Barn mår bättre efter gemensam utbildning för fosterföräldrar och socialsekreterare
Många barn som bor i familjehem behöver bättre stöd. En konkret åtgärd som kan stärka stödet är att socialsekreterare och familjehemsföräldrar går på utbildning tillsammans. Det visar en ny studie av forskare från institutionen för psykologi vid Lunds universitet.
I Sverige finns idag ca 19 000 barn placerade i familjehem. Behovet av att stärka stödet uppmärksammas ofta, senast av regeringens nationella samordnare för den sociala barn och ungdomsvården.
Såväl familjehemsföräldrar som socialsekreterare har viktiga roller i omsorgen runt barn som placerats i familjehem. Deras samarbete kan därför vara avgörande för barnets trygghet och välmående.
Forskarna har intervjuat 27 av de cirka 500 fosterhemsföräldrar och socialsekreterare som har genomgått utbildningen Traumamedveten omsorg för familjehemsföräldrar (TMO-F). Utbildningen syftar till att stärka det traumamedvetna stödet som barn i familjehem får. Resultaten har publicerats i en studie som fokuserar på bemötandet av barn med erfarenhet av trauma,
– Socialsekreterare och familjehemsföräldrars olika roller kan göra det svårt att prata om svåra situationer kring barnet. Vår studie visade att ett gemensamt ramverk med nya begrepp och verktyg kan stärka samarbetet runt barn som bor i familjehem, säger Amanda Angelöw, doktorand i psykologi, och en av fyra forskare bakom studien.
Elia Psouni, professor i utvecklingspsykologi, menar att när familjehemsföräldrar får ökad förståelse för hur barnets tidigare erfarenheter påverkar känslor och beteenden, så förändras också deras syn på barnet.
– Fosterhemsföräldrarna får lättare att möta utmanade situationer och starka känslor med lugn, snarare än med stress eller frustration. Det kan i sin tur hjälpa barnet att utveckla en mer positiv bild av sig själv och en bättre förmåga att reglera sina känslor, säger Elia Psouni.
Om studien:
Studien är en del av ett större forskningsprojekt om traumamedveten omsorg och barns motståndskraft. Projektet belyser traumamedvetet arbete ur både vuxnas och barns perspektiv. Genom att kombinera kvantitativa, longitudinella studier som djupgående kvalitativa studier med deltagande och praktiknära arbetssätt skapas en bred och fördjupad förståelse av hur traumamedvetna insatser kan göra skillnad i praktiken.
Läs studien av forskarna Amanda Angelöw, Cecilia Abrahamsson, Kerstin Neander och Elia Psouni i tidskriften Child Abuse & Neglect.
https://doi.org/10.1016/j.chiabu.2026.107900