Hundratusentals svamparter förvägras namn

Svampar som inte bildar fruktkroppar och som inte går att odla i laboratoriet får inte tilldelas vetenskapliga namn. Det medför att de hamnar i skymundan i vetenskapen. Forskare från bland annat Göteborgs universitet utgick från DNA-sekvensering av jordprover och fann att dessa osynliga svamparter tycks utgöra den dominerande livsformen i svampriket.  

Så kallad mörk biodiversitet är arter som påträffas genom främst DNA-sekvensering av substrat som jord och vatten – men där man aldrig observerat några individer av arten i fråga.

Att svampriket bjuder på mörk biodiversitet har varit tydligt i cirka femton år, men exakt hur omfattande denna mångfald är har varit föremål för spekulation. En ny forskningsstudie från Göteborgs universitet, publicerad i tidskriften MycoKeys, tar sig an frågan utifrån 8 miljoner svamp-DNA-sekvenser från jordens alla hörn. Studien vänder ut och in på vår uppfattning av svampar genom att måla en bild av svampriket såsom nästan uteslutande bestående av mörk biodiversitet.

300 000 okända svampar

Forskarna hittade närmare en halv miljon arter i sin studie. Ungefär 300 000 av dessa är så kallade ”mörka svampar”, alltså svampar som inte har artbestämts och fått namn, eftersom de inte bildar fruktkroppar och inte går att odla i laboratorium.

– Det är högst besvärande, eftersom det regelverk som styr svampars namnsättning utgår från att svampar är någonting som låter sig plockas på en skogspromenad, eller odlas på laboratoriet. Endast då får de tilldelas vetenskapliga namn. De försök som gjorts att ändra på detta har envist stävjats, eftersom många som jobbar med traditionell taxonomi uppfattat tillåtandet av DNA-baserade namn som ett hot, säger biologen Henrik Nilsson vid Göteborgs universitet.

Forskarna bakom studien tycker att detta är olyckligt, men de hoppas att studien kan leda till att det blir en förändring. Annars förblir bilden av det biologiska livet i marken inte komplett, vilket leder till att modellerna över ekosystemet i jorden är osäkra. Slutsatserna blir rumphuggna.

– Till exempel är det ju rimligt att tänka sig att dessa mörka svampar livnär sig på någonting. På vad? Just nu är det inget som finns med i våra modeller. Så länge som de mörka svamparna sopas under mattan så kommer dessa modeller förbli ofullständiga, säger Henrik Nilsson.

Glest stamträd

Även forskningen på hur olika svampar är besläktade och hur evolutionen tagit fram nya arter blir svår att genomföra när inte alla arter tas med.

– Att inte ha med de mörka svamparna blir lite som att göra en stamtavla över alla Sveriges kungar, efter att först ha slumpvis sorterat bort mer än hälften av dem. Det skulle bli en skev och missvisande stamtavla, säger Henrik Nilsson.

Studien kommer med en rad förslag på villkor och kriterier för att namnsättningen av den mörka biodiversiteten skall uppnå samma grad av vetenskaplig robusthet och reproducerbarhet som övriga artnamn i svampriket. Man har också gjort sig mån om att dessa förslag inte ska påverka namnsättningen inom de svampgrupper där hittills okända arter kan förväntas vara odlingsbara eller möjliga att påträffa som fruktkroppar.

–Våra observationer utgör nog inte det sista ordet i frågan, men väl något att utgå ifrån i debatten, säger Henrik Nilsson. Det är hög tid att svampforskningen börjar ta den mörka svampdiversiteten på allvar. Vi hoppas att vår studie bidrar till att nästa års internationella svampkongress i Holland röstar för att tillåta namngivning av även dessa svampar. Vår kunskap om det gåtfulla svampriket skulle kunna ta stora kliv framåt efter ett sådant beslut.

Vetenskaplig studie i tidskriften MycoKeys: “How, not if, is the question mycologists should be asking about DNA-based typification”

Kontakt: Henrik Nilsson, biolog på Institutionen för biologi och miljövetenskap vid Göteborgs universitet, telefon: 0704-43 83 65, e-post: henrik.nilsson@bioenv.gu.se