Blåbocken hade en liten men livskraftig population fram tills att den utrotades av europeiska kolonisatörer

Den sista blåbocken sköts omkring 1800, endast 34 år efter att den först beskrevs vetenskapligt. Det är den enda stora afrikanska däggdjursarten som har dött ut i modern tid. Nu visar ny forskning att populationsstorleken var liten under tusentals år, men att arten var anpassad till det och klarade sig utan inavel. Det var först när koloniserande européer kom till södra Afrika som den dog ut.

Blåbocken (Hippotragus leucophaeus) var en gräsätande antilop med blåskimrande päls, därav namnet. Den levde i södra Afrika under tusentals år innan den dog ut kring år 1800. Idag finns bara fyra kända exemplar bevarade, varav ett finns på Naturhistoriska riksmuseet i Stockholm. Utställt på museet finns ett monterat skinn med horn från en hane, men inga ben eller kranium är bevarade.

Blåbocken på Naturhistoriska riksmuseet en nyckelindivid

Det är från detta exemplar som hela arvsmassan har sekvenserats med hjälp av forskare vid Centrum för paleogenetik, som finansieras gemensamt av Naturhistoriska riksmuseet och Stockholms universitet.

–Blåbocken som finns på Naturhistoriska riksmuseet är nyckelindividen för att förstå blåbockens evolution, anpassningar och utdöende. I början av samarbetet med universitetet i Potsdam förväntade jag mig inte att vi skulle se dessa häftiga resultat. Jag är så stolt över att vår blåbock är den individ med bäst bevarad arvsmassa i världen, den har nu använts i tre publicerade studier, säger intendent Daniela Kalthoff, ansvarig för samlingarna av nutida däggdjur på Naturhistoriska riksmuseet och också medförfattare till studien.

Blåbocken verkar inte ha påverkats av klimatförändringar

Studien har gjorts av ett internationellt forskningsteam och har letts av forskare vid universitetet i Potsdam i samarbete med Colossal Biosciences. Resultaten av studien, publicerad i tidskriften Current Biology, visar att arten troligtvis var anpassad till en liten populationsstorlek, men att stammen var sårbar för plötsliga påverkningar så som jakten efter den europeiska koloniseringen av södra Afrika.

En liten population anses ofta vara mycket sårbar eftersom anpassningsförmågan är låg. Studien visar dock att blåbocken hade en låg populationsstorlek i många årtusenden innan den dog ut och ändå levde i balans. Dessutom verkar inte blåbocken, något oväntat, ha påverkats av klimatförändringar i någon större utsträckning. Oftast brukar istider resultera i att tillgänglighet av habitat och föda förändras, vilket ofta påverkar större däggdjur.

–Att ingen inavel upptäcktes tyder på en anpassning till en långsiktigt liten populationsstorlek. Detta indikerar i sin tur att arter kan överleva under en lång tid med en liten population, så länge de inte utsätts för större störningar. Våra resultat visar även att den europeiska koloniseringen av södra Afrika från 1600-talet och framåt troligen spelade en avgörande roll när blåbocken dog ut, säger Love Dalén vid Centrum för paleogenetik och medförfattare till studien.

Två gener som gett blåbocken dess färg identifierade

Slutligen kunde forskarteamet, med hjälp av de senaste datoranalysprogrammen, identifiera de två gener som troligen har gett blåbocken dess speciella blåskimrande päls och som också ligger bakom dess namn.

Kontaktuppgifter:

Daniela Kalthoff, intendent och ansvarig för samlingarna av nutida däggdjur på Naturhistoriska riksmuseet
Email: daniela.kalthoff@nrm.se
Telefon: 08-519 54 108

Love Dalén, professor vid Centrum för paleogenetik
Email: love.dalen@zoologi.su.se
Telefon: 070 777 27 94