50 år av amnestier – undantagen en del av svensk migrationspolitik
Sedan 1970-talet har omkring 100 000 personer fått stanna i Sverige genom amnestier. En blandning av praktiska och humanitära skäl ligger bakom de beslut om politiska amnestier som getts till migranter i Sverige. Det menar forskaren Henrik Emilsson som ser paralleller till dagens debatt om tonårsutvisningarna.
I en ny studie har Henrik Emilsson gått igenom samtliga politiska beslut om amnestier för flyktingar sedan 1976. Det handlar om totalt 20 beslut som han delat in i sex grupper.
Henrik Emilsson identifierar flera skäl till amnestierna, som delvis förändras över tid: Humanitära skäl har alltid spelat en viktig roll, men också byråkratiska skäl är vanliga. Det är helt enkelt politiska val som delvis förklarar att Sverige blivit ett sådant stort invandringsland. Partierna har varit överens om linjen.
– Politikerna har alltid tyckt att lika rättigheter är jätteviktigt. Finns då tusentals människor i landet utan uppehållstillstånd, blir det enklast att göra dem lagliga, säger Henrik Emilsson, universitetslektor vid Malmö universitet, som forskar om migrations- och integrationspolitik.
Många saker spelar in
Ibland har det varit svårt att utvisa och då har humanitära skäl vägts in. Migrationsverket har inte kunnat hantera situationen, det har tagits hänsyn till barnen. Många olika saker spelar in. Ibland flyter alla tillfälligheter ihop och en amnesti blir möjlig, enligt Henrik Emilsson.
Det låg också länge i Sveriges självbild att vara ett moraliskt föredöme, men efter gymnasielagen till de ensamkommande 2017 har politiken blivit betydligt stramare.
– Det är i stort sett samma människor som beslutade om den gamla som om den nya politiken. Om 80 procent av riksdagen tidigare var för, så är 80 procent nu emot en generös migrationspolitik, säger Henrik Emilsson.
Mer partipolitik och protester
Tidigare kunde regeringen själv besluta i asylfrågor, som när den borgerliga regeringen 1993 gav 40 000 bosnier permanent uppehållstillstånd. Sedan migrationspolitiken har underställts riksdagen har både den politiska debatten och reaktioner från den allmänna opinionen ökat.
– Nu är det mer partipolitik, media och protester från det civila samhället. Det blir ett tryck på politikerna. När vi hade ensamkommande efter flyktingkrisen var det sittstrejk på Medborgarplatsen i Stockholm, säger Henrik Emilsson.
Enligt Henrik Emilsson har Socialdemokraterna och Moderaterna ofta försökt hålla emot amnestierna men de mindre samarbetspartierna har haft stort inflytande. Exempelvis när Göran Persson 2005 skulle få ihop sin budget och Miljöpartiet och Vänsterpartiet tvingade fram en tillfällig asyllag.
Han ser en aktuell parallell i diskussionen om de nu pausade tonårsutvisningarna.
– Amnestier har skett ungefär vart tionde år och nu är diskussionen uppe igen. Varje gång är ett undantag, men eftersom det skett 20 gånger så är det inget undantag utan en naturlig del av svensk migrationspolitik, säger Henrik Emilsson.
Amnestier för olika målgrupper/skäl 1976 – 2019. Ungefärligt antal
- 1976-1979: Assyrier/syrianer som kom till Sverige från Turkiet, Libanon, Syrien och från europeiska länder som Tyskland, 2400 personer
- 1982: Polska medborgare som kom till Sverige efter att fackföreningen Solidaritet genomfört protester och regimen införde undantagstillstånd i Polen den 13 december 1981, 2700 personer
- 1990-1991: Asylsökande som väntat länge på besked, 4000 personer
- 1993-1998: Migranter från forna Jugoslavien (bosnier, bosnienkroater, kosovoalbaner), 66000 pesoner
- 2005: Påskuppropet och barn med resignationssyndrom. Gällde framför allt familjer som fått nej på sin asylansökan, 18 350 personer
- 2017-2019: Ensamkommande, 7130 personer
