Kebnekaises sydtopp fortsätter smälta – liksom andra svenska glaciärer

Glaciären på Kebnekaises sydtopp blir allt mindre. Det som tidigare var Sveriges högsta punkt är nu 1,4 meter lägre än förra året. Mätningar visar dessutom stor avsmältning på andra svenska glaciärer.

Den 11 september genomfördes den årliga mätningen av Kebnekaises sydtopp. Höjden uppmättes till 2093,2 meter över havet. Det är en minskning på 1,4 meter sedan september 2022, då höjden uppmättes till 2094,6 meter över havet.

Sedan september 2019 har Sverige en ny officiell högsta punkt. Forskare vid Stockholms universitets forskningsstation i Tarfala konstaterade då att Kebnekaises sydtopp var lägre än nordtoppen. Sydtoppens höjd, som kröns av en toppglaciär, var då 2095,6 meter, jämfört med norra toppens 2096,8 meter. Nordtoppen består av sten och har en höjd som inte ändras.

– Mätningen av sydtoppen var inte lätt i år på grund av hårda vindar på toppen, men vi behövde utnyttja det enda väderfönstret som fanns för att kunna genomföra mätningen innan ny snö tillkommer till sydtoppen nu när hösten börjar i fjällen, säger Nina Kirchner, docent i glaciologi och föreståndare för Tarfala forskningsstation vid Stockholms universitet.

Flera svenska glaciärer smälter
Tarfala forskningsstation deltar även i ett internationellt långtidsmätningsprogram (World Glacier Monitoring Service) om massbalansberäkningar* för så kallade referensglaciärer. Av de cirka femtio referensglaciärer i världen som ingår finns fyra i Sverige. Dessa glaciärer har mätts kontinuerligt i mer än 30 år. Glaciärerna som mäts av forskarna vid Stockholms universitet är Storglaciären (vid Tarfala forskningsstation), Rabots glaciär, Mårma och Riukojietna. Samtliga fyra glaciärer har minskat i jämförelse med 2022. Rabots glaciär har minskat mest, följt av Riukojietna, Mårma och Storglaciären. Om man tittar på massförlust i snitt över de senaste tio åren, så har årets förlust varit dubbelt så stor som snittet, för alla dessa fyra glaciärer.

I år smälte Rabots glaciär och Riukojietna dessutom i sina högst belägna områden. Det innebär att glaciärerna inte fick någon ny snö där som kunde bidra till deras tillväxt. Den snö som kom på vintern tinade bort under sommaren och även is som inte längre var skyddad av snötäcket smälte bort.

– Detta kan vara början på att en glaciär ”svälter ihjäl”. Glaciärerna behöver nu ett år med positiv massbalans för att kompensera förlusten. Om ett sådant år uteblir är förlusten oåterkallelig, säger Nina Kirchner.

*Massbalansberäkningar för en glaciär kan jämföras med ett bankkonto där inkomster (här: snö som tillkommer på glaciären under vintern och så småningom blir till glaciäris) och förluster (här: snö och glaciäris som smälter under sommaren) räknas ihop för att antingen ge en positiv balans (glaciären växer eftersom inkomster är större än förluster) eller en negativ balans (glaciären krymper eftersom inkomster är mindre än förluster).

Kebnekaise och Tarfala forskningsstation
Kebnekaisemassivet har två toppar: en nordlig isfri topp med frilagd berggrund på en höjd av 2096,8 meter över havet och en sydlig istäckt topp. På grund av sitt istäcke har sydtoppen en varierande höjd — högre på vintern till följd av snöfall och lägre på sommaren på grund av snösmältning. Återkommande mätningar av sydtoppens höjd har varit en del av mätprogrammet vid närliggande Tarfala forskningsstation sedan slutet av 1940-talet. Höjden mäts i slutet av varje sommar, för att fånga toppens lägsta höjd varje år. Fram till 2019 var sydtoppen högre än nordtoppen, men fortsatt issmältning på grund av klimatuppvärmningen har resulterat i att sydtoppen nu är lägre än nordtoppen. Under de två senaste decennierna har sydtoppens höjd minskat med cirka 0,4 m år (totalt 3,8 m mellan 2004 och 2013 samt 4,3 m mellan 2014 och 2023). Den återstående istjockleken vid sydtoppen uppgår för närvarande till cirka 33 meter.

Läs mer om Tarfala forskningsstation

Följ även Nina Kirchner på plattformen X: @NKirchnerSthlm