Industripolitik avgörande för fortsatt utveckling av grönt stål
Sveriges satsningar på klimatvänligt grönt stål kan bli en motor för både europeisk konkurrenskraft och energi¬självständighet. Men utan en uthållig och strategisk industripolitik riskerar tekniken att kommersialiseras i Kina i stället, enligt en ny avhandling från Lunds universitet.
På gott och ont spelar industripolitiken en avgörande roll för den tunga industrins globala omställning mot en mer hållbar produktion. Frågan är om Sverige och EU vågar fortsätta hålla den inslagna gröna kursen när konkurrensen hårdnar från Kina.
– Grön industriutveckling är central för konkurrenskraft och europeisk energipolitik. Stålindustrin är en central del i detta med ny teknik, långa värdekedjor samt att den är av strategisk vikt för flertalet andra sektorer, säger Jonas Algers, doktorand i miljö- och energisystem vid LTH som nyligen publicerat avhandlingen ”Steel decarbonisation in the early 21st century”.
Industripolitikens avgörande roll
Den globala stålindustrin står för nästan tio procent av världens utsläpp av växthusgaser. Att minska utsläppen från stålindustrin kommer att påverka energianvändning, leverantörskedjor och länders konkurrenskraft – och kan även få geopolitiska konsekvenser. Därför satsar regeringar runt om i världen på industripolitik för att påskynda omställningen och stärka sina egna industrier.
Studien visar att industripolitik spelat en avgörande roll för att möjliggöra utvecklingen av fossilfritt stål. Tydliga klimatmål, samordning mellan statliga bolag längs värdekedjan, riktade forskningsinsatser och selektiva stöd har gjort Sverige världsledande inom tekniken.
Dessutom visar jämförelser med Tyskland och USA att Sveriges modell varit relativt kostnadseffektiv. Sedan 2018 har statens stöd via det statliga finansieringsprogrammet Industriklivet uppgått till cirka 7,4 miljarder kronor. Under samma period har svensk industri importerat kol och liknande produkter för över 40 miljarder kronor. Elektrifieringen innebär att sådana värden i större utsträckning kan stanna i Sverige.
Bidrar på tre nivåer
Enligt studien bidrar den gröna stålpolitiken på tre nivåer: genom direkta utsläppsminskningar, genom export av gröna produkter och genom teknikutveckling som andra länder kan ta efter.
– Det är svårt, men möjligt att göra klimatmålen till verklighet. Det kommer dock kräva en politik som är uthållig och som är klarsynt om marknadsförhållanden såsom handelskonflikter, global överkapacitet, och stenhård internationell konkurrens, säger Jonas Algers.
Men utvecklingen är inte självklar. Regeringen har minskat anslagen till Industriklivet och varit avvaktande till ytterligare stöd till stålbolaget Stegra, trots godkännande från EU-kommissionen. Samtidigt har Kina växlat upp. Det statliga bolaget China Baowu Steel Group har lanserat omfattande satsningar på grönt stål och redan exporterat vätgasbaserat stål till EU.
– Risken är att Europa upprepar misstaget från batteri- och solcellsindustrin: tekniken utvecklas här men skalas upp i Asien. För ett land som Sverige, med lång tradition inom järn- och stålproduktion, skulle det innebära förlorade exportmöjligheter och ökat beroende av kinesiska leverantörer, säger Jonas Algers.
Avhandlingen i Lunds universitets forskningsportal
För mer information, kontakta Jonas Algers på jonas.algers@miljo.lth.se