Belarus framtid: sanktioner, Ryssland och maktkamp

Belarus framtid är mer oviss än på länge. Sanktioner från EU, den täta integreringen med Ryssland och ett hårt kontrollerat politiskt system formar ett läge där flera utvecklingsvägar är möjliga, men få är enkla.

– Sanktionerna har begränsat regimens tillgång till kapital, teknik och vissa västerländska exportmarknader. Men de har inte i grunden förändrat regimens beteende. De fungerar framför allt som en normativ signal: repression och medverkan i aggression har ett pris, säger statsvetaren Victoria Leukavets vid Södertörns högskola. 

EU:s sanktioner mot Belarus: verkan utan tydlig avfart

Victoria Leukavets är statsvetare med inriktning på östeuropeisk politik, auktoritära system och postsovjetisk statsutveckling. Hon forskar om hur institutioner och maktstrukturer förändras i kris och övergång, och hur externa aktörer påverkar sådana processer.Hon pekar på ett centralt dilemma i sanktionspolitiken: avsaknaden av en tydlig väg ut.

– Utan definierade och verifierbara villkor för att lyfta sanktioner riskerar de att bli statiska. De fortsätter att gälla, men utan att skapa incitament för förändring.

Samtidigt har sanktionerna tvingat regimen att anpassa sig. Ekonomin har i ökad grad orienterats mot Ryssland och tredjeländer som Kina, Iran och Saudiarabien. Handelsflöden och finansiella kanaler har lagts om. Den inhemska repressionen har skärpts ytterligare, vilket isolerat den politiska kärnan från samhälleliga motreaktioner. Systemet har blivit mer slutet, men också mer beroende av Moskva.

Anpassningen har dock inte skett utan kostnad. Belarus har gått från en delvis diversifierad ekonomi till ett allt djupare beroende av Moskva, ekonomiskt såväl som säkerhetspolitiskt.

Vad händer i Belarus efter Lukasjenka?

Frågan om vad som händer efter Aleksandr Lukasjenka är central, men svår att besvara.

– Ett av de mest sannolika scenarierna är en kontrollerad succession inom eliten där systemet i stora drag bevaras, säger Victoria Leukavets.

Det skulle innebära personskifte utan systemskifte. Säkerhetsapparaten och den administrativa eliten förblir intakta, medan den politiska modellen består. Men andra scenarier är möjliga.

– Ekonomiska chocker eller legitimitetskriser kan splittra eliten och skapa intern maktkamp. Det kan i sin tur öppna för yttre inblandning, säger hon.

En sådan period av osäkerhet skulle öka risken för att Ryssland försöker säkra sina strategiska intressen.

– Under en övergångsperiod kan Moskva driva på för djupare integration, formell eller informell. Det kan handla om ekonomisk kontroll, säkerhetssamarbete eller konstitutionella förändringar.

Demokratisering av Belarus: vad krävs?

En gradvis demokratisering är enligt Victoria Leukavets mindre sannolik på kort sikt, men inte utesluten.

– Det kräver förändringar i eliten, samhällelig uthållighet och geopolitiska skiften. Flera faktorer måste sammanfalla, säger hon.

Skulle ett verkligt reformfönster öppnas är behoven omfattande. Det handlar om en ny maktfördelning i konstitutionen, ett stärkt parlament, ett oberoende rättsväsende och internationellt övervakade val. Institutioner som i dag är underordnade presidentmakten måste ges faktisk autonomi.

Omvärlden behöver samtidigt vara förberedd.

– EU:s medlemsstater och grannländer bör planera för flera scenarier och investera i stärkt gränsberedskap, humanitär beredskap och långsiktigt stöd till civilsamhället. Ekonomiska stödprogram bör finnas färdiga, men vara tydligt villkorade mot demokratiska reformer.

Belarus mellan Moskva och Bryssel

Belarus befinner sig i ett geopolitiskt mellanläge där handlingsutrymmet är begränsat. Den nära kopplingen till Moskva sätter ramarna, medan relationen till EU i hög grad präglas av sanktioner och politisk isolering.

– Risk, kontroll och transparens är nycklar för att förstå vart Belarus är på väg. Landets framtid avgörs inte av en enskild faktor, utan av samspelet mellan intern maktdynamik, ekonomiskt tryck och stormaktspolitik, säger Victoria Leukavets.

I det sammanhanget förblir perioden efter Lukasjenka den stora osäkerheten. Om den leder till kontinuitet, intern konflikt eller gradvis förändring beror på maktbalansen inom eliten, styrkan hos statliga institutioner och det bredare geopolitiska sammanhang i vilket övergången äger rum.

Presskontakt och mer information:

Sophia Nilsson, forskningskommunikatör, 0722-10 14 53