Emojis blev nyckel för att släppa in elever i musikskapande
Emojis kan vara ett effektivt verktyg för att låsa upp kreativa processer och inkludera deltagare med olika nivåer av förkunskaper i gemensamt musikskapande. Det visar en avhandling från Göteborgs universitet.
Emojis kan vara ett effektivt verktyg för att låsa upp kreativa processer och inkludera deltagare med olika nivåer av förkunskaper i gemensamt musikskapande. Det visar en avhandling från Göteborgs universitet.
Ett skrattande gult ansikte med tårar. Ett annat ansikte, med gapande mun och en glödlampa svävande ovanför. Gnistrande stjärnor. Det är några exempel på emojis, enkla små bilder som uttrycker olika känslor, som används i bland annat textmeddelanden. I sin doktoravhandling i musikpedagogik undersöker kompositören och pedagogen Dan Alkenäs hur dessa symboler kan bli ett verktyg för att ge deltagare ökat inflytande i kollektivt musikskapande, för att på så vis låta nya konstnärliga uttryck ta form.
Under ett läsår genomförde Dan Alkenäs tio experimentella workshops med en grundskoleklass, där eleverna tillsammans skapade musik utan instrument och med kroppen som ljudkälla. När de började använda emojis som ett slags notsystem förändrades dynamiken i gruppen.
– När emojisarna stod i centrum, istället för eleverna själva, så vågade de ta för sig och hitta på en massa spännande ljud med till exempel munnen eller händerna, säger Dan Alkenäs.
Han förklarar att emojisarna blev till ett gemensamt språk som gjorde att även de elever som saknade förkunskaper kunde uttrycka sig musikaliskt.
– Det fiffiga med emojis är att alla förstår dem. Vi behövde inte förklara med ord för att beskriva olika musikaliska uttryck.
Experimentet var en del av arbetet med hans doktorsavhandling, som undersöker hur auktorskap – alltså frågan om vem som har inflytande i skapandeprocessen – kan förskjutas och delas i ett kollektivt musikskapande.
– När vi skapar musik tillsammans så finns det alltid någon som har auktoritet. Det kan vara bestämt i förväg, eller så sker det spontant att någon leder skapandet. Jag kom ju till de här workshopparna med auktoritet. Jag är gammal och arbetar på ett universitet. Jag fick jobba jättemycket med att visa att jag vill ge eleverna plats, säger Dan Alkenäs.
En del av lösningen var att skapa ett slags ”magiskt rum” i klassrummet, där vardagens sociala samspel byts ut mot gemensamma spelregler, och användandet av emojis är ett exempel på detta. För att inkludera alla deltagare i skapandetär det också viktigt att hen som är låtskrivare, kompositör eller pedagog är öppen och tar in vad det är för en kultur som råder i gruppen. Det kan till exempel handla om vilken sorts musik deltagarna gillar eller ogillar.
– Jag ville undersöka vad som händer om personer med olika förkunskaper verkligen möts och tar in varandras idéer. Svaret, i de här workshopparna, var att det skapades en innovation, ett nytt och lekfullt sätt att skapa musik tillsammans där deltagarna inte behövde använda språket för att uttrycka sina idéer, säger Dan Alkenäs.
Han hoppas att avhandlingen kan bidra med viktiga perspektiv om hur pedagoger, kompositörer och ensembleledare kan inkludera deltagare i olika sorters kollektivt musikskapande.
– Att släppa in i processen, det är det viktigaste. Istället för att köra över den andre, vilket jag anser är både oetiskt och konstnärligt ointressant i dagens musikvärld.
För mer information kontakta:
Dan Alkenäs, telefon: 073–180 8703, e-post: dan.alkenas@hsm.gu.se
Till avhandlingen i fulltext: Auktorskap och musikaliska resurser – experimentellt musikskapande i samverkan. Disputationen ägde rum den 5 december.