knyta an och förstå, som när och hur hästen vill bli kliad eller tomatplantan vattnad, säger Cecilia Åsberg.
Prata med blommor – växer de bättre då?
Även Velemir Ninkovic tror att växter och människor kan ha en tvåvägskommunikation.
– Den senaste forskningen visar att växter kan producera ljud som är så högfrekventa att människor inte kan höra dem. Vi kanske kan producera högfrekventa ljud som kan påverka växter?
Däremot är han tveksam till teorier som att pelargoner växer bättre om vi pratar snällt med dem. Det beror nog mer på att odlare som är vänliga mot sina växter generellt tar bättre hand om dem, säger han.
Mimosan slutar att reagera om samma typ av beröring upprepas tillräckligt många gånger, vilket forskare tolkar som att växten minns att just den typen av kontakt inte var farlig.
Växter mer lika människor än vi tidigare trott
Att växter kan minnas, räkna, göra aktiva val, ge ifrån sig ljud och andra signaler samt tolka signaler från andra växter visar att de är mer lika oss människor än många tidigare har trott. Det kan hjälpa till att luckra upp andra skarpa gränser mellan natur och människor, hoppas Cecilia Åsberg.
– Kommunikation är en grundpelare i kultur. Att växter kan kommunicera, varna varandra och vara altruistiska visar att människor inte är ensamma om att ha kultur. Det ger en känsla av att världen inte så lätt låter sig uppdelas i antingen mänsklig kultur eller naturen som passiv resurs av råvaror. Vi får större och starkare förståelse av oss som en samexisterande del av världen – inte som något som finns ovanpå den, som för att dominera den.
Att odla tomater och prata med pelargoner kan hjälpa oss att vidga vår omsorg, sympati och fantasi till att omfatta både människor och arter som är väldigt olika oss själva. Det kan leda till ett slags ödmjukhet inför våra olikheter och i förlängningen även inför annat som vi inte fullt ut vet eller förstår – inte minst när det gäller hur naturen fungerar. En sådan ödmjukhet och öppenhet är en viktig del av ett mer hållbart samhälle, enligt Cecilia Åsberg.
– Instinkten till sympati med andra levande varelser tror jag att vi har i oss och kan kultivera bättre. Det man älskar tar man hand om, säger hon.
Text: Abigail Sykes på uppdrag av forskning.se
Ibland kan nyblivna föräldrar få rådet av en välmenande omgivning att ge bebisen vatten i sommarvärmen. Men, nej – vatten behövs som regel inte till ett spädbarn som ännu inte börjat med fast föda. Att ge vatten kan dessutom medföra risker, inte minst för ammade spädbarn.
Det säger Elisabeth Kylberg, nutritionist och docent i experimentell pediatrik vid Uppsala universitet samt expert i Nationella amningskommittén som verkar på myndighetsnivå.
Varför behövs inte vatten till en liten bebis?
– Bröstmjölk tillgodoser barnets behov, inklusive behovet av vatten. Bröstmjölk består av nära 87 procent vatten. Amma hellre oftare än att ge vatten, säger Elisabeth Kylberg.
Vilka är riskerna med att ge vatten till ett spädbarn?
– Barn kan bli allvarligt sjuka av bakterier och andra föroreningar i vatten. Den risken är förhållandevis liten i Sverige, men finns även här, säger Elisabeth Kylberg.
En annan risk är att vatten blir som en “bukfylla” vilket kan få konsekvenser för amningen för ammade bebisar, fortsätter Elisabeth Kylberg.
Elisabeth Kylberg, nutritionist.
– Barnet dricker vatten och minskar på amningstillfällena, vilket gör att vattnet ersätter bröstmjölk, vilket i sin tur kan göra att mjölkproduktionen minskar.
Om bröstmjölk lämnar brösten oftare än vanligt kommer kroppen att tillverka mer bröstmjölk. Och omvänt – blir amningstillfällena färre än vanligt kommer kroppen att minska mjölkmängden, enligt amningens fysiologi. Men att undvika vatten till en liten bebis handlar också om näring, säger Elisabeth Kylberg.
– Barnet behöver bröstmjölken. Den innehåller all den näring som behövs, i de koncentrationer som barnet behöver. Vatten är bara vatten.
– Ytterligare en risk med vatten är att man rubbar saltbalansen i kroppen. Det behövs nog i och för sig stora mängder vatten för att det ska ske.
Hur stora mängder skulle kunna rubba saltbalansen?
– Om du ger ett par matskedar vatten vid ett tillfälle händer kanske inte så mycket. Det är svårt att veta var gränsen går till att det blir farligt. Men ger du mycket vatten kan barnet få för lite salt i kroppen i relation till vattenmängden. Den obalansen kan ge en belastning på hela systemet, till exempel på njurarna.
– Ger man dessutom vatten på flaska till en helammad bebis kan man riskera att barnet vänjer sig vid sugtekniken på flaskan och får svårare att amma – enligt mångas erfarenhet. En del barn kan kombinera bröst och flaska utan problem, andra kan inte.
Hur är det med vatten till små bebisar som helt eller delvis får bröstmjölksersättning?
– När det gäller bebisar som både får bröstmjölk och ersättning beror det lite på anledningen till att bebisen får ersättning. Är det så att mamman upplever att det inte går att öka på mjölkproduktionen behöver barnet kanske lite extra vätska. Men kan man erbjuda mer amning så att barnet får mer bröstmjölk istället för vatten är det ett bra val.
Även barn som får bröstmjölksersättning kan få ”vatten-bukfylla”, säger Elisabeth Kylberg.
– Är det väldigt varmt kan man ge extra ersättning. Eller att man får in några extra amningstillfällen, om man kombinerar amning och ersättning. Ger man vatten är det viktigt att inte överdriva det, för saltbalansens skull. Men det är väldigt svårt att ge en generell rekommendation.
Hur vet man om ett spädbarn får i sig tillräckligt med vätska?
– Titta på kisset! Är kisset färglöst får barnet i sig tillräckligt. Man ska egentligen inte se någon färg alls på kisset. Börjar kisset mörkna – ja, då behöver barnet mer vätska. Under de första månaderna bör barnet kissa minst sex till åtta gånger om dygnet och kisset ska vara ljust och färglöst.
Bebisar, amning och värme – fyra råd
Om du ammar, var uppmärksam på barnets amningssignaler och erbjud amning när bebisen signalerar att hen vill till bröstet. Ett barn kan vilja amma av många skäl – exempelvis törst.
Ha som grundregel att amma ofta när det är varmt. Då säkrar du barnets vätskeintag.
Den som ammar gör sig av med extra mycket vätska. Dricker du alldeles för lite kan det eventuellt påverka mjölkmängden. Se till att du får vätska i dig.
Det är tack och lov lätt att se om du är uttorkad. Titta på ditt eget kiss. Har det blivit mörkare, drick mer.
Källa: Elisabeth Kylberg, nutritionist och docent vid Uppsala universitet.
Det var under finalen i Let’s dance. Tre aktivister tog sig in på dansgolvet mitt i Charlotte Kallas och Tobias Karlssons paso doble och höjde en banderoll med budskapet “Återställ våtmarkerna”. Nyligen grep nederländsk polis 1500 personer då Extinction rebellion-aktivister blockerade en motorväg i protest mot subventioner till fossila bränslen.
Det är inte första gången miljörörelser som Återställ våtmarker och Extinction rebellion väcker uppmärksamhet. Men i offentligheten möts de minst lika ofta av vrede som kärlek. Och frågan är om aktivisterna får lön för mödan.
Gretas rörelse samlade 7,6 miljoner människor
I Sverige har flera stora miljöbeslut på senare år föregåtts av omfattande protester. Miljörörelsen ville stoppa ett oljeraffinaderi i Lysekil, en fossilgasterminal i Göteborg och ett kalkbrott i Ojnareskogen – och så blev det.
Samtidigt har mobiliseringen för att förhindra en gruva i Gállok/Kallak samt utökad kalkbrytning i Slite hittills inte gått aktivisternas väg. Fridays for future samlade 7,6 miljoner människor runt om i världen för historiens hittills största miljöprotest år 2019, men ännu ökar de globala utsläppen av växthusgaser. Så gör miljöaktivism någon skillnad, och i så fall när?
Greta Thunberg från Fridays for Future talar i Turin , Italien, den 13 december 2019.
Att studera effekter av protester är notoriskt svårt, betonar forskare. Det är nästan omöjligt att bevisa att aktivism orsakar opinionssvängningar, politiska beslut och andra typer av samhällsförändring.
Forskarna i projektet The power of protest ville ändå kunna dra några slutsatser om sambanden mellan miljöprotester och miljöpolitik i Sverige år 1980–2020, och avgränsade sin studie till energifrågor.
Det är lättare att mobilisera mot något – än för
Det som verkar ha störst effekt är att mobilisera mot förnybar energi, som vind- och vattenkraftverk. Där har forskarna hittat ett samband mellan protester och politiska beslut, även om det inte går att slå fast att det ena orsakar det andra. Däremot ser forskarna ingen effekt på politiska beslut efter aktioner för förnybar energi.
Det verkar helt enkelt vara svårare för aktivister att få igenom förändringar som de vill ha, än att stoppa förändringar som de inte vill ha. Protestforskningen generellt visar dock att protester kan bidra till att behålla status quo och förhindra en utveckling som aktivisterna är emot. Det skulle till exempel betyda att aktioner för förnybar energi kan motverka satsningar på fossil energi eller minskningar av förnybar energi.
– Det finns exempel, som medborgarrättsrörelsen och kvinnlig rösträtt, som visar att det går att få igenom positiva saker, men det tar mycket längre tid, säger Katrin Uba, docent i statsvetenskap vid Uppsala universitet och projektledare för studien.
3,5 procent på gatan – då får en proteströrelse som den vill
Forskningen är inte entydig om det spelar någon roll hur stora protesterna är – särskilt i miljösammanhang.
– Det finns en känd studie från revolutionsforskningen, som miljörörelsen har använt, som säger att när en rörelse får 3,5 procent av befolkningen på gatan får den som den vill. Men det fungerar inte alltid. Så många andra faktorer måste vara på plats, säger Katrin Uba.
När det gäller opinionen finns det studier som visar att rörelser gör att ett ämne blir mer omdebatterat. Att få uppmärksamhet för en sakfråga är dock inte det enda skälet att ägna sig åt aktivism. I synnerhet mer radikala aktioner är också viktiga för att stärka en rörelse och dess interna gemenskap, visar forskning.
Om uppmärksamheten sedan leder till att allmänheten håller med aktivisterna eller inte beror exempelvis på om andra aktörer, som politiska partier, är för eller emot.
Civil olydnad versus namninsamling
En annan faktor är vilket slags protester det handlar om. Forskare skiljer mellan ”konfrontativa protester”, som demonstrationer och civil olydnad*, och ”icke-konfrontativa”, som insändare, debattartiklar och namninsamlingar. De senare är mycket vanligare även om de inte får lika mycket uppmärksamhet.
*Civil olydnad: En metod för samhällsförändring som går ut på att öppet och utan våld bryta mot en lag eller vägra att följa ett myndighetsbeslut samt att vara beredd att ta konsekvenserna av handlingen. Källa: Wikipedia
Rörelsen Återställ Våtmarker under en aktion på Stadshusbron i Stockholm, 1 april 2022.
Forskning från Storbritannien visar att konfrontativa protester som vägblockader kan leda till minskat stöd för en rörelse, men inte för frågan som den driver. Ett svenskt exempel är rörelsen Återställ våtmarker, som beställde en Sifoundersökning om vad människor tyckte om rörelsen, civil olydnad respektive sakfrågan om att återställa våtmarker. De flesta var negativa till rörelsen och till civil olydnad, men 75 procent var positiva till att återställa våtmarker.
– Jag skulle hålla det för troligt att så många tycker att det är en bra idé är för att det har blivit uppmärksamhet kring frågan genom protesterna, säger Håkan Thörn, professor i sociologi vid Göteborgs universitet.
Dialog gav politiskt inflytande
Håkan Thörn skiljer mellan två grundläggande förhållningssätt i sociala rörelser – å ena sidan konfrontation, som används för att väcka uppmärksamhet och sätta press i enskilda frågor, å andra sidan dialog. Återställ våtmarker är ett exempel på konfrontation, medan exempelvis Naturskyddsföreningen är inriktad mot dialog och konsensus.
Det senare har gett politiskt inflytande på flera sätt, berättar Håkan Thörn. Till exempel visar en studie från år 1995 bland miljöchefer i kommuner att hela 54 procent hade förtroende för Naturskyddsföreningen medan bara 22 procent hade det för miljöforskare och 6 procent för statliga myndigheter.
Är det bättre med dialog eller konfrontation?
– Det finns en teori om den radikala flankens effekt, där det finns forskning särskilt från djurrättsrörelsen. Om några bråkar och saboterar och det finns en moderat organisation som vill ha dialog, så kan den dialogorienterade organisationen gynnas av den radikala flanken.
Men inte heller här finns det entydiga svar. Ett svenskt exempel är den globala rättviserörelsens protester mot EU i Göteborg 2001, när den radikala flanken bland annat kastade gatsten och krossade fönster. Det fick negativa effekter för fredliga nätverk som Attac, trots att de inte hade något med stenkastningen att göra, berättar Håkan Thörn.
Protester leder till förändring – men inte alltid den förväntade
Även Håkan Thörn betonar svårigheterna med att slå fast att social förändring beror på sociala rörelser. En strategi som han använder är att vända på resonemanget. Om det inte hade varit några protester, hade det då skett någon förändring?
– Jag är inte medveten om något historiskt exempel i modern tid, när det gäller att omfördela makt och resurser, där det inte har funnits en initial mobilisering.
Även om protesterna inte alltid har den effekt som aktivisterna avsåg, är det inte säkert att en rörelse har ”misslyckats”. Håkan Thörn lyfter fram kärnkraftsomröstningen 1980, som föregicks av en enorm mobilisering. Folkomröstningen gick inte som miljörörelsen hade önskat. Däremot bildades Miljöpartiet som ett direkt resultat av mobiliseringen, och de största miljöorganisationerna i Sverige fick mångdubbelt fler medlemmar* under 1980-talet.
*Naturskyddsföreningen gick från 85 000 medlemmar år 1985 till 150 000 medlemmar år 1987. Greenpeace etablerades i Sverige år 1983 och hade fem år senare 210 000 medlemmar. Världsnaturfonden WWF gick från 2 000 medlemmar till över 100 000 under 1980-talet. Källa: Håkan Thörn
– En fråga hade aldrig tidigare dominerat ett val som miljön gjorde under 1980-talet. Min analys är att det är svårt att tänka att en sådan fråga, som genomsyrade samhället i flera år, inte skulle ha något att göra med en ökande medvetenhet om miljön, säger han.
Protester mot avverkning i Ojnareskogen lördagen den 1 september 2012. I bakgrunden syns en polispiketbuss, men polisen har ännu inte ingripit. Bild: Rafmagn, Wikimedia CC-BY-SA-3.0
Har miljörörelsen radikaliserats?
När aktivister blockerar en motorväg eller stormar scenen med plakat under Let’s dance är det lätt att tänka att den svenska miljörörelsen har blivit mer radikal än tidigare. Enligt Håkan Thörn handlar det dock snarare om att radikaliseringen går i relativt regelbundna vågor, med en våg ungefär vart tionde år.
Rekordet för flest gripna under en aktion i Sverige under efterkrigstiden innehas fortfarande av en grupp trädkramare som protesterade mot motorvägsbygget mellan Stora Höga och Uddevalla på 1980-talet, då över 400 aktivister greps samtidigt och åtalades. Å andra sidan är situationen lite annorlunda idag än för tidigare rörelser, menar Håkan Thörn.
Därför kommer miljöaktionerna att fortsätta
– Jag tycker att klimatfrågan är speciell, eftersom det är oerhört tydligt att det finns en oerhörd vetenskaplig konsensus om att klimatet är en ödesfråga för mänskligheten. Framför allt unga blir mer och mer desperata med varje ny IPCC-rapport när ingenting händer.
Därför tror han inte att den nuvarande radikaliseringsvågen kommer att ta slut än på ett tag. Men vilken effekt protesterna har är svårt att säga ännu, menar både han och Katrin Uba.
– Specifika rörelser som Återställ våtmarker har fått medieuppmärksamhet för sina aktioner, men det tar tid att mäta deras politiska påverkan. Med nyare aktioner får vi vänta och se vad som händer, säger hon.
Mer om miljöorganisationerna
Återställ våtmarker – en svensk rörelse som kräver att torvbrytning förbjuds och våtmarker återställs, använder civil olydnad
Extinction rebellion – ett internationellt nätverk som kräver åtgärder mot klimatförändringar, massutrotning samt klimat- och social kollaps, använder civil olydnad
Fridays for future – en internationell rörelse som kräver åtgärder mot klimatförändringar, använder civil olydnad i form av skolstrejker
Attac – ett internationellt nätverk som är emot nyliberalism, använder olika metoder
Naturskyddsföreningen – en svensk miljöorganisation, använder inte civil olydnad
Greenpeace – ett internationellt nätverk för en grön och fredlig framtid, använder civil olydnad
Världsnaturfonden WWF – en internationell organisation för miljö- och naturvård, använder inte civil olydnad.
Källor: Wikipedia, Håkan Thörn samt respektive organisations webbplats
Text: Abigail Sykes på uppdrag av forskning.se
Näst efter finländarna dricker vi mest kaffe i världen, men våra vanor förändras. Först tappade kokkaffet mark till bryggkaffe på 1970-talet, sedan kom espresso- och latteboomen på 1990-talet. Bilden av hur bra kaffe är för hälsan förändras inte i samma takt. Gamla uppfattningar är seglivade, till exempel att kaffe skulle öka risken för strupcancer och hjärt-kärlsjukdomar. Ny forskning visar att åtminstone bryggkaffe är bra mot diabetes typ 2 och hjärt-kärlsjukdomar.
Många föreställningar lever kvar från den tid då det var vanligt att börja dagen med en slät kopp kokkaffe med socker och kanske en cigarett. Möjligen hällde kaffedrickaren en skvätt grädde i koppen, men det var sällan mer än så. Ett vanligt misstag i äldre studier var att människor fick frågor om sina kaffevanor, men inte om sin livsstil i övrigt. Det kunde snedvrida resultaten av studierna kraftigt, eftersom det inte framgår hur just kaffet påverkat hälsan.
I dag finns det inte bara en uppsjö av kaffesorter och metoder för att tillreda kaffet, utan också ett stort utbud på mjölk och annat som vi väljer att hälla i kaffet. Numera har också forskarna nya verktyg för att förstå hur det vi blandar kaffet med påverkar vår hälsa. Ämnen i kaffe med tillbehör studeras på molekylnivå. I våra gener syns markörer som visar hur väl vi tål kaffe eller ej och i matsmältningssystemet kartläggs samspelet med vårt immunförsvar.
Kaffe skyddar mot diabetes typ 2
Susanna Larsson forskar i nutritionsepidemiologi på Karolinska institutet. I genetiska studier undersöker hon hur bland annat kaffe påverkar risken för att drabbas av en rad sjukdomar.
– När det gäller cancer, hjärt-kärlsjukdomar, Parkinsons sjukdom och demenssjukdomar ser vi väldigt svaga effekter. Kaffe är inte farligt, men inte heller skyddande – utom möjligen mot levercancer, men det behöver studeras mer. Mot diabetes typ 2 ser vi däremot tydligt en skyddande effekt, säger hon.
Susanna Larsson studerar även hur rökning, snus och alkohol påverkar risken för sjukdomar som diabetes typ 2, vuxendiabetes. Hon noterar att forskarna i många äldre studier om kaffe och cancer inte har tagit hänsyn till att många deltagare också rökte.
Att just kaffe skulle öka risken för strupcancer är ett gammalt påstående som sannolikt inte stämmer. Men däremot tycks det finnas en ökad risk för strupcancer om man ofta dricker väldigt varma drycker generellt.
Det finns också studier som antyder att kaffe skulle motverka njursten. Det är oklart om det är koffein eller andra ämnen i kaffet som är förklaringen till sambandet, eller om det faktiskt är mängden vätska.
Bryggkaffe bättre än kokkaffe
Kokkaffe tycks öka risken för hjärt-kärlsjukdomar. Att forskare förr sett att kaffe ökar de dåliga blodfetterna, LDL-kolesterolerna, beror på att de allra flesta drack kokkaffe fram till 1960-talet.
Nu anser forskare istället att måttliga mängder filtrerat kaffe kan skydda mot hjärt-kärlsjukdomar, medan kokkaffe fortfarande ökar risken. Anledningen till det är att de farliga ämnena i kaffe, så kallade diterpener, fastnar i filtret när man brygger sitt kaffe.
Koffein har däremot inte några större negativa hälsoeffekter utom att det kan störa sömnen. Men hur mycket kaffe man kan dricka och hur sent på dagen är mycket individuellt – och genetiskt styrt, enligt Susanna Larsson
Människor tar upp ämnen på olika sätt
I kaffe finns även bra ämnen, som antioxidanter. Och det är framför allt polyfenoler som det forskas alltmer på. Just polyfenoler har i medierna förklarats boosta immunförsvaret. Men det är inte alls säkert att de har någon större sådan effekt i just kaffe, anser Rikard Landberg, professor i livsmedelsvetenskap vid Chalmers tekniska högskola.
– Vi vet inte mekanismerna, det saknas mycket kunskap. Labbstudier visar effekt, men när man jämfört grupper av människor som fått inta stora mängder polyfenoler med andra grupper som inte gjort det – så ser man ingen effekt. Individer tar upp ämnen på olika sätt, säger han.
Kaffebäret är egentligen en stenfrukt och bönan egentligen ett frö. Det tar 7-9 månader för ett kaffebär att mogna, och det har då en intensiv röd färg. Bild: Rodrigo Flores, Unsplash
Farliga och nyttiga ämnen i kaffe
Kaffe innehåller en rad olika ämnen, men bara tre typer finns i större mängd och har studerats av forskare: koffein, polyfenoler och diterpener.
Koffein är en organisk förening med namnet 1,3,7-Trimetylxantin som finns i bönor, blad och frukter från cirka 60 växter, som teblad, kakao- och kolabönor. Det kallas även tein och guaranin. Ämnet påverkar det centrala nervsystemet och är i små mängder uppiggande. I större mängd kan det orsaka hjärtklappning, sömnproblem och darrningar. Polyfenoler är en grupp kolföreningar som finns i bland annat frukter, bär och grönsaker. Det ger dem dess doft, smak och färg. De indelas i flera grupper, som tanniner – en del av dem ger rött vin dess strävhet, andra ger garvsyra i kallt kaffe – och flavanoider, som är gula och innehåller B-vitamin. De finns i växter och äggula. Diterpener hör till terpenerna – en mycket stor grupp kolväten som är de dominerande beståndsdelarna i eteriska oljor. A-vitamin, retinol, är också en diterpen. I kaffe finns diterpenerna cafestol och kahweol, som ökar mängden LDL-kolesterol i blodet. LDL-kolesterol kallas ibland ”det dåliga kolesterolet” eftersom en förhöjd halt kan öka risken för hjärt-kärlsjukdomar.
Källa: WIkipedia
Polyfenoler är antioxidanter i livsmedel, de motverkar att något härsknar och förlänger hållbarheten. Men det betyder alltså inte att samma effekt uppstår inne i människokroppen. Åtminstone har inte kliniska studier kunnat visa det på ett övertygande vis hittills, enligt Rikard Landberg.
– Det beror på att ämnena inte tas upp i stor utsträckning, och att det är stora skillnader mellan individer. Man behöver undersöka att rätt molekyler absorberas i kroppen. Det gäller att förstå hur man kan styra det, så att individer får rätt halter av rätt föreningar. Vi behöver överbrygga glappet mellan kliniska studier och observationsstudier, där människor skriver ned vad de äter.
När kan vi gentesta hur bra vi tål kaffe?
På lång sikt kanske forskarna kan ta fram ett test som visar hur bra man tål kaffe. Hur bra koffein tas upp av kroppen beror på generna, och påverkar bland annat hur mycket vi kan dricka och hur sent vi kan ta sista koppen innan vi ska sova. Men det är inte allt, säger Rikard Landberg.
– Om man studerar individens tarmflora kan vi se hur polyfenoler omvandlas av mikroorganismer, och om man är en individ som kommer att bilda ämnen som är bra eller ej.
Att ge kafferåd på populationsnivå är svårt, anser han. Ett hinder för råd om kaffekonsumtion är att människor inte följer kostråd och att individer reagerar olika på samma sak. Hur bra kaffe är för oss är med andra ord en komplex historia, som är svår att sammanfatta i några enkla meningar.
Filtrering minskar mängden dålig kolesterol
Rickard Landberg och hans forskarlag har också studerat effekterna av brygg- och kokkaffe, och kommit fram till ungefär samma slutsats som Susanna Larsson: bryggkaffe är bra, kokkaffe dåligt. Han har också tittat på andra kaffetyper som espresso och mocca, samt olika rostningar och olika sätt att tillreda kaffet.
Kaffe minskar risken att drabbas av typ 2-diabetes − men bara om du dricker bryggkaffe istället för kokkaffe. Valet av tillagningsmetod påverkar utfallet av kaffets hälsoeffekter, visar en studie från Chalmers i samarbete med Umeå universitet.
En slutsats är att det är bra att filtrera bort diterpener, eftersom de ökar mängden dålig kolesterol i blodet. I det fallet är pappersfilter bra, men det är fortfarande oklart hur bra diterpener tas upp av metallfilter som finns i espressobryggare, perkulatorer och presskannor.
– I en pågående randomiserad studie, där olika grupper människor slumpas att dricka olika typer av kaffe, screenar vi ett antal kaffesorter och beredningar för att hitta en optimal sammansättning molekyler som ger skydd mot diabetes typ 2. Nästa steg är att ta fram kaffe som ger optimal profil av molekyler i blodet och se om effekterna på riskfaktorer för diabetes kan påverkas i högre grad än med ”standardkaffe”, säger Rikard Landberg.
Mjölk i kaffet – kan det minska inflammation i kroppen?
Huruvida mjölk i kaffet är bra eller ej råder det delade meningar om. En ny dansk studie visar att proteiner ökar polyfenolernas antioxidativa effekt, det vill säga minskar oxidativ stress som orsakar inflammation i kroppen.
Studien har gjorts i laboratorium, där polyfenoler satts till aminosyror. Aminosyror bygger upp proteiner, vilka i sin tur ingår i bland annat mjölk.
Men det är många steg kvar till att se om den positiva effekten – via kaffe – också uppstår i vår kropp, enligt professor Marianne Nissen Lund, som lett studien på Institutet för livsmedelsvetenskap vid Köpenhamns universitet.
– Vi har tittat på två typer av polyfenoler, som även ingår i öl och kakao, men där i mindre mängder. De reagerar snabbt med proteiner, som är uppbyggda av aminosyror. Men det finns analytiska utmaningar med att mäta reaktionerna, eftersom polyfenolerna är instabila, säger hon.
– Vi har fått anslag för att studera effekterna på djur, men ännu inte på människor. Därför kan vi inte säga att man ska dricka kaffe med mjölk. Vi vet inte hur mycket som behövs för att få antioxidativ effekt, om det är en eller 500 koppar kaffe.
Sant och falskt om kaffe
1
Kaffe minskar risken för diabetes typ 2 – SANT.
2
Kaffe minskar risken för demens och alzheimer – FALSKT.Studier visar bara svaga samband.
3
Kaffe ger magsår – FALSKT.
4
Koffeinfritt kaffe är bättre för kroppen – OKLART.
5
Kaffe kan göra dig nervös – SANT, men bara om du inte är van att dricka kaffe.
6
Kaffe gör att du bygger muskler bättre – FALSKT, det ökar prestationsförmågan, men minimalt.
7
Koffein är en drog – SANT,det är beroendeframkallande och ger abstinens som huvudvärk.
8
En kopp om dagen räcker – FALSKT, hur mycket kaffe en person tål är individuellt.
Skallskador har blivit alltmer uppmärksammade inom idrotten. Spelare inom kontaktsporter som hockey, amerikansk fotboll och rugby har i olika omgångar stämt sina förbund. För två år sedan var det dags igen. En brittisk advokatfirma lämnade in en stämning mot det internationella rugbyförbundet World Rugby, och dess motsvarigheter i England och Wales.
Uppdraget kom från 225 före detta professionella spelare, samtliga med sviter från hjärnskador, som enligt stämningen uppkommit på grund av upprepade smällar mot huvudet. Flera av rugbyspelarna är numera dementa.
Landskamp England mot USA 2015. Karen Bardsley, England vinner en nickduell mot Abby Wambach USA. Bild: joshjdss, CC BY 2.0
Tidigare hade liknande stämningar kommit från spelare inom amerikansk fotboll och ishockey. Båda tvisterna löstes genom förlikning. Om rugbyspelarnas stämning går samma väg kommer juridiken inte heller denna gång att kunna slå fast sambandet mellan upprepade smällar inom kontaktsport och framför allt demens.
Sambandet är också svårt att slå fast vetenskapligt, då de flesta studier som gjorts antingen bygger på djurförsök eller är retrospektiva, det vill säga hälsan hos före detta spelare har blivit undersökt efter att de har slutat med idrotten.
Problemet med skallskador har uppmärksammats också inom fotbollen. Hur farligt är det egentligen för hjärnan – med huvudkollisioner och att nicka?
Större risk för demens hos försvarsspelare
En av de mer uppmärksammade studierna publicerades i november 2019 i New England Journal of Medicine. Forskarna hade undersökt neurodegenerativa sjukdomar hos 7 676 före detta professionella skotska fotbollsspelare och jämfört med en kontrollgrupp på drygt 23 000 individer. Enligt studien löpte fotbollsspelarna drygt tre gånger högre risk att dö av demenssjukdom än de som ingick i kontrollgruppen.
Studien är pågående, och 2021 kunde forskarna också visa att risken för skada varierade med var på planen man spelade: risken att få demenssjukdom var högre bland försvarare.
Forskarnas slutsatser fick extra tyngd av att fem av de spelare som drabbades av demens, hade spelat i det engelska landslag som vann VM i fotboll 1966. Efter att studien spridits i media införde flera länder nickningsförbud för unga spelare, men även begränsningar för elitspelare:
Skotska proffsspelare får till exempel inte nicka en dag före och en dag efter match.
I England prövar man nu att förbjuda nickningar för alla under 12 år från och med säsongen 2023/2024.
I USA är nickningar förbjudna för alla under 11 år och begränsas för 12–13-åringar.
I Sverige finns en rekommendation om att spelare yngre än 13 år inte ska träna nickningar.
En kontrollerad nick verkar inte ge några skador, men om man inte spänner nacken kan en hård nick ge slitningar i axonerna som leder signaler från en nervcell till en annan. Hjärnans olika regioner kan få svårt att kommunicera med varandra.
Viktigt att nicka på rätt sätt
Frågan om nickningars farlighet har varit aktuell länge. Henrik Zetterberg, professor i neurologi vid Göteborgs universitet, publicerade 2007 en studie som i medierna fick rubriken: ”Inga hjärnskador av fotbollsnickar.”
Drygt tio år senare, när den skotska studien hade publicerats, intervjuades Henrik Zetterberg igen. Nu blev rubriken: ”Nicka inte förrän i puberteten.”
De skiftande budskapen beror inte på att Henrik Zetterberg har ändrat sig, utan på att de beskriver olika sätt att nicka.
– Kontrollerade nickningar verkar inte ge några skador, men om man inte lyckas spänna nacken kan man få den här typen av rotationsskador, säger Henrik Zetterberg.
Synen på huvudskador generellt sett har däremot förändrats.
Även lättare smällar kan ge kroniska skador
– Tidigare sa man att en liten smäll inte är så farligt. Men studier inom boxning, hockey och amerikansk fotboll har visat att även mindre kraftiga, upprepade smällar kan ge kroniska symtom.
När det gäller fotbollsspelare som vill hantera bollen med huvudet rekommenderar Henrik Zetterberg träning för att stärka nackmusklerna. Möjligen kan han tänka sig regler om att inte störa spelare som nickar, vilket skulle minska risken för rotationsskador.
I Sverige finns en rekommendation om att spelare yngre än 13 år inte ska träna nickningar Bild: Donnycocacola, Unsplash
Träna nackmusklerna och minimera nickträningen
Den internationella fotbollsorganisationen Uefa initierade för ett par år sedan två forskningsstudier. I den ena filmade forskarna träningar och matcher hos 480 europeiska ungdomslag för att ta reda på hur ofta spelarna nickade (inte särskilt ofta). Den andra undersökte vilka förhållningsregler som fanns och hur de efterföljdes. När studierna var färdiga tog Uefa fram egna riktlinjer för ungdomsspelare:
Använd boll med anpassad storlek.
Ha lägsta möjliga lufttryck i bollen.
Minimera nickträning så mycket som möjligt och var uppmärksam på nickningar i matcher.
Låt spelarna träna nackmusklerna.
Var uppmärksam på symtom på hjärnskakningar.
Yelverton Tegner, professor emeritus vid Luleå tekniska universitet i medicinsk vetenskap med inriktning idrottsmedicin, har varit lagläkare i flera sporter, bland annat fotboll.
– Vad vi vet idag är att det inte finns ett säkerställt samband mellan nickar och demens. Vi vet bara att fotbollsspelare i Skottland och Sverige har en ökad incidens av demens, men vad den beror på är svårt att säga.
Spelare som får en smäll fortsätter spela
Att svenska spelare kan ha ökad risk för demens visade sig i en färsk studie från Karolinska institutet som undersökte 6 000 spelare som var aktiva i fotbollsserien Allsvenskan mellan 1924 och 2019. Men medan risken för demens var högre var risken för Parkinsons sjukdom lägre. Spelarna levde också i snitt något längre än andra män.
Yelverton Tegner menar att medvetenheten om huvudskador inom idrotten har ökat men att de fortfarande utgör ett problem som är olöst. Han jämför med en spelare som får en vridning i knät och tas av planen, med den som har fått en smäll i huvudet och kan fortsätta spela.
– Det stora problemet idag är att diagnosticera på planen, säger han.
Bli bättre på att upptäcka en farlig skada på plats
Yelverton Tegner ser flera lösningar, till exempel att tillåta obegränsat antal byten som i bandy. Som det är idag får en utbytt spelare inte komma tillbaka in i spelet, men fria byten skulle göra ledare mer benägna att ta ut en skadad spelare i omklädningsrummet för observation. Det skulle göra det möjligt att se på videoinspelningen av matchen och göra en ordentligt bedömning av smällen och skadan, och ge den tid det tar att avgöra hur skadad en spelare är.
En annan möjlighet är att använda en kylhjälm (han har själv varit med och tagit fram en sådan). Hjälmen, som innehåller en kylvätska, ska sitta på i 45 minuter efter smällen. I en studie publicerad i tidskriften Journal of Neurotrauma undersökte Yelverton Tegner och hans forskarkollegor hjälmens effekt på ishockeyspelare som drabbats av hjärnskakning. De spelare som använde hjälmen kunde, jämfört med en kontrollgrupp, komma tillbaka i spel snabbare och hade inte lika hög risk att tvingas sluta spela fotboll.
Svårt förändra spel med 265 miljoner utövare
Niklas Marklund, professor i neurokirurgi vid Lunds universitet, var nyligen på en konferens i Berlin där de skotska forskarna framförde sina rön och hävdade att nickningar orsakar hjärnskador. Men Niklas Marklund är skeptisk.
– Mina skotska kollegor vill framhäva att nickningar är farligt, men jag tycker att man ska ha mer på fötterna innan man gör förändringar i en idrott som utövas av 265 miljoner människor.
För att ta reda på hur det ligger till sammanställer Niklas Marklund, och ett par kollegor, just nu all forskning de kan hitta om nickningar. Senast i början av hösten 2023 ska de ha ett svar.
Det kan skadas när skallen får en smäll
Vad är det som händer i hjärnan när den får en smäll, till exempel i en okontrollerad nick? Vad kan skadas?
De långa utskotten. En smäll mot huvudet som ger en kraftig rotation kan orsaka slitningar på de långa utskotten, axonerna, som leder signaler från en nervcell till en annan. När axonerna skadas blir det svårt för hjärnans olika regioner att kommunicera. Symptomen kan vara yrsel, störd dygnsrytm och depression. Att symptomen brukar klinga av efter ett dagar innebär inte att skadan läker utan att hjärnan kalibrerar om vilket kan leda till en sämre kapacitet hos nervcellerna.
Vestibularisnerven. En studie vid Lunds universitet undersökte 42 idrottare, 21 friska och 21 som drabbats av idrottsrelaterad hjärnskakning och som därefter i mer än sex månader upplevt symtom. Med hjälp av en avancerad magnetkamera fann forskarna skador i innerörat hos 13 av idrottarna med långvariga besvär (3 i den andra gruppen). Skadan visade sig sitta i vestibularisnerven och leder till att de inåtgående nervimpulserna inte fungerar som de ska och att hjärnan därför inte får den information om kroppsrörelser och känselintryck som krävs för att upprätthålla en bra balans.
Vävnadsskadansom uppstår vid smällen kan orsakasekundära skador som en pågående inflammation. Inflammationen kan dämpas med inflammationshämmande medicin, men det gäller att sätta in rätt dos vid rätt tid.
Text: Johan Frisk på uppdrag av forskning.se
2021 meddelade datorföretaget Microsoft att de hade tagit patent på ett datorprogram som ska kunna träna upp en chatbot baserat på uppgifter om enskilda personer. En chatbot, eller en ”bot”, är ett datorprogram som är utformat för att kunna prata med människor genom text eller röst. Huruvida personen är död eller levande spelar ingen roll, vilket innebär att det kan bli möjligt för döda människor att ”återuppstå”, åtminstone digitalt. Microsoft själva föredrar dock att kalla det för digitala ”mänskliga” kloner, alltså kopior.
Enkelt förklarat sker kloningen genom att data från en person, till exempel inlägg från sociala medier, matas in i datorprogrammet så att chatboten lär sig hur den personen brukar uppföra sig
– Det handlar om att träna upp AI-funktioner. Har man data från en person, till exempel hur den beter sig i text, är det möjligt att bygga en bot som för sig som den personen. Vissa av dessa botar kan säkert vara meningsfulla, men de utmanar också vår syn på vad som är lämpligt, säger Stefan Larsson, docent i teknik och social förändring vid Lunds tekniska högskola, LTH.
Med hjälp av data från en person, till exempel inlägg från sociala medier, är det möjligt att bygga en bot som beter sig som den personen. Bild: Fausto Sandoval, Unsplash
Vad är artificiell intelligens (AI)?
AI är den övergripande termen för tekniker som gör det möjligt för datorer och maskiner att utföra uppgifter som normalt kräver mänsklig intelligens, som att lära sig, resonera, planera och lösa problem. Det är som att skapa en dator som tänker och lär sig på samma sätt som en människa gör.
Etiska riktlinjer behövs
Stefan Larsson leder en forskargrupp om AI:s roll i samhället. Syftet är att undersöka etiska och juridiska frågor kopplade till det som kallas nekrorobotik (necrorobotics på engelska), det vill säga robotiseringen av någon som är död.
– Juridiken för hur döda människors information hanteras är svag och svår att tolka. Dataskyddet är till exempel inte utvecklat med ett sådant skyddsbehov i åtanke. Samtidigt är sorgearbete och hur vi hanterar de döda en väldigt privat sak som snarare styrs av sociala normer och kulturella föreställningar.
I en kommande bok har Stefan Larsson skrivit ett kapitel med titeln ”Necrorobotics: The Ethics of Resurrecting the Dead” som handlar om just de etiska utmaningar som uppstår i och med den tekniska utvecklingen.
– Det finns fall där man har tränat en bot att låta som en död familjemedlem för att komma åt pengar. Ett annat exempel är en sydkoreansk kvinna som byggde en bot för att ”återuppliva” sin döda dotter i en virtuell verklighet. Men vem har egentligen rätt att ta dessa beslut och vad händer om inte alla är överens?
Än så länge är det inte möjligt för vem som helst att bygga en ”nekrorobot”, men utvecklingen går fort framåt. Bild: Niels Smeets, Unsplash
Nekrobotik och nekrorobotik – vad är skillnaden?
Termen nekrobotik innebär robotiseringen av död vävnad. Ett känt exempel är när forskare vid Rice university i Texas robotiserade döda vargspindlar för att använda dem som en slag gripklo.
Nekrorobotik däremot, syftar på robotiseringen av döda med hjälp av AI.
Än så länge är det inte möjligt för vem som helst att bygga en bot som agerar som en avliden släkting. Men Stefan Larsson, docent i teknik och social förändring, menar att den tekniska utvecklingen går snabbt och att det då blir svårare och svårare att avgöra var den etiska och juridiska gränsen går.
Vad får till exempel sociala medier-plattformar, som har tillgång till en persons data, egentligen göra med den? Han nämner en man som byggde en bot av sin döda flickvän som exempel på denna problematik.
– Han använde en kraftfull chatbot, men hade bara ett visst antal krediter och när de tog slut var det ju som att hon dog igen. Hur ska man säkerställa att hon blir kvar i programmet? Det är ju skillnad att bli av med till exempel sitt Spotifykonto och kontot som är ens flickvän.
Önskan att bevara de döda är inte ny
Men även om själva AI-tekniken är ny menar Hans Ruin, professor i filosofi vid Södertörns högskola att nekrorobotik egentligen bara bygger vidare på våra traditioner att försöka minnas de döda.
Han har forskat på gränserna för ”konstgjord intelligens” och försökt förstå de hot och möjligheter som AI för med sig. Han har även skrivit boken ”Being with the Dead: Burial, Ancestral Politics and the Roots of Historical Consciousness” som handlar om vårt förhållande till döden och de döda. Enligt honom är människans önskan att återuppliva avlidna inte lika exceptionell som den låter.
Önskan att bevara de döda är inte ny. Bild: National Cancer Institute, Unsplash
Återuppliva döda med hjälp av AI – hur nära är vi?
Hur långt har den tekniska utvecklingen inom AI (artificiell intelligens) kommit? Här är några exempel:
AI används ofta i chattbotar. En chattbot som fått mycket uppmärksamhet den senaste tiden är ChatGPT, som kan inhämta fakta och formulera texter nästan lika bra som om de vore skrivna av människor.
Nyligen publicerades även en AI inriktad på ljud, VALL-E, som kan återskapa människors röster. Allt som behövs är en tre sekunder lång inspelning av en människas tal för att skapa en trovärdig kopia.
Andra AI-program kan skapa rörliga bilder av stillbilder. Det skapade rubriker redan 2019 när en AI från datorföretaget Samsung fick en bild av Leonardo da Vincis berömda målning Mona Lisa att plötsligt börja röra sig.
Det finns diverse släktforskningssajter som erbjuder en AI-tjänst där man kan ladda upp bilder på släktingar som sedan animeras så att det ser ut som att de rör på sig. Men det är också allt de gör.
Det finns flera företag som säger sig snart kunna återuppliva döda med hjälp av röster eller rörliga bilder, bland annat Google och Microsoft. Dock är tekniken i de flesta fall fortfarande under utveckling och det krävs att användaren har en del teknisk kompetens för att kunna använda den.
– Längtan att hålla kvar döda i livet är en uråldrig strävan. Så fort en ny teknik har dykt upp har man börjat fundera på hur man kan använda den för att kommunicera med döda. Det dröjde till exempel inte länge efter att man uppfunnit fotografiet innan man började att ta bilder av de döda och när man lärde sig att spela in ljud insåg man snart att det var ett sätt att spara dödas röster.
Önsketänkande, och olika försök att minnas det som en gång var, är alltså något som är djupt mänskligt. Hans Ruin menar att nekrorobotik snarare kan bli en del i vårt sorgearbete – ett avancerat minnesalbum om man så vill. Men inte mer än så.
Risk för ofullbordat sörjande
Den enda nackdelen han kan tänka sig med nekrorobotik är att det förhindrar det som av psykoanalysens fader Sigmund Freud kallats för ett ”fullbordat sorgearbete”. Det innebär att man inte kan acceptera att den döda är borta, vilket, enligt Freud, kan leda till melankoli.
– Man kan tänka sig att om en chatbot blir så verklighetstrogen att det verkar som att man umgås med den avlidna blir man kvar i en illusion. Men det handlar om extremfall. Jag har svårt att tänka mig att det blir mer avancerat än foton och bildmaterial.
Att man ska kunna interagera och ha ett vardagsliv med en död vän eller släkting är alltså inte troligt, enligt Hans Ruin. Dessutom kommer de personer vi eventuellt kan återskapa att vara frusna i tiden. Vi, däremot, minns den döda i alla hennes åldrar. Tekniken kan möjligen ha ett syfte i början av sorgen när den är akut, men med tiden kommer verkligheten ikapp.
– Att leva med en människa är att åldras med henne. Mycket av det som nu sägs och skrivs om vad en framtida AI kan göra är än så länge fantasier, medan de som verkligen kan tekniken är mer försiktiga i sina förutsägelser. Det finns ingen anledning för tekniken att själv ta över någonting. Den har ingen vilja eller inneboende syfte. Det är viktigt att vara realistisk när man tänker på framtidens teknik.
Vid Sveriges museum om Förintelsen i Stockholm finns utställningen Dimensions in Testimony. Utställningen, som kan besökas digitalt via museets webbplats, går ut på att besökarna kan ställa frågor till (projektioner av) två överlevare från Förintelsen. Känslan av att prata med dem på riktigt har uppnåtts med hjälp av timmar av djupintervjuer. Efter intervjuerna klipptes och processades frågorna och svaren i ett system baserat på AI-teknik och varje ny fråga som systemet får matchas till det svar som stämmer bäst överens med frågan. Ju fler frågor som ställs, desto bättre kommer dialogen att fungera.
Uppfödningen av slaktkyckling och värphöns blir stadigt alltmer storskalig, och kostnaderna för att producera kött och ägg minskar. Men det gör inte kycklingar lyckligare.
Forskare och andra jobbar hårt för att ta fram alternativ till den allt tuffare miljön, där uppemot en miljon kycklingar kan födas upp i samma stall. Branschen har infört förbättringar, men med nya uppfödningsmetoder kommer också nya problem. Går det att hjälpa kycklingar få utlopp för sina naturliga beteenden i en onaturlig miljö?
Forskare vid Linköpings universitet hoppas det. Nyligen slutförde de en studie om hur lek kan få kycklingar i stordrift att må bättre. Kycklingarnas lek kan visa hur de mår, men också användas för att ge dem ett bättre liv, menar Per Jensen, professor i etologi.
Kycklingar utomhus brukar plocka upp en mask i näbben, svinga den runt, och sen springa iväg, för att få de andra kycklingarna att jaga efter.
Kycklingar leker precis på samma vis som deras vilda förfäder, röda djungelhöns. De plockar upp föremål i näbben, jagar varandra, eller låtsas slåss genom att hoppa bröst mot bröst.
Kycklingar älskar att leka
Forskarna satte kycklingarna på en ”lekplats” med stor yta, ljus, och kunde se fjorton olika lekbeteenden, som de delade in i tre grupper: föremålslek, social lek och rörelselek. Vanligast var föremålslek, särskilt med sådant som liknade maskar: snörstumpar, remmar och halm.
– De sprang omkring med föremålen och de andra kycklingar satte efter och försökte ta det ifrån dem. Det påminde om hur hundar leker med bollar, säger Per Jensen.
Många djur leker mindre när de mår dåligt. Därför blev forskarna överraskade när kycklingar som utsatts för stress inte blev passiviserade utan tvärtom lekte mer. Sannolikt har de ett uppdämt behov, menar forskarna.
När kycklingar är omkring 35 dagar leker de som allra mest, samma ålder som kycklingar i det fria blir oberoende av sina föräldrarna. Det är också vid den åldern slaktkycklingarna brukar avlivas. För att kycklingarna ska må bra är det viktigt att under sin korta livstid ha utrymme för lek, menar forskarna. Det gäller även för värphöns som lever uppemot ett par år.
Det viktigaste för en kyckling är att få vara hos sin mamma, Nästan inga slaktkycklingar får det. Bild: Michael Anfang, Unsplash
Vad är naturligt för en kyckling?
Kycklingar använder nästan all vaken tid till att leta föda. De sitter på pinnar – substitut för skogens grenar – och sandbadar för att hålla sig rena och slippa parasiter. Vid sandbad täcker de sig själva med sand och skakar av sig, ungefär som hundar efter en simtur. Sandbad är också ett sätt att umgås med andra och stressa av.
Naturligt för en kyckling är också att ha en mamma att ty sig till och att samlas i mindre flockar med tydliga revir. Som bäst mår de tillsammans med 10-25 andra höns som går fritt i skogen eller en trädgård.
Får aldrig någonsin träffa en mamma
Att krypa in under kycklingmammans beskyddande vingar och känna hennes värme. Det är det enskilt viktigaste i kycklingars naturliga beteende, enligt Per Jensen.
Kycklingars naturliga sovmönster är att vila hos mamman en halvtimme, följt av en vaken halvtimme. Utan mammor blir kycklingarna vimsiga och springer omkring huller om buller, bland annat på varandra. De som försöker sova får sin sömn störd oavbrutet. Att det är ljust sexton timmar om dygnet i ett kycklingstall, vilket är EU:s maxgräns, gör det inte bättre.
– De mår bäst av att få präglas på en höna med ett omsorgsfullt modersbeteende. Men det är elefanten i rummet, även bland forskare. Kycklingar i produktion får aldrig någonsin träffa en modersfigur, säger Per Jensen.
Utan mamma löper värmereglagen amok
När kycklingar inte har någon mamma får de svårt både med att reglera sin temperatur och synkronisera sitt vilobeteende, förklarar Jenny Yngvesson, som forskar vid SLU:s institution för husdjurens miljö och hälsa.
– När de är små och inte fått sin fjäderdräkt är det viktigt att de kan vila i mörker och värme. Det behöver inte vara 38 grader i hela stallet, men det ska finnas varma platser. När de blir större behöver de i stället göra av med sin överskottsvärme och föredrar då att vila högt upp.
Trots kycklingarnas behov, finns ganska lite forskning om olika sätt att ge kycklingar något som liknar en mamma. Men försök görs med artificiella mammor av olika snitt, från en enkel fjäderplym till en uppstoppad höna – bland annat på Sveriges lantbruksuniversitet, SLU.
Bild: Jason Leung, Unsplash
Slaktkycklingar träffar aldrig sin mamma, eller någon vuxen individ
De allra flesta föds upp inomhus, det får vara upp till 25 kycklingar per kvadratmeter golvyta i kycklingstallarna,
Runt 115 miljoner kycklingar slaktas årligen i Sverige – vid en ålder av 35 dagar (siffra från 2021, SVA)
Mamma i form av en plattform
Som alla ungar behöver slaktkycklingar vila och sova stora delar av dygnet. SLU-forskaren Sara Forslind har just doktorerat med avhandlingen Never wake a sleeping broiler…..
I den undersöker hon hur plattformar, artificiella värmetak – egentligen en simulerad mamma – och varierat ljus kan hjälpa kycklingar till mer ostörd sömn.
Plattformar används i stallarna för att slaktkycklingar har svårt att sitta på en pinne. eftersom de är framtunga och deras skelett skört. Det beror i sin tur på att kycklingarna är avlade på att få mycket kött framtill, för att tillfredsställa efterfrågan på stora bröstfiléer.
Tanken är att yngre kycklingar ska kunna sova under plattformar med värmetak på undersidan – som också blockerar ljus – medan äldre hönor sover ovanpå plattformarna.
Det visade sig att kycklingar som vilade på plattformarna blev mindre störda i sömnen och hade längre viloperioder. Det vore intressant att undersöka de tre faktorerna kombinerat med naturligare ljusväxlingar, tycker Sara Forslind, men svårt eftersom det blir för många parametrar.
– Vi har gjort tre försök där vi varierat en av faktorerna i taget. Det visade sig att var och en av dem förbättrade kycklingarnas vilobeteende. De sover längre och blir mindre störda av andra kycklingar.
Kycklingar föredrar bad i finkornig sand
Till skillnad från miljön i produktionsstall, där den ena dagen är den andra lik, prövade några andra forskare vid SLU att variera i miljön för kycklingarna. Och såg att detta kunde stimulera kycklingarna att utveckla sina naturliga beteenden bättre.
De gav kycklingarna olika slags strö och sittpinnar för att se vad de föredrog. Det visade sig att kycklingar helst sandbadar i material med fin struktur, som torv och sand. Däremot sov de hellre i kutterspån och inte lika gärna i torv. Fler valmöjligheter kan ge kycklingarna en känsla av kontroll vilket kan få dem att må bättre, menar Lena Skånberg, forskare i djurvälfärd vid SLU.
– Det kan öka kycklingarnas motivation att utforska och hos dem som fått välja mellan olika typer av strö och sittpinnar förbättras immunförsvaret, säger Lena Skånberg, forskare i djurvälfärd vid SLU.
Kycklingar som får vara utomhus har det bäst
Frigångssystem inomhus har befriat kycklingarna från trånga burar, men kan ha skapat andra problem, menar Lena Skånberg. Ett fenomen som forskarna upptäckt de senaste åren, och ännu inte kan förklara, är att väldigt många värphöns i frigående system får bröstbensfrakturer.
– Det pågår forskning kring vad problemet beror på, något som verkar vara multifaktoriellt men kanske kan det även ha något med uppväxtmiljön att göra, säger Lena Skånberg.
Hon samarbetar med uppfödare som själva ger fåglarna bättre miljö på olika sätt. Särskilt påhittiga är ekologiska lantbrukare, som har krav på sig att ha kycklingar på större ytor och med möjligheter att gå ut.
Att kycklingar har mer plats, får vara ute och växa långsammare ger dem större chans till naturligt beteende, förklarar Jenny Yngvesson. Inom äggproduktionen finns fler frigående höns med tillgång till utevistelse, än bland kycklingar i stordrift.
– Även om den inte är ekologisk vill många uppfödare att de ska få gå ute. Det finns ägg från utegångshöns märkta i vanliga affärer, så det ger genomslag till konsumenterna.
Per Jensen är försiktigt optimistisk om möjligheterna att även ge kycklingarna bättre liv.
– Det går att förbättra miljön om vi producerar kunskap som konsumenter tar till sig – och blir beredda att betala några kronor extra för kycklingkött eller ägg.
Sex saker som får en kyckling att må bra
1
Mamma – tillgång till en artificiell hönsmamma – med inbyggd värme och mörkt under ”fjäderdräkten” ger kycklingarna en mer naturlig sömncykel och temperaturreglering.
2
Födosök – tillgång till ”leksaker” (strömaterial) ger kycklingarna bättre möjlighet att få utlopp för sitt naturliga beteende att picka och krafsa nästan all vaken tid..
3
Sömn – variation i tänkbara platser för sömn i stallen, som pinnar med olika textur eller form, gör det lättare för kycklingar att hitta sovplatser de tycker om. Variation i ljus underlättar en naturligare sömncykel..
4
Vara ute – lösdrift i stället för burar gör kycklingarna modigare och mer nyfikna. Större ytor, variation i miljön, många valmöjligheter och tillgång till sandbad minskar stress.
5
Socialisera – möjlighet att leva i små grupper på 10-20 djur minskar stress..
6
Växa långsamt – hybridraser som växer långsammare har mindre problem med bland annat skör benstomme.
Mats Karlsson på uppdrag av forskning.se
Att lita alltför mycket på experter kan leda oss fel. Det kan till och med göra skada, menar forskaren Emma Frans. Så när ska vi lyssna på experter? Och hur blir vi mer forskningssmarta?
Det finns bra forskning. Och så finns det bullshit, säger Emma Frans, epidemiolog som brinner för att förklara forskning.
– Bullshit är dåligt utförd vetenskap, eller när forskare drar alltför långtgående slutsatser av något som det inte finns så mycket bevis för.
I grunden är det bra att ha ett stort förtroende för forskare i rollen som expert, menar hon. Men om förtroendet övergår i en blind tro på experter kan det uppstå problem.
Lita på forskare men inte för mycket
Denna motsättning – att det å ena sidan är en god idé att ha förtroende för vetenskap, och å andra sidan vanskligt att lita alltför mycket på forskare – kallar Emma Frans för ”expertparadoxen”. Det är också titeln på hennes senaste bok.
Om vi litar blint på experter kan vi börja tro på sådant som inte alls stämmer, säger hon och ger några exempel:
I slutet av 1960-talet spred sig en rädsla för att maten inte skulle räcka till alla på vår planet. Boken Befolkningsexplosionen, skriven av en forskare, varnade för att mänskligheten stod inför en svältkatastrof och total kollaps. Ett tiotal år senare var det tydligt att han hade haft fel.
På 1970-talet kom forskare fram till att kvinnor som har bott tillsammans i ett halvår synkar sina menstruationscykler, och alltså får mens samtidigt – men inga andra studier har kunnat visa samma resultat. Det finns alltså inga bevis för att det här stämmer. Ändå är det många som fortfarande pratar om, och tror på, att kvinnors mens kan synka.
På 1990-talet kom larm om att MPR-vaccinet mot mässling, påssjuka och röda hund kunde ha ett samband med autism hos barn. Föräldrar blev oroliga, allt färre barn vaccinerades. Drygt tio år senare drogs artikeln om studien bort från den vetenskapliga tidskrift som publicerat den – det framkom att forskaren bakom studien hade fuskat. Sedan dess har många studier visat att det inte finns något samband mellan MPR-vaccin och autism.
För att bli forskningssmarta behöver vi lita lagom mycket på forskare, menar Emma Frans.
– Vi behöver kunna skilja de verkligt kunniga experterna från dem som sprider bullshit. Men att enskilda forskare och studier ibland är helt fel ute ska vi ha förståelse för. Det är så den vetenskapliga processen ser ut, och det är för den vi ska ha förtroende, säger hon.
Den vetenskapliga processen innefattar bland annat:
att en studie publicerad i en vetenskaplig tidskrift har blivit granskad av andra forskare – det kallas på forskarspråk för peer review eller referentgranskning.
att en studie kan återupprepas och nå samma resultat av andra forskare – att studien kan replikeras.
att de flesta forskare så småningom blir överens och har samma uppfattning – att man når konsensus.
– Ett enskilt forskningsresultat är inte vetenskap, skulle jag säga. Vetenskapsresultat är något vi når stegvis genom att olika forskargrupper studerar samma sak och så småningom uppnår konsensus. Och i det läget är forskningen verkligen något som ska övertyga oss – men utan att vi släpper öppenheten för att det fortfarande kan komma ny kunskap som förändrar läget.
Innan den vetenskapliga processen har nått så långt kan det vara förvirrande.
– Forskare kan följa hypoteser som visar sig vara felaktiga, man kanske hajpar forskningsresultat som aldrig kommer att kunna återskapas – och när processen pågår kommer det alltid att finnas vissa saker som inte följer med ända fram till slutet.
Så när ska man lyssna på forskarna? Ska man vänta tills de får Nobelpris?
– Nej, så länge kan man inte alltid vänta. Det kan ta väldigt lång tid innan en upptäckt prisas med ett Nobelpris. Det jag menar är att man ska lyssna på forskarna när de flesta är överens. När man ställer samma fråga till många forskare och får samma svar, då ska man tro på det.
Emma Frans var själv en av experterna under coronapandemin. Bild: Niklas Nyman, Volante
Emma Frans är doktor i epidemiologi och forskare vid Karolinska institutet. Hon har blivit känd för att sprida kunskap om vetenskap i sociala medier och i böcker. Och fick utmärkelsen Årets folkbildare 2017, “för sin förmåga att på ett pedagogiskt och humoristiskt sätt sprida kunskap och förklara myter och missförstånd kring vetenskap”. Att nå ut med och förklara vetenskap är något hon brinner för.
– Jag tycker att vaccinmotståndet tydligt illustrerar hur meningslöst det blir att ta fram nya läkemedel och innovationer om människor vägrar att ta dem och ifrågasätter effektiviteten och säkerheten. Vetenskap är meningslöst om människor vägrar att tro på den. Jag ser det som en av vår tids största och viktigaste frågor, säger hon.
Under covidpandemin har hon varit en av de experter som uttalat sig om pandemin i media. Den erfarenheten utgick hon från när hon skrev Expertparadoxen, som har undertiteln Ska jag alltid lyssna på forskarna?
Orealistiska krav på experter
– Jag kände ibland att det fanns orealistiska krav på vad vi experter skulle kunna veta, för det fanns ju inte så mycket forskning då, särskilt inte i början av pandemin.
I ett sådant läge behöver man förstå att experter kommer att tycka olika, säger hon.
– Man behöver också förstå att experterna ibland säger saker som sedan inte visar sig stämma. Det tar ofta tid innan vetenskapen leder oss rätt, men det speciella under pandemin var att vi kunde följa den processen i realtid. Alla hade inte verktyg att förstå processen, och när det blir tydligt att vissa forskare har fel kan man börja misstänkliggöra forskare generellt.
Så när ska vi lyssna på forskarna? Och när ska vi dra öronen åt oss? Hur demaskerar du en falsk expert? Och undviker att lura dig själv? Här är 10 tips från Emma Frans
Text: Maria Zamore på uppdrag av forskning.se
Det kan vara trötthet som inte går att vila bort eller smärta på olika ställen i kroppen. Långvariga kroppsliga besvär där det inte går att hitta någon medicinsk förklaring, och som inte går över.
Det finns alltså ingen skada på kroppen, men kroppen fungerar ändå inte som den ska. Symtomen beror på förändringar i kroppens funktion.
– Det vanligaste är att patienten söker vårdcentralen för till exempel trötthet som inte går att vila bort eller ny smärta. Då tas prover för att utesluta sjukdomar, och patienten får svaret: ”vi hittar inget avvikande”, säger Daniel Maroti, psykolog vid Ektorps vårdcentral, som forskar om internetbaserad terapi för funktionella somatiska syndrom vid Stockholms universitet.
Smärta utan orsak gör lika ont
Men patienten har ju fortfarande sina symtom trots att läkaren inte hittar något fel och förväntar sig en förklaring. Det leder ofta till nya utredningar.
Om symtomen fortsätter kanske patienten får en remiss till en specialistmottagning och sedan till nästa – det är lätt att få upplevelsen av att skyfflas runt i vården, menar Daniel Maroti.
– Patienten får inget svar, känner sig missförstådd eller rent av ifrågasatt, blir frustrerad och det blir vården också. Till slut kanske en läkare drar slutsatsen att detta är funktionellt.
Att enbart få höra “vi hittar inget avvikande” kan vara frustrerande. Bild: Samuel Rios, Unsplash
Funktionella sjukdomar lika vanliga som depression
Det går att dela in patienter med funktionella sjukdomar i tre grupper, enligt Daniel Maroti. Över hälften har bara ett symtom, till exempel trötthet eller svår huvudvärk.
Ungefär en fjärdedel av dem som söker vård har i stället flera sammanhängande symtom: till exempel IBS (känslig tarm) eller fibromyalgi med spridd värk. IBS, irritable bowel syndrome, kallas också för funktionella tarmbesvär. Det innebär att det finns en störning i hur tarmen arbetar och dess känsel, det gör ont och ger förstoppning eller diarré, eller bägge delarna. Man vet inte varför, men tarmarna jobbar inte som de ska.
Det finns också en mindre grupp med flera funktionella somatiska symtom samtidigt, till exempel IBS och fibromyalgi, det vill säga symtom från flera olika delar av kroppen.
Funktionella symtom är vanliga, lika vanliga som depression.
– Det finns ingen färsk statistik från Sverige, men man uppskattar att en tredjedel av alla patienter som söker på vårdcentral eller neurologmottagning har funktionella symtom, säger Daniel Maroti.
Psykologiska faktorer spelar roll
Men vad beror de funktionella symtomen på? Det är inte helt klarlagt, men man tror att det är flera olika faktorer som bidrar.
Hjärnavbildningsstudier har visat att personer med kronisk värk har en överkänslighet i det centrala nervsystemet. Hjärnan reagerar snabbare och skarpare på smärta. Även psykologiska faktorer spelar roll för att utveckla symtom.
– Risken är tre gånger högre om man varit med om ett trauma, alltså fysiskt, psykiskt eller sexuellt våld, eller känslomässig omsorgsbrist, det vill säga att inte ha blivit sedd, eller kanske blivit kritiserad, säger Daniel Maroti.
Livsstilsförändringar hjälper många med IBS
Behandling med smärtmediciner vid kronisk värk eller läkemedel som påverkar magtarmfunktionen vid IBS hjälper bara ett fåtal. Däremot blir två av tre IBS-patienter bättre efter livsstilsförändringar, visar forskning. Det kan handla om att tänka på vad och hur man äter och att minska på stress.
För patienter med smärta kan bassängträning och avslappning i form av basal kroppskännedom eller medicinsk yoga, få kroppens uppvarvade nervsystem att lugna ner sig.
Bild: Romina Farías, Unsplash
Basal kroppskännedom och yoga
Basal kroppskännedom är enkla rörelseövningar som ökar den medvetna närvaron i kroppen. De kan bestå av att ta in hur varje kroppsdel känns, eller hur balansen och kontakten med underlaget är. Man lär sig också att känna igen hur kroppen reagerar på olika känslor.
Medicinsk yoga är ett samlingsnamn för yoga som används i olika medicinska syften. Den utgår från den klassiska kundaliniyogan och innehåller bland annat medveten närvaro, andningsträning, enkla fysiska rörelser och meditation. Träningen individanpassas utifrån förutsättningar och behov och kan utövas av alla.
Hypnos och kbt fungerar vid IBS
Men de IBS-patienter som inte blir hjälpta av livsstilsförändringar kan få psykologisk behandling, till exempel hypnos. Sessionerna börjar med avslappning för att uppnå hypnostillstånd. Sedan visualiserar patienten tarmen för sin inre blick.
Till exempel: Om patienten har mycket diarréer kanske hen ser tarmen som ett vilt forsande vattendrag med stenar i vägen, så det uppstår mycket virvlar och vattnet sprutar. Terapeuten kan säga: se hur vattendraget stillnar, det flyter långsamt genom ett lugnt landskap. I hypnosen ingår också suggestioner, det vill säga positiv förstärkning. Terapeuten kan säga: när du vaknar upp kommer du att känna dig stärkt i att tarmen inte kommer att störa dig.
Det fungerar. Hypnos har visat god effekt i många studier.
Att lära sig genom att utsätta sig
När det gäller psykoterapi är kognitiv beteendeterapi, kbt, vanligast. Och så kallad exponeringsbaserad kbt kan vara särskilt effektivt om patienten har börjat undvika sådana situationer som brukar väcka symtom, vilket förvärrar de funktionella besvären.
Terapin går ut på att medvetet exponera sig för sådant som framkallar symtom, till exempel äta mat som ger symtom eller träna på gym om det brukar ge symtom.
– Man vrider spiralen åt andra hållet: när jag inte låter symtomen hindra mig, lär jag mig att de inte är farliga. Då minskar hjärnans övervakning av symtom. Alla blir inte hjälpta, men hälften får en halvering av symtomen, säger Brjánn Ljótsson, som är professor i klinisk psykologi vid Karolinska Institutet.
Bild: Chuttersnap, Unsplash
Exponeringsbaserad kbt i tre delar
Information om att när du låter dig styras av symtomen förvärras de.
Självobservationsövning för att bli medveten om hur du reagerar på dina symtom, till exempel ställer in planerade aktiviteter.
Exponering: i ett första steg minskar du på toalettbesök, eller skjuter upp det vid diarré; i nästa steg exponerar du dig medvetet för det som framkallar symtom, till exempel äter mat som ger symtom, eller tränar på gym om det brukar ge symtom, samt minskar på dina kontrollbeteenden, till exempel att äta ”magsnäll” mat eller vila mycket.
Källa: Brjánn Ljótsson
Även vid fibromyalgi har exponeringsbaserad kbt visat god effekt i en första svensk studie av psykologen Maria Hedman-Lagerlöf.
Vid långvarig smärta kan så kallad multimodal rehabilitering ge god hjälp. Den är baserad på bland annat kognitiv beteendeterapi och ges i ett team bestående av läkare, psykolog, fysioterapeut, arbetsterapeut och kurator.
Känslor i konflikt bakom kroppsliga symtom
Det är vanligt att patienter med funktionella symtom har många stressfyllda livshändelser bakom sig. Många patienter har varit med om fysiska, sexuella eller känslomässiga övergrepp. I psykodynamisk korttidsterapi håller terapeuten ett aktivt fokus på hur inre känslomässiga konflikter och undvikande av känslor kan vara relaterade till kroppsliga symtom.
Exempel på sådana psykodynamiska terapier är ISTDP (intensive short-term dynamic psychotherapy) och EAET (emotional awareness and expression therapy), som är en modifiering av ISTDP för kronisk smärta.
Daniel Maroti har utvecklat en internetbaserad variant av EAET. I en studie slumpade han 74 patienter till antingen EAET på internet eller till att vänta på behandling. Hälften av patienterna hade IBS, svår huvudvärk eller migrän – resten fibromyalgi eller kronisk ryggsmärta. Behandlingen pågick tio veckor.
– Cirka en av fem halverade sina symtom. Sju gånger fler i behandlingsgruppen fick en avsevärd förbättring jämfört med kontrollgruppen, men vi behöver göra fler större studier, säger han.
EAET vid funktionella symtom – tre steg
Det här gör du:
…tar in information om hur centrala nervsystemet kan generera kroppsliga symtom + lugnar nervsystemet genom att bygga upp en inre trygghet i meditationer där man stöttar sig själv.
…kartlägger stressfyllda händelser och bearbetar dem känslomässigt, till exempel genom att skriva om vilka känslor som väcktes, vilket ofta är laddat och svårt.
…använder erfarenheterna i viktiga relationer här och nu, till exempel står upp för dig själv inför din chef.
EAET erbjuds inte än i reguljär vård i Sverige, men det finns en självhjälpsbok Fri från smärta.
Källa: Daniel Maroti
Neurologiska symtom kan triggas vid livskris
Vid funktionell neurologisk symtomstörning (FNS) kan patienten bland annat ha både motoriska och sensoriska symtom utan att läkare kunnat konstatera någon nervskada.
– Det vanligaste är svaghet, skakningar, domningar och krampanfall, säger Malin Ljungdahl, som är psykiater och psykoterapeut på Konsultenheten i Psykiatri Sydväst i Stockholm.
Enligt Malin Ljungdahl är det viktigt att se sjukdomen som en process med flera faser, och att orsakerna är individuella och komplexa.
– Patienten har en sårbarhet, till exempel genetiskt arv eller trauma. Sedan utlöses symtomen av något, till exempel en fysisk skada eller en livskris. Slutligen finns vidmakthållande faktorer, som att undvika situationer som utlöser symtomen. Vi behöver därför tänka biopsykosocialt i diagnostiken.
Att tänka biopsykosocialt innebär att ta hänsyn till helheten, hur biomedicinska, psykologiska och sociala fenomen samspelar när en människa blir sjuk. Behandling ges i tre steg. Steg ett är att patienten får diagnosen FNS av neurolog och psykiater.
– Redan det kan vara lugnande för en del som till exempel varit rädda för att de har MS eller ALS, säger Malin Ljungdahl.
I nästa steg får patienten psykosomatisk fysioterapi, som beaktar även psykologiska faktorer i det fysioterapeutiska arbetet med kroppen, det vill säga människan som en helhet, inte bara en kropp. Om det inte räcker finns psykoterapi: stödjande terapi, kbt eller psykodynamisk terapi – eller multimodalt rehabteam på specialistmottagning.
Psykoterapi vid funktionella neurologiska symtom
Än så länge finns få studier om effekten av psykoterapi vid funktionella neurologiska symtom. Men det går ändå att se att den fungerar för vissa patienter, menar Malin Ljungdahl, som just nu medverkar i en pilotstudie av så kallad ISTDP på patienter med neurologiska symtom. Behandlingen pågår i 20-40 veckor.
– Patienterna flyttar fokus från sina kroppsliga symtom till sitt känsloliv och hur de hanterar viktiga relationer. De får en ökad insikt i hur känslomässiga processer hänger ihop med kroppsliga besvär. Det i sig ger mindre oro över symtomen. Ofta minskar behovet av att söka akut vård och utredningar.
ISTDP för funktionella neurologiska symtom
Terapin innebär:
fokus på omedvetna känslomässiga och relationella mönster från tidigt i livet och nu, men också på eventuella barndomstrauman. Detta för att hjälpa patienten att förstå att symtomen utlöses av blandade känslor som hen inte alltid är medveten om, men som väcker ångest som leder till ”försvar” – det vill säga funktionella neurologiska symtom.
hjälp att börja se “försvaren”, reglera sin ångest och våga känna sina känslor så att symtomen på sikt minskar.
Källa: Malin Ljungdahl
Text: Inna Sevelius på uppdrag av forskning.se
Över sju miljoner ukrainare har hittills flytt sitt land till följd av den ryska invasionen, och Sverige är ett av de europeiska länder som har öppnat sina gränser. Detta trots att både Sverige och EU fört en alltmer restriktiv asylpolitik sedan flyktingsituationen 2015–2016. Gör vi skillnad på flyktingar och flyktingar?
Ukrainska flyktingar fick omedelbart skydd
I gryningen den 24 februari 2022 inleddes Rysslands invasion av Ukraina. Kriget har utlöst en av de snabbast växande flyktingsituationerna i Europa sedan andra världskriget.
Redan den 4 mars samma år tog EU:s medlemsstater det historiska beslutet att aktivera massflyktsdirektivet, vilket innebär att ukrainska flyktingar erbjuds omedelbart och tidsbegränsat uppehållstillstånd i EU.
Flyktingströmmen 2015 fick annat mottagande
Massflyktsdirektivet aktiverades aldrig under flyktingkrisen 2015, då antalet skyddsökande från bland annat Syrien och Afghanistan var historiskt högt. Ungern, Polen och Tjeckien – som tillsammans har tagit emot närmare två miljoner ukrainare sedan februari – ville då stänga sina gränser för skyddssökande.
Hur kommer det sig att stater agerar så olika nu, jämfört med då? Gör vi skillnad på flyktingar beroende på var de kommer ifrån?
Svaren på frågor som dessa är komplexa, och inget enskilt perspektiv kan ge full förståelse. Men här ger fyra representanter från den akademiska världen och civilsamhället, var och en, sin syn:
Vem har rätt till skydd? – ordval påverkar besluten
– Språkbrukare kategoriserar världen och människorna omkring oss. För det första kan man använda olika benämningar för samma kategori, som ”migrant”, ”invandrare”, ”ekonomisk flykting” eller ”riktig flykting”, säger Karin Idevall Hagren, docent i nordiska språk vid Stockholms universitet.
Hon forskar på hur normer, sociala relationer och maktstrukturer skapas genom språket – och hur det i sin tur skulle kunna skapa en bild av att vissa flyktinggrupper ses som mer berättigade till skydd än andra..
För det andra så har vi de egenskaper och handlingar som vi knyter till dessa kategorier, som ”att fly från krig”, ”utnyttja Sveriges välfärdssystem”, ”behöva skydd” och ”vara kriminell”.
Om tillräckligt många under tillräckligt lång tid använder exempelvis ”riktiga flyktingar”, och kopplar ihop det med vissa flyktinggrupper och inte med andra, så kommer de föreställningar som begreppet innebär att normaliseras – vissa flyktinggrupper ses då helt enkelt som mer ”äkta” eller berättigade än andra, säger hon.
Svenskar framställs som hjälpsamma
Karin Idevall Hagren analyserar i sin forskning den svenska medierapporteringen från krigsutbrottet i Ukraina, och ser tendenser till att svenskar positioneras som solidariska och hjälpsamma. Detta menar hon är vanligt i medierapportering om flyktingkriser generellt, och att det är del av den svenska självbilden.
I många andra flyktingkriser är det flyktinggrupperna i sig som beskrivs som ”de hotfulla, andra”. Den ukrainska flyktingströmmen betraktas mer som “det kunde ha varit vi”.
– Men där finns också en tydlig positionering av både svenskar och ukrainare som européer, att Europa är enat och att Sverige är en del av den enheten, i motsättning till ”den gemensamma fienden” Ryssland, säger Karin Idevall Hagren.
I många andra flyktingkriser är det flyktinggrupperna i sig som beskrivs som ”de hotfulla, andra”. Kring flyktingkrisen efter krigen i Syrien och Afghanistan visar forskning att det snarare är flyktinggrupperna som beskrivs som ”de hotfulla”. Det återspeglas också i de benämningar och metaforer man använde, som ”ekonomisk migrant”, ”flyktingvåg” och liknande.
Ju närmre en nyhet är, desto viktigare blir den
Inom bland annat journalistiken talas det om närhetsprincipen, som säger att ju mer geografiskt och kulturellt nära en nyhet är, desto viktigare blir den. Det handlar bland annat om föreställningar, om likhet och identitet. På vilket sätt detta påverkat Sveriges och EU:s förändrade attityder vet forskaren Gabriella Elgenius en hel del om.
Hon är professor i sociologi vid Göteborgs universitet och forskar bland annat på etnisk nationalism och populism inom den radikala högern. Hon ser ett politiskt skifte när det gäller såväl nationalism som attityder till skyddssökande.
– Man hör partiledare säga sådant de inte hade sagt för tio år sedan. Det politiska klimatet har blivit mer nationalistiskt, också i Sverige. Etnisk nationalism och ett uppsving för populistpartier formar en splittrande retorik om vem som inkluderas och vem som inte gör det, säger hon. Denna retorik får även följder på andra sätt.
Nationell enhet är lika splittrande som enande
Den etniska nationalismen innebär en tro på att etnisk samhörighet – sammanhållen av språk, historia, kultur och religion – utgör grunden för nationen. Föreställningen om att det finns ett gemensamt ursprung och en gemensam etnisk identitet, jämte nostalgi inför det förflutna, uttrycker mer ett ideal än en realitet. Att Ukraina, i likhet med EU:s medlemsstater, ligger i Europa kan bidra till den relativa upplevelsen av enhet och likhet.
– Men att alla människor inom en nation upp lever sig som lika, känner solidaritet med alla och är eniga i allt – det behöver man inte studera länge för att se att det enbart är ett sätt att tänka och tala om nationen. Vi har ju olika socioekonomiska förutsättningar i norr och söder, på landsbygd och i stad, mellan kvinnor och män och över tid.
Likhet må vara en idé, men det har också blivit ett allt tydligare politiskt ideal, som dock inte stämmer in på den komplexa verkligheten. Diskussionen om nationell identitet framställs ofta som enande, men den är lika enande som den är splittrande, säger hon.
Närheten till en gemensam fiende spelar roll
Gabriella Elgenius förklarar att den etniska nationalismen är avgörande för konceptet närhetsprincipen och hur den tolkas i förhållande till flyktingar. Inte så mycket för att gemene svensk medvetet eller omedvetet agerar utifrån den, utan för att det politiska styret i Sverige och andra EU-länder har färgats starkt av denna. Men även närheten till en ”gemensam fiende” spelar roll i detta sammanhang, menar Gabriella Elgenius.
Närhetsprincipen spelar också roll i förhållande till hur man förstår händelseförloppet och vad som ska hända efter själva nödsituationen. Förespråkare för etnisk nationalism exempelvis i Sverige har därför poängterat att stödet för ukrainska flyktingar inte avser att de ska ”stanna på sikt” eller ”integreras”. Det finns alltså många paradoxer att beakta.
Många möter upp familjer vid färjeterminalen
– I förhållande till de flyktingsituationer som uppstått 2015 respektive 2022 ser vi att närhetsprincipen har påverkat politiska beslut, som i sin tur har gett olika förutsättningar för flyktingmottagandet. Det är regeringen som sätter ramarna för civilsamhällets möjligheter att agera. Och att civilsamhället har visat större engagemang nu än för till exempel asylsökande från Syrien har delvis med det att göra, säger hon.
Civilsamhällets engagemang för ukrainska skyddssökande har på många håll varit stort sedan den ryska invasionen, i allt från att möta upp familjer på färjeterminaler till att öppna sina hem på både kort och lång sikt. Visst fanns ett stort civilt engagemang redan 2015, men förutsättningarna skiljer sig ändå åt, menar Gabriella Elgenius.
Hon berättar om ett sådant exempel från Storbritannien, hennes hemland under många år och en nation hon har närstuderat i sin forskning. I Storbritannien införde regeringen tidigt ett åtgärdsprogram som heter ”Homes for Ukraine”, där 350 pund per månad betalas ut till människor som öppnar upp sina hem för ukrainare på flykt.
Motsvarande fanns inte för dem som flydde exempelvis Syrien eller Afghanistan 2015 – i stället har program som syftat till att underlätta återvändandet till hemlandet införts för dessa flyktinggrupper.
Närhetsprincipen styr politiska beslut
– Men i det engelska fallet vet vi inte hur människor hade reagerat 2015. De kanske också hade velat öppna sina hem om infrastrukturen funnits. Här finns paralleller till Sverige. Det finns naturligtvis olika politiska och retoriska anledningar till att den brittiska regeringen valde att göra på detta sätt nu, varav en är närhetsprincipen.
Lena Halldenius är professor i mänskliga rättigheter och docent i praktisk filosofi vid Lunds universitet. Varför engagemanget för Ukraina skiljer sig så från andra flyktingsituationer? Det ser hon som en öppen fråga.
Invasionen i Ukraina är enkel att förstå
Omständigheterna är många; kriget inträffade till exempel plötsligt, och invasionen väckte en annan politisk reaktion i Sverige jämfört med pågående krig i andra delar av världen.
– Att Ryssland invaderar en demokrati är också en jämförelsevis ”enkel” konflikt att förstå sig på. Men det handlar också om att det är lättare att skicka medicin till polska gränsen än att lösa en konflikt i Afghanistan. Man vill hjälpa och man gör det man kan. Engagemanget kan också vara en allmänmänsklig reaktion på att människor flyr från ett krig som är så uppenbart orättfärdigt, säger hon.
Vad är det som ska ligga till grund för vilka flyktingar vi känner empati och medkänsla för?
Lena Halldenius understryker att det är ett moralpsykologiskt förståeligt fenomen att vi känner oss mer engagerade i och har lättare att känna empati för människor som vi uppfattar som lika oss eller som vi har en tidigare relation till. Men om det är så att engagemanget för flyktingar går tillbaka till empati och igenkänning blir det problematiskt, säger hon.
– För vilka är ”vi” svenskar? Handlar den upplevda gemenskapen om geografi , religion, hudfärg? Vad är det som ska ligga till grund för vilka flyktingar vi känner empati och medkänsla för?
Men det stora problemet, säger Lena Halldenius, är vilka politiska konsekvenser liknande resonemang får.
– Poängen med att skydda systemet kring internationell asylrätt och skydd undan krig och förföljelse är att garantera hjälp och skydd åt människor, oavsett om det finns någon som känner lojalitet med just dem. Man ska inte vara beroende av det. Och om den politiska retoriken blir sådan att man ifrågasätter asylrätten och flyktingars rätt till skydd, och misstänkliggör migranter, så eroderar det både respekten för rättsskyddet och skapar ett samhällsklimat där det blir töntigt att tycka att människor ska ha rätt till skydd.
Ska rätten till asyl bero på var man kommer ifrån?
Jonna Mannberg är ordförande för Refugees Welcome Stockholm, och hon konstaterar att det har hänt mycket under de sju år som de har varit aktiva.
– Dels handlar det om människors syn på migration, dels den politiska och mediala förskjutningen kring hur man pratar om migration. Något som i sin tur påverkar människor. Och under våren 2022 började man värdera människors rätt till asyl beroende på varifrån man kommer.
Ett sådant engagemang som väcktes i och med invasionen av Ukraina har Refugees Welcome Stockholm aldrig sett förut. I början av februari 2022 hade de 80 volontärer, några veckor senare var de 4400. 2015 var engagemanget också stort, men långt ifrån dagens nivå. Även Jonna Mannberg ser att den stora skillnaden kan ha många orsaker:
– Det kan bero på närhetsprincipen, men det finns också en tendens att engagera sig när något är väldigt aktuellt och syns mycket i media. Vi är också en mer etablerad organisation nu och det är lättare för individer att engagera sig i dag. Dessutom har det anlänt fler kvinnor och barn till följd av Rysslands invasion i Ukraina, och då har många varit mer mottagliga för att öppna sina hem. När vi har försökt placera män har det varit svårare, även när det gäller män från Ukraina. Nu när kriget har pågått ett tag handlar det inte längre om att möta upp på färjeterminalen, utan om det mer långsiktiga arbetet med människor.
– Vi ser att engagemanget för vår organisation då ebbar ut till viss del, avslutar Jonna Mannberg.
I Sverige finns en informell arbetsmarknad där människor lever i ett skuggsamhälle, utan insyn från välfärdsstaten. Forskaren Sherzod Eraliev driver ett forskningsprojekt för att ta reda på mer om deras levnadsvillkor. Han följer nu några av de tusentals uzbeker som befinner sig i landet utan uppehållstillstånd.
Allt fler uzbeker väljer att ta sig till Sverige. Politisk förföljelse i hemlandet är en anledning – respekten för mänskliga rättigheter är starkt bristfällig i Uzbekistan, anser den svenska regeringen.
För andra kan Sverige erbjuda möjligheter till försörjning för sig själv och sin familj. Men många saknar uppehållstillstånd och har därför inte rätt att arbeta på den ordinarie arbetsmarknaden. Ett alternativ är då att hitta tillfälliga påhugg med osäkra löner och anställningsvillkor i den informella ekonomin.
Migrantarbetare i Sverige – hur går det till?
Hur har de enskilda uzbekerna kommit till Sverige? Hur tar de sig in på den informella, svarta arbetsmarknaden? Hur formar de sina liv här? Det är några av de frågor som forskaren och sociologen Sherzod Eraliev vill försöka hitta svar på.
– Efter att jag gjort research och genomfört mitt första fältarbete inser jag ännu tydligare hur viktig den här frågan är, inte bara för det svenska samhället. Det är generellt viktigt att förstå hur den informella sektorn kan vara så utbredd även i en västeuropeisk rättsstat med minimal korruption och en stark arbetsrätt, säger Shrezod Eraliev.
Sherzod Eraliev har länge intresserat sig för papperslösa migrantarbetare och informell ekonomi. Efter att tidigare ha varit verksam i Japan, USA och Finland flyttade han nyligen till Sverige och Lunds universitet.
Utbrett skuggsamhälle även i Sverige
När han gjorde research för sitt forskningsprojekt, där han på nära håll ska följa några av sina landsmän som bor och arbetar papperslöst i Sverige, blev han förvånad över hur omfattande problemet är även här.
– Att se den informella ekonomins utbredning även i de nordiska länderna överraskade mig. I vissa avseenden liknar situationen i Sverige den jag tidigare stött på i Ryssland, Kazakstan och Turkiet.
Forskningsprojektet heter “Informality, Migrant Precarity and Exploitation in Nordic Context: Uzbek Migrant Workers in Sweden and Finland” (IMPEX) och finns vid Rättssociologiska institutionen, Lunds universitet. Det är finansierat av Forte.
Papperslösa migranter osynliga i statistiken
Antalet uzbeker i Sverige har ökat rejält under de senaste tjugo åren. Enligt Statistiska centralbyrån (SCB) befann sig drygt fem tusen personer födda i Uzbekistan i Sverige under 2021. Men Sherzod Eraliev bedömer, bland annat efter samtal med företrädare för uzbeker i Sverige, att den verkliga siffran sannolikt är betydligt större, kanske så hög som 20 000.
– Vi ser, bland annat utifrån uzbekiska grupper på Facebook och Telegram, ett ökande antal uzbeker som befinner sig i Sverige. Ökningen avspeglas inte i officiell statistik, eftersom de flesta är papperslösa migrantarbetare.
Exakt hur uzbekiska individer tar sig in i landet och hittar jobb på den svarta arbetsmarknaden ska Sherzod Eraliev försöka klartlägga. En del väljer att stanna kvar efter att myndigheterna avslagit deras asylansökan, andra tar sig in i landet via turist- eller arbetsvisum.
Tolv timmar om dagen, sex dagar i veckan
Många papperslösa får jobb inom bygg- och restaurangbranschen, men även städning och flytthjälp är vanliga branscher, enligt Sherzod Eraliev. Ofta har de hjälp av någon mellanhand som själv tjänar pengar på att förmedla tillfälliga jobb. Riskerna för de enskilda individerna är flera. Oskäliga löner är vanligt, konstaterar Sherzod Eraliev.
– Jag har hört talas om skrupelfria chefer som anlitat papperslösa arbetare tolv timmar om dagen, sex dagar i veckan för en månadslön på 12 000 kronor. Arbetsmiljön är ofta dålig och hälsoriskerna stora. Ofta utförs fysiskt tunga och i vissa fall rent farliga jobb. Den som skadar sig eller blir sjuk får förlita sig på värktabletter eller så vänder man sig till personer som i sociala medier utger sig för att vara medicinskt kunniga, förklarar Sherzod Eraliev.
– Man tar värktabletter eller köper olagligt införda läkemedel. Ibland hjälper det, ibland inte…
Vad menas med skuggsamhälle?
Skuggsamhälle är en del av samhället som existerar bredvid välfärdsstaten. Människor i skuggsamhället är utlämnade åt sig själva och åt sina arbetsgivare. Deras intressen beaktas inte i fackliga överenskommelser och sällan heller i politiken. De får inte rösta i allmänna val och är i hög grad exkluderade från offentlig välfärd och service.
Inget att förlora – hamnar lätt i kriminalitet
En viktig del av forskningsprojektet bygger på etnografiska fältstudier i Stockholm och Helsingfors. Efter att ha tagit kontakt via digitala plattformar bygger han förtroendefulla relationer med enskilda individer och får följa dem på jobbet och under fritiden.
Utöver personliga möten med uzbeker i Sverige och Finland, kommer Sherzod Eraliev att följa uzbekiska grupper via Facebook och Telegram. Projektets slutsatser kommer även att vila på ett antal expertintervjuer, bland annat med representanter för fackliga organisationer och myndigheter. Målsättningen är att skapa ökad förståelse om papperslösa migrantarbetare – och ta fram förslag för att minska deras utsatthet.
– Jag kommer att bidra med mitt perspektiv som forskare. Förhoppningsvis kan jag också ge rekommendationer till svenska myndigheter om hur de kan minimera de risker som följer av att leva och arbeta papperslöst.
Skuggsamhället är väl integrerat i vår vardag. Städning och flyttjobb vanliga jobb inom den informella sektorn.
Förutom risker och sårbarhet för enskilda personer vill Sherzod Eraliev även försöka förstå mer om hur de informella, dolda, strukturerna påverkar det svenska samhället. Hur påverkar den utsatta situationen deras självbild? Vilken uppfattning har papperslösa om det svenska samhället?
– Många känner sig marginaliserade, som att de inte har något att förlora. De riskerar att hamna i kriminalitet.
Städar, flyttar, bygger – skuggsamhället mitt i vår vardag
Sherzod Eraliev hoppas att slutsatserna från hans projekt ska bidra till att förbättra situationen för de enskilda individerna. Men problemet är komplext, och drivkrafterna starka. För trots risker och utsatthet föredrar många att arbeta och leva osäkert i ett skuggsamhälle i Sverige, framför att återvända hem till Uzbekistan, säger Sherzod Eraliev.
– Om jag vore svensk, skulle jag fundera över varför människor väljer att komma hit och arbeta under dessa förhållanden. Men jag, som vet hur människor bor och lever i Uzbekistan och övriga Centralasien, förstår att det är en risk de är beredda att ta, säger Sherzod Eraliev.
– De inte bara överlever här, de kan dessutom skicka pengar hem. Och det är skäl nog för att stanna i Sverige och fortsätta att jobba utanför samhället.
Text: Henrik Lundström
Mänskliga rättigheter i Uzbekistan
Det svenska Utrikesdepartementet bedömer att respekten för mänskliga rättigheter, demokrati och rättsstatens principer är starkt bristfällig i Uzbekistan, även om förbättringar har skett de senaste åren:
Det förekommer allvarliga kränkningar och övergrepp av de mänskliga rättigheterna såsom fysiska och psykiska våldshandlingar utförda av säkerhetsstyrkorna.
Det förekommer också godtyckliga frihetsberövanden, begränsningar av yttrandefriheten, pressfriheten, mötesfriheten samt religions- och övertygelsefriheten.
Sexuella relationer mellan män är straffbart och hbtq-personer diskrimineras.
Källa: Mänskliga rättigheter, demokrati och rättsstatens principer i Uzbekistan (Regeringen.se)
[ulist style=”3″]
Artikeln kommer från Forte Magasin, forskningsrådet Fortes tidning om forskning för människors hälsa, arbetsliv och välfärd. Klicka här för en kostnadsfri prenumeration.
[/ulist]
Elever som stannar hemma är ett växande problem. Men att kalla dem hemmasittare leder fel, menar forskare. Skolfrånvaro beror oftast på faktorer i omgivningen. Och nytt hopp om att klara skolan kan få elever att komma tillbaka.
Eleverna som är borta långa tider från skolan verkar bli allt fler och allt yngre. Ingen vet exakt hur många de är, men att det blir svårare att återgå till skolan ju längre man är hemma, råder inget tvivel om.
Varför slutar barn och ungdomar att gå till skolan?
Det är den vanligaste frågan som Tobias Forsell får. Han är doktor i pedagogiskt arbete vid Umeå universitet och forskar om problematisk skolfrånvaro
Han brukar svara att det inte finns en orsak till problematisk skolfrånvaro, nästan alltid beror skolfrånvaron på flera faktorer som samverkar. Men oavsett om det handlar om problem i familjen, bland kompisar eller i klassrummet finns det alltid åtgärder att vidta, som gör skolan till en attraktiv plats att vara på.
Hemmasittare – elev fast på avstånd
Tobias Forsell säger inte hemmasittare. Nej, unga som undviker skolan vill inte bli kallade det, säger han.
– Jag frågade eleverna som deltog i min studie vad de tyckte om ordet hemmasittare. De sa att det kändes fel och en av dem svarade att ”man är ju typ elev fast på avstånd”.
– Elever bör definieras som elever, inte kategoriseras som skolkare, skolvägrare eller hemmasittare. De beskrivningarna rymmer redan inbyggda hypoteser om varför eleven inte närvarar i skolan. Jag tycker man i stället ska tala om elever med långvarig frånvaro eller problematisk skolfrånvaro.
Hjälp och stöd för att främja skolnärvaro
Specialpedagogiska skolmyndigheten har vägledning för skolpersonal i att arbeta med skolnärvaro. Här finns forskning, rapporter, poddar och mycket mer. Specialpedagogiska skolmyndigheten, SPSM, verkar för att ge alla barn, unga och vuxna rätt att lära utifrån sina egna förutsättningar och nå målen för sin utbildning.
Fråga en rådgivare
Både skolpersonal och föräldrar kan kontakta tjänsten Fråga en rådgivare antingen via mejl eller telefon. Om en elev behöver ett mer omfattande specialpedagogiskt stöd behöver rektorn ansöka om det. Det stödet kan innebära att Socialpedagogiska skolmyndigheten går in och stödjer och utbildar ledning och personal på skolan under längre tid.
Skolk, skolvägran, olovlig frånvaro – vad är skillnaden?
Man är ju typ elev fast på avstånd blev också namnet Tobias Forsells avhandling där elever med erfarenhet av skolfrånvaro, föräldrar till skolfrånvarande barn och skolpersonal intervjuas.
– En lärdom man ska dra av min studie är att vi behöver uppmärksamma och sätta spotlighten på alla former av frånvaro, som kan innebära negativa konsekvenser för lärande och den sociala utvecklingen. Vi behöver inte dela in det i skolk, skolvägran eller olovlig frånvaro. Problematisk skolfrånvaro tycker jag är ett bra paraplybegrepp.
Barnen som slutar att gå till skolan väcker mycket känslor och åsikter bland föräldrar, skolpersonal och allmänheten, menar Tobias Forsell. Är de ett samhällsproblem, ett skolproblem eller ett problem relaterat till familjen?
Skolfrånvaro – vem bär ansvaret?
Långvarig frånvaro i skolan kan också innebära att skolan anmäler till socialtjänsten, eftersom skolplikten inte efterlevs. Likaså anmäler föräldrar emellanåt till skolinspektion när barnet inte får den lagstadgade rätten till utbildning tillgodosedd.
– Ofta diskuteras vem som bär ansvar för skolfrånvaron och om det är hemmet eller skolan som behöver göra förändringar för att vända frånvaro till närvaro. Men det är skolan som bär det formella ansvaret att snabbt utreda orsaker till frånvaron, säger Tobias Forsell.
Viktigt att reagera snabbt på frånvaro
Forskning visar att skolfrånvaro föder skolfrånvaro. Med tiden blir tröskeln för att eleven ska orka ta steget tillbaka, allt högre.
Missad undervisning kan bli till inlärningsproblem och frånvaro leda till borttappade kamratrelationer, att stanna hemma blir allt tryggare för att slippa tampas med växande problem. Det gäller att snabbt göra en plan som ger självförtroende och hopp om att kunna klara skolan.
Bild: Emmanuel Ikwuegbu, Unsplash
– Och i den utredande fasen bör alla komma till tals – skolan, båda föräldrarna (föräldrar kan ibland tycka olika sinsemellan) och inte minst eleven. Att hitta en gemensam målbild och en samsyn om vägen till målet är en framgångsfaktor.
Mobbning vanlig orsak till skolfrånvaro
När elever börjar dra sig undan skolan har det nästan alltid föregåtts av att eleven mött en rad motgångar under en längre tid. Det är en viktig slutsats i Tobias Forsells forskning. Det kan ha varit svårt att hänga med i undervisningen, kanske har det varit en konflikt med en lärare eller eleven kan ha känt sig utanför eller annorlunda.
Att inte känna att man hör till är kanske vanligast, påfallande många av de frånvarande eleverna är mobbade. Ibland kan det även vara svårigheter hemma; ett syskon som har en allvarlig sjukdom eller konflikter mellan föräldrarna. Och när problem uppstår på flera områden samtidigt växer risken att eleven ska stanna hemma.
– Ofta finns också ett glapp mellan skolans krav på prestation och elevens förmåga. När kraven är svåra att hantera skyddar sig elever genom att undvika miljöer där de riskerar att misslyckas.
Skolan och föräldrar saknar kontaktvägar
De första tecknen på att något är fel ser nästan alltid föräldrarna. Eleven kanske kommer hem från skolan och är dränerad på energi, har huvudvärk och magont ofta eller är stressad över att inte klara uppgifterna i skolan.
– Det är viktiga varningssignaler. För att fånga upp problemen tidigt behöver de kommuniceras till skolan och tillsammans kan då föräldrar och skola skapa en gemensam bild av situationen och arbeta för att eleven ska komma till skolan.
Men många gånger saknas etablerade kontaktvägar mellan skolan och föräldrarna, , säger Tobias Forsell. Det kan vara en orsak till att elever inte får hjälp i tid.
Problematisk skolfrånvaro – sex tidiga varningstecken
Ströfrånvaro i vissa ämnen, till exempel idrott. Och ett mönster i frånvaron, vid vissa dagar eller tidpunkter.
När en elev drar sig undan från vardagliga aktiviteter eller isolerar sig.
Sover för lite och vrider på dygnet, sover för mycket och vrider på dygnet.
Återkommande huvudvärk och/eller magont, stort motstånd inför att återgå till skolan efter sjukdom och ledigheter.
Stress och oro över att inte hinna med skolarbetet.
Oro för vad man ska ta sig till vid ”otydliga sammanhang”, till exempel vid skollunchen, rasterna, håltimmarna etcetera.
Många med NPF trivs bra i skolan
Bland de frånvarande eleverna tyder mycket på att elever med neuropsykiatriska diagnoser är överrepresenterade. Och så är det nog, men diagnosen ska inte ses som orsak till att eleven slutar gå till skolan, menar Tobias Forsell.
– Det är samspelet mellan eleven och den pedagogiska, sociala och fysiska lärmiljön som är avgörande. Vi får inte glömma att många elever med NPF trivs jättebra i skolan.
Bristande kunskap om autism i skolan
En studie från 2017 visade att ungdomar med olika diagnoser av neuropsykiatriska funktionsnedsättningar är överrepresenterade bland elever med långvarig frånvaro. Skolan har inte förmått ta hänsyn till deras situation och anpassa undervisningen efter dem.
Hur ska eleverna kunna komma tillbaka till skolan?
Utgå från varje enskild elevs behov!
– Åtgärder som enbart är inriktade på att ändra elevens beteende fungerar sällan. Att lyssna på elevens beskrivning av sin situation blir då en nyckel.
Nästan alltid krävs förändringar i skolmiljön och för vissa elever kan en väg tillbaka vara via undervisning i en mindre grupp med extra specialpedagogiskt stöd. Anpassad studiegång kan också vara nödvändigt. Eleven kan då gå kortare dagar med ett anpassat schema.
Nytt hopp kan rädda skolgången
Tobias Forsell hör ofta elever säga att ”skolan är körd”, ” jag kommer inte att klara det ”. Men genom att anpassa kraven och ge mycket stöd kan eleven få tillbaka hoppet, menar han.
– Planen för vad eleven ska hinna med måste vara rimlig och tiden i skolan utökas successivt. Det behöver också finnas någon vuxen på skolan som frågar eleven hur den känner sig, om allt är ok. Det behöver nödvändigtvis inte vara läraren utan kan vara en kurator, skolsköterska eller specialpedagog.
Behöver få tid att förbereda sig inför comeback
Efter att ha varit borta från skolan länge, kan en hel skoldag med många relationer och olika miljöer skapa mycket oro, menar Tobias Forsell. Som att behöva byta om i ett omklädningsrum. Eller att inte veta vem man ska vara med på rasten eller vem man ska sitta bredvid i matsalen. Men också för vilka skoluppgifter som ska hinnas med och hur de ska göras.
– Eleven behöver få tid att förbereda sig. Och i god tid få reda på vad den ska arbeta med på lektionen. Eller vem den ska vara med och hur länge. Men det tar tid att komma tillbaka till en normal skolvardag. Man får räkna med att eleven behöver stöd under lång tid. Kanske hela skoltiden, säger Tobias Forsell.
Bild: Eder Pozo Pérez, Unsplash
Problematisk skolfrånvaro – det säger forskningen
Problematisk skolnärvaro beror ofta på att flera faktorer – som är problematiska för eleven – sammanfaller under en längre tid.
Att känna sig annorlunda och ensam eller att vara mobbad är vanliga orsaker till att eleven stannar hemma. En annan är att man har svårt att tackla skolans krav.
Att vara frånvarande länge leder ofta till oro, depression och tappade sociala kontakter. Och att eleven kommer efter i skolarbetet. Hoppet om att kunna komma tillbaka falnar. Detta sammantaget gör det svårare att komma tillbaka till skolan ju längre tid man är borta.
Läget är allvarligt, säger Malin Gren Landell, psykolog som forskar om skolnärvaro. Sverige har alltför länge negligerat problemen med frånvaro i skolan. Och det har varit ensidigt fokus på elever som är borta i månader eller år.
Internationell forskning visar att det finns en ”tipping point” vid 10 procents frånvaro. När elever stannar hemma från skolan mer än så, blir det svårare att komma tillbaka. Det är då psykisk ohälsa, sämre skolresultat och droganvändning börjar synas, säger Malin Gren Landell.
Men problemen börjar långt före dess, och insatserna måste komma långt tidigare. Det är en brist att barn måste vänta så länge på att få hjälp, menar Malin Gren Landell.
Skolor famlar i blindo
Trots att långvarig skolfrånvaro är ett utbrett problem med allvarliga följder vet man inte om de insatser som skolorna sätter in verkligen hjälper. Det saknas helt enkelt forskning om vad som fungerar, och inte. Skolor och psykologer famlar i blindo, säger Malin Gren Landell.
– Risken är att skolorna gör samma sak som de har prövat tidigare. Till exempel hämtar åtgärder från en lista utan att ta hänsyn till om den är relevant för just den elevens frånvaro.
Fel insatser kan få ödesdigra konsekvenser
Att bryta skolfrånvaron så snabbt som möjligt är avgörande för att det inte ska uppstå en ond cirkel, menar Malin Gren Landell. Om vi prövar insatser utan att vi vet om de har önskad effekt så tappar vi också tid.
– Vi vet att långvarig frånvaro är en risk för fortsatt frånvaro. Som elev hinner du känna att du är chanslös, att det inte går att komma tillbaka eftersom du hamnat så långt efter. Med det sagt anser jag att den viktigaste åtgärden är att ta reda på orsakerna i varje enskilt fall och sätta in insatser utifrån den individuella situationen.
Det finns en gräns för vad skolan kan göra
Men när eleven varit borta länge kan inte skolan ensam lösa problemet. Vid 20 procents frånvaro under ett läsår verkar det gå en gräns, säger Malin Gren Landell och hänvisar till forskning gjord av amerikanska psykologer.
– Skolfrånvaro som har blivit omfattande ger ofta andra problem som psykisk ohälsa, påfrestningar på föräldrar och sömnproblem.
Problematisk skolfrånvaro som beror på svårigheter inom flera olika områden, som skola, familj och fritid, kräver hjälp även från professioner som barnpsykiatrin och socialtjänsten.
Frånvarande elever blir fler och yngre
De frånvarande eleverna började uppmärksammas på allvar 2010. Då ansågs problemet i stort sett bara omfatta högstadieelever. Ett decennium senare pekar mycket på att eleverna blivit både fler och yngre.
– Mitt intryck från att arbeta med kommuner och skolor är att närvaroproblemen växer i omfattning och att de blir vanligare i yngre åldrar. Skolorna har förbättrat sin frånvaroregistrering vilket gör att vi får bättre statistik. Men ökningen kan inte bara förklaras av bättre kontroll utan det verkar även vara en faktisk ökning, säger Malin Gren Landell.
Samma uppfattning har Tobias Forsell.
– Det förefaller som att många unga elever har en omfattande och långvarig frånvaro, säger han.
Bild: Ryan Tauss, Unsplash
– Det kan givetvis bero på flera faktorer men forskning visar att psykiska besvär bland barn och unga har ökat, inte minst de senaste tio åren. Att frånvaron enbart skulle bero på en stressfylld och belastande skolsituation tror jag inte är hela sanningen.
Precis som Malin Gren Landell pekar han på att det är en brist att många elever får vänta länge innan de får hjälp.
– Frånvaro byggs upp över tid. Den mesta frånvaron är i högstadiet men då kan eleverna ha upplevt utmaningar ända sedan mellanstadiet.
Har skolfrånvaron ökat?
Ingen vet hur många de frånvarande eleverna är. Inte heller om de blir fler eller färre. Det saknats nationell statistik. Genom åren har det gjorts försök att räkna hur många elever som inte går till skolan. Metoderna har skiftat – därför är siffrorna inte jämförbara.
Den senaste statistiken kommer från en undersökning från Skolverket. Där framgår att höstterminen 2019 hade minst 160 000 elever i grundskolan en total frånvaro, alltså både giltig och ogiltig, på minst 15 procent.
18 procent av eleverna i årskurs ett var frånvarande mellan 15 och 29 procent av skoltiden
19 procent i årskurs sex
och 24 procent i årskurs nio.
Men Skolverket bedömer att det är en underskattning av den faktiska frånvaron. Det gör också Malin Gren Landell. Statistiken bygger på uppskattningar från skolhuvudmännen och det troliga är att skolledning helt enkelt underskattar hur många elever som är borta.
Första gången Sverige elektrifierades skedde det genom en utbyggnad av vattenkraften. Framför allt var det älvar i norr som reglerades, något som medförde stora skador på samebyars renskötsel. Idag återfinns 80 procent av den storskaliga vattenkraften i Sápmi – ett namn för traditionellt samiska marker.
Då var det ett stigande energibehov efter kriget, bland annat för att järnvägen skulle elektrifieras, som drev utbyggnaden. Idag är det klimathotet som kräver att elproduktionen fördubblas.
En konsekvens blir att renskötseln, redan påverkad av vattenkraft och skogsbruk, kommer att bli än mer trängd. För någonstans måste de placeras, vindkraftsparkerna, gruvorna och elledningarna. Och just nu riktas blickarna mot norr och renskötselområdet – mark där samer har rätt att bedriva renskötsel.
Renskötselområdet omfattar nästan halva Sveriges yta och är indelad i 51 samebyar. En sameby är inte en by i vanlig bemärkelse, utan ett geografiskt område där samer bedriver rennäring. Det är samebyn som företräder renägarna vid till exempel tvist om markrättigheter.
Vindkraftverk stör renarna, visar forskning
Anna Skarin, professor i renskötsel vid SLU, har publicerat flera studier om hur renar påverkas av vindkraftverk, bland annat genom att följa deras rörelser med gps-sändare.
– Jag var i Gällivare och pratade med en sameby och hos dem finns bland annat tre nya vindkraftsprojekt som är stora – ett beviljat och två ansökningar på gång. Går allt igenom blir det stor påverkan på betesområden som samebyn använder.
Renar skyr betet vid vindkraftverk
Renarna påverkas både av ljudet som vindkraftverken ger ifrån sig och av rörelser från rotorbladen. Under kalvningstiden (maj-juni) undviker de att beta i öppna områden där vindkraftverken syns och/eller hörs. Renarna ökar också sin rörelsehastighet i områden nära vindkraftverk, vilket stör deras betesro.
Vad äter renarna?
På sommarhalvåret äter renar gräs, örter och löv. På vintern mest renlav, ibland hänglav uppblandat med ljung och kråkbär. Under sommarhalvåret bygger renarna upp sina energireserver som de använder under vintern när det inte finns färsk föda.
Om renarna inte kan bygga upp tillräckligt stora reserver inför vintern, leder det i slutändan till lägre vikt och sämre kondition. Särskilt svårt kan det bli på våren då de dräktiga vajorna behöver näring för fosterutvecklingen – och för kunna ge kalvarna di.
Även om renarna har byggt upp sina reserver på sommaren måste de också få bete under vintern för att klara sig. För renskötarna förvärras problemet av klimatförändringarna.
Tjockt istäcke täcker vinterbetet
– I och med att det har blivit varmare behöver man vintertid hitta alternativa betesområden högre upp där snöförhållanden är mer stabila, och det är där man nu vill bygga vindkraft, säger Anna Skarin.
För när temperaturen ökar, ökar nederbörden. Det innebär fler ”regn på snö-händelser” och upprepade episoder av tö som sen fryser. Resultatet blir tjocka lager is eller hård skare som gör det svårt för renarna att komma åt näringsrik föda.
Det som Anna Skarin och andra forskare kommit fram till när det gäller vindkraftverken och renarna, har också, till viss del slagits fast i domstol. Miljööverdomstolen, MÖD, har ställt sig bakom sakkunnigutlåtande om att betet störs till 100 procent inom själva parken och upp till 50 procent upp till 3 km från parkens centrum.
– I vissa fall kan man inte hantera renarna i de områdena utan får ersätta betet med utfodring. Men det är inte en hållbar lösning, säger Anna Skarin.
Norsk domstol hänvisade till mänskliga rättigheter
Energimyndigheten skriver på sin hemsida att hänsynen till rennäringen har ökat under senare år. Anna Skarin kan till viss del hålla med.
– Jag tycker att man har fått mer gehör för att det är ett problem med vindkraft och annan markanvändning. Så man har erkänt problemet men sedan vet jag inte om hänsynen har ökat, säger Anna Skarin.
Energimyndigheten hänvisar bland annat till en uppmärksammad dom från Högsta domstolen i Norge, Norges Høyesterett, den 11 oktober 2021: Flera samebyar fick rätt mot två företag som ville bygga två vindkraftsparker i Tröndelag norr om Trondheim, med hänvisning till FN-konventionen om medborgerliga och politiska rättigheter, en konvention som även Sverige har skrivit under.
Bild: Jorunn, Wikimedia commons CC-BY-SA-2.0
Också Christina Allard, professor och docent i rättsvetenskap vid Luleå tekniska universitet, menar att domstolarna har blivit bättre på att förstå rennäringen. Men domstolarna måste följa den lagstiftning som finns och enligt Christina Allard har den länge varit bristfällig när det gäller hänsyn till renskötsel och samerna som urfolk.
Det handlar framför allt om den så kallade sektorslagstiftningen, lagar utanför miljöbalken som reglerar verksamheter som påverkar miljön, till exempel minerallagen, där rennäringen utgör ett intresse som ska vägas mot andra.
Gruva versus rennäring – vad vinner?
Nyligen (januari 2023) gick LKAB i Kiruna ut med nyheten om en rekordstor fyndighet av sällsynta jordartsmetaller, nödvändiga metaller i vindkraftverk, mobiltelefoner, solceller, batterier etc. Om fyndigheten bryts kommer Gabna sameby att klyvas i två delar, vilket gör det svårt att bedriva renskötsel.
– Det brukar sluta med att det som har samhällsekonomisk tyngd trumfar, alltså gruvan. Som nyligen i Gallok med regeringens beslut att bevilja tillstånd, säger Christina Allard.
Sverige uppmanas skärpa sig
Det var i mars 2022 som regeringen, efter att ha haft frågan på sitt bord sedan 2015, beslutade att ge bolaget Jokkmokk Iron Mines AB bearbetningskoncession för en fyndighet i Kallak (Gallok på samiska). Därmed hade regeringen gjort sitt val mellan de två riksintressena rennäring och gruvdrift.
Riksintressen är ett område, plats eller enstaka objekt som anses viktig för landet och representerar ett allmänt intresse, och enligt lag skyddas från påverkan.
Drygt ett år tidigare hade FN kritiserat regeringen för ett beslut om en nickelgruva i Rönnbäcken utanför Tärnaby. Beslutet om gruva i Kallak fick kritik av två FN-organ: rasdiskrimineringskommittén och FN:s urfolksrapportörer, som uppmanade Sverige att ändra i minerallagen för att bättre ta tillvara samernas rättigheter.
– De senaste åren har Sverige fått hård kritik från FN. Kritiken mot Rönnbäcken och Kallak är extremt hårda om man förstår det finstilta, säger Christina Allard.
Vad spelar kritiken för roll?
– Inte mycket på kort sikt, det finns ingen världspolis utan FN uppmärksammar att Sverige har brister. Men det blir svårt för Sverige att ha hög svansföring i andra sammanhang när det gäller mänskliga rättigheter.
Sverige har ännu inte ratificerat ILO-konvention 169 om urfolkens rättigheter, bland annat till land och vatten, trots att frågan har utretts sedan 1990-talet.
Samerna är Sveriges enda urfolk
ILO-konventionen nr 169 kom till för att säkerställa ursprungsfolks rätt att själva välja i vilken grad de vill behålla sin kulturella och politiska identitet och beskydda ursprungsfolk mot icke frivillig assimilering. Konventionen har skrivits under av 24 länder, Norge och Danmark har gjort det, men inte Sverige.
Dessutom är det oklart hur olika lagar och regler samverkar när det gäller samernas rättigheter, menar Christina Allard, som har forskat i ämnet i snart 20 år:
Det har aldrig skett någon ordentlig översyn eftersom alla utredningarna som gjorts strandat. Det handlar om väldigt komplicerade frågor och det finns ingen politisk vilja.
Det är snudd på politiskt självmord i norra Sverige att stötta samiska rättighetsfrågor, menar Christina Allard och fortsätter:
– I ett worst-case-scenario kan omställningen innebära att Sverige bryter gravt mot konventioner om mänskliga rättigheter för urfolk.
*Omställningen från fossilfria bränslen till förnyelsebara, eller om ett regeringsförslag går igenom: fossila bränslen till ickefossila bränslen. Se också Strategi för norra Sverige och för omställningen.
Så påverkas marken – ingen vet
Men det är inte bara juridiken som saknar överblick. Det finns inte heller någon överblick av hur de olika näringarna, som vindkraft, gruvor och skogsbruk, tillsammans påverkar trycket på marken och med det rennäringen.
Vindkraftverk i Narvik.
Kaisa Raitio, docent och konfliktforskare på avdelningen för miljökommunikation vid SLU, publicerade 2020 tillsammans med en kollega en vetenskaplig artikel med rubriken (fritt översatt):
I studien gjorde forskarna en beräkning av hur många gruvor och vindkraftverk som olika företag hade ansökt om att uppföra på mark som samebyarna använder.
Fram till 2017 hade 51 bearbetningskoncessioner för gruvbrytning beviljats inom renskötselområdet.
Samma år fanns det 983 vindkraftverk i området.
Prognosen för framtiden talar om upp till 4538 vindkraftverk.
– Jag har inte sett någon myndighet eller regeringen visa hur ska det här få plats, och hur man ska handskas med samiska rättigheter, säger Kaisa Raitio.
Noll koll på det sammanlagda trycket
Alla tillstånd för gruvor leder inte till hål i marken, och alla planer på vindkraftverk blir inte verklighet. Men siffrorna säger något om vad renägande samer har att förhålla sig till.
Ett problem är att varje ansökan hanteras var för sig.Tillstånd ges utan helhetssyn på hur markerna påverkas av olika exploateringar.
– Myndigheterna känner inte till allt tryck som redan finns på en samebys marker och vad mer som finns i pipeline. Det finns inte heller något tak för exploateringar. Nu avgörs trycket på markerna av exploatörernas intressen, hur många som vill ansöka om bearbetningskoncession eller utveckla någon industriell verksamhet. Det är egentligen häpnadsväckande, säger Kaisa Raitio.
I Finland finns något som kallas landskapsplan som används för att planera för markanvändningen i en region.
Varför finns ingen övergripande plan för markanvändning i Sverige?
Det beror på hur man ser på marken, menar Kaisa Raito.
– För att du ska ha en plan måste du uppfatta att det finns värden som är viktiga att bevara. Den enda grupp som drabbas av exploateringarna är rennäringen, ingen annan grupp färdas genom landskapet på samma sätt. Det har helt enkelt inte funnits något verkligt stor samhällsintresse.
Renar vandrar genom fjällandskap i Jämtland. Bild: oskarlin, Wikimedia, CC BY-NC-SA 2.0
I mars 2022 trädde en ny lag i kraft, konsultationsordningen, som ställer krav på regeringen och myndigheter att konsultera företrädare för det samiska folket innan beslut om att använda mark inom renbeteslandet fattas.
Kaisa Raitio har inte någon större förhoppning på att den nya lagen ska stärka samiska rättigheter. Bland annat för att det saknas en samordning.
– Den lägger på samebyarna att delta i varje enskild process när vi i stället behöver lyfta blicken och få en överblick.
Urfolk – vad är det?
Ett urfolk härstammar från folkgrupper som bodde i landet vid tiden för erövring eller kolonisation eller då nuvarande statsgränser fastställdes, och har behållit en del eller alla sina egna sociala, ekonomiska, kulturella och politiska institutioner. Enligt FN måste ett urfolk också själva definiera sig som ett urfolk. Samerna är Sveriges enda urfolk.
Är Sverige en värsting när det gäller urfolksrättigheter?
Karin Beland Lindahl, biträdande professor i statsvetenskap vid Luleå tekniska universitet, har tillsammans med andra forskare jämfört hur urfolken behandlas i Sverige och Kanada.
– Miljöbedömningarna i vissa kanadensiska provinser är bredare, fristående från tillståndsprocessen, har tydligare regler för konsultation och leds av en oberoende myndighet. Kanada har också generellt sett starkare och mer tydligare konstitutionella urfolksrättigheter. Så här finns en del att hämta för att få en process som har högre träffsäkerhet och högre trovärdighet för alla parter.
Det finns flera skillnader mellan Sverige och Kanada, och stora skillnader inom Kanada, men urfolken i Kanada har större möjligheter att hävda sin rätt när en konflikt uppstår, menar Beland Lindahl. Detta baserat på studerade rättsfall.
Fler markkonflikter väntar om hörnet
Det finns flera skillnader mellan Sverige och Kanada, och stora skillnader inom Kanada, men baserat på de fall som studerats, har urfolken i Kanada större möjlighet att hävda sin rätt, menar Karin Beland Lindahl.
– Frågan om elektrifiering, markanvändning och renskötsel är komplex. Det är ingen som nu kan svara på frågan hur det exakt kommer att slå, men elektrifieringen kommer att leda till ökade markanspråk från olika industrier och det kommer att leda till konflikter med renskötseln.
Fyra procent orörd renbetesmark kvar
Enligt en studie från forskare vid Stockholms universitet, publicerad i tidskriften Nature 2022, är bara fyra procent av den mark som renar har rätt att beta på orörd. Med orörd menas att den varken är påverkad av rovdjur eller mänsklig aktivitet som turism, skogsbruk eller vindkraftverk. Drygt hälften av renbetesområdet påverkas av flera typer av markanvändning.
Text: Johan Frisk på uppdrag av forskning.se
Robert, 30 år, bor i Bandhagen i Stockholm och är föräldraledig med sitt andra barn, sonen Ludde som han har tillsammans med sin fästmö Erika. Han har också dottern Leia på fem år från ett tidigare förhållande. Med henne var han föräldraledig i totalt nio månader. Men den här gången passade det bättre att fördela ledigheten annorlunda.
Robert jobbar som besiktningstekniker på bilprovningen, men börjar till hösten på ett annat företag. Bytet av jobb innebär högre lön, men framför allt betydligt kortare restid till och från jobbet, vilket gör det möjligt för honom att tillbringa mer tid hemma med familjen.
– Jag kommer ta ut runt tre till fyra månader, och Erika tar resten. Det passade oss bäst nu när jag fått det här nya jobbet. Hon har dessutom en psykiskt tung tjänst på socialtjänsten och uppskattar chansen att få vara hemma längre, säger Robert.
Hade det inte varit för det nya jobbet hade Robert och Erika förmodligen delat upp ledigheten ungefär 45 respektive 55 procent, berättar han. En praktisk sak att ha i åtanke i deras beslut var också reglerna för att få bibehålla sitt certifikat som besiktningstekniker.
– Det finns bestämmelser om hur många fordon man måste besiktiga under en viss tid. Är man borta mer än sex månader på ett år så förlorar man sitt certifikat och måste förnya det. Det är inte hela världen, men man vill ju helst undvika det, säger Robert.
Pappor med hög lön tar mer föräldraledigt
Enligt Försäkringskassans statistik var det 2019 bara 19 procent av föräldraparen som delade lika på föräldraledigheten – vilket definieras som att båda föräldrarna tar ut mellan 40 och 60 procent av föräldraledigheten. Det vanligaste är att mamman tar ut betydligt mer föräldraledighet än pappan. Men vad exakt som påverkar pappors uttag av föräldraledighet är inte helt klarlagt. En vanlig uppfattning är att pappor med högstatusjobb har svårare att ta ut föräldraledighet eftersom karriären och lönebortfallet sätter stopp för det, men paradoxalt nog visar forskningen att det är precis tvärtom – det är de som tar ut mest ledighet.
[quote style=”1″ author=””]Vi vet att om föräldrarna delar lika så blir kvinnans löne- och karriärutveckling bättre och hon återvänder till arbetet tidigare, och dessutom blir barnomsorgen mer jämställd.[/quote]
Helen Eriksson, forskare vid Sociologiska institutionen på Stockholms universitet, har i ett forskningsprojekt undersökt just denna ”pappaledighetsparadox”. Pappor med högkvalificerade och högavlönade yrken, såsom jurister eller läkare, visar sig ta ut mer än dubbelt så mycket föräldraledighet som pappor med lågkvalificerade yrken, som lokalvårdare, restaurangarbetare eller maskinoperatörer. Den avgörande faktorn kan alltså inte vara hur många kronor man förlorar på att vara föräldraledig. I stället förklaras denna paradox av andra faktorer på arbetsplatsen.
Män gör som andra pappor gör
– Pappaledighetsparadoxen beror helt enkelt på att man på högstatusjobb, det vill säga högkvalificerade och högavlönade tjänster, känner sig trygg på arbetsplatsen och inte riskerar att bestraffas för att man tar ut pappaledighet, säger Helen Eriksson.
På lågavlönade tjänster är arbetet oftare otryggt, man har mer att förlora på att vara föräldraledig och kan till exempel tilldelas mindre åtråvärda arbetstider eller arbetsuppgifter om man är borta länge. Även kulturen på arbetsplatsen har stor betydelse. Det finns sällan någon uttalad regel om att man som man inte får ta ut mycket föräldraledighet, men det spelar stor roll hur andra pappor gör på arbetsplatsen, berättar Helen Eriksson.
– Om alla andra nöjer sig med ett par månader pappaledigt så skulle det så klart kännas jobbigt att själv ta ut mycket mer än så, och det är lätt att se hur man skulle kunna göra sig impopulär om man gjorde det. Detsamma gäller om alla andra tar ut mycket ledighet. Man gör främst som andra gör.
Åsikter på jobbet hindrar pappaledighet
Vid Göteborgs universitet arbetar Philip Hwang, professor i psykologi. Tillsammans med den amerikanska sociologen Linda Haas är han involverad i ett forskningsprojekt som syftar till att belysa arbetsplatsers betydelse för utnyttjandet av pappaledighet. Med hjälp av enkätstudier, intervjuer och fokusgrupper har det blivit tydligt att arbetsplatserna av många skäl kan bli avgörande för hur mycket föräldraledighet som tas ut av pappor. Företagen fungerar som en gatekeeper som avgör hur mycket pappaledighet som tas ut, berättar Philip Hwang.
– Det finns de som gör det bra, som har en organisationsstruktur och en kultur på arbetsplatsen som gör det enkelt att ta ut pappaledighet, men det finns också de som gör det väldigt svårt för papporna. Chefer brukar ofta känna till de anställdas rättighet till pappaledighet och att det inte går att ”göra något åt”, men mellanchefer och andra kollegor på arbetsplatsen kan ibland tycka att det som har med papparollen att göra är någonting som hör till fritiden.
Jobbkultur styr hur pappor tar ut föräldraledighet
Forskningen visar att det finns flera faktorer inom organisationens struktur som kan underlätta för anställda att ta ut sin pappaledighet, berättar Philip Hwang. Utöver rena ekonomiska incitament, som att erbjuda extra ersättning till den som är föräldraledig, handlar det bland annat om lägre grad av specialisering hos de anställda, större buffert av medarbetare som kan rycka in, lägre krav och mindre intensitet. Det är många nyblivna fäder som hänvisar till att det är för mycket på jobbet för att de ska kunna ta ut föräldraledighet eller dela lika med sin partner. Det handlar också om en upplevd lojalitet mot ens arbetsgivare och kollegor – man vet att de kommer att få det tufft om man själv är borta, och man vill inte känna sig eller betraktas som en svikare.
Även könsnormer och förväntningar på den anställda är viktigt. Kvinnor förväntas i högre grad någon gång under anställningen ta ut föräldraledighet medan det inte alltid finns motsvarande förväntningar på män, menar Philip Hwang.
Machokultur hindrar föräldraledighet
För Robert är det tydligt att det fortfarande finns en machokultur inom fordonsbranschen.
– Man har ofta en ganska gammal syn på vad mannen och kvinnan förväntas göra i hemmet, att mamman ska vara den som sköter hemmet och är föräldraledig. På min förra arbetsplats tog ingen ut pappaledighet. Och jag blev till och med ifrågasatt när jag var hemma och vabbade eftersom det påstods höra till mammans uppgifter, säger han.
Men även om det fortfarande finns vissa branscher och arbetsplatser där utvecklingen går långsammare, så visar statistiken att den ändå på det stora hela går framåt. Sedan föräldraförsäkringen infördes 1974, vilket gav båda föräldrarna rätt till ekonomisk ersättning för att vara hemma med barnet, har papporna tagit ut större och större andel av dagarna som ger föräldrapenning: från 0,5 procent 1974 till 30 procent 2021.
Fördelar med att dela på föräldraledigheten
Eftersom fördelarna med ett jämställt nyttjande av föräldraledigheten är tydliga hoppas Philip Hwang och hans forskarkollegor att utvecklingen fortsätter framöver – gärna lite snabbare.
– Vi vet att om föräldrarna delar lika så blir kvinnans löne- och karriärutveckling bättre och hon återvänder till arbetet tidigare, och dessutom blir barnomsorgen mer jämställd. Så det finns goda skäl till att sträva efter att dela lika på föräldraledigheten, säger Philip Hwang.
För den enskilda individen finns det också andra fördelar med att vara hemma med sitt barn. Fördelar som är svårare att mäta.
– Jag tycker det är tråkigt att det är så många män som missar den här chansen. Att vara pappaledig innebär ett oslagbart tillfälle att bygga upp en nära och bra relation till sitt barn, säger Robert.
Robert har valt att medverka i artikeln utan sitt efternamn.
1974: Föräldraförsäkringen införs. Den ersätter moderskapsförsäkringen som endast riktade sig till kvinnor. I och med föräldraförsäkringen kan båda föräldrarna vara hemma med sina barn. Män tar i snitt ut 0,5 procent av föräldrapenningen.
1995: En månad av föräldrapenningen reserveras till vardera föräldern. Männens uttag av föräldrapenning ökar med 9,9 dagar.
1998: Män tar ut 10 procent av föräldrapenningen och kvinnor tar ut 90 procent.
2002: En andra månad reserveras för vardera föräldern. Samtidigt förlängs det totala antalet föräldrapenningdagar till 480 per föräldrapar. Mäns uttag av föräldrapenning ökar med 4,4 dagar.
2006: Män tar ut 20 procent av föräldrapenningen och kvinnor tar ut 80 procent.
2008: En jämställdhetsbonus införs, där föräldrar kan ansöka om att få skattelättnader för de dagar de tar ut utöver de två reserverade månaderna.
2012: Jämställdhetsbonusen förenklas så att föräldrar inte längre behöver ansöka om bonusen. Den betalas ut månadsvis.
2013: Män tar ut 25 procent av föräldrapenningen och kvinnor tar ut 75 procent.
2016: En tredje månad reserveras för vardera föräldern. Mäns uttag av föräldrapenning ökar med 4,1 dagar.
2017: Jämställdhetsbonusen avskaffas.
2021: Män tar ut 30 procent av föräldrapenningen och kvinnor tar ut 70 procent.
This website uses cookies to improve your experience while you navigate through the website. Out of these cookies, the cookies that are categorized as necessary are stored on your browser as they are essential for the working of basic functionalities of the website. We also use third-party cookies that help us analyze and understand how you use this website. These cookies will be stored in your browser only with your consent. You also have the option to opt-out of these cookies. But opting out of some of these cookies may have an effect on your browsing experience.
Lena Halldenius är professor i mänskliga rättigheter och docent i praktisk filosofi vid Lunds universitet. Varför engagemanget för Ukraina skiljer sig så från andra flyktingsituationer? Det ser hon som en öppen fråga.
