En andra chans för våtmarker
Våtmarker är bland de mest hotade ekosystemen i världen. En ny studie i Nature visar att stora mängder våtmarker förlorats sedan 1700-talet, men att tidigare studier ändå har överskattat den globala förlusten. Norra Europa, främst Sverige och Finland, är det område som har allra störst förlust av skogsklädda torvmarker. Där finns också de våtmarker som bundit störst lager av atmosfärisk koldioxid.
Våtmarker är bland de mest hotade ekosystemen i världen. En ny studie i Nature visar att stora mängder våtmarker förlorats sedan 1700-talet, men att tidigare studier ändå har överskattat den globala förlusten. Tyvärr särskiljer sig Norra Europa, främst Sverige och Finland, som området med allra störst förlust av skogsklädda torvmarker. Det är också de våtmarker som bundit störst lager av atmosfärisk koldioxid.
– Vi vet att utsläppen från svenska våtmarker, på grund av exempelvis utdikning, är stora. Ungefär en fjärdedel av Sveriges utsläpp kommer från våtmarker. Och merparten av dessa växthusgaser kommer från områden som dränerats för skogsbruk, säger Gustaf Hugelius, Institutionen för naturgeografi, Stockholms universitet.
– Den nya studien visar tydligt hur vi i Sverige och Finland sticker ut genom att ha klart mest dikning av skogstäckta torvmarker. I de flesta andra delar av världen dominerar förlust av andra våtmarkstyper, som dränerats för att öka andelen jordbruksmark.
Motsvarande sex gånger Sveriges yta har försvunnit
Forskare från bland annat Bolincentret för klimatforskning vid Stockholms universitet har kartlagt utdikningar och förändringar i markanvändning sedan år 1700 i 154 länder. Studien visar att 3,4 miljoner km2, mellan 21 och 35 procent, av jordens våtmarker dränerats av människor, med merparten av förlusterna de senaste hundra åren. Det motsvarar ett område ungefär lika stort som Indien, eller mer än sex gånger Sveriges yta.
– Våra resultat är trots allt till viss del positiva. De allra flesta av de nordliga torvmarkerna är relativt orörda av människor, främst i Nordamerika och Ryssland. Det är dessa våtmarker som över tid bundit upp allra mest koldioxid, säger Gustaf Hugelius.
– Men vi ser dock hot från klimatförändringar, där tinande permafrost och torka hotar kolbalansen även i de orörda torvmarkerna. Den sammanlagda bilden är att flera parallella åtgärder behövs för att rädda våtmarkerna. Förutom att snabbt minska mänskliga utsläpp behöver vi skydda orörda våtmarker, arbeta för att fasa ut aktivt skogsbruk på dikade torvmarker och samtidigt restaurera dränerade våtmarker.
Studien ”Extensive global wetland loss over the past three centuries” är publicerad i Nature, DOI: https://doi.org/10.1038/s41586-022-05572-6
Kontakt:
Gustaf Hugelius, Institutionen för naturgeografi och biträdande föreståndare, Bolincentret för klimatforskning, Stockholms universitet. Telefon: 08-674 78 73, e-post: gustaf.hugelius@natgeo.su.se
Faktaruta:
Våtmarker
Våtmarker är viktiga för biodiversitet, vattenrening, påfyllning av grundvatten och lagring av kol. Tidigare har dock människor mest betraktat våtmarker som improduktiva områden fulla av sjukdomsbärande insekter, områden som bara går att bruka efter att ha dränerats eller användas till att ta torv till bränsle. På grund av omvandlingen till dränerad jord- eller skogsbruksmark och förändringar orsakade av bränder och grundvattenutvinning har våtmarker blivit ett av världens mest hotade ekosystem.