Forskare överskattar sin egen hederlighet

– Utgångspunkten för projektet är att det är lite grann av en kris i forskningsvärlden. Det är många studier där forskningsfusk eller svårigheter att återskapa forskningsresultat har uppdagats. Trovärdigheten är ifrågasatt, menar Gustav Tinghög, professor i nationalekonomi vid Institutionen för ekonomisk och industriell utveckling.

Tillsammans med postdoktor Lina Koppel och doktoranden Amanda Lindkvist skickade han ut en enkät till drygt 33 000 svenska forskare. Frågorna utgick från Vetenskapsrådets definitioner av vad god forskningssed. Exempelvis att alltid tala sanning om sin forskning och att alltid öppet redovisa förutsättningar, metoder och resultat vid en studie.

Deltagarna fick svara på två frågor: Hur bra tycker du att du håller dig till god forskningssed jämfört med kollegor inom samma forskningsfält? Och hur bra tycker du att just ditt forskningsfält håller sig till god forskningssed jämfört med andra forskningsfält?

Enkäten gick ut till alla forskare och doktorander med anställning vid svenska lärosäten. Drygt 11 000 svar kom in. Svaren skulle anges på en sjugradig skala där en fyra motsvarade ”som genomsnittet”. Resultatet av studien publiceras nu i  Scientific reports.

Det visar sig att nästan alla forskare anser sig lika bra eller bättre än genomsnittet, vilket är en statistisk omöjlighet, påpekar Gustav Tinghög. Om alla förmådde se på sig själv objektivt vore en jämn fördelning kring mitten att vänta.

De flesta – 55 procent – angav att de var lika bra som de flesta andra på att följa god forskningssed. 44 procent tyckte att de var bättre. Bara en enda procent tyckte att de var sämre.

När det gäller frågan om hur det egna forskningsfältet sköter sig svarade 63 procent att man var lika bra som de flesta andra, 29 procent att man var bättre och 8 procent att man var sämre.

Alla forskningsfält uppvisade en likartad överskattning av sin egen hederlighet, även om effekten var som störst för forskare inom medicin.

Enligt Linköpingsforskarna visar resultatet att forskare som grupp ofta överskattar sitt eget forskningsetiska beteende. Och denna överskattning sträcker sig även till det egna forskningsfältet generellt. Det handlar ytterst sällan om felaktigheter i skandalformat, utan om vad man gör i vardagen, hur man delar med sig av sina resultat och redovisar data.

– Små snedsteg kan bli till fler och kanske värre snedsteg, säger Amanda Lindkvist.

Förutom risken att bli blind för egna etiska brister, kan övertygelsen om att det egna forskningsfältet är bättre på forskningsetik jämfört med andra också bidra till polarisering i forskarvärlden. Det försvårar tvärvetenskapliga samarbeten mellan forskningsfält, menar Linköpingsforskarna.

Det går förstås inte att helt utesluta att det mest är de forskningsetiskt ”duktiga” forskarna som svarat, men det är mindre sannolikt att det skulle påverka utfallet för hur forskarna ser på sitt eget forskningsfält, menar Linköpingsforskarna. I grunden visar studien att forskare inte är immuna mot psykologiska processer som påverkar alla människor, det vill säga vår tendens att tro gott om oss själva och bortförklara det som talar emot vår självbild.

– Varje dag ställs forskare inför dilemmat: ska jag göra det som gynnar mig själv eller ska jag göra det som gynnar vetenskapen. I en sådan värld är det viktigt att ständigt titta sig själv i spegeln och kalibrera sin forskningsetiska kompass, säger Gustav Tinghög.

Kontakt: Gustav Tinghög, 073-322 30 91; gustav.tinghog@liu.se

Artikel: Bounded research ethicality: researchers rate themselves and their field as better than others at following good research practice, A Lindkvist, L Koppel, G Tinghög, Scientific reports , publicerad online 6 februari 2024, doi: 10.1038/s41598-024-53450-0