Flera fördelar i lokalt förvaltade tropiska skogsallmänningar

Hur ska politiska styrmedel vara utformade för att samtidigt främja kolinlagring, biologisk mångfald och lokalbefolkningens välbefinnande i världens tropiska skogar? En ny studie, publicerad i Nature Climate Change, tyder på att ett av de mest kraftfulla sätten är att ge lokal- och ursprungsbefolkningar makt över skogsförvaltningen. Studien avser tropiska skogsallmänningar i Sydamerika, Afrika och Asien.

De parallella kriserna rörande klimatförändringar och förlust av biologisk mångfald har lett till ett snabbt växande fokus på bevarande och restaurering av skog. De politiska styrmedel som förespråkas i detta sammanhang inkluderar förslag på naturbaserade lösningar som kan motverka utsläppen av växthusgaser samt ambitiösa mål om skydd för allt större skogsarealer. Dessa styrmedel är ofta inriktade mot tropiska skogar på landsbygden, men i många sådana skogsområden finns också en påtaglig mänsklig närvaro. Bland annat bor uppskattningsvis 1,8 miljarder människor i områden som behövs för att upprätthålla viktiga biologiska mångfaldsmål globalt. Sådana människodominerade skogslandskap står för en viktig del av lokalbefolkningens försörjning, inkomster och välbefinnande och hjälper också hushållen att hantera klimatförändringarnas följdverkningar.

Så, finns det då lösningar som kan förväntas gynna både kolbindning och biologisk mångfald, och även försörjningen för lokalbefolkningen i dessa skogslandskap? En ny global studie ledd av Harry Fischer från Sveriges lantbruksuniversitet belyser vad som kan behövas. Tillsamman med forskare från universitet i Indien och USA har han jämfört 314 skogsområden som används och förvaltas av lokalbefolkningar i 15 tropiska länder, och försökt ta reda på vad de bästa exemplen har gemensamt. För varje område analyserade forskarna biologisk mångfald (antal trädarter), kol (ovanjordisk biomassa) och bidrag till hushållens försörjning, med hjälp av data som samlats in genom forskningsnätverket International Forestry Resources and Institutions (IFRI).

– Det vi hittade var intressant. I områden där lokalbefolkningen har formell kontroll genom en förvaltningsinstitution, och där lokalbefolkningen har väsentligt inflytande genom att delta i arbetet med regelverk, där finns det bättre värden för kol, biologisk mångfald och försörjning samtidigt, säger Harry Fischer.

Forskarna betonar att deras arbete inte visar ett orsakssamband och att olika socioekonomiska och politiska faktorer har betydelse.

– Men när vi ser att detta samband återkommer i ett urval av skogar i 15 tropiska länder i Sydamerika, Afrika och Asien, då är det kraftfullt. Det är något som händer där, säger Harry Fischer.

Forskarna hittade däremot inga positiva samband med en annan vanlig skogsrestaureringsstrategi: trädplantering.

– Vi tror att det finns många sätt att plantera träd effektivt. Men åtminstone i vår studie är förvaltningsreformer mer lovande, säger Harry Fischer.

En möjlig förklaring kan vara att skogarna för många landsbygds- och urbefolkningar är djupt kopplade till deras välbefinnande. De är beroende av skogar för mat, inkomst och kultur, och många har skött lokala skogar på ett hållbart sätt under mycket lång tid.

– Något av det bästa vi kan göra när det investeras alltmer i restaurering av skogar globalt, är att se till att lokalbefolkningen har formella rättigheter och ett reellt inflytande på skogsförvaltningen. Det räcker inte med allmänna uppmaningar om ”deltagande” i projektplaneringen, avslutar Harry Fischer.

Kontaktperson

Harry Fischer, universitetslektor
Institutionen för stad och land; Avdelningen för landsbygdsutveckling
Sveriges lantbruksuniversitet, Uppsala
018-67 22 70, harry.fischer@slu.se
https://www.slu.se/cv/harry-fischer/

Artikeln

Fischer, H.W., Chhatre, A., Duddu, A. et al. Community forest governance and synergies among carbon, biodiversity and livelihoods. Nat. Clim. Chang. (2023). https://doi.org/10.1038/s41558-023-01863-6
https://www.nature.com/articles/s41558-023-01863-6