Fossilt bajs ger ledtrådar till dinosauriernas framgångssaga

Forskare vid Uppsala universitet har i ett internationellt samarbete kunnat identifiera osmälta matrester, växter och bytesdjur i dinosauriers fossiliserade avföring. Dessa analyser av hundratals prover ger ledtrådar om vilken roll dinosaurierna spelade i ekosystemet för ungefär 200 miljoner år sedan. Resultaten har publicerats i tidskriften Nature.

– Att pussla ihop vem som åt vem i det förflutna är ett riktigt detektivarbete. Förmågan att undersöka vad djuren åt och hur de interagerade med sin miljö ger oss en förståelse om vad som gjorde det möjligt för dinosaurier att bli så framgångsrika, säger Martin Qvarnström, forskare vid Institutionen för organismbiologi och huvudförfattare till studien.

Paleontologer från Uppsala universitet har i samarbete med forskare från Norge, Polen och Ungern undersökt hundratals prover med avancerad skiktröntgen för att visualisera de dolda, inre delarna av den fossiliserade avföringen, så kallade koproliter, i detalj. Genom att identifiera osmälta matrester, växter och bytesdjur har de återskapat strukturen av ekosystemen under den tid då dinosaurierna började sin framgångshistoria.

Studien fokuserade på ett relativt outforskat område i södra Polen, som under sen trias låg i den norra delen av superkontinenten Pangea. Forskarna skapade en omfattande bild av ekosystemen under trias och jura (från ca 230 till 200 miljoner år sedan) genom att kombinera informationen från koproliterna med klimatdata och information från andra fossil: växter, bitmärken, spyor, fotspår och ben.

– Forskningsmaterialet samlades in under 25 år. Det tog oss många år att pussla ihop allt till en sammanhängande bild. Vår forskning är nyskapande eftersom vi valt att förstå de tidiga dinosauriernas biologi utifrån deras kostpreferenser. Det blev många överraskande upptäckter under resans gång, säger Grzegorz Niedźwiedzki, forskare vid Institutionen för organismbiologi och studiens sisteförfattare.

Koproliterna innehöll rester av fiskar, insekter, större djur och växter, varav vissa var ovanligt välbevarade, inklusive små skalbaggar och halvkompletta fiskar. Andra koproliter innehöll ben från rovdjur som tuggats sönder av djur som likt dagens hyenor krossade ben för att få i sig salter och märg. Innehållet i koproliter från de första stora växtätande dinosaurierna, de långhalsade sauropoderna, förvånade forskarna. Dessa innehöll stora mängder trädormbunkar, men även andra typer av växter, och träkol. Paleontologerna antar att träkol intogs för att avgifta maginnehåll, eftersom ormbunkar kan vara giftiga för växtätare.

Forskningen inriktar sig på en betydande kunskapslucka: de första 30 miljoner åren av dinosauriernas evolution under tidsperioden sen trias. Även om mycket är känt om deras liv och utdöende, är de ekologiska och evolutionära processerna som ledde till deras uppkomst till stor del outforskade. Resultatet av studien är en femstegsmodell av dinosauriernas uppkomst som forskarna tror kan förklara globala mönster.

Teamet betonar att förståelsen av hur de första dinosaurierna blev framgångsrika kan ge värdefulla insikter om förhistoriska ekosystem och evolutionära processer i stort. Resultaten visar att en mångsidig kost och förmåga att anpassa sig var avgörande överlevnadsegenskaper under miljöförändringarna i sen trias.

– Tyvärr är klimatförändringar och massutdöenden inte bara något som tillhör det förflutna. Genom att studera ekosystemen från förr får vi en ökad förståelse för hur livet anpassar sig och frodas under föränderliga miljöförhållanden, säger Martin Qvarnström.

– Vad man ska göra för att inte dö ut är att äta mycket växter, vilket är precis vad de tidiga växtätande dinosaurierna gjorde. Orsaken till deras evolutionära framgång är en sann kärlek till gröna och färska växtskott, säger Grzegorz Niedzwiedzki, forskare vid Institutionen för organismbiologi och studiens sisteförfattare.

M Qvarnström et al; Digestive contents and food webs record the advent of dinosaur supremacy, Nature (2024), 10.1038/s41586-024-08265-4

https://www.nature.com/articles/s41586-024-08265-4

För mer information:
Martin Qvarnström, forskare vid Institutionen för organismbiologi, Uppsala universitet
E-post: martin.qvarnstrom@ebc.uu.se, mobil: 070 837 78 23

Grzegorz Niedźwiedzki, forskare vid Institutionen för organismbiologi
E-post: grzegorz.niedzwiedzki@ebc.uu.se, mobil: 070 220 61 16