I biopolitikens grepp – konsekvenserna av traditionella värderingar i dagens Ryssland

– Det är stigmatiserat att leva med HIV och de motarbetas av politiken. Enligt oberoende uppskattningar är det omkring en tredjedel av de som har diagnosen och rätt till behandling tar inte emot den på grund av stigma och brist på finansiering av mediciner. Förebyggande vård, som sexualupplysning, har monterats ned, säger Dmitrii Dorogov, fil.dr i genusvetenskap vid Södertörns högskola.

För att stärka sitt grepp om makten och skapa en ideologisk grund för sin politik, började Putin i början av 2010-talet alltmer tala om traditionella värderingar som patriotism, familjen och religion. Samtidigt tog han avstånd från vad han kallade västerländska liberala idéer, som hbtq-rättigheter och feminism. Dessa värderingar passade inte in i hans vision om en ny rysk stat.

– På den tiden hade den ryska regimen ingen tydlig och stabil ideologi, den improviserade mest och det misslyckades. Biopolitik gör det möjligt att framkalla politiskt hat inte så mycket genom idéer och resonemang som genom affekt, särskilt rädsla och avsky. Han behövde också peka ut syndabockar, och där blev hbtq-samhället, feminister och sociala aktivister måltavlor, säger han.

Politisering av sjukvården

När det gäller HIV/AIDS-frågor har Putins biopolitik bidragit till en politisering av hälso- och sjukvården. Dogorov ser i sin forskning hur denna politisering lett till ökad stigmatisering, särskilt genom propaganda riktad mot hbtq-personer. Även om HIV/AIDS i Ryssland, och på andra håll i världen, länge kulturellt förknippats med homosexuella män, sprids smittan även bland heterosexuella och i ryska fängelser.

– Den kulturella associationen mellan HIV och homosexualitet gör att många skäms och är rädda för att söka hjälp. Efter lagen som förbjuder hbtq-propaganda har vi sett en ökning av våld mot homosexuella, och sjukdomen diskuteras allt mindre, säger Dmitrii Dorogov.

Efter Rysslands invasion av Ukraina har situationen för HIV-positiva försämrats ytterligare. Bristen på medicin har ökat och den redan svaga infrastrukturen för distribution av läkemedel har blivit ännu mer ansträngd. Många har tvingats byta till mediciner med allvarliga biverkningar eller helt blivit utan behandling. Ett extremfall är rapporterna om att skadade och dödade soldater, rekryterade från ryska fängelser, inte får vård på grund av rädsla för HIV-smitta, som är vanligt i dessa fängelser. Det illustrerar tydligt det stigma som HIV-smittade utsätts för i samhället.

Politik för att styra och kontrollera beteenden

Biopolitik handlar om hur makthavare kontrollerar och reglerar befolkningens liv, exempelvis genom hälsopolitik, sexualitet och familjepolitik. I Ryssland har detta lett till inskränkningar i hbtq-personers rättigheter och en försämring av arbetet med att förebygga HIV/AIDS. Sexualupplysning är begränsad, sprututbytesprogram försvunnit och utdelningen av gratis kondomer har stoppats.

– Staten säger i officiella kampanjer att kondomer inte skyddar mot HIV, och att bästa skyddet är trohet och att undvika droger. Men att försöka få människor att sluta ha sex genom att kalla det omoraliskt fungerar inte – det leder i stället till att många, särskilt heterosexuella och gifta, tror att de inte kan drabbas. Otrogna handlingar sker ändå och HIV har länge spridit sig utanför traditionellt sårbara grupper. På grund av denna föråldrade bild ignorerar människor symtom, misstror sin diagnos och sprider viruset vidare till sina partners. De som redan har sjukdomen klassas ofta indirekt ut som utstötta och att de får skylla sig själva. Och även då det finns behandling tillgänglig nekas de rätt socialt och psykologiskt stöd, säger han.

Putinism – från relativ demokrati till auktoritär stat

Efter Josef Stalin är Vladimir Putin den ledare som suttit längst vid makten i Ryssland, även inräknat hans tid som premiärminister. Inom forskningen har man börjat tala om “putinism”, en hybrid mellan auktoritärt styre med inslag av manipulerade valprocesser och neoliberal rationalitet berättar Dorogov.  Det är inte en strikt vetenskaplig term, utan används snarare för att beskriva den påverkan Putin haft på det ryska samhället.

– När Putin kom till makten hade många institutioner inte haft chans att omforma sig efter Sovjetunionens kollaps, vilket gav honom friheten att manipulera samhället efter sitt tycke. Men Putin är inte som Stalin, han vill inte ha fullständig kontroll. Han låter olika grupper konkurrera med varandra, vilket gör att han kan distansera sig från beslut och skylla på andra vid behov, säger Dmitrii Dorogov.

En konstruerad verklighet

Dorogov påpekar att ideologin kring traditionella värderingar är en konstruktion. Tidigare forskning visar att ryssar i sitt privatliv ofta haft en relativt liberal inställning, mer liberal än i vissa västerländska katolska länder. Exempelvis har abort länge varit tillgängligt och inte något man sett ned på.

– Den konservativa diskursen om traditionella värderingar fick en alltmer framträdande roll under Putins styre, särskilt de senaste åren. Under hans första tio år hade regeringen en mer neutral hållning, men när hans popularitet minskade såg vi en vändning där hbtq-personer och progressiva grupper blev syndabockar i jakten på nationell enighet, säger Dmitrii Dorogov.