Bland speldosor och positiv – en oskriven norsk historia
Historien om tidiga mekaniska musikinstrument som speldosor, vevpositiv och spelur är väldokumenterad ur ett teknologiskt perspektiv, när det kommer till innovatörer, patent och modellnamn. Men hur såg framväxten och spridningsvägarna ut? Hur användes instrumenten och vad betydde de för människorna? Det visar en avhandling i musikvetenskap om tidiga mekaniska musikinstrument i Norge.
Genom att både undersöka bevarade instrument på norska museer och söka i mängder av digitaliserade tidningar och litteratur i Nasjonalbibliotekets Nettbibliotek har Mats Krouthén undersökt framväxten av tidiga mekaniska musikinstrument i Norge, främst under 17- och 1800-talen.
Krouthén är sedan 25 år intendent för musikinstrument vid Ringve och Rockheim Musikkmuseum, som är Norges nationalmuseum för musik och musikinstrument, och han disputerar nu vid Göteborgs universitet.
En av huvudteserna i avhandlingen är att alla uppfinningar har en förhistoria – ingenting springer ur intet. När Edison uppfann fonografen för lagring av ljud 1878 så var förvisso tekniken ny, men den hade föregåtts av en sedan många år etablerad distributionskedja.
– Jag visar hur såväl musikindustrin som de mekaniska musikinstrumenten länge hade erbjudit konsumtionsmönster som kunde tas över av den nya ljudåtergivningstekniken, säger Mats Krouthén.
– Beteendet fanns där under hela 1800-talet: Att köpa en fysisk representation av musiken, låta den släppa taget från avsändaren och transporteras i tid och rum till en mottagare som spelade upp det oförändrade innehållet.
Förebådade grammofonskivan
Med de tvådelade mekaniska instrumenten, som skivspeldosor och organetter med separata utbytbara skivor, förebådades grammofonskivan som gjorde sitt intåg i slutet av 1800-talet.
– Perspektivförflyttningen från teknik till beteende öppnar för att gränsen mellan ljudinspelning och spelinstruktioner suddas ut. I bägge fallen sker en fixering av musiken, säger Mats Krouthén.
Flera saker har överraskat honom i arbetet med avhandlingen. Till exempel hur repertoaren på 1700-talets norska golvur med inbyggda spelverk skilde sig från den gängse beskrivna internationella repertoaren. Istället för danssatser och små musikstycken av Händel, Haydn och Beethoven framfördes vanligtvis en psalm på norska spelur, innan de slog hel timme, vilket var ett arv från senmedeltida katedralers kollektiva budskap.
– Dans och förströelse var annars de vanliga bruksområdena för mekaniska instrument.
Genom att läsa annonser framträder också olika säljargument för de mekaniska instrumenten, som att de erbjöd tröst åt den sjuke, kunde upprätthålla moral för upptäcktsresande eller användas för att förundras eller överraskas – eller för att skryta.
I materialet har Mats Krouthén funnit en rik flora av historiska termer på norska för olika mekaniska instrument: Fugleorgel, Sangdaase, Engelsk Positiv med flera.
– Dessa varianter, med små eller stora betydelseförskjutningar, redovisas i avhandlingen som en modell för vidare museiforskning. Den stora rikedomen av termer manar till varsamhet i tolkningen av ord i stora textmassor som är skrivna i olika sammanhang och tider, säger Mats Krouthén.
Avhandlingen Människorna, musiken och de mekaniska musikinstrumenten i Norge cirka 1480-1890 försvaras vid en disputation den 26 april, klockan 13 i hörsal J222 på Humanisten, Renströmsgatan 6 i Göteborg.
Avhandlingen är fritt tillgänglig digitalt: https://gupea.ub.gu.se/handle/2077/79506
Kontakt:
Mats Krouthén, tel: 0730-316 671 eller +47 926 966 46, e-post: mats.krouthen@mist.no