Den svenska skogen kan göra mycket större nytta för klimatet

I en ny syntes, ”Skogens klimatnytta 2.0 – Klimatomställning nästa”, går Markku Rummukainen igenom det aktuella kunskapsläget när det gäller det svenska skogsbrukets betydelse för klimatmålen. Skogen bidrar idag med klimatnytta, men det beror inte på genomtänkta val, utan är en bieffekt av tidigare vägval som gjorts utan klimatet i åtanke. Nyttan hade kunnat vara betydligt större genom andra beslut, säger han.

– Skogsbruket och den skogsnäring vi har idag har formats i och av en annan tid. Även klimatnyttan måste idag ses som mål för skogen, och inte bara produktion. Här har man i Sverige ännu inte nått ända fram, och det råder mer ”business as usual” än en verklig klimatomställning i skogsbruket och skogsnäringen. Dagens intensiva skogsbruk och den rådande mix av produkter som träråvara går till är inte svaret på hur klimatnyttan kan optimeras, säger han.

Kolsänkan minskar 

I syntesen ger han en samlad bild av de senaste årens forskning på området. Hans viktigaste slutsatser är att skogens klimatnytta kan förstärkas genom åtgärder som ökar kolsänkan, till exempel en mer måttlig avverkning, och att mer av den träråvara som tas ut går till långlivade produkter som fortsätter att binda kolet över tid och till nya sorters produkter som ersätter mer fossilintensiva material. Men så ser det inte ut idag. Under de senaste åren har trenden i stället varit ökad avverkning och en oväntat stor minskning av kolsänkan i skogen. Det ökar nettoutsläppen och gör att det blir svårare att nå klimatmålen. 

Ett missat klimatmål kan inte ”hämtas tillbaka” senare, förklarar Markku Rummukainen. Ett överskridande innebär både ökade klimateffekter och risker, och utan ökad klimatnytta från skogen behöver utsläppen minskas ännu snabbare inom andra sektorer, vilket blir både dyrare och svårare. 

Tidsaspekten avgörande

Idag går merparten av den träråvara som tas ut ur skogen till bioenergi och kortlivade produkter. När dessa förbränns, ganska kort tid efter att träråvaran tagits ut ur skogen, innebär det omedelbara koldioxidutsläpp till atmosfären. Markku Rummukainen understryker att en kolatom är en kolatom, och ingår i samma kretslopp, oavsett om den kommer från fossilt material eller biomassa. Därför blir det utsläpp, oavsett om det är olja, gas eller träflis som förbränns. Han är därför kritisk till hur begrepp som kol- och klimatneutralitet ofta används. En av de frågor han tar upp i syntesen är just tidsaspekten när det gäller skogens klimatnytta. Det krävs lång tid för nyplanterad skog att ersätta den kolinlagring som går förlorad vid en kalavverkning, och en negativ effekt syns på kolsänkan under flera årtionden. 

– Det är välkänt att det tar tid för ett kalhygge att återupprätta en nettokolsänka. Men i debatten om skogen missar många att det inte räcker att skog så småningom växer tillbaka. Nettoutsläppen fram till dess påverkar klimatet, och en kolinlagring längre fram i tiden hindrar inte klimatpåverkan under tiden. FN:s klimatpanel är mycket tydlig med att utsläppen behöver minska ordentligt och kolsänkorna öka till både 2030 och 2050, om klimatmålen ska nås.

Att den träråvara som tas ut från skogen går till långlivade produkter och klimateffektiv substitution i stället för till snabb förbränning har därför stor betydelse för klimatet, säger han.

I syntesen understryker han också hur synen på äldre skog har nyanserats i forskningen under de senaste åren.

– Att skogar fortsätter att binda mycket kol långt bortom gängse avverkningsåldrar kommer inte fram i debatten. Generellt finns det ett brett stöd i forskningen för att till exempel längre omloppstider skulle ge en snabb förstärkning av klimatnyttan, även när hänsyn tas till skogsråvarans användning. Att avverka skog när den fortsätter att binda mycket kol, är att underutnyttja skogens möjliga klimatnytta.

Olika beräkningar av nyttan med substitution

Ytterligare en viktig aspekt han tar upp är nyttan av substitution. Enligt nyare studier överskattas den ofta. 

– Den röda tråden i forskningen är att klimatnyttan av dagens mix av produkter understiger klimatnyttan av en säkrad kolsänka, och av att gå över till mer av långlivade och nya sorters produkter. En ökad kolsänka skulle omgående öka skogens klimatnytta, även med hänsyn tagen till att mindre träråvara skulle finnas tillgänglig för att ta fram produkter enligt dagens mix, säger Markku Rummukainen.

Att olika aktörer utgår från olika antaganden och systemgränser när skogens klimatnytta diskuteras, gör att resultat och slutsatser behöver jämföras med omsorg. Markku Rummukainen menar att skogsnäringen ofta framställer sin samlade klimatnytta lite väl frikostigt, inklusive substitutionsnyttan.

Efterfrågar tydligare politik och styrmedel

Rummukainen, som tidigare suttit med i regeringens klimatpolitiska råd samt varit Sveriges representant för FN:s klimatpanel IPCC, lyfter att skogens betydelse för klimatet inte nämns i den svenska skogsvårdslagen, eller har något eget mål i Sveriges klimatpolitiska ramverk. Skogens roll som kolsänka saknas även i regeringens klimathandlingsplan. 

– Som det ser ut idag är det oklart hur Sverige ska arbeta för att nå sin del av det gemensamma EU-målet om en förstärkt kolsänka, säger han, och efterlyser en skarpare politik som skär genom både skogs-, närings-, klimat- och miljöpolitik. 

Han vill också se träffsäkra styrmedel som ligger i linje med en sådan politik. Det finns ett ökande intresse hos skogsägare att bruka skogen på andra sätt än genom trakthyggesbruk, som varit det gängse sättet sedan 1950-talet. 

–  Det är rimligt att skogsägare ska få förutsättningar att öka skogens klimatnytta, till exempel kunna få ersättning för åtgärder som ökar kolsänkan. Det skulle även gynna Sverige som helhet genom att öka möjligheten att vi kan leva upp till våra klimatåtaganden, och ge andra viktiga fördelar vad gäller nyttor från skogen, säger han. 

Målet med syntesen är att visa hur dagens kunskapsläge ser ut, och vad det innebär för olika vägval angående skogen och klimatet. 

–  När man lägger ihop många forskningsresultat på det här viset, får man en mer gedigen utgångspunkt för att kunna gå vidare. Det finns en stor potential att kunna öka skogens klimatnytta genom förstärkt kolsänka och en annan användning av träråvaran. Sammantaget är detta inte så omtvistat inom den senaste forskningen. Förhoppningsvis finner många syntesen informativ, oavsett vilka slutsatser de sedan drar utifrån kunskapsläget, säger han.

Länk till syntesen:
Skogens klimatnytta 2.0 syntes nr 8 (lu.se)

Kunskapssammanställningen är en uppföljning på ”Skogens klimatnyttor – en balansakt i prioritering” (2021).
Skogens klimatnyttor– en balansakt i prioritering (utökad upplaga) (lu.se)